Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 11 och 21 §§ i hevillningsförordningen.

1902-02-13 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:4, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 11 och 21 §§ i hevillningsförordningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

W:o 4.

Ank. till Kiksd. kansli den 14 febr. 1902 kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 11

och 21 §§ i hevillningsförordningen. (2:a A.)

Nu gällande bevillningsförordning stadgar i § 12 inom. b, att bankbolag

skall för inkomst af kapital och arbete taxeras der bolagets rörelse

drifves, vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor, och

17 § i samma förordning är af följande lydelse:

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på

två eller flere orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den skattskyldiges

åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de

orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall i fråga om inkomst

af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgifterna

foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande

balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.»

§ 21 i bevillningsförordningen meddelar föreskrifter angående tiden

och sättet för aflemnandet af uppgifter till taxering; och stadgas i §

22 mom, 1 af samma förordning, att, derest uppgift, som i 15 eller

17 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven

sådan uppgift befinnes i visst afseende ofullständig, bevillningsberedninBih.

till Riksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Åfä. 4 Käft. (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

gens ordförande eller kronans ombud må ega att om förhållandet göra

anmälan hos vederbörande myndighet, hvilken det derefter åligger att

ofördröjligen mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom åtta

dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr,

som finnes stadgadt i 24 §. Sistnämnda § är af följande lydelse:

»Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller

17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskild! infordrad

uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten

att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften

eller upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 22 § 1 mom. sägs, och afser

densamma uppgift, hvarom i 15 och 17 §§ stadgas, skall den försumlige

bota ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning, som inom

beredningsdistriktet varder den skattskyldige påförd för den inkomst,

som uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten, ege

de i denna § stadgade påföljder icke rum.»

Dessutom stadgas i § 26 af samma förordning, att, utan hinder af

uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad mån afgifven uppgift

år af beskaffenhet att böra läggas till grund för taxeringen, bevillningsberedningen

eger att föreslå samt taxerings- och pröfningsnämnderna att

bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna den 3 december 1897

lyder sålunda:

»Med afseende å hvad i 12 § 5) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst af

bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid flera

kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,

att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras rörelsen i

dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,

som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De

belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut

balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och

summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna qvoten

anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året.

Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda

sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren,

uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

i den ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar och egna

banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.»

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren åt

herr J. Johnsson i Bollnäs väckt motion (n:o 94) af följande lydelse:

»Under förlidet års riksdag hemstälde jag i afgifven motion, att

Riksdagen måtte i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst den 3 december 1897 stadga viss påföljd för uraktlåtenhet

att lemna de uppgifter till taxeringsmyndigheterna, hvilka det

åligger bank att afgifva beträffande sådan inkomst, som vinnes genom

idkande af bankrörelse å skilda orter, samt att dessa uppgifter måtte affattas

i eldighet med de principer, som ligga till grund för de i bevillningsförordningen

i förevarande hänseende redan stadgade föreskrifter.

Bevillningsutskottet beslöt i anledning häraf att tillstyrka, det Riksdagen,

för vinnande af nödig rättelse, måtte besluta ett tillägg till 17 § i omförmälda

förordning, hvilket förslag jemväl blef af Andra Kammaren antaget.

Då emellertid utskottets förslag icke vann Första Kammarens bifall,

förföll frågan.

Då det är af vigt, att bestämmelser, som äro afsedda att ordna den

kommunala beskattningen af sådan inkomst af bankrörelse, som drifves å

skilda orter, varda till efterlefnad gällande, lära restriktivare bestämmelser

än de nu gällande böra införas för att vederbörande skattskyldige må

bringas till insigt derom, att meddelade föreskrifter måste iakttagas. Kan

man med fog fordra att, för vinnande af en så vidt ske kan rättvis beskattning,

de skattskyldige i allmänhet må hafva till åliggande att till

taxeringsmyndigheterna ingifva exakta uppgifter angående deras verkliga

inkomster, så lärer detta i än högre grad gälla inkomster af bankverksamhet,

och det är af vigt, att Riksdagen häfdar den grundsats, att stadgade

bestämmelser till ledning för taxeringsmyndigheterna gälla icke

allenast de mindre inkomsterna, utan jemväl de större, samt att idkare

af bankrörelse icke äro från denna allmängiltiga regel undantagna.

På grund af det anförda och med åberopande af de motiv, som jag

i nämnda motion tillåtit mig anföra, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att §§17 och 24 i kongl. förordningen

angående bevillning af fast egendom och af inkomst den 3 december 1897

skola erhålla följande förändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o d.

. ■§ 17

1 inom. Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som

drifves på två eller flere orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den

skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara Tnkomstbeloppet bör fördelas på

en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas.

2 mom. Bank, som drifver rörelse å skilda orter, vare skyldig att,

till ledning för taxeringen, lemna fullständig uppgift å de belopp, som

enligt månadsrapporterna balanserats; och böra dessa rapporter innefatta

uppgift å hela in- och utlåningsräkningarna, som förmedlats å hvarje särskildt

kontor såväl vid hufvudkontoret som särskildt för afdelnings- och

kommissionskontor.

§ 24.

1 mom. Underlåter någon att inom stadgad tid — — — — —

upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 22 § 1 mom. sägs, och afser

densamma uppgift, hvarom i 15 § och 17 § 1 mom. stadgas, skall den

försumlige bota ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning,

som inom beredningsdistriktet varder den skattskyldige påförd för den

inkomst, som uppgiften skolat afse.

2 mom. Uraktlåter bank, som drifver rörelse å skilda orter, att

inom stadgad tid afgifva enligt 17 § 2 mom. föreskrifna uppgifter,

eller befinhes aflemnad uppgift vara ofullständig, böte 300 kronor och

hafve jemväl förlorat rätten att fullfölja talan öfver det beslut, som i

fråga om samma beskattningsåtgärd fattats.

3 mom. Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,

ege de i denna § stadgade påföljder icke ruin.»

I den äf motionären nu åberopade, vid sistlidet års riksdag väckta

motion (II: 74) hemstäldes, att Riksdagen ville för sin del besluta följande

tillägg till 17 § i korigl. förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst den 3 december 1897:

»Har skattskyldig, som drifver bankrörelse, vid uppgifterna fogat utdrag

af de särskilda kontorens månadsrapporter, som äro origtiga eller

vilseledande, böte etthundra kronor och hafve förlorat rätten att fullfölja

talan öfver taxeringsnämndens beslut angående den taxeringsåtgärd, som

uppgiften afsör.»

Motionären framhöll i sistberörda motion, hurusom, jemlikt 12 och

17 §§ i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

och 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna den 8 december 1897,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

bankbolag, som drefve rörelse å flera orter, vore skyldigt bokföra all inoch

utlåning särskildt vid hvarje bankens kontor och ätt i månadsrapporterna

upptaga den balanserade summan af denna rörelse; och anfördes i

nu åberopade motivering, bland annat, följande:

»Åtskilliga banker, som idka rörelse å skilda orter, anse sig emellertid

ej böra efterkomma denna föreskrift, utan upptaga i strid emot sålunda

gällande bestämmelser i rnånadsrapporterna till taxeringsmyndigheterna

endast en del af bankens verksamhet, nemligen kreditiv- samt upp- och

afskrifningsrörelsen, men deremot icke de vid samma kontor utlemnade

lån och diskonterade vexlar; och då bankens behållning i dess helhet

skall fördelas på de skilda orterna efter kontorens månadsrapporter, upptagande

balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut,

förryckes den beskattningsbara inkomsten från den ort, der rörelsen drifves,

till annan ort till förfång för den förra.»

1901 års Riksdags bevillningsutskott anförde i sitt öfver motionen

afgifna utlåtande (n:o 25) följande:

»I 1883 års bevillningsförordning intogs, i enlighet med skatteregleringskomiténs

derom afgifna förslag, bestämmelse, att bankbolag vid

uppgift om sin nettovinst skulle uppgifva jemväl bruttoinkomsten å

hvarje särskild ort, der bankrörelsen borde beskattas. Denna bestämmelse

torde närmast hafva tillkommit i syfte att, bereda taxeringsmyndigheterna

tillfälle till kontroll öfver rigtigheten af vederbörandes uppgifter

om nettovinsten å de särskilda orterna. Emellertid fans i bevillningsförordningen

icke någon bestämd regel, huru bruttoinkomsten borde

beräknas; och med hänsyn dertill, att dylika regler svårligen torde kunna

lemnas, hemstälde den af Kongl. Maj:t år 1890 tillsatta komité för afgifvande

af förslag till vissa ändringar i bevillningsförordningen, att föreskriften

angående skyldighet att lemna uppgifter om bruttoinkomsten å

hvarje särskildt, ställe måtte ur förordningen utgå, Såsom norm för bestämmandet

af af kastningen af rörelsen vid ett bankkontor föreslog

koinitén i stället storleken af kontorets sammanlagda in- och utlåning,

hvilken erhölles sålunda, att beloppen af kontorets vid hvarje månads

slut, å in- och utlåningsräkning balanserade medel sammanlades för årets

tolf månader och summan dividerades med 12. En rättvis och billig

grund skulle på det sättet vinnas för fördelning af bankens vinst till

taxering å olika orter, om denna fördelning skedde efter den proportion,

hvari de för bankens särskilda kontor erhållna summorna stode till dessa

summors sammanlagda belopp. Berörda sätt för fördelning af vinsten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

erbjöde jemväl den fördelen, att full kontroll lätt kunde utöfvas med

ledning af bankkontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och

utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut. Äf dessa räkningar ansåg

komitén följande, såsom afseende den egentliga in- och utlåningen, böra

normera fördelningen af vinsten på de särskilda kontoren, nemligen utlåning

sr åkning ar: grund- och reservfondshypotek, fordringar på räkning

med inhemsk bank och bankir, som ej är vexlingsombud, samt med utländsk

bank och bankir, räntebärande obligationer, in- och utrikes vexlar,

utestående län och fordringar pa kassakreditiv samt inlåningsråkning ar:

innestaende på upp* och afskrifnings- samt depositionsräkning, upptagna

lan äfvensom skuld pa räkning med inhemsk bank och bankir, som e[ är

vexlingsombud, samt med utländsk bank och bankir.

Sedan Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens aflåtna skrifvelse den

19 maj 1893 tillsatt en ny komité för utarbetande af förslag till ändring

af vissa delar angående beskattning af fastighet och inkomst, anförde

sistnämnda komité, i afgifvet betänkande den 2 november 1894, att, då

det med hänsyn till den kommunala beskattningen vore af vigt, att inkomst

af affärsföretag, som drefves på två eller flera orter, blefve vid

taxeringen rätt fördelad mellan de särskilda orterna, det hade synts

komitén angeläget, att de skattskyldige sjelfva ålades att i deklarationerna

lemna upplysning till ledning för sådan fördelning; och inrymde

komité» i sitt förslag de särskilda bestämmelser, som 1891 års förut omförmälda

komité funnit erforderliga för åstadkommande af en i förevarande

afseende tillfredsställande taxering af skattskyldig, som drifver bankrörelse

å särskilda orter.

På Kongl. Maj:ts framställning till 1897 års Riksdag godkände Riksdagen

komiténs omförmälda förslag, hvilka derefter, enligt hvad 12 och

17 §§ i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst och 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna den 3 december

1897 utvisa, blifvit gällande förordning.

Såsom af ofvan lemnade redogörelse framgår, var afsigten med införandet

i bevillningsförordningen af föreskrift om åliggande för skattskyldig,

som på två eller flera orter drifver bankrörelse, att vid uppgift

till taxering foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter

den, att fullständig upplysning skulle kunna vinnas angående storleken

af hela den vid hvarje särskildt kontor förekommande in- och utlåning,

och detta oberoende deraf, huruvida kontoret vore hufvud- eller afdel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o i. 7

ningskontor eller detsamma allenast såsom kommissionskontor förmedlade

lånerörelsen.

Emellertid har det visat sig, att vid vissa banker verksamheten är så

ordnad och bokföringen mellan hufvudkontoret samt afdelnings- och

kommissionskontoren så fördelad, att de för diskontering och belåning vid

afdelnings- och kommissionskontoren inlemnade vexlar och skuldsedlar

belånas, bokföras och förvaras vid hufvudkontoret, men icke bokföras vid

det kontor, der de aflemnats.

Ett sådant förfaringssätt måste hafva till påföljd, att den utlåning,

som förmedlas genom ett afdelnings- eller kommissionskontor, icke blifver

i sin helhet i månadsrapporterna synlig, hvarför dessa med afseende på

den af afdelnings- eller kommissionskontoret utöfvade verksamhet blifva

vilseledande för en rätt fördelning mellan de särskilda taxeringsorterna

af den inkomst, som bör beskattas. Utskottet anser förty, i likhet med

motionären, önskvärdt, att tydliga bestämmelser meddelas i syfte, att den

kommunala beskattningen af inkomst, som vinnes genom idkande af bankrörelse

å skilda orter, må varda ordnad i enlighet med de principer, som

ligga till grund för de i bevillningsförordningen i förevarande hänseende

redan gifna föreskrifter; och torde dylika bestämmelser lämpligast böra

inflyta i 17 § af bevillningsförordningen.

Utskottet förmenar dock, att det af motionären för vinnandet af

förenämnda syfte föreslagna stadgande af särskild straffpåföljd för meddelande

af utdrag af månadsrapporter, som äro origtiga. eller vilseledande,

icke är så affattadt, att man derigenom på enklaste sätt kan

vinna det eftersträfva de målet. Enligt utskottets åsigt torde för sådant

ändamål vara lämpligare att i bevillningsförordningen införa mera detaljerade

föreskrifter än de nu gällande angående beskaffenheten af de uppgifter

till taxering, hvilka skola lemnas af skattskyldige, som på två

eller flera orter drifva bankrörelse. För den händelse dylika föreskrifter

meddelas, torde de i 24 och 26 §§ af bevillningsförordningen omförmälda

påföljder för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse de om uppgifter

till taxering gifna allmänna stadganden bereda tillräcklig säkerhet för

att nu särskildt ifrågavarande uppgifter skola blifva fullständiga och

tillförlitliga.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde 1901 års Riksdags

bevillningsutskott, att Riksdagen i anledning af motionen måtte besluta,

att § 17 i bevillningsförordningen skulle erhålla följande ändrade

lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på

två eller flere orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den skattskyldiges

åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar

af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas; och skall, i fråga

om inkomst af bankrörelse, skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid

uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande

balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut,

hvarjemte, derest dessa rapporter icke utvisa storleken af hela den inoch

utlåning, som af de särskilda afdelnings- och kommissionskontoren

under månaden förmedlats, fullständig upplysning skall meddelas angående

sagda lånerörelses omfång vid hvarje särskildt kontor.»

Betänkandet blef af Andra Kammaren utan föregående öfverläggning

godkändt, hvaremot i Första Kammaren, der detsamma gaf anledning till

någon diskussion, framstäld proposition på afslag å hvad i betänkandet

hemstälts förklarades vara med öfvervägande ja besvarad.

Utskottet är i förevarande fråga af samma mening som 1901 års

Riksdags bevillningsutskott. Det är utskottet bekant, att man vid en del

banker ännu förfar på det sätt, att den in- och utlåning å reverser och

diskonterade vexlar, som af afdelnings- och kommissionskontoren förmedlas,

icke upptages i deras månadsrapporter, ett förfaringssätt, som, då dessa

ofullständiga rapporter ensamma läggas till grund för taxeringen, gifvetvis

har till följd att banken i de orter, der afdelnings- och kommissionskontoren

äro belägna, varder för lågt beskattad, visserligen icke till men

för staten, enär banken för hufvudkontorets rörelse blifver så mycket

högre beskattad, men till förfång för vederbörande kommuner. Att ett

dylikt förfarande icke är i öfverensstämmelse med bevillningsförordningens

anda och mening framgår af den historik, som finnes intagen i 1901 års

Riksdags bevillningsutskotts här ofvan citerade betänkande, Vid sådant

förhållande anser utskottet af behofvet påkalladt, att hithörande stadganden

förtydligas, samt att man ej bör dröja med denna ändring af bevillningsförordningen

till den kanske icke så nära framtid, då bevillningsförord*

ningen må komma att i sin helhet blifva föremål för Riksdagens

pröfning.

Beträffande affattningen af ett sådant förtydligande, om hvilket fråga

är, förmenar utskottet, att den af motionären nu föreslagna omredi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 4. 9

ser ingen af 17 och 24 §§ i bevillningsförordningen icke är fullt lämplig.

Ett betydligt enklare sätt för frågans lösning anvisas af 1901 års Riksdags

bevillningsutskott i dess förslag till tillägg till 17 §, ett förslag,

emot hvars formulering icke heller någon anmärkning blef frainstäld vid

nästlidet års riksdag.

Dessutom anser utskottet — såsom ock erinrades vid behandlingen

af sagda förslag inom Första Kammaren -— att, derest detsamma

skulle komma att bifallas, motsvarande ändring bör vidtagas i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna, enligt hvilken, med dess nuvarande

lydelse, bankkontorens månadsrapporter skola ensamma ligga till grund

för boräkningen af den del af bankens beskattningsbara inkomst, som bör

taxeras i den ort, der hvarje särskildt kontor är beläget

På de af 1901 års Riksdags bevillningsutskott åberopade skäl och

under hänvisning till hvad i öfrigt här ofvan anförts, hemställer utskottet

fördenskull:

l:o) att Riksdagen i anledning af förevarande

motion måtte besluta, att § 17 i bevillningsförordningen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke,

som drifves på två eller flere orter, skola särskildt

angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara

inkomstbeloppet bör fördelas på en

hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas;

och skall, i fråga om inkomst af bankrörelse,

skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgifterna

foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,

upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna

vid hvarje månads slut, hvarjemte, derest

dessa rapporter icke utvisa storleken af hela den in- och

utlåning, som af de särskilda af delnings- och kommissionskontoren

under månaden förmedlats, fullständig upplysning

skall meddelas angående, sagda lånerörelses omfång

vid hvarje särskildt kontor; samt

2:o) att, för den händelse utskottets i punkten 1 :o)

gjorda hemställan varder af Riksdagen bifallen, Riksdagen

jemväl måtte besluta, att § 8 i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 5 Samt. 1 A fä. 4 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande K:o 4.

Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

stadgas angående ort, der inkomst af bankrörelse skall

beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid liera

kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret

af sådan beskaffenhet, att vid beskattning

afdrag derför eger rum, påföras rörelsen i dess helhet,

hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara

inkomsten, som belöper å hvarje särskildt kontor, sker

på följande sätt. Summorna af leontorets in- och utlåningar

vid hvarje månads slut enligt månadsrappor terna

och på grund af stadgandet i IT § af ofvannämnda förordning

lemnade särskilda uppgifter sammanläggas, och

slutsumman delas med månadernas antal, hvarefter den

sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af

kontorets in- och utlåning för året. Efter det förhållande,

hvari denna in- och utlåning står till den

på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman

för alla kontoren, uträknas den del af

beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den

ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar

och egna banksedlar inräknas icke i in- och

utlåningsrörelsen.

Stockholm den 13 februari 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

C ~

H. C AV ALLT.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.

11

Reservationer:

af herr Cavalli, som anfört:

»Nästlidet års Riksdag lemnade icke sitt bifall åt den af bevillningsutskottet

då gjorda, med nu föreliggande förslag till ändring af § 17

bevillningsförordningen alldeles enahanda hemställan.

Vid sådant förhållande och då nya skäl för dylik ändring icke synas

föreligga, har jag ansett,

att utskottet bort hos Riksdagen hemställa om

af sia g å ifrågavarande motion»

samt af herrar Almström, Östberg, friherre Klingspor och Wester,

hvilka instämt i den af herr Cavalli afgifna reservation.

Herr Bergendahl har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.