Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t beträffande ändring af § 51 folkskolestadgan.

1902-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:6, Skrifvelse till Kongl. Maj:t beträffande ändring af § 51 folkskolestadgan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ant till Riksd. kansli den IT april 1902, kl. 3 e. m.

Första Kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,

angående en af herr R. Eklundli vackt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t beträffande ändring af § 51 folkskolestadgan.

Med anledning af en inom Andra Kammaren väckt ock till dess

första tillfälliga utskott känskjuten motion, n:o 11, af kerr K. Eklundk

kar Andra Kammaren, med afslag å utskottets kemställan, för sin del

beslutat: »att Riksdagen skulle i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Magi i gällande folskolestadga införa bestämmelser derom, att

husbonde, som har i sin tjenst minderårigt skolpligtigt barn, skall vara skyldig

sörja för att den minderårige tjenaren kommer i åtnjutande af behörig skolundervisning,

vid enahanda äfventyr, som för underlåtenhet häraf i afseende

på föräldrar och målsmän i folkskolestadgans 51 § föreskrifves.»

bedan detta beslut blifvit 1 örsta Kammaren delgifvet, bär denna

känvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är afföljande lydelse:

»Uti en inom Andra Kammaren väckt ock till dess första tillfälliga

utskott känskjuten motion, n:o 11, kar kerr R. Eklundli i Lund

Bih. till Riksd. Fiol. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 6 Häft. (N:o 6 -8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

ilems tält, »att Riksdagen beslutar aflåta underdånig skrifvelse till Kong!.

Maj:t med anhållan, det täcktes Kong!. Maj:t så förtydliga eller så förändra

§ 51 i gällande folkskolestadga, att husbonde, som har i sin tjenst

minderårig skolpligtig tjenare, varder dennes målsman i afseende på skyldigheten

att sörja för denne minderåriges skolundervisning». Nämnda §

lyder: »I händelse föräldrar eller målsmän skulle tredskas att efterkomma

de föreskrifter, kvilka i afseende på barnens slcolgångsskyldighet blifvit

meddelade, eller visa sig så försumliga, att de ej tillhålla barnen att besöka

skolan, skola de tredskande eller försumliga efter anmälan af skolrådet,

undergå varning af vederbörande församlings pastor och, då ej

sådan haft åsyftad verkan, af kyrkorådet, Om dessa varningar blifvit

fruktlösa, må barnen kunna genom skolrådets försorg från föräldrarne

eller målsmännen skiljas och till vårdande åt andra personer öfverlemnas,

samt kostnaden för barnens underhåll hos föräldrarne eller målsmännen

i laga ordning utmätas». I motiveringen för sin hemställan utgår motionären

från det antagandet, att dessa bestämmelser skulle kunna blifva

utan åsyftad verkan i det fall, att skolpligtiga barn med sina föräldrars

medgifvande antaga lagstadgad tjenst och att vid sådant förhållande dylika

barns husbönder skulle stå utom räckvidden för ifrågavarande bestämmelsers

tillämplighet, »enär», säger motionären, »begreppet målsmän

i § 51 till äfventyrs icke i sig inrymmer husbonde, som har minderårig

skolpligtig i sin tjenst». Dessa båda begrepp »målsman» och »husbonde»

sammanställer motionären med hvarandra och håller före, att, om de också

icke, juridiskt taget, kunna sägas täcka hvarandra, de likväl i detta

fall böra anses hafva samma innebörd och följaktligen ålägga enahanda

förpligtelse!’. Efter att hafva påpekat, hurusom, enligt § 50 i folkskolestadgan

och lagen angående minderåriges användande i arbete, det tillkommer

arbetsgivare att tillse, att minderårige, som han använder i sin

tjenst, erhålla undervisning enligt derom gifua föreskrifter, framhåller

motionären, under åberopande för öfrigt af det förhållande, att enligt

fattigvårdsförordningen husbondevälde och målsmanskap sammanfalla med

hvarandra, såsom något helt naturligt, att husbonde, i och med det att

han tagen i sin tjenst minderårig skolpligtig, får på sig öfverförd föräldrars

målsmaliskap i fråga om en sådan minderårigs skolgång. Men så

naturligt detta än förefaller vara, har dock eu motsatt åsigt gjort sig

gällande, och såsom bevis härpå anföres i motionen, »att då skolråd och

kyrkoråd samt pastor förmenat, att husbonde i fall, som åsyftas, vore

målsman och husbonden tilldelats sådan varning, som § 51 i folkskole
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 3

stadgan omförm åter , husbonden hos vederbörande domkapitel anfört klagan

öfver varningen med begäran, att denna skulle återgå, och domkapitlet

dömt, att § 51 icke har tillämplighet på husbonden, samt i följd deraf

till all kraft och verkan uppkäft varningen». I sammanhang härmed

söker motionären genom belysande exempel visa, huru genom en dylik

tolkning af begreppet »målsman» folkskolestadgans bestämmelser om barns

skolpligtigket och föräldrars och målsmäns ansvar i fråga härom kunna

helt och hållet eluderas.

Såsom synes af förevarande framställning, hyser motionären den

uppfattningen, att i det fall, som här afses, begreppen »husbonde» och

»målsman» böra vara liktydiga och innebära enahanda åligganden. Och

i likhet med honom finner utskottet det vara rimligt och naturligt, att,

om en person bär minderårigt skolpligtigt barn anstäldt hos sig i lagstadgad

tjenst, hans husbonderätt öfver sådant barn äfven bör medföra

liknande skyldighet, som i bär afsedda hänseende åligger »målsman»,

nemligen att ansvara för att barnet erhåller undervisning i enlighet med

folkskolestadgans föreskrifter. Men betraktar man närmare gällande

stadganden, som kunna hafva afseende på här berörda fall, torde de, åtminstone

efter ordalydelsen taget, icke gifva fullt stöd åt denna mening.

I folkskolestadgans § 51, hvars förtydligande eller förändring i angifvet

syfte nu begäres, talas blott om föräldrar eller målsmän, men icke om

husbönder, hvadan man der icke finner en sådan jemställning mellan husbonde

och målsman, som berättigar till en dylik uppfattning. I § 50

af samma stadga talas det åter om husbonde och arbetsgivare, och der

ålägges dels husbonde att tillse, »att hans tjenstehjons eller underhafvandes

barn ordentligt besöka någon af distriktets skolor eller eljest

erhålla undervisning i enlighet med denna stadgas föreskrifter», dels ock

arbetsgivare, »som begagnar barns biträde vid sin handtering, att jemlik!

de föreskrifter, som derom äro eller varda gina, så ordna deras arbete,

att nödig tid förunnas dem att erhålla stadgad undervisning». Af

detta stadgande torde man helt osökt få fram den meningen, att husbonde,

då han bär att tillse, att hans tjenstehjons eller underhafvandes

barn ordentligt besöka skolan, äfven bör vara underkastad samma förpligtelse

i fråga om minderårigt skolpligtigt barn, som hos honom er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

hållit lagstadgad tjenst, och detta i synnerhet, som husbonde väl ock i

viss mån torde kunna betraktas som arbetsgivare. En sådan tolkning

synes hafva stöd i de bestämmelser om barns anställning i lagstadgad

tjenst, som innehållas i legostadgans § 20, der det heter:

»Emottaga- någon barn af fattiga föräldrar till uppfostran, födande

och klädande emot vissa års tjenst, upprätte aftal derom skriftligen i

vittnens närvaro, och inträde den, som barn sålunda emottager, i föräldrars

rätt.»

Men vare sig nu husbonde, hos hvilken minderårig skolpligtig

antagit lagstadgad tjenst, är att betrakta såsom målsman eller icke i

afseende på skyldigheten att sörja för denne minderåriges skolundervisning,

anser emellertid utskottet, att de nuvarande bestämmelserna i

gällande folkskolestadga angående föräldrars och målsmäns, ja, äfven husbönders

åligganden i detta afseende kunna vara fullt tillräckliga

och effektiva, under förutsättning, att vederbörande myndigheter tillse,

att de efterlefvas, och särskildt att de blifva tillämpade på de

skolpligtiga barnen under det stadium af deras skolålder, då de ännu

icke hunnit den kroppsliga utbildning, att- de kunna erhålla lagstadgad

tjenst.

Slutligen får utskottet framhålla, att motionären med sin hemställan

om förtydligande eller förändring af gällande bestämmelser i syfte

att husbonde, som har i sin tjenst minderårigt skolpligtigt barn, skall

vara detta barns målsman i fråga om skyldighet att sörja för dess skolundervisning,

icke synes hafva träffat rätta målet, enär enligt utskottets

förmenande förtydligandet eller förändringen, om sådant kan anses

vara af nöden, icke bör afse § 51, utan § 50 i gällande folkskolestadga.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet, att förevarande

motion icke må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»

Utskottet anser, att då folkskolestadgan afser obligatorisk skolpligtoch

uti 51 § har föreskrifter till förekommande af föräldrars eller målsmäns tredska

i afseende å barnens skolgångsskyldighet, samt det enligtdess 50 § åligger

hvarje husbonde tillse, att hans tjenstehjons eller underhafvandes barn

ordentligt besöka skolan, så böra ock dessa föreskrifter i öfverenstämmelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 5

dermed utsträckas äfven till husbonde, som har i sin tjenst minderårigt

skolpligtigt barn, och får således utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 11 april 1902.

På utskottets vägnar:

HJ. PALM STJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.