Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för Östersjöoch sötvattens fisket.

1902-04-03 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1902:21, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för Östersjöoch sötvattens fisket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Förda Kammar erm Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1902, kl. 11 f. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för

Östersjö- och sötvattens fisket.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af lierr K. F. G. Almqvist

m. fl. väckt motion (n:o 153) har för sin del Andra Kammaren i

enlighet med hemställan af sitt tredje tillfälliga utskott beslutat: »att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruvida och i hvad män åtgärder i ofvannämnda

syfte lämpligen må kunna vidtagas för främjande och upphjelpande

af O ster sjö- och sötvattensfsket samt derefter till Riksdagen inkomma med

förslag i detta afseende.''»

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna hänvisat

ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:

»Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad motion Motionen.

n:o 153 har herr K. F. G. Almqvist med flera hemstält, »att Riksdagen

behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

till nästa års Riksdag inkomma med förslag till vidtagande af åtgärder

för åstadkommande af eu bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som i sådant syfte i

motionen föreslagits.»

Till stöd för denna sin hemställan anföra motionärerna följande:

»I en tid, då de största ansträngningar göras på alla näringslifvets Dess mottområden

för deras höjande i ekonomiskt afseende, synes det, som om en kritig.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Haft. (N:o 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

af vara naturligaste och mest beaktansvärda näringar, nemligen sö tvättensoch

Östersjöfisket, skulle vara dömdt att nedsjunka till en ren obetydlighet,

beroende bland annat på saknaden af en kraftig och tidsenlig fiskeriadministration.

I fråga om en rätt uppskattning af fiskets betydelse torde vi vara

långt efter de flesta länder i Europa. Så t. ex. arbetas i Tyskland rastlöst

på utvecklingen af både insjö- och hafsfiske!, och som bevis på den

lifaktighet och det intresse, med hvithet fisket der omfattas, samt den betydelse,

detsamma anses ega, kan anföras, att der finnas öfver 400 fiskeriföreningar

jemte det fiskodlingsanstalterna torde uppgå till flera hundra,

hvilken beräkning väl ej torde få anses öfverdrifven, då i början på 1890- talet endast i det lilla Sachsen funnos öfver 90 sådana samt 1892 i Tyskland,

Österrike och Ungarn funnos öfver 700 fiskodlare. Schweiz ensamt

hade förra året 150 fiskodlingsanstalter, hvarifrån 32,773,900 fiskyngel

utplanterades inom landet.

I denna dag ega vi här i landet troligen icke ett hälft dussin fiskeriföreningar

och af verkliga fiskodlingsanstalter (romkläckningsanstalter icke

inräknade) icke flera än 4, af hvilka dock endast en genom sin export

af karp på utlandet gifver någon vinst.

Hvithet omfång fiskodling i dammar tagit såväl i Tyskland som

andra länder kan slutas deraf, att från Herrschaft Königswarther vid

Uhyst är årsförsäljningen af karp etc. öfver 100,000 rmk, och från

Furst Hatzfelds dammar cirka 80,000 rmk; nettovinsten från dammarne

vid Wittingen i Böhmen beräknas till cirka 225,000 kronor pr år. Men

icke endast fiskodling är der rentabel. Vid sista utarrendéringen af grefliga

Lehndorff Steinorthska fiskevatten betalades i arrende för DargeinerSee

18,150 rmk. En annan sjö i Ostpreussen är utarrenderad för 5,000

rmk pr år. Den värdefullaste fisken från denna sjö försäljes inom landet

och den mindre värdefulla går till Ryssland, hvarest endast tullen för

densamma pr år stiger till cirka 2,000 rmk. I England och Skottland betalas

också betydliga arrenden för fiskevatten, i Test, Ichen, Kennet betalas

cirka 1,500 kronor för cirka 2 kilometer bäckfisken. I Andrews fisken

utsättas årligen cirka 3,500,000 rom och yngel, cirka 100,000 ettåriga och

15 å 20,000 äldre fiskar.

I Rumänien hade genom bedrifvande af roffiske utan tanke på återväxt

statens fisken i början af 1890-talet så försämrats, att. då förpaktare

förut betalade för Donaufiskena 400,000 frcs årligen, de derefter

ej ansågo sig kunna betala mer än 300,000 frcs pr år. Då beslöts införa

en rationel fiskevård, hvarigenom statens inkomster af dessa fisken stego

på följande sätt:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

1895- 96

1896— 97

1897— 98

1898— 99

1899- 00

1900- 01

484,064 fres

617,849 »

535,851 »

666,542 »

804,590 *

858,177 »

Ofvanstående redogörelse torde vara tillräckligt belysande, i hvilken

grad vi försumma våra oerhörda tillgångar på fiskevatten och hvad

som kan åstadkommas genom en rationel bedrifven fiskevård. Visserligen

kunna vi ej begära, att vi med vårt kallare klimat skola erhålla

lika stort utbyte ur våra fiskevatten, men millioner kronor mera borde

de dock genom bättre fiskevård kunna afkasta,, då man betänker, att

öfver hela vårt land i regel roffiskas, d. v. s. man fiskar så mycket man

kan utan att göra något för att ersätta hvad som tages och utan tanke

på framtiden.

Mången tröstar sig med, att samma klagolåt öfver fiskets aftagande

redan under förra århundradet hördes, och att det oaktadt fisken i våra

sjöar ej utrotats. Att fiskets långsamma aftagande förspordes redan

för ett hundra år sedan, var nog ej grundlöst, ty redan då hade allmogen

börjat försumma vidmakthållandet af sina fiskekatsor och risgårdar, Indika

ju utgöra bland de bästa medlen att hålla ett fiske i godt skick, och

den gamla förordningen om att i odeladt fiskevatten en hvar blott skulle

fiska »till nödtorft sin» föll alltmer i glömska, så att nästan öfverallt fiskades

så mycket man kunde få för att säljas.

Sunda förnuftet säger ju, att med ett sådant tillväga gående måste

fisket så småningom aftaga, synnerligast som allmänheten saknar sakkunskap

i att förbättra sina fiskevatten, och de yrkesfiskare, som finnas vid

de större sjöarne, icke heller vinnlägga sig om att förbättra fisket.

När man besinnar, att Jemtlands län är nära fyra gånger större än

konungariket Sacbsen och tre af våra nordliga län äro större än konungarikena

Bayern, Wtirtemberg och Sachsen samt de flesta furste- och hertigdömena

i Tyskland tillsammantagna, är det ju en orimlighet, att för ett

land med detta väldiga ytinnehåll endast finnes en fiskeritjensteman utom

inspektören i landtbruksstyrelsen så aflönad, att han kan egna hela sin

tid åt sin tjenst. Hvad de båda andra beträffar, måste de med sin ringa

aflöning anse tjensten- inom fiskeristaten som en bisak och egna sig åt

andra sysselsättningar för att kunna existera, hvaraf åter följer, att eu

planmessig undersökning af våra fiskevatten och deras tillgodogörande blir

en ren omöjlighet.

Månget län torde under flera år ej sett en statens fiskeritjensteman

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 1) Utlåtande N:o 21.

inom sina gränser, och cler förhållandet varit motsatt, har någon kontroll

öfver huruvida föreskrifna åtgärder på rätt sätt blifvit utförda saknats,

då statens hskeritjenstemän ej fått tillfälle att å nyo tillse de platser, der

de varit anlitade. Då dertill kommer, att samma tjensteman måste besöka

de mest skilda trakter af landet och ofta nog icke direkt i och för

fisket, utan i fråga om dambyggnader, flottningsärenden etc., blir följden

den, att mången undersökning ej under den derpå följande tiden kan afslutas,

utan någon annan tjensteman året derefter måste öfvertaga samma

undersökning, hvithet ju måste anses i högsta grad olämpligt.

Slutet på det hela blir ofta nog, att, då inspektören ej eger tillräcklig

personal till sitt förfogande för bearbetning af det samlade materialet,

detta hamnar i landtbruksstyrelsens arkiv utan nytta för landet efter att

dock hafva kostat staten icke så obetydliga summor.

Om landet i likhet med Norge vore indeladt i distrikt, kunde lättare

en systematisk vard för fisket inrättas utan att den tjensteman, som vore

sysselsatt dermed, behöfde ryckas hit och dit öfver hela landet till skada

för all ordnad fiskevård.

Eu annan mycket stor olägenhet af det nuvarande systemet är, att

sättet för erhållande af fiskeritjenstemans biträde är så omständligt och

tungrodd att det fåtal af allmänheten, som har någon aning om att en

sådan tjensteman, på ansökning till landtbruksstyrelsen, ställes till deras

förfogande,, sällan kan förmå sig att anhålla om hans hjelp, då de veta,

att ansökningen derom bör vara inlemnad redan före december månads

slut, för att hans biträde skall kunna med säkerhet påräknas till sommaren

året derpå.

Den invändningen torde göras, att i flertalet län finnes någon af staten

och hushållningssällskap gemensamt aflönad fiskeriinstruktör eller tillsyningsman,

hvars biträde kan af allmänheten påkallas.

Detta är nog sant, men oftast ega dessa icke nödiga kunskaper för

att kunna bibringa allmänheten kännedom om huru ett fiske bör skötas,

hvilka Åskslag, som böra odlas, hvilka böra utrotas, hvilka växter böra

inplanteras etc.

.För att skötseln af ett fiskevatten skall lemna ett godt resultat, synnerligast

då det är fråga om större fiskevatten eller komplexer deraf,

fordras, att tillsyningsmannen eger göda kunskaper i fråga om fiskevård

och fiskodling, så att han under en följd af år kan planmessigt utföra ett

påbegynt arbete. En tillfällig öfverblick öfver ett fiskevatten och några

allmänna råd gagna lika så litet som de af länsstyrelserna utfärdade fiskestadgarne,

hvilkas efterlefnad svårligen kan öfvervakas och hvilka knappast

äro kända af allmänheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

För erhållandet af en tidsenlig och nyttig fiskevård, borde landet

indelas i distrikt, der de nuvarande fiskeritjenstemännen erhölle hvar

och en sitt verksamhetsfält och fiskeriuppsyningsmännen stode under

deras kontroll.

Likaledes skulle vid tillsättandet af fiskeriinstruktörer och tillsyningsman

endast de komma i fråga, som egde tillräckliga insigter i fiskodling,

fiskevård och fiske för att kunna biträda vid uppmätningar och

undersökningar af fiskevatten och meddelandet af upplysningar och råd

till allmänheten i fråga om fiske. Äfven borde staten bidraga med anslagför

yngre fiskeriidkare, hvilka önska genomgå kortare kurser i fiske, fiskevård

och fiskodling vid af staten understödda skolor, afsedda för utbildande

af yrkesskicklighet hos fiskare och fiskeriuppsyningsmän.

Genom ett sådant direkt samarbete mellan fiskeritjenstemännen, fiskeriuppsyningsmännen

och den fiskeriidkande befolkningen skulle otvifvelaktigt

fiskerinäringen kunna ryckas upp ur den tynande tillvaro, den i manga

hänseenden för.

I samband med dessa åtgärder för fiskerinäringens höjande torde böra

tillses, om ej de fiskevatten, som finnas å kronopark erna, synnerligast i

Norrland, och hvilka nu ej gifva ringaste inkomst, borde kunna utarrenderas

och en direkt inkomst af dem sålunda tillföras statsverket.

Då 1883 års fiskerikomitc redan föreslagit landets indelande i distrikt

och vederbörande myndigheter derom afgifvit underdåniga utlåtanden, bör

denna fråga anses hafva blifvit så allsidigt belyst, att Kongl. Maj:t torde

vara i tillfälle att utan ytterligare utredning till Riksdagen inkomma med

förslag i ofvan antydda rigtning.»

Betydelsen af en rationel fiskevård kärn icke underskattas. Tillvaratagandet

på ett ekonomiskt sätt af de stora tillgångar vårt land med sina

vidsträckta kuster och sina stora talrika vattendrag eger i fisket bör naturligtvis

utgöra föremål för såväl statens som den enskildes synnerliga omsorg.

Sträfvande! i all fiskevård torde obestridligt vara att så mycket det

med tillgodogörandet af fisketillgångarne är möjligt ej allenast bibehålla

fiskstammen, utan äfven öka densamma så långt fiskevattnets beskaffenhet

det tillåter.

Några åtgärder rörande hushållningen med fisktillgångarna hafva

emellertid först sent blifvit vidtagna i vårt land. Äldre lagstiftningsåtgärder

i fråga om fisket hafva hufvudsakligen afsett ordnandet af eganderättsförhållanden,

bestämmandet af ordningen bland de fiskande vid fiskets

bedrifvande, handeln med fiskvaror m. in. De äldsta föreskrifter, hän
-

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Statens åtgärder

för

fisk er inäringens

befrämjande.

förliga till skyddsåtgärder för fisket, är, såvidt utskottet bär sig bekant,

Christian Hirs bref den 2 juni 1557, hvarigenom stadgades förbud att

fiska smålax under viss tid. Rörande sjelfva hushållningen med fisket

förekommer i kongl. förordningen angående fiskeinernas upphjelpande i

riket den 10 maj 1748 en bestämmelse, hvarigenom förbjudes att på bevuxen

strandbotten i skärgårdarna begagna »härdande», emedan fisket

genom bottenvegetationen skadades. Först 1766 utkom den första allmänna

fiskeristadga. Deri återfunnos åtskilliga stadganden, åsyftande dels skydd för

fisken särskildt under lektiden, dels fiskstammens ökande genom fiskodling,

i det att deri föreskrefs, det landshöfdingarne i de län, der fiskedammar

saknades, borde genom föreställningar förmå en eller flera af invånarne

att till efterdöme för andra inrätta dylika dammar och karp och andra

fisksorter deri insätta samt deraf lemna stam till afvel åt dem, som vidare

funne nyttan af sådana anläggningar. I en år 1771 utfärdad förklaring

till samma stadga förekommo bestämmelser om föreningar mellan fiskevattensdelegare

i syfte att genom dessa verka för ett mera rationelt fiske.

Ofvannämnda fiskeristadga, hvilken innehöll de första bestämmelserna

om sötvattensfisket, fortlefde under närmare ett århundrade, hvarunder

intresset för fiskerinäringen ej synes hafva gjort sig i nämnvärd grad

gällande. Först då intresset för fisket å nyo väckts till lif genom impulser

från Tyskland och Frankrike, började man vidtaga åtgärder särskildt för

det förut i hög grad försummade sötvattensfisket, och dessa resulterade

först i 1852 års fiskeristadga; vidare tillsattes år 1856 en af staten afton ad

undervisare i bland annat fiskodling och med skyldighet att tillhandagå

reqvirenter med biträde. Genom tillsättande af särskilda fiskeri tjensteman:

en intendent, jemte första och andra assistent för vården öfver fisket i

rikets sötvatten och vid Östersjökusten i sammanhang med utfärdande

af närmare bestämmelser rörande fiskeriärendens behandling fingo söt*

vattensfiskerierna i medlet af 1860-talet en egen målsman. Samtidigt

med antagandet af dessa tre fiskeritjenstemän anlades med understöd af

statsmedel i Vesternorrland en fiskodlingsanstalt med ändamål att utgöra

en normalanstalt, hufvudsakligen för laxodling och att bereda undervisning

i dylik odling åt personer, som sedermera kunde blifva föreståndare för

enskilda kläckningsanstalter. Efter mönstret af denna anstalt inrättades

så småningom fiskodlingsanstalter i de vigtigaste norrländska elfvarna och

i många laxförande strömmar och åar i det öfriga riket.

Äfven en annan form af fiskodling, som består i uppfödande af

fisk i dammar, blef, i den mån uppmärksamheten riktats på sötvattensfiskeriernas

upphjelpande och ej minst till följd af den artificiella fiskodlingens

införande, föremål för uppmärksamhet såväl från enskildes som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

från statens sida. Sålunda anlades i slutet på 70-talet ocli början på 80- talet flera dammar för odling af karp.

Sedan den förutnämnda normalanstalten för fiskodling 1876 upphört,

inrättades på statens bekostnad år 1890 vid Finspong en fiskodlingsanstalt,

som var afsedd att tjena till mönster och ledning för den enskilda

företagsamheten på detta område. Men ej nog med att denna anstalt

skulle vara eu försöksanstalt särskilt för fiskuppfödning i dammar, har

afsigten med anstalten varit att dermed förena en afdelning för anställande

af vetenskapliga undersökningar med praktiskt syfte rörande vilkoren och

utvecklingen af fiskarnas lif under olika förhållanden, således en biologisk

undersökningsanstalt.

Med upphörandet af förstnämnda normalanstalt för fiskodling och

undervisning i fiskeriverk samhet i Vesternorrlands län har sådan undervisning

derför icke helt och hållet afstannat, utan tid efter annan, fastän

mera tillfälligt, anordnats; sålunda anordnades 1879 i Norrnäs å Vermdön

undervisning i insjöfiske och odling af vårlekande fiskarter, hvilken undervisning

emellertid år 1883 upphörde till följd af brist på elever; äfven på

andra ställen i vårt land hafva sedermera skolor för meddelande af undervisning

i fiske varit i verksamhet under kortare tider; senast under år 1898

pågick en af staten anordnad kurs i laxodling vid Hofs laxodlingsanstalt

i Halland.

Fiskerinäringen har äfven inom Riksdagen uppmärksammats. Sålunda

väcktes vid 1890 års riksdag af enskilda motionärer förslag till åtgärder

för fiskerinäringens befrämjande, nemligen bland annat derom, att Riksdagen

måtte anvisa ett belopp af två hundra tusen kronor, i ändamål att

på möjligast billiga vilkor deraf lemna lån åt behöfvande fiskare för inköp

af fiskebåtar och redskap samt anläggning af salterier eller andra dermed

jemförliga inrättningar; vidare att Riksdagen med syfte att åstadkomma

och understödja försäkringsföreningar för fiskemateriel måtte höja reservationsanslaget

till fiskerinäringens understöd, samt slutligen att Riksdagen

måtte på extra stat för år 1891 anvisa fyrtiåtta tusen kronor till understöd

utan återbetalningsskyldighet åt enskilde eller föreningar, som idkade

fiske och vore i behof af understöd till anskaffande af fiskeredskap och

båtar eller andra för fisket nödiga åtgärder äfvensom till lån för fiskerinäringens

enahanda befrämjande.

Vid den af Kongl. Maj:t på Riksdagens derom i anledning af motionerna

framstälda begäran företagna utredning i ämnet hördes åtskilliga

myndigheter.

Kongl. landtbruksstyrelsen, som yttrade sig i frågan, föreslog dervid

bland annat, att en fond å 200,000 kronor skulle afsättas för att i mån

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

af behof utlånas till hushållningssällskap eller kommuner att af dessa i

sin ordning åter utlånas åt enskilde för anskaffande af fiskefartyg eller

däckade båtar för hafsfiske, för anskaffande af redskap för dylikt fiske

samt för inrättande af salterier m. in. för beredning och förädling af

fiskeprodukter; vidare att ett anslag till fiskets befrämjande borde ställas

till Kongl. Maj:ts förfogande för att understödja ortkorporationernas sträfvande

för fiskerinäringens bästa, samt slutligen att ett belopp af 25,000

kronor måtte beviljas för åstadkommande af försäkringsföreningar för båtar

och redskap vid åtskilliga delar af Sveriges kuster.

Med anledning af derom gjord framställning från Kongl. Maj:t har

Riksdagen numera anvisat medel till inrättande af en fond för fiskerinäringens

befrämjande, hvilken fond genom Riksdagens senaste beslut detta

år ökats med 500,000 kronor. Dessutom har till fiskerinäringens understöd

anvisats ett årligt anslag, som för närvarande utgår med 42,000 kronor.

Från detta anslag har beviljats bidrag hufvudsakligen för anställande af

fiskeritillsyningsmän och fiskeriinstruktörer m. m.

Bland framställningar, som landtbruksstyrelsen gjort till Kongl. Maj:t

i fiskerifrågan, må vidare nämnas en år 1890 framstäld begäran om åtgärders

vidtagande för anskaffande af en tidsenlig ångbåt för fiskeritjenstemännens

behof. Denna begäran, som 1895 förnyades, har icke vunnit

Kongl. Maj:ts bifall. I sammanhang härmed torde böra omförmälas, att

Kongl. Maj:t under en lång följd af år tillåtit, att för upprätthållande af

ordning i skärgården under pågående vinterfiske ett af flottans fartyg

stationeras vid bohuslänska kusten. På derom af Konungens befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län gjord framställning förordnades år

1900, att ifrågavarande båt äfven under juni, juli, augusti och september

skulle uppehålla samma bevakningstjenst. Slutligen må nämnas, att Riksdagen

å extra stat under de senare åren från och med 1898 anvisat ett

anslag af ett belopp af 5,000 kronor att användas såsom bidrag till belöning

för dödande af sjelar.

Äfven på lagstiftningens område hafva statsmakterna egna tsfor uppmärksamhet

åt fiskerinäringen. Sedan Riksdagen år 1878 — med förmälan

att framställning blifvit gjord angående behofvet af ändringar i nådiga

fiskeristadgan den 29 juni 1852, dervid hufvudsakligen anförts, dels att

bestämmelserna i nämnda stadga icke i alla hänseenden egde den tydlighet,

som vore önskvärd samt i afseende å såväl ortförhållanden som i

öfrigt vore af alltför generel beskaffenhet, dels ock att stadgans föreskrifter

i allmänhet kunde anses vara af val prohibitiv natur — i underdånighet

anhållit, att, då eu revision af fiskeriförfattningarna i antydda rigtning

syntes önskvärd, Kongl. Maj:t måtte genom sakkunniga personer låta före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

taga eu fullständig revision af nämnda stadga samt öfriga författningar,

som berörde fiskerinäringen, tillsatte Kongl. Maj:t den 22 januari 1881 en

komité, som den 3 mars 1883 afgaf underdånigt betänkande till ny fiskeristadga

m. m.

Uti detta betänkande framhölls bland annat, att Sveriges fiskerier,

synnerligast insjöfisket, förr varit af en vida större betydenhet än för

närvarande, hvilket oförtydbart fratnginge af de meddelanden, som till

komitén ingått från hushållningssällskapen. Men äfven nu lemnade, säger

komitén, hafs- och insjöfisket tillfälle till uppehälle åt ett stort antal af

rikets inbyggare. Såsom de statistiska upplysningarna gåfve vid handen,

har fisket i riket lemnat en årsinkomst af lågt räknadt c:a 8 millioner

kronor — en summa, som skulle såsom årlig intägt väsentligen ökas, om

landets fisken på ett fullt rationelt sätt sköttes och vårdades.

För vinnande af detta mål föreslog komitén, att landet med hänsyn

till fiskena skulle indelas i fyra distrikt, hvaraf det första skulle innefatta

hela vesterhafsfisket, halländska laxfiskena samt fisket i Sundet och vid

Skånes sydkust, det andra fisket i Östersjön från gränsen mot Skåne till

gränsen mot Södermanland samt fisket i halfva Vettern, det tredje Östersjöfisket

inom Södermanlands, Stockholms och Upsala län samt fisket i

Vener!!, Mälaren, Hjelmaren och halfva Vettern samt det fjerde fisket i

Bottenhafvet och i Norrlands elfvar och sjöar.

1 hvart och ett af dessa distrikt skulle placeras en fiskeritjensteman,

som inom distriktet skulle åligga tillhandagå allmänheten med upplysningar

och råd samt öfvervaka fiskevården och egna uppsigt åt de inom

distrikten befintliga fiskeritillsyningsmännen på de olika orterna. Dessutom

framhöll komitén i likhet med de i ämnet hörda sakkunniga personer

vigten af att för bedömande af fiskets tillstånd och verkan af till dess

föl-bättring vidtagna åtgärder egna fisket sjelft, dess gång och derpå inverkande

omständigheter en vetenskaplig undersökning, med anledning

hvaraf komitén jemväl föreslog, att för fiskevattnens undersökning vetenskapligt

bildade tjensteman blefve anstälda.

Komiténs arbete resulterade visserligen icke i några direkta omedelbara

lagstiftningsåtgärder, men synes i åtskilliga delar utgjort grundvalen

för de lagar och förordningar, som sedermera utkommit på detta område,

nemligen den under år 1896 utkomna lag om rätt till fiske äfvensom angående

förändrad lydelse af kongl. förordningen om jordegares rätt öfver

vattnet å hans grund in. in. och dels den af Kongl. Maj:t den 17 oktober

1900 utfärdade, nu gällande fiskeristadga.

Sedan utskottet nu i korthet redogjort för hvad från statens sida Hushållning»-

oj • , r., n i • .. • ip.. *-|o, ,o ,, -i o i sällskapens

åtgjorts ior fiskerinäringens befrämjande, återstår att med nagra ord om-åtgärder för

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Häft. 2 fiskeri
näringen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

nämna arten och beskaffenheten af den verksamhet, som för samma ändamål

utöfvats af de derför närmast intresserade offentliga institutionerna,

nemligen hushållningssällskapen.

Dessas åtgöranden inskränka sig i allmänhet till utlemnande af lån

för inköpande af fiskredskap in. in., till understöd åt fiskodlingsanstalter

samt till aflönande af fiskeritillsyningsmän, som närmast öfvervaka efterlefnaden

af fiskeristadgans föreskrifter, tillhandagå allmänheten med upplysningar

och råd angående fisket, och slutligen insamla statistiska uppgifter

rörande fisket m. m. Sådana tillsyningsman finnas enligt utskottet meddelade

uppgifter till nedannämnda antal, nemligen en inom hvardera af

följande län: Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Gotlands, Jönköpings,

Kronobergs, Hallands, Göteborgs-Bohus, Elfsborgs, Örebro, Vestmanlands,

Gefleborgs, Kopparbergs, Vesternorrlands och Vesterbottens län, 2 i Södermanlands,

Skaraborgs och Kalmar län, 3 i Vermlands län och 11 Malmöhus

län. 48 fiskodlingsanstalter funnos år 1889 i Sverige, hufvudsakligen

för odling af lax, röding och sik.

Af dessa anstalter äro 2 belägna i Östergötland, hvaraf den ena utgöres

af en utaf staten inrättad fiskkläckningsanstalt med tillhörande biologisk

anstalt, 1 i Blekinge, bekostad af kronan, 3 i Hallands län, 4 i

Skaraborgs, 3, deraf 1 privat, i Vermlands län, 3 i Vestmanlands, 1 i hvartdera

af Kalmar, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, 4 i Gefleborgs

län samt 1 privat och en odlingsdam i inre Geflefjärden för aborrerom,

4 i Vesterbottens län, hvaraf 3 privata, 6 i Vesternorrlands län samt 4 i

Jemtlands län.

I den vestmanländska anstalten, anlagd år 1894 å Engelsberg, har

utom lax och laxöring äfven utkläckts den kaliforniska regnbågsforellen,

Salmo iridens, som visat sig vara fullt härdig och i hastig tillväxt vida

öfverträffa våra inhemska forellarter. Bland ofvannämnda anstalter äro

ej inräknade den af enskild person anlagda karpodlingsanstalten å Gustafsberg

i Kristianstads län, hvars årliga produktion, som till en början steg

till 25,000 kg. vuxen karp, numera utgör omkring 15,000 kg., hvaraf det

mesta exporteras till Tyskland. T Vennland uppgifves ock såsom befintliga

två karpodlingsanstalter, af hvilka deri vid Långbanshyttan säges vara

den nordligaste i Sverige. I Skaraborgs län äro karpdammar på flere

egendomar anlagda, liksom ruddammar i Örebro län.

Vidare har under femårsperioden 1895—99 odling och utplantering

af röding, lax, sik, ål, karp, forell, aborre m. m. försiggått inom olika

delar af riket ifrån de i de olika länen befintliga fiskodlingsanstalterna.

Derjemte ha andra Åskslag utplanterats i olika sjöar, premiering af strömming

och förädlade strömmingsarter m. m. hafva egt rum på flera orter

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Nio 1) Utlåtande Nio 21.

inom såväl norra som mellersta Sverige. Kostnadsfri undervisning i rökning,

saltning och inläggning af fiskvaror har meddelats inom flera orter

af vårt land. Under ledning af åländska fiskare anordnades år 1899 inom

Östergötland undervisning i strömmingsfiske och saltning. Dessutom hafva

flera hushållningssällskap utanordna! lån åt enskilda till anskaffande af

fiskebåtar m. m., utdelande af premier för dödande af sjelar.

Till ytterligare belysning af ämnet tillåter sig utskottet här intaga

2:ne utskottet tillhandakomna skrivelser, så lydande:

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Jordbruksdepartementet.

Genom remiss den 13 nästlidna månad hafven T, Herr Statsråd, anmodat

Kongl. Landtbruksstyrelsen att afgifva yttrande i ett från ordföranden

i Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott genom herr statsrådet

m. m. K. S. Husberg till Kongl. Jordbruksdepartementet inkommet ärende,

hvarom handlas i en af bemälde ordförande till herr statsrådet Husberg

afbiten skrifvelse, deruti, med begäran att bemälde herr statsråd behagade

föranstalta derom, att nämnda utskott måtte erhålla utredning i vissa

afseende!!, vidare anförts: att uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 153) framhållits behofvet af en bättre fiskevård för Östersjö- och

sötvattenfisket, särskild! huru fåtaliga och i förhållande till göromålen

otillräckliga statens fiskeritjenstemän vore, samt att sättet för erhållande

af dylika personers biträde vore så omständligt, att en dylik utväg sällan

af allmänheten anlitades, äfvensom huru de af staten och vederbörande

hushållningssällskap aflönade fiskeriinspektörer ofta saknade nödiga kunskaper

i hithörande ämnen; att för vinnande af ett gynsamt resultat i afseende

å fiskevården i motionen föresloges, att en distriktsindelning egde

rum, dervid de nuvarande fiskeritjenstemännen finge hvar och en sitt

distrikt; att staten borde bidraga med anslag för yngre fiskeriidkare, som

önskade genomgå kortare kurser i fiske, fiskevård och fiskodling vid af

staten understödda skolor, afsedda för utbildande af yrkesskicklighet hos

fiskare och fiskeuppsyningsmän, hvarjemte ifrågasatts, huruvida de fiskevatten,

som funnes å kronoparkerna, synnerligast i Norrland, och hvilka

nu ej gåfve någon inkomst, ej borde kunna utarrenderas; att med anledning

af denna framställning utskottet önskade vinna upplysning, huruvida

i anledning af 1883 års fiskerikomités förslag några åtgärder vidtagits förökning

af fiskeritjenstemännens antal och deras fördelning på olika distrikt,

vidare hvilka åtgärder från statens sida vidtagits för upphjelpande af

ifrågavarande fiske, huruvida statens fiskeritjenstemän i någon nämnvärd

Landtbruksstyrelsens

yttrande i

frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälligt! Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

grad under senare åren anlitats af allmänheten samt om, för den händelse

detta icke varit fallet, detta, såsom i motionen gjorts gällande, berodde

på olämpliga föreskrifter rörande sättet för tjenstemännens anlitande, samt

slutligen huruvida nagra åtgärder vidtagits för utarrendering af fiskevatten

a kronoparker; och har bemälde utskottsordförande derjemte anhållit,

att derest sadant utan alltför stor tidsutdrägt läte sig gorå, upplysning

matte leinnas hvilka åtgärder vidtagits flan vederbörande hushållningssällskaps

sida för astadkommande af en bättre fiskevård och upphjelpande

af fisket, bland annat genom fiskodlingsanstalter, fiskeriskolor, reglementen

för fiskeriets bedrifvande m. m.

Med anledning af Eder, Herr Statsråd, förberörda anmodan, får,

med återställande af remissakten, landtbruksstyrelsen, som på grund af

sin embetsverksamhet är i tillfälle att meddela upplysningar i samtliga de

i förberörda skrifvelse omförmälda hänseenden med undantag beträffande

de åtgärder, som må hafva vidtagits för utarrendering af fiskevatten å

kronoparker, äran anföra följande.

I afseende å den uti förevarande skrifvelse begärda upplysning,

huruvida i anledning af 1888 års fiskerikomités förslag några åtgärder

vidtagits för ökning af fiskeritjenstemännens antal och fördelning på olika

distrikt, tillåter sig styrelsen erinra, hurusom, sedan sagda fiskerikomité

den 4 mars 1883 afgifvit sitt underdåniga betänkande, öfver samma förslag

infordrades yttranden från såväl öfverståthållareembetets och Stockholms

stadsfullmäktige som Kongl. Maj:ts samtliga befallningshafvande

i länen och landstingen, hvarefter och sedan sagda yttranden inkommit,

landtbruksakademiens förvaltningskomité den 20 oktober 1886 afgaf infordra^

underdånigt utlåtande i ämnet. Af dessa yttranden och utlåtande

inhemtas, att meningarna varit delade rörande lämpligheten af den

af komitén föreslagna åtgärden att fördela fiskeritjenstemännen på olika

distrikt, dervid såsom skäl mot en sådan åtgärd anfördes, att de fyra föreslagna

fiskeriintendenterna ändock skulle få för stora distrikt, hvarigenom

de icke skulle erhålla den åsyftade noggranna kännedom om personer

och förhållanden, som erfordrades, samt att det möjligen vore till större

fördel för .fiskerierna, att fiskeritjenstemännen i stället för att fördelas på

olika distrikt erhölle hvar sin särskilda gren af förvaltningsverksamhet att

beakta, åt hvilken de skulle kunna mera specielt egna sig och hvarinom

de skulle kunna hvar och eu vinna större erfarenhet och skicklighet.

Genom landtbruksstyrelsens inrättande, hvarom beslut af Kongl.

Maj:t och Riksdagen fattades år 1889, och som föranledde, att denna styrelse

kom att från och med år 1890 öfvertaga den centrala förvaltningen

rörande fiskerinäringen, med undantag af ärenden angående hafsfiske! vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

rikets vestra kuster, hvilka tills vidare undantogos från landtbruksstyrelsen

s ömbetsbefattning, blef alltså sagda administration hvad angår Östersjö-

och insjöfisket definitivt ordnad, dervid den erhöll sin nuvarande form.

1 landtbruksstyrelsen, som från och med 1890 ars början enligt sin instruktion

öfvertog landtbruksakademiens förvaltningskomités befattning i

afseende å fiskeriassistenterna, undervisaren i fiskodling samt agenten för

befrämjande af fiskeriprodukters afsättning, insattes såsom ledamot och

föredragande af fiskeriärenden en fiskeriinspektör, hvaremot fiskeriintendentsbefattningen

indrogs. Då sålunda fiskeriförvaltningen, i hvad den

afser Östersjö- och insjöfisket så nyligen omorganiserats, har landtbruksstyrelsen

redan deraf ansett sig förhindrad väcka förslag om en så pass

genomgripande förändring i fiskeriadministrationen som den om fiskeritjenstemännens

fördelning å distrikt, helst rörande denna fördelnings lämplighet

meningarna under den för ej längesedan förekomna ventilationen

åt frågan varit ganska delade. För att emellertid i fråga om undersökningar

längs rikets långsträckta kuster och i de stora sjöarna göra fiskeritjenstemännens

verksamhet mera effektiv föreslog landtbruksstyrelsen redan

i underdånig skrifvelse den 14 november 1890, att anslag matte beviljas

för anskaffande åt fiskeristyrelsen af en ångbåt, en framställning, som

sedermera tvenne gånger förnyats, men ännu icke ledt till något resultat.

För ökning af fiskeri tj en st emännens antal har landtbruksstyrelsen

dels uti underdånig skrifvelse den 14 november 1890 hemstält om anställandet

vid hafskusten i Göteborgs och Bohus län af en tredje fiskeriassistent

med station å vestra kusten, hvilken framställning emellertid icke

föranledt till någon Kongl. Maj:ts åtgärd, dels ock uti en annan underdånig

skrifvelse af samma dag för utbildande af blifvande fiskeritjenstemän

i statens och hushållningssällskapens tjenst hemstält om anvisande

af medel för anställande af två fiskeristipendiater med enahanda förmåner

som landtbruksstipendiaterna, hvilken senare framställning haft till följd,

att dylika medel anvisats till eu fiskeristipendiat, som med anledning

häraf årligen från och med år 1891 kunnat antagas mot åtnjutande af

ett arfvode af 1,000 kr. för år räknadt och resekostnadsersättning enligt

femte klassen i gällande resereglemente, dock endast till ett visst årligt

belopp, som till eu början varit bestämdt till 500 kr., men numera utgår

med 750 kr. för år. På framställning af landtbruksstyrelsen har också

Kongl. Maj:t medgifvit, att undervisarens i fiskodling in. in. arfvode,

hvilket förut varit personligt efter den förste innehafvarens frånfälle, finge

tills vidare oberoende af personen, som innehade detsamma, utgå, hvarjemte

Kongl. Maj:t för innevarande år stält till landtbruksstyrelsens förfogande

ett belopp af 550 kr. att användas såsom godtgörelse för vetenskaplig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

bearbetning af för styrelsen tillgängliga samlingar till belysning af fiskevattnens

biologi.

De förmåner, som fiskeritjenstemännen åtnjuta, utgöra:

för förste fiskeriassistenten lön 3,000 kronor med två ålderstillägg,

hvartdera om 500 kronor, samt resekostnadsersättning enligt fjerde och°i

vissa fall tredje klassen af gällande resereglemente, dock ej till högre

sammanlagdt belopp än 1,500 kronor för år;

för andre fiskeriassistenten: lön 1,500 kronor jemte ett ålderstillägg

af 500 kronor samt resekostnadsersättning enligt fjerde klassen af gällande

resereglemente, dock ej till högre belopp än 1,500 kronor för år;

för undervisaren i fiskodling in. m.: arfvode af 1,500 kronor samt

resekostnadsersättning enligt fjerde klassen af gällande resereglemente, dock

ej till högre belopp än 1,000 kronor för år.

Då fiskeritjenstemännen icke, i likhet med hvad fallet är med landtbruksingeniörerna,

kunna genom de åt dem af vederbörande myndighet

uppdragna förrättningar förvärfva annan inkomst än den, som för förrättningen

utgår af statsmedel, torde det vara sjelfkärt, att de aflöningar,

som andre fiskeriassistenten samt undervisaren i fiskodling m. m. uppbära,

icke äro tillräckliga, med mindre än att dessa tjensteman för sin utkomst

egna sig åt äfven annan sysselsättning. Häraf har naturligtvis blifvit en

följd, att dessa tjensteman icke kunnat genom sin statstjenstgöring sysselsättas

i samma grad, som om deras löner varit bestämda efter en högre

norm. I detta afseende äro sagda tjensteman olika stälda med förste

fiskeriassistenten, hvars tid kan på grund af hans tjenstebefattning i långt

högre grad tagas i anspråk.

För att gifva en föreställning, i hvad mån fiskeritjenstemännen varit

upptagna dels af uppdrag från landtbruksstyrelsens sida för verkställande

af undersökningar rörande fiskevattnen, dels ock af förrättningar med anledning

af enskilda reqvisitioner, har landtbruksstyrelsen låtit upprätta bifogade

tablåer (bilaga A. och B.), hvilka utvisa det hufvudsakliga arbete

i tjensten, som under aren 1893—1901 utförts af andre fiskeriassistenten

och undervisaren i fiskodling m. m., hvaremot förste fiskeriassistenten,

som från och med år 1898 fått sin lön höjd från 2,000 kronor till 3,000

kronor i sammanhang dermed att han öfver tagi t den fiskeriinspektören

förut åliggande skyldigheten att dels fullgöra hvad på grund af nådiga

kungörelsen den 8 november 1867 ankommit på fiskeriintendenten, dels

ock att afgifva af myndigheter infordrade yttranden i fiskerifrågor, dessutom

haft att, bland annat, vara Kongl. Maj:ts befallningshafvandes sakkunnige

rådgifvare i fiskerifrågor, särskilt vid upprättande af de lokala fiskestadgarna,

af hvilka samtliga arbeten denne tjensteman under de tider, då han

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtunde N:o 21.

ej varit på resor, varit upptagen omkring 7 timmar dagligen. Det i tablåerna

upptagna antal dagar utgör förrättningsdagar, hvaremot resedagarne

deri icke intagits. Till belysande af resedagarnes antal i förhållande till

förrättningsdagama tillåter sig landtbruksstyrelsen meddela följande uppgifter,

hemtade från förste fiskeriasssistentens tjenstgöring.

Förrättningsdagar.

Resedagar.

1893 .........................

................................ 73

19

1894 .........................

................................ 72

19

1895 .........................

................................ 66

14

1896 .........................

................................ 97

16

1897 .........................

................................ 54

20

1898 .........................

................................ 61

21

1899 .........................

................................. 52

17

1900 .........................

................................. 103

19

1901 .........................

................................. 55

20

Beträffande de närmare detaljerna i fråga om dessa tjenstemäns tjenst"

göling hänvisas till deras dagböcker för åren 1893 -1901, af Indika afskrifter

härmed öfverlemnas.

Det torde icke kunna bestridas, att fiskeri^ enst emännen ej varit synnerligen

anlitade på grund af enskilda reqvisitioner. Att detta emellertid

icke berott på olämpliga föreskrifter rörande sättet för tjenstemännens

reqvirerande torde framgå deraf, att samma sätt användes och funnits

mycket ändamålsenligt beträffande såväl landtbruksingeniörer som statens

öfriga kringresande undervisare. Årligen i början af oktober månad utfärdas

å landtbruksstyrelsen ett cirkulär till allmänheten rörande tillfälle

till och vilkoren för erhållande under påföljande år af biträde utaf statens

undervisare rörande fiskerierna och fiskodlingen. Dessa cirkulär tillställas

genom landtbruksstyrelsens försorg såväl Konungens befallningshafvande

som hushållningssällskapen i riket och intagas i länskungörelserna samt

hushållningssällskapens publikationer, hvarjemte för innehållet i cirkulären

vanligen redogjorts både i hufvudstadstidningarna och i ortstidningarna.

Uti dessa cirkulär anmodas allmänheten att såvidt möjligt inom utgången

af december månad till landtbruksstyrelsen ingifva reqvisition å det äskade

biträdet, men underrättelse lemnas tillika, att, om reqvisitionen ankommer

efter sagda tid, sådan reqvisition upptages till pröfning samt att, såvida

hinder derför icke möter, det begärda biträdet kan erhållas, under vilkor,

som af närlagda exemplar af ett dylikt cirkulär kunna inhemtas. Orsaken

till ofvan sagda förhållande torde sålunda icke kunna bero på gällande

föreskrifter angående sättet för reqvisition af biträde utaf fiskeritjenste
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24.

männen, hvilket sätt torde, åtminstone så länge hvarje fiskeritjensteman

har sin verksamhet utsträckt till hela landet, icke lämpligen kunna väsentligen

förändras, utan snarare på förhållanden, som äro oskiljaktiga från

den gren af statsverksamhet, hvarom nu är fråga. Fiskets upphjelpande

fordrar nemligen i allmänhet på grund af det sätt, hvarpå eganderätten

till ti sken vattnen inom vårt land i allmänhet är ordnad, sammanslutningar

mellan innehafvare sf fiskevatten, sammanslutningar, hvilka icke lätteligen

kunna åstadkommas på enskild väg, utan i allmänhet påkalla sådant tillvägagående,

som föreskrifves i gällande fiskeristadga, i hvad denna afser

föreskrifter rörande åstadkommande af särskilda bestämmelser om fiskets

vård och lämpliga bedrifvande, i hvilken händelse visserligen fiskeritjenstemans

biträde erfordras, men förrättningen kommer att falla under annan

rubrik, nemligen förrättningar, som utföras på grund af landtbruksstyrelsens

uppdrag.

Vidkommande hvilka andra åtgärder från statens sida vidtagits för

upphjelpande af ifrågavarande fiske, tillåter sig landtbruksstyrelsen erinra

"om följande.

Å den allmänna fiskerilagstiftningens område hafva utfärdats den

27 juni 1896 lag om rätt till fiske och den 17 oktober 1900 Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga fiskeristadga. Vidare hafva utfärdats den 28 maj 1897

nådigt reglemente för de i statens tjenst anstälde fiskeriassistenter och den

10 juni 1899 af kongl. landtbruksstyrelsen instruktion för den i statens

tjenst tills vidare anstälde undervisaren i fiskodling in. m. I sammanhang

med ofvannämnda reglemente, i hvad detta afser förste fiskeriassistenten,

har en förändring vidtagits i landtbruksstyrelsens instruktion, i hvad denna

rörer fiskeriinspektörens åligganden, hvarigenom denne embetsman beredts

en i förhållande till den lokala fiskeriadministrationen mera oberoende

ställning.

Anslaget till fiskerinäringens understöd, hvarifrån medel anvisats för

åtgärder till fiskerinäringens främjande, bestämdes år 1889 till 42,000

kronor, nedsattes vid 1896 års riksdag till 35,000 kronor, höjdes derpå

af 1897 års Riksdag till 36,000 kronor och blef af 1899 års Riksdag å

nyo bestämdt till 42,000 kronor, med hvilket belopp det fortfarande är

i riksstaten upptaget. Från detta anslag hafva årligen anvisats bidrag

till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna

till belopp, som utgjort

år 1895

» 1896

10,100

12,850

13,000

12,300

» 1897..

* 1898..

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 21.

år 1899.............................................................................. 11,400

» 1900.............................................................................. 15,200

» 1901.............................................................................. 17,850

Genom nådig kungörelse den 12 augusti 1901, angående statsbidrag

till hushållningssällskap eller landsting från anslaget till fiskerinäringens

understöd, har Kongl. Magt förklarat, att af sagda anslag tills vidare högst

20,000 kronor årligen korume att såsom bidrag till fiskeriadminislrationen

och fiskets befrämjande i de särskilda orterna tilldelas hushållningssällskap

eller landsting; och har kongl. landtbruksstyrelsen jern likt bestämmelse i

sagda kungörelse nyligen afgifvit förslag till fördelande för innevarande

år bland dylika institutioner af ett belopp af 20,000 kronor att utgå från

anslaget till fiskerinäringens understöd.

Genom nådigt bref den 5 september 1890 bemyndigade Kongl. Maj:t

landtbruksstyrelsen att i enlighet med dess förslag upprätta och anordna

en fiskodlingsanstalt vid Finspong i Östergötlands län med särskild!, syfte

att gagna sötvattensfiskerierna, hvilken anstalt alltsedan varit i verksamhet.

Anstalten afser att vara en försöksanstalt, särskilt för fiskuppfödning

i dammar, hvarifrån i mån af tillgång fiskyngel till utplantering

tillhandahålles allmänheten. Här hafva fiskeritjenstemännen varit i tillfälle

att göra mångahanda nyttiga rön och erfarenheter, samt gösodling med

uppfödning i dam för första gången i Sverige utförts äfvensom s. k. regnbågsforell

för första gången uppfödts efter infödda afvelsfiskar. För utrönande

af sötvattnens biologi hafva undersökningar derstädes utförts och

en början härmed gjorts till upprättande af en sötvattensbiologisk anstalt,

som, under förutsättning att en särskild föreståndare anstäldes, vore fullt

jemförlig med de utomlands befintliga anstalter af samma slag.

Bland andra åtgärder, hvilka från statens sida vidtagits för upphjelpande

af ifrågavarande fiske, torde böra nämnas inrättandet af fonden

för fiskerinäringens befrämjande, hvars ändamål är utlemnande af låneunderstöd

för anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap eller för anläggande

af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets

produkter. Fonden, som ursprungligen utgjorde 100,000 kronor, har sedermera

höjts till 300,000 kronor, och förslag är för närvarande beroende på

Riksdagens pröfning om fondens ökande med ytterligare 500,000 kronor.

Den har hufvudsakligen hittills användts för vestkustfiskets upphjelpande.

Till belöningar för dödande af sjelar har Kongl. Makt under de

senare åren anvisat erforderligt belopp, hvilket först utgjort 5,000 kronor,

men sedermera blifvit höjdt till 7,000 kronor för år räknadt. Dessa medel

hafva hufvudsakligen kommit Östersjölisket till godo.

Bih, till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band, lö Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första Kammarens Tillfälliga VtsJcotfs (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Bland vi stigare förslag, som framställs rörande åtgärder till fiskets

förkofran, kan räknas det af landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 14 november 1890 väckta om åstadkommande af försäkringsföreningar

för fiskebåtar och fiskredskap, ett förslag, som dock ännu icke föranledt

till någon åtgärd.

Hvad beträffar undervisningsanstalter för fiskeri ernå, så inrättades

genom statens försorg år 1864 eu dylik anstalt i Östanbäcks by i Eds

socken af Vesternorrlands län, hvilken skola upphörde år 1876. Ändamålet

med undervisningen vid denna anstalt var att sprida kännedom om

laxodling bland sådana personer, som ämnade blifva föreståndare för enskilda

kläckningsanstalter. Med understöd af åtskilliga mellersta Sveriges

hushållningssällskap inrättades år 1879 vid Norrnäs å Vermdö en undervisningskurs

i insjöfiske och odling af vårlekande fiskarter, hvilken undervisningskurs,

,, så länge elever anmälde sig, fortgick till år 1883, då den

upphörde. Åtskilliga skolor för meddelande af undervisning i fiske hafva

inom landet under kortare tider varit i verksamhet, men snart upphört.

Då ändamålet med dylika undervisningsanstalter endast är att sprida kännedom

om grunderna för en rationel fiskevård samt för användningen af

särskilda redskap och fiskemetoder, men den praktiska utbildningen måste

inhemtas i erfarenhetens skola, har tanken att upprätta stadigvarande

undervisningsanstalter för fisket visat sig vara outförbar. Då behofvet af

tillsyningsman och instruktörer blifvit fyldt inom den ort, der en skola

varit upprättad, har nemligen tilloppet af elever blifvit så ringa, att eu

särskild lärare icke kunnat anställas eller lokal förhyras. Af dessa skäl

har landtbruksstyrelsen under den tid, styrelsen varit i verksamhet, ej

gått i författning om upprättande af någon stadigvarande undervisningsanstalt

för fiskerierna, utan endast ansett sig böra medelst tillfälliga undervisningskurser,

när sådana varit af behofvet påkallade, sörja för denna

angelägenhet.

Beträffande frågan hvilka åtgärder vidtagits från hushållningssällskapens

sida för åstadkommande af eu bättre fiskevård och upphjelpande

af fisket, bland annat, genom fiskodlingsanstalter, fiskeriskolor in. in., tilllåter

sig landtbruksstyrelsen hänvisa till bifogade berättelser om hushållningssällskapens

verksamhet, afgifna af landtbruksstyrelsen till vederbörande

departementschef för åren 1889—1899, hvarjemte styrelsen får

vidkommande vissa detaljer af den högsta och centrala fiskeriförvaltningen

hänvisa till afdelningen »Fiskerinäringen» uti bifogade, af landtbruksstyrelsen

för åren 1890—1894 och 1895—1899 utgrina femårsredogörelser,

benämnda »Landtbrukets främjande genom statsförvaltningen», samt vid
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

19

kommande reglementen för fiskeriets bedrifvande inom de särskilde orterna

till fjerde och femte delarne af det utaf F. Egerström från trycket utgifna

verket »Sveriges landtbruksförvaltning», der samtliga dylika reglementen

eller stadgar finnas intagna.

Till ytterligare upplysning i ärendet öfver Jemn as slutligen 11 meddelanden

från kongl. landtbruksstyrelsen i fiskerifrågor samt Svensk Fiskeritidskrift

för åren 1892—1901 jemte »Meddelanden angående Sveriges fiskeri

er» af R. Lundberg.

Stockholm den 3 april 1902.

M. v. FEILITZEN.

Fredrik Egerström.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. jordbruksdepartementet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 153, har i samband Domämtyreimed

i fråga satta åtgärder för fiskerinäringens höjande framhållits, att det

torde böra tillses, om ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast

i Norrland, och hvilka nu ej gåfve ringaste inkomst, borde kunna

utarrenderas och en direkt inkomst af dem sålunda tillföras statsverket;

och har ordföranden i samma kammares tredje tillfälliga utskott, till hvilket

motionen remitterats, anhållit, att utskottet måtte erhålla utredning, huruvida,

bland annat, några åtgärder vidtagits för utarrendering af fiskevatten

å kronoparker.

Som kongl. domänstyrelsen genom remiss af den 13 i denna månad

anmodats i detta ärende afgifva yttrande, får kongl. styrelsen i anledning

häraf till eu början erinra, att 1896 års lag om rätt till fiske innehåller

i § 7 bestämmelse derom, att ström- och insjöfisken vid kronoparker, der

ej kronan dessa fisken sig eller annan förbehållit, ege inom häradet eller

socknen boende att, med tillstånd af kongl. styrelsen, nyttja på det sätt

och under de vilkor, som derför kunna varda bestämda samt mot den afgift,

som för begagnandet af sådant allmänt kronofiske finnes skäligt. Aro

hemman anlagda på mark, hvarom nu är sagd!, njute de, till dess delning

försiggått, fritt fiske. De fiskande må ock, enligt § 21 i samma lag, med

tillstånd och med. afgift uppsätta fiskebodar.

Med grunderna för dessa lagrum torde ej stämma väl öfverens att

genom offentlig auktion åt den högstbjudande utarrendera allmänt krono
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Forsla Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

fiske, och då kronan, åtminstone hvad Norrland beträffar, hvarom fråga

nu egentligen är, icke å kronoparkerna enskildt förbehållit sig några fisken,

har upplåtelse af rätt till fiskevatten vid ifrågavarande skogar kommit till

stånd endast i några få fall genom uppgörelse under hand med hugad

spekulant inom vederbörande socken eller härad. Den årliga afgift, som

vid sådan uppgörelse kunnat betingas, har endast belöpt sig till 5 å 10

kronor för år. Knappast lärer väl ock, äfven om ortbefolkningens urgamla

företrädesrätt till »allmänt kronofiske» skulle upphäfvas, vidtagandet

af särskilda åtgärder för fiskevattens utarrenderande åtminstone å kronoparker

i de aflägsna norrländska skogsbygderna kunna i afsevärd mån tillföra

statsverket några inkomster. Stockholm den 26 mars 1902.

Edward Kinberg. J. O. af Zellén. J. Meves.

E. G. Sundberg.

Utskottets

utlåtande.

Den allmänna erfarenheten under senare tider gifver tyvärr vid handen,

att fisket flerstädes i landet, äfven der det fordom varit mycket gifvande

och utgjort för befolkningen eu god inkomstkälla, betydligt aftagit, samt

i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kan med fördel idkas.

Orsakerna dertill äro mångahanda: en stegrad odling af landet och i

samband dermed skeende sänkningar och tappningar af sjöar och vattendrag,

industriens utveckling, anläggning af industriella verk och inrättningar

invid vattendragen och dermed förenade nödvändiga dammbyggnader,

utsläppande af affallsämnen m. m. i vattnet, allt detta har i väsentlig

mån bidragit att minska fisket och utöfva eu menlig inverkan på detsamma.

1 bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens vård

befintliga föreskrifter lärer man äfven hafva en ytterligase orsak till berörda

förhållanden. Slutligen torde äfven gällande lag om rätt till fiske

vara en af de bidragande orsakerna till att fisket i allmänhet bedrifvits

utan hänsyn till dess fortfarande bestånd. När fiskevattnet nemligen icke

skiftats mellan delegarne i detsamma, hafva dessa rätt att bruka fiskevattnet

eftersom de kunna sämjas, och deraf har ofta blifvit följden, att mången,

som derstädes eger fiskerätt, söker att i största möjliga måtto för egen del

tillgodogöra sig fisket. Sålunda har fisket på många ställen antagit arten

af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög grad måste menligt inverka

på fiskstammens bestånd.

I främmande länder, der fiskerinäringen befinner sig på en högre

ståndpunkt, har man sökt åstadkomma ett med god hushållning öfverens
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

stämmande fiske genom att införa bestämmelser om s. k. fiskeriföreningar,

bildade af de fiskberättigade i större sammanhängande fiskevatten.

Dessa föreningars uppgift är att för deras medlemmars räkning, på ett

rationel! sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga afkastning

af fisket som äfven till fiskestammens bevarande och förökande, bedrifva

fisket antingen genom särskild! antagna fiskare eller genom fiskets utarrendering.

Genom dessa föreningar åstadkommes en bättre ordning och

uppsigt öfver fisket än eljest, äfvensom att detta på ett mera tillfredsställande

sätt skötes, än om hvarje fiskevattensegare sjelf skulle drifva

fisket.

Dylika fiskeriföreningar torde icke i vårt land på grund af gällande

lag om rätt till fiske kunna åstadkommas annat än genom frivillig öfverenskommelse

mellan samtliga delegarne i fiskevattnet och sålunda omöjliggöras

genom blott eu enda delegares vägran att inträda i föreningen. På

sista tiden har emellertid genom intresserade personers initiativ försök

gjorts att på frivillighetens väg åstadkomma dylika föreningar.

Enligt utskottet tillhandahållna, här efteråt intagna förslag till stadgar

för dylika föreningar, skulle dessa hafva till uppgift, bland armat,

åtgärder att förekomma olagligt fiske och att åstadkomma en förbättrad

fiskevård såsom skydd för fiskynglet, fiskodling och inplanterande af fisk

samt förbättrande af fiskens lekplatser, anordningar för fiskens gemensamma

forslande i lefvande tillstånd till afsättningsorten, försäljning af

föreningsmedlemmarnes fångst till gemensam köpare samt upplåtande af

fiskerättigheterna på arrende eller åt särskildt antagen fiskare. Det sjuies

otvifvelaktigt, att realiserandet af dessa uppgifter skulle i hög grad gagna

och upphjelpa fisket och afkomsten deraf, samt att dessa föreningar skulle

blifva till stor nytta för landet.

En annan af landtbruksstyrelsen ifrågasatt föreningsrörelse synes jemväl

vara värd en större uppmärksamhet, nemligen bildandet af försäkringsföreningar

för fiskeegarnes båtar och redskap. Genom dylika föreningar

främjades sjelfverksamheten och solidaritetskänslan mellan fiskeribefolkningen,

på samma gång som den enskilde i tillvaron af dessa föreningar

funne ett kraftigt stöd under motgångar och ekonomiskt betryck.

Utskottet har ansett sig för fullständighetens skull böra i förbigående

omnämna föreningsrörelsen inom fiskerinäringens område, ehuru densamma

icke blifvit af motionärerna framhållen bland de af dem förordade åtgärder

för fiskerinäringens höjande.

I detta afseende hafva motionärerna påpekat önskvärdheten af dels

ökad yrkesskicklighet hos fiskare och dels större sakkunskap och insigter

hos dem, Indika såsom fiskeriinstruktörer eller tillsyningsman närmast skola

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

vaka öfver efterlefnaden åt fiskeristadgan och öfver fiskets bedrifvande

samt biträda allmänheten med råd och upplysningar deri.

Utskottet delar motionärernas åsigt derutinnan och finner det vara

af stor vigt, att en tillfredsställande sakkunskap står att finna hos dem,

som närmast hafva uppsigten öfver fisket och åliggandet att söka befrämja

en god fiskevård.

Bristen pa sakkunskap i detta afseende är ett ofta öfverklagadt förhållande,

men synes naturligast kunna afhjelpas genom lämpligen anordnade

undervisningskurser. Fiskeriskolor hafva visserligen, såsom utskottet

förut framhållit, tidtals anordnats, men efter en tid upphört till följd af

brist på elever.

Detta torde nog till en stor del hafva sin förklaringsgrund deruti,

att undervisningsanstalterna eu längre tid varit förlagda på ett ställe.

Skola dylika anstalter medföra önskvärd! gagn, torde det med hänsyn till

vart lands vidsträckta beskaffenhet, våra kusters långsträckthet samt mängden

af elfvar och vattendrag vara nödvändigt att göra skolorna ambulatorisk^,

hvarigenom de olika orternas behof skulle bäst tillgodoses.

Sålunda anordnade och tillika lämpade efter de särskilda ortsförhållandena

borde dylika skolor i afsevärd grad kunnna öka sakkunskapen hos

dem, som närmast hafva vården och uppsigten öfver fisket i de skilda

orterna sig anförtrodd, äfvensom höja yrkesskickligheten hos fiskarena.

Understöd af allmänna medel åt fiskare, som vilja genomgå dylika

skolor, och anställande af flere fiskeristipendiater torde verksamt befordra

samma mål.

Hushållningssällskapen, som tillkommer ett kraftigt initiativ i frågor,

som röra fiskerivarden och afse fiskerinäringens höjande inom olika orter,

torde dervid böra påräkna ett mera verksamt stöd från statens sida såväl

\ det _ till. fiskerinäringens befrämjande utgående statsanslag som i statens

fiskeriadministration.

Hvad denna administration beträffar, finnas för statens räkning anstälda,

förutom fiskeriinspektören, hvilken representerar dess centrala myndighet,

.två fiskeriassistenter, en undervisare i fiskodling och en fiskeristipendiat.

Dessa fyra fiskeritjenstemäns verksamhetsområde utgöres för

närvarande af hela vart land. Vid granskning af dessa personers utskottet

tillhandahållna resedagböcker finner man, att deras resor under samma

år sträckt sig öfver stora delar af landet, och att deras verksamhet i mångt

och mycket varit af samma beskaffenhet. Förste fiskeriassistenten har sålunda

exempelvis under år 1899 besökt nedannämnda län i följande

ordning: Elfsborgs, Hallands, Norrbottens, Gotlands, Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Stockholms och Kopparbergs län och verkstält

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

bland annat undersökningar beträffande laxens lekplatser, fiske och

fiskodling samt fiskeriförhållandena i skilda delar af landet; under

år 1900 besökt i följande ordning Stockholms, Kalmar, Elfsborgs, Hallands,

Göteborgs och Bohus län, Östergötlands, Kristianstads, Östergötlands,

Södermanlands, Vesterbottens, Hallands samt Göteborgs och Bohus

län och verkstält bland annat besigtningar af ""laxfisken, undersökning

af sjöar samt rörande fiske och fiskodling; under år 1901 besökt i följande

ordning Vesterbottens, Kristianstads, Kalmar, Kopparbergs, Elfsborgs,

Skaraborgs, Hallands, Kronobergs, Kristianstads och Hallands län, samt

dervid verkstält bland annat besigtning och undersökning af sjöar och vattendrag.

Andre fiskeriassisienten besökte under nr 1999 i följande ordning

Stockholms, Skaraborgs, Vermlands, Stockholms, Gefleborgs och Stockholms

län och verkstälde bland annat undersökning af sjöar och vattendrag in. m.;

under är 1900 i följande ordning Stockholms, Jemtlands, Stockholms, Vennlands,

Skaraborgs, Stockholms och Södermanlands, Skaraborgs, Östergötlands,

Skaraborgs, Södermanlands, Stockholms, Gefleborgs, Stockholms och Östergötlands

län samt verkstälde bland annat undersökningar rörande vissa fiskarters

lek, samt af sjöar och vattendrag; under av 1901 Stockholms, Örebro,

Stockholms, Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Elfsborgs, Stockholms

och Östergötlands län samt verkstälde bland annat undersökning

och rekognoscering af sjöar och vattendrag. Undervisaren i fiskodling har

under är 1899 besökt Jemtlands, Gefleborgs, Vesterbottens, Vesternorrlands

och Gefleborgs län samt dervid verkstält bland annat undersökning rörande

fisket och fiskerierna; under år 1800 besökt Malmöhus, Kronobergs, Jemtlands

och Vesternorrlands län och verkstält bland annat undersökning om

fiskets tillstånd, sjöar och vattendrag samt undervisat i fiskvård och fiskodling;

och under år 1901 besökt Vesternorrlands, Norrbottens, Upsala,

Stockholms, Gefleborgs, Jemtlands, Vesternorrlands och Jönköpings län

samt bland annat verkstält undersökning af natur och fiskeförhållanden,

elfvar och fisken samt meddelat råd angående fiskevattens skötsel och

fiskodling. Förste fiskeristipendiaten har under är 1900 besökt Göteborgs

och Bohus samt Vesternorrlands län, derunder dels medföljt förste fiskeriassistenten

vid undersökning af sjöar, dels åtföljt statens undervisare i fiskodling

vid undersökning af lax- och sillfiske, dels ock sjelfständigt undersökt

ett vattendrag samt under dr 1901 besökt Vesternorrlands, Södermanlands

och Blekinge län och dervid utfört och verkstält undersökning

af sjöar.

Utskottet kan ej finna annat, än att med så stora områden, som dessa

tjenstemäns verksamhet årligen omfattat, deras tjenstetid blir genom de

långa resorna i hög grad splittrad samt deras förmåga att med noggrann
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

het och omsorg följa fiskets utveckling samt hafva uppsyn öfver fiskeristadgans

efterlefnad samt fiskerivården inom de olika delarna af landet

blir i hög grad förringad genom att ej kunna odeladt få följa alla dessa

angelägenheter inom ett mera begränsadt område. Detta skulle deremot

möjliggöras derigenom, att, såsom också fiskerikomitén föreslog, hvarje af

de ofvannämnda fiskeritjenstemannen hade hvar sitt distrikt, inom hvithet

de skulle uppehålla sig och utöfva sin verksamhet. De blefve derigenom

lättare tillgängliga för den allmänhet, de korporationer och myndigheter,

som af dem behöfde inhemta råd och upplysningar eller anlita deras biträde.

Det såväl af motionärerna framhållna som ock af landtbruksstyrelsen

jemväl vitsordade förhållandet, att fiskeritjenstemannen endast i

jemförelsevis ringa grad af allmänheten anlitas, torde nog i viss man bero

derpå, att allmänheten under nuvarande förhållanden saknar tillfälle att

lära känna och komma i flitigare beröring med dessa tjensteman samt

blifva förtrogen med den för fiskerihandteringen nyttiga verksamhet, Ijenstemännen

genom sitt biträde åt allmänheten kunna utöfva.

Genom att slå sig ned i något af distriktets mera betydande centra

för fiskerinäringen och om möjligt taga sitt hemvist vid och leda en större

fiskodlingsanstalt blefve fiskeritjenstemannen mera förtrogen med fiskeriförhållandena

inom distriktet och bättre i stånd att egna densamma såväl

praktiskt som vetenskapligt studium, i det han under sommaren kunde

samla material, som sedermera under vinterns lopp kunde af honom bearbetas

och systematiseras. Han skulle derjemte också genom sin personliga

närvaro sprida ett mera lefvande intresse hos den fiskeriidkande allmänheten

för betydelsen af ett rationelt bedrifvet fiske, äfvensom grundligare

och noggrannare öfvervaka fiskevården, gifva impuls åt eu vidsträcktare

fiskodling in. m.

En snarlik anordning är redan genomförd på vestkusten, der en särskild

fiskeritjensteman finnes bosatt med uppgift att egna sin verksamhet

åt vestkustfisket.

Med en sådan af utskottet ifrågasatt distriktsindelning torde förenas

åtgärder i syfte att samtliga fiskeritjenstemannen må kunna odeladt egna

sitt arbete åt den uppgift, staten genom dem velat befordra, i stället för

att, såsom nu är fallet, några af dem äro i en ej ringa grad upptagna af

andra sysselsättningar.

Slutligen vill utskottet beträffande den af motionärerna väckta frågan,

huruvida ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast i

Norrland, kunde utarrenderas och derigenom en direkt inkomst tillföras

statsverket, framhålla, att, då, såsom kändt torde vara, sjöar och vattendrag

belägna å kronans mark i nordligaste delarne af vårt land ofta

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

erbjuda en stor rikedom på fisk, det synes utskottet vara förenligt med

en god hushållning från statens sida att tillse, det dessa rikedomar icke

förfaras eller förödas genom ett vidsträckt roffiskande, utan att dylika

fiskevatten må blifva föremål för en rationel fiskevård och på samma gång

tillföra staten någon nämnvärd inkomst.»

I öfverensstämmelse med Andra Kammarens utskotts betänkande och

på de i detsamma anförda skäl hemställer Första Kammarens första tillfälliga

utskott,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 9 maj 1902.

På utskottets vägnar:

RICH. ÅKERMAN.

Bill. till Rtksd. Prat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.