Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisnings-, examensoch studieväsendet vid rikets universitet och Karolinska institutet.

1902-04-19 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:16, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisnings-, examensoch studieväsendet vid rikets universitet och Karolinska institutet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

1

N:o 16.

Ank. till liiksd. kansli den 19 april 1902, kl. 12 midd.

Törsta Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 11, i

fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisnings-,

examens- och studieväsendet vid rikets universitet

och Karolinska institutet.

Med anledning dels af eu inom Andra Kammaren af herr David Bergström

afgifven motion, n:o 128, dels af en inom samma kammare af herr

Jakob Pettersson i Södertelge väckt motion, n:o 159, som öfverensstämmer

med den af herr Ernst Trygger inom Första Kammaren afgifna motion,

n:o 27, samt Första Kammarens öfver sistnämnda motion fattade, Andra

Kammaren delgifna beslut, har Andra Kammaren för sin del beslutat, »att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t ef

mindre taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att

vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina

lämpligen kunna af skaffas, än äfven i öfrigt låta undersöka och utreda, huruvida

icke, med hänsyn till nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga

ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende på undervisnings-,

examens- och studieväsendet vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska

mediko-kirurgiska institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att Kongl.

Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som i dessa afseenden kunna befinnas

erforderliga och gagneliga.»

Sedan beslutet delgifvits Första Kammaren, har denna hänvisat ärendet

till sitt andra tillfälliga utskotts behandling.

Andra Kammarens första tillfälligt utskotts utlåtande, n:o 14, hvari

detta ärende närmare utredes och hemställan göres om att Andra Kammaren

måtte besluta på sätt sedermera skett, är af följande lydelse:

Bill. till liiksd. Frat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 16)- 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

»I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 128, har herr

David Bergström föreslagit:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kong!.

Maj:t ville låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild hänsyn

till nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och

tillägg i gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-, examensoch

studieväsendet vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska

mediko-kirurgiska institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att

Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som för det åsyftade ändamålet

kunna befinnas erforderliga och gagneliga.»

Till motivering af detta förslag framhåller motionären till en början

å ena sidan det kända faktum, att de studerande vid våra universitet nu

för tiden bedrifva sina studier med långt större planmässighet, flit och

ihärdighet än förr varit fallet, och å andra sidan det märkliga förhållandet,

att trots detta eger eu fortgående stegring af studietidens längd rum

vid våra universitet, ett förhållande, som måste vara egnadt att ingifva de

allvarligaste bekymmer.

I detta afseende förebringar motionären åtskilligt statistiskt material

från Upsala universitet och särskilt en tabell, i hvilken han med biträde

från statistiska centralbyrån låtit utarbeta, rörande studentåldern för dem,

som vid sagda universitet åren 1897—1901 aflagt universitetets högsta

fakultetsexamina. Efter meddelandet af denna tabell fortsätter motionären:

»Vid Upsala universitet synes studietiden alltså fortfarande stadd i

betänklig tillväxt — det är resultatet af denna sifferutredning. Detta

framträder med all önskvärd tydlighet, om man ställer bredvid hvarandra

medeltalen för det senaste årtiondets båda femårsperioder. Framför dessa

har jag här nedan till jemförelse, så långt en sådan kan låta sig göra,

äfven fogat in medeltalen från perioden 1870—1884.

1870—1884

1892—1896

1897—1901

Medeltal

Medeltal

Medeltal

terminer

terminer

terminer

Fil lic.-examen med

föregå- { 15,48 (humanitisk)

18,36

ende kand.-examen

.....| 14,15 (naturvetenskaplig)! ’

Fil. lic.-examen utan

ende kand.-examen

föregå-

12,60

16,23

Med. lic.-examen . . .

..... 21,61

22,25

25,94

Jur. kand.-examen . .

..... 13,76

15,23

15,26

Teol. kand.-examen .

..... 15,60

'' 18,29

21,79»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

»De statistiska uppgifter rörande studietiden vid ett af rikets universitet,

hvilka här ofvan meddelats», yttrar motionären längre fram i sin

motion, »gälla universitetets högsta fakultetsexamina, hvarvid inom de

juridiska och teologiska fakulteterna såsom högsta examina betraktats juris

utriusque och teologie kandidat-examina, enär inom dessa fakulteter licentiat-examina

så ytterst sällan afläggas. I denna studietid ingår emellertid

naturligtvis också den tid, som användts för afläggande af nödiga förberedande

examina.

I fråga om öfriga universitetsexamina — de juridiska embetsexamina,

dimissionsexamina och filosofie kandidat-examen, utan påföljande licentiatexamen

— torde en företagen utredning likaledes komma att visa en

fortgående förlängning af studietiden. Ett särskildt skäl af färskt datum

till ett sådant antagande, åtminstone beträffande filosofie kandidat-examen,

ger mig det intyg från filosofiska fakultetens notarie i Upsala, hvilket jag

tillåtit mig bifoga min motion. Af detta intyg framgår nemligen, att af

de 104 studenter, som under fjorårets två sista examensperioder vid Upsala

universitet hade anmält sig att pröfvas i filosofie kandidatexamen, en

tredjedel aldrig nådde fram till godkänd examen. Icke mindre än 18

drogo sig sjelfva tillbaka och 16 blefvo formligen underkända. Från min

egen studietid har jag aldrig hört talas om något liknande, och detta om

ytterligt stegrade fordringar vittnande examensresultat lär också, enligt hvad

jag från ort-och ställe inhemta!, ha väckt det största uppseende. Genom

den allt ifrån år 1891 medgifna delningen af filosofie kandidat-examen på

två examensperioder trodde man sig göra denna examens afläggande lättare

för de studerande, men nu tyckes raka motsatsen härtill hafva inträffat.»

I anslutning till den siffersammanställning, motionären gjort rörande

studietiden för de högsta fakultetsexamina, som aflagts vid Upsala universitet

under perioderna 1870—1884, 1892—1896 och 1897-—1901, och

hvilken sammanställning här ofvan återgifvits, anför motionären:

»Det är åtskilliga reflektioner af föga hugnesam art, hvartill dessa

siffror och den bakom dem stående verkligheten — hvilken icke torde

sakna sin motsvarighet vid Lunds universitet och Karolinska institutet —

kunna gifva anledning.

Då Riksdagen för femton år sedan fann skäl att i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda,

huruvida icke, med särskild hänsyn till önskvärdheten af studiernas kraftigare

främjande och studietidens begränsning inom nödigt mått, åtskilliga

ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende på undervisnings-,

examens- och studieväsendet kunde vara behöfliga för Upsala och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

Lunds universitet samt för Karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm,

och att Kongl. Maj:t derefter täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde

befinnas för det åsyftade ändamålet erforderliga och gagneliga, — icke

kunde väl Riksdagen då föreställa sig, att resultatet af denna framställning

skulle blifva, visserligen åtskilliga åtgärder till studiernas kraftigare främjande,

men tillika, på en mängd områden, eu fortgående stegring af det

onda: den alltför långa studietiden, mot hvilket Riksdagens framställning

i främsta rummet var rigtad.

Som följd af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af år 1887 vidtogos

den 17 april 1891 åtskilliga ändringar i universitetens statuter samt utfärdades

en ny stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamen

och en kungörelse om ändring i gällande bestämmelser rörande teologiskfilosofisk

examen, hvarjemte i skrifvelse till universitetskansleren af den 4

december 1896 förordnats om vissa ändringar i föreskrifterna för teologiskfilosofisk

och medicinsk-filosofisk examen. Att dessa stadganden och särskildt

det på dem grundade fastställandet af nya studieplaner för filosofie

kandidat- och licentiatexamina samt för teologisk-, juridisk- och medicinskfilosofisk

examen i åtskilliga afseenden varit egnade att främja studiesättet

vid universiteten, lär ingen vilja förneka. Men visst är, att det finnes

manga starkt kända och mycket öfverklagade missförhållanden vid våra

universitet, på hvilka dessa stadge- och reglementsförändringar icke lyckats

råda bot.

En förnyad, grundlig undersökning af tillståndet vid våra universitet

torde komma att visa, att väsentliga brister i afseende å undervisningssättet,

öfver hvilka man redan för femton år sedan förde klagan, fått qvarstå

oafhjelpta, men att samtidigt härmed exemensfordringarne stegrats allt mer

och mer, så att de nu, särskildt på vissa områden, befinna sig på rent af

orimlig höjd. Denna tendens hos de akademiska lärarne att skrufva upp

fordringarna i det oändliga — en tendens, som ingalunda aftagit efter de

ofvan omförmälda universitetsreformerna, utan i vissa fall kanske snarare

tvärt om — maste enligt mitt förmenande hejdas genom lämpliga föreskrifter

och nödig kontroll. Och medan inrättandet af seminarier och anordnandet

af propedeutiska kurser villigt erkännas innebära högst beaktansvärda

förbättringar i fråga om undervisningens meddelande, torde en

närmare undersökning af planläggningen och beskaffenheten af vissa universitetsföreläsningar

nogsamt bevisa nödvändigheten att äfven i detta afseende

skapa en annan ordning, der undervisningens kraf, och icke blott

den enskilde lärarens godtfinnande, varder bestämmande.

Det kan omöjligen vara till gagn för landet, att de samhällsmed
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

. Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 5

lemmar, som gå den s. k. lärda vägen, skola förnöta tiotal af år vid

universiteten. När de så vid BO—-40 års ålder skola begynna sin verksamhet

i lifvet, hafva de redan sin kanske allra bästa tid bakom sig.

Den långa lexläsningen — ty annat är icke till stor del det s. k. vetenskapliga

examensstudiet — bär hos många förtagit både arbetslusten och

arbetskraften, och de allra flesta föra med sig ut i lifvet eu skuldbörda på

minst lika många tusental kronor, som de tillbragt år vid universitetet, —

en skuldbörda som de, på få undantag när, aldrig förmå att amortera,

kanske knappast att förränta, och som jemt och ständigt kommer att verka

som en förlamande tyngd på deras gerning.

I en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar på alla

områden, måste det också framstå som eu angelägenhet af den största vigt

att se till, att de andliga krafterna icke i onödan förspillas och förslösas.

Sveriges land och folk borde icke ha råd att bestå sig med eu lyx i

studieväg, som icke ens de stora och rika kulturfolken tillåta sig. Och

hos f oss liksom hos dem komme det nog att visa sig, att, om man i de

akademiska examensfordringarne prutade af litet på qvantiteten och receptiviteten

och lade lite mera an på qvaliteten och den sjelfständiga produktiviteten,

så skulle derpå ingenting förloras, men mycket vinnas.

Äfven ur statsfinansiel synpunkt har den långa studietiden vid våra

universitet sin betydelse. Ju längre studietiden är, ju högre måste naturligtvis

löneanspråken ställas af dem, som blifva embets- och tjenstemän,

och ju kortare blir å andra sidan den tid, de kunna använda i statens

tjenst, innan de behöfva pensioneras. Också från dessa synpunkter

torde sålunda en närmare undersökning af hithörande förhållanden vara

påkallad.»

»Hvad nu här ofvan i korthet bl hvit anfördt», yttrar till sist motionären,

»torde tillräckligt ådagalägga behofvet af en ingående och allsidig

undersökning och utredning rörande undervisnings- och examensförhållandena

vid rikets universitet. Föregående erfarenhet synes emellertid

gifva vid handen, att det ifrågavarande undersöknings- och utredningsarbetet

icke uteslutande bör öfverlemnas åt universitetsmän, utan att personer

med större kännedom om och blick för det praktiska lifvet och dess kraf

dervid äfven böra tillkallas och få göra sin mening gällande.»

I en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 27, har herr

Ernst Trygger upptagit en mindre del af det omfattande ämnet till behandling

och hemstält,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj:t i underdånighet

anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke de

såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska examina

stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffas».

Till stöd för detta förslag anför denne motionär följande:

»Att det fordras ett visst mått af s. k. allmänbildning, olika i olika

fall, för att kunna med framgång bedrifva fackstudier, är obestridligt. Lika

visst är emellertid, att man måste se till, att fordringarne på denna grundläggande

allmänbildning icke ställas så höga, att de medföra ett inkräktande

på den tid, som bör tillkomma fackstudierna. Låter man ynglingen

allt för länge syssla med studier i ämnen, som icke ingå i hans blifvande

fackutbildning, ödslar man bort för honom en dyrbar ungdomstid, samtidigt

med att man löper risken att minska hans förmåga af ett allvarligt fackstudium

såsom grundval för hans blifvande lifsarbete.

Jag tror ej, att jag går för långt, då jag påstår, att i vårt land allmänbildning

skattas för högt och fackbildningen för lågt, samt att i följd

häraf vårt.. undervisningsväsende tillgodoser den förra på den senares bekostnad.

Äfven vid utbildningen af våra blifvande jurister har en dylik

felaktig uppfattning gjort sig gällande, och det är härå jag ber att nu få

rigta uppmärksamheten.

Som bekant fordrar man af en yngling, som godkänts i mogenhetsexamen,

såsom vilkor för inträde i juridisk fakultet, att han aflagt eu

ytterligare examen i icke-juridiska ämnen. Sålunda är det stadgadt, att

rätten att aflägga examen till rikets rättegångsverk, den s. k. hofrättsexamen,

eller examen till Kong! Maj:ts kansli är beroende på att förberedande

examen förut aflagts inför filosofiska fakultetens lärare i ämnena latin,

franska, historia, statskunskap samt filosofisk rätts- och samhällslära. För

att få taga juris kandidat-examen fordras en förberedande examen i latin,

teoretisk filosofi, praktisk filosofi, historia, statistik och matematik. Frågar

man emellertid, hvartill dessa förberedande examina tjena, så bör enligt

min mening svaret blifva, att de tjena till föga annat än att beröfva den

blifvande juristen tid och penningar samt understundom nöta bort en del

af det intresse, hvarmed han, frigjord från skolans mångläseri, eljest skulle

hafva egnat sig åt de juridiska studierna. Men kanske invänder man,

att de föreskrifna studierna i ofvan nämnda humanistiska ämnen äro nödvändiga

förutsättningar för ett framgångsrikt juridiskt studium. Eu granskning

af de stadgade ämnena torde gifva denna invändning dess rigtiga

bemötande.

Sålunda synes det uppenbart, att, om den blifvande hofrättisten icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

behöfver ökade insigter i matematik, den blifvande juris kandidaten ej

heller kan vara i behof deraf, liksom ock att, om den senare ej behöfver

ökade insigter i franska språket, detta ej heller kan vara nödvändigt för

den förre. Ett liknande resonnement är ock tillämpligt med afseende på

ämnet teoretisk filosofi. Beträffande åter de ämnen, som äro gemensamma

för de båda förberedande examina, latin, historia, statskunskap och praktisk

filosofi, äro de båda sistnämnda obehöfliga, enär de ingå i de juridiska

ämnena statsrätt och juridisk encyklopedi, och de båda förra behöfva ej

drifvas utöfver hvad som fordras för betyget godkänd i mogenhetsexamen

— om så mycket i latin verkligen bör fordras, ett spörsmål, som kanske

ännu ej är moget för sin lösning.

Att den blifvande vetenskapsmannen kan behöfva göra studier icke blott

i nu nämnda utan äfven i andra humanistiska ämnen, erkännes villigt, men för

att förmå honom härtill erfordras tydligen ej några examensföreskrifter.

Åtskilligt af hvad jag nu uttalat har icke varit främmande äfven

för andra med den juridiska undervisningen förtrogna personer, något som

framgår af följande. Sedan Upsala juridiska fakultet år 1891 i framställning

till Kongl. Maj:t väckt förslag om förändrade bestämmelser angående

de juridiska universitetsexamina m. m., enligt hvilket förslag juris

kandidat-examen skulle ersätta den s. k. hofrättsexamen och i vissa fall

examen till Kongl. Maj:ts kansli, samt tillfälle beredts fakulteten att yttra

sig öfver hvad det större akademiska konsistoriet i Lund och dervarande

juridiska fakultet anfört och föreslagit såväl i öfrigt som särskildt angående

ombildning af den förberedande examen inför filosofiska fakulteten, förklarade

Upsala juridiska fakultets flertal (fem af sju medlemmar) sig anse,

att någon sådan examen ej vore behöflig eller ens lämplig.

Detta fakultetens uttalande i förevarande ämne — liksom dess förslag

angående förändrad anordning af de juridiska examina — är ännu beroende

på Kongl. Maj:ts pröfning. I den förhoppning att Kongl. Maj:t skall

skänka frågan en större uppmärksamhet, i fall Riksdagen anser sig kunna

godkänna den tanke, som ligger bakom krafvet på afskaffande af ifrågavarande

förberedande examina, vågar jag hemställa, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten

att vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande

examina lämpligen kunde af skaffas.»

Under åberopande af motiveringen till den af herr Trygger i Första

Kammaren väckta motionen har slutligen herr Jakob Pettersson i Södertelge,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 16.

i en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 159, gjort enahanda

hemställan och sålunda föreslagit,

»att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kong!. Maj:t i underdånighet

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke

de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska examina

stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffa^».

I denna motion hafva ytterligare fyra af Andra Kammarens ledamöter

instämt.

Att med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet vid

rikets universitet åtskilliga missförhållanden äro rådande, och att, särskilt

med hänsyn till studietidens längd, snara åtgärder till dessa missförhållandens

afhjelpande äro af nöden, derom vittna icke allenast de vid årets

riksdag framkomna motionerna, utan äfven de förslag till ändringar af

gällande examensstadganden, hvilka under de senaste månaderna blifvit

framstälda af lärare vid Upsala och Lunds universitet, de petitioner, som

af lärjungar vid Upsala universitet ingifvits till Kongl. Maj:t om Indelning

af ämnena germanska språk och estetik med litteratur- och konsthistoria,

och slutligen de diskussionei'', som under innevarande vårtermin hållits dels

i Upsala angående studie- och examensförhållandena inom de filosofiska,

teologiska och medicinska fakulteterna, dels i Lund angående examensväsendet

inom den filosofiska fakulteten, dels inom den vid Karolinska

institutet i Stockholm förefintliga medicinska föreningen angående de medicinska

studiernas ordnande.

Äfven inom universitetskretsar är spörsmålet sålunda icke längre,

huruvida en ändring i de nuvarande förhållandena bör ega rum, utan huru

denna ändring bör gestalta» och genomföras. De förslag i sistnämnda

afseende, hvilka under året framkommit från universitetslärarnes sida, och

Indika, såsom bilagorna till detta utlåtande utvisa, uteslutande gälla filosofie

kandidat- och licentiatexamina, ådagalägga emellertid, att bland männen

af facket ganska skilda meningar råda om bästa sättet för den vigtiga

frågans lösning. Och den offentliga kritik, för hvilken dessa förslag från

andra akademiska håll varit utsatta, gifver också vid hand, att man beträffande

vissa af de föreslagna reformerna befarar, att de rent af skola

leda till eu ytterligare ökning i stället för minskning af den redan allt för

långa studietiden.

Utskottet, b vilket i allo delar ilen uppfattning®®, att det omöjligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

kan vara till gagn för landet, att de samhällsmedlemmar, som utbilda sig

vid universiteten, der skola förnöta tiotal af år, innan de komma ut i

lifvet, och att i en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar

på alla områden, det framstår såsom en angelägenhet af den största vigt

att se till, att de andliga krafterna icke i onödan förspillas och förslösas,

finner såväl den af motionären herr Bergström gjorda framställningen i

ämnet som ofvan relaterade förhållanden innebära goda och fullgiltiga

anledningar att begära en ingående och allsidig undersökning och utredning

rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets universitet.

Då man flerstädes vid utlandets lärda högskolor med mycket goda

kunskapsresultat lyckats inom nödigt mått begränsa studietiden, bör ett

närmare studium af utlandets universitetsförhållanden kunna gifva en nyttig

ledning för ett blifvande reformarbete på detta område inom vårt eget land.

I utlandet göres i regel en vida skarpare åtskilnad än hos oss mellan

embetsexamina å ena sidan och de rent vetenskapliga universitetsstudierna

å den andra. Kurserna för embetsexamina äro i utlandet långt mera i

detalj bestämda i sjelfva universitets- eller examensstadgarna, en viss tid

brukar der vara faststäld, inom hvilken dessa examina böra vara aflagda,

och flerstädes afläggas de inför särskilda examenskommissioner, hvarigenom

hvarje godtycklighet från universitetslärarnes sida med afseende på kursernas

ökande blir utesluten.

Med denna anordning sammanhänger, att utlandets universitetslärare

flerstädes bruka så anordna sina föreläsningar, att de under loppet af 1—B

terminer gifva lärjungarne en öfverblick öfver hela sitt ämne, med nödiga

litteraturanvisningar, i stället för att som hos oss ofta varit fallet upptaga

termin efter termin med föreläsningar om blott en detalj af ämnet. Dylika

kursföreläsningar, för hvilka professorerna i regel ega uppbära särskild

ersättning, pläga vid utlandets universitet vara mycket besökta och högt

uppskattade af studenterna, hvilket i sin ordning gör, att mycken omsorg

nedlägges på dessa föreläsningar.

En annan olikhet mellan utlandets universitetsförhållanden och våra

synes vara den, att medan man hos oss har en benägenhet att ställa upp

mycket stora qvantitativa fordringar för erhållande af de högre betygen i

de akademiska examina och ofta nog tänker mera på den större receptiviteten

än på den större mognaden, fäster man i utlandet mera afseende vid

de qvalitativa skilnaderna mellan examinanderna, och i öfverensstämmelse

härmed anser man ådagalagd förmåga att på någon vigtig punkt fördjupa

studiet eller verkställa en sjelfständig undersökning såsom en vida bättre

Bill. till Rilcsd. Prot. 1.902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 16). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

mätare på en lärjunges kapacitet än inlärandet af två eller tre gånger så

långa kurser som de för lägsta betyget erforderliga.

Om nu utskottet från denna jemförelse med utlandet öfvergår till

ett närmare skärskådande af våra egna universitetsförhållanden, synes det

utskottet gifvet, att frågan om de förberedande akademiska examinas borttagande

eller inskränkande bör ju förr dess hellre upptagas till behandling

och afgörande. Frågan härom har redan tillräckligt länge stått på dagordningen.

Skulle det emellertid vid en fönyad pröfning visa sig, att möjligen

någon af dessa examina icke skulle kunna fullständigt undvaras,

torde en förestående läroverksreform och särskildt eu annan anordning af

studierna i de allmänna läroverkens högre klasser kunna göra det möjligt

för dessa läroverk att öfvertaga nu ifrågavarande uppgift och sålunda meddela

de lärjungar, som skola gå till universiteten, det för deras blifvande

studium nödiga förberedande kunskapsmåttet, liksom ock i högre grad än

för närvarande är fallet gifva dem öfning i sjelfständig studieverksamhet.

I detta afseende vill utskottet särskildt erinra, att Riksdagen redan i sin

skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 6 maj 1899 rörande vissa ändringar i

de allmänna läroverkens organisation framhållit önskvärdheten af en större

valfrihet på det högre skolstadiet, och detta just i syfte att klasserna

6: i—7: 2 skola kunna gifva nödig förbildning för studier, afsedda att fortsättas

vid universitet eller annan högre tillämpningsskola.

Vänder man sig från de s. k. förberedande examina till de egentliga

universitetsstudierna med dertill hörande examina, så visar det sig genast

vida svårare att utpeka både på hvilka punkter ett reformarbete bör samla

sig och hur det bör genomföras. Här måste en grundlig undersökning och

utredning först ega rum, och för att alla hithörande spörsmål må erhålla

den allsidiga och fullständiga belysning, som är af nöden, är det tvifvelsutan

af vigt, att äfven representanter för det praktiska lifvet och dess kraf

härvid tillkallas och få göra sin mening gällande.

Utskottet föreställer sig, att särskildt i vissa embetsexamina en

minskning af ämnenas antal skall visa sig möjlig och att en motsvarande

minskning af studietiden deraf skall kunna blifva en följd. Men framför

allt vill utskottet betona nödvändigheten af eu reduktion af kurser och

fordringar på åtskilliga områden. Särskildt i fråga om våra embetsexamina

— till hvilka utskottet äfven räknar filosofie kandidat- eller licentiatexamen,

använd såsom lärareexamen, — bör eu nyttig inskränkning kunna ega rum

genom att bättre skilja mellan hufvudsak och bisak, än nu ofta synes vara

fallet vid uppställandet af kurser och fordringar.

Huruvida den i utlandet använda metoden, att genom em betsexaminas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 11

afläggande inför särskilda examenskommissioner hålla fordringarna vid en

fastare nivå och dermed också studietiden inom mera bestämda gränser,

äfven hos oss bör finna tillämpning, derom torde först eu närmare utredning

kunna gifva besked. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang

erinra, att, då vid 1886 års riksdag en motion angående studie- och

examens väsendet vid universiteten förelåg till behandling, uti ett till Andra

Kammaren afgifvet utförligt utlåtande öfver densamma framhölls lämpligheten

att af alla examinatorerna till en examen bildade en kommission,

hvilken i sin helhet åhörde examinandens pröfning i hvarje särskild! ämne.

1 hvarje fall finner emellertid utskottet ett mera detaljeradt och bestämdt

angifvande i stadgandena rörande de olika examina af det nödiga

kunskapsmattet för deras afläggande nödvändigt, på det att icke vederböbörande

examinatorer skola kunna efter eget godtfinnande pressa upp

examensfordringarna snart sagdt huru högt som helst. Att tillämpningen

af hithörande bestämmelser i examensstadgarna dessutom bör ställas under

lämplig och effektiv kontroll, synes vara af erfarenheten till fullo ådagalagdt.

Det är utan tvifvel många ganska invecklade och svårlösta frågor,

som komma att framställa sig vid en närmare undersökning och utredning

rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets universitet

Men dessa frågors invecklade art och svårigheterna vid deras lösning böra

ej få afskräcka från ett allvarligt bemödande att på detta vigtiga område

åstadkomma nödiga reformer. En fortgående förlängning af studietiden

vid våra universitet kan ej ur någon synpunkt betraktas som en fördel.

För den enskilde betyder den, att han senare kommer ut i lifvet, att han

senare får sin utkomst och att han kanske aldrig kan blifva en skuldfri

och oberoende man. Det må också ihågkommas, att den aflagda universitetsexamen

i regeln icke gör honom färdig för hans blifvande lefnadskall;

efter denna följa i de flesta fall nya läroår och nya lärokurser af mera

praktisk art, hvilka äfven de kunna blifva både långa och ekonomiskt

mycket betungande. Härtill kommer numera en ökad värnpligtstid, hvilket

gör en reducering af studietiden vid universiteten yttermera nödvändig,

för att icke utträdet i lifvet och på det praktiska arbetsfältet skall framflyttas

ännu längre. Att det ur statens synpunkt måste anses högeligen

önskvärd!, att studietiden förkortas, krafvel’ ingen utförlig bevisning. Det

kan icke vara till gagn för samhället, att en del af dess medlemmar begynna

sin egentliga praktiska verksamhet, först när de hafva sin kanske

allra bästa tid bakom sig, och äfven ur statsfinansiel synpunkt måste kombinationen

af en mycket lång studietid och en derigenom väsentlig afkor
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

tad tjenstetid för de blifvande embets- och tjenstemännen betraktas såsom

eu mycket betänklig sak. Ju. längre studietiden är, ju högre måste naturligtvis

också löneanspråken ställas af dem, som blifva embets- och

tjensteman.

Utskottet har sålunda ansett alla skäl tala för att en allsidig undersökning

och utredning af det vigtiga ämnet snarast möjligt kommer

till stånd.

Beträffande de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga

juridiska examina stadgade förberedande examina hafva herr Trygger i

Första och herr Jakob Pettersson i Andra Kammaren ansett en särskild

framställning påkallad, i syfte att få dessa förberedande examina snarast

möjligt afskaffade. Första Kammarens andra tillfälliga utskott, som handlagt

herr Tryggers motion, yttrar — efter att hafva erinrat derom, att

frågan om dessa examinas upphäfvande eller inskänkande gjordes till föremål

för universitetsmyndigheternas handläggning då Kongl. Maj:t år 1889

infordrade deras utlåtande angående examensväsendet inom de filosofiska

fakulteterna'' — följande:

»Vid den juridiska fakultetens behandling af detta ärende 1889

afstyrkte professorerna Trygger och Hagströmer bibehållandet af en förberedande

universitetsexamen i ämnen tillhörande filosofiska fakulteten såsom

förutsättning för bedrifvandet af juridiska studier, och 1892 yttrar

den juridiska fakulteten i Lund, att den förberedande examen borde

ombildas och inskränkas. Samma år uttala uti den juridiska fakulteten i

Upsala 5 af professorerna mot 2, att de anse, att någon sådan examen ej

vore behöflig eller ens lämplig.

1894 säger sig universitetskansleren icke vilja motsätta sig borttagandet

af förberedande examina, med vilkor af att betyget godkänd fordras för

vissa ämnen uti mogenhetsexamen, och ett liknande uttalande göres 1895

af flertalet af i examensfrågau tillkallade sakkunnige, såsom herrar Themptander,

Forssell, v. Steyern m. fl.

Utskottet anser i allmänhet, att studietiden för den blifvande fackmannen

bör minskas, så att han tidigare och med bibehållen kraft och

intresse kommer ut i det praktiska lifvet. Kär derför nya nödvändiga

studier tillkomma, särskilt på de sociala områdena måste man se till, att

annat borttages. Den grundläggande allmänbildning, som utvisas genom

mogenhetsexamen, synes med skäl kunna betraktas som tillräcklig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utslcott (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

Derigenom kommer man vid universitetet omedelbart in på fackstudiet,

som då kunde bedrifvas med mera intresse och intensitet, och

skulle något ämne, som nu tillhör förberedande examen, vara alldeles nödvändigt

för fackstudiets bedrifvande, så finge det ingå uti fackexamen.

Hvad nu beträffar de tvenne olika förberedande examina till de

särskilda juridiska examina, anser utskottet att motionären visat obehöfligheten

af de der förekommande examensämnena i och för de juridiska

studierna, samt instämmer således med honom, dock under förutsättning,

dels att härigenom den juridiska kursen i sin helhet förkortas med den tid,

som den förberedande examen för närvarande tager i anspråk, dels ock att

det för rätten att aflägga de juridiska examina fordras uti mogenhets- eller

kompletteringsexamen betyget godkänd uti vissa grundläggande ämnen;

något som blifvit desto mera nödvändigt, i den mån valfrihet utaf ämnen

mogenhetsexamen kan blifva utsträckt.»

Med stöd af det sålunda anförda hemstälde utskottet, »att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga

under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten

aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina

lämpligen kunde afskaffas.»

Denna hemställan har af Första Kammaren godkänts.

Utskottet finner äfvenledes spörsmålet om nu ifrågavarande examinas

behöflighet eller icke så tillräckligt pröfvadt och förberedt, att en

lösning af detsamma oförtöfvadt och oberoende af andra mera invecklade

spörsmål borde kunna ega rum. Liksom medkammarens tillfälliga utskott

vill emellertid utskottet, på samma gång det uttalar sig för dessa förberedande

examinas snara afskaffande, betona vigten af att den tid, som derigenom

komme att inbesparas för de studerande, icke må tagas i anspråk

för de juridiska fackstudierna, utan utgöra en verklig förkortning af studietiden

för dem, som vilja gå den juridiska vägen».

Första Kammarens andra tillfälliga utskott har, vid det förhållande att

Första Kammaren redan fattat beslut i enlighet med hvad herr Trygger i sin motion

föreslagit, nu endast att yttra sig om det af Andra Kammaren, med bifall

till herr Bergströms motion, fattade beslut. Dervid kan utskottet icke underlåta

påpeka, att utskottet icke varit i tillfälle att underkasta den af herr

Bergström lemnade statistiska utredning en fullständig granskning. Endast

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

i fråga om juris kandidatexamen och den för dess afläggande hittills erforderliga

tid har utskottet låtit verkställa en kontrollundersökning, hvilken

emellertid lemnat det resultat, att den under de tre af motionären® omförmälda

perioderna inträdda stegringen i studietiden icke med full säkerhet

kan tillskrifvas en höjning i fordringarne för nämnda examen.

I nämnda hänseende vill utskottet först erinra derom, att ej mindre

herr Bergström vid beräkning af medeltalet terminer, som under 1897—

1901 åtgått för afläggande! af juris kandidatexamen, än ock de, som uppgjort

motsvarande statistik för tiden 1892—1896, upptagit jemväl exceptionella

fall, då den studerande först vid en mera framskriden ålder, sedan

han länge varit från universitetet frånvarande, bestämt sig för att studera

juridik. I herr Bergströms redogörelse upptages sålunda en person, som

först 60 terminer efter det han inskrifvits vid universitetet aflagt juris

kandidatexamen, och den af honom åberopade statistiken för 1892—1896

upptager en person, för hvilken nämnda tid utgör 64 terminer. En annan

omständighet, som icke heller får förbises, när man jemför de olika

perioderna, är, att antalet af de studerande, som arbetat på juris kandidatexamen,

varit synnerligen olika under de olika perioderna. Under

perioden 1870 —1884, d. v. s. under 15 år, aflades juris kandidatexamen

af 66 studerande, således i medeltal något mer än 4 om året. Under

perioden 1892 —1896 var detta antal 72, d. v. s. i medeltal 14,4 om året,

hvaremot antalet under perioden 1897—1901 (derest jemväl de tre medtagas,

som aflade examen i december 1901) steg till 136, d. v. s. i medeltal

27,2 om året. Denna vexling i antalet af dem, som aflagt juris kandidatexamen

under de olika perioderna, sammanhänger nemligen med en

olikhet hos dem, som egna! sig åt studier för ifrågavarande examen. Under

den första perioden utgjordes dessa i regel af de i fråga om juridisk begåfning

och intresse för rättsvetenskapen mest framstående studenterna. I

samma män antalet ökats, har urvalet tydligen blifvit sämre, något som

utan tvifvel ock varit egnadt att bidraga till att studietiden förlängts.

Huruvida liknande anmärkningar kunna göras i fråga om den beträffande

öfriga examina lemnade statistikens rigtighet eller bevisande kraft,

är utskottet, som sagdt, ej i tillfälle att afgöra. Dermed må emellertid

vara huru som helst, ett faktum är, att studietiden är betänkligt lång

och derför, om möjligt, måste förkortas. De skäl, Andra Kammarens

första tillfälliga utskott anfört till stöd för att detta skulle kunna låta sig

göra, torde i allt väsentligt vara riktiga, men sättet, huru den af behofvet

påkallade förändringen skall kunna genomföras, synes utskottet endast

efter en allsidig utredning kunna fastställas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 15

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

o

att Första Kammaren, som med anledning af herr

Tryggers motion redan för sin del beslutat, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida

icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten

aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande

examina lämpligen kunde afskaffas, måtte biträda Andra

Kammarens i anledning af herr Bergströms motion

fattade beslut, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes undersöka och

utreda, huruvida icke, med hänsyn till nödvändigheten

af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och

tillägg i gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-,

examens- och studieväsendet vid Upsala och

Lunds universitet samt Karolinska mediko-kirurgiska

institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att

Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som i

dessa afseenden kunna befinnas erforderliga och gagneliga

Stockholm den 19 April 1902.

På utskottets vägnar:

HJ. PALM STIERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.