Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af tullsatserna för arbetad tobak.

1902-04-18 · 23 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:29, Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af tullsatserna för arbetad tobak.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Kiksd. kansli den 23 april 1902, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af tullsatserna

för arbetad tobak.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 57, har herr A. Thylander

framstält förslag, att Riksdagen måtte besluta,

1) att tullsatsen å arbetad tobak: cigarrer och cigarretter, nu 4 kronor

per kilogram, höjes till 8 kronor per kilogram;

2) att tullsatsen å arbetad tobak: andra slag, nu 1 krona 20 öre per

kilogram, höjes till 2 kronor 50 öre per kilogram, samt

8) att, för den händelse förhöjning af nämnda tullsatser af Riksdagen

medgifves, Riksdagen derjemte måtte besluta, att den sålunda för arbetad

tobak bestämda tullförhöjning skall såsom tilläggsafgift till nu gällande

tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras från den tid, som af Kongl.

Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande

af sitt ifrågavarande beslut, anhålla, det Kongl. Majrt ville, så fort ske

kan, förordna om beslutets trädande i kraft.

Till stöd för detta förslag anför motionären:

»Såsom framgår af de här nedan (uti tab. n:o 1) meddelade uppgifter

rörande rikets införsel af oarbetad och arbetad tobak för hvart och ett af

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 5 Sand. I Afä. 26 Haft. (N:o 29.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

<>

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

åren 1891-—1900, har importen af råvaran (oarbetad tobak, blad och stjelk)

under ifrågavarande tioårsperiod med hänsyn till qvantiteten visserligen

något ökats (med 8,9 %), men deremot, om afseende endast fästes vid det för

den importerade råvaran beräknade värdet, icke oväsentligt minskats, eller

med cirka 17 %, under det att å andra sidan importen af cigarrer och

cigarretter mera än fördubblats (ökningen utgör 113 %) och importen af

arbetad tobak, andra slag , ökats med cirka SO %. Berörda förhållande

åskådliggöres tydligt af följande tablå — hvilken, liksom de uti tab. 1

meddelade sifferuppgifter, grundar sig på uppgifterna i Sveriges officiella

statistik rörande handeln:

Importen utgjordes af:

Cigarrer och cigarretter:

Arbetad tobak »andra slag»

Oarbetad tobak, blad och

stjelk:

o

ar

1891:

82,516

»

1900:

176,010

»

1891:

21,558

»

1900:

28,144

»

1891:

3,415,965

»

1900:

3,719,016

g.) ökning under

» 11 O-årsperioden: 113 %

> I ökning under

> 11 O-årsperioden: 30 %

ökning under

1 O-årsperioden: 8,9 %

hvilka sistnämnda qvantiteter

betingade ett värde år 1891 af 7,173,527 kr.

» 1900 » 5,950,425 »

minskning under

10-årsperioden: 17 %.

Det faktum, hvarom de här anförda siffrorna bära ett otvetydigt

vittnesbörd, är så mycket märkligare, som under de senaste tio åren

tobaksfabrikernas antal ökats (från 94 år 1891 till 101 år 1900), antalet

vid dessa fabriker anstälda arbetare stegrats med ett tusental (3,575 arbetare

år 1891 mot 4,540 arbetare år 1899 och 4,499 arbetare år 1900)

och slutligen värdet å tobaksfabrikernas samtliga fabrikat tillväxt med nära

4 millioner kronor (11,875,000 kronor år 1891 mot 15,714,000 kronor år

1900). Det måste i sanning vara egnadt att förvåna, att en ökning af

tillverkningens qvantitet och värde kan hafva egt rum, samtidigt med att

importen af råvaran, hvad qvantiteten beträffar, endast obetydligt ökats,

och värdet af samma import icke oväsentligt minskats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande iV:o 29. 3,

Tub. n:o 1. Importen af tobak under hvart och ett af åren 1891—1900.

År.

Oarbetad, blad och

stjelk.

Arbe

t a d.

Cigarrer och cigar- retter.

Andra

slag.

Qvantitet

(kilogram).

Värde

(kronor).

Qvantitet

(kilogram).

Värde

(kronor).

Qvantitet

(kilogram).

Värde

(kronor).

1891.......................................

3,415,965

7,173,527

82,516

825,160

21,558

64,674

1892.......................................

3,339,709

7,013,389

77,064

770,640

22,091

66^273

1893.......................................

3,369,046

7,074,997

77,481

774,810

21,546

64,638

1894.......................................

3,450,630

7,246,323

88,344

883,440

24,067

72,201

1895.......................................

3,438,912

7,221,715

92,126

921,260

25,365

76,095

1896.......................................

3,441,388

7,226,915

116,309

1,163,090

25,458

76,374

1897.......................................

3,717,447

6,691,405

130,060

1,300,600

26,309

78,927

1898.......................................

3,687,878

6,900,605

145,253

1,452,530

27,461

82,383

1899.......................................

3,736,272

5,978,035

166,865

1,668,650

26,739

SO,217

1900.......................................

3,719,016

5,950,426

176,010

1,760,100

28,144

84,432

Förklaringen till detta egendomliga sakförhållande är emelltid lätt

att finna, om man med hvarandra sammanställer importsiffrorna samt de

uti kongl. kommerskollegii berättelse rörande fabriker och handtverk för

olika år förekommande uppgifter angående qvantitet och värde å tobaksfabrikernas

olika slag af tillverkningar. Vid eu blick på dessa sifferuppgifter,

hvilka här uti den här bifogade tab. n:o 2 blifvit sammanstälda

för hvart och ett af åren 1891—1900, faller det genast i ögonen, hurusom

under tioårsperioden tillverkningen af kardustobak endast obetydligt

ökats och tillverkningen af ruff- och presstobak ganska afsevärdt minskats

(med cirka 210,000 kilogram), hvaremot den hufvudsakliga ökningen i

tillverkningen faller på cigarrer och cigarretter (cirka 300,000 kilogram)

samt framför allt på artikeln snus, beträffande hvilken ökningen i tillverkningen

under tioårsperioden uppgått till icke mindre än cirka 1,100,000

kilogram. Jemföras dessa sifferuppgifter med de ofvan angående importen

anförda — nemligen att importen af cigarrer ökats med 113 %, att importen

af oarbetad tobak, blad och stjelk, till qvantiteten ökats med cirka

9 %, men till värdet minskats med icke mindre än 17 % — torde det

framstå med all önskvärd tydlighet, att den svenska tobaksindustrien med

hvarje år, som gått, sett sig nödsakad att öfvergå från framställandet i

större skala af bättre fabrikat, särskildt af dyrare cigarrer och finare rull"och

presstobak, till att i stället allt mera, med anlitande af billigare importerad

tobak samt den tobak — på grund af våra klimatiska förhål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BevUluiiiymtskvltetn Betänkande N:o 29.

landeri af mindre god beskaffenhet — hvilken produceras å de i vissa

trakter af vårt land ännu förefintliga tobaksplantager, egna sig åt fabrikationen

af enklare cigarrer och s. k. cigarrcigarretter samt framför allt

snus, under det att den svenska marknadens behof af bättre cigarrer,

hvilket förr med framgång tillgodosågs af de inhemska fabrikernas erkändt

goda fabrikat, numera i allt större utsträckning tagits om hand af

utlän dingen.

Tab. n:o 2. Tobaksfabrikerna i riket och deras tillverkningar under hvart

och ett af åren 1891—1900.

År.

Antal fabriker.

Antal arbetare.

Värde

å samtliga

fabrikat

Kronor.

T i

1 1 v e r

klingar.

Cigarrer och

cigarretter.

Kardustobak.

Ridt och press- tobak.

Snus.

Qvantitet

Kilogram.

Värde

Kronor.

Qvantitet

Kilogram.

Värde

Kronor.

Qvantitet

Kilogram.

Värde

Kronor.

Qvantitet

Kilogram.

Värde

Kronor.

1891

94

3,575

11,876,122

450,596

3,962,999

372,894

564,612

1,062,650

2,594,111

3,784,500

4,763,400

1892

89

3,268

11,670,657

478,970

3,840,992

342,180

536,101

1,182,935

2,669,594

3,834,211

4,723,970

1893

93

3,599

11,874,109

518,808

4,139,318

316,577

536,070

1,133,108

2,643,306

3,800,371

4,655,415

1893

89

3,600

11,955,228

498,979

4,014,407

436,461

717,907

1,112,365

2,350,347

4,101,203

4,872,667

1895

88

3,742

12,593,988

558,269

4,729,692

430,323

695,244

904,502

2,137,932

4,145,393

5,031,120

1896

94

4,077

13,435,595

560,681

5,035,475

396,124

770,032

895,876

2,175,874

4,349,031

5,454,214

1897

93

4,380

14,820,138

676,295

6,177,819

419,121

709,393

894,579

2,341,959

4,423,650

5,590,967

1898

97

4,548

15,471,099

732,120

6,635,570

420,462

887,863

901,843

2,172,355

4,549,470

5,775,311

1899

97

4,540

15,785,194

754,805

6,742,125

408,849

866,236

867,936

2,159,731

4,714,419

6,017,102

1900

101

4,499

16,714,358

746,277

6,601,306

384,635

810,807

850,243

2,147,149

4,886,894

6,155,096

Att denna utveckling, hvilken blifvit eu följd närmast af våra nu

gällande tullsatser å cigarrer och cigarretter, men i öfrigt äfven afen del

andra samverkande omständigheter, måste hafva varit egnad att framkalla

allvarliga farhågor hos utöfvarne af vår svenska tobaksindustri, är gifvet,

liksom ock att arbetarne inom samma industri funnit, att utan en ändring

uti de nu rådande förhållandena, hvilken endast kan åstadkommas genom

asättandet af en afsevärdt förhöjd tullsats å cigarrer och cigarretter, de

svenska tobaksfabrikerna alltmera måste inskränka sin fabrikation af bättre

cigarrer, hvilket åter måste hafva till påföljd, att bättre aflönadt arbete

för skickliga cigarrmakare icke framdeles kan vara att i nämnvärd män''

påräkna vid våra svenska cigarrfabriker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

5

Att konkurrensen från utlandet — särskild t från Tyskland hvad beträffar

bättre cigarrer — derest ett effektivare tullskydd icke med det

snaraste erbålles, måste blifva våra svenska cigarrfabrikanter öfverlägsen,

torde ock vara lätt att påvisa.

De arbetslöner, som betalas inom tobaksindustrien i vårt land, äro

vida högre, ja, oftast nära dubbelt så höga som de, bvilka betalas i främmande

med vårt land i denna bransch konkurrerande länder, särskildt i

Tyskland. Detta är ingen tillfällighet, lika litet som det får antagas bero

derpå, att våra tobaksarbetare skulle åtnjuta oskäligt höga löner, utan är

anledningen i främsta rummet att söka deruti, att den tyska och den

svenska cigarrindustrien äro i grund och botten af alldeles olika natur.

Den tyska cigarrindustrien består visserligen till en del af ett antal oftast

ofantligt stora etablissement — äfven sådana, som äro förlagda till frihamnsområde

och hvilka sålunda komma i åtnjutande af alla dermed förenade

lindringar och förmåner — och dessa hafva sedan uti den för våra svenska

förhållanden nästan otänkbara omfattning, hvari deras fabrikation och

afsättning bedrifvas, en fördel, som icke våra mindre eller medelstora fabriker

kunna tillkämpa sig. Men i allmänhet bedrifves cigarrfabrikationen

i Tyskland i den största utsträckning ‘såsom hem- och landtindustri, till

följd hvaraf omkostnaderna för fabrikationen, arbetslöner och dylikt kunna

utgå med ett minimum, som för oss i Sverige är hardt när otänkbart.

Tobaksfabrikerna i Sverige åter — med undantag af en i utdöende stadd

hemindustri i några socknar på den skånska landsbygden — bedrifvas så

godt som uteslutande inom större samhällen, uti hvilka arbetarnes utgifter

för bostad, föda och öfriga lifsförnödenheter ställa sig vida dyrare än i

små stadssamhällen och på landet. De beklagliga förhållanden, som råda

på de flesta ställen, hvarest tillverkningen af cigarrer i vårt land bedrifves

såsom hemindustri, torde väl helt och hållet få anses utesluta hvarje tanke

på att den svenska tobaksindustrien i detta afseende skulle ordnas efter

tyskt mönster. (Rörande denna hemindustri se dr Elmqvists »Undersökning

af tobaksindustrien i Sverige».)

Det lärer jemväl näppeligen kunna förnekas, att arbetarne på många

platser utomlands så till vida besitta större yrkesskicklighet, att de förmå

utföra en större arbetsqvanlitet, än en svensk arbetare på samma tid kan

prestera.

Hvad sålunda anförts är egnadt att utgöra en förklaring till det

faktum, att i Sverige måste betalas högre löner till cigarrarbetarne än exempelvis

i Tyskland.

Vidare torde böra erinras derom, att den tyska tullagstiftningen särskildt

gynnar exporten af färdigt tobaksfabrikat genom bestämmelsen om

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Bevillni mjuuWkotlets Betänka lida N:o 29.

eu tullrestitution; vid export af cigarrer, framstälda af icke tysk tobak,

uppgår denna restitution till 94 mark per 100 kilogram, då deremot tullen

vid råvarans import endast utgör 84 mark per 100 kilogram. Härigenom

blir det möjligt för de tyska cigarrfabrikanterna att vid export till Sverige

sälja sina produkter billigare, än eljest läte sig göra.

Att märka är äfven, att till följd af nyss anmärkta förhållande det

färdiga fabrikatet endast drabbas af en tull, motsvarande två tredjedelar af

den vigtmängd tobak, som den svenska cigarrfabrikanten måste förtulla

för att framställa motsvarande qvantitet cigarrer, d. v. s. den svenska

fabrikanten måste förtulla 30 % mer råvara än den, som kan användas

för tillverkningen af cigarrer. Förlusten utgör tobaksstjelk och dylikt,

som icke kan användas vid tillverkningen af cigarrer och hvars värde är

obetydligt i jemförelse med värdet å tobaksbladen. Härtill kommer derjemte,

att en icke obetydlig del af den vigt, tobaksbladen ega vid importen

och förtullningen, går förlorad vid den förberedande torkningsprocessen,

till följd hvaraf den för den svenska cigarrfabrikationen importerade

råvaran ni sjelfva verket drabbas af eu högre tull än den i tulltaxan

åsätta. A andra sidan kan erinras derom, att de till Sverige importerade

färdiga cigarrerna i allmänhet äro förpackade på ett sådant

sätt, att det vanligen förekommande taraafdraget blir större, än det borde

vara, till följd hvaraf den tull afgift, som drabbar importerade cigarrer, i

verkligheten icke obetydligt understiger det genom tulltaxan afsedda beloppet.

Önskligt vore derför, att det nu stipulerade taraafdraget, 3373

%, måtte nedsättas till 25 %, såsom bättre motsvarande de faktiska förhållandena.

Dessa jemte öfriga cigarrfabrikanterna i utlandet tillkommande förmåner

— sålunda hafva de svenska fabrikanterna att erlägga importtull

för etiketter, cederträlådor och dylikt, under det att de etiketterade lådorna,

hvari det utländska fabrikatet till Sverige inkommer, i sin egenskap af

emballage äro tullfria — göra det möjligt för de tyska fabrikanterna att

vid inträffande öfverproduktion, hvilken nu synes vara på väg att blifva

permanent, och då, såsom nu är fallet, andra länder för afsättningen af

denna öfverproduktion synas blifva stängda, öfversvämma Skandinavien

med sitt öfverskott i fabrikationen, utan att de hos oss gällande tullsatser

derför utgöra något hinder. Ty den nu gällande tullsatsen å cigarrer och

cigarretter — 4 kronor per kilogram — skyddar, såsom ofvan blifvit visadt,

endast det billigare fabrikatet, och detta har på senare tider börjat

att allt mer och mer ersättas af s. k. cigarrcigaretter och papperscigarretter,

hvilka båda slag på grund af sin ringa vigt utan hinder af tullen

kunna i landet införas. Hvarje rökare torde nog äfven hafva sig bekant,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bmllningmtskottets Betänkande N:o 29.

att landet under de senare åren börjat öfversvämmas af de billiga amerikanska

cigarretterna, och att denna import, derest tullen icke höjes, med

hvarje år kommer att tilltaga, är en allmän öfvertygelse bland våra tillverkare

af cigarretter, hvilka häri se en öfverhängande fara för sin industri.

Den nu gällande tullsatsen å cigarrer och cigarretter har sålunda allenast

visa sig ega den betydelse, att densamma hindrar införseln till Sverige

af billigare eigarrer, hvaremot den icke förmår att till någon del utestänga,

ja, icke ens försvåra importen af cigarretter och dyrare cigarrer. Endast

beträffande de billigare cigarrerna är derför den svenska industrien befriad

från utländsk konkurrens. Detta har dock ingalunda för dessa billiga

fabrikat medfört högre priser, än eljest skulle vara fallet. Konkurrensen

emellan de svenska fabrikanterna har nemligen hållit priset å billiga

fabrikat så lågt, att deras framställande, med de aflöningar, som vid

fabrikationen måste betalas, knappast lemnar någon vinst. Det återstår

under sådana förhållanden för fabrikanterna — derest de icke skola se sig

nödsakade att afskeda sina skickligaste arbetare, hvilka kunna hafva anspråk

på högre aflöning — att söka skaffa sig möjlighet att framställa de

dyrare fabrikaten för att derigenom bereda sig någon vinst af sin rörelse.

Detta har emellertid för hvarje år visat sig allt svårare på grund af konkurrensen

med det utländska fabrikatet, som i sin kamp med den inhemska

varan jemväl har eu god bundsförvandt i svenskarnes kända svaghet för

allt utländskt,

Resultatet blir alltså, att konkurrensen mellan de svenska fabrikanterna

i förening med ogynsamma produktionsvilkor väsentligen reducerar

vinsten af framställandet af sådant fabrikat, som genom nu gällande tulllagstiftning

kan anses skyddadt mot utländsk konkurrens, under det öfrigt,

dyrare fabrikat, som rätteligen borde lemna den svenska fabrikanten någon

vinst, icke kan på grund af konkurrensen från utlandet vinna den afsättning

inom landet, som den totala konsumtionen af cigarrer i Sverige kunde

medgifva.

Behofvet af en höjd tull å arbetad tobak synes alltså vara till full

evidens styrkt. Det torde icke heller kunna bestridas, att det jemväl bör

vara ett vigtigt intresse, att, genom en dylik åtgärd från Riksdagens sida,

möjligheten af en tryggad fortvaro och fortsatt utveckling beredes åt den

svenska tobaksindustrien, hvilken sysselsätter ett betydande antal nu uti

sin existens hotade arbetare och som med hänsyn till tillverkningsvärdet

(cirka lb1/-, millioner kronor årligen) är att räkna bland landets

större och förnämligare industrigrenar. Då härtill kommer, att en förhöjning

af tullsatsen, enligt hvad ofvan blifvit visadt, endast är egnad att

höja priset å dyrare cigarrer — sådana, som i handeln betinga ett för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande 1V:o 29.

säljningspris af 12 a 15 öre och deröfver -— för hvilkas förbrukare en

förhöjning af ett par kronor per 100 cigarrer icke torde blifva vidare

känbar; då tullen å cigarrer och cigarretter således i främsta rummet,

jemte det att densamma skänker ett mer än väl behöfligt skydd åt en

vigtig industrigren, kommer att verka såsom en lyxtull, af hvilken den

fattigare konsumenten af tobak icke får någon som helst känning, och då

slutligen — enär ju allt fortfarande en betydande import af dyrare cigarrer

(äkta Havannacigarrer och dylikt) torde vara att påräkna, beträffande

hvilka en väsentlig tullförhöjning endast föga inverkar på priset — genom

en dylik tullförhöjning statskassan bör tillföras en icke så alldeles obetydlig

förstärkning, hvilken synpunkt icke torde vara utan sin stora betydelse

uti dessa tider af för hvarje år ökade statsutgifter och en samtidigt

inträdande minskning uti tullinkomsterna, synes mig en förhöjning

af tullsatserna å arbetad tobak val vara förtjent att tagas under allvarlig

ompröfning.

Såsom lämpliga tullsatser — för att det åstundade skyddet må blifva

fullt effektivt — anser jag mig böra föreslå:

för cigarrer och cigarretter: 8 kronor per kilogram (nu 4 kronor),

för arbetad tobak, andra slag: 2 kronor 50 öre per kilogram (nu 1

krona 20 öre).

Genom en dylik förhöjning — samtidigt med att tullen å oarbetad

tobak bibehålies vid sitt nuvarande belopp — 1 krona per kilogram —

skulle tullsatserna å olika slag af tobak bringas i nära öfverensstämmelse

med proportionen dem emellan på 1850-talet, hvilken proportion ovilkorligen

måste anses vara för våra svenska förhållanden mer lämplig än de

för närvarande gällande tullsatser å tobak, med hvilkas fastställande en

sträfvan synes hafva gjort sig gällande att lämpa denna proportion efter

de tullsatser, som i en del främmande länder voro gällande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

9

Tal. n:o 3. Tullsats å olika slag’ af tobak åren 1830 —1900 *).

År 1840.

År 1850.

År

År

År 1880.

1860.

1870.

1880.

1890*.

Anmärkningar.

Tullsats i kronor

per kilogram.

Tobak, oarbetad:

blad........

0,45

0,45

0,52

1

1 1890 års tullsatser

0,5 2

0,oi

0,99

1,00

å tobak äro fort-

stjelk ......

0,14

0,14

0,29

1

farande gällande.

arbetad: cigarrer .........

2 1,50

2 1,50

3,98

4,23

3,og

3,06

4,oo

2 Per 100 stycken.

karfvad ...

0,88 k 2,64

0,88 k 2,35

1,04 k 2,Si

1,18

1,06

malen eller

pressad,..

0,88 k 2,04

0,88 k 2,04

1,18

1,29

1,18

»andra slag»:

1,18

1,20

spunnen...

0,74

0,59

0,7 4

0,82

0,82

stänger och

karotter...

1,32

1,18

1,32

1,41

1,29

År 1850 utgick nemligen tullen å

tobaksblad ............................. med 0: 52 öre pr kg. (nu 1 kr.)

tobaksstjelk............................ » 0: 29 » ■» » (» 1 » )

cigarrer................................... » 3: 98 » kronor » » ( » 4 » )

arbetad tobak, »andra slag» » 0: 74—2: 64 » » » ( » 1: 20 » )

Tullen å tobaksblad har sedan den tiden blifvit fördubblad, och tullen

å stjelk har mer än tredubblats, under det att tullen å cigarrer — hvilken

på 1860-talet till och med var högre än nu eller 4: 23 kronor per kilogram

(mot 52 öre per kilogram för tobaksblad), men sedermera under

1870- och 1880-talen utgick med 3: 06 kronor per kilogram — för närvarande

är i det allra närmaste densamma som på 1850-talet.

Införandet af de nu af mig föreslagna tullsatserna å arbetad tobak

skulle alltså återinföra samma proportion mellan tullsatserna å oarbetad

tobak å ena sidan och arbetad tobak å den andra som den proportion,

hvilken var gällande år 1850, och hvilken, som sagdt, synes vara den för

våra svenska förhållanden mest lämpliga äfven i våra dagar.

Den ökade tullinkomst, som genom de ifrågavarande tullsatsernas

höjande borde tillföras statskassan, torde, att döma efter de senaste årens

importsiffror, kunna anslås till i rundt tal 1/2 million kronor årligen.

För den händelse den af mig föreslagna förhöjningen af ifrågavarande

tullsatser vinner Riksdagens bifall, vore det äfven synnerligen af behofvet

påkalladt, att desamma, så snart sig göra läte, redan under innevarande år

Bill. till Mikael. Prof. 1,902. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

kunde blifva tillämpade, enär det eljest är att befara, att, på grund af den

beslutade tullförhöjningen, importen af cigarrer under den återstående delen

af detta år kommer att uppdrifvas till en sådan höjd, att verkan af tullförhöjningen

till vår tobaksindustris fromma för en afsevärdt lång tid framåt

kommer att helt och hållet tillintetgöras.»

I särskilda, till chefen för finansdepartementet slälda skrifter hafva

dels åtskilliga innehafvare af tobaksfabriker i landet, dels ock »de svenska

tobaksarbetarne» genom »dess förbundsstyrelse» gjort framställningar om vidtagande

af åtgärder för höjning af tullen å arbetad tobak. Sedan generaltullstyrelsen

på grund af remiss den 7 sistlidne mars afgifvit utlåtande

öfver berörda framställningar, har lvongl. Maj:t den 21 i samma månad

till bevillningsutskottet öfverlemnat samtliga ifrågavarande handlingar för

den åtgärd, hvartill utskottet kunde finna desamma föranleda; och har

utskottet ansett sig böra här intaga generaltullstyrelsens berörda underdåniga

utlåtande, hvithet är af följande lydelse:

»I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet stäld, af bilagor

åtföljd skrift hafva Gustaf Nordström & C:o och W:m Hellgren & C:o jemte

ett flertal andra innehafvare af tobaksfabriker här i landet fäst uppmärksamheten

å vissa svårigheter, med hvilka den svenska tobaksindustrien

hade att kämpa, i hvithet afseende till en början anförts: att statistiken

öfver importen till riket af oarbetad tobak, å ena, och färdigt fabrikat, å

andra sidan, under de senaste tio åren gåfve vid handen, att importen af

råvaran under denna tid i stort sedt varit densamma, under det att importen

af färdigt fabrikat mer än fördubblats; samt att detta förhållande

vore så mycket märkvärdigare, som under tioårsperioden 1890—1900 en

mängd fabriker inom tobaksindustrien uppstått och den ökade konsumtionen

borde föranledt en väsentligen ökad import af råvara med åtföljande

ökad afsättningsmöjlighet förden svenska tobaksindustrien; hvarefter såsom

hufvudsäkliga grunder till de svårigheter för den svenska tobaksindustrien,

på hvilka statistikens siffror sålunda visade hän, framhållits dels att arbetslönerna

inom ifrågavarande industri vore vida högre här i landet än i de

konkurrerande främmande länderna, särskildt Tyskland, äfvensom att arbetsskickligheten

här vore vida mindre uppdrifven och i följd deraf den under

en och samma tid levererade arbetsprodukten vida mindre, dels att den

tyska lagstiftningen särskildt gynnade export af färdigt tobaksfabrikat

genom tullrestitution, på grund hvaraf det för den konkurrerande tyska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

cigarrindustrien blefve möjligt att till Sverige sälja sina produkter billigare

än eljest kunde ske, samt dels att bär i landet för närvarande gällande

importtull å tobaksfabrikat vore allt för låg, i tv att densamma allenast

hindrade införseln af de billigare fabrikaten, men icke förmådde utestänga

eller ens försvåra importen af dyrare tobaksvaror, vid hvithet förhållande

de svenska tobaksfabrikanterna, som på grund af inbördes konkurrens i

de billigare fabrikaten och med de aflöningar, Indika nu måste betalas

vid tillverkningen af dessa fabrikat, derå knappast skördade någon vinst,

jemväl, i anseende till den utländska konkurrensen, hade med hvarje år

allt större svårighet att bereda sig någon ersättning genom framställning

af de dyrare fabrikaten; och har på grund af hvad sålunda anförts och

till stöd hvarför i tillämpliga delar de bilagda handlingarne åberopats,

hemstälts om vidtagande af erforderlig åtgärd för höjning vid innevarande

riksdag af tullen å arbetad tobak till ett belopp, som åt den svenska

tobaksindustrien, inom hvilken ett betydligt antal arbetare nu funne sysselsättning,

beredde ökadt skydd mot konkurrensen med utländsk vara och

som förmådde i någon mån hämma den öfverhandtagande importen af

arbetade tobaksvaror.

Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t

anbefalt generaltullstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande,

hvarefter genom nådig remiss den 29 i samma månad till styrelsen öfverlemnats

för att tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det sålunda infordrade

utlåtandet eu likaledes till statsrådet och chefen för finansdepartementet

stäld petition, deri I. Salomonson jemte fyra andra svenska tobaksarbetare,

utgörande, enligt uppgift, de svenska tokaksarbetarnes förbundsstyrelse,

efter att hafva framhållit, hurusom den svenska tobaksindustrien

i sjelfva verket kämpade med stora svårigheter på grund af den stora

importen af arbetad tobak samt hurusom, på grund häraf och då dessutom

samtidigt stor arbetslöshet i industrien vore rådande, det vore en omöjlighet

för de svenske tobaksarbetarne att få sitt arbete bättre betaldt, hemstält

om enahanda åtgärd som den, enligt hvad ofvan anförts, af tobaksfabrikanterna

påkallade.

Till fullgörande af hvad sålunda blifvit generaltullstyrelsen anbefaldt

får styrelsen, med återställande af remissakterna, i underdånighet anföra

följande.

I begge de förevarande framställningarne begäres visserligen efter ordalydelsen

höjning af tullen å arbetad tobak; men då tobaksfabrikanterna

i sin mera utförliga motivering för berörda yrkande vid ordande om »nu

gällande importtull å tobaksfabrikat» endast omförmäla »400 kronor per

100 kilogram», torde det kunna antagas, att det egentligen varit tullsatsen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

för cigarrer och cigarretter (4 kronor per kilogram), som afsetts. Tullsatsen

för öfriga tobaksfabrikat eller för hvad tulltaxan sammanfattar under

rubriken tobak, arbetad, andra slag, borde åtminstone, vill det synas generaltullstyrelsen,

så mycket mindre kunnat gifva anledning till klagan

öfver för lågt tullskydd, som införseln af sistberörda fabrikat både i och

för sig och i förhållande till den inhemska tillverkningen måste anses vara

af ringa betydelse samt dessutom samma införsel icke företett någon anmärkningsvärd

stegring under senare tider. Från att under femårsperioden

1891—1895 hafva utgjort i medeltal 22,925 kilogram om året har densamma

stigit till endast 26,822 kilogram i årligt medeltal under åren

1896 —1900; belöpande sig införseln under år 1900 till 28,144 kilogram,

hvilken sistnämnda införselsqvantitet motsvarades af utförsel under samma

år till myckenhet af 21.214 kilogram. Huru föga betydande denna import

af andra tobaksfabrikat än cigarrer och cigarretter i sjelfva verket är, framgår

väl bäst af en jemförelse med motsvarande inhemska tillverkning. I

medeltal räknadt belöpte sig under perioden 1891—1895 årliga tillverkningen

af artiklarne kardustobak, rall- och presstobak samt snus till 5,391,935

kilogram och under nästföljande femårsperiod eller till och med år 1900

till 5,872,626 kilogram; utgörande tillverkningsqvantiteten för sistnämnda

år icke mindre än 6,121,772 kilogram.

Undersöker man vidare, i hvad mån denna ökning i produktionen

hänför sig till de olika fabrikaten, finner man visserligen, att den öfvervägande

delen kommer å artikeln snus. Men äfven kardustobakstillverkningen

företer ett i någon mån ökadt tillverkningsresultat, i ty att detta

stigit från 379,687 kilogram om året, i medeltal räknadt, under perioden

1891—1895 till 405,838 kilogram i årligt medeltal under åren 1896 —1900;

och med afseende härå torde val icke heller förhållandena inom denna gren

af tobaksindustrien egentligen kunna anses jäfva antagandet af det nuvarande

skyddets tillräcklighet.

Hvad åter angår rull- och presstobakstillverkningen, synes denna visserligen

hafva gått något tillbaka, då årliga tillverkningen från att under

perioden 1891—1895 hafva utgjort 1,079,112 kilogram under den följande

femårsperioden sjunkit till 882,095 kilogram, allt i medeltal räknadt, och

år 1900 uppgått till endast 850,243 kilogram; men vid jemförelse med

ofvan anförda siffror, utvisande, att importen af samtliga andra slag af

arbetad tobak än cigarrer och cigarretter från den ena till den andra af

ifrågavarande begge femårsperioder icke ökats med i årligt medeltal fullt

4,000 kilogram, lärer minskningen i tillverkning icke kunna i afsevärd mån

tillskrifvas utländsk konkurrens, utan torde orsaken fast hellre få sökas i

minskad konsumtion eller rättare — då tobakskonsumtionen i sin helhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

13

under tiden ökats — i ändrad smakrigtning bos konsumenterna. Till

äfventyra skulle en närmare undersökning kunna ådagalägga ett i viss

mån likartadt sakförhållande som i Tyskland, der man konstaterat, att en

tilltagande cigarrkonsumtion medfört minskning i konsumtion af andra

tobaksfabrikat.

Hvad den officiella statistiken gifver vid handen lärer sålunda få

anses lemna stöd för den uppfattning, att nu ifrågavarande framställningar

böra betraktas såsom egentligen endast afseende cigarr- och cigarretttullsatsen;

och öfvergår styrelsen fördenskull till att undersöka, huruvida

denna tullsats kan anses hafva med nu gällande tull å råtobak och under

hittillsvarande förhållanden i öfrigt visat sig innefatta för lågt skydd för

den inhemska tobnksindustrien.

Af tobak sfabrikanterna lika val som af tobaksarbetarne har i förevarande

framställningar hänvisats till statistikens vittnesbörd om missförhållanden

inom tobaksindustrien och i sådant afseende åberopats, att under

de senaste tio åren införseln af råtobak »i stort sedt varit densamma- ,

under det att »importen af färdigt fabrikat mer än fördubblats.»

Då emellertid inom landet odlas betydliga qvantiteter tobak, angående

hvilkas storlek noggranna och tillförlitliga uppgifter dock icke lära stå till

buds, samt den möjlighet väl icke är utesluten, att äfven tobakssurrogat

kunna komma till användning inom tobaksindustrien, och i allt fall, åtminstone

för den, som icke eger en ingående kännedom om tobaksindustriens

tekniska detaljer, några tillförlitliga slutsatser svårligen kunna härledas

ur en sammanställning till qvantitet mellan råvara och ett visst slag

(cigarrer och cigarretter) af de fabrikat, som deraf framställas, lärer ur

den åberopade statistiska jemförelsen näppeligen kunna hemtas något synnerligen

kraftigt bevis för de påstådda missförhållandena, i synnerhet soin,

på sätt här nedan skall visas, importen af cigarrer och cigarretter åtminstone

ännu är så många gånger mindre än den inhemska tillverkningen af dessa

artiklar, att äfven en jemförelsevis ansenlig procentisk förhöjning af samma

import icke eger allt för stor betydelse för frågan huruvida den inhemska

tobaksindustrien kan anses lida intrång af utländsk konkurrens.

Då det emellertid lärer få antagas, att arbetsgifvarnes och arbetstagarnes

sammanstämmande uppgifter om tobaksindustriens och närmast

cigarrfabrikationens nuvarande tryckta läge ega sin motsvarighet i verkligheten,

torde, för så vidt som denna försämrade ställning icke har sin grund

i den uti fabrikanternas framställning omförmälda skarpa inbördes konkurrensen

eller andra förhållanden inom landet, utan bör tillskrifvas den

utländska konkurrensen, det, för bedömande af det erforderliga skyddets

storlek, till en början vara lämpligt att tillse, i hvad mån den svenska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

cigarrfabrikationen arbetar under ogynsammare vilkor än samma industri

i utlandet.

I sådant afseende hafva tobaksfabrikanterna hänvisat icke allenast till

olikheter i de egentliga produktionsförhållandena här och i utlandet, utan

derjemte såsom en särskildt gynsam omständighet för den tyska tobaksindustrien

i afseende å export af cigarrer till Sverige, likasom till utlandet

i allmänhet, framhållit, att i Tyskland restitution af råtobakstullen egetrum

vid dylik export. Med fog kan val dock icke påstås, att det åsyftade

inedgifvandet, hvithet återfinnes i § 30 af tyska tobaksskattelagen den 16

juli 1879, medför för den tyske cigarrfabrikanten på den svenska marknaden

någon fördel, som lians svenske konkurrent saknar. För att så

skulle vara förhållandet erfordrades uppenbarligen, att i restitutionen inginge

en exportpremie, i följd af hvilken det tullskydd, som den svenska

tulltaxan afsett att bereda den inhemska cigarrfabrikationen, blefve med

afseende å införseln från Tyskland delvis eluderadt. Intet antyder emellertid,

att så är förhållandet. Restitutionssatsen — utgörande vid den nuvarande

råtobakstullen af 85 mark per 100 kilogram 94 mark per 100

kilogram cigarrer — är nemligen beräknad enligt den utredning angående

rendementet, som lemnades af de sakkunnige i 1878 års stora tobaksskattekomité,

och med beaktande, att densamma icke skulle omfatta godtgörelse

för tullen å den del af affallet vid cigarrfabrikationen, som kunde finna

annan användning (100 kilogram cigarrer = 110 kilogram råtobak). Vid

sådant förhållande kan ur tullagstiftningen i förevarande del näppeligen

härledas någon mindre gynsam ställning i konkurrenshänseende för den

svenske fabrikanten, något, som val, strängt taget, icke heller efter ordalydelsen

ligger i påståendet, att i följd af den tyska tullrestitutionen »det

blir för den konkurrerande tyska cigarrindustrien möjligt att till Sverige

sälja sina produkter billigare än eljest vore fallet».

Hvad åter i öfrigt angår de förhållanden, under hvilka den svenska

cigarrfabrikationen arbetar, jemfördt med cigarrindustrien i de länder, hvilkas

tillverkning af denna artikel konkurrerar med de svenska cigarrerna, lärer

det visserligen icke kunna förnekas, att dessa förhållanden grunda en i

åtskilliga hänseenden mindre gynsam ställning för den svenska industrien.

Sålunda ställer sig otvifvelaktigt arbetslönen här icke oväsentligt högre än

t. ex. i Tyskland, det land, som i sådant afseende särskildt framhållits. Af

två vid tobaksfabrikanternas framställning fogade bilagor utvisar den ena,

att en cigarrfabrikant i Heidelberg betalar för formarbete från 5 till 9

mark och för handarbete från 10 till 21 mark samt för sortering och förpackning

från 0,40 till l,io mark (allt tydligen per mille), och den andra,

att en firma i Stockholm erlägger för formarbete från 7 till 18 kronor,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande X:o 29.

15

för handarbete från 13 till 24 kronor Samt för sortering och packning

från 1 till 2,70 kronor, allt per 1,000 stycken räknadt. Huruvida dessa

siffror kunna tillmätas någon mera allmängiltig betydelse, derom kan styrelsen

icke döma. Af de upplysningar i ämnet, styrelsen kunnat förskaffa

sig, vill det dock synas, som om åtminstone de först anförda prisuppgifterna

icke skulle kunna göra anspråk på att allmänt representera arbetslönen

för de tyska cigarrarbetarne. Tyska regeringen beräknade vid utarbetandet

af 1893 års förslag till tobaksskattelag genomsnittsarbetslönen för cigarrer

till 9V2 mark per mille, och, enligt hvad styrelsen inhemtat, vexlar för

närvarande arbetslönen i Bremen mellan 7 och 18 mark för formarbete

samt från 18 till 25 mark för handarbete och anses i medeltal kunna

sättas till ungefär 11 å 12 mark för formarbete, hvartill kommer försortering,

packning, spikning och klistring, allt efter som lådorna rymma 100

eller 50 eller 25 cigarrer, respektive 1,50 eller 2 eller 3 mark per 1,000

cigarrer. I Westphalen åter, der en mängd Bremerfabrikanter lära drifva

sin egentliga tillverkning, beräknas arbetslönen vara i allmänhet 3 å 4

mark lägre än i Bremen.

I sammanhang härmed kan förtjena anmärkas, att i en af danska cigarrocli

tobaksindustriens utöfvare utarbetad framställning till 1895 — 96 års

danska tullkomité arbetslönen vid cigarrfabrikation i Danmark uppgafs utgöra

per tusen cigarrer 8—12 kronor för fonnarbete och 14—20 kronor för

handarbete, till jemförelse hvarmed anfördes, att— enligt en framställningen

bilagd skrift från ordföranden för nederländska cigarr- och tobaksfabrikanternas

förening — i Holland motsvarande lönesatser voro respektive 4,50

—7,50 kronor samt 8,25—10,50 kronor. Af komiténs betänkande inhemtas

emellertid — jemte det uppgifterna i nyssberörda framställning vitsordas

vara i allt väsentligt öfverensstämmande med de faktiska förhållandena —

att, efter det de danska tobaksarbetarne i juni månad 1896 genomdrifvit

löneförhöjning, förestående prisuppgifter borde för att angifva den sedermera

i Danmark gällande arbetslönen ökas med 2 kronor.

Huru, öfver hufvud taget, de svenska arbetslönerna inom cigarrindustrien

ställa sig, derom torde allmänt tillgängliga uppgifter icke föreligga.

I det offentliggjorda resultatet af 1898 års arbetsstatistiska undersökning

angående den svenska tobak sindustrien har af skäl, som derstädes (sid. 127)

närmare angifvits, någon redogörelse i detta ämne icke kunnat inflyta.

Emellertid torde någon ledning för frågans bedömande kunna hemtas af

den på annat ställe i samma arbete meddelade uppgift, att 1896 års strejk

inom tobaksindustrien afslutades på vilkor, bland andra, att svenska cigarrfabrikantföreningen

beslöt en lägsta arbetslön af 12 kronor för 1,000 stycken

handcigarrer och 7,50 kronor för formcigarrer, hvarvid dock två Göteborgs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

fabrikanter förklarade sig icke kunna betala högre minimilön än 7 kronor

för 1,000 stycken formcigarrer.

Af hvad sålunda inhemtats synes ju framgå, att här i landet arbetslönen

inom cigarrindustrien, äfven om den icke öfverstiger hvad de danske

cigarrfabrikanterna måste betala sina arbetare, dock är icke obetydligt

högre än i Tyskland och Holland. Härtill bidrager val i icke ringa män

det af tobaksfabrikanterna påpekade förhållande, att hos oss tobaksindustrien

så godt som uteslutande drifves inom större samhällen, likasom ock

fallet lärer vara i vårt grannland Danmark, under det att deremot såväl

i Tyskland som i Holland ett stort antal cigarrfabrikanter under senare

tider skall hafva flyttat sin fabrikation ut till landsbygden, der billigare

arbetskraft står till buds. Måhända bör i fråga om arbetslönen icke heller

förbises, att i Tyskland cigarrtillverkning drifves inom fängelserna i icke

obetydlig omfattning. Enligt en bilaga till det tobaksskattelagförslag, som

år 1895 förelädes tyska riksdagen, voro under perioden 1891—1893 i

medeltal 3,843 straffångar i de tyska fängelserna sysselsatte med cigarrtillverkning

och tillverkade i genomsnitt 133,507,000 stycken cigarrer årligen.

Till jemförelse må erinras, att enligt kominerskollegii fabriksberättelse

för år 1893 voro sagda år vid Sveriges samtliga tobak sfabriker sysselsatte

tillsammans 3,599 arbetare, och utgjorde antalet inom landet tillverkade

cigarrer, någon obetydlig qvantitet cigarretter inberäknad, 518,808

kilogram, det vill säga, efter den vanliga beräkningen af 200 cigarrer per

kilogram, i rundt tal 103,762,000 stycken.

Äfven i ett annat afseende, än hvad arbetslönen angår, torde den

utländske fabrikanten ofta nog hafva ett icke oväsentligt försteg framför

den svenske, nemligen i den lättare tillgången till råvaran. Särskild! i

och i närheten af de städer i utlandet, som utgöra stapelorter för råtobaken,

eger den förre förmånen att kunna ständigt följa prisens vexlingar

och den större eller mindre tillgången på för honom lämplig råvara samt

att derefter afpassa sina inköp, hvartill kommer, att han icke behöfver

hålla så stora förråd på lägel’.

Härtill lärer jemväl kunna läggas, såsom en ytterligare förmån för

den utländske fabrikanten, lättare tillgång på lådor och tillbehör, hvaraf

han icke behöfver hålla ett skrymmande lager på hand.

Med vederbörligt beaktande af de, efter hvad sålunda anförts, i åtskilliga

afseenden mindre gynsainma vilkor, under hvilka cigarrfabrikationen

här i landet drifves, lärer man icke kunna underkänna befogenheten

af denna näringsgrens anspråk på ett kraftigt skydd gent emot den

utländska konkurrensen, och detta så mycket mindre, då hänsyn tages till

tobaksindustriens betydande insats i landets näringslif. Men å andra sidan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

17

måste tobakstullarnes fiskaliska betydelse göra det synnerligen angeläget

att icke, till förfång för statskassan, detta skydd sättes högre än nödigt

är. Det gäller derför att undersöka, huruvida icke ofvanberörda för den

svenska cigarrindustrien mindre gynsamma produktionsvilkor kunna anses

vederbörligen beaktade i vår tullagstiftning, och torde, till jemförelse, dervid

jemväl böra tillses, hvilket skydd ifrågavarande industri åtnjuter i de

af våra närmaste grannländer, från hvilka en jemförelsevis större cigarrimport

eger rum.

I Danmark, med en råtobakstull af 29 öre, utgör tullen för cigarrer

1 krona 67 öre och för cigarretter 42 öre, allt per kilogram och med inberäknande

af den s. k. krigsskatten. I Tyskland åter, der råtobakstullen utgör

85 mark, är tullsatsen för cigarrer och cigarretter bestämd till 270

mark, allt per 100 kilogram räknadt, Vid bestämmande af sistnämnda

tullsats har man utgått från den af 1878 års förenämnda komité verkstälda

utredning, enligt hvilken 10 kilogram råtobak beräknades åtgå till

framställande af 7 kilogram cigarrer, då affallet icke tillädes något ur

beskattningssynpunkt afsevärdt värde, hvarjemte antogs, att fabrikanterna

hade råmaterial och deraf framstäldt fabrikat på lager under i medeltal

ett år, samt att deraf föranledd utgift lämpligen kunde kompenseras medelst

ökning med 6 % af den å råvaran belöpande tullafgift. Med tillämpning

af dessa beräkningsgrunder för rendement och lagringskostnad utgör

det rena skyddet i den tyska cigarrtullen, per 100 kilogram räknadt: 270

mark — 10/7 X 85 mark X 1,06 = 141 mark 29 pf.; och gifver efter enahanda

beräkningsgrunder den danska cigarrtullen ett rent skydd, per kilogram, af:

1,67 kronor — 10/- X 0,29 kronor X 1,06 = 1 krona 23 öre.

Tillämpas nu samma beräkningssätt på de svenska tullsatserna, 1 krona

för råtobalc och 4 kronor för cigarrer, per kilogram räknadt, skulle skyddet

för vår cigarrfabrikation utgöra per kilogram:

4 kronor —10/7 X 1 krona X 1,06 = 2 kronor 49 öre.

Erinras bör dock, att hos oss en från ofvanstående något afvikande

rendementsberäkning äfven under senare tider lagts till grund för cigarrtullen.

De tullkomitéer, som 1865 och 1882 afgåfvo betänkanden med

förslag till tulltaxa, utgingo begge från den förutsättning, att vid råtobakens

förarbetande till cigarrer omkring 45 % af råvaran afginge; och det

sålunda antagna förhållandet mellan råvaran och fabrikatet åberopas ännu

af 1885 års Riksdags bevillningsutskott i dess afstyrkande utlåtande angående

väckt motion om cigarrtullens höjning från 3 till 5 kronor per

kilogram. 1888 års Riksdags bevillningsutskott, i enlighet med hvars hemställan

den ännu gällande, i motion af herr Reuterswärd föreslagna tullsatsen

bestämdes, hänvisar såsom grund derför till den utredning i frågan,

Bih. till Rikad. Prof. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 26 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

som förebragts i en af herr A. E. Petersson i Hamra väckt motion; och

i denna åter meddelas, att enligt från yrkesidkare inhemtade upplysningar

uppstode under cigarrfabrikationen genom varans torkning, rensning m. m.

en förlust af från 20 till 30 procent. Med afseende härå torde man väl

vara berättigad antaga, att vid bestämmandet af gällande tullsats för cigarrer

lika högt rendement beräknats som i Tyskland. Men äfven om så

icke varit förhållandet, utan den äldre rendementsberäkningen fortfarande

ansetts tillämplig, skulle dock skyddet för cigarrfabrikationen icke ställa

sig lägre än 2 kronor 7 öre per kilogram; och ifrågasättas kan väl, om

icke detta må anses tillräckligt för utlemnande af de mindre gynsamma

produktionsvillkoren här i landet. I Norge, der vid den nästlidet år vidtagna

höjning af tullsatserna från 1 krona 75 öre till 2 kronor 25 öre för råtobak

och från 5 till 6 kronor för cigarrer och cigarretter, allt per kilogram

räknadt, relationen mellan tullen för råvaran och för fabrikatet blef

något gynsammare för fabrikanterna än förut, utgör skyddet, beräknadt

efter ofvan först tillämpade rendementsberäkning, 2 kronor 59 öre och

efter ett rendement af 55 % endast 1 krona 66 öre.

En närmare undersökning af huru det nuvarande skyddet för den

svenska cigarrindustrien verkat torde väl icke heller gifva stöd för ett

fullt så ogynsamt omdöme om sagda industris närvarande läge — för så

vidt detta kan anses bero på konkurrensen med utlandet — som den

ökade importen af cigarrer och cigarretter, ensam för sig betraktad, kunde

synas antyda. Visserligen har,, enligt hvad den officiella statistiken utvisar,

införseln af cigarrer och cigarretter ökats så, att densamma, från att

under åren 1891—1895 hafva omfattat i medeltal 83,506 kilogram om

året, under perioden 1896—1900 uppgick till i årligt medeltal 146,899

kilogram och år 1900 belöpte sig till icke mindre än 176,010 kilogram.

Men då förbrukningen inom landet af en vara tillgodoses medelst den inhemska

produktionen i så öfvervägande grad, som fallet är med afseende

å nu ifrågavarande artiklar, torde det, för att kunna bedömas, hvilken betydelse

ur produktionssynpunkt bör tillmätas berörda importsiffror, vara

nödigt att jemföra desamma med uppgifterna om konsumtionen i sin helhet;

och vid en sådan jemförelse framställa sig följande resultat:

I årligt medeltal utgjorde:

åren 1891-1895

åren 1896—1900

tillverkningen af cigarrer och cigarretter........ 501,124 kg. 693,963 kg.

införseln af d:o d:o ....... 83,506 » 146,899 »

Summa 584,630 kg. 840,862 kg.,

hvilka qvantiteter, då någon nämnvärd export af cigarrer och cigarretter

icke eger rum, alltså få anses motsvara årliga medelförbrukningen inom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

19

landet åt'' ifrågavarande artiklar; och utvisa dessa siffror, bland annat, att,

medan under den förra perioden ungefär 14 procent af de cigarrer och

cigarretter, som inom landet konsumerades, utgjordes af från utlandet

importerade, hade förhållandet under den senare perioden ändrats så, att

något mera än 17 procent utgjordes af importerade. Undersöker man,

huru förhållandet ställer sig för år 1900 — då tillverkningen omfattade

746,271 kilogram mot förenämnda införsel af 176,010 kilogram — finner

man, att införseln representerade ungefär 19 procent af hela konsumtionen.

Häraf torde väl framgå, att, om än importen af cigarrer och cigarretter

i och för sig betraktad företer en ansenlig ökning under sista årtiondet,

denna ökade import dock, sedd i förhållande till hela konsumtionen inom

landet, egen en helt annan och vida ringare betydelse. Tager man derjemte

i betraktande, att en följd af för landet ekonomiskt gynsamma år

kan antagas hafva framkallat en måhända öfvergående ökning i förbrukningen

af de finare och dyrbarare slagen af cigarrer och cigarretter, förringas

naturligtvis ytterligare i någon mån den ökade importens betydelse

såsom bevis derför, att den svenska tobaksindustrien lider oskäligt intrång

af utländsk konkurrens. Under sådana omständigheter lärer man icke

kunna annat än åtminstone ställa sig tveksam, huruvida det skydd, cigarrfabrikationen

sedan år 1888 åtnjutit, ännu kan hafva befunnits så otillräckligt,

att en förhöjning deri må anses påkallad i trots af de betänkligheter,

som från statsfinansiel synpunkt ställa sig emot en sådan åtgärd.

Till dessa betänkligheter hör naturligtvis äfven faran för en tilltagande

smuggling och deraf föranledd minskning i statsinkomst; men

under nuvarande förhållanden måste dock den fiskaliska synpunkten för

frågans bedömande blifva vida mera omfattande. Tobaken anses ju allestädes

såsom en för den indirekta beskattningen företrädesvis lämpad

artikel, och de flesta stater hemta från dess beskattande i en eller annan

form en ansenlig del af de för statsutgifterna erforderliga inkomster. Så

uppgick i medeltal under åren 1891 —1895 tobak sbeskattningen, per individ

af hela befolkningen räknadt, till: i Norge 1,59 kronor, i Tyskland 0,99

kronor, i Belgien 1,54 kronor, i Storbritannien och Irland 4,74 kronor samt

i Nordamerikas Förenta stater 2,36 kronor, under det att densamma i

Sverige utgjorde endast 0,78 kronor. Då nu såsom hos oss konsumtionen

af en sådan vara drabbas af beskattning endast i den mån varan införtullas

från utlandet, lärer man icke utan tvingande skäl böra vidtaga eu

åtgärd, hvarigenom denna beskattning i så väsentlig grad reduceras som

förhållandet blifver, allt efter som införseln öfvergår från att omfatta

färdigt fabrikat till att omfatta endast större eller mindre del af den för

fabrikatets framställande erforderliga råvara; och vid sådant förhållande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

synes det styrelsen, att vida starkare skäl än som torde kunna, hemtas ur

de sakförhållanden, hvilka påvisats i de remitterade framställningarne,

borde förebringas för att desamma skulle kunna anses till fyllest motivera

en framställning till Riksdagen om förhöjning af gällande tullsats för

cigarrer och cigarretter redan nu och innan en på grund af 1901 års

Riksdags uttalande i tobaksbeskattningsfrågan till äfventyrs förestående mera

omfattande utredning angående tobaksbeskattningen i allmänhet här i

landet kommit till stånd.»

I afseende å införseln och tillverkningen inom landet af olika slag af

tobak och tobaksfabrikat äfvensom de tullsatser derå, som under olika tider

varit gällande, får utskottet hänvisa till de härom i motionen leinnade

uppgifter, till hvilka utskottet icke har annat att tillägga, än att frågan

om höjning af tullen å tobak och tobaksfabrikat förevarit vid riksdagarne

år 1890, då förslag väcktes om höjning af tullen för cigarrer och

cigarretter från 4 kronor till 5 kronor för kilogram, år 1894, då förhöjd

tull å tobak eller ock en lämplig accis å förbrukningen deraf yrkades,

samt år 1895, då i en motion hemstäldes, att tullsatsen å tobak och tobaksfabrikat

måtte höjas med 33 procent. Samtliga dessa förslag blefvo

dock, i enlighet med bevillningsutskottets afstyrkande hemställan, af Riks
-

dagen afslagna. •— Enligt den officiella statistiken har tobaksskörden inom

landet utgjort:

år 1895.................................................. 813,600 kilogram

» 1896.................................................... 841,500 »

» 1897....................................................... 854,700

» 1898 .................................................... 692,300

» 1899...................................................... 691,100

eller i medeltal för dessa fem år 778,640 kilogram.

I ett af utskottet afgifvet betänkande i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige

har utskottet föreslagit Riksdagen att besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, på hvad

sätt genom höjd beskattning eller andra åtgärder ökade inkomster må

kunna beredas statsverket af tobak och tobaksfabrikat, samt efter verkstäld

utredning, när sådant finnes af behofvet påkalladt, till Riksdagen inkomma

med förslag till de åtgärder, som må finnas bäst motsvara ofvan angifna

ändamål. Hufvudskälet för denna framställning har varit utskottets uppfattning,

att tobaken är ett synnerligen lämpligt föremål för beskattning,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

och att derför, i en tid, då behof af ökade inkomster för statsverket kunna

förväntas inträda, bland andra utvägar för täckandet af dessa behof bör

anlitas en form för beskattning af tobak och tobaksfabrikat, som i högre

grad än nu är förhållandet eger förmåga att bereda staten inkomster.

Stöd för denna sin uppfattning har utskottet hemtat i uttalanden dels af

chefen för finansdepartementet dels af nästlidet års Riksdag, hvilka uttalanden

öfverensstämma deri, att ökade inkomster för statsverket böra sökas,

bland annat, uti en höjd beskattning å tobak och tobaksfabrikat.

Den nu föreliggande motionen afser en mycket betydlig höjning af

tullsatserna å samtliga slag af arbetad tobak, hvaremot i fråga om tullen

å oarbetad tobak icke någon förhöjning ifrågasättes. Syftet med motionen

är sålunda att bereda tobaks fabrikerna i vårt land ett högst väsentligt

ökadt skydd. Det är emellertid tydligt, att ökade tullsatser å tobaksfabrikat

samtidigt dermed, att tullen å råtobak bibehölles oförändrad,

skulle medföra, att importen af oarbetad tobak komme att ökas under det

att införseln af färdigt fabrikat minskades, och att följaktligen statens inkomst

af tullen å tobak blefven samma mån reducerad. En åtgärd i den

af motionären föreslagna rigtning skulle derför stå i strid med syftet att

bereda staten ökade inkomster af tobaksförbrukningen. Om man emellertid

skulle vilja i statens intresse höja tullen äfven å oarbetad tobak,

skulle detta komma att verka såsom en premie för den inhemska tobaksodlingen,

i följd hvaraf statens inkomst af jemväl råtobakstullen blefve

minskad, i den mån odlingen af tobak toge uppsving. Högre tull å råtobak

synes derför förutsätta beskattning äfven af inhemsk tobak. Men

härmed kommer man in på frågan om tobaksbeskattningen i den vidsträckta

omfattning, hvari densamma i utskottets ofvan oinförmälda betänkande

beröres. I betraktande af det nära samband, hvari dessa frågor

alltså stå, svnes det utskottet mindre lämpligt att nu vidtaga någon åtgärd

till ändring af bestående förhållanden, då den möjligheten ju icke

är utesluten, att en sådan åtgärd skulle kunna försvåra en eventuelt förestående

beskattningsreform.

Redan på grund af hvad nu anförts hyser utskottet betänkligheter

mot ett bifall till förevarande motion. Men härtill kommer ytterligare,

att, på sätt generaltullstyrelsen utförligt framhållit, de skäl, som åberopats

till stöd för den föreslagna tullförhöjningen, icke synas tillfyllestgörande

motivera en sådan åtgärd. Af de i motionen förekommande, med den

officiella statistiken öfverensstämmande uppgifter om tillverkningen af

tobaksfabrikat m. in. framgår, att under tidsperioden 1891—1900 värdet

af hela tillverkningen afsevärdt stigit, nemligen från 11,875,122 kronor

till 15,714,358 kronor, och att samtidigt fabrikernas antal ökats från 94

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

till 101 och arbetarnes från 3,575 till 4,499 — allt siffror, som svårligen

kunna tolkas såsom bevis på ifrågavarande fabrikations tillbakagång. I

fråga om införseln af cigarrer och cigarretter samt förhållandet mellan

införseln och tillverkningen deraf tillåter sig utskottet hänvisa till den af

generaltullstyrelsen i dessa afseenden verkstälda utredning, hvaraf framgår,

att, om än införseln under ifrågavarande tid ej obetydligt ökats, densamma,

i årligt medeltal af landets hela konsumtion, likväl icke utgjort mera än

ungefär 14 procent under åren 1891 — 1895 och något mera än 17 procent

under åren 1896—1900 samt ungefär 19 procent under 1900. Härtill

kommer, på sätt generaltullstyrelsen jemväl framhållit, att det effektiva

tullskyddet för cigarrer och cigarretter är icke obetydligt högre i vårt land än

i Tyskland och äfven i Danmark. Detta skydd utgör nemligen, för kilogram

räknadt, i Tyskland 1,41 riksmark (1 krona 25 öre), i Danmark 1 krona 23

öre, men i Sverige efter samma beräkningsgrund 2 kronor 49 öre, således ända

till 1 krona 24 öre högre än i Tyskland. Häraf framgår, att man redan

genom nu rådande tull sökt väsentligt motverka de delvis mindre gynsamma

förhållanden, under hvilka man förmenar att de inhemska cigarrfabrikerna

arbeta.

Af ofvanberörda förhållanden torde närmast den slutsats kunna dragas,

att den egentliga orsaken till det betryck, hvaraf tobaksindustrien i vårt

land uppgifves lida, icke så mycket har sin orsak i den utländska konkurrensen

som fastmer i konkurrensen de svenska fabrikerna emellan. I

motionen omförmäles, att den nu gällande tullsatsen å cigarrer och cigarretter

visat sig ega allenast den betydelse, att densamma hindrar införseln

till Sverige af billigare cigarrer, men- att i allt fall tillverkningen af

sådana, till följd af konkurrensen mellan de svenska fabrikerna, numera

knappast lemnar någon vinst. Det synes utskottet kunna befaras, åt t,

derest genom höjning af tullsaten å cigarrer och cigarretter importen af

äfven bättre cigarrer hindrades, enahanda verkan af den inhemska konkurrensen

skulle inträda äfven med afseende å de sålunda utestängda

fabrikaten, och att den ökade tullen derför icke skulle kunna bringa de

svenska fabrikerna annat än en tillfällig, snart nog upphörande hjelp. Och

om — hvilket icke synes osannolikt — de höjda tullsatserna skulle föranleda

tyska fabrikanter att här i landet anlägga filialer, skötta af mera

skickliga arbetare än de svenska, torde nog följden häraf för den svenska

tobaksindustrien blifva än betänkligare.

Om sålunda tillräckliga skäl för höjning af tullen å cigarrer och

cigarretter icke synas föreligga, så gäller detta i än högre grad beträffande

tullen å andra tobaksfabrikat. Införseln af dessa är i förhållande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

23

till deri inhemska tillverkningen så ringa, att deraf något inflytande å

den svenska tobaksindustrien icke torde kunna utöfvas.

På grund af hvad sålunda anförts och under åberopande i öfrigt af

det utaf generaltullstyrelsen i ämnet afgifna utlåtande, anser sig utskottet

icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motion, utan hemställer:

l:o) att tullen å tobak: arbetad: cigarrer och cigarretter

måtte bibehållas oförändrad;

2:o) att tullen å tobak: arbetad: andra slag äfven

måtte bibehållas oförändrad; samt

3:o) att, vid bifall till hvad utskottet här ofvan

under punkterna 1 ro) och 2:o) hemstält, motionärens

yrkande angående tiden för tillämpningen af de utaf

honom föreslagna tullsatserna måtte anses hafva förfallit.

Stockholm den 18 april 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. CA VALL!.

Reservationer:

af herrar Cavalli, Almström och Lithander, Indika anfört:

»Inom utskottet hafva vi yrkat ändring i tulltaxan i motionens syfte,

och vi anse således, att utskottet icke bort, åtminstone helt och hållet,

afstyrka bifall till motionen.

Vid ofvan angifna förhållande sakna vi anledning att yttra oss om

motiveringen, hvithet vi emellertid velat här anteckna»;

samt af herrar friherre Klingspor och Bergendahl mot viss del af

motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.