Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Memorial N:o 12

1902-05-13 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1902:12, Bankoutskottets Memorial N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

1

Nro 8 3.

Ant. till Riksd. kansli den 13 maj 1902, kl. 12 midd.

Memorial, i fråga om ändringar i banköreglementet.

Sedan bankoutskottet numera genomgått det för riksbanken gällande

reglemente samt dervid jemväl till pröfning företagit af bankofullmäktige

med skrifvelse af den 27 sistlidne mars till utskottet öfverlemnadt förslag

till ändringar i samma reglemente, får utskottet härmed till Riksdagen

afgifva yttrande och förslag i följande till bankoreglementet hörande frågor.

Beträffande innehållet i § 14 hafva fullmäktige anfört: »Hittills har

det galt såsom regel, att endast sedlar af sådana enskilda banker, som

lernnat dagligt tillfälle till sedlarnas invexling å den ort, der afdelningskontor

af riksbanken finnes, fått af de respektive afdelningskontoren emottagas.

Sedan flera enskilda banker numera afstått från sin sedelutgifningsrätt,

hafva förhållandena förändrats derhän, att det på åtskilliga platser

icke mer finnes banker, som äro villiga ombesörja denna invexling,

och har riksbanken sjelf nödgats på en del orter öfvertaga den inlösning,

som förut varit aftalad med privata banker. En omredigering af paragrafen

synes derför önskvärd; och få fullmäktige föreslå, att stadgandet i

reglementet inskränkes dertill, att mottagande af enskilda bankers sedlar

göres beroende af fullmäktiges pröfning. Äfven torde beträffande förfaringssättet

med inlösta enskilda penninganstalters vexlar samma föreskrift

höra lemnas, som i fråga om sedlar hittills varit gällande.»

Under anslutning till hvad fullmäktige sålunda anfört och i öfverensstämmelse

med ett af fullmäktige gjordt förslag till ändring af förevarande

bestämmelser får utskottet hemställa,

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 6 Sami. 1 Afä. 10 Höft. (N:o 12).

§ U.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankout''skottets Memorial N:o 12.

1:6)

att § 14 i bankoreglementet måtte erhålla följande

lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

Mom. 1. Vid insättningar och

liqvider i riksbankens hufvud- och

afdelningskontor kunna, utom rikets

mynt och riksbankens sedlar, användas

dels hufvud- och afdelningskontorens

vexlar, dels sedlar, utgifna af

sådana enskilda banker, som å den

ort, der insättningen eller liqviden

sker, lemna dagligt tillfälle till utbyte

af dessa sedlar mot riksbankens

sedlar och hvilka i öfrigt af

fullmäktige pröfvas böra till emottagande

godkännas, dels ock, efter

fullmäktiges pröfning, vid uppvisandet

betalbara, af enskilda penningeanstalter

utstälda vexlar.

Om förfaringssättet med mottagna

enskilda bankers sedlar ega fullmäktige

meddela föreskrifter.

Mom. 2. Finnes å ort, der afdelningskontor

af riksbanken är förlagdt,

icke tillfälle till utbyte af enskilda

bankers sedlar mot riksbankens,

ega fullmäktige, när sådant

pröfvas för lättnad i allmänhetens

beröring med kontoret behöfligt,

medgifva, att de enskilda bankers

sedlar, som dertill af fullmäktige

godkännas, må i kontoret mottagas,

men böra derjemte så förfoga, att

till kontoret inkomna dylika sedlar

(.Föreslagen lydelse.)

Vid insättningar och liqvider i

riksbankens hufvud- och afdelningskontor

kunna, utom rikets mynt och

riksbankens sedlar, användas dels

hufvud- och afdelningskontorens vexlar

dels af enskilda banker utgifna

sedlar, hvilka af fullmäktige pröfvas

böra till emottagande godkännas, dels

ock. efter fullmäktiges pröfning, vid

uppvisandet betalbara, af enskilda

penningeanstalter utstälda vexlar.

Om förfaringssättet med mottagna

enskilda penningeanstalters sedlar

och vexlar ega fullmäktige meddela

föreskrifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

3

(Nuvarande lydelse.)

varda, så fort lämpligen ske kan,

emot ldksbankens utbytta.

Mom. 8. I afdelningskontoren

mottagna enskilda penningeanstalters

i Stockholm betalbara vexlar skola

genast såsom kontant leverering till

hufvudkontoret insändas, och sådana,

som äro stälda att betalas å annan

ort, inkasseras, så fort sig göra låter.

Då i § 19 mom. c sägs, att för uttagning å upp- och afskrifnings- § ,g mom. d.

räkning i riksbanken skall begagnas check samt med anledning deraf jemväl

i mom. d af samma paragraf uttrycket check torde böra användas

och ordet vexel deremot utbytas, hemställer utskottet enligt fullmäktiges

förslag,

2:o)

att § 19 mom. d i bankoreglementet måtte erhålla

följande lydelse:

(.Nuvarande lydelse.)

(.Föreslagen lydelse.)

d) vexel är betalbar vid uppvisandet,

under förutsättning att å

räkningen tinnes behållning, motsvarande

vexelns belopp.

d) å räkningen utstäld check är

betalbar vid uppvisandet,under förutsättning

att å räkningen finnes behållning,

motsvarande checkens belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

§ 20 mom

och 3.

I fråga om § 20 mom. 2 och 3 hafva fullmäktige yttrat sig sålunda:

»Med hänsyn till de af riksbanken i öppet förvar mottagna värdepapper

gälde förr den regel, att för hvarje deponent utfärdades endast

ett insättningsbevis, derå alla förändringar i depositionen successivt antecknades.

Beviset kom sålunda att utgöra en kontokurant eller upp- och

afskrifningsräkning öfver dels uttagna, dels inlemnade nya värdepapper.

Då emellertid härigenom öfverskådligheten af räkningarna och i viss mån

kontrollen af desamma försvårades, blef sedermera föreskrifvet, att nytt

värdepapper icke finge mottagas annorlunda än mot nytt förvaringsbevis.

I samband härmed, och för att förändringen icke skulle för deponenterna

medföra dyrare vilkor, afskaffades den förutvarande minimiafgiften af 10

kronor. När derefter i medlet af 1890-talet en omreglering af förvaringsafgiften

egde rum, faststäldes den nuvarande afgiften af 50 öre för hvarje

tusental kronors kapitalvärde, hvarvid dock å nyo infördes en minimiafgift,

ehuru densamma då bestämdes till endast 2 kronor. För öfrigt gäller,

att om insättaren uttager sin deposition före betalningstidens utgång, eger

han ej rätt att återbekomma erlagd afgift, men om han före samma tids

utgång åter inlemnar värdepapper i öppet förvar, beräknas ej för den nya

depositionen, till den del dess värde ej öfverstiger den uttagnas, afgift förr

än från utgången af den tid, för hvilken betalning erlagts för den äldre.

Ehuru genom den antydda förändringen, att nya värdepapper endast

få mot nytt depositionsbevis mottagas, en väsentlig förenkling åstadkommits

och kontrollen underlättats, synes dock härmed icke all den öfverskådlighet,

vunnits, som man torde böra fordra. Det qvarstår ännu möjligheten

att på ett och samma bevis värdepapper af olika slag och beskaffenhet

insättas, och när sedermera utlottningar af obligationer egt rum eller

värdepapper af annan orsak uttagits och anteckningar härom successive

gjorts å beviset, lemnar detsamma ingalunda mer en lätt öfverskådlig bild

af depositionens qvarvarande belopp.

Ju mer denna gren af riksbankens rörelse utvidgas, desto nödvändigare

blir det, att erforderliga bevis och dertill hörande räkenskaper

anordnas så enkelt som möjligt. Det synes fullmäktige derför önskvärdt,

att ett nytt steg må tagas i rigtning att åstadkomma en ytterligare förenkling,

och att den regel, som redan länge i detta afseende tillämpats i

de tyska och franska centralbankerna, må vid riksbanken införas, eller att

framgent hvarje depositionsbevis må omfatta endast ett slag af obligationer,

aktier eller andra värdepapper. Genom en dylik anordning komme

visserligen förvaringsbevisens antal att högst betydligt ökas, och utskrif
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

BanlcoutsJcottets Memorial N:o 12.

5

vandet af desamma och bokföringen skulle antagligen komma att kräfva

något mer arbete än hittills, men fördelen af, att man i hvarje ögonblick

utan svårighet kunde öfverblicka hvarje enskild depositions ställning och

sålunda utöfva eu effektiv kontroll, torde för riksbanken vara afgörande.

För allmänheten synes förändringen icke heller böra medföra någon olägenhet,

ty om ock en deponent kunde komma att erhålla flere förvaringsbevis

än för närvarande, komme deremot dessa bevis att jemväl för honom

möjliggöra en lättare öfversigt än nu, då han kanske har färre bevis,

men hvarje sådant omfattande flere olika slag af papper, och der kanske

vid olika tidpunkter en mängd uttag än af ett, än af ett annat slag af

dessa papper noterats.

Vunne detta fullmäktiges förslag bifall, torde minimiafgiften för ett

och samma bevis böra nedsättas till 1 krona, men å andra sidan ett tillgodoräknande

af redan erlagd afgift vid nya depositioner inskränkas till

de fall, då obligation utbytes mot annan af samma, slag och beskaffenhet

i följd af utlottning eller uppsägning till återbetalning. Vid konvertering

och afstämpling bibehållas i regeln de gamla värdepapperen, och någon

omskrifning af depositionen skulle i dessa fall naturligen icke ega rum.

Fn så vidsträckt rättighet, som nu inedgifves, att utan någon afgift utbyta

deponerade värdepapper mot andra af helt olika slag, torde nemligen

icke hafva skäl för sig, enär den afgift, riksbanken uppbär, till en väsentlig

del får anses utgöra ersättning för det arbete och besvär, depositionens

bokföring föranleder, och ett ombyte af värdepapper förorsakar

sjelffallet åtminstone lika mycket bokföring som en ny deposition.

De nya bestämningarna torde böra tillämpas successivt och för hvarje

deposition från utgången af den tid, för hvilken betalning redan erlagts.))

Då utskottet i likhet med fullmäktige finner den föreslagna ändringen

med afseende å depositionsbevisen skola medföra större öfverskådlighet,

öfver hvarje enskild depositions ställning och derigenom ökad lätthet att

utöfva en effektiv kontroll utan att för allmänheten innebära någon olägenhet,

får utskottet, i enlighet med fullmäktiges förslag, hemställa,

3:o)

att § 20 inom. 2 och 3 i bankoreglementet måtte

erhålla följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

[Nuvarande lydelse.)

Mom. 2. När, jemlikt det i

mom. 1 åberopade stadgande i lagen

för Sveriges riksbank, till förvar

i riksbankens hufvudkontor mottagas

obligationer, aktier eller andra

värdepapper af de slag, fullmäktige

bestämma, skall likaledes derom utfärdas

bevis till viss person och af

följande innehåll i öfrig!:

a) uppgift å värdepapperens antal,

utgifningsdag och belopp samt

serie, nummer eller annan beteckning

för hvarje slag af värdepapper

jemte derå satt värde, detta senare,

så vidt ske kan, upptaget efter gällande

pris å papperen; och

b) förbindelse för riksbanken

att, mot bevisets återbekommande

och betalning af nedan bestämda

förvaidngsafgift, återställa de i förvar

mottagna handlingarna eller

lemna andra af samma slag, beskaffenhet

och belopp eller ock utbetala

det värde, som för det eller

de felande papperen, efter de i beviset

bestämda pris, belöper.

Mom. B. Afgiften för i förvar

lernnadt guld, silfver eller värdepapper

utgör för år räknadt ’/30

procent af det deponerades i beviset

(.Föreslagen lydelse.)

Mom. 2. När, jemlikt det i

mom. 1 åberopade stadgande i lagen

för Sveriges riksbank, till förvar

i riksbankens hufvudkontor mottagas

obligationer, aktier eller andra

värdepapper af de slag, fullmäktige

bestämma, skall likaledes derom utfärdas

bevis till viss person, hvarvid

bör iakttagas, att hvarje slag af

obligationer, aktier eller andra värdepapper

anses såsom en särskild deposition,

och att cl ett bevis således endast

upptagas värdepapper af samma slag

och beskaffenhet. I (ifrigt bör beviset

innehålla:

a) uppgift å värdepapperens antal,

utgifningsdag och belopp samt

serie, nummer eller annan beteckning

jemte å papperen satt värde,

detta senare, så vidt ske kan, upptaget

efter gällande pris; och

b) förbindelse för riksbanken

att, mot bevisets återbekommande

och betalning af nedan bestämda

förvaringsafgift, återställa de i förvar

mottagna handlingarna eller

lemna andra af samma slag, beskaffenhet

och belopp eller ock utbetala

det värde, som för det eller

de felande papperen, efter det i beviset

bestämda pris, belöper.

Mom. 3. Afgiften för i förvar

lernnadt guld, silfver eller värdepapper

utgör för år räknadt ''/so

procent af det deponerades i beviset

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

7

(Nuvarande lydelse.)

upptagna värde, hvarvid del af

tusental beräknas som helt. Utan

afseende på förvaringstidens längd

skall vid inlemnandet afgift erläggas

för minst ett år. Afgiften för hvarje

särskild deposition må i intet fall

understiga två kronor för år räknadt.

Derest depositionen ej på årsdagen

af insättningen återtages, anses

den såsom på ett år förnyad

på då gällande vilkor.

Uttager insättare depositionen

före utgången af den tid, för hvilken

afgift blifvit erlagd, eger han

likväl ej rätt att återbekomma erlagd

afgift; men om från honom

före samma tids utgång åter mottagas

värdepapper i öppet förvar,

beräknas för den nya depositionen,

för hvad dess värde ej öfverstiger

den uttagnas, icke afgift förr än

från utgången af den tid, för hvilken

betalning erlagts för den äldre.

(Föreslagen lydelse.)

upptagna värde, hvarvid del af

tusental beräknas som helt. Utan

afseende på förvaringstidens längd

skall vid inlemnandet afgift erläggas

för minst ett år. Afgiften för hvarje

särskild deposition må i intet fall

understiga en krona för år räknadt.

Derest depositionen ej på årsdagen

af insättningen återtages, anses

den såsom på ett år förnyad på

då gällande vilkor.

Uttager insättare depositionen

före utgången af den tid, för hvilken

afgift blifvit erlagd, eger han

likväl ej rätt att återbekomma erlagd

afgift; utlottadt eller till betalning

uppsagdt värdepapper må dock

kunna mot annat eller andra af samma

slag och beskaffenhet sa?nt intill samma

belopp af gifts fritt utbytas. Om utbyte

mot annat värdepapper på nyss antydt

sätt icke eger rum, bör nytt förvaringsbevis

å återstående beloppet

kostnadsfritt utfärdas för den tid,

afgift redan erlagts.

Uti ett den 6 sistlidne mars afgifvet yttrande öfver en af herr 1). § 20 mom. 4.

Persson i ''fjällberg inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 19, deri

föreslagits uteslutande ur lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

af den i lagens § 19 intagna bestämmelsen, att gods under försegling (s.

k. slutna deposita) må kunna i riksbanken till förvar mottagas enligt

bankoreglementets närmare föreskrifter, hafva bankofullmäktige anfört,

bland annat, följande:

»Det förnämsta skälet för ett upphäfvande af denna rörelsegren är

naturligtvis, att riksbanken kan komma att till förvar få mottaga gods,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

hvars förvarande kan medföra fara eller olägenhet för banken; men ehuru

en dylik farhåga väl näppeligen torde vara befogad, synes dock äfven i

detta hänseendet det anmärkta förhållandet kunna rättas, om i reglementet

den föreskrift lemnas, att det till förvar anmälda godset skall af deponenten

förseglas i riksbanken och inför en dess tjensteman, efter det denne

förvissat sig om att godsets beskaffenhet eller paketets innehåll ej utgör

hinder för depositionen. Ett liknande stadgande återfinnes i reglementet

för franska banken, der det bestämmes, att smycken och liknande värdeföremål,

som inlemnas till förvar, skola öppet ingifvas, samt den låda,

der de förvaras, sedermera förseglas med deponentens sigill, hvarefter

banken endast ansvarar för att lådan återlemnas med obruten försegling.))

Då det icke ansågs lämpligt att fråntaga allmänheten den sedan lång

tid tillbaka medgifna förmånen att i riksbankens förvar öfverlemna gods

under försegling samt faran af att i riksbanken skulle mottagas gods,

hvars bevarande kunde medföra våda eller olägenhet, syntes kunna fullständigt

undanrödjas genom den af bankofullmäktige föreslagna reglementsförändringen,

vann herr D. Perssons förenämnda motion icke Riksdagens

bifall.

Med anledning af hvad i denna fråga förekommit, får utskottet, under

anslutning till bankofullmäktiges förslag, hemställa,

4:o)

att § 20 mom. 4 i bankoreglementet må erhålla

följande lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

Mom. 4i Hafva fullmäktige

på grund af sista punkten i § 19 i

lagen för Sveriges riksbank af den

12 maj 1897 medgifvit mottagande

till förvar i hufvudkontoret af paket

eller annan flyttbar egendom under

försegling och utan att uppgift lemnas

om innehållet, skall bevis om

mottagandet utfärdas till viss person

och i öfrigt innehålla:

(Föreslagen lydelse.)

Hafva fullmäktige på grund

af sista punkten i § 19 i lagen för

Sveriges riksbank af den 12 maj

1897 medgifvit mottagande till förvar

i hufvudkontoret af paket eller

annan flyttbar egendom, skall det till

förvar anmälda, sedan en af fullmäktige

dertill utsedd tjensteman förvissat

sig om, att innehållets beskaffenhet ej

utgör hinder för mottagande, inför

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

9

(Nuvarande lydelse.)

a) beskrifning å det till förvar

aflemnades yttre skick och rymd;

och

b) förbindelse för riksbanken

att, mot återställande af beviset och

erläggande af nedan bestämda afgift,

återlemna godset; dock utan

ansvarighet å riksbankens sida för

oförvållad skada eller tillfällig

olycka.

(Föreslagen lydelse.)

samma tjensteman inom riksbankens

kontor förseglas med deponentens sigill,

samt fOrvaringsbevis utfärdas. Beviset,

som skall ställas till viss person,

bör i öfrigt innehålla:

a) beskrifning å det till förvar

aflemnades yttre skick och rymd;

och

b) förbindelse för riksbanken

att, mot återställande af beviset och

erläggande af nedan bestämda afafgift,

återlemna godset med obruten

försegling; dock utan ansvarighet

å riksbankens sida för oförvållad

skada eller tillfällig olycka.

På anmodan af utskottet hafva bankofullmäktige angående distrikten

för de blifvande afdelningskontoren i Venersborg och Yesterås, hvilka enligt

Riksdagens beslut år 1899 skola inrättas under innevarande år, den

9 denna månad afgifvit följande yttrande:

))Då två nya kontor, i Venersborg och Vesterås, skola under instundande

år öppnas, blir det nödigt att fastställa distrikten för desamma och

dervid göra de jemkningar i afseende å närbelägna kontorsdistrikt, som

kunna föranledas af de nya kontorens inrättande.

Med hänsyn härtill och med föranledande af bankoutskottets anmodan

i protokoll af den 3 sistlidna mars hafva fullmäktige anhållit, att Kong!.

Majtts befallningshafvande i vederbörande län ville, efter länsinvånarne

lemnadt tillfälle att i frågan sig yttra, meddela fullmäktige hvad länsstyrelsen

kunde finna skäl att i ämnet anföra.

Sedan sådana yttranden inkommit från Kong! Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands, Upsala samt Göteborgs

och Bohus län, få fullmäktige, efter tagen kännedom om hvad handlinBih.

till Biksd. Prof. 1902. 6 Sami. 1 Åfd. 10 Häft. (N:o 12). 2

§ 21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

flan ko 11 Isko tte ts Memorial N:o 12.

gärna innehålla och pröfning i öfrigt af ifrågavarande ärende, för sin del

föreslå,

att till Göteborgskontorets distrikt fortfarande må höra dels de delar

af Elfsborgs län, som med afseende å läge och kommunikationer kunna

antagas hafva fördel att få anlita det kontoret, nemligen Yätle, Ale,

Vedens, Bollebygds, Marks och Kinds härad samt det vestra länsmansdistriktet

af Kullings härad, dels och de härad, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs län föreslagits att flyttas till Venersborgsdistriktet,

nemligen Inlands Torpe, Inlands Fräkne och Lane härad, hvilka,

enligt hvad under hand inhemtats, nu hafva eller komma att hafva mesta

beröringen med Göteborg, särskildt sedan den nya längdbanan genom

Bohuslän blifvit öppnad;

att deremot till Venersborgskontorets distrikt må J läggas närmast

liggande härad af Skaraborgs län, Åse, Viste, Laske och Barne;

samt att Venersborgskontorets distrikt må omfatta, utom de senast

nämnda häraden af Skaraborgs län, Elfsborgs län, med undantag af dels

här ofvannämnda härad och länsmansdistrikt, dels ock det till Jönköpingskontoret

lagda Redvägs härad.

Hvad beträffar Vesteråskontoret, synes det fullmäktige, med fäst afseende

derå att distriktet ej må till sin vidd för mycket inskränkas, vara

lämpligt, att detsamma må omfatta Vestmanlands län, med undantag af

dels Våla härad, som bör tilläggas kontorets i Gefle distrikt, dels ock

Torstuna härad, hvilket senare bör ännu tillhöra hufvudkontorets distrikt,

men flyttas till Upsalakontorets, när detta blifver öppnadt, hvilket -ej lär

kunna ske förr än längre fram under år 1908.

I sammanhang med den nu ifrågasatta ändringen af kontorsdistrikten

anhålla fullmäktige få anmäla, att från riksdagsmannen för Åkers och

Selebo härad af Nyköpings län framställning blifvit gjord om förflyttande

af nämnda båda härad från Nyköpingskontorets distrikt till hufvudkontorets.

Då de skäl, som härför blifvit förebragta, synas fullmäktige giltiga,

tillåta sig fullmäktige förorda bifall till den föreslagna förflyttningen.»

Då utskottet vid granskning af tillgängliga handlingar funnit de af

fullmäktige föreslagna områdena för de blifvande kontoren i Venersborg

och Vesterås jemte angränsande lånedistrikt vara bestämda med hänsyn

till de särskilda orternas beqvämaste förbindelser med vederbörande afdelningskontor,

kan utskottet ej annat än biträda fullmäktiges förslag härutinnan

och får derför hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

11

5:o)

att Riksdagen måtte medgifva:

a) att till Göteborgskontorets distrikt må fortfarande

höra Yätle, Ale, Vedens, Bollebygds, Marks och

Kinds härad samt vestra länsmansdistriktet af Kullings

härad inom Elfsborgs län;

b) att distriktet för afdelningskontoret i Venersborg

må omfatta Elfsborgs län, med undantag af dels

förenämnda härad och länsmansdistrikt, dels ock det

till Jönköpingskontoret lagda Redvägs härad, äfvensom

af Skaraborgs län Åse, Viste, Laske och Barne härad,

som fråntagas området för kontoret i Mariestad;

c) att distriktet för afdelningskontoret i Vesterås

må omfatta Vestmanlands län med undantag af Våla

och Torstuna härad;

d) att Våla härad af Vestmanlands län må tillläggas

Geflekontorets distrikt;

e) att Torstuna härad af Vestmanlands län må

fortfarande tillhöra hufvudkontorets distrikt; samt

f) att Åkers och Selebo härad af Södermanlands

län öfverflyttas från Nyköpingskontorets distrikt till

hufvudkontoret.

Vid bifall härtill vill utskottet vid sammanfattningen af bankoreglementet

vidtaga de ändringar i § 21 mom. 1 bankoreglementet, som af

Riksdagens beslut föranledas.

Angående § 23 hafva fullmäktige yttrat:

»Enligt nuvarande lydelse af momentet 1 skall vexel, betalbar å inrikes

ort, för att af riksbanken diskonteras, vara dragen på svensk undersåte,

bosatt inom riket. Denna föreskrift är i hufvudsak hemtad från

1896 års reglemente för bankoverkets styrelse och förvaltning, medan

ditintills eu ännu större inskränkning egt rum, i det diskontering varit

tillåten »allenast af vexel — — dragen af inom riket bosatt svensk undersåte

på annan inländsk man -—• —».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

§ 11 i lagen för Sveriges riksbank af den 12 maj 1897 medgifver

emellertid riksbanken »att köpa och sälja vexlar, dragna å firma i utlandet

eller utomlands bosatt person — — — samt betalbara å utrikes

eller inrikes ort — — —», och § 18 i samma lag berättigar riksbanken

att drifva utlåningsrörelse medelst »diskontering af accepterade å inrikes

ort betalbara vexlar».

Då det enligt fullmäktiges åsigt icke finnes skäl att i reglementet

bibehålla den fordran, att inrikes betalbar vexel, för att af riksbanken

diskonteras, skall vara dragen å svensk undersåte, bosatt inom riket, utan

tvärtom allt talar för att reglementet i denna del må affattas i lika allmänna

ordalag som lagen, få fullmäktige föreslå en ändring af reglementet

i sådant syfte.

Enligt momentet 2 skall inrikes vexel, som i riksbanken diskonteras,

vara betalbar å »ort, der bankanstalt är förlagd». Så länge antalet banker

i landet var ringa och dessa till öfvervägande flertal utgjordes af

jemförelsevis stora och välkända solidariska banker med relativt få afdelningskontor,

torde detta stadgande icke gifvit anledning till anmärkning.

Sedan dock numera det ekonomiska lifvet i allmänhet och bankverksamheten

i synnerhet erhållit en betydande utveckling inom landet är ifrågavarande

moments affattning icke mer fullt tillfredsställande. Man saknar

nemligen en närmare bestämning om hvad med »bankanstalt» i detta fall

skall förstås, och ehuru riksbankens styrelse sjelffallet måste ega rätt att

pröfva, om eu bankanstalt å viss ort må af riksbanken kunna ombetros

med inkassering af vexlar, eller, derest andra skäl tala för en sådan åtgärd,

kunna utesluta viss ort från de antagna bankplatserna, finnes dock

icke något sådant förbehåll antydt i reglementet. I många länder, särskild!

i Tyskland och Frankrike, gäller såsom regel, att vederbörande

centralbank icke till diskontering antager andra vexlar än sådana, som

äro betalbara å plats, der centralbanken sjelf har kontor, enär dessa banker

icke vilja anlita annan bank för inkassering af de diskonterade vexlare.

Hvilka fördelar denna princip än må kunna erbjuda för en centralbank,

torde densamma dock icke kunna ifrågasättas i vårt jemförelsevis

glest befolkade land med relativt få riksbankskontor, men deremot torde

det böra klart uttalas, att det är öfverlemnadt åt riksbankens styrelse att

sjelf afgöra, å hvilka inrikes orter vexlar må vara betalbara för att af

banken diskonteras.

Momentet 2 innehåller slutligen äfven den bestämning, att, när acceptanten

icke är »bosatt å diskonteringsorten eller i Stockholm eller å ort,

s. 13 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets Memorial N:o 12.

13

der afdelningskontor af riksbanken eller annan bankinrättning finnes, skall

å vexeln uppgifvas namnet på en å diskonteringsorten eller annan ort,

der bankanstalt är förlagd, boende person, hos hvilken betalningen vid

förfallotiden tillhandahålles».

Tidigare och ännu i 1860 års reglemente var det föreskrifvet, att,

då acceptanten icke var bosatt å diskonteringsorten, skulle i accepten uppgifvas

namnet på en derstädes, d. v. s. å diskonteringsorten, boende person,

hos hvilken betalningen skulle ega rum. På grund af enskild motion vid

1862 — 1863 års riksdag förändrades detta derhän, att om acceptanten icke

var bosatt »å diskonteringsorten eller i Stockholm eller å ort, der lånekontor

eller filialbank — — —3> funnes, skulle vexeln på ofvan angifvet sätt domicilieras

hos en person, boende å diskonteringsorten. Vid 1886 års riksdag

erhöll momentet slutligen sin nuvarande lydelse, enligt hvilken domicilieringen

finge ske hos person boende antingen å diskonteringsorten eller å

annan ort, der bankanstalt är förlagd.

Af motiveringen till de tid efter annan gjorda förändringarna synes

det fullmäktige tydligen framgå, att lagstiftaren endast velat medgifva en

acceptant, som icke är bosatt å diskonteringsorten, den förmån, att, om å

hans boningsort finnes ett riksbankskontor eller annan bankanstalt, få betala

vexeln derstädes, och, derest ett bankkontor icke finnes å hans boningsort,

få göra vexeln betalbar å den bankplats, som bäst lämpar sig

för honom, äfven om detta icke är diskonteringsorten. Såsom stadgandet

blef i reglementet affattadt, kom det emellertid att innebära något väsentligen

annat, enär det nu lemnas öppet för en acceptant å plats, der bankkontor

finnes, att göra vexeln betalbar äfven å annan bankplats än den,

der han sjelf bor, utan att uppgifva någon person å betalningsorten, af

hvilken betalningen skall erläggas, medan en acceptant, bosatt å ort, som

Icke är bankplats, skall på föreskrifvet sätt domiciliera sin vexel hos bestämd

person.

Det torde icke finnas anledning att göra denna skilnad eller låta

vexelns domiciliering vara beroende utaf den omständigheten, huruvida

acceptanten är bosatt å bankplats eller icke, utan synes föreskrift böra

lemnas derom, att i hvarje fall, då vexel är stäld att betalas å annan

ort än der acceptanten bor, bör i vexeln angifvas, hos hvem betalningen

skall å betalningsorten tillhandahållas?).

Utskottet, som i anslutning till hvad fullmäktige sålunda andragit,

anser det önskligt, att ifrågavarande reglementsbestämmelser affattas i lika

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

allmänna ordalag som motsvarande föreskrift i banklagen, hemställer i

öfverensstämmelse med ett af fullmäktige affattadt förslag,

6:''

att § 28 i

jande lydelse:

[Nuvarande lydelse.)

Mom. 1. Vexel, som af riksbanken

diskonteras, skall vara stäld

i svenskt mynt, accepterad och betalbar

å inrikes ort inom sex månader

efter diskonteringsdagen samt

dragen på svensk undersåte, bosatt

inom riket.

Mom. 2. Är acceptanten icke

bosatt å diskonteringsorten eller i

Stockholm eller å ort, der afdelninvskontor

af riksbanken eller annan

D

bankinrättning finnes, skall å vexeln

uppgifvas namnet på en å diskonteringsorten

eller annan ort, der

bankanstalt är förlagd, boende person,

hos hvilken betalningen vid

förfallotiden tillhandahålles.

bankoreglementet måtte erhålla föl
(Föreslagen

lydelse.)

Mom. 1. Vexel, som af riksbanken

diskonteras, skall vara utstäld

i svenskt mynt, accepterad samt

betalbar inom sex månader efter diskonteringsdagen

å sådan inrikes ort,

som af fullmäktige såsom bankplats

godkänts.

Mom. 2. År vexel stäld att betalas

å annan ort än der acceptanten

bor, skall å vexeln uppgifvas namnet

på en å betalningsorten bosatt person

eller firma, hos hvilken betalningen

vid förfallotiden tillhandahålles.

§ u mom. i. J fråga om § 24 mom. 1 hafva fullmäktige anfört att, i den man

riksbanken utvecklade sig till landets verkliga centralbank, det för vinnande

af mera enhetliga principer för utlåningen vid bankens olika kontor

torde blifva önskligt, att bestämmandet af de värdepapper af olika

slag och beskaffenhet, som finge i riksbanken belånas, och belåningskursen

lades i den centrala styrelsens hand, samt med anledning häraf föreslagit

tillägg till momentet i sådant syfte,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

15

Delande denna af fullmäktige uttalade uppfattning hemställer ut
skottet,

7:o.

att § 24 mom. 1 i bankoreglementet måtte få

följande lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

Utlåning sker mot förbindelse

till återbetalning antingen å bestämd

tid af högst sex månader eller ock

efter högst tre månaders uppsägning

samt mot pant af obligationer, aktier

eller andra värdepapper.

(Föreslagen lydelse.)

Utlåning sker mot förbindelse till

återbetalning antingen å bestämd

tid af högst sex månader eller ock

efter högst tre månaders uppsägning

samt mot pant af obligationer,

aktier eller andra värdepapper. Bet

tillkommer fullmäktige att bestämma

hvilka värdepapper äro i riksbanken

belåningsbara samt den kurs, till hvilken

de må belånas.

Beträffande § 26 mom. 7 hafva fullmäktige framhållit, att sista me-§

ningen i momentet, så lydande: »För sådan öfverföring erlägges ej afgift»

afsåge, att någon extra. provision icke skulle till riksbanken betalas för

öfverföring af resterande skuld från ett äldre kreditiv till ett nytt, samt,

då några liknande provisioner ej förekomme i riksbanken, men paragrafens

nuvarande ordalydelse kunde gifva anledning till den missuppfattning,

att ej ens vanlig kreditivafgift beräknades för det belopp, som sålunda

öfverfördes, föreslagit, att anförda ilning i momentet måtte

få utgå.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

8:o)

att § 26 mom. 7 i bankoreglementet måtte erhålla

följande lydelse:

s. 16 Kontrollera mot PDF

I

§57 mom.

§ 70.

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

16

Nuvarande lydelse.

Mom. 7. Kreditivtagare, som vid

utgången af kreditivtiden erhållit

nytt kreditiv att omedelbart derefter

begagnas, är berättigad att

låta till det nya kreditivet öfverföra

vid kreditivtidens utgång tilläfventyrs

befintlig kapitalskuld, i

mån som denna icke öfverstiger det

nya kreditivets belopp. För sådan

öfverföring erlägges ej afgift.

Föreslagen lydelse.

Mom. 7. Kreditivtagare, som vid

utgången af kreditivtiden erhållit

nytt kreditiv att omedelbart derefter

begagnas, är berättigad att

låta till det nya kreditivet öfverföra

vid kreditivtidens utgång tilläfventyrs

befintlig kapitalskuld, i

mån som denna icke öfverstiger det

nya kreditivets belopp.

I sitt memorial med förslag till den nya lönestaten för riksbanken

bar utskottet, lika med fullmägtige, ansett särskildt arfvode ej vidare

böra förekomma till de styrelseledamöter vid afdelningskontoren, som besörja

handeln med vexlar på utlandet, ej heller ersättning till deras biträden,

och torde derför härom i § 57 mom. 2 förekommande stadgande

kunna utgå ur reglementet.

Utskottet hemställer således,

9:o)

att § 57 mom. 2 i bankoreglementet måtte utgå,

samt att nuvarande tredje momentet i paragrafen

måtte erhålla ordningsnummer 2.

I den till utskottet afgifna framställning med förslag till den nya

lönestaten för riksbanken hafva fullmägtige anfört, att de extra vaktmästare,

som inkallades vid behof, särskildt vid förfall för de ordinarie

vaktmästarne, för sin tjenstgöring erhölle ersättning beräknad efter lägsta

lön eller 700 kronor, d. v. s. för dag 1 krona 92 öre, men att det visat

sig förenadt med svårigheter att för denna ersättning erhålla lämpliga

personer, samt derför föreslagit arfvodets höjande till 2 kronor 50 öre om

dagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 12.

17

Då detta torde hafva sin tillämpning särskild! i fråga om hufvudkontoret,

finner utskottet, att det stadgande, som i denna fråga förekommer

i bankoreglementets § 70, bör i öfverensstämmelse med fullmägtiges

förslag ändras, hvarför utskottet hemställer,

10:o)

att § 70 i bankoreglemente! måtte erhålla följande

lydelse:

(Nuvarande lydelse.)

Tjenstledighet för öfvervaktmästare

eller ordinarie vaktmästare

meddelas vid hufvudkontoret af deputerade,

vid afdelningskontor af

styrelsen. År vaktbetjent af sjukdom

hindrad att sin tjenst förrätta,

må den, som af deputerad eller

kontorsstyrelse förordnas att bestrida

göroinålen, af riksbankens medel erhålla

arfvode, motsvarande vid hufvudkontoret

lägsta vaktmästarelön

och vid afdelningskontor högst 2

kronor om dagen, men sökes eljest

ledighet eller måste någon från

tjensten afhållas derför, att han till

borgenärers förnöjande sin egendom

afträda förordnas vikarie på den

tjenstlediges bekostnad.

Stockholm den 13 maj 1902.

(.Föreslagen lydelse.)

Tjenstledighet för öfvervaktmästare

eller ordinarie vaktmästare

meddelas vid hufvudkontoret af deputerade,

vid afdelningskontor af

styrelsen. År vaktbetjent af sjukdom

hindrad att sin tjenst förrätta,

må den, som af deputerad eller

kontorsstyrelse förordnas att bestrida

göromålen, af riksbankens medel erhålla

arfvode, motsvarande vid hufvudkontoret

högst 2 leronor 50 öre

om dagen och vid afdelningskontor

högst 2 kronor om dagen, men sökes

eljest ledighet eller måste någon

från tjensten afhållas derför, att

han till borgenärers förnöjande sin

egendom afträdt, förordnas vikarie

på den tjenstlediges bekostnad.

På bankoutskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Bih. till Biksd. Prot. 1902. 6 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:149 Skrifvelse till Konungen med öfverlemnande af reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. s. 1 i texten