Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående anställande af kvinnor vid yrkesinspektionen.

1902-05-12 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:23, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående anställande af kvinnor vid yrkesinspektionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23. 1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1902, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 13, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående anställande af kvinnor vid yrkesinspektionen.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr A. Hedin

väckt motion (n:o 194) har för sin del Andra Kammaren i enlighet

med hemställan af sitt andra tillfälliga utskott beslutat: Datt Andra

Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida och vid

hvilka industriella företag kvinnlig yrkesinspektion är behöflig, huru denna

bör anordnas och hvilka kompetensvillkor sökande till inspektrisbefattning

bör uppfylla, samt att Kongl. Maj:t derefter ville till Riksdagen aflåta

den framställning, som undersökningen kan föranleda.»

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna

hänvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:

((Utskottet har till förberedande behandling fått mottaga en inom

Andra Kammaren af herr A. Hedin väckt motion (n:o 194), hvari hemställes,

»att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

ville låta genom därtill förordnade personer, såväl kvinnor som män,

undersöka, vid hvilka industriella företag kvinnlig inspektion är behöflig,

huru denna bör anordnas för att motsvara sitt ändamål, hvilka

kompetens villkor sökande till inspektrisbefattning bör uppfylla, samt

Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Höft. (N:o 23.) 1

Motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motionens

motivering.

■2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

att Kongl. Maj:t därefter till Riksdagen aflåter den framställning, som

undersökningen kan föranleda.»

I sin motivering för denna hemställan framhåller motionären, att

ett för arbetsförhållandenas utveckling under det sistförflutna århundradet

väsentligt och karaktäriserande faktum vore den inom industrien

ökade användningen af kvinnors och barns arbetskraft. Hvad särskildt

vidkomme kvinnornas fabriksarbete, lämnade en jämförelse mellan siffrorna

från officiella undersökningar i olika land vid olika tidpunkter

intet tvifvel därom, att inom arbetaremassan i dess helhet kvinnornas

procenttal ökades öfverallt, där någon kraftig rörelse i den industriella

verksamheten rådde.

Beträffande orsakerna härtill stämde de sakkunniges mening väl

öfver ens. Maskinerna hade väsentligen möjliggjort denna sakernas

gång, men den lägre aflöningsberäkningen för kvinnliga arbetskrafter

hade spelat den afgörande rollen. Äfven om en eller annan arbetsgivare

skulle af filantropiska bevekelsegrunder vara benägen för en

rörelse i motsatt riktning måste på grund’ af konkurrensens kraf en

dylik sträfvan stöta på stora vanskligheter och komma att stanna vid

enstaka försök.

Huruvida uti sammansättningen af Sveriges industriarbetarebefolkning

proportionen mellan könen befunne sig i samma rörelse

vore ej för någon längre tid statistiskt ådagalagdt. Frihetstidens ansatser

till eu svensk näringsstatistik hade nämligen blifvit i förtid

afbrutna, och hvad det gamla kommerskollegiet i samma väg åstadkommit

vore för ändamålet obrukbart. Sedan kollegiets statistiska arbete

numera kommit under sakkunnig ledning, skulle man emellertid

snart få den förevarande frågan besvarad i hvad anginge ställningen

under ett antal år före och efter sekelskiftet. Förmodligen komme

svaret att bekräfta hvad den omedelbara iakttagelsen syntes gifva vid

handen, nämligen att sakernas gång här vore densamma som i de stora

industriländerna.

I alla händelser hade det industriella kviunoarbetet i vårt land

redan nått en högst betydande omfattning. Kommerskollegiets berättelse

om fabriker och handtverk år 1900 upptoge 265,479 manliga och kvinnliga

fabriksarbetare, hvaraf 216.485 manliga och 48,994 kvinnliga.

Till belysning af fördelningen efter kön på de tolf fabriksgrupperna

meddelade berättelsen eu procentisk sammanställning, hvaraf bland

annat syntes, att 81.5 4 procent vore af mankön och 18.4 6 procent af

kvinnkön. Mest användes kvinnlig arbetskraft inom textilindustrien,

där kvinnornas antal uppginge ända till 67.2 7 ”procent af hela arbetare
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

numerären, minst åter inom maskinindustrien, där deras antal belöpte

sig endast till 1.6 8 procent. Samma berättelse upplyste, att af liandtverksindustriens

personal under samma år 93.7 procent voro af mankön

och. 6.3 procent af kvinnkön.

Angående verkningarna ^ af den fortgående ökningen uti kvinnornas

delaktighet i den industriella verksamheten kunde visserligen någon

osäkerhet och motsägelse märkas hos dem, som härom yttrade sig.

Detta vore emellertid sällsynta undantag; i allmänhet uttalade bedömarne

starka farhågor för eu upplösande verkan på familjen och för

osedliga inflytelser samt — såsom dessa inflytelsers både förberedelse

och följd — råhet i tal och beteende hos dem, som äro eller skola

blifva mödrar och uppfostrarinnor. Erfarenheten hade ådagalagt, att

ju större användningen af maskiner och vid dem använda kvinnor i

en fabrik vore, ju mera påtagligt framträdde industrilifvets ogynnsamma

inverkningar på ifrågavarande kvinnors seder och sinnelag.

I detta hänseende åberopar sig motionären särskildt på en synnerligen

intressant skrift af en tysk dam, hvilken under en längre tid i

förklädnad lefvat tillsamman med industriarbetande kvinnor inom olika

fack och därvid vunnit omedelbar och förtrolig kännedom om deras

förhållanden (3 V2 Monate Fabrik-Arbeiterin. Eine praktische Studie

von Från D:r Minna Wettstein-Ädelt). I förbigående omnämnande de

skildringar häri lämnas af »sedliga förhållanden», »äktenskapet», »bostäder

och sofställen», de förhållanden som nödens inträde medför i

arbetarehemmen med deras stora barnskaror, barnens lott att under

båda föräldrarnas frånvaro »uppfostras på gatan» med mera dylikt,

hvilket är att räkna till de allmännare följderna af hustrurnas fabriksarbete,

anför motionären ur denna skrift följande uttalande: »Ju gröfre

och tyngre arbetet var, dess råare voro också människorna. Alla de

flickor, med hvilka jag arbetade i handsk- och strumpfabriker, voro i

sitt beteende liksom i klädsel grundolika dem, som förrättade maskinarbete.

Kronan på förkroppsligandet af all sedlig råhet fann jag hos

arbeterskorna i spinnerier; så otroliga ting, som jag där uppleft och

hört, hade jag dittills ej hållit för möjliga.»

I samma mån som det industriella kvinnoarbetets omfattning

ökades och blicken öppnades för de vådor, som därmed följde, blefve

det enligt motionärens mening uppenbart, att den offentliga yrkesinspektionen

ej kunde undvara kvinnliga ledamöter.

Det allmänna skälet för fabriksinspektionens behof af kvinnliga

granskare, där arbetarepersonalen bestode^ej blott af män, kunde uttryckas

så, att många förhållanden, som borde vara föremål för inspek^

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

törens uppmärksamhet, lika naturligt undandroge sig denna, som de

själffallet skulle blifva föremål för inspektrisens, samt att andra förhållanden

vore af den beskaffenhet, att de af en kvinnlig arbetarepersonal

näppeligen kunde påpekas för och anförtros åt en manlig

inspektör, medan de däremot utan tvekan skulle af arbeterskan meddelas

åt en granskare af hennes eget kön. Därjämte skulle man genom

kvinnliga inspektriser vinna möjlighet att lära känna de kvinnliga arbetarnas

mening om lagstiftarens förfoganden, hvilka lätt kunna förfela

sitt välmenande syfte, emedan den manlige lagstiftaren af gammal

fördom och vana aldrig tycker sig behöfva förvissa sig om sin kvinnliga

klientels åsikt eller af obekantskap med de faktiska förhållandena

ej rätt fattar dennas mening och önskan. De manliga arbetarne förstode

att göra bekant hvad de önska, medan de kvinnliga däremot

gärna tege inför eu inspektör. Härutinnan skulle inspektrisen blifva

den behöfliga mellanhanden.

I utlandet vore dessa skäl till rätt betydande omfång erkända och

beaktade. Motionären hänvisar i fråga härom till franska, engelska

och tyska författare i ämnet, hvilka vore ense därom, att lagbestämmelser

till de kvinnliga industriarbetarnas skydd föga gagna, i fall

kvinnor ej tillerkännas del i öfvervakandet af bestämmelsernas efterlefnad.

De iakttagelser, som den ofvan omnämnda tyska författarinnan

gjort, hade ådagalagt, att där mäns bemödanden förblifvit alldeles gagnlösa,

arbeterskorna visat sig mottagliga för inverkningar från kvinnors

sida, samt att det påståendet vore oriktigt, att »en kvinna aldrig hade

någon aktning för en person af hennes kön, utan blott respekterade

den fysiska öfvermakten». Eu inspektris skulle, sedan förtroende mellan

henne och arbeterskorna uppkommit, kunna med vänskapsfull råd och

anvisningar fullständiga den reglementariska inspektionen'' med dess

möjligen vanemässiga, stereotypa frågor och svar.

På grund af nu antydda skäl hade man inom flera land funnit

sig föranlåten att vid sidan af de manliga yrkesinspektörerna anställa

äfven kvinnliga. Så i Frankrike, Danmark, England, Förenta staterna,

Kanada, Holland och Tyskland.

Med kvinnors anställning vid fabriksinspektionen i Frankrike förhölle

det sig enligt för motionären tillgängliga uppgifter vid midten af

september 1899 på följande sätt. De 11 inspektionskretsarna under

hvar sin inspektionschef voro delade i flera eller färre sektioner. I

första kretsen, delad i 15 sektioner med 15 inspektörer, voro därjämte

anstälda 13 inspektriser. I andra, tredje och fjärde kretsarna funnos

endast inspektörer, i femte kretsens tionde sektion en inspektris samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

i de återstående sex kretsarna 35 inspektörer och 6 inspektriser. Anmärk

ningsvärdt vore äfven, att den nuvarande handelsministern tilldelat

en kvinna en af de 4 platser i »det högre arbetsrådet», hvilka han

haft att besätta.

I Danmark stadgade den från och med innevarande års början

gällande »Lov om Arbejde i Fabrikker og dermed ligestillede Virksomheder

samt det offent liges Tilsyn dermed» af den 11 april 1901, att

ledningen af inspektionen uppdrages åt en direktör med biträde af en

»social-ekonomiskt bildad» sekreterare och en »teknisk» expeditionsfullmäktig,

samt att under denna centralmyndighet för inskpektionen

tillsättes »det behöfliga antalet manliga eller kvinnliga f inspektörer»;

att bestämmelse om antalet träffas genom de årliga finanslagarna; och

att, tills sådan bestämmelse blifvit träffad, inrikesministern äger utnämna

intill 20 inspektörer. Från och med detta års början är en kvinnlig

inspektör anställd, »den första arbetsinspektrisen i Skandinavien».

Enligt af motionären meddelade uppgifter funnes i England (år

1892) 1 första inspektris och 7 inspektriser, i Förenta staterna (år 1897)

20 inspektriser och i Kanada (år 1895) 3, hvarjämte inspektriser vore

anställda i Holland (sedan 1899), i Sachsen-Weimar (sedan 1897), i

Hessen och Bayern (sedan 1898) samt i Preussen, Altenburg och Reuss.

I Berlin och Miinchen hade kvinnoföreningar inrättat kurser för utbildande

af fabriksinspektriser.

Såsom eu betydelsefull meningsyttring påpekar motionären slutligen

det uttalande, som »Svenska kvinnornas nationalförbund», en union af

15 kvinnoföreningar med hvar sina speciella ändamål, gjort beträffande

önskvärdheten af att yrkesinspektriser äfven i vårt land blefve af staten

anställda.

Sin egen uppfattning af frågan sammanfattar motionären sålunda:

»Erkännandet af den kvinnliga inspektionens”oumbärlighet med hänsyn

till de kvinnliga arbetarna och den minderåriga personalen, äfven hvad

angår de yngsta årsklasserna af mankön, har mer och mer trängt sig

fram i de flesta länder, flerstädes ganska snabbt. Det stegrade intresse,

hvarmed Riksdagen omfattat fabriksinspektionen,'' tillåter att tro, att

Riksdagen ej skall tveka att gå en allt allmännare önskan till mötes

beträffande en åtgärd i den antydda riktningen, om en officiell undersökning

af frågan — det enda, som nu ifrågasättes, — skulle ådagalägga,

att vårt lands utomordentliga industriella utveckling påkallar,

att andra, såväl mindre som större länders föredömen i detta hänseende

ofördröjligen tagas till efterföljd.» . ''

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Behofvet af

yrkesinspektion.

Första Kammarens Tillfälliga XJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

Det industriella arbetets tilltagande betydelse för samhället och

den oupphörliga tillväxten af de skaror, som i detta arbete sysselsättas,

äfvensom en allt lifligare uppfattning af de både fysiska och moraliska

faror, som omgifva industriarbetaren, har inom alla modernt inrättade

stater tvungit lagstiftarne att inskrida till arbetarnes skyddande. Man

har kommit till en allt klarare uppfattning af det sakförhållandet, att

det folk, som icke på detta område ingriper, för att råda bot på en

mängd missförhållanden, hotas med framtida degeneration.

Känslan af denna fara har framkallat hela den s. k. arbetaresky

ddslag stiftning en, som afser att inskränka antalet under arbetet förekommande

olycksfall, att minska fabriksarbetets hälsovådlighet, att reglera

barns och kvinnors arbete i industrielt yrke o. s. v.

Snart nog insåg man, att om denna lagstiftning skrälle bära de

frukter, som med densamma afsetts, måste staten tillsätta särskilda

funktionärer, hvilkas uppgift det vore att öfvervaka lagstiftningens

efterlefnad. Där kontroll brister, hafva lagar af detta slag föga eller

ingen verkan, medan däremot en väl anordnad inspektion bringar

dem att fungera efter önskan.

Så har den institution uppkommit, som vi här i landet benämna

fabriks- eller yrkesinspektion.

Likasom ifrågavarande skyddslagstiftning själf utvecklat sig olika

i olika länder, allt efter de behof, som på skilda håll gjort sig gällande,

så har gifvetvis äfven inspektionen anordnats annorlunda i det ena

landet än i det andra. Hvad som härvidlag varit måttgifvande och

bestämmande, har i hög grad varit den omfattning skyddslagstiftningen

erhållit. I några länder omfattar den endast den egentliga industrien,

i andra både industri och handtverk och i ytterligare andra såväl

industri och handtverk som äfven vissa kommersiella inrättningar.

Det ligger i sakens natur, att de funktionärer, som tillsattes att

öfvervaka arbetareskyddslagstiftningens efterföljd, att börja med endast

utgjordes af män. Såsom motionären påvisar, har emellertid det växande

antalet barn och kvinnor, som tages i industriens tjänst, väckt den

tanken, att äfven inom yrkesinspektionen kvinnan borde vara representerad.

Man har ansett, att en kvinnlig inspektör borde bättre än en

man förstå de kvinnliga arbetarnes behof, hvarjämte man trott, att en

lätt begriplig kvinnlig tillbakadragenhet skulle kunna afhålla många

arbeterskor från att för manliga arbetsinspektörer frambära klagomål

öfver vissa slag af missförhållanden. En drifvande kraft i arbetet för

beredandet af plats inom yrkesinspektionen för kvinnan har äfven varit

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23,

den uppfattningen, att en för sitt kall intresserad inspektris skulle

kunna utöfva ett ofta behöfligt sedligt inflytande på arbeterskorna.

Motionären har i sin framställning uppvisat, i hvilken utsträckning

idén om kvinnans anställning i yrkesinspektionens tjänst trängt

igenom på olika håll i utlandet, och för utskottet återstår i detta afseende

endast att efter tillgängliga, delvis officiella källor i korthet

antyda, Indika områden af det vidsträckta och mångskiftande arbetsfältet

som anförtrotts åt yrkesinspektrisernas verksamhet.

I Frankrike, där, såsom motionären omtalat, det finnes ett betydligt

antal yrkesinspektriser, är — enligt »Traité de 1’inspection du

travail å 1’usage des inspecteurs, préfets, magistrats, industriel et

candidats å 1’in.spection» par Jean Rouquet, 1902 — deras verksamhetsområde

begränsadt till sådana verkstäder, som sysselsätta uteslutande

kvinnlig personal och där det tillika ej finnes någon mekanisk motor.

Uppdraget att utöfva inspektionen öfver de egentliga fabrikerna, äfven

om arbetskraften är uteslutande kvinnlig, tillkommer sålunda icke inspekiriserna,

utan dessas verksamhet är förlagd till de stora syateliererna,

magasinen och liknande lokaler, hvarest massor af kvinnliga biträden

finna sysselsättning. Enligt lagen af den 29 december 1900 tillkommer

det t. ex. yrkesinspektionen att tillse, att i alla försäljningslokaler med

kvinnlig personal linnes lika många stolar eller andra sittplatser som

antalet biträden.

Orsaken till den stränga begränsningen af de franska yrkesinspektrisernas

arbetsområde torde ligga däri, att vederbörande icke

tilltrott kvinnan förmågan att förvärfva den tekniska utbildning, som

är nödvändig för en verksam inspektion af en fabrik med mekaniska

eller elektriska maskiner. De examensprof, som de franska inspektriserna

ha att genomgå, innan de godkännas, omfatta därför icke heller

mekanik, utan endast fabriks- och arbetarelagstiftning samt industriell

hygien.

Från England kan man hämta åtskilliga lärdomar rörande frågan

om kvinnans användning i yrkesinspektionens tjänst. Där invaldes i den,

då fråga är om social lagstiftning, ofta omtalade »stora kommittén»

för behandling af arbetarefrågan — Grand Commission on Labour —

fyra kvinnliga ledamöter, Indika hade att ägna speciell uppmärksamhet

åt de förhållanden, som beröra den kvinnliga arbetskraftens användning.

Två äf dessa kvinnliga ledamöter blefvo sedermera, år 1893,

utsedda till yrkesinspektriser för England och Skottland. Dock erhöllo

de icke, såsom inspektörerna, något bestämdt'' distrikt, inom hvilket

Yrkesinspektionen

i

utlandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23,

deras verksamhet skulle begränsas, utan de skulle utfylla och förstärka

den lokala distriktsinspektionen genom oväntade undersökningar än

här och än där. Här var tydligen fråga om ett försök, och detta

utföll så, att efter två år ytterligare två yrkesinspektriser anställdes.

Numera finnes en särskild kvinnlig yrkesinspektörsafdelning — Female

Inspector Department — bestående af 7 inspektriser.

Hvad man i teoretiskt afseende framför allt fordrar af den, som

söker anställning såsom yrkesinspektris, är att hon skall vara fullt kunnig

rörande fabrikslagstiftningen. Men mera vikt än vid examina fäster

man dock därå, att den sökande genom sin föregående verksamhet

kommit i beröring med de förhållanden, hvilka skola sysselsätta henne

som yrkesinspektris. Några hafva förut varit anställda som sundhetsinspektriser

och därigenom erhållit en utbildning, som alldeles särskild!

lämpar sig för en yrkesinspektris. Sundhetsinspektriserna, hvilkas verksamhet

i flere afseenden påminner om yrkesinspektrisernas, tillsättas af

de kommunala myndigheterna i en del större industricentra och hafva

till uppgift att öfver vaka de sanitära anordningarna i sådana verkstäder

och butiker, där kvinnor eller minderåriga äro anställda.

Af den senaste oficiella redogörelsen för den engelska yrkesinspektionens

verksamhet, som stått till utskottets förfogande (Ännual

report of the Chief Inspector of factories and workshops 1899) framgår,

att inspektrisernas verksamhet då fortfarande var anordnad efter samma

principer, som då kvinnlig inspektion först infördes, d. v. s. att de

icke både några särskilda distrikt, utan måste begifva sig till de orter,

där deras uppträdande af omständigheterna särskild! påkallades. I

England är yrkesinspektrisernas verksamhet icke begränsad till verkstäder

och butiker med enbart kvinnlig arbetskraft eller till sådana

lokaler,, där arbetet försiggår utan mera invecklade arbetsmaskiner,

såsom förhållandet är i Frankrike. Fabriker och verkstäder af alla slag,

hvilka sysselsätta antingen enbart kvinnlig arbetskraft, eller blandad

kninnlig och manlig, äro föremål för deras inspektioner. Särskild uppmärksamhet

ägna de åt de i industriellt arbete anställda minderåriga.

Af den förut omnämnda oficiella årsberättelsen — där redogörelsen för

den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhet intar en betydande plats

— synes, att de engelska yrkesinspektrisernas uppgift, är både omfattande

och mångsidig, och att döma af berättelserna om de åtgärder, som vidtagits,

då det gällt att bringa hjälp åt genom arbetet försvagade barn,

eller att förskaffa bättre sanitära anordningar åt kvinnliga arbetare, ägna

de sig med synnerligt nit och intresse åt sin uppgift.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

.Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:ö 2) Utlåtande N:o 23.

I Nordamerikas Förenta stater har yrkeslagstiftningen och den

därmed förenade inspektionen påverkats betydligt af de i England vidtagna

åtgärderna. Dock finnes ingen för samtliga stater gemensam

lagstiftning på detta område, utan hvarje stat ordnar i detta afseende

förhållandena efter där rådande åskådningar och behof. Emellertid har

man öfverallt i de amerikanska stater, där yrkesinspektionen nått en

högre utveckling, såsom i Massachusetts, New-York, Pennsylvanien och

Illinois, funnit sig föranlåten att för dess tillgodoseende taga kvinnans

krafter i anspråk.

De amerikanska yrkesinspektrisernas verksamhetsområde är äfven

olika i olika stater, i det att de på en del orter hafva fullständigt

samma uppgift som inspektörerna, under det att på andra ställen en

sådan arbetsfördelning eger ram, att inspektörerna öfvervaka de tekniska

anordningarna, medan inspektriserua kontrollera, att de bestämmelser

följas, som röra de kvinnliga och minderårige arbetarne.

Såsom motionären framhåller, hafva äfven i några tyska stater

kvinnor funnit användning i yrkesinspektionens tjänst, och i Danmark

har sedan detta års början tillfälle beredts för en kvinna att ägna sina

krafter åt samma uppgift.

I Sverige regleras yrkesinspektionen genom lagen angående skydd

mot yrkesfara af den 10 maj 1889.

Med afseende på denna angelägenhet delades landet först i tre

distrikt, det norra, västra och södra, med en yrkesinspektör i hvarje

distrikt, År 1895 ökades såväl distriktens som inspektörernas antal

till fem. Men då år 1900 lagen angående minderårigas och kvinnors

arbete i industriel yrke blef af Riksdagen antagen och tillsynen öfver

denna författnings efterlefnad i hufvudsaklig mån uppdrogs åt yrkesinspektörerna,

ansåg man, att dessas antal likasom distriktens borde

från och med 1901 års början tillsvidare bestämmas till åtta. Dessutom

har under de senare åren varit anstäld en särskild inspektör för

öfvervakande af spränga inne still verkningen.

Redan vid 1901 års riksdag föreslog emellertid Kong!. Maj:t i

statsverkspropositionen, under sjunde hufvudtiteln, att till åstadkommande

af en verksammare inspektion skulle hos hvarje inspektör anställas

en tekniskt bildad assistent, i angifvet syfte att bereda yrkesinspekBih.

till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Åfd. 1 Band. 17 Höft. 2

Yrkesinspektionen

i

Sverige.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

törerna tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt det egentliga inspektionsarbetet

genom att förskaffa dem lättnad i en del sådana

göromål, som utan olägenhet skulle kunna öfverlämnas åt biträdande

tjänstemän.

Detta Kong!. Maj:ts förslag var föranledt af en framställning

från kong! kommerskollegium om ökning af yrkesinspektionens personal.

Efter att ha lämnat en redogörelse för det antal inspektioner,

som medhunnits med den före 1901 tillgängliga personalen, äfvensom

anstalt en beräkning öfver huru många inspektioner, som årligen skulle

kunna komma till stånd med nu befintliga inspektörer, yttrade kommerskollegium:

»Då hela antalet, yrkesinspektion underkastade arbetsställen,

enligt inspektörernas berättelse för år 1899, utgjorde 14,430,

skulle sålunda, under omförmälda af kollegium gjorda antaganden och

utan fästadt afseende å den sannolikt fortgående ökningen af antalet

af ifrågavarande arbetsställen, i allt fall i medeltal mera än åtta år

komma att förflyta, innan ett och samma arbetsställe ånyo blefve föremål

för regulier inspektion.» Detta förhållande ansåg kollegium vara

i hö g grad otillfredsställande, samt i och för sig utgöra ett tillfyllestgörande

bevis för otillräckligheten jämväl af den från och med år 1901

ökade inspektionspersonalen, äfven om icke den nya uppgiften, att

öfvervaka efterlefnaden af lagen angående minderårigas och kvinnors

arbete i industrielt yrke, förelädes densamma.

Regeringens, på kommerskollegiets framställning grundade förslagvann

dock icke Riksdagens bifall. Behofvet af ökade arbetskrafter

förnekades icke, men man höll före, »att ifrågavarande inspektioner

skulle förrättas af inspektörerna själfva och icke af några dem underlydande

tjänstemän.» Äfven ansågs, att man då ännu icke ägde någon

erfarenhet beträffande det af lagen angående minderårigas och kvinnors

arbete förorsakade behofvet af en ytterligare ökning i yrkesinspektionens

arbetskrafter. För att dock i någon mån bereda inspektörerna

ökadt tillfälle att ägna sig åt sin viktigaste uppgift, inspektionerna,

ökade Riksdagen anslaget till skrifbiträden och likartade utgifter med

2,400 kronor.

På grund af kommerskollegiets ofvannämnda framställning, som

oförtydbart ådagalägger behofvet af ytterligare förstärkning af yrkesinspektionens

arbetskrafter, förefaller det utskottet, att det icke kan

dröja särdeles många år, innan från Kongl. Maj:t framkommer nytt

förslag i denna riktning. Emellertid vill det synas utskottet, som om

goda och talande skäl skulle föreligga, för att, innan dylikt förslag

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 23.

framkommer, en sådan undersökning, som i föreliggande motion förordas,

borde verkställas.

Kvinnlig yrkesinspektion synes, såsom utskottet förut sökt visa,

med fördel tillämpas flerstädes i utlandet. Också förefaller det som

om motionären skulle ha rätt, då lian i korthet tecknar de skäl, som

tala för tillsättandet af yrkesinspektriser sålunda: »Många förhållanden,

som borde vara föremål för inspektörens uppmärksamhet, undandraga

sig denna lika naturligt som de själffallet skulle blifva föremål för

inspektrisens, och andra äro af beskaffenhet att af en kvinnlig arbetspersonal

näppeligen kunna påpekas för, anförtros åt den förre, medan

de utan tvekan skulle af arbeterskan meddelas åt en granskare af hennes

eget kön.» Riktigheten af denna motionärens uppfattning synes bekräftas

af de engelska yrkesinspektrisernas officiella berättelser.

Det kan gifvetvis icke falla inom utskottets uppgift att angifva,

huru i vårt land en sådan kvinnlig yrkesinspektion bör anordnas.

Dock vill det synas utskottet, som om det af England gifna föredömet

skulle vara det mest efterfölj ans värda och det, som med minsta svårighet

kunde efterliknas. Såsom utskottet redan nämnt, har man där

härjat i mycket liten skala och så småningom utvecklat institutionen, som

åtminstone ännu under år 1899, efter sex års tillvaro, fortfarande hade

den formen, att inspektrisernas verksamhet icke begränsats till särskilda

distrikt, utan omfattade hela landet.

Utskottet förbiser icke, att de länder, där kvinnans aktiva deltagande

i yrkesinspektion hunnit längst, ha en mera omfattande yrkeslagstiftning

än vårt land, och att följaktligen ett större antal arbetare

och arbeterskor där står under denna lagstiftnings skydd, och ej heller

har det undgått utskottets uppmärksamhet, att äfven en del andra förhållanden

här kunna vara annorlunda. Som ett ovederläggligt sakförhållande

kvarstår dock, att äfven i Sverige ett stort antal kvinnor och

minderåriga äro anställda i industriellt arbete, och ifrågasättas kan, om

icke en kvinna skulle ha skarpare blick än en man äfven för de minderåriges

behof.

1 detta sammanhang och då mot tanken på tillsättandet af yrkesinspektriser

möjligen kommer att göras den invändningen, att det är

ondt om kvinnor med för dylik befattning lämplig utbildning, vill utskottet

påminna därom, att kommerskollegium i sin ofvanberörda framställning

påpekade, »att tillsynen öfver efterlefnaden af meddelade bestämmelser

i fråga om minderårigas och kvinnors användande till arbete

i industrielt yrke i de allra flesta fall ej förutsatte någon större

teknisk erfarenhet».

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

hemställan.

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.

Af det anförda torde framgå, att utskottet finner en sådan undersökning,

som motionären föreslagit, böra företagas, på det att, när fråga

blir om ytterligare förstärkning af yrkesinspektionens arbetskrafter,

det må vara utredt, huruvida icke äfven i vårt land kvinnans hjälp må

kunna tagas i anspråk för ifrågavarande uppgift; och då frågan på

det närmaste berör kvinnliga intressen, torde icke vara olämpligt att,

i enlighet med motionärens förslag, bereda tillfälle äfven för den

kvinnliga sakkunskapen att göra sig gällande vid den föreslagna utredningen.

I öfverensstämmelse med Andra Kammarens utskotts betänkande

och på de i detsamma anförda skäl hemställer Första Kammarens andra

tillfälliga utskott,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 12 maj 1902.

På utskottets vägnar

HJ. PALMSTIERNA.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.