Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12

1902-04-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:12, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ant. till Riksd. kansli den 15 april 1902, kl. 12. midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, med

anledning af en af herr C. T. Lind väckt motion angående

indragning af kronofog det,fenster na.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr C. T. Lind

väckt''motion har för sin del Andra Kammaren i enlighet med hemställan

af sitt fjerde tillfälliga utskott beslutat: »att Riksdagen i skrifvelse till

Kong1. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning af

frågan om indragning af kronofogdetjensterna och öfverflyttning af kronofogdarnes

ijensteåligganden till länsmännen, samt att Kongl. Maj:t derefter

ville för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må kunna

föranleda.»

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna

hänvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande

lydelse:

»Till utskottet har till förberedande behandling blifvit hänvisad eu

af herr C. T. Lind afgifven motion, n:o 95, hvari motionären hemställer,

»att Riksdagen ville för sin del besluta att till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse,

innefattande begäran om utredning af frågan, och att Kongl. Maj:t

derefter måtte till Riksdagen afgifva proposition om indragning af kronofogdetjensterna,

samt att kronofogdarnes tjensteåligganden öfverflyttas till

änsmännen, i sammanhang hvarmed nödiga ändringar uti hithörande författningar

torde komma att föreslås.»

Bill. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft. (N:is 12,13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillftilliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12,

Såsom skål för denna sin hemställan anför motionären hufvudsakligen

följande:

Svenska allmogens länge närda önskan att vinna eu förbättring i

utsökningsväsendet hade visserligen i någon mån förverkligats genom antagandet

af den nu gällande utsökningslagen. Den gamla indelningen

af landsstatstjensterna lade dock ett hinder i vägen för den önskade förenklingen

och skyndsamheten. Under landshöfdingeembetet såsom öfverexekutor

sorterade såsom underexekutorer kronofogdarne, till kvilka alla

ansökningar om verkställighet af domar och utslag samt om indrifning

af utskylder borde ställas. Kronofogdarne remitterade dock i regel dessa

förrättningsåtgärder till länsmännen, hvilka åter remitterade eu stor del

af ärendena till fjerdingsmännen, hvarigenom i landskommunerna man

fortfarande stode på ungefär samma punkt som vid nya utsökningslagens

införande.

Det borde, enligt motionärens åsigt, vara uppenbart, att kronofogden

vore en hindrande mellanhand för ärendenas nödiga fortgång, då

han i regel aldrig sjelf verkstälde förrättningarne. Då kronans uppbördsstämmor

i allmänhet vore förlagda till en plats inom hvarje kommun, der

länsmannen sjelfskrifvet vore närvarande, vore det naturligare och enklare,

att denne tjensteman äfven verkstälde uppbörden.

Det funnes icke något af de tjenstegöromål, som ålåge kronofogden,

hvilket icke skulle kunna öfverlemnas till länsmannen, och den

senare blefve icke derigenom betungad, då han nu i de allra flesta fall

endast vore ett verkställighetsorgan för kronofogden. Genom länsmännens

insättande till utmätningsmän inom hvar sina distrikt skulle ärendenas

skyndsamma handläggning befordras. Kronofogdarne lade icke heller

hand vid det, som hörde till polisväsendet, och gröfre brottmål lädes redan

nu i händerna på särskild! qvalificerade personer.

Såväl enskilda personer som kommunalstyrelser skulle spara mycket

besvär och tid, om de finge vända sig direkt till länsmännen med begäran

om exekutiva åtgärder och redovisning. Om länsmännen inom sitt distrikt

blefve underexekutor åt kronouppbördsman, skulle icke allenast allmänheten

blifva bättre och hastigare betjenad, utan länsstyrelsen finge äfven

den fördelen att hastigare kunna erhålla indrifna uppbörds- och bötesmedel,

då ju derigenom såväl det allmännas som den enskilde personens

medel sluppe att passera genom kronofogden som mellanhand.

Mot länsmans lämplighet i åsyftade hänseendet torde icke med fog

kunna göras någon invändning, då han redan nu i regel är utmätningsman,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 3

och det naturligtvis skulle stadgas åligganden för honom att ställa borgen

för omhänderhafvande medel. Icke heller borde förändringen medföra

någon drygare utgift för statsverket, enär genom kronofogdelönerna medel

skulle vinnas till höjande af länsmännens nu ganska låga aflöningar samt

ändock en besparing göras i utgifterna för utsökningsväsendet.

Ehuru motionären bildat sig en bestämd åsigt om behofvet af

kronofogdetjensternas indragning och länsmännens insättande till underexekutorer

och uppbördsman, tilltrodde han sig dock icke att afgifva

något detalj eradt förslag för förändringens genomförande, utan inskränkte

sig till förut angifna skrifvelseförslaget.

Såväl under gamla ståndsrepresentationens tid som efter representationsförändringen

hafva vid riksdagen flera gånger väckts förslag i liknande

syfte, utan att dessa förslag likväl lyckats vinna Riksdagens bifall. Den

af Kong!. Maj:t under år 1873 tillsatta komitén för afgifvande af förslag till

lönereglering för landsstaten hemstälde dock i sitt år 1875 afgifna betänkande,

att häradsskrifvarebefattningarne måtte indragas samt kronofogdeoch

länsmanstjensterna sammanslås till en tjenstemannaklass, kronofogdarnes,

hvilka tjensteman skulle, med biträde af s. k. fogdefullmäktige,

bestrida kronofogdarne och länsmännen förut åliggande göromål. Komiténs

förslag i detta afseende blef dock aldrig föremål för någon Kong! Maj:ts

framställning till Riksdagen. Senast vid 1888 års riksdag fördes åter

frågan på tal af herr A. E. Pettersson i Hamra.

Statsutskottet, som förberedde frågan, hemstälde med anledning af

motionen, »att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj :t täcktes låta verkställa utredning, huruvida icke kronofogdebefattningarna

må kunna indragas, och de åligganden, som nu ankomma på

kronofogdarne, öfverflyttas på länsmännen eller andra landsstatstjenstemän,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, en sådan utredning kan

föranleda.»

Yid frågans behandling i kamrarne bifölls utskottets utlåtande af

Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren afslog detsamma, mot

hvilket nio af kammarens ledamöter i utskottet reserverat sig. Såsom

skäl för sitt tillstyrkande anförde statsutskottet hufvudsakligen följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

att den tryckta ekonomiska ställning, hvari landet befunne sig,

manade till iakttagande af sparsamhet på statshushållningens alla områden;

att kronofogdarne intoge en egendomlig mellanställning emellan

länsstyrelserna å ena och länsmännen å andra sidan, hvaraf föranleddes

för kronofogdarne en del tjensteåligganden, bestående endast deruti, att

de till länsmännen i och för verkställighet öfversände de order, kronofogdarne

sjelfve mottagit från länsstyrelserna, och å andra sidan till läns-- styrelserna inberättade, hvad länsmännen uti sina till kronofogdarne insända

rapporter meddelat, hvilken mellaninstans måhända varit af behofvet

påkallad, innan landets kommunikationsväsende nått sin dåvarande utveckling,

liksom det förr ock kunde vara af vigt för allmänheten, att en

embetsmyndighet funnes, högre stöld och mera upplyst än länsmännen,

men närmare verkande och lättare att anlita än länsstyrelsen;

att, sedan jernvägsnätet mera utvecklats, en resa till residensstaden

i en mängd fall ej vore mera kostsam och besvärlig än förr en resa till

kronofogden i orten, hvarjemte, hvad kommunikationen mellan de ifråga

varande myndigheterna anginge, intet skäl förefunnes, för att icke i alla

förekommande fall länsstyrelserna skulle kunna direkt meddela sig med

länsmännen och desse med länsstyrelserna;

att genom förändringen mångskrifveri skulle undvikas och snabbhet

i ärendenas gång befordras;

att äfven i andra hänseenden de förändrade tidsförhållandena verkat

minskande på kronofogdetjensternas ursprungliga betydelse, såsom exempelvis

i fråga om rotering, ränta och tionde å jord, skattläggning och förmedling,

vårdande af statens fasta egendomar in. m.;

att såväl kronofogdarne som länsmännen i allmänhet icke vore af

sina tjenstegöromål fullt sysselsatte, hvadan det vore antagligt, att länsmännen

utan svårighet skulle kunna medhinna att, förutom sina förutvarande

tjensteåligganden, utföra jemväl den del af kronofogdarnes, som

på de respektive länsmansdistrikten kunde ankomma, hvadan frågan endast

blefve, om länsmännen kunde anses fullt kompetente att öfvertaga de

med kronofogdetjensterna förenade göromålen;

att länsmännen numera besutte en icke ringa grad af praktisk

duglighet och hade derjemte förvärfvat sig fackbildning i vida högre grad,

än af dem författningsenligt fordrades, hvilket framginge deraf, att länsmännen

redan nu verkstälde en stor del af de förrättningar, som enligt

kronofogdarnes instruktion borde utföras af dem, såsom förhållandet vore

med utmätningsförrättningar och i ganska många fall jemväl med syne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

förrättningar, hvartill komme, att kronofogdarne sällan uppträdde som

åklagare, hvilkas kall nästan uteslutande sköttes af länsmännen;

att kronofogdarne väl sjelfve besörjde och redovisade kronouppbörden,

men att länsmännen i regeln verkstälde do mången gång vida

besvärligare restindrifningarne ;

att länsmännen egde färdighet att hålla uppbörsstämmorna, och att,

då de naturligtvis skulle förpligtas att ställa uppbördsborgen, någon befogad

anmärkning beträffande kronans säkerhet för uppbördsmedlen icke

kunde framställas;

samt att den omständigheten, att de exekutiva fastighetsauktionerna

icke lämpligen kunde anförtros åt länsmännen, hvilka derför icke egde

tillräcklig lagkunskap, dock icke i och för sig borde utgöra något hinder

för indragning af kronofogdetjensterna, helst denna svårighet torde genom

lagförändring kunna undvikas.

De skäl för kronofogdetjensternas indragning, och med dessa tjenster

förenade göromåls öfverflyttande till länsmännen, som anförts af 1888

års statsutskott, ega, enligt utskottets åsigt, ännu sin giltighet och torde

till och med hafva vunnit i styrka under de fjorton år, som förflutit, sedan

frågan sist behandlades af Riksdagen.

Enligt utskottets förmenande, har till och med det enda skäl, som

af 1888 års statsutskott anfördes såsom i någon mån talande mot förslaget,

eller att de exekutiva fastighetsauktionerna icke lämpligen skulle

kunna uppdragas åt länsmännen, numera bortfallit, da ju länsmännen pa

många orter faktiskt förodnas att förrätta dylika auktioner, utan att någon

olägenhet deraf försports. Dessutom äro länsmanstjensterna mångenstädes

redan nu så eftersökta, att allt flera juridiskt bildade personer anmäla

sig som sökande.

Dertill kan läggas, att här föreslagna förändring icke torde kunna

verkställas, med mindre länsmännens löner komme att höjas, hvithet åter

helt säkert skulle verka derhän, att fullt kompetenta personer komme att

aspirera pä länsmanstjensterna, för hvilka ju ock kompetensvilkoren under

denna förutsättning torde böra höjas.

Härmed sammanhänger en fråga, som måste utöfva ett stort inflytande

på föreliggande spörsmåls bedömande, nemligen den ekonomiska

sidan af saken eller, med andra ord, huruvida någon besparing för statsverket

kunde vara att vinna på den ifrågasatta förändringen, hvilken fråga

är så mycket vigtigare, som utredning redan pågår i statskontoret om

förhöjning af länsmännens löner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

Skulle, genom en öfverflyttning af kronofogdarnes göromål på

länsmännen, samtidigt vinnas en förbättring af länsmännens löneförhållanden,

och en besparing ändock åstadkommas för statsverket, vore ju detta

ett ytterligare skål för här åsyftade förändring. Och utskottet håller före,

att så kan ske.

Enligt de bestämmelser, som äro gällande sedan den 31 maj 1878,

åtnjuta kronofogdarne eu lön af 3,000 kronor jemte 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar

och 300 kronor i expensmedel äfvensom ett ålderstillägg

af 500 kronor efter 10 års tjenstgöring. Under år 1901 ställer sig staten

för kronofogdarne sålunda:

Lön, tjenstgöringspenningar och expensmedel för 117

kronofogdar................................................................ Kr. 503,100: —

Ålderstillägg åt 65 ............................................................. » 32,500: —

eller tillhopa Kr. 535,600: —

Länsmännen åtnjuta nu i löneinkomster: 900 kronor i lön, 600

kronor i tjenstgöringspenningar samt 100 kronor i expensmedel eller til!

hopa 1,600 kronor med ett ålderstillägg af 300 kronor efter 10 års tjenstgöring.

Om länsmännens löner i följd af den nu föreslagna förändringen

skulle höjas med ett belopp, som kunde anses utgöra en skälig ersättning

för det ökade arbetet, och äfven om för förändringens genomförande skulle

erfordras ytterligare arbetskrafter vid länsstyrelserna, synes det dock utskottet,

som om genom förändringen eu ganska afsevärd besparing skulle

uppkomma för statsverket, på samma gång som en väsentlig förenkling

i administrationen och större skyndsamhet i uppbörds- och exekutionsväsendet

å landet skulle kunna vinnas.

I vårt grannland Korge har man redan genomfört en dylik förenkling,

i det att kronofogdarne der äro stälda »på amortering» och ersättas

af s. k. amtsekreterare.

Kronofogdetjensternas borttagande skulle visserligen erfordra förändringar

i några andra författningar, såsom exempelvis i fråga om s. k.

borgerlig vigsel m. in., men denna fråga torde väl samtidigt af Kongl.

Maj:t tagas i öfvervägande. Det synes emellertid utskottet, som om ett

blifvande förslag borde stödja sig på den fullständiga utredning, som allenast

Kongl. Maj:t kan åstadkomma, hvarför utskottet icke kan dela motionärens

åsigt, att Riksdagen på förhand bör alltför trångt uppdraga gränserna

för det blifvande förslaget.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

Då Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär af den 25 nästlidne

oktober redan ålagt statens embetsverk och myndigheter att öfverväga,

huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till

indragning af tjenster, som genom de förändrade anordningarne kunde

afvara», så får utskottet, med stöd af det ofvan anförda, hemställa,

att den gjorda framställningen angående indragning

af kronofodetjensterna icke måtte af Första

Kammaren bifallas.

Stockholm den 15 april 1902.

På utskottets vägnar:

HJ PALMSTIERNA.

Reservation.

Friherre Palmstierna har, med instämmande i utskottets beslut,

ansett, att motiveringen bort erhålla följande lydelse:

Det af 1873 års komité för afgifvande af förslag till lönereglering

för landsstaten framstälda förslag till kronofogde- och länsmanstjensternas

sammanslagning till en tjenstemannaklass, kronofogdarnes, kvilka tjensteman

skulle med biträde af s. k. fogdefullmäktige bestrida de kronofogdar

och länsmän nu hufvudsakligen åliggande göromål, afstyrktes af samtliga

Konungens befallningshafvande utom eu och bifölls ej af Kongl. Maj:t (Bil.

n:o 5 till Kongl. Majts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878), samt

blef följaktligen icke föremål för någon Kongl. Maj:ts framställning till

Riksdagen. Enligt detta förslag skulle kronofogdarnes antal ökas från

118 till 256, hvartill skulle komma 290 fogdefullmäktige, så att hela

antalet kronofogdar och fullmäktige uppginge till 546, medan antalet

kronofogdar och länsmän då utgjorde 638, och hade man dervid tillika

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

tänkt sig en utvidgning af fjerdingsmannainstitutionen med statsbidrag

af högst 250 kronor för hvarje fjerdingsman.

Utskottet anser, att den gamla landtregeringen visat sin duglighet

och ändamålsenlighet både under lugna och oroliga tider, både under

fred och krig, och har dess behöflighet icke minskats genom ökningen

af folkmängden, genom den ökade samfärdseln och den lifligare affärsverksamheten,

hvilka orsaker tvärtom, tillika med den nuvarande strängare

kontrollen på uppbördsväsendet med förandet af kassajournaler etc.,

gjort, att det numera torde finnas få kronofogdar, som i längden förmå

uppehålla tjensten utan hjelp af utaf dem sjelfva aflönade biträden. Och

i afseende på den allmänna ordningen utgör den nuvarande landtpolisen,

hvartill äfven kronofogdarne höra, otvifvelaktigt ett minimum, som är till

heder och trefnad för landet, så länge det kan dervid förblifva, men

som sannolikt snart måste stärkas öfverallt, der industrien sammanför

större arbetareskaror med god förtjenst och dermed ofta följande missbruk

af rusdrycker.

Den ökade bildningen hos allmänheten medför äfven, för att

kunna bibehålla inflytandet, krafvet på en ökad bildning hos landsstaten,

likasom i andra embetsställningar, så att det möter svårighet att ersätta

högre stälda embetsman med lägre. Detta kan hafva sitt stora inflytande

vid handhafvandet af ordningen, vid uppbörder, vid syner,

ekonomiska besigtningar m. m. och icke minst vid de alltmera vigtiga

bevillningstaxeringarna, hvartill kommer, att det numera ofta nog måste

infordras utlåtanden uti olika ärenden från kronofogdarne.

Det torde ock få betraktas som en afgjord grundsats, att uppbördsmännen

böra vara få, men skäligen aflönade. Skulle nu uppbördsmännens

antal genom den föreslagna förändringen blifva 4 å 5 gånger

så många, kunde det blifva synnerligen svårt att få fullt pålitliga dylika,

för den i vissa fall, t. ex. för skogsmedel, ganska stora uppbörden äfven

uti små distrikt, och den stora vigten deraf har ytterligare ökats genom

1899 års lag om ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats af embets- eller tjensteman. Den stora mängden uppbördsman

skulle derjemte medföra behof af ökade krafter å landskansliet,

landskontoret och landtränteri, i och för nödigt öfvervakande och ökad

bokföring.

Den framhållna besparingen af 535,600 kronor vid 117 kronofogdars

indragning komme nog att behöfvas till då nödig betydlig löneförbättring

för de 520 länsmännen och till aflöning af de kanske 70—80

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 9

nya tjenstemännen hos Konungens befallningshafvande, hvartill kominer,

att de extra tjenstemännen hos Konungens befallningshafvande hittills tjenst

gjort för en ringa aflöning i hopp att slutligen erhålla en temligen väl

aflönad kronofogdetjenst. Indragas åter dessa, så måste nämnde extra

tjensteman aflönas på ett helt annat sätt, hvadan någon slutlig besparing

för statsverket icke torde vara att påräkna.

Bih till Riksd. Prot. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.