i iy./i !,WmVc»Vht 'År,i v/ii};*.-,',; ,;.S?
1902-03-20 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1902:2, i iy./i !,WmVc»Vht 'År,i v/ii};*.-,',; ,;.S?
Dokumentets text
i iy./i !,WmVc»Vht ''År,i v/ii};*.-,'',; ,;.S?
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
I
N:0 2.
Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1902, kl. 12 midd.
, . i, tv. . , 11.:< • t. yfi - I / , .. ...1 / V. 7 *
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 §
ll:o tryckfrihetsförordningen.
« tf... M ''lvu''. Öl i J//i . i ‘ i; .* .''V 111;: r I"''T. n: RVJ
Till
konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat
Kongl. Maj:ts till Riksdagen allåtna proposition n:o 43, deruti Kongl.
Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
i"
»Förslag
till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen.
§ 1.
11 :o. Boktryckare vare pligtig att af allt, som hos honom tryckes,
till Kongl. biblioteket samt till hvardera af rikets universiteter, enligt de
närmare föreskrifter och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i den
ordning 87 § regeringsformen bestämmer, utan betalning aflemna ett fullständigt
och felfritt exemplar jemte dertill hörande planscher.
Bih. titt Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 2 Höft. (N:o 2)
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas
uti bär nedan omförmälda anföranden i statsrådet, nemligen af chefen för
ecklesiastikdepartementet den 5 december 1901 och af chefen för justitiedepartementet
den 31 sistlidne januari.
Först berörda, af chefen för ecklesiastikdepartementet afgifna yttrande
var af följande lydelse:
»I skrifvelse den 13 maj 1898 (n:o 128) har Eiksdagen, i anledning
af en inom Andra Kammaren väckt motion, anhållit, det Eders Kongl.
Maj it täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas
för beredande af större varaktighet åt de tryckalster, som i enlighet med
tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11 vore eller blefve till rikets offentliga
bibliotek öfverlemnade. I samma skrifvelse anförde Eiksdagen, bland
annat, att man syntes åtminstone för närvarande hänvisad till att genom
någon efterbehandling gifva ökad varaktighet åt sådana tryckalster, som på
grund af pappersmaterialets beskaffenhet vore mest utsatta för tidens förstörande
inverkan. Af en vid motionen fogad, af professor A. W. Cronquist
författad promemoria och af hvad Eiksdagen i öfrigt varit i tillfälle
att från sakkunnigt håll inhemta syntes framgå, att möjligheten af en efterbehandling
med dylikt resultat icke kunde anses tvifvelaktig. Det gälde
blott att utröna, till hvilken grad målet kunde vinnas, äfvensom att utarbeta
de behandlingsmetoder, genom hvilka det billigast och beqvämast skulle
kunna nås. Innan man skrede till åtgärder för ändamålet, syntes det Eiksdagen
emellertid vara erforderligt, att man genom sorgfällig undersökning
förskaffade sig full visshet om, att det åsyftade resultatet verkligen kunde i
afsevärd mån vinnas utan alltför dryga kostnader och för stort besvär. Utsigterna
för ett lyckligt resultat af eu dylik undersökning samt lämpligaste
sättet för dess åstadkommande ansåge Eiksdagen bäst kunna bedömas af
Eders Kongl. Maj:t efter vederbörande biblioteksmyndigheters hörande.
I anledning af berörda framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits af öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt bibliotekarierna
vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund. Dessa myndigheter
hafva dervid i hufvudsak anfört, att, enär pappersmaterialet i
nyare svensk litteratur, särskildt tidningarna, lemnade mycket öfrigt att
önska, det vore angeläget, att tryckfrihetsförordningen komme att innehålla
bestämmelser äfven om beskaffenheten af papperet i de exemplar af tryckta
skrifter, som skulle aflemnas till de ifrågavarande biblioteken, samt att en
efterbehandling af i biblioteken befintliga tryckalster för att gifva papperet
större hållbarhet visserligen vore särskildt i afseende å tidningarnas pappersmaterial
synnerligen behöflig, men att, äfven om sådan konserveringsåtgärd
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
3
vore utförbar och verksam, hvarom ytterligare utredning erfordrades, den i
allt fall icke skulle kunna genomföras utan betydlig tidsutdrägt och kostnad.
På grund af nådig remiss har jemväl styrelsen för tekniska högskolan
den 28 december 1899 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid
öfverlemnat infordrade yttranden i ämnet från professorn i mekanisk teknologi
vid högskolan CK Sellergren och professorn i kemisk teknologi dersammastädes
P. Klason.
Det af professor Sellergren afgifna yttrandet innehåller, bland annat,
följande. Af Piksdagens ifrågavarande skrifvelse framginge, att åtgärder
för vinnande af ökad varaktighet hos papperet behöfde vidtagas icke blott
med de tryckalster, som i enlighet med tryckfrihetsförordningens föreskrift
redan blifvit till rikets offentliga bibliotek öfverlemnade, utan äfven med
sådana, som framdeles komme att öfverlemnas. I afseende å de senare
tryckalstren hade af de tillfälliga utskott, som inom Piksdagen yttrat sig
öfver motionen, den åtgärden varit ifrågasatt, att boktryckarne skulle åläggas
att trycka arkivexemplaren på papper af viss beskaffenhet, men att häremot
ansåges tala att, hvad särskildt tidningar beträffade, dessa hade så
vexlande format, att det af denna anledning blefve svårt att tillhandahålla
något genom statens försorg kontrolleradt normalpapper, samt att vid rotationspressar
af tekniska och ekonomiska skäl ej kunde användas olika
slags papper, hvarför en efterbehandling äfven af dessa tryckalster förordades.
Ett sådant tillvägagångssätt ansåge professor Sellergren vara från teknisk
synpunkt mindre ändamålsenligt. Att exempelvis trycka en tidning,
som vore afsedd att trots flitigt användande i ett offentligt bibliotek ega
bestånd låugt in i framtiden, på underhaltigt papper, tillverkadt delvis eller
uteslutande af slipad trämassa, samt efter tryckningen gifva detsamma ett
limartadt, mer eller mindre skyddande öfverdrag, som visserligen ökade dess
styrka, men i längden icke kunde motverka det underhaltiga råmaterialets
menliga inflytande, skulle vara eu åtgärd, som blott i yttersta nödfall kunde
af eu fackman förordas. Äfven kostnaden för efterbehandlingens omsorgsfulla
utförande torde visa sig större än den för anskaffande af fullgodt
papper af varaktigt material. Det enda fullt rationella sätt för vinnande
af ökad varaktighet hos de tryckalster, som framdeles öfverlemnades till
rikets offentliga bibliotek såsom arkivexemplar, syntes alltså bestå uti att
låta trycka desamma på ett för detta ändamål fullt lämpligt papper. De
tekniska svårigheter, som dervid skulle yppa sig, vore ej af stor betydelse.
Då s. k. rotationspress användes till tryckning af tidningar eller andra
tryckalster, kunde den i maskinen befintliga pappersrullen eller valsen med
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
det sämre papperet uttagas, sedan upplagan blifvit tryckt, hvarefter en
annan vals med bättre papper kunde insättas för den omedelbart derpå följande
tryckningen af arkivexemplaren. Det derigenom tillkomna extra arbetet
bestode sålunda blott i pappersrullarnes ombytande. Detta förfaringssätt
praktiserades äfven vid vissa tryckerier inom landet.
Större svårighet syntes uppkomma i fråga om kontrollen af det för
arkivexemplaren använda papperets beskaffenhet. Någon officiel kontroll
af det inom statens embetsverk eller af andra myndigheter använda papperet
vore ännu icke införd i vårt land, och några lagstadgade bestämmelser
rörande fordringar af olika slag af »normalpapper» förefunnes icke. Emellertid
syntes erforderlig kontroll kunna i detta hänseende utöfvas antingen
genom tekniska högskolans materialprofningsanstalt eller, såsom för närvarande
skedde vid vissa leveranser af tryckpapper för statsverkets behof, genom
en särskild granskningsnämnd af sakkunnige. Huruvida leveransen af
sålunda granskadt tryckpapper borde ske genom ett statens embetsverk,
eller åt tryckerierna skulle öfverlemnas prof å sådant papper jemte uppgift
öfver dess hållfastbetsegenskaper och sammansättning samt åt dem lemnas
fritt val af leverantör, vore en fråga, hvars besvarande förutsatte, utom annat,
kännedom om tidningarnas olika format m. m. och derför nu kunde
lemnas å sido.
I fråga om de tryckalster, som redan blifvit till rikets offentliga bibliotek
såsom arkivexemplar öfverlemnade och som visat sig vara framstälda
af ett underhaltigt och ovaraktigt papper, syntes meningarna vara delade.
Om emellertid några åtgärder skulle kunna vidtagas för beredande af större
varaktighet åt dessa tryckalster, torde de blott kunna bestå i en efterbehandling
genom lämpliga vare sig mekaniskt eller kemiskt skyddande konserveringsmedel.
Huruvida den af professor Cronquist föreslagna metoden,
som bestode i att förse det tryckta papperet med ett öfverdrag af ett limartadt
bindemedel, skulle visa sig motsvara förväntningarna, vore svårt att
säga utan en förberedande, af fackmän gjord undersökning af metodens
lämplighet och användbarhet.
Professor Klason har i sitt förenämnda yttrande anfört hufvudsakligen,
att bibliotekens bokförråd vore, frånsedt den mekaniska slitningen vid nyttjandet,
utsatta för vissa af honom närmare beskinna förstörande krafter,
bå vore fallet med åtskilliga mineralsyror, som genom förbränning af stenkol,
koks eller lysgas tillfördes luften särskilt i kulturens centra, de stora
städerna. Papper, vid hvars tillverkning användts trämassa, vore äfven utsatt
för skada af solljuset. I fall sådant papper redan från början haft
Konstitutionsutskottet!! Utlåtande N:o 2. 5
minsta möjliga hållfasthet, blefve det, om detsamma under eu tid utsattes
för solljuset, synnerligen spröd! Detta hade föranledt tron, att sådant
papper med tiden skulle undergå en förmultningsprocess och derigenom
sönderfalla af sig sjelf! Så vore emellertid lyckligtvis ingalunda förhållandet.
De nämnda förstörande krafterna angrepe papperet i kanterna, och
endast i den mån dessa folie af, fortsattes förstörelsen vidare. Denna förstörelse
vore alltid långsam, men ginge hastigare, ju sämre hållfasthet papperet
hade från början. Till och med nutidens sämsta papper kunde, enligt
professor Klasons öfvertygelse, vid sorgfällig vård och ej för mycken slitning
förvaras ej blott i decennier, utan till och med i sekler, allt under förutsättning
att vid papperets tillverkning vissa tekniska fel ej blifvit begångna,
hvilket dock numera ytterst sällan skedde. Den utifrån inåt framskridna
förstörelseprocessen kunde ej fortgå annorledes, än i mån de angripna delande
folie bort, hvilket skedde vid slitning.
I afseende å den föreslagna efterbehandlingen yttrade professor Klason.
Allt papper förlorade i fuktigt tillstånd större delen af sin hållfasthet. Så
snart det vore fråga om stora ark, vore det derför endast papper af godt
materia], som med säkerhet kunde limmas utan risk af papperets förstöring.
Vid all limning i ark måste, efter det papperet blifvit indränkt i limlösningen,
öfverskottet häraf utpressas, hvilken pressning måste vara hård, i
fall ej svåra olägenheter skulle tillstöta vid torkningen. I följd deraf häftade
arken starkt vid hvarandra eller vid mellanlägget efter pressningen.
Det vore icke antagligt, att sämsta pappers hållfasthet i fuktigt tillstånd
vore tillräcklig att äfven vid största varsamhet förhindra bristning. Praktiskt
erfarna personer, med hvilka professor Klason i denna sak meddelat
sig, vore äfven af samma mening. Dertill komme, att vid torkningen allt
för lätt uppstode spänningar, som förorsakade dels skrynklighet och bucklor,
dels ock bristning. Icke vore det tänkbart, att bibliotekens folianter skulle
söndertagas ark efter ark för att efter genomgången procedur åter inbindas.
Prånsedt de oerhörda kostnaderna — en stor tidningsbok kostade i inbindning
närmare trettio kronor, en följd af den nödiga stora hållfastheten i
ryggen —- skulle kanske på hvart annat ark ryggvecken brista redan vid
söndertagningen; ja, erfarue bokbindare påstode till och med, att dervid
hvartenda blad skulle gå sönder. Tänkte man sig åter bokens blad skola
efterbehandlas, sådana de sutte i boken, kunde detta tydligen endast ske
med relativt få blad i sänder. Mångfaldt upprepad fuktning, pressning och
torkning skulle sålunda ske med hvarje exemplar, ett förfaringssätt, som,
äfven om bristningar dervid icke skedde, skulle slita boken kanske lika
6 Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 2.
mycket som ett århundrades begagnande. Dertill komine, att närmast ryggen,
der påkänningen vore starkast, limmet ej inträngde. På gränsen mellan
fuktade partier och icke fuktade blefve gifvetvis vid torkningen stora
spänningar med deraf följande skrynklighet och i hög grad ökad skörhet.
Det lede visserligen intet tvifvel, att genom en efterlimning hållfastheten
skulle i någon mån ökas, men då grundstommen, den dåliga pappersfilten,
ej förbättrades, blefve ej heller elasticiteten förbättrad och vinsten således
ej väsentlig. I stället för böcker, endast trasiga i kanten, finge man sådana
trasiga och lappade i sitt inre. Men vid hvarje lapp blefve större påkänning
och inom kort en ny refva. Professor Klason vågade derför på intet
sätt tillstyrka någon som helst efterbehandliug af papperet i redan uti rikets
offentliga bibliotek befintliga böcker. Det af gammalt använda sättet
att omgifva en bok med en väl åtsittande pappkapsel verkade deremot
skyddande ej blott för bandet, utan äfven för sjelfva papperet i boken och
vore särskilt för de stora tidningsfolianterna af ej ringa effektivitet.
Hvad åter beträffade åtgärder för framtiden, kunde, enligt professor
Klasons förmenande, endast en dylik åtgärd ifrågakomma, nemligen att biblioteksexemplaren
trycktes på bättre papper af beskaffenhet, som Eders Kong!
Maj:t kunde pröfva skäligt bestämma. Denna åtgärd vore den enda af
otvifvelaktig effektivitet, den kunde ske utan nämnvärda olägenheter eller
svårigheter och den vore utan all fråga den billigaste.
Sedan öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt bibliotekarierna
vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund beredts tillfälle att yttra sig
i anledning af hvad nämnda professorer anfört, hafva de i underdåniga utlåtanden
förklarat sig anse den ifrågasatta efterbehandlingen af redan levererade
tryckalster med ändamål att förläna papperet större hållbarhet vara
opraktisk och nästan outförbar i anseende dertill att de inbunda tryckalstren,
åtminstone med tillämpning af hittills kända metoder, dessförinnan måste
söndertagas och arkvis behandlas — ett förfaringssätt, som, frånsedt högst
betydlig tidsspillan och kostnad, skulle medföra skada för sjelfva tryckalstren
; och hafva bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken på grund
häraf afstyrkt vidtagande af sådan efterbehandling af tryckalstren.
Jag har ansett lämpligt att införskaffa upplysningar från Norge och
vissa främmande länder, huru hithörande frågor der ordnats. Enligt inkomna
meddelanden saknas i Norge, Finland, Frankrike, Italien, Belgien,
Nederländerna, Bayern, Österrike och Sachsen föreskrifter i detta ämne.
Uti Dresden har man emellertid på senare tid i vissa fall sökt bereda större
hållbarhet åt arkivalier, tryckalster och kartor genom användande af s. k.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.
zaponimpregncring. Denna konserveringsmetod synes bestå deri, att det
pappersmaterial, hvars hållbarhet behof ver förstärkas, utbredes eller rullas i
spiral och derefter neddoppas i zapon vätska, en färglös, sjelf glättande fernissa,
bestående hufvudsakligen af salpetersyrad cellulosa och amylacetat,
hvarefter papperet lägges på ett nät eller galler för att torka. Vid zaponbehandling
af en hel bok måste man anbringa metalltrådnät eller annat
dylikt mellanlägg mellan alla de impregnerade bladen, för att de vid torkningen
icke skola häfta vid hvarandra. I Österrike, hvarest det s. k. arkivrådet
sysselsatt sig med denna fråga, som nu synes vara under utredning
hos regeringen, uppgifves zaponförfarandet hafva i Kejserl. och Kongl.
hus-, hof- och statsarkivet försöksvis användts med ganska godt resultat.
Äfven i Bayern pågå undersökningar angående användbarheten af zaponimpregnering.
Der har man dock ännu ej kunnat fälla ett slutligt omdöme
rörande fördelarna af denna konserveringsmetod, hvilken för öfrigt anses
kunna komma till användning endast för helt vigtiga handskrifter eller enskilda
blad. I Preussen och Danmark finnas föreskrifter angående beskaffenheten
af det tryckpapper, som användes för statens ändamål, i Danmark
äfven sådana i afseende å papperet i de arkivexemplar, som från boktryckerierna
lemnas till de offentliga biblioteken. I sistnämnda land lägges
dervid vigten uteslutande på att papperet är limmadt. I Storbritannien
och Irland är stadgadt, att, om upplagor tryckas på olika papper, det exemplar,
som lemnas till British Museum, skall vara tryckt på det bästa papperet.
Af den sålunda i ämnet gjorda utredningen synes mig framgå, att, om
också en efterbehandling af tryckalster för beredande af större hållbarhet
åt papperet skulle kunna med fördel komma till användning i vissa fall,
då det endast gäller vigtiga handskrifter eller enskilda blad af ett tryckalster,
någon verklig varaktighet hos de till rikets offentliga bibliotek jemlikt
tryckfrihetsförordningen öfverlemnade tryckalster icke kan vinnas, utan
att papperet i dessa tryckalster från början är af viss hållfasthet. Enligt
hvad som meddelats mig från ett af våra större boktryckerier, har man
der, då för den egentliga upplagan användts sämre papper, utan svårighet
afdragit de erforderliga arkivexemplaren på annat, bättre papper. Så har
ock i flera år förfarits vid tryckning af en utaf de i Stockholm utkommande
större dagliga tidningarna.
För allmänt genomförande af sådan ordning till betryggande af den
inhemska litteraturens varaktighet torde emellertid vara erforderligt, att i
§ 1 mom. 11 af tryckfrihetsförordningen införes föreskrift derom, att de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.
8''
exemplar, som jämlikt nämnda lagrum skola af boktryckarne utan betalning
aflemnäs till Kongl. biblioteket och till hvartdera af rikets universitet,
skola vara tryckta å hållbart papper, angående hvars beskaffenhet närmare
bestämmelser meddelas i lag, stiftad af Konung och Riksdag gemensamt.
»
Sedan, enligt hemställan af chefen för ecklesiastikdepartementet-, Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse jemte öfriga till ärendet hörande handlingar
för vidare behandling öfverlemnats till justitiedepartementet, samt
chefen för detta departement vid ärendets förnyade föredragning den 31
sistlidne januari erinrat om hvad sålunda i ärendet förekommit, anförde
sistnämnde departementschef ytterligare följande.
sinka med chefen för ecklesiastikdepartementet och i ärendet hörda
sakkunnige anser äfven jag, att betryggande säkerhet för att de arkivexemplar,
som hädanefter aflemnas, skola komma att erhålla nödig varaktighet,
icke lämpligen står att vinna på annat sätt än genom meddelande
af föreskrift, att dessa exemplar skola vara tryckta å papper af viss beskaffenhet.
Att för genomförandet häraf erfordras ändring i 1 § 11 mom.
tryckfrihetsförordningen, är uppenbart. Det lärer emellertid icke kunna
ifrågasättas att i tryckfrihetsförordningen införa närmare bestämmelser om
papperets beskaffenhet, utan torde, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet
jemväl förordat, sådana bestämmelser böra meddelas i särskild lag,
stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar, och i tryckfrihetsförordningen
endast intagas en hänvisning till stadgandena i denna lag.
Härvid uppstår emellertid det spörsmålet, huruvida icke i sammanhang
med de ifrågasatta förändringarna vissa af de föreskrifter, som nu
inrymmas uti ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen, borde öfverflyttas
till den särskilda lagen. Sagda moment innehåller bland annat bestämmelse
om den tid, inom hvilken aflemnandet af arkivexemplaren bör
hafva egt rum, samt om straffpåföljden för underlåtenhet att fullgöra det
stadgade aflemnandet. Det torde vare mindre lämpligt, om de närmare
föreskrifterna rörande aflemnandet af ifrågavarande exemplar skulle vara
fördelade mellan tryckfrihetsförordningen och den särskilda lagen, liksom
ock om i tryckfrihetsförordningen skulle meddelas stadgande om straffpåföljden,
medan i den särskilda lagen angåfves vissa af de omständigheter, som
äro af afgörande betydelse för frågan om straffets ådömande. På grund
häraf synes åt ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen böra gifvas
det innehåll, att boktryckare är pligtig att af allt, som hos honom tryckes,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
9
till Kongl. biblioteket samt till hvardera af rikets universitet utan betalning
aflemna ett fullständigt och felfritt exemplar enligt de närmare föreskrifter
och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i den ordning § 87
regeringsformen bestämmer; hvaremot i sagda lag böra intagas såväl "föreskrifter
om tiden för aflemnandet och om beskaffenheten af det papper,
hvarå de aflemnade exemplaren skola vara tryckta, som ock påföljderna
för underlåtenhet att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse. Då
denna lag, såsom ofvan nämnts, skulle stiftas af Konung och Riksdag
gemensamt, torde några grundade betänkligheter mot den föreslagna anordningen
icke kunna anföras.
En dylik anordning skulle visa sig fördelaktig äfven i det afseende,
att derigenom mål rörande förseelser mot föreskrifterna om aflemnandet af
arkivexemplar uppenbarligen skulle komma att tillhöra de allmänna domstolarnas
handläggning. Hittills hafva sådana mål ansetts vara att hänföra
till de så kallade ordningsmålen, hvilka det tillkommer chefen för justitiedepartementet
att pröfva. Med nu gällande bestämmelser angående arkivexemplar
har detta icke vållat någon olägenhet, då det i allmänhet endast
gält att afgöra, huruvida de föreskrift^ exemplaren aflemnats inom stadgad
tid, men uppenbart torde vara att, derest i dessa mål kan blifva fråga om
närmare undersökning och pröfning af beskaffenheten af det papper, hvarå
exemplaren äro tryckta, målen icke vidare lämpligen kunna såsom ordningsmål
behandlas.»
Syftet med föreliggande grundlagsändringsförslag är, enligt hvad af det föregående
framgår, i första hand att, med anledning af de uti Riksdagens omförmälda
skrifvelse den 13 maj 1898 uttalade önskningar om beredande af större varaktighet
åt papperet i de tryckalster, hvilka jemlikt 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen
skola öfverlemnas till rikets offentliga bibliotek, söka möjliggöra införandet
af bestämmelser i sådant afseende. I sammanhang härmed innehåller den
kongl. propositionen förslag derom, att ur nämnda moment af tryckfrihetsförordningen
skulle utbrytas de deri nu inrymda stadgandena om den tid,
inom hvilken de s. k. arkivexemplarens aflemnande bör hafva egt rum, äfvensom
angående straffpåföljden för uraktlåtenhet att fullgöra det föreskrift^
aflemnandet. I en särskild lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen
bestämmer, skulle derefter nämnda stadganden sammanföras med de
nödiga närmare bestämmelserna om papperets beskaffenhet. En vigtig följd
af att sagda stadganden i tryckfrihetsförordningen sålunda öfverflyttades till
Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 3 Samt 2 Haft. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
den allmänna lagstiftningen skulle, på sätt chefen för justitiedepartementet
ock påpekat, blifva den, att alla mål rörande förseelser mot föreskrifterna
om aflemnandet af arkivexemplaren, hvilka mål hittills enligt praxis ansetts
hänförliga till de s. k. ordningsmålen, hvilka det tillkommer chefen för
justitiedepartementet att pröfva, skulle komma att tillhöra allmän domstols
handläggning.
Vid behandlingen af den kongl. propositionen har utskottet visserligen,
i likhet med 1898 års Riksdag, funnit det vara af vigt, att den dyrbara
och i flera hänseenden oersättliga egendom, som på grund af stadgandet
il § ll:o tryckfrihetsförordningen kommer i statens besittning, må till
afsedt gagn kunna så länge som möjligt bibehållas, samt har fördenskull
också lifligt behjertat behofvet af att lagändring i sådant syfte må
komma till stånd. Men äfven om det skulle, på sätt såväl chefen för
ecklesiastikdepartementet som ock chefen för justitiedepartementet yttrat,
vara utredt, att betryggande säkerhet för att de arkivexemplar, som hädanefter
aflemnas, skola komma att erhålla nödig varaktighet, icke lämpligen
står att vinna på annat sätt än genom meddelande af föreskrift, att dessa
exemplar skola vara tryckta å papper af viss beskaffenhet, något som utskottet
för öfrigt gerna vill medgifva, så är det dock för frågans bedömande
och afgörande härutöfver nödigt att ega tillgång till någon utredning angående
det tilltänkta innehållet af bestämmelserna i den ifrågasatta särskilda
lagen. Förutom de i tryckfrihetsförordningen nu upptagna stadgandena
om tiden för arkivexemplarens aflemnande samt om ansvaret för
hithörande förbrytelser torde en sådan lag böra innehålla föreskrifter om
grunderna för bedömande af tryckpapperets hållbarhet, om kontrollen å
lagens efterlefnad, om papperets tillhandahållande, derest detsamma möjligen
skulle anses böra anskaffas genom statens försorg, om de modifikationer, som
tilläfventyrs borde förekomma beträffande det papper, som skulle användas
till tryckning af planscher, samt äfven angående den tid, inom hvilken
förbrytelser mot lagen skulle preskriberas, m. m.
Den närmare pröfningen af hvad denna lag borde innehålla komme
visserligen, då ju samma lag skulle stiftas i annan ordning än grundlag,
att falla utom konstitutionsutskottets verksamhetsområde och skulle således
icke blifva föremål för dess bedömande, men utskottet har dock icke ansett
sig kunna förorda någon ändring af ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen,
då utskottet icke erhållit någon kännedom angående det
afsedda hufvudinnehållet i den lag, till hvilken, enligt den kongl. propositionen,
i momentet skulle hänvisas. Utskottet anser sig desto hellre hafva
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
11
haft skäl förvänta, att ett förslag till en sådan lag varit fogadt vid den
kongl. propositionen, som tillförene ett dylikt förfarande i jemförliga fall
egt rum. Härigenom hade utskottet jemväl fått någon ledning för bedömande
af frågan, i hvad mån lagändringen skulle för boktryckerinäringen
komma att medföra ökade kostnader.
Då utskottet alltså för närvarande saknar nödiga hållpunkter för ett
fullständigt bedömande af det framlagda grundlagsändringsförslagets innebörd,
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka dess godkännande; hvarför
utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 mars 1902.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr Blomberg, som anfört:
»Ehuru jag i likhet med utskottet önskat, att Kongl. Maj:ts proposition
skulle hafva innehållit en fullständigare utredning och att särskildt deri angifvits
åtminstone hufvudgrunderna för den tilltänkta lagstiftning, till hvilken
1 § ll:o tryckfrihetsförordningen i dess nu föreslagna nya lydelse
skulle hänvisa och som för grundlagsstadgandets nya formulering skulle utgöra
förutsättning, bär jag dock, då det synts mig af synnerlig vigt, att
syftemålet med den föreslagna grundlagsändringen snarast möjligt realiseras
och då enligt min mening den nödiga pröfningen af den omförmälda
särskilda lagstiftningen rörande beskaffenheten af arkivexemplarens papper
m. m. borde kunna anstå till den Riksdag, hvilken det skulle tillkomma att
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
slutligen afgöra det ifrågavarande grundlagsändringsförslaget, ansett, att utskottet
bort hemställa,
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga det förslag till ändrad
lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen, som innefattas
i Kong! Maj:ts proposition;*
af herrar Bodhe, Behm, friherre Wrangel von Brehmer, Säve och
Nyström, Carl, hvilka instämt med herr Blomberg, samt
af herr Johnsson mot vissa delar af utskottets motivering.
Herr Pettersson har anhållit få här antecknadt, att han icke öfvervarit
ärendets slutliga behandling inom utskottet.
Stockholm 1902. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:29 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten