Skrifvelse till Konungen i fråga om tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa lägenheter, befintliga å till presterskapet anslagna annex-, mensaloch stomhemman.
1902-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1902:3, Skrifvelse till Konungen i fråga om tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa lägenheter, befintliga å till presterskapet anslagna annex-, mensaloch stomhemman.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1902, kl. 7 e. m.
Betänkande, angående skrifvelse till Konungen i fråga om tryggad
besittningsrätt åt innehafvare af vissa å de åt
presterskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman
befintliga lägenheter.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 får härmed afgifva
yttrande i anledning af till utskottet hänvisade motionen n:o 29 inom
Första Kammaren af herr Sörensson angående skrifvelse till Konungen
i fråga om tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa lägenheter,
befintliga å till presterskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman.
I denna motion hemställer motionären, att Riksdagen måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida några åtgärder kunna vidtagas för att bereda tryggad
besittningsrätt åt nämnde lägenhetsinnehafvare.
Till stöd härför anför motionären:
»På grund af kongl. brefvet till kammarkollegium den 12 november
1858 och kongl. skrifvelsen den 11 juli 1862 skola annex-, mensaloch
stomhemman, som äro anslagna till lön åt presterskapet, utarrenderas
hvarje gång på 20 år och afkastningen tillfalla vederbörande
presterskap eller ingå till presterskapets löneregleringsfond. Vid utarrenderingen
föreskrifves gemenligen af myndigheterna, att hvarken
Eib. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft. (N:o 3.)
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåande N:o 3.
det hela eller någon del af egendomen får öfverlemnas till annan person.
Men sedan den tid, då presterna sjelfva hade dispositionsrätten
öfver dessa hemman, äro på många af dem uppförda hus, som tillhöra
enskilda personer, vanligen daglönare och handtverkare. Dessa lägenhetsinnehafvares
ställning är synnerligen osäker. Då en ny arrendator
tillträder ett dylikt hemman, kan det lätt hända, att han vill blifva fri
från lägenhetsinnehafvaren och tillsäger honom derför att nedrifva och
bortföra sitt hus, som i så fall ofta nog blir nästan värdelöst; tillåter
han, att huset får stå qvar, kan han så uppdrifva afgälden, att den
blir oskäligt betungande, så att lägenhetsinnehafvaren af denna anledning
nödgas antingen sälja sitt hus eller nedrifva det. Jag känner fall, då
en arrendator uttager 36 kronor för 5 å 6 kappland jord. Antalet sådana
lägenhetsinnehafvare är ej så obetydligt, som mången kanske trordet
gifves hemman af ofvannämnda slag, på hvilka 3, 4, ända till 7
sådana lägenhetsinnehafvare bo.
Då nu lägenhetsinnehafvare å statens domäner genom Kongl.
Maj.ds nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888 erhållit
en väsentligen mera tryggad besittningsrätt till af dem innehafvande
lägenheter, så föreställer jag mig, att liknande föreskrifter kunde meddelas
vid utarrenderingen af förstbemälta hemman.»
Kongl. Maj ds nådiga skrivelser till kammarkollegium af den 12
november 1858, angående utarrendering af annex- och mensalhemman
i Skåne, Halland och Blekinge, samt af den 11 juli 1862, angående utarrendering
af presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet
kan i förening med bostadsboställe brukas, föreskrifva om utarrendering
för hvarje gång på så lång tid, som för kronans egendomar i allmänhet
är eller varder bestämd, samt att det åligger vederbörande kontraktsprost
att, i samband med den kyrkoherde, till hvilkens aflöning hemmanet är
anslaget, uppgöra förslag till arrendet, hvilket förslag pröfvas, vid behof
jemkas och fastställes af Konungens befallningshafvande och domkapitlet,
och kan besvär deröfver anföras hos kammarkollegium. I dessa
författningar säges deremot intet om möjliga lägenhetsinnehafvares
rättigheter.
Beträffande åter lägenhetsinnehafvare å kronans egendomar anhöll
Riksdagen den 12 maj 1886 hos Kongl. Maj:t om utredning, om och i
hvad mån de å kronans utarrenderade jordbruksegendomar bosatte
lägenhetsinnehafvare, hvilka, före tillämpningen af nådiga kungörelsen den
10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner, uppfört och bebodde dem sjelfva tillhöriga
3
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
byggnader, kunde beredas någon tids tryggad besittning af de lägenheter,
de innehade.
Med anledning häraf utfärdade Kongl. Maj:t den 18 maj 1888, efter
Riksdagens hörande, en nådig skrifvelse till domänstyrelsen, angående beredande
af tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å kronans utarrenderade
egendomar befintliga lägenheter, uti hvilken skrifvelse stadgas, att
om domänstyrelsen vid pröfning af arrendeförslag funne lägenhetsinnehafvare,
som å egendomen bebodde honom sjelf tillhörande, före den
1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens
skötsel vid lägenheten bibehållas, skulle den ega att bland arrendevilkoren
intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren
och hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrendatorn af afgäld,
som i sammanhang dermed blefve af domänstyrelsen faststäld, qvarbo
å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge lefde och styrelsen
ej under arrendetiden, på grund af deras uppförande eller underlåtenhet
att utgöra afgälden, funne anledning dem genom uppsägning
från lägenheten skilja, äfvensom att styrelsen jemväl skulle ega att,
beträffande sådan lägenhet, hvilken den ansåge för egendomen, hvarå
den funnes, medföra gagn, meddela så beskaffad! stadgande, att lägenhetens
bibehållande till arrendeperiodens utgång gjordes oberoende af
innehafvarens frånfälle eller lägenhetens öfverlåtande å annan person.
Till följd af denna skrifvelse förekomma uti domänstyrelsens
kontrakter bestämmelser dels derom, att vissa namngifna personer ega
att, derest de ej af styrelsen varda uppsagda, i sin lifstid och, der de
äro gifta män, deras hustrur, så länge de lefva, bibehålla de af dem nu
bebodda och brukade lägenheter mot det att till arrendatorn erläggas
faststälda afgälder, och skola, då besittningsrätten till någon af dessa
lägenheter i följd af innehafvarens frånfälle upphör, de å lägenheten
befintliga hus ovilkorligen borttagas, dels ock att vissa namngifna personer
ega, i sin lifstid och, der de äro gifta män, deras hustrur, så länge
de lefva, att, såvida ej styrelsen finner skäl uppsäga dem, innehafva
och bruka de lägenheter, som af dem bebos, mot erläggande till arrendatorn
af stadgade afgälder, med förbehåll för styrelsen att, derest
lägenhetsinnehafvaren önskar lägenheten åt annan öfverlåta eller efter
lägenhetsinnehafvarens frånfälle hans rättsinnehafvare begära att få
lägenheten bibehålla eller åt annan öfverlåta, härom efter arrendatorns
hörande besluta, äfvensom angående vil koren derför. Vidare föreskrifves
der, att arrendatorn eger hos Konungens befallningshafvande anmäla, om
lägenhetsinnehafvare försummar väl häfda sin jord, om han varder stäld
till ansvar för vanfräjdande brott eller om han eljest gör sig skyldig
4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
till sådant uppförande, som kan anses innefatta skälig anledning till
hans skiljande från lägenheten, samt om arrendatorn önskar vidtagande
af sådan åtgärd mot honom i följd af försummelse att inom föreskrifven
tid erlägga afgäld, att styrelsen förbehåller sig att, der förutnämnd anledning
yppas till lägenhetsinnehafvares afhysning eller om styrelsen
eljest finner skäl dertill, uppsäga honom till afflyttning, samt att backstuga
eller gatuhus ej må å egendomen uppföras.
Vid dessa kontrakters uppgörande synes icke någon skilnad vara
gjord mellan lägenheter, som uppförts före den 1 januari 1883 eller
senare.
Någon uppgift å antalet lägenheter, som nu finnas i annex-, mensaloch
stomhemman, har ej kunnat vinnas, men dessa hemmans sammanlagda
afkastning upptages till nära 450,000 kronor, förutom c:a 100,000
kronor i afgälder för lägenheter, genom Kongl. Maj:ts beslut för alltid
afsöndrade till skolor, kyrkogårdar etc. eller genom kammarkollegii beslut
upplåtna på viss tid till byggnadstomter vid stationer m. m., till
odlingslägenheter etc.
Då det icke torde finnas skäl för att lägenhetsinnehafvare å till
presterskapet anslagen, icke i förening med bostadsboställe brukad, utan
på längre tid utarrenderad jord äro i samma och sämre ställning än
dylika å kronans utarrenderade egendomar, och då de för dessa senare
på grund af Riksdagens anhållan utfärdade föreskrifter i tillämpliga delar
torde kunna äfven med afseende på förstnämnda jord användas, så hemställer
utskottet, att Första Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida några åtgärder kunna vidtagas för att bereda
tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å de
åt presterskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman
befintliga lägenheter.
Stockholm den 17 mars 1902.
Å utskottets vägnar:
HJ. PALMSTIERNA.
STOCLHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.