Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i fråga om statsbidrag åt sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar.

1902-04-19 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:15, Skrifvelse till Konungen i fråga om statsbidrag åt sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

i

\:o 15.

Ank. till Kiksd. kansli den 19 april 1902, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10,

angående skrifvelse till Konungen i fråga om statsbidrag

åt sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar.

Med anledning af en inom Andra Kammaren väckt ock till dess

första tillfälliga utskott känskjuten motion, n:o 90, af kerrar F. Berg

ock E. Hammarlund kar Andra Kammaren, med afslag å utskottets

kemställan ock med bifall till en af kerr D. Bergström med flere afgifven,

vid utlåtandet fogad reservation, för sin del beslutat: Dart Riksdagen

skulle i skrifvelse till Kongl. May.t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas

till sockenbibliotek och med dem jemf örliga boksamlingar, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda».

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, kar denna

känvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts yttrande i ärendet är af

följande lydelse:

motionen n:o 90, afgifven i Andra Kammaren, kafva kerrar Fridtjuv

Berg ock Emil Hammarlund kemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t ankålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om ock på kvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas till

Bill. till Biksd. Frat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. (Ko 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Forsta Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N.-o 15.

sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar, samt för Riks-''

dagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Såsom inledning till sin framställning hafva motionärerna meddelat

en utförlig historik rörande det arbete, som hittills i vårt land nedlagts

inom denna gren af folkupplysningsverksamhet. Af denna historik framgår,

att frågor om statsbidrag till inrättande eller understödjande af

sockenbibliotek förelegat till behandling vid riksdagarne 1828—30,

1850—51, 1856—58 samt ett förslag om stansanslag till understöd af

folkbibliotek på landsbygden och i städerna vid 1899 års riksdag.

Vid 1828—30 års riksdag, då herr Carl Ulrik Roos väckt motion

om statsbidrag för grundläggande af sockenbibliotek — ett anslag som

skulle till hvarje pastorat, som ville inrätta ett dylikt bibliotek, utgå

med 1,500 kronor, hvaraf en fjerdedel vore att betrakta såsom gåfva

och återstoden som räntefritt lån att inom sju år återbetalas — fann

bankoutskottet, till hvilket motionen hänvisats, »den föreslagna anstalten

kunna alldeles öfverlemnas till den enskilda omtanken och hvarje

menighets egna profvande», en åsigt som också vann Riksdagens godkännande.

Vid 1850—5,1 års riksdag bifölls visserligen en af prosten Anders

Lagergren väckt motion, att 18,000 kronor skulle beviljas till inköp af

dittills utkomna årgångar af »Läsning för folket», att kostnadsfritt utdelas

till rikets samtliga folkskolor och sålunda bilda en kärna för anläggningen

af de i folkskolestadgan förordade sockenbibliotek. Men tre

vid samma riksdag väckta motioner, af herr A. F. Liljenstolpe inom

ridderskapet och adeln, af herr Cnattingius inom presteståndet och af

herr Sundler inom borgareståndet, i syfte att erhålla statsunderstöd för

sockenbiblioteken, blefvo deremot afslagna. Man ansåg icke något bidrag

af statsmedel böra ifrågakomma till dylikt föremål, utan borde

det ankomma på församlingarnas skolstyrelser att på egen bekostnad

anskaffa de böcker, hvaraf de ansåge sig vara i behof.

Vid 1856—58 års riksdag, då herr P. Sahlström i en motion hemstälde,

att Rikets ständer måtte »på det sätt uppmuntra inrättandet af

sockenbibliotek, att hvarje [församling i riket, som ville inrätta dylikt

och för sådant ändamål genom sammanskott inom församlingen anskaffat

minst 50 riksdaler riksmynt», måtte af statsmedel understödjas med en

lika stor summa eller 50 riksdaler riksmynt», erkände visserligen statsutskottet

»det välgörande och förädlande inflytande, som en väl vald läsning

skulle på folkbildningen utöfva», men ansåg dock den väckta frågan

vara »en kommunens angelägenhet och icke statens, hvilken för öfrigt

skulle, om den föreslagna åtgärden godkändes, härigenom ådragas allt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

för betydliga kostnader)). Statsutskottet afstyrkte derför motionen, och

ständerna fattade i enlighet dermed sitt beslut.

Vid 1899 års riksdag, då herrar G. Kronlund och J. Centerwall

hemstälde, att Riksdagen skulle bevilja ett årligt anslag af 10,000 kronor

att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att i enlighet med af Kong!

Maj:t faststälda bestämmelser utgå till understöd af folkbibliotek på

landsbygden och i städerna, förklarade likaledes statsutskottet sig anse

»synnerligen önskvärd!, att sträfvandena för inrättande och vidmakthållande

af sockenbibliotek och andra likartade bokförråd måtte blifva med

allmännare intresse omfattade». Men då statsutskottet ej var öfvertygadt

om huruvida dessa sträfvanden borde med statsmedel understödjas, och

då i allt fall den utredning, som i motionen innefattades, icke syntes

vara af sådan beskaffenhet att någon åtgärd med stöd af densamma

borde af Riksdagen vidtagas, fann sig utskottet böra hemställa om afslag,

hvilket äfven blef Riksdagens beslut.

I omedelbart sammanhang med den historik, ur hvilken ofvanstående

uppgifter återgifvits, och i hvilken bland annat framhålles, hurusom,

trots saknaden af ekonomiskt understöd från statens sida, en stor mängd

sockenbibliotek bildades i vårt land under 1850- och 1860-talen i följd

af den då rådande folkbildningsvänliga tidsriktningen — år 1866 uppgick

de ifrågavarande bibliotekens antal till 1,265 och 1868 hade antalet

stigit till 1,437 —, söka motionärerna gifva en förklaring till det stillastående

och förfall, som emellertid snart följde på denna tid af relativ

blomstring. De yttra, under åberopande af företagna undersökningar, i

detta afseende följande:

»Om orsakerna till detta bedröfliga sakförhållande hafva åter flera

olika åsigter sökt göra sig gällande. Fullständigt grundlös är den meningen,

att orsaken till förfallet skulle vara bristande bildningshåg och

minskad läslust hos vårt folk. På alla ställen, der biblioteken skötas

rätt, har man nemligen gjort en alldeles motsatt erfarenhet.

Mera fog har utan tvifvel det påståendet, att det är konkurrensen

med tidningarna, som gjort böckerna mindre begärliga än de fordom

varit. Men äfven denna anmärkning mister en stor del af sin kraft

inför nyss anförda erfarenhet. Endast de bibliotek, hvilka ej på ändamålsenligt

sätt förnyas, ligga under i täflingen med tidningarna; för de

tidsenliga deremot måste dagspressen snarare vara en bundsförvandt än

eu konkurrent, hvilket för öfrigt på det mest oförtydbara sätt ådagalägges

af förhållandena i Amerika och England.

Nej, der våra sockenbibliotek råkat i förfall, der är rätta orsaken

helt visst att söka i deras beskaffenhet, hvilken enligt de anstälda under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcutts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

sökningarna i många fall är synnerligen olämplig. Anledningen härtill

åter är tvåfaldig. Flerstädes hafva vederbörande myndigheter vid urvalet

tagit så ringa hänsyn till allmänhetens smak, att biblioteken väsentligen

kommit att utgöras af visserligen mycket respektabla men tillika mycket

tråkiga skrifter, hvilka ungdomen naturligtvis låter stå i ostörd ro för

att i stället tillfredsställa sin läshunger med de underhaltiga, att ej säga

inslå, men i alla fall lättlästa och spännande tryckeriprodukter, som den

s. k. kolportage- eller kökstrappslitteraturen har att erbjuda.

Äfven der dylika välmenta, men skäligen kortsynta principer ej

vid urvalet gjort sig gällande, är bokförrådet mångenstädes till sin beskaffenhet

olämpligt helt enkelt derigenom, att det är alldeles föråldrad t

och förlegad!. Det hav en gång varit godt och tidsenligt och då i vanliga

fall äfven starkt anlitadt, men regelbundna nyanskaffningar hafva ej egt

ruin, och efter en följd af år har den ursprungliga uppsättningen varit

utläst af det äldre slägtet och för gammalmodig för att i regeln kunna

tillvinna sig de yngres intresse. Många bibliotek hafva till följd häraf

blifvit, glömda och gömda eller rent af försvunnit. Om åtskilliga kar

vid undersökningarna lemnats den uppgiften, att de numera bestå af »en

hög lumpor i en vrå» eller af »utslitna böcker utan permar och permar

utan böcker» o. s. v. På ett och annat ställe har förfallet och i samband

dermed missaktningen gått så långt, att kommunerna tagit sig före

att realisera resterna af sina gamla sockenbibliotek på auktion.»

Såsom en motsats till nu skildrade förhållanden anföra motionärerna

härefter den erfarenhet, som gjorts på andra håll, der andra principer

tillämpats, och i anslutning härtill förorda de, att staten må inskrida för

att sätta äfven de mera aflägsna bygder i tillfälle att på ett tidsenligt

sätt begagna sig af detta vigtiga folkupplysningsmedel. Motionärerna

yttra sig härom i följande ordalag:

»I vissa städer och större industrisamhällen samt andra folkrikare

orter finnas dock folkbibliotek, som äro tidsenligt anordnade och jemförelsevis

flitigt anlitade. Hit höra t. ex. Göteborgs stads folkbibliotek,

några åt hufvudstadens församlingsbibliotek och Stockholms arbetarebibliotek

samt ett och annat bibliotek i landsorten (Ofvansjö, Orsa,

Störa Skedvi, Motala m. fl.). Det, som skiljer dessa bibliotek från den

stora mängden, är, att de regelbundet förnyas, hvilket åter beror derpå,

att de aro i åtnjutande af ett bestämdt och icke allt för obetydligt drsanslag

af kommuner eller af organisationer (fackföreningar, arbetareföreningar,

nykterhetsföreningar o. s. v.).

Nu anförda förhållanden utgöra ett inom vårt land tillgängligt bevis

för eu erfarenhet, som man inom andra land för länge sedan vunnit och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15. 5

som egentligen knappast tarfvar något bevis, nemligen att folkbiblioteken

visserligen kunna kallas till lif genom enskilda ifrares entusiastiska verksamhet

och genom den offervilliga stämning, som sålunda kan väckas,

men att för deras vidmakthållande och fortgående utveckling kräfvas

regelbundna årliga inkomster. Sådana kunna åtminstone i någon mån

påräknas af bibliotek, som understödjas af folkrikare och mera bemedlade

kommuner eller af stora organisationer med betydande resurser,

men alldeles icke af den stora mängden sockenbibliotek i småstäderna

och på landsbygden. Det lägervall, hvari dessa senare i allmänhet nu

befinna sig, är följaktligen ganska naturligt, och någon genomgripande

förbättring är ej att vänta utan tillgripande af det botemedel, som redan

1856 föreslogs och som i fråga om alla öfriga åtgärder för folkbildningens

befrämjande visat sig så verksamt, nemligen statsbidrag, stående i

ett visst förhållande till de belopp, som på annan väg för ändamålet

anskaffas.))

Till stöd för sin framställning lemna motionärerna slutligen en

redogörelse för arten och beloppet af det ekonomiska understöd, som

på åtskilliga håll i utlandet och särskildt i våra grannländer lemnats

folkbiblioteksverksamheten från statens sida.

»I Frankrike — heter det i motionen — utgick till och med år

1871 understödet för ifrågavarande bibliotek med 100,000 francs, 1872

höjdes det till 120,000, 1878 till 200,000 och 1882 till 250,000. För

1899 uppgifves det hafva varit 287,850 francs. I Tyskland lemna flera

stater, från Preussen ända ned till det lilla Reuss yngre linien, större

eller mindre belopp till sina folkbibliotek. Sålunda gifver hertigdöme!,

Braunschweig, som räknar omkring 430,090 inbyggare, ett årsbidrag åt

6,820 mark.'' I Sachsen anslogs på 1870-talet för ändamålet 15,000 mark,

derpå 18,000 och under senare åren 20,000. I Preussen uppgick understödsbeloppet

1899 till 50,000 mark.

I Danmark, der de första folkbiblioteken uppstodo i slutet af 1700- och början af 1800-talet, blef under finansåret 1882—83 i riksstaten

uppförd t ett anslag af 6,000 kronor »til sognebiblioteker og lignende

bogsamlinger». Det höjdes 1889—90 till 10,000 kronor och 1897—''98

till 14,000 kronor samt förvaltas nu af »Statens komité til under stött el se

af folkebogsamlinger». Understöden till de särskilda biblioteken vexla

mellan 25 och 350 kronor. Under 1899—1900 har komitén låtit inrätta

»Vandrebogsamlinger», ett slags lätt transportabla skåp, som innehålla

36—50 valda band samt kostnadsfritt för eu tid af sex månader utlånas

till små och under bildning varande bibliotek ute på landsbygden.

I Norge, der verksamheten för upprättande af folkbibliotek likaledes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

går tillbaka till slutet af 1700-talet, har man hunnit ännu längre. Der

erhöll denna verksamhet under förra hälften af nittonde århundradet ett

kraftigt stöd af Selskabet for Norges vel samt af sådana män som Henrik

Wergeland, Ole Vig och.Eilert Sundt. Redan 1836 väcktes inom stortinget

förslag om statsbidrag, och med anledning häraf bemyndigades

kirkedepartementet den . 20 februari 1839 att använda en summa af

8,000 kronor till fördelning mellan de landskommuner, der »almuebiblioteker»

voro inrättade, dock så att biblioteken skulle vara underkastade

vissa föreskrifna vilkor och att intet bibliotek erhöll mer än 200 kronor.

Vid 1851 års storting blef på Jaabseks förslag för ändamålet beviljadt

ett understöd af 12,000 kronor, hvarvid bestämdes, att detsamma skulle

afse icke blott landsbygden, utan »almuebiblioteker saavel i landdistrikterne

som i kjöb- og ladestederne». Från 1878 har stortinget till folkbiblioteken

beviljat ett årligt anslag, som först utgjorde 8,000 kronor,

men 1886 höjdes till 10,000, 1888 till 12,000, 1892 till 15,000, 1895 till

16,500 samt 1898 till 20,000.»

Såsom en sammanfattning af den ingående och vidlyftiga motiveringen

yttra motionärerna till sist följande:

»Genom hvad vi. sålunda andragit synes åtminstone så mycket vara

ådagalagt, att sockenbiblioteken och med dem jemförliga boksamlingar

(folkbibliotek, skolbibliotek o. s. v.) för närvarande intaga en undantagsställning

bland vårt lands folkbildninganstalter samt att vi svenskar med

afseende på dem intaga en undantagsställning bland de skandinaviska

folken. Det förefaller oss, som om detta borde kunna utgöra tillräcklig

grund för statsmakterna att taga under öfvervägande, huruvida ett sådant

förhållande verkligen bör fortfara.

Genom .statens medverkan på ifrågavarande område skulle våra

folkbibliotek vinna icke allenast ekonomisk hjelp, utan äfven en välbehöflig

ledning och kontroll. Gifvet är nemligen, att om statsunderstöd

lemnas för upprättande af och underhåll af dylika bibliotek, vissa vilkor

måste uppställas. Dessa vilkor torde i tillämpliga delar kunna blifva

likartade med de vilkor, som uppstälts för statsunderstöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

Sålunda torde böra bestämmas:

att kommun eller enskilda borde tillskjuta minst lika mycket som

staten;

att bibliotekets angelägenheter skulle vårdas af eD styrelse, som

hade att antaga föreståndare (bibliotekarie);

att biblioteket hölles regelbundet Öppet vissa timmar i veckan;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

att biblioteket skulle vara skyldigt underkasta sig de vilkor och

kontroller, som i öfrigt af Kongl. Magt pröfvades nödiga och lämpliga.

Beträffande det anslagsbelopp, som kan blifva erforderligt, torde

det vara för tidigt att nu yttra sig. En närmare utredning synes under

alla omständigheter vara erforderlig, innan Riksdagen definitivt bestämmer

sig.»

Utskottet, som väl behjerta!'' betydelsen för hela vårt folk af att

en sund och god läsning sättes i allmänhetens samt särskildt i ungdomens

händer, och som tillika erkänner vigten af att tillvarataga och

understödja de goda ansatser härtill, hvilka på senare tid framträdt å

flera orter i vårt land, särskildt uti bygder med tätare befolkning, i

form af upprättande af sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar,

har dock, i likhet med 1899 års statsutskotts utaf Riksdagen

gillade uppfattning, icke kunnat anse lämpligt, att statsmedel tagas i

anspråk för nu ifrågavarande ändamål, åtminstone ej under nuvarande

finansiella förhållanden. Utskottet befarar nemligen, att Riksdagen genom

att medelst statsbidrag understödja denna art af folkupplysningsverksamhet

minskar utsigterna till att erhålla ytterligare bidrag af staten

för vidare utveckling jaf vårt vigtigaste folkbildningsmedel, folkskoleundervisningen.

Med hänsyn åter till de af motionärerna äskade reglementariska

föreskrifter rörande sockenbibliotek eller andra liknande boksamlingar

håller utskottet före, i öfverensstämmelse med hvad lagutskottet vid

1899 års riksdag anfört, att det ingalunda torde gagna saken att intvinga

sockenbiblioteksinstitutionen uti en viss bestämd, för hela vårt

land gemensam form, utan fastmer »att ifrågavarande institution bäst

befrämjas derigenom att den, utan att bindas af detaljerade lagbestämmelser,

får utveckla sig fritt och otvunget, dervid det enskilda intresset

och initiativet till fullo kunna göra sig gällande, samt de olika förhållandena

å hvarje särskild ort kunna tagas i betraktande vid ordnandet

af sockenbibliotekens angelägenheter och förvaltning».

Slutligen anser utskottet sig jemväl böra framhålla att det anslagsbelopp,

som komme uti förevarande hänseende att erfordras, nog

också skulle blifva ganska betydligt, då de bestämmelser, motionärerna

föreslagit för att erhålla statsunderstöd, icke i allmänhet kunde fullgöras

utan rätt stora utgifter äfven å landsbygden.

På grund häraf hemställer utskottet, att ifrågavarande motion icke

må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.

Reservanterna inom Andra Kammarens utskott hade åter förenat

sig om ett så lydande yttrande:

»Liksom utskottet erkänna vi till fullo betydelsen af det slags

folkupplysnings- och folkbildningsverksamhet, som representeras af

sockenbiblioteken och med dem jemförliga boksamlingar. Men i anslutning

till denna vår uppfattning finna vi — i olikhet med utskottet

•— denna verksamhet väl förtjent af ekonomiskt understöd från statens

sida. Samma grunder, som föranledt Riksdagen att skänka sådana folkupplysnings-

och folkbildningsanstalter som föreläsningsföreningarna och

arbetareinstituten ett verksamt ekonomiskt understöd, synas oss öfver

hufvud ega giltighet äfven i afseende å sockenbiblioteken och med dem

jemförliga boksamlingar.

Utan att på något sätt förringa de populära föreläsningarnas betydelse

som bildningsmedel, kunna vi i detta sammanhang icke underlåta

att framhålla sjelfstudiets synnerliga värde såsom uppfostrings- och bildningsmedel

och vigten af dess främjande inom olika lager af samhället.

I detta afseende hafva sockenbiblioteken och med dem jemförliga boksamlingar

en mycket stor uppgift, ity att de möjliggöra en dylik nyttig

sjelfverksamhet för en mängd samhällsmedlemmar, hvilka annars skulle

vara derifrån utslutna, och derför synas också de vackra sträfvanden,

som under de senare åren framträdt på flere håll, icke minst bland den

akademiskt bildade ungdomen, med syfte att i sockenbibliotek och andra

liknande boksamlingar bereda allmänheten tillgång till en verkligt god

och gagnelig läsning, vara förtjenta af ett kraftigt understöd.

Mot den förvisning bland ungdomen, som i vida kretsar framkallat

bekymmer och gifvit anledning till mycket öfvervägande, lärer

ingalunda finnas något universalmedel. Men visst är, att den, som vill

grundligt bekämpa detta onda, han försummar icke att, jemte andra,

använda äfven det medel, som består i att bereda de unga tillfälle till

en god och sund läsning. På detta område skulle säkerligen ganska

mycket kunna uträttas från statens sida genom ett verksamt befrämjande

af upprättandet och upprätthållandet af väl valda och lätt tillgängliga

offentliga boksamlingar-, ur hvilka lämpliga böcker kunde tillhandahållas

det uppväxande slägtet.

Såsom af utskottets inlåtande framgår, har man i andra länder

och särskildt i våra grannland sedan länge ansett folkbiblioteksverksamheten

värd att med statsmedel understödjas. Så väl i Norge som

i Danmark egnas stor uppmärksamhet åt denna fråga. Äfven hos oss

borde väl tiden snart vara inne att skänka denna vigtiga gren af folk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15. 9

upplysningsarbetet ett verksamt och planmessigt bistånd från statens

sida.

Ur de synpunkter, för hvilka vi nu i korthet redogjort, hafva anspråken

på understöd af statsmedel åt våra sockenbibliotek och med

dem jemförliga boksamlingar synts oss synnerligen befogade och hell]

ertans värda. Men liksom motionärerna hafva vi ansett det första

steget till denna frågas lösning böra vara en genom Kongl. Maj:ts försorg

verkstäld närmare utredning rörande de former och vilkor, under

hvilka statsbidrag till dylika anstalter skulle kunna lemnas, och i enlighet

härmed hafva vi uttalat oss för bifall till den föreliggande motionen

och sålunda hemstält, att Andra Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna

lemnas till sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar, samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

))

Lika med reservanterna inom Andra Kammarens utskott, hvilka

ju äfven för sin mening vunnit Andra Kammarens bifall, anser utskottet

liknande skäl finnas för sockenbiblioteks och med dem jemförliga boksamlingars

understödjande med statsmedel, som gjort, att staten redan

länge lernnat understöd åt föreläsningsföreningar och arbetarinstitut.

Tillgång till god läsning för allmogen är af vigt icke blott för att

underhålla den i barndomen förvärfvare folkskolebildningen och för att

väcka mera ideella intressen, utan äfven för att motverka den allt mer

och mer rika tillgången på mindre god litteratur, hvilken numera ymnigt

sprides öfver landet.

Det bör emellertid icke förbises, att tillfälle att få läsa äfven goda

böcker numera är vida större än förr, både hvad beträffar prisbillighet

och lätthet att anskaffa, och att följaktligen den enskilde i våra dagar

vida lättare än förr kan skaffa sig god läsning i hemmet, äfven om han

lefver i anspråkslösa förhållanden. Särskild! är detta fallet i städer

och större landssamhällen; på sådana orter torde i allmänhet icke något

statsunderstöd erfordras för det nu åsyftade ändamålet.

Utskottet anser äfven det i främsta rummet böra tillkomma kommunen

och det enskilda intresset att sörja för sockenbiblioteks upprättande.

Staten bör endast hjelpa till, då det gäller aflägsnare och

Bih. till BiTcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 15.

fattigare kommuner, och. äfven då endast med ett efter kommunens eller

enskildes bidrag afpassadt belopp. Om statens understödjande af de

offentliga biblioteken erhåller denna begränsning, lärer äfven penninguppoffringen

från statens sida kunna hållas inom måttliga gränser.

Då utskottet sålunda anser förslaget om understödjande af sockenbibliotek

och med dem jemförliga boksamlingar, under vissa vilkor och

med nödig begränsning, väl förtjena att tagas under ompröfning och

göras till föremål för Kongl. Maj:ts utredning, hemställer utskottet,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 19 april 1902.

På utskottets vägnar:

HJ. PALMSTIERNA.

STOCKHOLM, >\ A. NYMANS EJTEKTR. TRYCKERI 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.