Sök i Ratio Lex

i iy./i !,WmVc»Vht 'År,i v/ii};*.-,',; ,;.S?

1902-03-20 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1902:2, i iy./i !,WmVc»Vht 'År,i v/ii};*.-,',; ,;.S?

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

i iy./i !,WmVc»Vht ''År,i v/ii};*.-,'',; ,;.S?

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

I

N:0 2.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1902, kl. 12 midd.

, . i, tv. . , 11.:< • t. yfi - I / , .. ...1 / V. 7 *

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 §

ll:o tryckfrihetsförordningen.

« tf... M ''lvu''. Öl i J//i . i ‘ i; .* .''V 111;: r I"''T. n: RVJ
Till

konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat

Kongl. Maj:ts till Riksdagen allåtna proposition n:o 43, deruti Kongl.

Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

i"

»Förslag

till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

11 :o. Boktryckare vare pligtig att af allt, som hos honom tryckes,

till Kongl. biblioteket samt till hvardera af rikets universiteter, enligt de

närmare föreskrifter och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i den

ordning 87 § regeringsformen bestämmer, utan betalning aflemna ett fullständigt

och felfritt exemplar jemte dertill hörande planscher.

Bih. titt Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 2 Höft. (N:o 2)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas

uti bär nedan omförmälda anföranden i statsrådet, nemligen af chefen för

ecklesiastikdepartementet den 5 december 1901 och af chefen för justitiedepartementet

den 31 sistlidne januari.

Först berörda, af chefen för ecklesiastikdepartementet afgifna yttrande

var af följande lydelse:

»I skrifvelse den 13 maj 1898 (n:o 128) har Eiksdagen, i anledning

af en inom Andra Kammaren väckt motion, anhållit, det Eders Kongl.

Maj it täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas

för beredande af större varaktighet åt de tryckalster, som i enlighet med

tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11 vore eller blefve till rikets offentliga

bibliotek öfverlemnade. I samma skrifvelse anförde Eiksdagen, bland

annat, att man syntes åtminstone för närvarande hänvisad till att genom

någon efterbehandling gifva ökad varaktighet åt sådana tryckalster, som på

grund af pappersmaterialets beskaffenhet vore mest utsatta för tidens förstörande

inverkan. Af en vid motionen fogad, af professor A. W. Cronquist

författad promemoria och af hvad Eiksdagen i öfrigt varit i tillfälle

att från sakkunnigt håll inhemta syntes framgå, att möjligheten af en efterbehandling

med dylikt resultat icke kunde anses tvifvelaktig. Det gälde

blott att utröna, till hvilken grad målet kunde vinnas, äfvensom att utarbeta

de behandlingsmetoder, genom hvilka det billigast och beqvämast skulle

kunna nås. Innan man skrede till åtgärder för ändamålet, syntes det Eiksdagen

emellertid vara erforderligt, att man genom sorgfällig undersökning

förskaffade sig full visshet om, att det åsyftade resultatet verkligen kunde i

afsevärd mån vinnas utan alltför dryga kostnader och för stort besvär. Utsigterna

för ett lyckligt resultat af eu dylik undersökning samt lämpligaste

sättet för dess åstadkommande ansåge Eiksdagen bäst kunna bedömas af

Eders Kongl. Maj:t efter vederbörande biblioteksmyndigheters hörande.

I anledning af berörda framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits af öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund. Dessa myndigheter

hafva dervid i hufvudsak anfört, att, enär pappersmaterialet i

nyare svensk litteratur, särskildt tidningarna, lemnade mycket öfrigt att

önska, det vore angeläget, att tryckfrihetsförordningen komme att innehålla

bestämmelser äfven om beskaffenheten af papperet i de exemplar af tryckta

skrifter, som skulle aflemnas till de ifrågavarande biblioteken, samt att en

efterbehandling af i biblioteken befintliga tryckalster för att gifva papperet

större hållbarhet visserligen vore särskildt i afseende å tidningarnas pappersmaterial

synnerligen behöflig, men att, äfven om sådan konserveringsåtgärd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

vore utförbar och verksam, hvarom ytterligare utredning erfordrades, den i

allt fall icke skulle kunna genomföras utan betydlig tidsutdrägt och kostnad.

På grund af nådig remiss har jemväl styrelsen för tekniska högskolan

den 28 december 1899 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid

öfverlemnat infordrade yttranden i ämnet från professorn i mekanisk teknologi

vid högskolan CK Sellergren och professorn i kemisk teknologi dersammastädes

P. Klason.

Det af professor Sellergren afgifna yttrandet innehåller, bland annat,

följande. Af Piksdagens ifrågavarande skrifvelse framginge, att åtgärder

för vinnande af ökad varaktighet hos papperet behöfde vidtagas icke blott

med de tryckalster, som i enlighet med tryckfrihetsförordningens föreskrift

redan blifvit till rikets offentliga bibliotek öfverlemnade, utan äfven med

sådana, som framdeles komme att öfverlemnas. I afseende å de senare

tryckalstren hade af de tillfälliga utskott, som inom Piksdagen yttrat sig

öfver motionen, den åtgärden varit ifrågasatt, att boktryckarne skulle åläggas

att trycka arkivexemplaren på papper af viss beskaffenhet, men att häremot

ansåges tala att, hvad särskildt tidningar beträffade, dessa hade så

vexlande format, att det af denna anledning blefve svårt att tillhandahålla

något genom statens försorg kontrolleradt normalpapper, samt att vid rotationspressar

af tekniska och ekonomiska skäl ej kunde användas olika

slags papper, hvarför en efterbehandling äfven af dessa tryckalster förordades.

Ett sådant tillvägagångssätt ansåge professor Sellergren vara från teknisk

synpunkt mindre ändamålsenligt. Att exempelvis trycka en tidning,

som vore afsedd att trots flitigt användande i ett offentligt bibliotek ega

bestånd låugt in i framtiden, på underhaltigt papper, tillverkadt delvis eller

uteslutande af slipad trämassa, samt efter tryckningen gifva detsamma ett

limartadt, mer eller mindre skyddande öfverdrag, som visserligen ökade dess

styrka, men i längden icke kunde motverka det underhaltiga råmaterialets

menliga inflytande, skulle vara eu åtgärd, som blott i yttersta nödfall kunde

af eu fackman förordas. Äfven kostnaden för efterbehandlingens omsorgsfulla

utförande torde visa sig större än den för anskaffande af fullgodt

papper af varaktigt material. Det enda fullt rationella sätt för vinnande

af ökad varaktighet hos de tryckalster, som framdeles öfverlemnades till

rikets offentliga bibliotek såsom arkivexemplar, syntes alltså bestå uti att

låta trycka desamma på ett för detta ändamål fullt lämpligt papper. De

tekniska svårigheter, som dervid skulle yppa sig, vore ej af stor betydelse.

Då s. k. rotationspress användes till tryckning af tidningar eller andra

tryckalster, kunde den i maskinen befintliga pappersrullen eller valsen med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

det sämre papperet uttagas, sedan upplagan blifvit tryckt, hvarefter en

annan vals med bättre papper kunde insättas för den omedelbart derpå följande

tryckningen af arkivexemplaren. Det derigenom tillkomna extra arbetet

bestode sålunda blott i pappersrullarnes ombytande. Detta förfaringssätt

praktiserades äfven vid vissa tryckerier inom landet.

Större svårighet syntes uppkomma i fråga om kontrollen af det för

arkivexemplaren använda papperets beskaffenhet. Någon officiel kontroll

af det inom statens embetsverk eller af andra myndigheter använda papperet

vore ännu icke införd i vårt land, och några lagstadgade bestämmelser

rörande fordringar af olika slag af »normalpapper» förefunnes icke. Emellertid

syntes erforderlig kontroll kunna i detta hänseende utöfvas antingen

genom tekniska högskolans materialprofningsanstalt eller, såsom för närvarande

skedde vid vissa leveranser af tryckpapper för statsverkets behof, genom

en särskild granskningsnämnd af sakkunnige. Huruvida leveransen af

sålunda granskadt tryckpapper borde ske genom ett statens embetsverk,

eller åt tryckerierna skulle öfverlemnas prof å sådant papper jemte uppgift

öfver dess hållfastbetsegenskaper och sammansättning samt åt dem lemnas

fritt val af leverantör, vore en fråga, hvars besvarande förutsatte, utom annat,

kännedom om tidningarnas olika format m. m. och derför nu kunde

lemnas å sido.

I fråga om de tryckalster, som redan blifvit till rikets offentliga bibliotek

såsom arkivexemplar öfverlemnade och som visat sig vara framstälda

af ett underhaltigt och ovaraktigt papper, syntes meningarna vara delade.

Om emellertid några åtgärder skulle kunna vidtagas för beredande af större

varaktighet åt dessa tryckalster, torde de blott kunna bestå i en efterbehandling

genom lämpliga vare sig mekaniskt eller kemiskt skyddande konserveringsmedel.

Huruvida den af professor Cronquist föreslagna metoden,

som bestode i att förse det tryckta papperet med ett öfverdrag af ett limartadt

bindemedel, skulle visa sig motsvara förväntningarna, vore svårt att

säga utan en förberedande, af fackmän gjord undersökning af metodens

lämplighet och användbarhet.

Professor Klason har i sitt förenämnda yttrande anfört hufvudsakligen,

att bibliotekens bokförråd vore, frånsedt den mekaniska slitningen vid nyttjandet,

utsatta för vissa af honom närmare beskinna förstörande krafter,

bå vore fallet med åtskilliga mineralsyror, som genom förbränning af stenkol,

koks eller lysgas tillfördes luften särskilt i kulturens centra, de stora

städerna. Papper, vid hvars tillverkning användts trämassa, vore äfven utsatt

för skada af solljuset. I fall sådant papper redan från början haft

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet!! Utlåtande N:o 2. 5

minsta möjliga hållfasthet, blefve det, om detsamma under eu tid utsattes

för solljuset, synnerligen spröd! Detta hade föranledt tron, att sådant

papper med tiden skulle undergå en förmultningsprocess och derigenom

sönderfalla af sig sjelf! Så vore emellertid lyckligtvis ingalunda förhållandet.

De nämnda förstörande krafterna angrepe papperet i kanterna, och

endast i den mån dessa folie af, fortsattes förstörelsen vidare. Denna förstörelse

vore alltid långsam, men ginge hastigare, ju sämre hållfasthet papperet

hade från början. Till och med nutidens sämsta papper kunde, enligt

professor Klasons öfvertygelse, vid sorgfällig vård och ej för mycken slitning

förvaras ej blott i decennier, utan till och med i sekler, allt under förutsättning

att vid papperets tillverkning vissa tekniska fel ej blifvit begångna,

hvilket dock numera ytterst sällan skedde. Den utifrån inåt framskridna

förstörelseprocessen kunde ej fortgå annorledes, än i mån de angripna delande

folie bort, hvilket skedde vid slitning.

I afseende å den föreslagna efterbehandlingen yttrade professor Klason.

Allt papper förlorade i fuktigt tillstånd större delen af sin hållfasthet. Så

snart det vore fråga om stora ark, vore det derför endast papper af godt

materia], som med säkerhet kunde limmas utan risk af papperets förstöring.

Vid all limning i ark måste, efter det papperet blifvit indränkt i limlösningen,

öfverskottet häraf utpressas, hvilken pressning måste vara hård, i

fall ej svåra olägenheter skulle tillstöta vid torkningen. I följd deraf häftade

arken starkt vid hvarandra eller vid mellanlägget efter pressningen.

Det vore icke antagligt, att sämsta pappers hållfasthet i fuktigt tillstånd

vore tillräcklig att äfven vid största varsamhet förhindra bristning. Praktiskt

erfarna personer, med hvilka professor Klason i denna sak meddelat

sig, vore äfven af samma mening. Dertill komme, att vid torkningen allt

för lätt uppstode spänningar, som förorsakade dels skrynklighet och bucklor,

dels ock bristning. Icke vore det tänkbart, att bibliotekens folianter skulle

söndertagas ark efter ark för att efter genomgången procedur åter inbindas.

Prånsedt de oerhörda kostnaderna — en stor tidningsbok kostade i inbindning

närmare trettio kronor, en följd af den nödiga stora hållfastheten i

ryggen —- skulle kanske på hvart annat ark ryggvecken brista redan vid

söndertagningen; ja, erfarue bokbindare påstode till och med, att dervid

hvartenda blad skulle gå sönder. Tänkte man sig åter bokens blad skola

efterbehandlas, sådana de sutte i boken, kunde detta tydligen endast ske

med relativt få blad i sänder. Mångfaldt upprepad fuktning, pressning och

torkning skulle sålunda ske med hvarje exemplar, ett förfaringssätt, som,

äfven om bristningar dervid icke skedde, skulle slita boken kanske lika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 2.

mycket som ett århundrades begagnande. Dertill komine, att närmast ryggen,

der påkänningen vore starkast, limmet ej inträngde. På gränsen mellan

fuktade partier och icke fuktade blefve gifvetvis vid torkningen stora

spänningar med deraf följande skrynklighet och i hög grad ökad skörhet.

Det lede visserligen intet tvifvel, att genom en efterlimning hållfastheten

skulle i någon mån ökas, men då grundstommen, den dåliga pappersfilten,

ej förbättrades, blefve ej heller elasticiteten förbättrad och vinsten således

ej väsentlig. I stället för böcker, endast trasiga i kanten, finge man sådana

trasiga och lappade i sitt inre. Men vid hvarje lapp blefve större påkänning

och inom kort en ny refva. Professor Klason vågade derför på intet

sätt tillstyrka någon som helst efterbehandliug af papperet i redan uti rikets

offentliga bibliotek befintliga böcker. Det af gammalt använda sättet

att omgifva en bok med en väl åtsittande pappkapsel verkade deremot

skyddande ej blott för bandet, utan äfven för sjelfva papperet i boken och

vore särskilt för de stora tidningsfolianterna af ej ringa effektivitet.

Hvad åter beträffade åtgärder för framtiden, kunde, enligt professor

Klasons förmenande, endast en dylik åtgärd ifrågakomma, nemligen att biblioteksexemplaren

trycktes på bättre papper af beskaffenhet, som Eders Kong!

Maj:t kunde pröfva skäligt bestämma. Denna åtgärd vore den enda af

otvifvelaktig effektivitet, den kunde ske utan nämnvärda olägenheter eller

svårigheter och den vore utan all fråga den billigaste.

Sedan öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund beredts tillfälle att yttra sig

i anledning af hvad nämnda professorer anfört, hafva de i underdåniga utlåtanden

förklarat sig anse den ifrågasatta efterbehandlingen af redan levererade

tryckalster med ändamål att förläna papperet större hållbarhet vara

opraktisk och nästan outförbar i anseende dertill att de inbunda tryckalstren,

åtminstone med tillämpning af hittills kända metoder, dessförinnan måste

söndertagas och arkvis behandlas — ett förfaringssätt, som, frånsedt högst

betydlig tidsspillan och kostnad, skulle medföra skada för sjelfva tryckalstren

; och hafva bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken på grund

häraf afstyrkt vidtagande af sådan efterbehandling af tryckalstren.

Jag har ansett lämpligt att införskaffa upplysningar från Norge och

vissa främmande länder, huru hithörande frågor der ordnats. Enligt inkomna

meddelanden saknas i Norge, Finland, Frankrike, Italien, Belgien,

Nederländerna, Bayern, Österrike och Sachsen föreskrifter i detta ämne.

Uti Dresden har man emellertid på senare tid i vissa fall sökt bereda större

hållbarhet åt arkivalier, tryckalster och kartor genom användande af s. k.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

zaponimpregncring. Denna konserveringsmetod synes bestå deri, att det

pappersmaterial, hvars hållbarhet behof ver förstärkas, utbredes eller rullas i

spiral och derefter neddoppas i zapon vätska, en färglös, sjelf glättande fernissa,

bestående hufvudsakligen af salpetersyrad cellulosa och amylacetat,

hvarefter papperet lägges på ett nät eller galler för att torka. Vid zaponbehandling

af en hel bok måste man anbringa metalltrådnät eller annat

dylikt mellanlägg mellan alla de impregnerade bladen, för att de vid torkningen

icke skola häfta vid hvarandra. I Österrike, hvarest det s. k. arkivrådet

sysselsatt sig med denna fråga, som nu synes vara under utredning

hos regeringen, uppgifves zaponförfarandet hafva i Kejserl. och Kongl.

hus-, hof- och statsarkivet försöksvis användts med ganska godt resultat.

Äfven i Bayern pågå undersökningar angående användbarheten af zaponimpregnering.

Der har man dock ännu ej kunnat fälla ett slutligt omdöme

rörande fördelarna af denna konserveringsmetod, hvilken för öfrigt anses

kunna komma till användning endast för helt vigtiga handskrifter eller enskilda

blad. I Preussen och Danmark finnas föreskrifter angående beskaffenheten

af det tryckpapper, som användes för statens ändamål, i Danmark

äfven sådana i afseende å papperet i de arkivexemplar, som från boktryckerierna

lemnas till de offentliga biblioteken. I sistnämnda land lägges

dervid vigten uteslutande på att papperet är limmadt. I Storbritannien

och Irland är stadgadt, att, om upplagor tryckas på olika papper, det exemplar,

som lemnas till British Museum, skall vara tryckt på det bästa papperet.

Af den sålunda i ämnet gjorda utredningen synes mig framgå, att, om

också en efterbehandling af tryckalster för beredande af större hållbarhet

åt papperet skulle kunna med fördel komma till användning i vissa fall,

då det endast gäller vigtiga handskrifter eller enskilda blad af ett tryckalster,

någon verklig varaktighet hos de till rikets offentliga bibliotek jemlikt

tryckfrihetsförordningen öfverlemnade tryckalster icke kan vinnas, utan

att papperet i dessa tryckalster från början är af viss hållfasthet. Enligt

hvad som meddelats mig från ett af våra större boktryckerier, har man

der, då för den egentliga upplagan användts sämre papper, utan svårighet

afdragit de erforderliga arkivexemplaren på annat, bättre papper. Så har

ock i flera år förfarits vid tryckning af en utaf de i Stockholm utkommande

större dagliga tidningarna.

För allmänt genomförande af sådan ordning till betryggande af den

inhemska litteraturens varaktighet torde emellertid vara erforderligt, att i

§ 1 mom. 11 af tryckfrihetsförordningen införes föreskrift derom, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

8''

exemplar, som jämlikt nämnda lagrum skola af boktryckarne utan betalning

aflemnäs till Kongl. biblioteket och till hvartdera af rikets universitet,

skola vara tryckta å hållbart papper, angående hvars beskaffenhet närmare

bestämmelser meddelas i lag, stiftad af Konung och Riksdag gemensamt.

»

Sedan, enligt hemställan af chefen för ecklesiastikdepartementet-, Riksdagens

ifrågavarande skrifvelse jemte öfriga till ärendet hörande handlingar

för vidare behandling öfverlemnats till justitiedepartementet, samt

chefen för detta departement vid ärendets förnyade föredragning den 31

sistlidne januari erinrat om hvad sålunda i ärendet förekommit, anförde

sistnämnde departementschef ytterligare följande.

sinka med chefen för ecklesiastikdepartementet och i ärendet hörda

sakkunnige anser äfven jag, att betryggande säkerhet för att de arkivexemplar,

som hädanefter aflemnas, skola komma att erhålla nödig varaktighet,

icke lämpligen står att vinna på annat sätt än genom meddelande

af föreskrift, att dessa exemplar skola vara tryckta å papper af viss beskaffenhet.

Att för genomförandet häraf erfordras ändring i 1 § 11 mom.

tryckfrihetsförordningen, är uppenbart. Det lärer emellertid icke kunna

ifrågasättas att i tryckfrihetsförordningen införa närmare bestämmelser om

papperets beskaffenhet, utan torde, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet

jemväl förordat, sådana bestämmelser böra meddelas i särskild lag,

stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar, och i tryckfrihetsförordningen

endast intagas en hänvisning till stadgandena i denna lag.

Härvid uppstår emellertid det spörsmålet, huruvida icke i sammanhang

med de ifrågasatta förändringarna vissa af de föreskrifter, som nu

inrymmas uti ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen, borde öfverflyttas

till den särskilda lagen. Sagda moment innehåller bland annat bestämmelse

om den tid, inom hvilken aflemnandet af arkivexemplaren bör

hafva egt rum, samt om straffpåföljden för underlåtenhet att fullgöra det

stadgade aflemnandet. Det torde vare mindre lämpligt, om de närmare

föreskrifterna rörande aflemnandet af ifrågavarande exemplar skulle vara

fördelade mellan tryckfrihetsförordningen och den särskilda lagen, liksom

ock om i tryckfrihetsförordningen skulle meddelas stadgande om straffpåföljden,

medan i den särskilda lagen angåfves vissa af de omständigheter, som

äro af afgörande betydelse för frågan om straffets ådömande. På grund

häraf synes åt ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen böra gifvas

det innehåll, att boktryckare är pligtig att af allt, som hos honom tryckes,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

9

till Kongl. biblioteket samt till hvardera af rikets universitet utan betalning

aflemna ett fullständigt och felfritt exemplar enligt de närmare föreskrifter

och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i den ordning § 87

regeringsformen bestämmer; hvaremot i sagda lag böra intagas såväl "föreskrifter

om tiden för aflemnandet och om beskaffenheten af det papper,

hvarå de aflemnade exemplaren skola vara tryckta, som ock påföljderna

för underlåtenhet att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse. Då

denna lag, såsom ofvan nämnts, skulle stiftas af Konung och Riksdag

gemensamt, torde några grundade betänkligheter mot den föreslagna anordningen

icke kunna anföras.

En dylik anordning skulle visa sig fördelaktig äfven i det afseende,

att derigenom mål rörande förseelser mot föreskrifterna om aflemnandet af

arkivexemplar uppenbarligen skulle komma att tillhöra de allmänna domstolarnas

handläggning. Hittills hafva sådana mål ansetts vara att hänföra

till de så kallade ordningsmålen, hvilka det tillkommer chefen för justitiedepartementet

att pröfva. Med nu gällande bestämmelser angående arkivexemplar

har detta icke vållat någon olägenhet, då det i allmänhet endast

gält att afgöra, huruvida de föreskrift^ exemplaren aflemnats inom stadgad

tid, men uppenbart torde vara att, derest i dessa mål kan blifva fråga om

närmare undersökning och pröfning af beskaffenheten af det papper, hvarå

exemplaren äro tryckta, målen icke vidare lämpligen kunna såsom ordningsmål

behandlas.»

Syftet med föreliggande grundlagsändringsförslag är, enligt hvad af det föregående

framgår, i första hand att, med anledning af de uti Riksdagens omförmälda

skrifvelse den 13 maj 1898 uttalade önskningar om beredande af större varaktighet

åt papperet i de tryckalster, hvilka jemlikt 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen

skola öfverlemnas till rikets offentliga bibliotek, söka möjliggöra införandet

af bestämmelser i sådant afseende. I sammanhang härmed innehåller den

kongl. propositionen förslag derom, att ur nämnda moment af tryckfrihetsförordningen

skulle utbrytas de deri nu inrymda stadgandena om den tid,

inom hvilken de s. k. arkivexemplarens aflemnande bör hafva egt rum, äfvensom

angående straffpåföljden för uraktlåtenhet att fullgöra det föreskrift^

aflemnandet. I en särskild lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen

bestämmer, skulle derefter nämnda stadganden sammanföras med de

nödiga närmare bestämmelserna om papperets beskaffenhet. En vigtig följd

af att sagda stadganden i tryckfrihetsförordningen sålunda öfverflyttades till

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 3 Samt 2 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

den allmänna lagstiftningen skulle, på sätt chefen för justitiedepartementet

ock påpekat, blifva den, att alla mål rörande förseelser mot föreskrifterna

om aflemnandet af arkivexemplaren, hvilka mål hittills enligt praxis ansetts

hänförliga till de s. k. ordningsmålen, hvilka det tillkommer chefen för

justitiedepartementet att pröfva, skulle komma att tillhöra allmän domstols

handläggning.

Vid behandlingen af den kongl. propositionen har utskottet visserligen,

i likhet med 1898 års Riksdag, funnit det vara af vigt, att den dyrbara

och i flera hänseenden oersättliga egendom, som på grund af stadgandet

il § ll:o tryckfrihetsförordningen kommer i statens besittning, må till

afsedt gagn kunna så länge som möjligt bibehållas, samt har fördenskull

också lifligt behjertat behofvet af att lagändring i sådant syfte må

komma till stånd. Men äfven om det skulle, på sätt såväl chefen för

ecklesiastikdepartementet som ock chefen för justitiedepartementet yttrat,

vara utredt, att betryggande säkerhet för att de arkivexemplar, som hädanefter

aflemnas, skola komma att erhålla nödig varaktighet, icke lämpligen

står att vinna på annat sätt än genom meddelande af föreskrift, att dessa

exemplar skola vara tryckta å papper af viss beskaffenhet, något som utskottet

för öfrigt gerna vill medgifva, så är det dock för frågans bedömande

och afgörande härutöfver nödigt att ega tillgång till någon utredning angående

det tilltänkta innehållet af bestämmelserna i den ifrågasatta särskilda

lagen. Förutom de i tryckfrihetsförordningen nu upptagna stadgandena

om tiden för arkivexemplarens aflemnande samt om ansvaret för

hithörande förbrytelser torde en sådan lag böra innehålla föreskrifter om

grunderna för bedömande af tryckpapperets hållbarhet, om kontrollen å

lagens efterlefnad, om papperets tillhandahållande, derest detsamma möjligen

skulle anses böra anskaffas genom statens försorg, om de modifikationer, som

tilläfventyrs borde förekomma beträffande det papper, som skulle användas

till tryckning af planscher, samt äfven angående den tid, inom hvilken

förbrytelser mot lagen skulle preskriberas, m. m.

Den närmare pröfningen af hvad denna lag borde innehålla komme

visserligen, då ju samma lag skulle stiftas i annan ordning än grundlag,

att falla utom konstitutionsutskottets verksamhetsområde och skulle således

icke blifva föremål för dess bedömande, men utskottet har dock icke ansett

sig kunna förorda någon ändring af ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen,

då utskottet icke erhållit någon kännedom angående det

afsedda hufvudinnehållet i den lag, till hvilken, enligt den kongl. propositionen,

i momentet skulle hänvisas. Utskottet anser sig desto hellre hafva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

11

haft skäl förvänta, att ett förslag till en sådan lag varit fogadt vid den

kongl. propositionen, som tillförene ett dylikt förfarande i jemförliga fall

egt rum. Härigenom hade utskottet jemväl fått någon ledning för bedömande

af frågan, i hvad mån lagändringen skulle för boktryckerinäringen

komma att medföra ökade kostnader.

Då utskottet alltså för närvarande saknar nödiga hållpunkter för ett

fullständigt bedömande af det framlagda grundlagsändringsförslagets innebörd,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka dess godkännande; hvarför

utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1902.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herr Blomberg, som anfört:

»Ehuru jag i likhet med utskottet önskat, att Kongl. Maj:ts proposition

skulle hafva innehållit en fullständigare utredning och att särskildt deri angifvits

åtminstone hufvudgrunderna för den tilltänkta lagstiftning, till hvilken

1 § ll:o tryckfrihetsförordningen i dess nu föreslagna nya lydelse

skulle hänvisa och som för grundlagsstadgandets nya formulering skulle utgöra

förutsättning, bär jag dock, då det synts mig af synnerlig vigt, att

syftemålet med den föreslagna grundlagsändringen snarast möjligt realiseras

och då enligt min mening den nödiga pröfningen af den omförmälda

särskilda lagstiftningen rörande beskaffenheten af arkivexemplarens papper

m. m. borde kunna anstå till den Riksdag, hvilken det skulle tillkomma att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

slutligen afgöra det ifrågavarande grundlagsändringsförslaget, ansett, att utskottet

bort hemställa,

att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga det förslag till ändrad

lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen, som innefattas

i Kong! Maj:ts proposition;*

af herrar Bodhe, Behm, friherre Wrangel von Brehmer, Säve och

Nyström, Carl, hvilka instämt med herr Blomberg, samt

af herr Johnsson mot vissa delar af utskottets motivering.

Herr Pettersson har anhållit få här antecknadt, att han icke öfvervarit

ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm 1902. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:29 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten