Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

1902-04-11 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1902:7, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Biksd. kansli den 11 april 1902, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, med

anledning af en af herr E. O. V. Wavrinsky väckt

motion angående åtgärder till skydd mot djurplågeri

under transporter.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr Wavrinsky

väckt motion har, för sin del, Andra Kammaren, i enlighet med hemställan

af dess andra tillfälliga utskott, beslutat: att »Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj.t anhåller, det täcktes Kongl. Maj.t föranstalta om

utredning, Jwilka allmänna bestämmelser till djurens skydd under transporter

må kunna befinnas nödiga, och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

utredningen kan föranleda.»

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna

hänvisat det till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens utskott har, efter att hafva återgifvit motionen,

med deruti intagna utdrag af i andra länder vidtagna lagstiftningsåtgärder

i fråga om djurtransporter, yttrat:

»Om befintligheten af de missförhållanden, hvilka föranledt motionen,

kunna meningarna ej vara delade. Hvad motionären härom andraga

bestyrkes af de myndigheter och enskilda, hvilkas föreskrifter och

uttalanden han i sin motion återgifvit. Så af kongl. järnvägsstyrelsen,

af öfverståthållareämbetet i Stockholm och af landshöfdingarne i de närmast

hufvudstaden liggande länen, af veterinärer m. fl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 7

Särskilt belysande i detta afseende är en framställning rörande

djurtransporter sjöledes, hvilken för någon tid sedan blifvit till jordbruksdepartementet

inlemnad af Nordiska djurskyddsföreningens ordförande,

länsveterinären H. Åkerström, och som varit för utskottet tillgänglig.

Denna utförliga framställning, hvars utarbetande ombesörjts af redaktören

för tidningen »Djurskyddet», fil. kand. F. A. Wingborg, stödjer

sig på myndigheters och vederhäftiga enskilda personers utlåtanden, samt

innehåller en mängd talande exempel på ovårdsam, ja i flera fall rent

af omänsklig behandling af djuren. Sålunda uppgifves det bland annat

hafva händt, att uppköpare af kalfva!’ och får vid inlastningen helt enkelt

bräckt af dessas ben, medan de ännu lefde, för att få de tätt packade

djuren att ligga stilla under transporten. Vid hamnstationerna finnas

i regeln inga stallar eller skyddsskjul, hvarföre djuren, som oftast

drifvits dit lång väg, få under bar himmel — icke sällan i hårdt stormoch

regnväder, — invänta de mången gång i timtal försenade båtarna.

Djuren placeras sedan i regeln å båtarnas öppna fördäck, der blåsten

och regnet äro som omildast, och förses sällan under transporten med

foder eller vatten, i synnerhet om de äro bestämda till slakt.

En del af de sålunda påvisade missförhållandena äro af den art,

att de måste anses såsom yttringar af uppenbar grymhet, följaktligen

såsom verkliga förbrytelser, åtkomliga för beifran enligt strafflagens

18 kap. 16 §.

Om de flesta missförhållandena torde man dock knappast kunna

säga, att de härröra ur denna bevekelsegrund. Deras orsak är mindre

ond vilja än bristande förtänksamhet, och de kräfva på grund häraf för

sitt undanröjande egentligen ej strängare straffbestämmelser, utan snarare

ändamålsenligare och omsorgsfullare ordningsföreskrifter.

På vissa områden och i vissa afseenden hafva sådana ordningsföreskrifter

redan kommit till stånd. Kong!. järnvägsstyrelsen utfärdade

den 15 december 1865 ett cirkulär rörande beifrande af djurplågeri

vid transporter på jernväg, hvilket lyder sålunda:

Befogade anmärkningar ha vid flera tillfällen förekommit deröfver, att,

vid transporter på jernväg, så många djur sammanpackats å eu vagn, att djur

blifvit nedtrampade och dödade eller illa skadade. Den nu gällande taxan medgifver

i § 20 att, då samma afsändare förhyr hel kreatursvagn, eger han att

derpå låta införa så många djur, som utrymmet medgifver utan skada för vagnen.

Stationsbefälet äger således icke laglig rätt att förbjuda en afsändare att genom

sammanpackning af ett allt för stort antal kreatur plåga dessa, så vida ej vagnen

därutaf kan skadas, hvilket sällan bör kunna inträffa.

För att emellertid söka, i hvad på styrelsen beror, förekomma detta slags

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

djurplågeri, vill styrelsen härmed hafva föreskrifvit, att stationsbefälet å mottagningsstationen

ovillkorligen skall till laga beifran anmäla, då djurplågeri utöfvats

på ofvan antydda vis, äfvensom att stationsbefälet å afsändningsstationen

skall varna kreatursafsändare för följden, i händelse han å en vagn inlastar flera

djur än stationsbefälet anser förenligt med dessas välbefinnande.

Sedermera har samma styrelse den 7 augusti 1900 utfärdat ett

nytt cirkulär af följande lydelse:

Då vid olika tillfällen under transport på järnväg förekommit, att kreatur,

Indika förvarats i burar, lådor eller korgar, varit till så stort antal sammanförda

i sina resp. förvaringsrum, att ett eller flera af djuren till följd af

kväfning omkommit, har kong!, styrelsen, för att, så vidt möjligt, förekomma

dylikt djurplågeri, velat härigenom föreskrifva,

att stätionsföreståndaren å afsändningsstationen skall, der han finner skäl

befara, att djuren skola till följd af ofvan nämnd anledning taga skada under

transporten, för afsändare!! framhålla, att, därest icke tillfredsställande anordningar

beträffande djurens transport vidtagas, afsändaren riskerar åtal för djurplågeri

inför vederbörande domstol,

att, derest afsändaren icke desto mindre vidhåller sin fordran på djurens

afsändande, försändelsen visserligen skall i behörig ordning expedieras, men skola

i sådant fall såväl mottagningsstationen sou! den trafikinspektör, under hvilken

den senare stationen lyder, medelst telegram underrättas om ifrågavarande af afsändningsstationen

anmärkta förhållande, samt

att stationsbefälet å mottagningsstationen under alla omständigheter skall

hos vederbörande åklagare till laga beifran anmäla begången förseelse af ofvan

angifven beskaffenhet.

Enahanda förfaringssätt skall jemväl tillämpas, derest större kreatur,

hvilka lastas direkt i jernvägsvagnarna, till så stort antal i vagn sammanpackats,

att djuren deraf kunna taga skada.

Uti »Taxa för transporter å statens jern vägar» af år 1889 förekomma

följande ännu gällande bestämmelser, som kunna anses hafva

inflytande på sättet för transport af lefvande djur:

§ -r>.

1.

d) vid sändning af hästar samt sådana djur, hvilka uti mom. k) och 1)

bär nedan omförmälas, få ej i vagnen inlastas flera djur än att vårdaren kan gå

emellan djuren;

e) födoämnen för djur under jern vägstransporter skola tillhandahållas

och bekostas af djurens egare och få utan särskild afgift medföras i de vagnar,

hvaruti djuren befordras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

2.

f) när flera än sex hästar af vanlig storlek inlastas på samma vagn, erlägges

för hvarje häst utöfver nämda antal frakt, motsvarande skillnaden mellan

afgiften för fem och afgiften för sex hästar.

Af s. k. ölandshästar och därmed i storlek jämförliga djur må, mot afgift

såsom för sex hästar, i vagnen inlastas så många, som efter vederbörande

stationsföreståndares bepröfvande lämpligen kunna i vagnen inrymmas;

3.

k) när flera än åtta större boskapsdjur inlastas på samma vagn, erlägges

för hvarje djur utöfver nämda antal frakt, motsvarande skillnaden emellan afgiften

för sju och afgiften för åtta sådana boskapsdjur;

l) fjällkor äfvensom större tama hjortar och renar fraktdebiteras lika med

boskap, dock med rättighet för afsändare af dylika djur att, utan förhöjd afgift,

å samma vagn inlasta så stort antal däraf, som vagnen efter stationsföreståndarens

afgörande kan rymma, så vida frakt erlägges till det belopp, som tariffen bestämmer

för åtta boskapskreatur;

m) frakten för kalf var, rådjur, smärre hjortar och renar, svin, får och

cjetter, kaniner samt fjäderfä, då dessa djur föras lösa, beräknas antingen efter

stycketal enligt hvad tariff IV B bestämmer för småkreatur, eller för hel vagn, i

hvilket senare fall afgiften är lika med den för åtta större boskapskreatur, och

afsändaren äger å vagnen intaga så många djur af ett eller flera bland ofvan uppräknade

slag, som vagnens utrymme efter stationsföreståndarens afgörande medgifver.

n) afsändare af djur, som föras lösa mot frakt efter stycketal, är skyldig

att medsända minst en vårdare för hvar tredje vagn, men berättigad att låta en

vårdare åtfölja hvarje använd vagn; varande dock afsändaren fritagen från

skyldigheten att medsända vårdare, då våglängden för transporten understiger 100

kilometer och tillryggalägges på samma dag som inlastningen af djuren egt rum,

samt transporten verkställes på afsändaVens egen risk;

o) afsändare medgifvas att, mot det han ansvarar för all därigenom

uppkommande skada å djuren, på en vagn inlasta en sändning af hästar och

större boskapsdjur tillsammans, så vida stationsföreståndaren pröfvar sådant lämpligen

kunna ske, och frakt erlägges till samma belopp som för motsvarande antal

hästar enligt tariff IV A;

Trafikdirektören vid Bergslagernas jernvägar bär följt kong],

järnvägsstyrelsens föredöme och utfärdat följande cirkulär, däri järnvägspersonalen

»på det allvarsammaste» uppmanas att tillse, det transporterade

djur icke utsättas för onödiga lidanden:

Då det visat sig, att vid transporter å jernväg af lefvande djur dessa till

följd af vårdarens eller ägarens oförstånd, tanklöshet, vårdslöshet eller till och med

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

grymhet ofta nog blifva på mångahanda sätt pinade och illa medfarna, och då

järnvägspersonalen bäst är i tillfälle att iakttaga dessa missförhållanden, uppmanas

densamma härmed på det allvarsammaste att tillse, det djuren icke må utsättas

för onödiga lidanden, samt att med alla till buds stående lagliga medel söka

åtminstone inom järnvägens område förhindra djurplågeri, af hvad slag det vara

må. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt inlastningen, vid hvilken någon af

stationspersonalen, så vidt möjligt är, bör närvara för att lämna biträde eller upplysningar

samt tillse, att djuren därvid ej misshandlas samt att de placeras på

förståndigaste sätt och ej flera tillsammans än utrymmet bekvämligen medgifver,

att, då djuren ej föras lösa utan i burar eller korgar, dessa korgar är tillräckligt

stora och ändamålsenliga, samt att vid kylig väderlek burarna eller korgarna så

placeras i stationsvagnen, att djuren i möjligaste måtto skonas för drag. Vid afgångsoch

mottagningsstationen bör dricksvatten tillhandahållas, och åligger det konduktörerna

att äfven under resan, där så anses behöfligt, om möjligt söka bereda

djuren tillfälle att släcka sin törst. Äfvenledes böra på ifrågavarande platser

djur, som ej inlastas i särskild vagn, under den kalla årstiden förvaras under

tak eller på annat lämpligt sätt i möjligaste måtto skyddas mot kölden under

afvaktan på tågets ankomst eller på afhämtning; och bör afsändare uppmanas

att ombesörja, det djuren ej allt för länge må sakna föda. Då det ej är möjligt

att här gifva föreskrifter, som visa sig till fyllest för alla möjliga fall, öfverlemnas

åt järn vägspersonalens eget bedömande att efter bästa förstånd göra jernvägstransporten

för djuren så litet plågsam som möjligt samt att i öfrigt hvar och en

i sin stad bidraga därtill, att eu mild och förståndig behandling må komma dem

till del.

För transporten af djur sjöledes hafva, såsom ock motionären anfört,

öfverståthållaren i Stockholm samt landshöfdingarne i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län den 18 maj 1901

gifvit följande ordningsföreskrifter:

Sedan hos öfverståthållareembetet gjorts anmälan, att vid transporter sjöledes

till hufvudstaden af lefvande kreatur, särskildt spädkalfvar, åtskilliga missförhållanden

yppats, såsom att stundom djur inlastats, hvilka på grund af sjukdom

eller svaghet redan vid inlastningen varit så kraftlösa, att de af transporten

uppenbarligen tagit skada eller tillskyndats afsevärda lidanden, att enahanda följd

ofta uppstått i anledning af de otillfredsställande anordningar, afsändaren vidtagit

för transporten, att äldre djur ibland sammanförts å fartygen med spädare på

sådant sätt, att de sistnämnda nedtrampats och skadats af de äldre, samt att ej

sällan inträffat, att afhämtning af transporterade djur fördröjts flera timmar efter

fartygs ankomst till hufvudstaden, hvarigenom djurens lidande under transporten

onödigtvis förlängts, hafva öfverståthållareembetet samt Konungens befallningshafvande

i . . . län för att söka råda bot på omförmälda missförhållanden velat

genom detta cirkulär anmana rederier för de ångbåtar, som förmedla transporter

af kreatur mellan Stockholms stad och angränsande orter, att hvar för sina

fartyg tillse, att vid forsling sjöledes af lefvande späda kreatur, särskildt kalfvar,

iakttagas följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Ordningsföreskrifter.

1.

Anmäles spädkalf till transport, och finner fartygets befälhafvare, att

djuret på grund af sjukdom, svaghet eller bristande lämpliga anordningar å afsändarens

sida uppenbarligen skulle under transporten taga skada eller utsättas

för afsevärdt lidande, åligger det befälhafvaren att vägra emottaga djuret till

transport å fartyg.

Varder sådant först under transporten uppenbart, skall befälhafvaren

genast vid framkomsten bos polisman göra anmälan om förhållandet.

2.

Likaledes bar befälhafvaren att, därest genom mottagarens underlåtenhet

att i tid afhämta djuren från fartyget dessa utsättas för lidande genom brist på

vård och tillsyn, sådant ofördröjligen för polisman anmäla.

3.

I fråga om anordningar under sjötransporten bör iakttagas, att å spädkalfvar

benen under transporten ej få hållas sammanbundna, att kättar eller burar,

deri spädkalfvar transporteras, skola vara försedda med nödiga öppningar för

luftväxling, med täta golf och i öfrigt vara så inrättade, att de lemna tillräckligt

utrymme för djuren att intaga såväl stående som liggande ställning, att, då spädkalfvar

forslas bundna å däck, detta under dem skall vara försedt med sand eller

dylikt samt vid längre resor med särskild ströbädd och anordning vidtagas för

djurens stödjande vid fartygets krängningar och att spädkalfvar ej utsättas för

svårare lidande genom köld eller nederbörd och ej heller för trampning eller

annan skada af samtidigt forslade gödkalf var eller andra äldre kreatur.

4.

Hvad ofvan är stadgadt om spädkalfvar skall äfven äga tillämpning i fråga

om transport af andra späda kreatur.

Vederbörande kronobetjening och polismyndighet i städerna hafva i uppdrag

att öfvervaka, att nu lämnade föreskrifter efterkommas samt att, därest

transport sker under sådana förhållanden, att åtal för djuplågeri kan ifrågakomma,

lämna underrättelse till polismyndigheten å den ort, dit transporten

skall ske.

Och beslöts, att af cirkuläret ett exemplar skall bevisligen tillställas ett

och hvart af här i staden befintliga rederier för de ångbåtar, som förmedla transporter

af kreatur mellan Stockholms stad och angränsande orter, med anmaning

att hvar för sina fartyg tillse, att, vid forsling sjöledes af lefvande späda kreatur,

särskildt kalf var, iakttagas här ofvan omförmälda ordningsföreskrifter, hvar jämte

ett exemplar af detta protokoll öfverlämnas till kongl. poliskammaren för utöfvande

af den tillsyn, som i förevarande hänseende kunde på polismvndieheten

ankomma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

I betraktande af de bestämmelser och anvisningar, om Indika nn

blifvit erinradt, skulle man möjligen kunna hysa den åsigten, att intet

vidare behöfde i saken åtgöras.

Utskottet är emellertid, i likhet med motionären, af annan mening.

Strafflagens 18 kap. 16 § är visserligen tillämplig äfven på sådant

djurplågeri, som sker under transporter. Men dess bestämmelser räcka

icke till för alla de fall, då ett ingripande till djurens skydd behöfde

ske. Många djur, som näppeligen i allmänna språkbruket räknas till

kreatur, egna eller andras, transporteras till lands och sjös.

Vid in- och aflastningsorterna finnas i regeln heller inga polismän,

som kunna beifra brott mot förut nämda strafflagsbestämmelse, och det

är ganska vanskligt för den enskilde att föra talan i sådana fall. För

öfrigt är det icke alltid lätt att veta, hvem som skall åklagas: djurafsändaren,

eller de som inlasta djuren, eller de som sköta om transporteringen.

Härtill kommer — och detta synes, såsom utskottet redan påpekat,

vara hufvudanledningen till förevarande motion — att en stor

del af de lidanden, som tillfogas transporterade djur, hafva sin grund i

olämpliga anordningar och icke kunna rubriceras såsom härrörande af

»uppenbar grymhet». Sålunda händer det ej sällan, att afsändare tillåtas

infösa i lastvagnar eller lastrum långt flera djur än som beqvämligen kunna

rymmas där; och till sådana försök inbjuda ofta gällande frakttaxor, som

bevilja synnerligen billig frakt för de djur, som kunna inlastas utöfver

det normala antalet. Vidare inträffar både till sjös och lands, att större

och mindre djur inlastas om hvarandra, hvarvid de större djuren kunna

tillfoga de mindre så svåra skador, att döden eller åtminstone ett betydligt

reduceradt handelsvärde däraf blir följden. Dessutom sammanföras

icke sällan under transporten friska och sjuka djur med hvarandra till

men för bådadera. Understundom förekommer, enligt hvad för utskottet

blifvit uppgifvet, att afsändare blifvit förvägrad att gifva föreskrifter

rörande inlastningen af djuren, sedan de omhändertagits af vederbörande

betjening, äfven om han därmed endast afser att bereda djuren någon

lindring under den i allt fall mödosamma transporten.

Man har allt skäl att vara kongl. järnvägsstyrelsen och åtskilliga

länssstyrelser äfvensom en eller annan styrelse för enskilda banor tacksam

för den omvårdnad, de i denna sak visat genom de af dem utfärdade

cirkulären. Men det gifves många missförhållanden vid djurtransporter,

som icke beröras i dessa cirkulär. De utfärdade före

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. IB

skrifterna vid transport sjöledes angå ju endast spädare kreatur, särskildt

kallvar, ock gälla blott för en mindre del af vårt land, Och järnvägsstyrelsernas

cirkulär, ehuru de vittna om humanitet och medkänsla,

hafva dock ett alltför obestämdt innehåll för att kunna med kraft tilllämpas.

För öfrigt gifves det ingen lag, som bjuder järnvägsstyrelserna

att vidtaga åtgärder för djurens skydd under transporter, och följden

därutaf är naturligtvis den, att järnvägsstyrelserna, särskildt vid de enskilda

järnvägarna, antingen inga åtgärder vidtaga eller ock utfärda

olika cirkulär, den ena järnvägsstyrelsen med eu lydelse, den andra

med en annan. Det blir ingen inom och för hela vårt land förbindande

kraft i sådana enstaka cirkulär och påbud, och därför kunna dessa icke

heller lända till allmänt gagn eller blifva så respekterade som önskligt vore.

Det torde knappast behöfva påpekas, att den fråga, som här föreligger,

icke endast afser att skydda djuren från lidanden af hvarjehanda

slag, utan äfven att skydda djurägarne från ekonomiska förluster, som så

lätt och i så väsentlig grad kunna uppkomma genom missförhållanden

under transporterna. Det gäller t. ex. att få legala föreskrifter om nödig

desinfektion å båtar och järnvägsvagnar, som transporterat djur. Det har

händt, att djurägare fått lida stora förluster därigenom, att hans friska

djur transporterats i sådana vagnar eller å sådana båtar, som förut befordrat

tuberkulösa eller annorledes sjuka kreatur och icke derefter desinficierats.

Allmänna bestämmelser i nu antydt syfte skulle bereda den afsevärda

ekonomiska fördel i djurmarknaden, att en djurägare med större

visshet kunde vänta, att hans lifdjur utan risk för skada skulle kunna

transporteras äfven på långa afstånd, och att slaktdjur, utan att fördärfvas

eller försämras, hunne fram till sitt mål.

Utskottet håller före, att allmänna, för hela riket gällande bestämmelser

för djurens skydd under transporter äro nödiga. Motionären

har med stöd af hufvudsakligen från utlandet samlade uppgifter angifvit

en mängd sådana bestämmelser. Utskottet, som granskat dessa, har

visserligen i det hela funnit dem beaktansvärda, men har icke ansett

sig böra nu förorda något bestämdt förslag i berörda syfte. Ett sådant

förslag, om det skall blifva tillfredsställande, förutsätter eu särskild utredning.

»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Lika med Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 anser utskottet

hvarken gällande lagstadganden eller af myndigheterna gifna bestämmelser

vara af den natur och omfattning, att de kunna förekomma de

missförhållanden, som af motionären blifvit framhållna.

Strafflagens 18 kap. 16 § belägger visserligen med böter och

fängelse »uppenbar grymhet» mot egna eller andras kreatur; men, utom

det att många djur transporteras, som icke kunna hänföras till denna

kategori, är begreppet »uppenbar grymhet» i de flesta hithörande fall

mindre tillämpligt, emedan de lidanden, som djuren under transporter

undergå, vanligen härröra af felaktiga anordningar, mera än af grymhet.

Let är för att åstadkomma en ändring i detta fall, hvilken hvarken

genom gällande lag eller af myndigheter hittills utfärdade förordnanden

kan på ett tillfredsställande sätt åstadkommas, som nya lagstadganden

erfordras.

Äfven om jernvägsstyrelsen och de af trafikstyrelsen vid Bergslagernas

jernvägar utfärdade föreskrifter vore mera kraftigt verkande för det

afsedda ändamålet än de äro, gälla de naturligtvis blott statens jernvägar

och bergslagsbanan, så att en trafik å mer än hälften (öfver 6,000 kilometer)

af rikets alla jernvägar är af samma föreskrifter oberörd; men härtill

kommer, att kongl. jernvägsstyrelsen hvarken i cirkuläret af den 15 december

1865 eller i taxan för transporter å statens jernvägar af år 1889 eller

i styrelsens cirkulär af den 7 augusti 1900 anbefaller kraftigare åtgärder

emot för stor inlastning af kreatur eller annan ovårdsamhet än den, att

afsändaren skall åtvarnas för ett knappt allvarligen befaradt, åtal för djurplågeri,

då likväl ett vida mera ändamålsenligt och verksamt sätt vore

att förbjuda all öfverdrifven och för djurens lif och helsa skadlig inlastning,

hvarigenom djurens egare skulle äfventyra att få ett eller flera

kreatur qvarhållet å jernvägsstationen. Af samma beskaffenhet synas

trafikdirektörens vid Bergslagernas jernväg föreskrifter vara; och för

sjötrafiken, derunder kanhända ännu större djurplågerier förekomma, finnas

ej andra åtgärder vidtagna uti ifrågavarande afseende, än de föreskrifter,

som af öfverståthållareembetet i Stockholm och länsstyrelserna i mälarprovinserna

och Örebro län blifvit meddelade och hvilka blott afse späda

kreatur, hvartill kommer, att intet annat äfventyr dervid finnes stadgadt

för underlåtenheten att efterlefva de meddelade ordningsföreskrifterna, än

att »åtal för djurplågeri» kan vid sådan händelse ifrågakomma, ett åtal

som af redan i det föregående anförda skäl ingalunda kan vara afskräckande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (bi:o 2) Utlåtande N:o 7.

15

Yid sådant förhållande, och då eu bedröflig erfarenhet visat, att

strängare och mera detaljerade föreskrifter för transportdjurens vård, utan att

dock kostnaderna derför blifva alltför stora, äro af synnerligt behof påkallade

här, likasom i utlandet, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 11 april 1902.

På utskottets vägnar:

Hd. PALMSTIEKJSTA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.