Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 19 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1891.

1902-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1902:1, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 19 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1891.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

1

BT:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1902, kl. 3 e. m.

Sammansätta banko- och lagutskottets betänkande, i anledning

af väckt motion om ändrad lydelse af § 19 i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1891.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 19, har herr D.

Persson i Tallberg föreslagit uteslutande ur lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 af den i lagens § 19 intagna bestämmelsen, att gods

under försegling (s. k. slutna deposita) må kunna i riksbanken till förvar

mottagas enligt bankoreglementets närmare föreskrifter.

Sedan denna motion hänvisats till bankoutskottet, har detta utskott

efter öfverenskommelse med lagutskottet öfverlemnat densamma till behandling

af sammansatt banko- och lagutskott.

Öfver motionen hafva bankofullmäktige den 6 innevarande mars

afgifvit yttrande och deri anfört:

»Till stöd för detta förslag har motionären hänvisat till uttalanden i

ämnet i de revisionsberättelser angående riksbanken, som åren 1900 och

1901 afgifvits af Riksdagens revisorer, äfvensom till ett uttalande af bankoutskottet

vid 1901 års riksdag, hvilka uttalanden samtliga gått i den

rigtning, att ifrågavarande gren af riksbankens verksamhet utan afsaknad

kunde upphöra.

Bih. till Likså. Prof. 1902. 6 Sand. 2 Afd. 1 Häft. (N:is 1 och 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande B:o 1,

Uti det utlåtande i frågan, fullmäktige atlemnade till 1901 års bankoutskott,

framhöllo fullmäktige, bland annat, hurusom redan i den till

1897 års Riksdag afgifna kongliga propositionen angående banklagen var

föreslaget, att från riksbankens verksamhet skulle borttagas rörelsen med

slutna deposita, men att förslaget icke vann Riksdagens bifall. Det särskilda

utskott, som då hade att behandla banklagen, fann giltig anledning

saknas att fråntaga riksbanken denna befogenhet, som banken dittills egt,

och om ock rörelsen varit af ringa omfång och föga inbringande, ansåg

utskottet dock, att en möjlighet borde öppnas för riksbanken att till förvaring

mottaga gods under försegling, medan på Riksdagen skulle bero

att stadga, om och i hvilken omfattning denna rättighet skulle göras till

eu skyldighet. Anslutande sig till denna uppfattning af 1897 års särskilda

utskott, och då rörelsen icke vållat riksbanken några olägenheter,

men deremot, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, beredde allmänheten

vissa fördelar, som icke med säkerhet kunde erhållas å andra

håll, ansågo fullmäktige, ehuru från riksbankens sida något särskildt intresse

att fortfara med ifrågavarande rörelse ej funnes, tillräckliga skäl ej

föreligga att vidtaga någon ändring i hvad i ämnet var stadgadt.

Den uppfattning, fullmäktige uttalade vid senaste riksdag, hysa fullmäktige

fortfarande. Då dessutom lagen endast innehåller en tillåtelse

för riksbanken att till förvar mottaga förseglad egendom, och det i reglementet

är öppet lemnadt att bestämma på hvilka vilkor sådana depositioner

må få ega rum, synas, utan upphäfvande eller ändring af sjelfva

lagens stadganden, sådana föreskrifter kunna gifvas, att hvarje missbruk

af depositionsrättigheten kan förebyggas.

Det förnämsta skälet för ett upphäfvande af denna rörelsegren är

naturligtvis, att riksbanken kan komma att till förvar få mottaga gods,

hvars bevarande kan medföra fara eller olägenhet för banken; men ehuru

en dylik farhåga väl näppeligen torde vara befogad, synes dock äfven i

detta hänseendet det anmärkta förhållandet kunna rättas, om i reglementet

den föreskrift lemnas, att det till förvar anmälda godset skall af deponenten

förseglas i riksbanken och inför en dess tjensteman, efter det denne

förvissat sig om, att godsets beskaffenhet eller paketets innehåll ej utgör

hinder för depositionen. Ett liknande stadgande återfinnes i reglementet

för franska banken, der det bestämmes, att smycken och liknande värdeföremål,

som inlemnas till förvar, skola öppet ingifvas, samt den låda,

der de förvaras, sedermera förseglas med deponentens sigill, hvarefter

banken endast ansvarar för att lådan återleinnas med obruten försegling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

3

För den händelse, att banklagens föreskrift om slutna deposita förblifver

oförändrad, ämna fullmäktige föreslå, att bankoreglementets § 20

mom. 4 må erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 4. Hafva fullmäktige på grund af sista punkten i § 19 i

lagen för Sveriges riksbank af den 12 maj 1897 medgifvit mottagande

till förvar i hufvudkontoret af paket eller annan flyttbar egendom under

försegling, skall det till förvar anmälda, sedan en af fullmäktige dertill utsedd

tjensiemann förvissat sig om, alt innehållets beskaffenhet ej utgör hinder

för mottagande, inför samma tjensteman i riksbankens kontor förseglas med

deponentens sigill, samt förvaringsbevis utfärdas.

Beviset, som skall ställas till viss person, bör i öfrigt innehålla:

a) beskrifning å det till förvar aflemnades yttre skick och rymd; och

b) förbindelse för riksbanken att, mot återställande af beviset och

erläggande af nedan bestämda afgift, återlemna godset med obruten försegling-,

dock utan ansvarighet å riksbankens sida för oförvållad skada

eller tillfällig olycka.

Hvad beträffar motionärens förslag i fråga om § 19 i lagen för

Sveriges riksbank, få fullmäktige, under åberopande af hvad här ofvan

anförts, uttala såsom sin mening, att icke någon ändring i lagen må i

denna del göras.»

Då utskottet icke anser det lämpligt att fråntaga allmänheten den

sedan lång tid tillbaka medgifna förmånen att i riksbankens förvar öfverlemna

gods under försegling samt faran af att i riksbanken skulle mottagas

gods, hvars bevarande kan medföra våda eller olägenhet, synes

kunna fullständigt undanrödjas genom den af bankofullmäktige föreslagna

reglementsförändringen, som, enligt utskottets förhoppning, bankoutskottet

icke lärer underlåta att i samband med den årliga revisionen af bankoregleinentet

föreslå Riksdagen, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 18 mars 1902.

På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.