Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottets behandling hafva båda kamrar ne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 44, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande »Förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4ro.

1902-04-11 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1902:3, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottets behandling hafva båda kamrar ne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 44, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande »Förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4ro.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 15 april 1902, kl. 9 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets behandling hafva båda kamrar ne hänvisat

Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 44, deruti Kongl. Maj:t

till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

»Förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4ro. I grund af — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — böte femtio riksdaler.

Det skall ock ---— sexton skillingar.

Att protokoll — — — sexton skillingar.

Bill. till Riksd. Pro t. 1902. 3 Sami. 3 Häft. (N:o 3.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Att ingen må tillåtas, i andra fall än allmänna lagen och gällande

författningar utstaka, att meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker

eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers lefverne och seder, så vidt de lända dem

till skada eller förklenande, eller att meddela eller till tryck utlemna intagningshandlingar

eller journaler rörande de å anstalter för sinnessjuke,

lasarett eller andra sjukvårdsinrättningar intagna personer, så vidt dessa

handlingar lemna upplysning om sjukdomen eller den sjukes personliga

förhållanden i öfrigt. I)en häremot bryter, böte trettiotre riksdaler sexton

skillingar.

Att utdrag af det i riket inrättade straffregister ej må meddelas i

vidsträcktare mån, än som föranledes af lag, stiftad i den ordning 87 §

regeringsformen stadgar. Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler

sexton skillingar.

Att uppgifter, som skattskyldige till ledning för egen taxering aflemna

till beskattningsmyndigheter, ej må utlemnas till andra än dem, som enligt

skatteförfattningarna ega taga del af samma uppgifter. Den häremot bryter,

höte femtio riksdaler.

Att för officiel statistik afsedda uppgifter, som enskilda personer, bolag

eller andra samfälligheter, utan att vara dertill genom föreskrift i lag eller

författning förpligtade, afgifva, ej må utlemnas. Den häremot bryter, böte

femtio riksdaler.

Att memorial och embetsbref, som bankinspektionen eller försäkringsinspektionen,

med anledning af verkstäld inspektion, afgifver angående

banks eller försäkringsanstalts förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å

sådana embetsbref, icke må utlemnas, der ej Konungen för särskildt fall

annorlunda förordnar. Den häremot 1 »ryter, böte femtio riksdaler.

Att ansökning — — — femtio riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt, — — — stadgadt är.»

Vid jemförelse med nu gällande föreskrifter i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

befinnes det sålunda framlagda förslaget innefatta hufvudsakligen

fyra särskilda ändringsförslag, nemligen i afseende å förbud mot

utlemnande af

l:o) vissa handlingar rörande å sjukvårdsinrättningar intagna personer;

2:o) vissa till beskattningsmyndigheter aflemnade uppgifter;

3:o) vissa för officiel statistik afsedda uppgifter; och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

4:o) vissa handlingar angående bankers och försäkringsanstalters förhållanden.

De skäl, som ligga till grund för den kong! propositionen, återfinnas

i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 31 januari 1902

afgifvet yttrande, intaget uti ett den kongl. propositionen bifogadt protokollsutdrag

för nämnda dag.

Beträffande förstberörda förslag, angående hemlighållande af vissa

handlingar rörande å sjukvårdsinrättningar intagna personer, har chefen

för justitiedepartementet anfört följande.

»Den komité, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den

5 oktober 1894- uppdrog att granska stadgan angående sinnessjuke den 2

november 1883 och afgifva förslag till de förändringar deri, som kunde

anses vara af behofvet påkallade, anförde i underdånig skrifvelse den 29

februari 1896, hvarmed öfverlemnades förslag till ny stadga angående

sinnessjuke, att komitén ansett sig böra uttala, att, derest sådant legat

inom komiténs uppdrag, komitén, för tillgodoseende af de sinnessjukes

och deras anhöriges berättigade kraf derpå, att obehöriga personer icke

kunde få kännedom om vissa de sinnessjuke rörande handlingar, hvilka

afsåge grannlaga och under alla omständigheter rent personliga förhållanden,

velat hemställa om sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att

tillgång till dylika handlingar uttryckligen inskränktes till den sjukes

målsman eller annan, som för afgiften ansvarade, i all synnerhet som

grunden för nämnda förordnings förbud mot att meddela eller till tryck

utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen

rörande handlingar i afseende på enskilda personers lefverne och

seder, så vida de lände dem till skada eller förklenande, torde vara i ännu

högre grad tillämplig å de uti ifrågavarande afseende af läkare och andra

personer lemnade uppgifter.

En likartad fråga väcktes äfven vid utarbetandet af förslag till nya

föreskrifter beträffande vissa andra sjukvårdsinrättningar.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 april 1898 i nåder uppdragit åt

en komité att uppgöra förslag i fråga om behöfliga förändringar i gällande

bestämmelser angående länslasaretten och andra sjukvårdsinrättningar,

som kunde anses böra i väsentliga delar med dem likställas, aflemnade

denna komité med underdånig skrifvelse den 30 januari 1899

betänkande jemte förslag, bland annat, till lasarettsstadga och till sjukstugestadga.

I den underdåniga skrifvelsen anförde komitén, att då hvad

af komiterade för granskning af stadgan om sinnessjuke uttalats om önsk
-

Sjukvårds
handlingar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

värdhef er) af inskränkning utaf den hittills i lag medgifna rätten att taga

del af handlingar, som anginge sinnessjuka personer, torde ega sin fulla

giltighet jemväl med afseende å handlingar och journaler, som rörde

lasarettspatienter, komitén, hvilken på grund af tryckfrihetsförordningen

ansett sig icke kunna föreslå tillfyllestgörande bestämmelser mot missbruk

härutinnan, i underdånighet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes vilja gå i

författning om beredande af sådan ändring i tryckfrihetsförordningen,

hvarigenom innehållet af vissa i förslaget omnämnda journaler, hvilka till

största delen innehölle uppgifter om patienters rent personliga förhållanden,

skyddades mot obehörigt utspridande och rätten att taga del af journalerna

förty begränsades till särskildt angifna personer.

Efter det stadga angående sinnessjuke utfärdats den 14 juni 11)01

samt lasarettsstadga och sjukstugestadga den 18 oktober samma år, har

chefen för civildepartementet med särskilda skrivelser för den åtgärd, som

kunde föranledas af hvad komitéerna anfört i fråga om ändring i tryckfrihetsförordningen,

till chefen för justitiedepartementet öfverlemnat exemplar

af komitéernas ofvan anmärkta skrivelser med dertill hörande betänkande!!

och förslag.

Att vissa af de handlingar, som enligt ofvanberörda författningar

erfordras för patients intagande å deri afsedda sjukvårdsinrättningar, liksom

de journaler, hvilka enligt samma författningar skola föras, miste om

de sjukes personliga förhållanden innehålla upplysningar, som stundom

kunna vara af den mest grannlaga beskaffenhet, är uppenbart. Det lärer

derför obestridligen vara en brist i tryckfrihetsförordningen, att stadgande

saknas om skydd mot obehörigt offentliggörande af dylika handlingar.

Att det icke redan tidigare visat sig nödigt att afhjelpa denna brist, kan

endast förklaras deraf, alt ett sådant skydd ansetts vara en så naturlig

sak, att det endast sällan torde hafva inträffat, att någon ifrågasatt att få

begagna sig af rätten att offentliggöra handling af sådan beskaffenhet, som

ofvan angifvits. Då emellertid nu fråga om införande af dylikt skydd

blifvit väckt, torde det vara angeläget, att åtgärder i detta syfte så fort

som möjligt blifva vidtagna.

Tydligtvis kan det icke ifrågakomma, att i tryckfrihetsförordningen

närmare angifva, i hvad mån ifrågavarande handlingar skola vara undandragna

offentligheten, utan torde i sagda förordning allenast böra införas

förbud mot att meddela eller till tryck utlemna omförmälda intagningsliandlingar

och journaler, så vida de lemna upplysning om patientens

sjukdom eller hans personliga förhållanden i öfrig!. Ett sådant förbud

kan emellertid, såsom äfven framgår af de båda komitéernas yttranden,

icke göras ovilkorlig!. I stadgan angående sinnessjuke innehålles, förutom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

föreskrifter om inspektörens åliggande att granska intagningshandlingar

och journaler samt om öfverläkarens skyldighet att för direktionen framlägga

samma handlingar och journaler till granskning, äfven bestämmelse,

att det är den sjukes målsman såväl som den, hvilken för afgiften ansvarar,

obetaget att, efter anmälan hos vederbörande, inom anstalten taga

kännedom af der förda journaler, i hvad de röra den sjuke. Enligt bestämmelser

i lasarettsstadgan och sjukstugestadgan åligger det vederbörande

läkare att, på anhållan af den sjuke, af offentlig myndighet eller, der

läkaren så pröfvar lämpligt, målsman eller anhörig, afgifva intyg enligt

sjukjournalen. Dessa bestämmelser såväl som andra liknande särskilda

föreskrifter om tillhandahållande af ifrågavarande handlingar böra tydligen

fortfarande vara gällande. Deri’ inskränkning i det ifrågasatta förbudet,

som sålunda blifver erforderlig, torde, liksom fallet är med motsvarande

inskränkning i gällande förbud mot att meddela eller utlemna vissa utdrag

af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplin^! rörande

handlingar, kunna erhålla den affattning, att meddelandet eller utlemnandet

icke är tillåtet i andra fall än allmänna lagen och gällande författningar

utstaka.

Det nya stadgandet synes ock lämpligen böra hafva sin plats i det

stycke af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, der sistnämnda förbud nu

innehålles. I följd häraf torde det år 1900 i samma stycke inskjutna

stadgandet om förbud mot meddelande af utdrag af straffregistret böra

öfverflyttas till en särskild punkt.»

Det har synts utskottet ligga i öppen dag, att ett tillägg till 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen uti nu ifrågavarande syfte är i högsta grad af

behofvet påkalladt. På sätt chefen för justitiedepartementet antydt, måste

nemligen vissa af de handlingar, som enligt gällande författningar om

vården af sinnessjuke samt om lasarett och sjukstugor erfordras för patients

intagande å sjukvårdsinrättning, äfvensom de journaler, som, enligt

samma författningar, skola vid sjukvårdsinrättning föras, ofta nog innehålla

upplysningar angående patienten och dennes sjukdom, hvilka upplysningar,

såsom varande af den mest grannlaga och personliga beskaffenhet,

otvifvelaktigt böra skyddas för offentliggörande. Dylika handlingar

skulle, om de finge utlemnas, lätteligen kunna missbrukas till att skada

vare sig den sjuke sjelf eller honom i ett eller annat afseende närstående

personer, utan att gerningen blefve straffbar enligt allmän lag. Och genom

möjligheten att i tryck offentliggöra uppgifter af här ifrågavarande

fullkomligt privata natur skulle kunna gifvas vidsträckt spridning åt uppgifter

eller omdömen om enskilde medborgare eller hela slägter af beskaffen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

het att kunna för dem ej blott vara smärtsamma, utan äfven vei’ka förklenande

eller skadande; denna möjlighet skulle till och med kunna föranleda

anställande af utpressningsförsök.

En alldeles särskild uppmärksamhet påkalla härvid intagningshandlingar

och journaler rörande sinnessjuke, hvilka handlingar skulle, derest

de finge af hvem som helst utbekommas, med lätthet kunna missbrukas

till skada för enskilde, särskildt för den sinnessjuke, om han tillfrisknat.

Men å andra sidan har utskottet, i fråga om dylika handlingar

rörande sinnessjuke, icke kunnat förbise, att omständigheter kunna gifvas,

under hvilka det är af synnerlig vigt, att sådana handlingar icke undanhållas

offentligheten i vidare mån, än'' som kräfves af omsorgen om

den sinnessjukes eller honom närstående personers intressen. Utskottet

syftar härmed på sådana undantagsfall, då en person, ehuru ej behäftad

med sinnessjukdom, intagits å vårdanstalt för sinnessjuke antingen

till följd af bristande noggrannhet i pröfningen eller möjligen

på grund af vilseledande, kanske falska uppgifter. Det är uppenbart,

att i dylika fall ett ©vilkorligt hemlighållande af handlingarna rörande

den å anstalten inspärrade personen skulle högst väsentligt försvåra vidtagandet

af åtgärder för hans befriande. Farhågan för missbruk härutinnan

borde väl kunna anses i väsentlig mån undanröjd redan genom

den i Kongl. Maj:ts förslag gjorda, med momentets nuvarande lydelse

i hvad det afser utdrag af kyrkoböcker och dylikt öfverensstämmande

hänvisningen till »allmänna lagen och gällande författningar», i hvilka

rättighet eller skyldighet att utlemna dylika handlingar för vissa fall

måste anses stadgad eller ock föreskrift gifvits om handlingarnas granskande

af flere myndigheter — öfverläkare, direktioner och särskildt

förordnade öfverinspektörer äfvensom medicinalstyrelsen. För att söka

åvägabringa en ännu fullständigare garanti mot ofvan antydda missförhållanden

har utskottet emellertid ansett, att i det framlagda förslaget bör

vidtagas sådan ändring, att rätten att få handling af nu ifrågavarande art

utlemnad må bibehållas utom för så vidt den innehåller uppgifter, hvilka

kunna lända enskilde till skada eller förklenande.

Utskottet har funnit sig desto hellre böra förorda denna ändring i

Kongl. Maj:ts förslag, som den deri angifna förutsättningen för hemlighållandet

af omförmälda handlingar, nemligen den, att de »lemna upplysning

om sjukdomen eller den sjukes personliga förhållanden i öfrigt»,

enligt utskottets mening innebär en allt för snäf begränsning af rätten att

få sådana handlingar utlemnade. Alla upplysningar rörande den sjukes

personliga förhållanden böra ingalunda undanhållas offentligheten, endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

sådana, In-Ukas offentliggörande skulle kunna antingen vara den sjuke till

men — eller, enligt ordalagen i den uti kong], brefvet den 15 april 1829

intagna, numera uppbädda eden för medicine licentiater, »den sjuke skada

och bedröfva» — eller ock eljest lända någon enskild person, t. ex. en

anhörig till den sjuke, till skada eller förklenande.

Genom stadgandet, att handlingar rörande dem, som intagits å sjukvårdsinrättningar,

skyddas från offentliggörande endast så vidt detta offentliggörande

skulle lända enskilde till skada eller förklenande, förebyggas

äfven andra olägenheter, hvilka ej torde kunna undvikas, derest det i den

kongl. propositionen framlagda förslaget oförändradt blefve grundlag. Särskildt

medför utskottets formulering den fördelen, att genom densamma

icke skulle läggas några hinder i vägen för offentliggörande af objektivt

hållna vetenskapliga redogörelser för sjukdomsfall.

I detta utskottets ändringsförslag förutsattes visserligen, att sjukvårdsanstalts

föreståndare skulle erhålla i viss mån vidsträcktare befogenhet med

afseende å pröfningen, huruvida i hvarje särskildt fall handling skulle få

utlemnas eller ej. Men utskottet har icke kunnat finna denna omständighet

böra föranleda några betänkligheter gent emot utskottets förslag, då

nemligen desse föreståndare å ena sidan skulle vid berörda pröfning handla

under embetsmannaansvar och å andra sidan väl torde kunna antagas på

grund af sina qvalifikationer i öfrigt vara fullt skicklige att på nöjaktigt

sätt verkställa en dylik pröfning.

Jemväl i ett annat afseende har utskottet funnit det uti den kongl.

propositionen framlagda förslaget icke kunna oförändradt godkännas. Utskottet

har nemligen ansett nödvändigt, att i förevarande lagrum straffpåföljd

äfven stadgas särskildt för den, som i tryck offentliggör sådan

handling af ifrågavarande beskaffenhet, som i strid mot meddelad föreskrift

blifvit från sjukvårdsinrättning utlemnad.

Motsvarande bestämmelser har utskottet ansett erforderliga jemväl

beträffande kyrkob oks utdrag och dylika handlingar, så ock i fråga om

utdrag af straffregister.

Bötesbeloppet vid förseelser i fråga om utlemnande eller offentliggörande

i tryck af kyrkoboksutdrag och dylika handlingar samt af handlingar

rörande å sjukvårdsinrättningar intagna personer äfvensom vid enahanda

förseelser i fråga om utdrag af straffregister har utskottet ansett

lämpligen böra bestämmas till femtio riksdaler eller sjuttiofem kronor,

d. v. s. till samma bötesbelopp, som allaredan finnes i förevarande grundlagsparagraf

stadgadt i fråga om obehörigt meddelande af patenthandlingar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Öfriga af utskottet vidtagna jemkningar i det uti Kongl. Maj:ts proposition

framlagda förslaget äfvensom deraf föranledda redaktionsändringar

i nu förevarande del af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen äro af mindre betydenhet

och torde icke påfordra närmare förklaring.

Utskottet får, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Majrts

förevarande proposition, i hvad den afser förbud mot

offentliggörande af vissa handlingar rörande å sjukvårdsinrättningar

intagna personer, icke kan i oförändradt

skick bifallas, ville antaga följande förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling:

Tryckfrihetsförordningen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 2.

4:o. I grund af — — —--

— — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande

undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll — —- — — icke

uppenbara.

Att ej några — — — —--

böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — —

— — skriften konfiskeras.

Att, i hvad rättegångsmål — —■

— — böte femtio riksdaler.

Det skall ock — — —----

— — sexton skillingar.

Att protokoll — — •—• — — —

— — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra

fall än allmänna lagen och gällande

(Föreslagen lydelse:)

§ 2.

4:o. I grund af — — — •—■ —

— -— — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande

undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll — — — — icke

uppenbara.

Att ej några —■ — — — •— —

böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — —

— — — skriften konfiskeras.

Att, i hvad rättegångsmål ■— —•

— —• böte femtio riksdaler.

Det skall ock —- — — — — —

— — — sexton skillingar.

Att protokoll —• — — — — —

— — sexton skillingar.

Att ingen må, i andra fall än

allmänna lagen och gällande för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

(Nuvarande lydelse:)

författningar utstaka, meddela (dier

till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker

eller af andra själavården och

kyrkodisciplin rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers lefverne

och seder, så vidt de lända

dem till skada eller förklenande —

Den häremot bryter, böte trettiotre

riksdaler sexton skillingar.

(Föreslagen lydelse:)

fattningar utstaka, tillåtas att, så vidt

det länder enskilde till skada eller

förklenande, meddela vare sig utdrag

af kyrkoböcker eller af andra själavården

och kyrkodisciplin en rörande

handlingar, i afseende på enskilda

personers lefverne och seder, eller

intagningshandlingar eller journaler

rörande dem, som å anstalter för

sinnessjuke, lasarett eller andra sjukvårdsinrättningar

intagits. Den häremot

bryter, sa ock den, som i tryck

offentliggör dylik handling, hvilken

obehörigen meddelats, böte femtio

riksdaler.

2:o) att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

förändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

att såsom särskildt stycke intagas i nämnda moment

näst efter stadgandena om utdrag af kyrkoböcker m. in.:

Tryckfrihetsförordningen.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

§ 2.

§ 2.

Att ingen må — — —--—- — — — — — — —----

— — — — — eller förklenande; — — — — — — —----

och att ej heller utdrag af det i riket Att utdrag af det i riket inrättade

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 3 Sand. 3 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

(Nuvarande lydelse:)

inrättade straffregister må meddelas

i vidsträcktare mån, än som föranledes

af lag, stiftad i den ordning

87 § l-egeringsformen stadgar. Den

häremot bryter, böte trettiotre riksdaler

sexton skillingar.

(Föreslagen lydelse:)

straffregister ej må meddelas i vidsträcktare

mån, än som föranledes

af lag, stiftad i den ordning 87 §

regeringsformen stadgar. Den häremot

bryter, så ock den, som i tryck

offentliggör dylikt utdrag, hvilket

obehörigen meddelats, böte femtio

riksdaler.

Uppgifter till

beskattnings

myndigheter.

I fråga om det i den kong! propositionen framlagda förslaget om

förbud att offentliggöra vissa till beskattningsmyndigheter inkomna uppgifter

har chefen för justitiedepartementet, enligt nämnda statsrådsprotokoll

för den 31 januari 1902, till en början meddelat, hurusom chefen för

finansdepartementet i skrifvelse den 30 samma månad, under åberopande

af hvad han till statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 11 berörde

januari anfört i fråga om behofvet att från offentlighet freda vissa

uppgifter, som till beskattningsmyndigheter aflernnas, hemstält, huruvida icke

i § 2 tryckfrihetsförordningen, framför det stycke, som började med orden

»att ansökning om patent», borde införas, jemte annat, ett nytt stycke,

ungefärligen så lydande: »Att uppgifter, som till beskattningsmyndigheter

aflernnas rörande skattskyldiges ekonomiska förhållanden, ej må utlemnas

till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna ega att i och för

taxeringen taga del af dessa uppgifter. Den häremot bryter, böte femtio

riksdaler.»

Vidare har chefen för justitiedepartementet, under erinran, att Kong!

Maj:t den 11 januari 1902 på finansdepartementets föredragning beslutit

att i nådig proposition föreslå Riksdagen att för år 1903 till upptagande

i riksstaten för samma år åtaga sig en särskild bevillning under namn af

inkomstskatt att utgå enligt ett propositionen bilagdt förslag till förordning

om inkomstskatt, anfört följande.

»Den skatt, som genom nämnda förordning skulle införas, utgör en

med obligatorisk sjelfdeklaration förbunden progressiv inkomstskatt; och

innehåller förslaget följaktligen stadganden om förpligtelse för skattskyldige

att afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen. Vid det tillfälle, då aflåtande!

af berörda proposition beslöts, anförde chefen för finansdepartementet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

bland annat, att det vore en ostridig nödvändighet, att de skattskyldiges

sjelfdeklarationer så mycket som möjligt fredades från offentlighet. Förslaget

till förordning om inkomstskatt sörjde i sin mån för vinnandet af

detta syftemål genom de i 34 § 2 mom. meddelade bestämmelser derom,

att, utom vederbörande kronoombud, endast taxeringsmyndighets ordförande

med biträde af en ledamot finge granska deklarationerna, att för innehållet

af sålunda granskad uppgift icke finge inom taxeringsmyndighet lemnas

vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen erfordrades, att

deklarationerna icke skulle vara tillgängliga för andra än vissa uppgifna

personer och ej finge utan den skattskyldiges samtycke intagas i vederbörande

beskattningsnämnds protokoll, samt att deklarationerna skulle behörigen

förvaras och efter viss tids förlopp förstöras. Dessa bestämmelser

blefve emellertid kraftlösa, så länge det enligt tryckfrihetsförordningen stode

eu hvar öppet att utbekomma afskrift af afgifven deklaration.

Lika med chefen för finansdepartementet anser jag det ligga i öppen

dag, att införandet af obligatorisk sjelfdeklaration med nödvändighet förutsätter

deklarationernas skyddande från offentlighet, och att för sådant

ändamål ett tillägg i tryckfrihetsförordningen är erforderligt.

Det skulle emellertid näppeligen vara lämpligt att låta det ifrågasatta

skyddet omfatta icke allenast de uppgifter till beskattningsmyndigheterna,

som äro att hänföra till sj elfd eklarationer, utan äfven de i 14 § af gällande

bevillningsförordning och 25 § af den föreslagna nya förordningen omförmälda

uppgifter, hvilka afse att tjena till ledning vid taxering af andra

än dem, som lemnat uppgifterna. Vissa af dessa uppgifter meddelas af

offentliga myndigheter och böra uppenbarligen icke undandragas offentligheten.

Ej heller de öfriga synas vara af sådan beskaffenhet, att det kan

anses erforderligt att skydda dem från offentliggörande. Hvad särskildt

angår de i 14 § bevillningsförordningen afsedda upgifter, har, så vidt kändt

är, något behof af sådant skydd hittills icke visat sig. De komiterade, som

uppgjort förslag till förordning om inkomstskatt, hafva icke heller ifrågasatt

skydd för andra uppgifter än dem, som afse egen beskattning, liksom

ock de ofvan anmärkta bestämmelserna i förslagets § 34 mom. 2 endast

hafva afseende å dylika uppgifter.

Det uti ifrågavarande hänseende erforderliga stadgandet i tryckfrihetsförordningen

torde derför böra afse allenast de uppgifter, som skattskyldige

till ledning för egen taxering aflemna till beskattningsmyndigheter.

Uppenbart torde vara, att till dylika uppgifter böra hänföras, bland andra,

äfven de, som för omyndigs eller frånvarandes taxering lemnas af förmyndare

eller god man, liksom de, hvilka för taxering af bolag eller annan

samfällighet afgifvas af samfällighetens styrelse eller förvaltning».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

I sammanhang med den kongl. propositionen i nu förevarande del

har utskottet till behandling förehaft dels en af herr G. F. Ostberg inom

Första Kammaren afgifven motion, n:o 35, dels ock en af herr Ej. Sjövall

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 8, hvilka båda motioner blifvit

till utskottet hänvisade.

I dessa motioner hemställes:

af herr Östberg,

att Riksdagen måtte för sin del besluta följande tillägg till 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen:

»Att uppgifter, som skattskyldige till ledning för egen taxering aflemna

till beskattningsmyndigheter, ej må utlemnas till andra än dem,

som enligt skatteförfattningarne ega taga del af samma uppgifter. Den

häremot bryter, böte ett hundra riksdaler. Till lika straff vare den förfallen,

som i tryck offentliggör sådan uppgift»;

samt af herr Sjö vall,

att Riksdagen måtte såsom bvilande i grundlagsenlig ordning antaga

följande tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

»4:o. 1 grund af hvad —- — — — — —----— —--—

— — — — styrkande af sjelfva hufvudsaken. Att ingen må tillåtas att,

i andra fall och i annan mån än allmänna lagen och gällande författningar

utstaka, utan deklarantens medgifvande meddela eller till tryck utlemna

inkomstdeklarationer till taxeringsmyndigheter. Den häremot bryter straffes

efter allmän lag och särskilda stadgar.»

Till stöd för sitt förslag har herr Östberg anfört, hufvudsakligen, att

det åsyftade ändamålet med det af Kongl. Maj:t föreslagna tillägget till

tryckfrihetsförordningen, nemligen deklarationernas skyddande för offentlighet,

endast delvis kunde genom detta tillägg tillgodoses. Deri stadgades

visserligen förbud för dem, som hade ifrågavarande uppgifter om

hand, att till obehöriga personer utlemna desamma, men det funnes

ingen påföljd stadgad för den, som genom tryck offentliggjorde en sålunda

obehörigt utlemnad sjelfdeklaration. Det syntes dock vara uppenbart,

att icke blott utlemnandet, utan äfven tryckningen af sjelfdekiarationer

måste vid straffpåföljd förbjudas, om man skulle kunna bereda de

skattskyldige ett tillbörligt skydd emot offentliggörande af deras uppgifter.

Det af Kongl. Maj:t föreslagna bötesbeloppet ansåge motionären skäligen

böra höjas.

Herr Sjövall har, efter erinran om Riksdagens i underdånig skrifvelse

den 2 juni 1901 hos Kong], Maj:t gjorda framställning i fråga om an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

o

ordnande af en särskild direkt skatt i sammanhang med obligatorisk sjelfdeklaration

samt efter en kortfattad redogörelse för den historiska utvecklingen

i vårt land af frågan om obligatorisk sjelfdeklaration och särskild!

för frågans behandling vid 1901 års riksdag, vidare såsom skäl för sitt

förslag anfört hufvudsakligen följande.

Den herskande obenägenheten mot obligatorisk sjelfdeklaration syntes

endast småningom hafva gifvit vika för en allt allmännare åsigt om dess

behöflighet i och för en effektivare och rättvisare direkt beskattning. Denna

åsigt hade emellertid genom omständigheternas magt nu principielt tillkämpat

sig fullständig seger, och man vore fullt på det klara med, att ju

större belopp, som skulle genom direkt beskattning uttagas, desto angelägnare

vore det, att inkomsttaxeringen blefve möjligast rigtig och så litet

som möjligt godtycklig och nyckfull. Afgjord vore emellertid saken ingalunda

härmed. Från tvångsdeklarationens principiella antagande till dess

varaktiga och tillfredsställande användning i praktiken vore steget ännu

icke taget. De mer än fyrtio år, frågan varit stäld under debatt, visade

nogsamt, huru svårt den haft att arbeta sig fram till enhälligt erkännande

inom Riksdagen, och otvifvelaktigt berodde grundsatsens införande i bevillningsförordningen

på den omfattning, de former och de vilkor, hvarunder

detta komme att ske. En stötesten, och detta måhända den största och

svåraste, som principen om obligatorisk sjelfdeklaration måste söka undanrödja,

innan den kunde påräkna att med fullt förtroende mottagas af allmänheten

såsom lag, vore den tidt och ofta framhållna, under nuvarande

förhållanden rådande osäkerheten i afseende på deklarationernas hemlighållande.

För samtliga näringsidkare måste det vara af största vigt, att

de af dem lemnade uppgifterna icke blefve kända af flera personer, än

som vore oundgängligen nödvändigt, och framför allt, att de icke blefve

tillgängliga för konkurrenter, hvarigenom de skulle blifva en välkommen

ledning för utrönande af detaljerna i deras affärsverksamhet. Visserligen

vore taxeringsmyndigheternas medlemmar ålagda tystnadspligt, och brott

deremot vore belagdt med ansvar. Detta vore dock, i betraktande af nuvarande

taxeringsmyndigheters sammansättning och deras medlemmars talrikhet,

icke nog, ty just bland deras ledamöter kunde deklaranten hafva sina

svåraste konkurrenter, och, för öfrigt, i ju flera händer en hemlighet befunne

sig, dess mindre vore säkerheten för, att den icke småningom silade ut

utan att någon viss man derför kunde tagas för hufvudet. Deras antal, som

egde att taga del af deklarationens innehåll, borde alltså inskränkas till det

minsta möjliga. Detta hade ock förordats af 1895 års komité, i kongl. proposition

år 1897 och i kommunalskattekomiténs förslag. Tryggast skulle, enligt

motionärens åsigt, helt visst vara, att granskningen af deklarationerna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

anförtroddes åt endast vederbörande nämnds ordförande och kronoombudet,

hvilka sedan hade att åt nämnden i dess helhet lemna den redogörelse för de

granskade uppgifternas innehåll, som för taxeringen vore oundgängligen

erforderlig. Hvilka bestämmelser man än i bevillningslagstiftningsväg vidtoge,

vore dock icke tillräckligt sörjdt för sekretessen, så länge en hvar med tryckfrihetsförordningen

i hand kunde fordra rätt att offentliggöra afgifna inkomstdeklarationers

innehåll. Ett nödvändigt komplement till hvad i en

blifvande bevillningsförordning kunde varda i detta stycke stadgadt, måste

således blifva ett tillägg till tryckfrihetsförordningen, hvarigenom inkomstdeklarationer

undantoges från sådana skrifter, som finge offentligt delgifvas,

något, som ju hittills också alltid blifvit framhållet, då förslag om införandet

af deklarationstvång bragts å bane. öfvertygad om, att åtgärder

redan nu borde vidtagas för den vigtiga frågans lösning, ansåge motionären

det derför vara af nöden, att Riksdagen före utgången af innevarande

treårsperiod antoge såsom hyllande den erforderliga grundlagsändringen

under förutsättning, att Kongl. Maj:t för Riksdagen framlade förslag till

bevillningsförordning, grundad på principen om obligatorisk sjelfdeklaration.

Skulle under denna riksdag grundlagsändringen ej antagas såsom

hvilande, blefve den oundvikliga följden, att stötestenen förblefve liggande

ännu åtminstone för en tid af fyra år, ty ett uppskjutande vore ju liktydigt

med frågans förhalande pfver nästa treårsperiod.

Vid pröfning af den kongl. propositionen i nu förevarande del tillika

med de i ämnet väckta motionerna har utskottet, i öfverensstämmelse med

hvad såväl chefen för finansdepartementet och chefen för justitiedepartementet

som ock motionären herr Sjövall anfört, funnit det vara uppenbart,

att införandet af obligatorisk sjelfdeklaration med nödvändighet förutsätter

deklarationernas skyddande för offentlighet, och att detta måste ske genom

införande af särskild bestämmelse härom i tryckfrihetsförordningen. Utskottet,

som ej haft att ingå på frågan om lämpligheten eller olämpligheten

af en med obligatorisk sjelfdeklaration förbunden progressiv inkomstskatt,

håller före, att då bristen på en sådan särskild bestämmelse i tryckfrihetsförordningen

sannolikt skulle innebära ett hinder för Riksdagen att

under innevarande riksmöte antaga bestämmelser om en dylik inkomstskatt

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, utgå för år 1903, detta hinder i

allt fall bör undanrödjas. För sin del har utskottet desto mindre haft

något att invända mot godkännande af föreliggande kongl. proposition i

hvad den afser deklarationers hemlighållande, som en bestämmelse i den

föreslagna rigtningen synes kunna, oafsedt om berörda förslag angående

inkomstskatt vinner Riksdagens bifall eller ej, tjena till gagn med afseende

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

å sådana deklarationer, som enligt nu gällande bestämmelser afgifvas. Mot

det i Kongl. Maj:ts proposition formulerade förslaget har utskottet icke

haft annat att erinra, än att, i enlighet med hvad utskottet anmärkt beträffande

här ofvan förut omhandlade delar af tryckfrihetsförordningen

samt i enlighet jemväl med hvad herr Östberg i sin motion framhållit,

särskild straffpåföljd bör stadgas äfven för den, som i tryck offentliggör

från beskattningsmyndighet obehörigen utlemnad uppgift.

Med åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

3:o) att Riksdagen, med förklarande att Kong].

Maj:ts förevarande proposition, i hvad den afser förbud

mot offentliggörande af vissa till beskattnings myndigheter

aflemnade uppgifter, icke kan i oförändradt skick

bifallas, ville, i anledning af ej mindre den kongl. propositionen

i nämnda del än äfven de af herrar Östberg

och Sjövall i ämnet väckta motionerna, såsom ^vilande

till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

att deri införas näst efter stadgandena om utdrag af det

i riket inrättade straffregister:

Tryckfrihetsförordningen.

4:o. — — —

Att uppgifter, som skattskyldige till ledning för

egen taxering aflemna till beskattuingsmyndigheter, ej

må utlemnas till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna

ega taga del af samma uppgifter. Den häremot

bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik uppgift,

hvilken obehörigen utlemnats, böte femtio riksdaler.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Statistiska

uppgifter.

Vidkommande härefter frågan om skydd mot offentliggörande af vissa

statistiska uppgifter, har chefen för justitiedepartementet enligt ofvan omförmälda

statsrådsprotokoll för den 31 januari 1902 först tillkännagifvit,

att chefen för finansdepartementet i ofvan berörda skrifvelse af den 30

samma månad, under åberopande af sitt anförande till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 11 januari 1902 i fråga om behofvet af att i

vissa fall från offentlighet freda enskildes till offentlig myndighet afgifna,

statistiska uppgifter, hemstält, huruvida ej uti förevarande paragraf af tryckfrihetsförordningen

framför det stycke, som började med orden »att ansökning

om patent», borde införas, förutom annat, ett stycke af ungefärligen

denna lydelse: »Att för den officiella statistiken afsedda uppgifter, som af

enskilda personer, bolag eller föreningar till offentliga myndigheter frivilligt

afgifvas, ej må utlemnas. Den häremot bryter, böte femtio riksdaler.»

Derefter har chefen för justitiedepartementet, med förmälan, att i

chefens för finansdepartementet skrifvelse åsyftats allenast sådana för den

officiella statistiken afsedda uppgifter, som af enskilda personer, bolag eller

föreningar till offentliga myndigheter frivilligt afgifvas, och att dylika frivilliga

uppgifter för närvarande torde förekomma endast i fråga om den

så kallade arbetsstatistiken, till stöd för den kong! propositionen i nu

ifrågavarande del anfört följande.

»Såsom bekant hafva arbetsstatistiska undersökningar fortgått alltsedan

år 1897, om än hittills mera försöksvis, då endast extra anslag till mindre

belopp varit för ändamålet beviljade. I innevarande års statsverksproposition

har emellertid föreslagits beviljande af medel för en permanent arbetsstatistisk

utredning, hvilken, på sätt chefen för finansdepartementet vid

ärendets föredragning den 11 i denna månad närmare utvecklade, skulle

anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som funnes

angifna i åberopadt memorial af förste aktuarien å kommerskollegii statistiska

afdelning.

I detta memorial anfördes i fråga om behofvet af skydd uti ifrågavarande

hänseende, att erfarenheten af det försök, som vid 1899 och 1900

års undersökningar af den mekaniska verkstadsindustrien gjorts, att från

arbetsgifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter rörande verkstadsdriften,

i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat de farhågor, som redan

förut uttalats rörande arbetsgifvarnes ovillighet att i detta afseende lemna

detaljerade upplysningar om sin verksamhet. Uppenbart vore ju ock, att

en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig myndighet lemna sådana

upplysningar skulle vara skäligen ringa och att hans betänkligheter i förevarande

fall måste vara fullt berättigade, så länge, enligt hvad fallet vore

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

i Sverige i motsats till vissa andra länder, dylika uppgifter betraktades

såsom offentliga handlingar och sålunda tillhandahölles en hval'', som pafordrade

handlingarnas utlemnande i afskrift. Äfven om sådant ännu icke

skett, kunde det dock tänkas, att, derest detta förhållande finge fortfara,

de afgifna uppgifterna kunde blifva på detta sätt missbrukade till enskilda

personers synnerliga skada. Det syntes derför vara högst angeläget att,

för såvidt statistiska uppgifter icke skulle, såsom någon gång händt, rent

af vägras eller afsigtligt. förvanskas, det i lagstiftningsväg blefve fastslaget,

att sådana statistiska uppgifter, hvilka af enskilda personer frivilligt afgåfves

till offentlig myndighet, icke vore att betrakta såsom offentliga

handlingar, åtminstone icke förr än efter förloppet af så lång tid, att uppgifterna

icke längre kunde anses hafva aktuelt intresse. Hade väl en sådan

lagbestämmelse blifvit införd, torde den ovedersägligen svåraste stötestenen

för bekommande af tillförlitliga primäruppgifter vara aflägsna*!.

Det torde icke kunna betviflas, att sådant skydd, som i anförda

memorial ifrågasatts, verkligen är nödigt för att de arbetsstatistiska undersökningarna

skola kunna komma att fullständigt uppfylla det ändamål,

som med dem åsyftas. Tydligt är ock, att skyddet ej står att vinna på

annan väg än genom införande af stadgande derom i tryckfrihetsförordningen.

Några grundade betänkligheter häremot synas icke böra möta,

då skyddet skulle gälla endast sådana uppgifter, som frivilligt aflemnas.

Särskilt är att märka att i fråga om en stor del af dessa uppgifter skyddets

införande utgör en förutsättning för uppgifternas erhållande.

Då tryckfrihetsförordningens 2 § endast afser offentliga handlingar,

och enär ifrågavarande uppgifter äro afsedda för den officiella statistiken,

torde det ej vara erforderligt att särskildt uttala den förutsättningen att

uppgifterna afgifvas till offentliga myndigheter. Tvärtom skulle ett sådant

uttalande möjligen, vid det förhållande att uppgifterna ofta icke aflemnas

direkt till offentliga myndigheter utan uppsamlas af agenter eller korrespondenter,

kunna vålla någon osäkerhet om stadgandets räckvidd.»

Utskottet har icke kunnat finna något giltigt skäl, på grund hvaraf

uppgifter, afsedda för officiel statistik, skulle, der de frivilligt lemnas, varda

i motsats mot dem, som afgifvas till åtlydnad af gifven föreskrift, tillerkända

en undantagsställning i afseende å tillämpningen af tryckfrihetsförordningens

hufvudregel angående till publika verk inkomna handlingars

offentlighet. Äfven om, på sätt förste aktuarien å kommerskollegii statistiska

afdelning likasom ock chefen för justitiedepartementet synas antaga,

arbetsgifvares villighet att aflemna erforderliga uppgifter för den så kallade

arbetsstatistiken skulle genom den ifrågasatta sekretessen ökas, så är det

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Sami. 3 Häft 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Handling ar

rörande ban

her och

försäkringsanstalt

er.

deremot, enligt utskottets åsigt, ingalunda lika antagligt, att de primäruppgifter

för den officiella statistiken, hvilka sålunda kormne att undandragas

offentlighetens ljus och den kontroll, som derigenom vunnes, också

skulle utgöra ett pålitligt och godt statistiskt material. Långt ifrån att

vara till gagn för den officiella statistiken, skulle en bestämmelse, sådan

som den i Kong! Maj :ts proposition ifrågasatta, enligt utskottets åsigt

tvärtom försvaga denna statistiks tillförlitlighet och sålunda minska dess

värde.

Utskottet anser sig derför böra hemställa,

4:o) att Kongl. Majds förevarande proposition, i

hvad den afser förbud mot offentliggörande af vissa

för officiel statistik afsedda uppgifter, icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Hvad slutligen angår det uti Kongl. Majds förevarande proposition

■framlagda förslaget i fråga om hemlighållande af vissa handlingar angående

bankers och försäkringsansta-lters förhållanden, har chefen för justitiedepartementet,

beträffande först vissa bankinspektionen rörande handlingar,

åberopat, att chefen för finansdepartementet uti förberörda skrifvelse den

30 januari 1902 förordat införande i tryckfrihetsförordningen af stadgande

i syfte att från offentlighet freda vissa sådana handlingar.

»I detta afseende», fortsätter chefen för justitiedepartementet, »anföres

i skrifvelsen, att om undersökning, som af bankinspektören eller assistenten

å finansdepartementets bankbyrå verkstäldes hos enskild bankinrättning,

föranledde anmärkningar af det slag, att de icke lämpligen kunde framfö

ras till bankstyrelsen endast muntligen, anmärkningarne tydligen borde

på annat sätt bringas till styrelsens kännedom. Detta kunde ske antingen

sålunda, att af bankinspektören till chefen för finansdepartementet

afgifvet memorial angående bankinspektion delgåfves vederbörande bankstyrelse,

eller ock genom bref, som bankinspektören efter föregående föredragning

för chefen för finansdepartementet afläte till bankstyrelsen.

Vid det förra tillvägagåendet, som tillförene begagnats, lede det intet

tvifvel, att bankinspektörens memorial enligt § 2 tryckfrihetsförordningen

hörde till de handlingar, som finge i allmänt tryck utgifvas, och lika

litet kunde vid det numera tillämpade förfarandet, att bankinspektören

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

efter sådan föredragning, hvarom förut blifvit sagdt, skriftligen meddelade

bankstyrelsen sina erinringar, ifrågasättas annat, än att sådana af bankinspektören

aflåtna bref borde rubriceras såsom embetsskrifvelser och

följaktligen tillhörde offentligheten. Offentliggörandet af berörda handlingar

skulle emellertid uppenbarligen kunna medföra mycket stora vådor.

Bankinspektörens ifrågavarande meddelanden berörde nemligen bankens

intimaste förhållanden, liksom i dem ofta omnämndes de förbindelser,

hvari bankens kunder häftade. Offentliggörandet af bankinspektörens anmärkningar

skulle derför lätteligen kunna medföra en afsevärd och af de

verkliga förhållandena icke betingad rubbning i en banks kredit, och detta

tilläfventyrs vid en sådan tidpunkt, att de betänkligaste följder kunde

deraf uppstå. Att bankinspektörens meddelanden, så vidt de berörde enskildas

förhållanden till banken, icke borde kunna i tryck framläggas för

allmänheten, ffamginge redan såsom en konseqvens af den i vår banklagstiftning

intagna ''bestämmelse, att enskildas förhållanden till bankerna icke

Unge för allmänheten yppas. Det vore tydligt, att denna för bankstyrelser

och tjensteman närmast uppstäda regel borde anses allmängiltig, så att

icke de förhållanden, som det vore dessa förbjudet att yppa, finge bringas

till allmänhetens kännedom genom publicerande af bankinspektörens meddelanden.

Hvad sålunda vore sagdt om bankinspektörens meddelanden

gälde i tillämpliga delar äfven om de såsom svar å desamma aflåtna

skrivelser från vederbörande bankstyrelser. Då, för att bankinspektionen

icke måtte förryckas, det alltså vore af nöden, att memorial och embetsbref,

som bankinspektören med anledning af verkstäld inspektion afgåfve,

äfvensom bankernas svarsskrifvelser undantoges från de handlingar, som

finge till tryck utlemnas, föreslog chefen för finansdepartementet, att efter

de båda förut afhandlade af honom förordade tilläggen till § 2 i tryckfrihetsförordningen

måtte införas ett ytterligare stycke af ungefärligen

följande lydelse:

’Att memorial och embetsbref, som den af Konungen förordnade bankinspektören,

med anledning af verkstäld inspektion, afgifver angående banks

förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å sådana embetsbref icke må, der

ej Konungen i statsrådet annorlunda förordnar, utlemnas. Den häremot

bryter, böte femtio riksdaler.’

I fråga om behofvet af ett stadgande i nämnda syftning är jag af

samma tanke som chefen för finansdepartementet. Om i stadgandet användes

uttrycket bankinspektionen i stället för bankinspektören, kan detsamma

vinna behörig tillämpning äfven i händelse den myndighet, som

utöfvar uppsigt öfver bankerna, erhåller en förändrad organisation.»

Angående förslaget om hemlighållande af vissa handlingar rörande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

försäkringsanstalterna har chefen för justitiedepartementet endast yttrat

följande:

»Då livad i fråga om bankinspektionen anförts, eger väsentligen samma

giltighet beträffande inspektionen öfver försäkringsanstalterna, synes den

ifrågasatta föreskriften böra omfatta äfven handlingar tillhörande försäkringsinspektionen.

»

Hvad först angår vissa handlingar rörande bankförhållanden, har det

synts utskottet ovedersägligen vara af behofvet påkalladt, att en bestämmelse

i den föreslagna rigtningen varder i tryckfrihetsförordningen intagen.

De memorial, som af den utaf Konungen förordnade bankinspektören eller

i vissa fall dennes assistent afgifvas till chefen för finansdepartementet

rörande bankförhållanden* utrönta vid verkstäld inspektion eller eljest, så

ock bankinspektionens till bankens styrelse aflåtna embetsbref äfvensom

svarsskrifvelser å dessa kunna utan tvifvel innehålla upplysningar af sådan

art, att deras omedelbara offentliggörande skulle kunna ej blott medföra

högst betänkliga följder för enskilde, som med ifrågavarande bank stå i

kreditförbindelse, utan äfven menligt inverka på banken sjelf och derigenom

möjligen vålla rubbningar i de allmänna kreditförhållandena. En

dylik skriftvexling kan angå den omfattning, hvari kredit beviljats någon

viss af bankens kunder, beskaffenheten af värdepapper, som blifvit hos

banken belånade, äfvensom andra liknande förhållanden, hvilka ofta kunna

vara af synnerligen ömtålig och personlig art. Dylika förhållanden behöfva

alls icke i och för sig inverka på bankens soliditet. Det är till

och med tänkbart, att en skriftvexling af denna art har afseende på företeelser,

hvilka vid närmare granskning befinnas vara fullt normala och

från chefens för finansdepartementet sida icke föranleda vidare åtgärd.

Men genom offentliggörande af en dylik skriftvexling skulle, på grund af

den särskildt stora känslighet, som i regel gör sig gällande hos allmänheten,

då fråga är om penninginstitutioners ställning och förhållanden, kunna

vållas oberäknelig skada, innan rätta sammanhanget hunnit blifva allmänt

bekant. Antagligen skulle, derest ej nödig sekretess uti ifrågavarande

hänseende funnes föreskrifven, bankinspektionens verksamhet väsentligen

förlamas, då ju bankinspektionen troligen ofta hellre skulle underlåta att,

åtminstone i ringare fall, med afseende å en banks skötsel framställa anmärkning

än vedervåga ett kungörande i otid af inspektionens framställningar

och åtgärder, som kanske endast varit af förberedande natur.

Om utskottet sålunda funnit föreskrifter i tryckfrihetsförordningen

om hemlighållande af dylika handlingar vara alldeles nödvändiga, derest

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

bankinspektionen skall kunna med vederbörlig kraft verka för sitt ändamål,

har utskottet å andra sidan ej kunnat finna något skäl, hvarför sekretessen

med afseende å dessa handlingar skulle behöfva gifvas den stora

omfattning, som den kongl. propositionen innebär. Utskottet har deremot

ansett, att sådana handlingar, hvarom nu är fråga, kunde få meddelas åt

offentligheten efter viss tid, hvilken skäligen kunde bestämmas till fem år

från handlingens datum. Härigenom skulle nemligen, på samma gång

ändamålet med sekretessen vunnes, möjliggöras en gagnelig kontroll från

allmänhetens sida med afseende å bankernas verksamhet.

Mot den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna formuleringen af momentet

i fråga har utskottet vidare funnit sig böra erinra, dels att banken

sjelf ej bör hindras att få del af de angående banken afgifna yttranden,

dels ock, i likhet med hvad här ofvan blifvit anmärkt i fråga om vissa

föregående delar af den kong], propositionen, att straff särsldldt bör stadgas

jemväl för den, som, der handling af ifrågavarande beskaffenhet obehörigen

utlemnats, i tryck kungör densamma.

Det uti Kongl. Maj:ts förslag använda uttrycket »bankinspektionen»

har äfven utskottet ansett sig kunna i sitt förslag upptaga, då det nemligen,

enligt utskottets mening, af stadgandets innehåll framgår, att med

nämnda uttryck endast afses den af Kongl. Maj:t förordnade bankinspektören

och dennes assistent eller den centrala myndighet, som för uppsigt

öfver bankerna framdeles kan komma att organiseras, men att derunder

icke kan inbegripas Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller dess ombud

med hänsyn till den af dem utöfvade tillsyn öfver bankinrättningar i länen.

Beträffande frågan om hemlighållande af vissa handlingar rörande

försäkringsanstallerna hyser utskottet en annan uppfattning än den, som

uttalats af chefen för justitiedepartementet. Utskottet håller nemligen före,

att dessa anstalter, långt ifrån att, på sätt departementschefen gjort gällande,

uti nu ifrågavarande hänseende vara fullt jemförliga med bankerna,

tvärtom i regel böra vara underkastade största möjliga publicitet, Då i

den kongl. propositionen för öfrigt icke några skäl anförts till stöd för det

framlagda förslaget i denna del samt då i allt fall med den här ifrågasatta

ändringen i tryckfrihetsförordningen, i den mån sådan må anses erforderlig,

utan olägenhet torde kunna anstå, till dess väntad lagstiftning

angående försäkringsanstalterna kommer under ompröfning, har utskottet

ansett sig sakna skal att tillstyrka bifall till den kongl. propositionen i

denna del.

I fråga om den af utskottet föreslagna bestämmelsen om straff jemväl

för offentliggörande i tryck af obehörigen utlemnad handling angående

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

banks förhållanden, hänvisar utskottet till hvad för motsvarande fall här

ofvan gjorts gällande vid punkterna l:o) och 2:o) samt 3:o).

I öfverensstämmelse med det sålunda anförda har utskottets förslag i

ämnet blifvit affattadt; och hemställer utskottet alltså,

5:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förevarande proposition, i hvad den afser förbud

mot offentliggörande af vissa handlingar angående bankers

och försäkringsanstalters förhållanden, icke kan i

oförändradt skick bifallas, ville såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag om

tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att deri införas

näst före stadgandena om skydd för patenthandlingar:
-

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

Att memorial och embetsbref, som bankinspektionen

afgifver angående banks förhållanden, äfvensom

svarsskrifvelser å sådana embetsbref, ej må före fem år

från handlingens datum till annan än banken utlemnas,

der ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar.

Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör

dylik handling, hvilken obehörigen utlemnats, böte

femtio riksdaler.

Stockholm den 11 april 1902.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herrar Dalin, Johnsson, Darin och Pettersson;

vid punkten 3:o):

af herr Johnsson, hvilken anfört:

»Enligt det vid Kong! Maj:ts proposition fogade statsrådsprotokoll åsyftas

med det föreslagna stadgandet i tryckfrihetsförordningen att från offentlighet

freda sådana uppgifter, »som till beskattningsmyndigheter aflemnas rörande

skattskyldiges ekonomiska förhållanden», men deremot icke sådana

uppgifter angående inkomst, hvarom stadgas i gällande bevillningsförordning.

Föredragande departementschefen har nemligen i detta hänseende

anfört följande: »Det skulle emellertid näppeligen vara lämpligt att låta

det ifrågavarande skyddet omfatta icke allenast de uppgifter till beskattningsmyndigheterna,

som äro att hänföra till sjelfdeklarationer, utan äfven

de i 14 § af gällande bevillningsförordning och 25 § af den föreslagna

nya förordningen omförmälda uppgifter, hvilka afse att tjena till ledning vid

taxering af andra än dem, som lemnat uppgifterna. Vissa af dessa uppgifter

meddelas af offentliga myndigheter och böra uppenbarligen icke undandragas

offentligheten. Ej heller de öfriga synas vara af sådan beskaffenhet att

det kan anses erforderligt att skydda dem från offentliggörande. Hvad

särskild! angår de i 14 § bevillningsförordningen afsedda uppgifter har,

så vidt kändt är, något behof af sådant skydd hittills icke visat sig. De

komiterade, som uppgjort förslag till förordning om inkomstskatt, hafva

icke heller ifrågasatt skydd för andra uppgifter än dem, som afse egen

beskattning, liksom ock de ofvan anmärkta bestämmelserna i förslagets §

34 mom. 2 endast hafva afseende på dylika uppgifter.»

År det således uppenbart, att Kongl. Maj:t med det föreslagna stadgandet

i tryckfrihetsförordningen afsett att från offentligheten skydda endast

de uppgifter, som skattskyldig har att till beskattningsmyndigheter

aflemna angående den särskild! föreslagna inkomstskatten, hvilken skulle

utgå i progressiv skala, och att den föreslagna sekretessen skulle begränsas

till dessa uppgifter, så lärer det dock kunna ifrågasättas, huruvida det

föreslagna stadgandet i tryckfrihetsförordningen med den i Kongl. Maj:ts

proposition gifna affattningen kan anses vara begränsad inom ramen af

omförmälda uppgifter. Att med uttrycket »uppgifter, som skattskyldige

till ledning för egen taxering aflemna,» skulle gifvas den inskränktare be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

tydelse, att dermed afsåges endast sådana uppgifter, som böra aflemnas i

och för den progressiva beskattningen, lärer icke med framgång kunna

göras gällande; och då grundlagar^ skola tolkas efter sin ordalydelse,

torde jemväl de uppgifter, som det åligger skattskyldig att till taxeringsmyndighet

afgifva enligt föreskrifterna i §§ 14, 15 och 17 i gällande bevillningsförordning,

komma under den föreslagna sekretessen. Ett förtydligande

i detta afseende är nödigt för undanrödjande af all tvekan derom,

att endast de uppgifter, som aflemnas i anledning af den föreslagna förordningen

angående inkomstskatt, skola vara skyddade från offentligheten.

Utskottets förslag är i detta hänseende fullt tydligt. Enligt detta skulle

från offentlighet undandragas icke allenast de uppgifter, som skattskyldig

har att afgifva enligt den föreslagna förordningen angående inkomstskatt,

derest denna vinner Riksdagens bifall, utan jemväl de uppgifter beträffande

inkomst under det sistförflutna året, som skattskyldig, enligt bestämmelserna

i §§ 14, 15 och 17 i gällande bevillningsförordning har att afgifva,

och hvilka uppgifter grundlägga den kommunala beskattningen. Utskottet

har sålunda i motsats emot den i Kongl. Maj:ts proposition uttalade åsigt att,

hvad angår de i bevillningsförordningen afsedda uppgifter, såvidt kändt vore,

något behof af skydd hittills icke visat sig vara för handen, och utan altför sin

mening anföra något skäl, förklarat, att utskottet för sin del desto mindre hade

något att invända mot godkännande af den kongl. propositionen i hvad

den afsåge deklarationers hemlighållande, som en bestämmelse i den föreslagna

rigtningen syntes kunna, oafsedt om berörda förslag angående inkomstskatt

vunne Riksdagens bifall eller ej, tjena till gagn med afseende å sådana

deklarationer, som enligt nu gällande bestämmelser afgåfves.

Ett bifall till utskottets förslag skulle således beröfva kommunerna

rätt att, på sätt hittills egt rum, söka vinna rättelse i sådana beskattningsfrågor,

som med anledning af de skattskyldiges origtiga eller vilseledande

uppgifter ej vunnit nödig utredning, samt således befria mindre samvetsgranna

enskilda personer, bolag eller firmor ifrån den eventualiteten, att

uppgifterna göras till föremål för pröfning.

På grund af det anförda har jag ansett, att utskottet bort hemställa,

3:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förevarande proposition, i hvad den afser förbud

mot offentliggörande af vissa till beskattningsmyndigheter

afiemnade uppgifter, icke kan i oförändradt skick bifallas,

ville, i anledning af ej mindre den kongl, propositionen

i nämnda del än äfven de af herrar Östberg och Sjövall

i ämnet väckta motionerna, såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att deri införas

näst efter stadgandena om utdrag af det i riket inrättade

straffregister:

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

Att uppgifter, som skattskyldige till ledning för

egen taxering aflemna till beskattningsmyndigheter med

anledning af särskild förordning om inkomstskatt, ej

må utlemnas till andra än dem, som enligt samma förordning

ega att af uppgifterna taga del.. Den häremot

bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik uppgift,

hvilken obehörigen utlemnats, böte femtio riksdaler

af herrar friherre Barnekow och Z)a/m, hvilka i hufvudsak instämt

med herr Johnsson; och

af herr Waldenström; samt

vid punkten 5:o):

af herr Berg, Gustaf Axel, beträffande det föreslagna stadgandet om

förbud mot offentliggörande af vissa handlingar angående bankers förhållanden;
af

herr Barm i hvad angår bankväsendet;

af herr Bolin, med hvilken herrar fri herre Barnekow, Johnsson och

Andersson instämt, och som anfört:

»I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 anförde

dåvarande finansministern angående bankinspektionen, bland annat, följande:
»Men

i allt fall kan det icke förnekas, att en mer verksam inspektion

från finansdepartementets bankbyrå vore särdeles önskvärd, helst denna

har ett annat och mera vidtomfattande syfte än det, som genom den officielle

revisorns kontroll kan vinnas. En bankinspektion har nemligen, efter

min uppfattning, icke till hufvudsakligt ändamål att inventera kassa och

värdehandlingar. När portfölj och kassa vid inspektionerna granskas, sker

Bih. till Riksd. Prot. 1002. 3 Sami. 3 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

det icke så mycket för att tillse, att allt finnes, som i böckerna är upptaget,

utan fast hellre för att dels granska kontrollerna vid förvaltning

och förvar af kassa m. m. och dels, så vidt ske kan, få ett begrepp om

portföljens beskaffenhet — om utsträckning af borgenskrediten, om grunderna

för fastighetskrediten, om stora krediters utlemnande på enskilda

namn in. nu, hvilket allt bidrager att bilda ett omdöme om bankens

skötsel. Vid bankinspektionerna är vidare att tillse, att de till finansdepartementet

inkommande månadsrapporterna äro uppstälda så, att de

rigtigt angifva bankens verkliga ställning; att banklagen och bankens

reglemente i alla afseenden efterlefvas; att bankens bokslut uppgöres efter

rigtiga grunder och särskildt att nödiga afskrifningar verkställas; att vid

bestämmande af utdelning åt bankens delegare behörig hänsyn tages till

bankens soliditet; och i allmänhet att banken förvaltas enligt sådana grunder,

att allmänhetens förtroende icke må gäckas. I alla dessa hänseenden

kunna i bankinspektionsberättelserna framställas anmärkningar, som vinna

i kraft derigenom, att de delgifvas vederbörande bankstyrelser genom chefen

för finansdepartementet».

Häri instämmer jag till alla delar. Men härvid kräfves också att göra

iflspektionen effektiv, genom att bankinspektörens berättelser i hufvudsak

offentliggöras; ty hvad som befordrar misstroende och deraf möjligen följande

panik är ett för långt drifvet hemlighetsmakeri. Man famlar i

mörkret, och ryktet om insolvens växer, derför att man saknar kännedom

om verkliga förhållandet. Enskildes namn, i hvad de stå i förbindelse med

affärer i bankinrättningar, finge naturligtvis ej i inspektionsberättelsen

angifvas.

Utskottet hade derför, enligt min åsigt, bort i denna punkt hemställa:

5:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förevarande proposition, i hvad den afser förbud

mot offentliggörande af vissa handlingar angående bankers

och försäkringsanstalters förhållanden, icke kan i

oförändradt skick bifallas, ville såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag

om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att deri

införas näst före stadgandena om skydd för patenthandlingar:
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. — — — — — — — — — —---

Att memorial och embetsbref, som bankinspektionen

med anledning af verkstäld inspektion afgifver,

äfvensom svarsskrifvelser å sådana embetsbref, icke må,

der ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar,

utlemnas i hvad de röra enskildes förhållanden till

bank. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck

offentliggör dylik handling, hvilken obehörigen utlemnats,

böte femtio riksdaler.

samt af herrar Olsson i Ättersta och Pettersson, hvilka ansett, att utskottet

bort i förevarande punkt afgifva förslag i öfverensstämmelse med

herr Dahns bär ofvan angifna särskilda mening.

Herr Boethius har anhållit få här antecknadt, att han ej deltagit i

utskottets beslut i afseende å ''punkten 5:o) här ofvan, samt att han icke

öfvervarit betänkandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:60 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till cindrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten