Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i fråga om valrätten till Andra Kammaren. Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 65 jemte åtskilliga i anledning af densamma inom kamrarne afgifna yttranden.

1902-05-10 · 147 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1902:6, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i fråga om valrätten till Andra Kammaren. Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 65 jemte åtskilliga i anledning af densamma inom kamrarne afgifna yttranden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N\o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1902, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af § 57

regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25

riksdagsordningen äfvensom inom Riksdagen väckta förslag

i fråga om valrätten till Andra Kammaren.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne

hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 65 jemte

åtskilliga i anledning af densamma inom kamrarne afgifna yttranden.

Uti nämnda proposition har Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i

grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17

19 och 25 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen

allena.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Höft. (N:o 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Huruledes särskilda meniglieter må för egna behof sig beskatta,

bestämmes genom kommunallagarne. Dessa stiftas af Konungen och

Riksdagen gemensamt och må, hvad angår rösträtt och röstberäkning,

ej ändras, utan genom Konungens och två lagtima Riksdagars beslut,

efter ty om ändring af grundlag är stadgadt.

Riksdagsordningen.

§ 13-

1. Andra Kammarens — — — — — — — — — — — —

— — — valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt lämpligen ske

kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman.

Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i den mån

sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta

sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en åttiondedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af

städernas folkmängd; stad, der två eller flere riksdagsmän skola utses,

indelas, så vidt lämpligen ske kan efter församlingar och rotar, i valkretsar,

som hvardera välja en riksdagsman. Städer, med mindre folkmängd

än en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, ordnas, så

vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående

af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer, hvilkas

folkmängd i och för sig berättigar dem att utan förening med annan

stad välja riksdagsman, så ock i sammanhang dermed indelningen af

de i mom. 2 och 3 omförmälda valkretsar bestämmes, efter ofvan

angifna grunder, hvart nionde år af Konungen. Den ordning, som

sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst

derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat samhälle,

som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

5. Uppgår städernas — — — — — — — — — — — till

efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

§ 14-

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, der lian mantalsskrifven

är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man

från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem

års ålder; dock ej någon, som häftar eller vid utgången af någotdera

af de två senaste kalenderåren häftat för oguldna utskylder till

staten eller kommun, ej heller värnpligtig, som icke fullgjort de honom

före valtillfället åliggande värnpligtsöfningar.

Den, som, efter flyttning från annan kommun, bli (vit för det år

valet hålles i kommunen mantalsskrifven, eger, utan hinder deraf att han

ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad,'' valrätt,

så framt han inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle vara

valberättigad, om han fortfarande vore derstädes mantalsskrifven.

2. En hvar valberättigad eger, der ej nedan i denna § annorlunda

stadgas, en röst.

3. Två röster tillkomma valberättigad, som är eller varit gift eller

som före början af det kalenderår, hvarunder valet eger rum, uppnått

fyratio års ålder.

§ 16.

— — _ folkmängden eger.

2. I de valkretsar — — — — — — — — — — — — —

— — — folkmängden eger.

3. Kommuner, som •— — — — — — — — — — — — —

— — — införande fattas.

Vid de omedelbara — — — — — Konungen fastställas.

4. I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,

förrättas valen omedelbart inför magistraten.

§ 17-

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval vare den, som erhållit

de flesta rösterna, lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som

erhållit lika röstetal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla tillägg rörande de icke i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade, hvilka må enligt § 14

ega valrätt, äfvensom, för en hvar valberättigad, anteckning om det

röstetal honom enligt samma § tillkommer. Då sådant val förestår, läte

å landet kommunalstämmans ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden,

försedd med nämnda tillägg och anteckning, för granskning

tillgänglig under minst fjorton dagar; och varde underrättelse härom

i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad, der så ske kan, i der

utkommande tidning införd. Anmärkning mot röstlängd skall, för att

komma under pröfning, å landet framställas vid valförrättningens början

och i stad skriftligen till magistraten ingifvas sist å tredje dagen

före valet.

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som,

enligt § 14, ega valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

§ 25.

Riksdagsmannaval skola med slutna sedlar förrättas. Valberättigad

eger aflemna en valsedel för hvarje röst, som honom tillkommer.

Befinnes valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flere

eller färre, än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel

någon tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma

sedel anses ogild.

Åro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det

inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifvits, skola

af valets förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess

riksdagsmannavalets giltighet vederbörligen afgjorts.

Vid den kongl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet

den 7 mars 1902 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden,

utvisande, att föredragande departementschefen — efter erinran

om Riksdagens den 10 maj 1900 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i

fråga om reform af valrätten till Riksdagens Andra Kammare samt med

förmälan, bland annat, att statistiska centralbyrån, som, med anledning

af denna Riksdagens framställning, genom nådigt bref den 1 juni 1900

erhållit i uppdrag att, enligt vissa i nådiga brefvet angifna grunder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

verkställa eu statistisk utredning för år 1900 rörande dels antalet af

dem, som egt deltaga i val till Riksdagens Andra Kammare, dels antalet

af de i kommunen bosatte och i dess allmänna angelägenheter röstberättigade

män, hvilka icke egt deltaga i val till nämnda kammare,

dels ock antalet i fyrktalslängden ej upptagna jordtorpare, äfvensom

att i ämnet afgifva en redogörelse, som borde genom tryck offentliggöras,

till åtlydnad af sedermera erhållen nådig befallning den i 7

januari 1902 i tryck aflemnat preliminär summarisk redogörelse för de

kommunalt skattskyldige, fördelade med hänsyn till deras rösträtt vid

val till Riksdagens Andra Kammare, samt för antalet jordtorpare, hvilken

redogörelse samtidigt blifvit bland Riksdagens ledamöter utdelad —

redogjort för den i frågan verkstälda statistiska utredningen och derefter

vidare yttrat följande:

»Utan tvifvel är frågan om ändring i bestämmelserna om rätten att

deltaga i val till Riksdagens Andra Kammare en af de betydelsefullaste,

som kunna förekomma till Eders Kong!. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Det är nemligen uppenbart, att en väl afvägd representationsrätt utgör

eu väsentlig förutsättning för bibehållande och utvecklande af de förmåner,

hvilka vårt land af ålder eger tack vare sitt fria och lagbundna

samhällsskick. Visserligen torde åtminstone hos det långt öfvervägande

flertalet af vårt folk öfvertygelsen om den lagbundna frihetens värde

vara så rotfäst och lefvande, att äfven vid en mindre tillfredställande

fördelning af inflytandet på Riksdagens sammansättning öfverdrifter och

missbruk endast i jemförelsevis ringa mån äro att befara och att sådana,

der de förekomme, snart nog i en upplyst allmän mening skulle möta

starka återhållande krafter. Det måste dock erkännas vara af största

vigt för den lugna och ostörda utvecklingen, att anledningarna till Övergrepp

från den ena eller andra samhällsklassens sida äro såvidt möjligt

förebyggda, och att representationen utgör eu sammanfattning af folkets

bästa politiska krafter utan ensidigt framhållande eller tillbakasättande

af något särskildt samhällsintresse.

I sakens natur ligger, att det icke kan finnas några valrättsbestämmelser,

som skulle under alla förhållanden, för alla tider och för

alla folk, vara de rigtiga. Någon gång, särskildt under äldre tider,

har visserligen påståtts, att deltagandet i lagstiftningen vore en allmänt

mensklig rättighet, som icke kunde frånkännas någon utan förnekande

af hans menniskovärde, och att förty en allmängiltig lösning af rösträttsfrågan

vore att finna i införande af en i egentlig mening allmän

valrätt. Men denna åsigt, lika afgjordt ohållbar i sin grund och i sina

konseqvenser, har icke någonsin eller någonstädes kunnat vinna till
-

Departementschefens

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

länkning. I verkligheten har man alltid och öfverallt, der fråga varit

om politisk valrätt, hos de valberättigade fordrat vissa särskilda egenskaper,

ehuru fordringarna i detta hänseende varit af mycket olika

beskaffenhet och innebörd.

De nu gällande föreskrifterna om rätt att deltaga i val till Andra

Kammaren kunna uppenbarligen lika litet som hvilka som helst andra

valrättsbestämmelser göra anspråk på allmängiltighet. Äfven förutsatt

att desamma vid tiden för sin tillkomst vore att betrakta såsom fullkomligt

tillfredsställande, kan en undersökning, huruvida sedermera inträdda

förändringar i samhällsförhållandena medföra behof af förändring

i representationsrätten, icke anses opåkallad. Bekant är också, att vid

de flesta riksdagar, sedan nuvarande riksdagsordning trädde i tillämpning,

förslag af enskilda motionärer väckts om ändring i valrättsbestämmelserna,

att sådana förslag vid flera riksdagar vunnit Andra Kammarens

understöd, samt att Eders Kong!. Maj:t vid ett tillfälle behagat förelägga

Riksdagen nådig proposition om förändring i riksdagsordningens föreskrifter

om rätten att deltaga i val till Andra Kammaren. Jemväl på

annat sätt har uppfattningen, att valrättsbestämmelserna böra förändras,

sökt göra sig gällande, redan innan Riksdagen i förberörda skrifvelse

anhöll om utredning i ämnet.

Det torde icke kunna bestridas, att under de 36 år, som förflutit

sedan riksdagsordningens antagande, intresset för och förmågan af ett

mera aktivt deltagande i det politiska lifvet vunnit en betydligt ökad

utbredning bland vårt folk. Till detta resultat hafva flera omständigheter

bidragit. I sådant afseende må nämnas den allmänna bildningsgradens

höjande, tidningspressens utveckling, lefnadsvilkorens förbättring,

den stegrade samfärdseln mellan olika delar af landet och med utlandet

samt, icke minst, den öfning i sjelfstyrelse, som vunnits icke blott

vid förvaltningen af kommunala angelägenheter, utan äfven inom talrika

föreningar för olika ändamål. De mindre gynsamma företeelser, som

tyvärr framträdt, kunna helt säkert icke med skäl rubba det allmänna

intrycket, att vårt folk under ifrågavarande tid tagit ett stort steg framåt

i afseende å politisk mogenhet.

På det rent ekonomiska området har mellan de hufvudsakliga olika

intressena skett en förskjutning, som icke bör sakna politiska konseqvenser.

Jordbruksintresset intager numera icke samma dominerande

ställning som förut. Medan för hela riket de till bevillning uppskattade

jordbruksfastigheternas taxeringsvärde, som år 1865 utgjorde 1,775 millioner

riksdaler, ökats till allenast 2,357 millioner kronor för år 1901,

har under samma tid taxeringsvärdet för »annan fastighet» ökats från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

472 till 2,245 millioner och den uppskattade inkomsten af kapital eller

arbete från 158 till 764 millioner, derunder inkomsten af enskild tjenst eller

pension från i 9 till 194 millioner samt inkomsten af rörelse eller yrke m. m.

från 92 till 431 millioner kronor. Äfven om man icke får draga några

detaljerade slutsatser af dessa från de officiella generalsammandragen ,

öfver bevillningen hemtade siffror, måste de dock anses betecknande för

utvecklingens allmänna gång. För landsbygden lemnas särskilda uppgifter

först från och med år 1879, då taxeringsvärdet för jordbruksfastighet

derstädes utgjorde 2,101 millioner, taxeringsvärdet för »annan

fastighet» 199 millioner, den uppskattade inkomsten af kapital eller arbete

93 millioner, derunder inkomsten af enskild tjenst eller pension

18 millioner, af rörelse eller yrke m. m. 47 millioner emot respekti ve 2,312,

592, 291, 98 och 144 millioner år 1901. Fördelar man rikets folkmängd

i stora yrkesgrupper, finner man, att den af jordbruket och detsamma

närstående förvärfsgrenar lefvande befolkningen år 1870 utgjorde 71,87

procent, år 1890 60,92 procent och år 1900, enligt beräkning, 55,32

procent af hela folkmängden; för handel, industri och dylikt äro motsvarande

siffror resp. 19,7 7, 31,64 och 37,55 procent.

Vidare kan den under senaste årtiondena införda ökningen af de

värnpligtiges öfningstid med skäl anses ega betydelse i afseende å

valrätten. Särskildt gäller detta, sedan värnpligten enligt den år 1901

beslutna liärordningsreformen blifvit den hufvudsakliga grundvalen för

landets försvarsväsen. De förlängda öfningarna böra medföra en ökad

känsla af samhörigheten med och pligterna emot fäderneslandet, och

det jemförelsevis långvariga sammanförandet till gemensam utbildning

bör minska klassmotsatserna och alstra en stegrad allmänanda. Hos de

värnpligtige måste medvetandet, att fäderneslandets försvar är i hufvudsak

anförtrodt åt dem, framkalla, jemte ökad sjelfkänsla, en större nitälskan

att äfven i fredliga angelägenheter verka för det allmänna och,

vid utöfvandet af sådan verksamhet, en mera vaken ansvarighet.

Vid öfvervägandet af de omständigheter, som sålunda synas påkalla

förändringar i fråga om valrätten, får man emellertid tydligen icke

lemna ur sigte, att eu betydande utvidgning af valrätten redan inträdt

och ytterligare kan förväntas inträda med tillämpning af de ursprungligen

gifna valrättsbestämmelserna. Då enligt dessa valrätt tillkommer

kommunalt röstberättigade män, som ega eller med stadgad åborätt

innehafva fast egendom till visst taxeringsvärde, eller som för lifstid

eller minst fem år arrendera jordbruksfastighet till visst taxeringsvärde,

eller som erlägga bevillning för en till visst belopp uppskattad årlig

inkomst, är det uppenbart, att en förändrad fördelning eller taxering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

af den fasta egendomen äfvensom förändrade förhållanden med afseende

å inkomsttaxeringen måste medföra förändringar beträffande antalet valberättigade.

Redan på grund af nyss anförda siffror framstår det som

sannolikt, att, medan antalet röstberättigade innehafvare af jordbruks,

fastighet förblifvit temligen oförändradt, en betydlig tillväxt i antalet

af öfriga valberättigade och dermed af valmanskåren öfver hufvud egt

rum. Detta antagande bekräftas äfven af erfarenheten. Enligt den

äldsta föreliggande rösträttstatistiken, för år 1872, uppgingo de valberättigade

till ett antal af 236,120, motsvarande 5,6 procent af hela

folkmängden, nemligen ^ 5,7 procent af landsbygdens, 5,3 procent af

städernas befolkning. År 1899 åter voro de valberättigade 339,876,

motsvarande 6,7 procent af folkmängden, nemligen 6,6 procent för landsbygden

och 7,2 procent för städerna, eller, om de för oguldna utskylder

häftande, men eljest valberättigade inräknas, 401,109, motsvarande 7,9

procent af folkmängden, nemligen 7,1 procent för landsbygden och 11,i

procent för städerna. Och enligt den nu af statistiska centralbyrån

verkstälda utredningen af förhållandena år 1900 funnos då 432,843 valmän,

motsvarande 8,4 9 procent af folkmängden, nemligen 7,3 8 procent

för landsbygden och 12,6 1 procent för städerna, deraf för Stockholm

19,47 procent och för öfriga städer 9,9 6 procent. Bland nämnda 432,843

valmän häftade dock på landet af 295,897 valmän 16,218, i Stockholm

af 58,882 valmän 38,767, i Göteborg af 13,022 valmän 7,171 och i

öfriga städer af 65,042 valmän 11,913 för oguldna utskylder. Hvad

åter angår valmännens fördelning i grupper efter grunden för valrätten,

är en jemförelse med ledning af föreliggande uppgifter möjlig emellan

förhållandena år 1885 och år 1900, dervid de för oguldna utskylder

häftande, men eljest valberättigade lämpligen böra inräknas. Valberättigade

egare af jordbruksfastighet utgjorde nämnda två år resp.

203,462 och 210,193, röstberättigade egare af »annan fastighet» resp.

35,310 och 49,072, röstberättigade arrendatorer af jordbruksfastighet

resp. 11,114 och 14,764 samt röstberättigade erläggande bevillning af

inkomst resp. 79,570 och 190,889. Motsvarande tal allenast för landsbygden

äro: egare af jordbruksfastighet resp. 201,273 och 207,654,

egare af »annan fastighet» resp. 14,180 och 23,878, arrendatorer resp.

11,000 och 14,619 samt inkomsttagare resp. 29,715 och 66,609. Antalet

valmän inom de särskilda grupperna befinnes sålunda, på sätt var att

vänta, tillväxa med mycket olika hastighet.

Helt naturligt kan det vara föremål för skilda meningar, huruvida,

oaktadt den nyss antydda faktiska utvidgningen af rösträtten, lagstiftningsåtgärder

i syfte att åstadkomma ökning af antalet röstberättigade äro

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

att anse som nödiga och nyttiga. Dylika frågor, som icke medgifva någon

allmängiltig lösning och som sammanhänga med en mängd invecklade och

grannlaga förhållanden, kommer enhvar alltid att besvara på ett sätt,

som i viss män bestämmes af hans lifsnppfaktning i det hela. För min

del tvekar jag icke att förorda sådana ändringar i rösträttsbestämmelserna,

. att en afsevärdt större del af befolkningen må kunna deltaga i

de politiska valen och att sålunda en bredare grundval må blifva lagd

för representationen, hvilken derigenom kommer att utgöra ett fylligare

uttryck för folkets åskådningar och intressen samt att åtnjuta ökad tillit

och aktning. Asigten, att någonting i denna rigtning bör göras, ligger

också utan tvifvel till grund för Riksdagens förberörda skrifvelse af

den 10 maj 1900 och torde i sammanhang med försvarsreformens

antagande hafva förvärfvat ökadt antal anhängare.

Ehuru i afseende på den politiska valrätten vida mindre ledning än

beträffande flertalet lagstiftningsfrågor kan hemtas från en jemförelse

med utländska förhållanden, torde det dock förtjena att anföras, att

endast i tre af de stater, för hvilka uppgifter om antalet till deltagande

i politiska allmänna val berättigade föreligga, nemligen i Ungern, Italien

och Rumänien, valmännen utgöra en lägre procent af befolkningen än

i Sverige.

Besvaras frågan, huruvida någon rösträttsutvidgning är nödig och

n}rt%> i jakande rigtning, återstår att afgöra, i hvilken grad och på

hvilket sätt rösträtten bör utsträckas. Vid åtskilliga tillfällen på 1880- och 1890-talen ville det synas, som om Andra Kammarens flertal hyste

bestämda sympatier för ett förslag, enligt hvilket de nuvarande rösträttsbestämmelserna

skulle i hufvudsak bibehållas med nedsättning till ungefär

hälften af de nu stadgade censusbeloppen. Sedermera har ett betydande

riksdagsparti, som. inskrifvit rösträttsfrågans lösning på sitt program,

omfattat den meningen, att den politiska rösträtten borde i princip

sammanfalla med den kommunala. År 1900 har emellertid Riksdagen,

med uttryckligt afböjande af förslag, att Riksdagen skulle i någon mån

binda sig vid denna uppfattning, förklarat sig anse äfven andra synpunkter

förtjena beaktande och i merberörda skrifvelse anhållit om en

i möjligaste mån fullständig och allsidig utredning. Till stöd för denna

anhållan anförde Riksdagen:

Frågan om förändrade bestämmelser i afseende å den politiska

valrätten hade vid flera föregående tillfällen utgjort föremål för behandling

inom Riksdagen. Jemväl år 1900 hade detta vigtiga spörsmål, med

anledning af särskilda motioner i ämnet, påkallat Riksdagens uppmärksamhet.

Bih. till Riksd. Prof, 1902. 3 Sami. 6 Höft.

9.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Denna fråga vore, enligt Riksdagens uppfattning, för kela vårt

konstitutionella lif af alltför genomgripande betydelse för att kunna

lösas utan en föregående allsidig och fullständig utredning. För en

mogen pröfning från Riksdagens sida af denna fråga måste det vara

en oeftergiflig förutsättning, att Riksdagen blifvit satt i tillfälle att

öfverskåda olika spörsmål, som med densamma egde samband och som

vore att beakta, då eu sådan omdaning af den politiska valrätten ifrågasattes,

att denna valrätt skulle ställas på väsentligt bredare grund än

hittills. I en så vigtig fråga kunde det icke vara förenligt med statens

välfärd, att beslut fattades, som skulle innebära steg ut i det obekanta,

och allra minst kunde det begäras af dem, hvilka för närvarande stälde

sig tveksamma i fråga om behofvet och gagneligheten af en rösträttsutvidgning,

att de skulle medverka till någon förändring i det bestående,

så länge de icke genom en utredning satts i tillfälle att bedöma dess

verkningar. En allsidig utredning skulle göra det möjligt för vederbörande

att sinsemellan jemföra olika förslag och mot hvarandra väga

deras företräden och brister. Dessförutan kunde icke en tillfredsställande

och varaktig rösträttsreform komma till stånd.

Vid denna utredning, som Riksdagen sålunda ansåge vara oundgängligen

af nöden, om rösträttsfrågan skulle kunna vinna eu tillfredsställande

lösning, borde, enligt Riksdagens åsigt, frågan upptagas

till pröfning i sådan omfattning, att dervid hänsyn toges till

åtskilliga olika spörsmål med afseende å vilkoren för valrättens åtnjutande

och utöfning.

Sålunda borde, enligt Riksdagens åsigt, särskild! tagas under ompröfning,

huruvida icke för valrätten annan grund borde bestämmas än

kommunal rösträtt, t. ex. erläggande af eu viss direkt skatt till staten.

Skulle åter fortfarande den kommunala rösträtten anses böra blifva

förutsättning för den politiska, borde undersökas, huruvida icke grunderna

äfven för den kommunala rösträtten borde i grundlag bestämmas.

Vidare borde pröfvas, om icke med en väsentlig utsträckning af

valrätten borde förbindas åtskilliga garantier utom högre ålder, såsom

bofasthet inom valkretsen, fullgjorda skyldigheter mot samhället genom

utskylders ordentliga betalande under viss tid, afslutade ordinarie värnpligtsöfningar

i fredstid, derest ej uppskof eller befrielse vunnits, m. in.,

äfvensom om valrättssystemet, i händelse af utsträckt rösträtt, fortfarande

skulle vara bygdt på grundsatsen om lika rösträtt, eller om

någon gradering af valrätten deri borde upptagas.

Pröfvas borde äfven, om med utsträckning af valrätten skilnaden

med afseende å representationsrätt mellan land och stad borde bibehållas,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

jemkas eller upphäfvas, samt om köpingar och municipalsamhällen fortfarande

borde hänföras till landsbygden.

Derest det under frågans närmare behandling visade sig, att äfven

andra spörsmål vore förtjenta att tagas under ompröfning, borde naturligtvis

äfven åt dem skänkas tillbörlig uppmärksamhet.

Först om på detta sätt en allsidig utredning kommit till stånd,

skulle det, enligt Riksdagens åsigt, blifva möjligt att uppgöra ett förslag

till valrättsreform, som bäst tillfredsstälde samhällets behof och derjemte

vore på lämpligt sätt afpassadt efter öfriga bestämmelser i vårt statsskick.

Med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört torde det tillåtas

mig att i korthet redogöra för de vigtigare anordningar af den politiska

rösträtten, hvilka i andra länder vunnit tillämpning vid val till riksförsamlingen

eller dess talrikaste afdelning. Dervid bör särskildt tagas

hänsyn till de med valsystemet omedelbart sammanhängande garantier,

som äro förbundna med en viss utsträckning af valrätten, såsom valmännens

indelning i klasser eller rösträttens gradering. Deremot skulle

det föra alltför långt att nu söka framhålla de garantier, som kunna

ligga i tillvaron af en första kammare och i dennas sammansättning, i

förhållandet mellan regeringsmakten och representationen samt öfver

hufvud i allmänna konstitutionella, historiska eller sociala förhållanden.

I nästan samtliga länder tillkommer rätten att deltaga i ,allmänna

politiska val endast män; dock saknas ej exempel derpå, att äfven

qvinnor ega sådan rätt. Öfverallt uppställas vidare vissa särskilda

förutsättningar för mäns valrätt.

Då dessa förutsättningar inskränka sig dertill, att valman skall

ega medborgarrätt i staten, hafva uppnått viss ålder, vara sedan viss

tid bosatt inom valkretsen och icke vara på särskild grund — såsom

brott, konkurs, omyndighet, fattigunderstöd, häftande för oguldna utskylder,

aktiv militärtjenst — disqvalificerad, plägar man tala om allmän

rösträtt. Allmän rösträtt i denna mening gäller i Frankrike, Belgien,

Tyska riket och en del af de dit hörande staterna, Schweiz, Österrike,

Spanien, Norge och en stor del af Förenta staterna. I Danmark gäller

blott den särskilda inskränkningen, att från valrätt äro uteslutna de,

som utan att hafva eget hushåll stå i enskild tjenst, i Italien fordras

för rösträtt — utöfver de vanliga förutsättningarne — alternativt blott

innehafvandet af en viss elementarbildning och i Portugal detsamma

jemte egenskapen af familjefader. Den erforderliga åldern är i de

flesta länder bestämd till 21 eller 25 år, i enstaka fall till 20, 24 eller

30 år. Dels i följd af skiljaktighet i detta afseende, dels på grund af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

andra förhållanden är valmännens relativa antal mycket olika i skilda

länder med s. k. allmän rösträtt. Sålunda utgöra de valberättigade i

Italien högst 7 procent, i Portugal 10,2 procent, i Danmark 16,4 procent,

i Preussen 18,8 procent, i Norge 19,7 3 procent — deraf för landet

20,45, för städerna 17,6 9, för Kristiania säftkildt 17,81 procent —

i Belgien 22 procent och i Frankrike — utan tvifvel hufvudsakligen

till följd af de egendomliga befolkningsförhållandena — nära 28 procent

af folkmängden. Genom dessa siffror bekräftas, att den s. k. allmänna

valrätten ingalunda kan anses utgöra en enhetlig och öfver allt lika

anordning. Detta gäller i ännu högre grad, om man tager hänsyn till

de särskilda garantier, som i vissa länder finnas uppställa.

Det öfvervägande inflytande, som den allmänna rösträtten skulle

kunna bereda de minst bemedlade och talrikaste klasserna, minskas på

många håll genom valkretsindelningen. Då denna är så beskaffad, att

de stora arbetarecentra ega en i förhållande till folkmängden och till

antalet valmän svagare representation än landtdistrikten, der de jordegande

eller eljest s. k. besittande klasserna eg a majoritet, inträder

exempelvis derigenom i arbetarnes representationsrätt en inskränkning,

jemförlig med den, som skulle åstadkommas genom ett klassvalsystem,

ehuru tydligen mera osäkert verkande och mindre följdrigtig. I viss

mån kan t. o. m. hvarje indelning i valkretsar anses medföra vissa

oundvikliga verkningar med afseende å olika klassers representationsrätt.

En medveten sträfvan att minska de talrikaste klassernas betydelse

för representationens sammansättning finner man i införandet af

klassval.

I sistnämnda afseende må först erinras om det österrikiska syste- ,

met, som kan sägas utgöra en modifikation af ståndsförfattningen. Efter

allmän rösträtt väljas 72 representanter, medan de öfriga 353 utses, i

fyra särskilda klasser, något olika i de särskilda kronländerna, af de stora

godsegarne, af handels- och industrikamrarne, af städerna och af landt,- kommunerna; medan samtlige röstberättigade uppgå till 20,2 procent

af befolkningen, utgöra valmännen i de fyra nyssnämnda klasserna

blott 7,6 procent deraf. En i någon mån liknande anordning tillämpas

i Spanien, der medlemmarne af vissa korporationer, såsom universiteter,

handels- och industrikammare, bilda särskilda valkollegier med starkare

representation än befolkningen i allmänhet. Äfven i Wtirttemberg

finnas inom andra kammaren en del ledamöter, som icke äro utsedda

genom allmänna val, utan antingen representera vissa korporationer

eller äro valda af de högst beskattade, och i åtskilliga tyska stater är

enkammarrepresentationen på liknande sätt anordnad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

Indelning af valmännen efter deras skattebelopp i klasser eger

rum i Preussen, konungariket Sacbsen och ytterligare några tyska stater.

Denna indelning sker på olika sätt. I Preussen, der valen ske medelbart,

indelas för elektorsvalen de valberättigade distriktsvis i tre klasser

på det sätt, att inom hvarje klass sammanlagda skattebeloppet är lika,

hvarvid för de valmän, som ej erlägga direkt skatt, beräknas ett visst

skattebelopp för hvarje valman; hvarje klass utser en tredjedel af elektorerna.

Till belysning af de faktiska valrättsförhållandena i Preussen

må anföras, att år 1893 af valmännen 84,4 2 procent tillhörde den tredje,

12,06 procent den andra och 3,52 procent den första klassen. Icke

fullt en sjettedel af de valberättigade hade alltså att tillsätta två tredjedelar

af elektorerna. Det sachsiska systemet liknar det preussiska, men

innefattar afsevärda modifikationer, som åsyfta att förebygga, att de

två öfre klasserna blifva alltför fåtaliga. I ett par mindre stater tilllämpas

klassindelningen vid omedelbara val. För sammanhangets skull

må nämnas, att jemväl i Rumänien, der s. k. allmän valrätt icke råder,

eu motsvarande klassindelning eger rum.

En på direkt sätt graderad röstskala tillämpas, som bekant, i Belgien.

Två röster tillkomma den, som antingen sedan viss tid eger fast

egendom till visst värde eller uppbär viss inkomst af belgiska statspapper

eller af tillgodohafvande i den allmänna spår- och pensionskassan

eller uppnått 35 års ålder, är gift eller enkling med äkta barn

och är taxerad till viss skatt till staten. Tre röster eger åter den, som

antingen skulle vara berättigad till två röster på grund af såväl familjeställning

som förmögenhet eller besitter intyg om viss högre boklig

bildning eller ock innehar eller under viss tid innehaft en offentlig befattning

eller utöfvar eller utöfvat något af vissa yrken, som anses förutsätta

större kunskaper. Enligt föreliggande uppgifter (för år 1900)

komma på 1,472,953 valberättigade sammanlagdt 2,269,414 röster;

915,673 valmän hade eu röst, 318,099 valmän två röster och 239,181

valmän tre röster hvardera. Nära två tredjedelar af valmännen — 62

procent — ega således blott eu röst hvardera. I Finland tillämpas

ännu, liksom förr i Sverige, graderad röstskala vid val till ståndsrepresentation.

För närvarande utgör icke i något af de undersökta länderna en

hög eller ens någorlunda hög census den hufvudsakliga begränsningen

af valrätten. Der census förekommer, är den antingen så låg, att valrätten

är tillgänglig äfven för de mindre bemedlade klasserna och att

således hvarje anledning saknas till tal om penningvälde, eller ock tillkommer,

oberoende af eljest förutsatt förmögenhet eller inkomst, val
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

rätt ett antal på visst sätt qvalificerade personer. Det senare är förhållandet

i Portugal och Italien, der de alternativt fordrade qvalifikationerna

äro så obetydliga, att dessa länder, liksom Danmark, ansetts

kunna hänföras till länder med allmän rösträtt. En måttlig census

gäller i Ungern alternativt med innehafvandet af viss högre bildning.

Valmännen uppgå till icke fullt 6 procent af befolkningen. Skattskyldighet

förutsättes för valrätt i Rumänien — der, såsom nämndt, klassindelning

eger rum — i Bayern, Hessen och några andra tyska stater

samt i vissa nordamerikanska stater.

I en del af de redan nämnda länderna finnas enstaka bestämmelser

med syfte att göra valrätten beroende af en viss mera sjelfständig

eller stadig lefnadsställning. Denna tanke har vunnit en mera utsträckt

tillämpning i Nederländerna samt i Storbritannien. Enligt den nederländska

vallagen af 1896 tillkommer valrätt nederländsk man, som antingen

under sista året betalt skatt till visst minimibelopp eller under

viss tid bebott samma eller högst två afskrida bostäder och derför erlagt

hyra till visst för olika orter olika bestämdt minimibelopp eller

bebott fartyg af viss storlek eller under viss tid haft samma anställning

och deraf uppburit viss minimiinkomst, olika för olika orter, eller

på grund af anställning innehar viss pension eller under viss tid innehaft

fordran hos staten eller postsparbanken till visst minimibelopp

eller ock undergått vissa kunskapsprof för beklädande af embete eller

utöfvande af yrke. De storbritanniska valrättsbestämmelserna, af 1884,

äro ganska invecklade och något olika för rikets särskilda hufvuddelar,

inen kunna sägas gå ut derpå, att valrätt tillkommer engelsk man,

som sedan viss tid eller med viss rätt eger eller inneliafver fast egendom

till visst värde eller som sedan viss tid innehaft såsom afskild

bostad hus eller del af hus till visst värde. Såväl i Nederländerna som

i Storbritannien har man tydligen afsett att från valrätt utestänga den

lösa befolkningen. I Nederländerna utgöra valmännen 11,77 procent,

i Storbritannien 16,4 5 procent af folkmängden.

Den grundtanke, som kommit till uttryck i de nederländska och

storbritanniska valrättsbestämmelserna, är uppenbarligen värd den största

uppmärksamhet. För en sund valrättspolitik måste det nemligen utgöra

hufvudsyftet att, på samma gång, så vidt möjligt, alla goda krafter

kallas att samarbeta till det helas bästa och alla berättigade intressen

erhålla tillfälle att göra sig gällande, sådana personer, som på

giltiga grunder kunna antagas sakna nitälskan för samhällets välgång

eller förmåga att med någon grad af insikt och sjelfständighet utöfva

valrätt, hindras att förvärfva ett under sådana förhållanden för dem

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

sjelfva ej mindre än för medborgarne i allmänhet olycksdigert inflytande.

Helt naturligt kunna emellertid icke några valrättsbestämmelser

så affattas, att ej i enstaka fall vare sig valrätt tillerkännes ovärdiga

eller verkligt goda element utestängas från valrätt. Dessa fall böra

dock blifva af försvinnande liten betydelse för det hela.

De faktiska förhållandena i Sverige äro uppenbarligen icke sådana,

att ett direkt efterliknande af det nederländska eller storbritanniska

systemet skulle låta sig göra. Utan tvifvel skulle också de för

sådant ändamål erforderliga bestämmelserna här förefalla alltför invecklade

och alltför svåra att tillämpa. Det torde emellertid vara möjligt

att vinna samma mål genom andra medel, som bättre lämpa sig efter

svenska förhållanden och svenskt föreställningssätt.

Enär vår nuvarande politiska valrätt nära sammanhänger med den

kommunala rösträtten, befinner man sig på historisk grund, om man

ytterligare utvecklar detta sammanhang. I betraktande deraf att det

kommunala lifvet enligt sakens natur och erfarenhetens vittnesbörd

utgör en synnerligen god förskola för det politiska, lärer man böra taga

till utgångspunkt den politiska rösträttens likställighet med den kommunala

och från denna utgångspunkt undersöka, hvilka jemkningar

eller särskilda bestämmelser i den ena eller andra rigtningen må vara

erforderliga. Dessa jemkningar eller särskilda bestämmelser kunna, på

sätt delvis blifvdt i Riksdagens anförda skrifvelse antydt, icke blott bestå

deri, att valrätt tillerkännes vissa icke kommunalt röstberättigade eller

frånkännes vissa kommunalt röstberättigade, utan äfven afse gradering

af valrätten eller införandet af ett förändradt valsätt eller eu förändrad

valkretsindelning. Om, på sätt Riksdagen ifrågasatt, grunderna för den

kommunala rösträtten grundlagfästas, medför, praktiskt sedt, den politiska

rösträttens likställande med den kommunala åtminstone i hufvudsak

samma resultat, som den i Riksdagens skrifvelse förslagsvis omförmälda

anordning, att såsom förutsättning för valrätten uppställes erläggande

af en viss direkt skatt till staten.

Enligt statistiska centralbyråns utredning finnas för närvarande

432,843 valberättigade, deraf dock för 74,069 rösträtten är på grund

af häftande för oguldna utskylder suspenderad. Om till dessa 432,843

valmän utan vidare läggas alla de 246,404 kommunalt, men icke politiskt

röstberättigade — deraf 46,603 med suspenderad rösträtt — uppnår

valmanskåren en styrka af 679,247 valmän. Af denna valmanskår

skulle de nytillkomna valmännen utgöra 36,3 procent. På landsb}rgden

tillkomma till 295,897 förutvarande valmän 193,032 eller 39,5 procent

af landsbygdens nya valmanskår, i städerna till 136,946 förutvarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 6.

valmän 53,372 nya, motsvarande 28 procent af städernas nya valmanskår,

deraf för Stockholm till 58,882 förutvarande 3,041 nya, motsvarande

4,9 procent och för öfriga städer till 78,064 förutvarande 50,331

nya, motsvarande 39,2 procent. Stegringen af valmännens antal är

alltså ansenlig. I betraktande deraf, att stegringen naturligtvis är mycket

ojemnt fördelad mellan valkretsarne, måste följden af densamma blifva

den, att i ett ganska stort antal valkretsar de nya valmännen äro minst

lika många som de förutvarande, och, i ännu flere, att de nya valmännen

jemte de närmast öfver strecket stående af de förutvarande kunna

beherska valen. Det förra är händelsen i 20 landtvalkretsar, der de

nya valmännen utgöra från 50,2 till 57,3 procent af den nya valmanskåren,

och i 3 stadsvaJkretsar. I ytterligare 54 landtvalkretsar och 20

stadsvalkretsar uppgå de nya valmännen till mera än 40 procent af

den nya valmanskåren.

Af intresse är äfven att undersöka, huru tillökningen i landtvalkretsarne

fördelar sig på olika valmansklasser. Härvid är man emellertid

hänvisad till sådana siffror, från hvilka afdrag för dubbelräkning

ej skett. Upptager man såsom fastighetsegare allenast dem, som ega

fastighet till minst 500 kronors taxeringsvärde, och såsom arrendatorer

af jordbruksfastighet dem, som innehafva jord till minst 3,000 kronors

taxeringsvärde, finner man, att röstberättigade egare af jordbruksfastighet

ökas från 207,654 med 27,077 eller med 13 procent, röstberättigade

egare af »annan fastighet» från 23,878 med 12,659 eller med 53

procent, röstberättigade arrendatorer från 14,619 med 10,628 eller med

nära 73 procent, samt öfriga röstberättigade från 66,609 med 161,071

eller med nära 242 procent.

De för landtvalkretsarne anförda siffrorna, hvilka icke afsevärdt

förändras, om man gör afdrag för de valmän, som häfta för oguldna

utskylder och som på grund häraf äro förhindrade att utöfva sin valrätt,

äro obestridligen egnade att på åtskillga håll framkalla farhågor

för en allt för stor rubbning af de nuvarande politiska maktförhållandena.

Det har redan anförts, att i ett mycket betydande antal valkretsar

de nya valmännen skulle, ensamma eller i förening med de

närmast öfver det nuvarande strecket stående, erhålla ett afgörande inflytande.

Den omständigheten, att antalet röstberättigade jordegare

och arrendatorer ökas i ojemförligt mindre grad än flertalet öfriga röstberättigade,

måste också uppenbarligen medföra en väsentlig minskning

i jordbruksintressets förmåga att vid valen göra sig gällande. Sålunda

skulle jordegare och arrendatorer, som för närvarande eg a majoritet i

130 valkretsar och i ytterligare 12 valkretsar ega minst 40 procent af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

röstetalet, endast i 83 valkretsar bibehålla majoriteten och i ytterligare

27 valkretsar ega mellan 40 och 50 procent af röstetalet.

Att det inflytande, som tillkommer å ena sidan de nu röstberättigade,

å andra sidan jordbruksintressets målsmän, i afsevärd mån minskas,

bör emellertid, enligt hvad ofvan anförts, icke i och för sig betraktas

såsom något mindre önskvärdt. Fastmera måste med hvarje

verklig rösträtter ef orm just afses, att en mot inträdda förändrade förhållanden

svarande jemkning i den politiska maktfördelningen må ega

rum. Man måste allenast undvika att utbyta den ena ensidigheten emot

den andra samt framför allt att låta ett öfvervägande inflytande tillfalla

element, som i politiskt hänseende ega jemförelsevis mindre kompetens.

Då inom landtvalkretsarne andra intressen än jordbruksintresset erhålla

en väsentligt ökad politisk betydelse, måste utan tvifvel, på sätt

Riksdagen äfven framhållit, tagas under öfvervägande, huruvida ej den

nuvarande fördelningen af representationsrätten emellan stad och land

bör jemkas. Den nu gällande anordningen, enligt hvilken städerna ega

en i förhållande till folkmängden betydligt starkare representation än

landsbygden (80 representanter af 230, i stället för 49), kan sägas hvila

på den förutsättningen, att inom landtvalkretsarne jordbruksintresset utöfvar

ett öfvervägande inflytande och att följaktligen särskilda föreskrifter

äro af nöden för att tillförsäkra öfriga intressen ett tillbörligt

mått af representation. Denna förutsättning försvinner uppenbarligen i

den mån stadsmannaintressena erhålla ökadt tillfälle att göra sig gällande

äfven i landtvalkretsarne, hvilket kommer att vara händelsen i följd af

rösträttsutvidgningen och då, såsom kändt är, industri och handel i allt

större utsträckning bedrifvas på landet. Härtill kan läggas ännu en annan

omständighet. Hittills har antalet valmän i förhållande till folkmängden

varit betydligt större i städerna än på landet, om man såsom valmän räknar

äfven sådana, hvilkas rösträtt är på grund af häftande för utskylder

suspenderad. På grund häraf har det på hvarje representant belöpande

antalet valmän icke för städerna varit synnerligen mycket lägre än för

landsbygden, hvilket förhållande tydligen varit egnadt att minska den

orättvisa emot landsbygden, som man kunnat finna i den nuvarande

anordningen; i förhållande till antalet nuvarande valmän skulle städerna

vara berättigade att utse 73 riksdagsmän. Äfven härutinnan kommer

rösträttsutvidgningen att medföra en afsevärd förändring, då ökningen

af antalet valmän för landsbygden är vida större än för städerna och

dessa i följd häraf efter valmansantalet blott skulle utse 64 representanter.

I förhållande till antalet valmän, som erlagt sina utskylder,

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Sami. 6 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6,

är städernas representation efter rösträttsutvidgningen jemförelsevis

ännu starkare än i förhållande till folkmängden; de borde nemligen i

förhållande till antalet sådana valmän blott välja 45 riksdagsmän.

Den utjemning af städernas och landsbygdens representationsrätt,

som på grund häraf icke utan skäl skulle kunna ifrågasättas, kan, på

sätt Riksdagen antydt, ske på hufvudsakligen två olika sätt. Man kunde

antingen minska städernas och öka landsbygdens representanter eller

ock från landtvalkretsarne till stadsvalkretsarne öfverföra vissa stadsliknande

områden, särskildt köpingar och municipalsamhällen. Anlitandet

af den senare utvägen skulle emellertid medföra stora praktiska

svårigheter. Dels skulle det utan tvifvel vara vanskligt att i grundlag

meddela så bestämda föreskrifter om förutsättningarne för ett områdes

hänförande till stadsvalkrets, att ej föreskrifternas tillämpning lätteligen

skulle få sken af godtycklighet; dels skulle det nödvändiga sammanförandet

till en valkrets af ett stort antal på till äfventyrs långt afstånd

från hvarandra belägna samhällen näppeligen vara att anse såsom

en lycklig anordning; dels är det slutligen tvifvelaktigt, om man i

ifrågavarande samhällen i regel skulle hafva att tillgå myndigheter,

som lämpligen kunde utföra de funktioner, hvilka eljest i fråga om

riksdagsmannaval åligga magistrat eller stadsstyrelse. Köpingarne voro

vid senaste årsskiftet 27 med en sammanlagd folkmängd (vid 1899 års

slut) af 31,431 personer, municipalsamhällena — i vidsträckt bemärkelse

— 114 med eu sammanlagd folkmängd al 152,606 personer. I

köpingarne är lägsta folkmängden 113, högsta 3,293, i municipalsamhällena

lägsta folkmängen 144, högsta 8,855.

Hvad sjelfva saken angår, anser jag mig, oaktadt starka skäl tala

för en utjemning af städernas och landsbygdens representationsrätt, icke

för närvarande böra bestämdt förorda åtgärder i sådant syfte. Då städernas

folkmängd hittills tillväxt hastigare än landsbygdens och då nya

städer efter hand uppkomma, inträder sannolikt äfven utan lagändring

småningom en utjemning af förhållandet. Skiljaktigheterna i fråga om

invånareantal och valmansantal mellan olika landtvalkretsar och olika

stadsvalkretsar inbördes äro i många fall vida större än skiljaktigheterna

emellan landtvalkretsarne å ena sidan och stadsvalkretsarne å den andra.

Ett förminskande af antalet stadsvalkretsar borde lämpligen medföra,

att den nuvarande regeln, enligt hvilken valbarheten är bunden vid

valkretsen, ändrades åtminstone så till vida, att landstingsområdet blefve

valbarhetsdistrikt. Framför allt torde det icke vara önskvärd^ att,

sedan .förhållandet emellan städernas och landsbygdens representationsrätt

helt nyligen blifvit ordnadt, frammana nya stridigheter i detta af
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

seende.^ Blefve allmän rösträtt införd, skulle det emellertid helt säkert

vara påkalladt att sammanföra stad och landsbygd till stora valkretsar,

eventuel! med proportionel! valsätt.

Om den i viss mån privilegierade representationsrätt, som för

näivarande tillkommer städerna, lemnas orubbad, är det så mycket

mera angeläget att söka åstadkomma fullt betryggande bestämmelser

angående sjelfva valrätten.

I Riksdagens skrifvelse nämnes bland de garantier, som borde

förbindas med en väsentlig utsträckning af valrätten, »högre ålder».

Det torde, ock vara ovedersägligt, att en mognare ålder utgör en vigtig

förutsättning för sjelfständighet och omdömesförmåga och att det derför

är väl motiverad! att såsom förutsättning för politisk valrätt uppställa

en något högre ålder än den vanliga myndighetsåldern. Också återfinnas

sådana bestämmelser jemväl i länder, der individens utvecklingtill

fysisk och intellektuel mognad otvifvelaktigt försiggår hastigare än

hos vårt folk. Om valrätten förklaras inträda från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder valmannen uppnår 25 års ålder, kommer

vid det förhållande, att de nya valrättsbestämmelserna först år 1905

kunna vid ordinarie val tillämpas, icke någon afsevärd förlust af redan

förväifvad valrätt att inträda. lör öfrigt är det, enligt statistikens

vittnesbörd, endast ett fatal personer, som före nämnda ålder ega vare

sig kommunal eller politisk rösträtt. I Stockholm utgör hela antalet

7,718, för öfriga städer kan det beräknas till 11,642 och för landsbygden

till 15,898. Af dessa är det allenast resp. 6,604 samt, enligt

beräkning, 2,949 och 3,853, som enligt nuvarande bestämmelser ega

politisk rösträtt. Valmanskåren, som enligt nuvarande bestämmelser

motsvarar 8,4 9 procent af befolkningen, deraf för Stockholm 19,4 7 proprocent,

för öfriga städer 9,9 6 procent och för landsbygden 7,3 8 procent,

kommen‘efter den ifrågasatta rösträttsutvidgningen, om valrättsåldern

höjes, att motsvara resp. 12,63, 17,92, 14,9 och 11,79 procent af folkmängden.

Procentsiffran för hela riket öfverstiger sålunda icke obetydligt

den för Nederländerna uppgifna (11,7 7). I procent af den manliga

befolkningen öfver 25 ar utg-öra valmännen i Sverige, efter rösträttsutvidgningen,

. 54,2 3 procent och i Nederländerna 51,8 procent.

Riksdagen ifrågasätter vidare, att såsom vilkor för valrätt skola

uppställas ^bofasthet inom valkretsen samt fullgjorda skyldigheter mot

samhället genom utskylders ordentliga betalande under viss tid och afslutade

ordinarie värnpligtsöfningar i fredstid, derest ej uppskof eller

befrielse vunnits.

Redan enligt nu gällande bestämmelser förutsättes för valrätt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

bofasthet så till vida, att valman måste vara mantalsskrifven inom den

kommun, der valrätten utöfvas. Att stegra fordringarna i detta hänseende

torde näppeligen vara påkalladt. Också har Riksdagen i skrifvelse.

till Eders Kongl. Maj:t den 30 mars 1901 anfört, att det förhållande,

att en persons valrätt och valbarhet kunna göras om intet enbart

på grund af hans flyttning från en kommun till en annan måste

anses innebära en afsevärd oegentlighet, hvilken blefve särskild! påfallande

der flyttningen egt rum mellan två inom samma valkrets belägna

kommuner, och på grund deraf anhållit om framläggande af

förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser rörande grunderna

för valrätt till Andra Kammaren, att nämnda förhållande må upphöra.

Hvad angår utskylders ordentliga betalning såsom vilkor^ för

valrätt gäller för närvarande allenast, att valrätten är suspenderad, såvida

valmännen vid valtillfället liäftar för oguldna kommunalutskylder.

Principiella skäl tala utan tvifvel derför att denna regel utsträckes till

att afse krono- och kommunalutskylder i allmänhet och att valmannen

icke heller under den närmaste tiden före valet får hafva försummat

fullgöra honom åliggande skattebetalning. Det skulle emellertid vara

altför strängt, om äfven en kortvarig försummelse skulle för viss Hd

framåt suspendera valrätten. Lämpligt synes derför vara att förknippa

denna påföljd allenast med sådan försummelse, som fortfarit utöfver

utgången af det kalenderår, hvarunder utskylderna bort erläggas. I allt

fall förebygges, att utskylderna för förflutna år skulle erläggas med

särskild! syfte att bereda valrätt, en möjlighet, som lätteligen skulle

kunna föranleda betänkliga missbruk.

Af redan meddelade siffror framgår, att i vissa valkretsar ett

mycket stort antal valmän äro, enligt nu gällande bestämmelser, uteslutna

från valrättens utöfning på den grund, att de häfta för oguldna

utskylder. Det torde icke kunna betviflas, att detta förhållande i högst

väsentlig mån beror på förefintliga brister i uppbördsväsendet, hvilka

brister det af flera skäl är angeläget att snarast möjligt afhjelpa, och

att detsamma alltså är af öfvergående natur. Genom den nyss omtalade

skärpningen af det s. k. utskyldsstrecket skulle helt säkeit endast

ett ringa antal valmän utestängas från valrättens utöfning. Inom

de allra flesta valkretsar lära utskylderna indrifvas före kalenderårets

utgång och komma de personer, som befinnas sakna tillgång till deias

gäldande, ej att det följande året taxeras till beskattning. På de orter

åter, der uppbörds- och indrifningsväsendet är på otillfredsställande sätt

anordnad!, torde det till öfvervägande del vara samma personer, som

år efter år underlåta att betala sina utskylder, för så vidt sådana fort
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

farande blifva dem påförda. Den minskning af valmanskåren, som

blifver en följd af utskyldsstreckets skärpning, kan derför antagas vara

blott obetydlig och å de sistnämnda orterna komma att motsvara allenast

en ringa del af den ökniug, som uppbördsväsendets förbättringar

egnad att medföra.

Beträffande slutligen värnpligtsöfningarnes ordentliga fullgörande

synes såsom vilkor för valrätt icke mera böra påfordras,, än att värnpligtig

valman icke vid tiden för valet så att säga häftar för försummade

öfningar, d. v. s. att han fullgjort de öfningar, som han

varit pligtig att före valtillfället fullgöra. Att den, som vunnit befrielse

eller uppskof, icke på sådant sätt häftar för de öfningar, hvilka

det i följd af befrielsen eller uppskofvet icke ålegat honom att före

nämnda tid fullgöra, är uppenbart. Då valrätten inträder först efter

tjugufemte året, komma åtminstone de hufvudsakligaste öfningarne

att i allmänhet vara fullgjorda före valrättsåldern. Jemväl i de fall,

då detta af en eller annan anledning icke är händelsen, torde helt få

valmän blifva på grund af försummelse i nämnda hänseende uteslutna

från valrättens utöfning. I gällande värnpligtslag är det nemligen

förutsatt, att värnpligtsöfningarnes fullgörande skall på verksamt sätt

framtvingas. Endast sällan lärer derför någon komma i tillfälle att

under någon längre tid undandraga sig sin skyldighet i detta hänseende.

Det har ifrågasatts, att utsträcka den politiska valrätten till en

talrik klass, som för närvarande med få undantag saknar kommunal

rösträtt, nemligen jordtorparne. Med anledning häraf anbefaldes statistiska

centralbyrån i förberörda nådiga bref den 1 juni 1900 att verkställa

utredning om antalet i fyrktalslängden ej upptagna jordtorpare,

som hafva att till jordegaren erlägga arrende, dagsverken eller andra

prestationer, äfvensom om det penningebelopp, hvartill samtliga dessa

utgifter, enligt gällande markegångstaxa eller eljest i orten gängse pris,

kunna för en hvar sådan torpare i en summa beräknas. Den i följd

af nämnda nådiga befallning verkstälda utredningen gifver vid handen,

att ifrågavarande jordtorpare för hela rikets landsbygd uppgå till ett

antal af 53,170. Fördelningen mellan olika län och valkretsar är synnerligen

ojemn, i det att antalet torpare per län utgör lägst 13 och

högst 6,134 och att, medan i åtskilliga valkretsar torpare alldeles

saknas, antalet sådana i andra valkretsar öfverst!ger 1,000 och i ett

fall uppgår till 1,491, motsvarande mera än hälften af alla kommunalt

skattskyldige män. Äfven i afseende på prestationernas medelvärde

förekomma betydande olikheter, som t. o. m. måste anses hänvisa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

derpå, att skiljaktighet råder beträffande frågan, hvad som förstås med

jordtorpare. Åtminstone torde det på många håll förefalla egendomligt,

när från ett län uppgifvas 139 jordtorpare, hvilkas årliga prestationer

understiga 5 kronor, och från ett annat 1,567 jordtorpare, hvilkas

prestationer understiga 25 kronor.

Att en slör del jordtorpare, som ej äro i fyrktalslängd uppförda,

kunna antagas vara lika förtjenta af politisk valrätt som åtskilliga

arrendatorer och inkomstegare, torde vara obestridligt. De svårigheter,

som i allmänhet äro förknippade med indelning af befolkningen i klasser,

lägga emellertid afsevärda hinder i vägen för införandet af en särskild

regel om jordtorpare. Såsom redan biff vit antydt, lärer nemligen sj elfva

benämningen jordtorpare ingalunda gifva tillräcklig ledning vid tillämpandet

af en sådan regel. Det torde i alla händelser näppeligen kunna

förordas att, så länge för jordegare och arrendatorer en viss, om också

låg, census upprätthålles, medgifva torpare rösträtt oberoende af torpets

storlek och afgäldens belopp eller värde. För undvikande af dessa

svårigheter och inkonseqvenser skulle man, då torp ej särskildt taxeras,

nödgas införa en klassifikation efter en eller annan grund, såsom torpens

åkerareal eller afgäldernas storlek. Det är lätt att inse, hvilken omgång

och osäkerhet häraf skulle förorsakas. Lämpligast synes derför vara

att låta med lösningen af frågan om jordtorparnes politiska valrätt anstå,

till dess de i följd af förändrad lagstiftning om kommunalbeskattningen

må kunna erhålla kommunal rösträtt.

I fråga om valsättet hafva hufvudsakligen tvenne förändringar

varit ifrågasatta, nemligen införandet dels af obligatoriskt medelbart

valsätt, dels af proportionella val. Hvad det förra angår, lärer det icke

kunna förnekas, att under vissa förhållanden det medelbara valsättet är

egnadt ej mindre att förekomma röstsplittring, än äfven att motverka

de vådor, som en långt drifven utsträckning af rösträtten skulle kunna

medföra. Emellertid torde sistnämnda verkan allt mindre kunna påräknas,

ju starkare det politiska intresset gör sig gällande; såsom erfarenheten

från vissa främmande länder utvisar, komma nemligen under

mera utvecklade politiska förhållanden elektorerna att väljas med bestämd

hänsyn till det sätt, hvarpå de skola utöfva sin valrätt, och blifver på

grund häraf det medelbara valsättet föga mera än en tom form. I

hvad mån åter nämnda valsätt må vara. önskvärdt till förekommande

af röstsplittring, beror uppenbarligen i hög grad af kommunikationerna

inom valkretsen och andra lokala förhållanden. Den nuvarande anordningen,

enligt hvilken det ankommer på de valberättigade inom hvarje

särskild valkrets att träffa valet mellan medelbart och omedelbart val
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

28

sätt, synes derför vara lyckligt funnen och fortfarande böra bibehållas.

Det omedelbara valsättet bar för öfrigt, som bekant, i ett så öfvervägande

antal fall visat, sig motsvara de valberättigades önskningar,

att ett ovilkorligt föreskrifvande af medelbara val icke utan synnerligen

tvingande skäl torde kunna förordas.

Proportionella val utgöra uppenbarligen ett verksamt medel att

undvika majoritetsförtryck och trygga minoritetens rätt. Såsom Eders

Kongl. Maj:t behagade erinra Sig, föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förut

omförmälda nådiga proposition till 1896 års Riksdag om utsträckningal

rösträtten vid val till Riksdagens Andra Kammare, bland annat, införande

af proportionella val, dock endast för sådana valkretsar, der

enligt nuvarande bestämmelser flera riksdagsmän skola utses. För att

fördelarne af de proportionella valen skola mera fullständigt göra sig

gällande och för att icke en åtminstone skenbar olikhet mellan särskilda

valkretsar skall inträda, förutsättes emellertid, att inom samtliga valkretsar

flera riksdagsmän skola utses och att sålunda möjlighet till en

allmän tillämpning af det proportionella valsättet är för banden. En

genomgripande ändring af den nuvarande valkretsindelningen lärer icke

för närvarande kunna förordas. Ej heller synas i afseende på partigruppering

och partidisciplin nödiga förutsättningar för proportionella

val vara förh anden. Vid dessa förhållanden torde framstälda önskningar

om införande af ^proportionell'' valsätt ej nu bra föranleda vidare åtgärder.

Den trygghet för minoritetens rätt, som genom det proportionella

valsättet skulle åstadkommas, beredes utan tvifvel i viss mån genom

det naturliga utjemnande af tillfälligheter, hvilket vid tillvaron af ett

stort antal särskilda valkretsar kan förväntas inträda. Härför utgör det

dock i viss mån en förutsättning, att inom alla valkretsar lika många

riksdagsmän skola utses. Resultatet af utjemningen kan nemligen lätt

rubbas, om inom en eller annan valkrets majoriteten är i stånd att

tillsätta ett större antal riksdagsmän. På grund häraf torde det vara

påkalladt att åstadkomma jemnlikhet mellan olika orter på det sätt, att

de större städerna fördelas i enmansvalkretsar. Af intresse torde vara

att i Norge, der flermansvalkretsarne för närvarande äro talrika, i ett

nyligen afgifvet förslag af eu utaf stortinget tillsatt komité förordas

fördelning i enmansvalkretsar, hvilken fördelning skulle träda i stället

för det från annat håll föreslagna proportionella valsystemet.

Enligt Riksdagens merberörda skrifvelse borde det äfven pröfvas,

om valrättssystemet, i händelse af utsträckt rösträtt, fortfarande skulle

vara bygdt på grundsatsen om lika rösträtt, eller om någon gradering

af valrätten deri borde upptagas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Införandet af graderad röstskala kan tjena ett dubbelt ändamål

och vara påkalladt i tvenne olika syften, hvilka dock icke alltid äro

strängt afsöndrade från hvarandra. Dels kan man med graderingen

åsyfta att minska den alltför stora öfvervigt, som den ena eller andra

samhällsklassen skulle vinna i följd af en viss rösträttsutsträckning.

För detta ändamål bör graderingen uppenbarligen vara så afpassad, att

förutsättningarne för erhållande af mera än eu röst jemförelsevis mindre

ofta uppfyllas inom den ifrågavarande samhällsklassen, eller t. o. m.

på det sätt, att ett större mått af rösträtt uteslutande tillerkännes en

annan samhällsklass. Fn sådan anordning skulle tydligen i sina verkningar

svara emot en valkretsindelning, hvilken, såsom den nuvarande

fördelningen af representationsrätten mellan stad och land, medför

starkare representation för det ena samhällsintresset än för det andra.

I ena som i andra fallet kan ett slags klassvalsystem anses vara för

handen. Dels kan graderingen vara ett uttryck för den tanken, att

äfven bland de personer, som böra ega rätt att aktivt deltaga i det

politiska lifvet, qvalifikationerna för sådant deltagande och de derpå

grundade berättigade anspråken på politiskt inflytande kunna vara åt

väsentligen olika storlek. I stället för att, med tillämpning af grundsatsen

om lika rösträtt, man endast har valet mellan att erkänna ellei

bestrida vissa personers politiska kompetens och till äfventyrs mellan

att medgifva en viss klass det öfvervägande politiska inflytandet eller

förvägra densamma allt inflytande, tillåter graderingen ett bättre anpassande

af valrätten efter de föreliggande faktiska förhållandena och

behofven.

Huruvida och på hvilket sätt en gradering åt det ena eller andra

slaget bör genomföras, beror uppenbarligen i väsentlig man på rösträttens

utsträckning. I detta afseende råder en vexelverkan mellan

rösträttsutsträckningen och graderingen. Ju vidsträcktare rösträtten är,

desto större behof af gradering finnes, och omvändt kan lämpligen en

vidsträcktare rösträtt införas, om densamma förenas med gradering.

Sålunda skulle helt säkert många, som anse införandet af s. k. allmän

rösträtt medföra väsentliga faror och olägenheter, icke ställa sig afvisande

emot en anordning, enligt hvilken jemväl o de längst under

strecket stående erhölle något politiskt inflytande. A andra sidan är

det naturligt, att äfven en och annan, som skulle acceptera gradering

i förening med allmän rösträtt, kan finna graderingen opåkallad, när

en viss census upprätthålles såsom vilkor för valrätt. I båda fallen

lärer dock uppfattningen vara väsentligen beroende af graderingens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

beskaffenhet, d. v. s. af de omständigheter, på grund af hvilka ett flertal

röster tillerkännes valman.

Ofvan har påpekats, att genom den politiska rösträttens utsträckning

till öfverensstämmelse med den kommunala rösträtten valmanskåren

erhåller en högst betydande numerisk förstärkning. Det har

äfven framhållits, att i sammanhang med en sådan förändring vissa

speciella skärpningar af valrättsvilkoren böra genomföras. Dessa skärpningar

— höjning af valrättsåldern, skärpning af det s. k. utskyldsstrecket,

uppställande af vederbörligen fullgjord värnpligt såsom vilkor

för valrätt — komma emellertid, enligt hvad jag tror mig hafva visat,

att medföra endast en ringa minskning i antalet valberättigade. På

grund häraf synes det vara en berättigad fordran, att ytterligare vissa

särskilda qvalifikationer uppställas, icke såsom vilkor för valrätt öfver

hufvud, utan såsom förutsättningar för en på visst sätt förstärkt valrätt.

I detta afseende kunna främst ifrågakomma viss högre ålder och

egenskapen af familjefader. Det är lika obestridligt som med det allmänna

föreställningssättet öfverensstämmande, att eu äldre man i regel

besitter större erfarenhet, omdömesförmåga och sjelfständighet än eu

yngre. Om ett större inflytande tillerkännes de äldre än de för vexlande

tidsrigtningar mera mottagliga yngre, bör större trygghet vinnas

emot tvära omkastningar, då det allmänna tänkesättet förändras från

mera konservativt till mera liberalt eller tvärtom, eller då i vigtiga

speciella frågor en motsvarande förskjutning eger rum. I och för sig

kan, på sätt antydts, den sålunda ökade stabiliteten lika väl komma

den ena som den andra politiska rigtningen till godo. En gradering

på grund af ålder är sålunda i längden fördelaktig för alla partier, för

så vidt de ej åsyfta eller önska brådstörtade omhvälfningar. Den ålder,

som berättigar till större röstvärde, synes lämpligen kunna sättas lika

med den ålder, vid hvars inträde värnpligtsskyldigheten upphör. Att

valbarhetsåldern vid val till Riksdagen är lägre än den sålunda förordade,

utgör tydligen icke något bevis emot dess lämplighet. Det

medborgerliga förtroende, hvarför valet utgör ett uttryck, måste nemligen

anses ådagalägga, att den valde är i besittning af alldeles särskilda

qvalifikationer. För öfrigt är det, som bekant, endast i ganska

få fall någon representant varit yngre än 40 år.

Hvad nu sagts om högre ålder såsom vilkor för förstärkt rösträtt

gäller i allt väsentligt äfven om egenskapen af familjefader. Dertill

kan läggas, att familjefadern har flera intressen att bevaka än den

ogifte och på visst sätt kan sägas representera äfven familjen och särBih.

till Riksd. Prat. 1902. 3 Sami. 6 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

skildt hustrun, att han bär en tyngre skattebörda och att han såsom

fostrare af det uppväxande slägtet på ett särskildt sätt gör sig förtjent

om det allmänna. Familjen är samhällets grundval, och familjefadern

bör derför i hög grad kunna påräknas såsom eu värdefull medarbetare

för samhällets välfärd. Ifrågasättas kunde att tillerkänna det högre

röstvärdet allenast åt den, som antingen lefver i ett ännu fortvarande

äktenskap eller ock är enkling med barn eller barnbarn. Härigenom

skulle emellertid valrättsbestämmelserna blifva afsevärdt svårare att

tillämpa. Det vore också motbjudande, om någon skulle, genom äktenskapets

upplösning eller barnens död, utan eget förvållande mista en

redan förvärfvad qvalificerad rösträtt. På grund häraf, och då antalet

män, som efter den ifrågasatta inskränkningen skulle få allenast enkel

rösträtt, är allt för ringa, för att skiljaktigheten skulle ega någon

afsevärd praktisk betydelse för det allmänna, torde det högre röstvärdet

böra tillerkännas en hvar, som är eller varit gift.

Förut har, i sammanhang med omtalandet af det nederländska

och storbritanniska valrättssystemet, framhållits önskvärdheten deraf,

att grundtanken i detta system — det politiska inflytandets förläggande

till personer i en mera sjelfständig och stadig lefnadsställning — kunde

på ett efter våra förhållanden lämpadt sätt genomföras. Detta mål

synes i allt väsentligt vinnas, om, på samma gång den politika rösträtten

likställes med den kommunala, ett högre röstvärde tillerkännes

den valman, som antingen är eller varit gift eller uppnått viss högre

ålder.

Helt naturligt är den ekonomiska ställningen bland äldre och

bland gifta i allmänhet jemförelsevis bättre. Till följd häraf kommer

den förordade graderingen att i viss mån öka det inflytande, som tillkommer

de nu röstberättigade, resp. jordbruksintresset. En exakt beräkning

i detta afseende är emellertid tyvärr icke möjlig. Dels föreligger,

som förut sagts, en fördelning af de kommunalt skattskyldige

efter ålder och efter civilstånd endast för fem län och för Stockholm;

dels äro de meddelade siffrorna rörande män, som varit gifta, på grund

af primäruppgifternas beskaffenhet något för låga; dels tillåta förefintliga

uppgifter icke något bestämdt omdöme, huru stor del af de

äldre kommunalt skattskyldige männen äro eller varit gifta och huru

många alltså enligt båda graderingsgrunderna samfäldt skulle ega förstärkt

rösträtt. Graderingens verkningar kunna derför mera noggrant

beräknas endast för hvarje graderingsgrund för sig samt endast för

Stockholm och för de fem länen. Då det emellertid utan afsevärd

fara för misstag kan antagas, att hufvudsakligen enahanda förhållanden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

äro rådande i de fem länen och. i hela riket utom Stockholm, låter det

sig göra att meddela approximativa siffror för hela riket.

Å landsbygden skulle, enligt hvad förut erinrats, de nya valmännen

utgöra 39,5 procent af hela den nya valmanskåren. Höjningen

af valrättsåldern kommer denna procentsiffra att sjunka med omkring

1 procent, och i följd af graderingen på grund af ålder kommer de

nya valmännens andel i hela röstetalet att ytterligare nedgå till ungefär

37 procent. Antalet landtvalkretsar, der de förutvarande valmännen

ega majoritet, kan beräknas komma att vara 140, i stället för 130.

Graderingen på grund af civilstånd medför antagligen i och för sig en

sänkning af procenttalet röster för de nya valmännen från förutnämnda

39,5 till 38,3 och bereder de förutvarande valmännen majoritet i sammanlagdt

137 valkretsar. Då emellertid af de gifta valmän, som ej

på grund af ålder ega två röster, en jemförelsevis större del utgöres

af personer, som enligt nuvarande bestämmelser sakna politisk rösträtt,

kommer, i följd af båda graderingsgrundernas samtidiga tillämpning,

de nya valmännens andel i röstetalet att blifva något större, än om

två röster tillerkändes valman endast på grund af ålder, och antalet

valkretsar, der de förutvarande valmännen erhålla majoritet, att blifva

högst 139.

I Stockholm åstadkommes genom de båda bestämmelserna om

ålder en förändring af procenttalet röster för de nya valmännen från

4,9 till 3,5, genom graderingen efter civilstånd ensam en dylik förändring

från förstnämnda siffra till 4,3, och genom graderingen efter

båda grunderna en förändring till ungefär 3,4 procent. Motsvarande

förändringar kunna beräknas utgöra för de öfriga städerna: från 39,2

procent till resp. ungefär 33,5 procent, 36,8 procent och 34,1 procent.

Antalet stad svalkretsar, der de nya valmännen ega majoritet, minskas

från 3 till 0.

Hvad åter angår jordbruksintressets representation, utgöra jordegare

och arrendatorer — i ofvan angifna mening — 49,6 procent af

alla kommunalt röstberättigade män i landtvalkretsarne. Detta procenttal

torde ändras genom valrättsålderns höjande till 50,8 och genom

graderingen efter ålder ytterligare till 52,8; genom graderingen efter

civilstånd ensam åter till 50,7 och genom gradering efter båda grunderna

till 51,7. Antalet landtvalkretsar, der jordbrukarne erhålla majoritet,

ändras, enligt beräkning, genom de två förstnämnda åtgärderna

från 83 till 94, genom allenast graderingen efter civilstånd till 87 och

genom båda till högst 92; i ytterligare 23 valkretsar erhålla efter de

förordade besfämmelserna jordbrukarne mera än 40 procent af röstetalet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid bedömande af detta resultat får man icke förbise, att efter

all anledning- det inflytande, som tillkommer jordbruksintressets målsmän,

kommer att hädanefter som hittills småningom minskas genom

de allmänna ekonomiska förhållandenas fortgående förändring. I 27

af de 83 valkretsar, der jordegare och arrendatorer utgöra flertalet af

alla kommunalt röstberättigade, motsvara de mindre än 60 procent af

dessa och kunna således lätt nog förlora sin majoritet. Efter genomförandet

af förberörda bestämmelser rörande ålder och civilstånd kommer

förhållandet att blifva detsamma i antagligen 28 valkretsar. Ihågkomma

bör äfven, att, såsom ofvan påpekats, bibehållandet af städernas

i viss mån privilegierade representationsrätt fordrar som sin motsvarighet,

att jordbruksintresset erhåller en jemförelsevis stark representation.

Vore fråga om införande af s. k. allmän rösträtt, skulle i följd

af nu nämnda omständigheter en ytterligare gradering, på grund af

större inkomst eller förmögenhet, kunna anses nödvändig. Denna gradering

skulle lämpligen kunna anknytas till den förut omtalade på det

sätt, att högre röstvärde på grund af förmögenhet eller inkomst endast

tillerkändes valman, som redan är berättigad till två röster. Härigenom

undvekes att tillerkänna någon ett utöfver en röst förhöjdt, röstetal

uteslutande på grund af ekonomiska förhållanden. Allenast den, som

oberoende af dessa förhållanden anses ega större politisk kompetens,

skulle sålunda kunna erhålla tre röster.

Då genom den politiska rösträttens likställande med den kommunala

en viss, om också låg, census bibehålies, ställer sig emellertid

spörsmålet om en sådan ytterligare gradering mera tvifvelaktigt. I följd

åt densamma skulle antalet valkretsar, der jordbrukarne ega majoritet,

blifva 103 å 105 och således vinna en ur vissa synpunkter mycket

önskvärd tillväxt. Utan alldeles tvingande skäl bör dock icke ofvanför

den bestämda census ytterligare ett förmögenhets- eller inkomststreck

uppdragas. Sådana skäl synas icke föreligga, enär de gällande bestämmelserna

om Första Kammarens sammansättning äro af beskaffenhet

att bereda trygghet derför, att landsbygdens intressen blifva inom

nämnda kammare och dermed inom representationen ganska starkt

representerade. Jag torde strax få tillfälle att framhålla, att genom

en jemväl af andra skäl påkallad grundlagsändring trygghet kan vinnas

emot brådstörtade rubbningar af dessa bestämmelser. Detta torde också

böra utgöra en bestämd förutsättning derför, att den ifrågavarande rösträttsutvidgningen

kan anses tillrådlig utan att i sammanhang dermed

vare sig städernas och landsbygdens representationsrätt utjemnas eller

en ytterligare gradering införes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

I Riksdagens merberörda skrifvelse den 10 maj 1900 anföres,

att, om den kommunala rösträtten anses fortfarande böra blifva förutsättning

för den politiska, det borde undersökes, huruvida icke grunderna

äfven för den kommunala rösträtten borde i grundlag bestämmas.

Äfven om hittills icke visat sig några olägenheter af det formella sammanhanget

mellan den kommunala och den politiska rösträtten, lärer i

sjelfva verket förhållandet lätteligen blifva ett annat, när icke vidare

något särskildt förmögenhets- eller inkomststreck kommer att i fråga

om den politiska valrätten uppdragas.

Den kommunala rösträtten beror för närvarande dels på kommunallagstiftningen,

dels på bestämmelserna om den allmänna bevillningen.

Genom ändring vare sig af den förra eller af de senare kan rubbning

i rösträtten åstadkommas. Då af nära till hands liggande skäl icke

något fixerande i grundlag af reglerna om bevillningen kan ifrågasättas,

är man hänvisad till att genom nya föreskrifter beträffande kommunallagstiftningen

söka åstadkomma det önskade resultatet.

I detta syfte torde först och främst i hvardera af förordningarne

om kommunalstyrelse på landet, 8 §, om kommunalstyrelse i stad, 10 §,

och om kommunalstyrelse i Stockholm, 9 §, böra införas ett tillägg, som

förhindrar, att genom ändring i föreskrifterna om bevillning det nuvarande

allmänna kommunalstrecket sänkes. Detta tillägg, som i alla

de nämnda förordningarne skulle ega motsvarande innehåll, kunde, hvad

förstnämnda förordning'' angår, lämpligen erhålla ungefär följande lydelse:

Ej må rättighet att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar

och beslut tillkomma någon, som ej antingen eger eller med stadgad

åborätt eller eljest med nyttjanderätt innehafver fast egendom eller å

annans mark belägen byggnad till ett taxeringsvärde af minst ett hundra

riksdaler eller ock erlägger skatt till staten eller kommunen för en

uppskattad årlig inkomst af minst fem hundra riksdaler.

Till följd af detta och motsvarande tillägg lärer'' bestämmandet

öfver bevillningen så mycket mindre bindas, som den i desamma förutsatta

taxeringen icke nödvändigt afser bevillningen,’ utan äfven kan

företagas för påförande af annan skatt, särskildt en icke på bevillningen

beroende kommunalskatt. Förslag till de erforderliga tilläggen behagade

Eders Kong!. Maj:t, sedan de ifrågasatta grundlagsändringarne blifvit

af Riksdagen antagna såsom hvilande, anbefalla chefen för civildepartementet

att låta utarbeta och för Eders Kongl. Maj:t framlägga. Äfven

om nämnda tillägg måste betecknas som synnerligen önskvärda, lärer

dock deras antagande icke lämpligen kunna formelt uppställas som

förutsättning för grundlagsändringarne.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Genom förändring af föreskrifterna om bevillning kan den kommunala

rösträtten äfven inskränkas, så att ett större mått af förmögenhet

eller inkomst kommer att förutsättas för skattskyldighet och dermed

äfven för kommunal rösträtt. Redan till följd af tillämpningen

af gällande bestämmelser om bevillningsfritt afdrag kan en förhöjning

af den kommunala census inträda. Detta resultat, att census i någon

mån vexlar efter olika orters förhållanden, saknar ej motstycken i

andra länders lagstiftning och innefattar icke något orimligt eller

olämpligt. Tvärtom måste de omständigheter, som betinga medgifvandet

af bevillningsfritt afdrag till högre belopp, anses hänvisa derpå,

att en högre inkomst erfordras för att bereda innehafvaren önskvärd

grad af ekonomisk sjelfständighet. Detta bekräftas af erfarenheten

från Stockholm, der de nu politiskt röstberättigade uppgå till icke

mindre än 19,4 7 procent af folkmängden, således proportionsvis betydligt

mera än i Kristiania (17,81 procent) — oaktadt i Norge s. k.

allmän rösträtt är gällande — och de kommunalt röstberättigade, efter

afdrag för män under 25 år, till 17,92 procent af folkmängden. Att

vare sig till följd af allmän föreskrift eller genom tillämpning af bestämmelser

om medgifvande af bevillningsfritt afdrag till högre eller

lägre belopp skattskyldigheten skulle komma att inträda först vid en

större förmögenhet eller inkomst än den, som för närvarande bereder

politisk rösträtt, lärer hädanefter lika litet som hittills vara att förvänta.

Åtminstone komme en sådan förändring beträffande skyldigheten

att erlägga bevillning helt säkert att föregås af ändringar beträffande

kommunalbeskattningen och, i sammanhang dermed, den kommunala

rösträtten. Några särskilda föreskrifter till förebyggande af

nämnda eventualitet lära således icke vara erforderliga.

Vida vigtigare än de ofvan förordade tilläggen i kommunalförfattningarne

är införandet i regeringsformen af eu bestämmelse, enligt

hvilken kommunalförfattningarnes stadganden om rösträtt och röstberäkning

icke kunna ändras annat än i den för ändring af grundlag föreskrifna

ordning. En sådan bestämmelse föranledes, på sätt i Riksdagens

skrifvelse den 10 maj 1900 förutsättes, af det nära sambandet

mellan den kommunala och den politiska rösträtten. Genom densamma

vinnes, att icke utan iakttagande af samma, i § 81 mom. 1 regeringsformen

och § 64 riksdagsordningen stadgade, betryggande former, som

för ändring af grundlag gälla, den kommunala och dermed äfven den

politiska rösträtten kunna frigöras från förutsättningen om skyldighet

att erlägga direkt skatt. Vidare åstadkommes äfven, att föreskrifterna

om de val, som äro bestämmande för Första Kammarens sammansätt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

ning, i sin helhet erhålla grundlags helgd. I betraktande af den stora

betydelse, som den kommunala förvaltningen och beskattningen numera

erhållit, måste det öfver hufvud anses rigtigt, att bestämmelserna om

beslutanderätt inom kommunerna blifva likstälda med stadgandena om

beslutanderätt i statens angelägenheter.

I öfvensstämmelse med den af mig nu uttalade uppfattning har

utarbetats förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af

§§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen, hvilket förslag det

torde tillåtas mig att inför Eders Kong!. Maj:t framlägga.»

Vidare inliemtas af berörda utdrag af statsrådsprotokollet för den

7 mars 1902, att departementschefen, efter att hafva uppläst omförmälda

förslag, ytterligare anfört följande.

»Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, föreslås i 14 § riksdagsordningen

ett tillägg, åsyftande att förkorta den tid, hvarunder

någon kan uteslutande på grund af flyttning från en kommun till en

annan vara sin valrätt förlustig. Beträffande skälen för en sådan lagstiftningsåtgärd

anhåller jag att få hänvisa till Riksdagens förutberörda

skrifvelse den 30 mars 1901. I öfverensstämmelse med hvad i denna

skrifvelse anföres, bär lämpligaste utvägen synts vara den, att valrätten

inträder tidigare, än för närvarande är fallet, i den kommun, dit personen

inflyttat. Förmånen att få tillgodoräkna sig skattskyldighet i

en förutvarande boningsort måste uppenbarligen begränsas till viss tid.

Detta följer af den allmänna grundsatsen, att den, som icke är skattskyldig

inom den kommun, der han är bosatt, är utesluten från valrätt,

äfven om han i annan kommun har egendom eller inkomst, som i och

för sig skulle göra honom valberättigad.

För närvarande förefinnas, på sätt förut i förbigående påpekats,

mellan särskilda landtvalkretsar mycket stora olikheter i afseende på

folkmängden och antalet valmän. Dessa olikheter kunna antagas delvis

bero derpå, att enligt nu gällande föreskrift, i 13 § 2 mom. af riksdagsordningen,

angående domsagas fördelning i två valkretsar, denna

fördelning skall, der så ske kan, verkställas häradsvis, således efter

ordalydelsen äfven om häradena äro mycket olika i nyssnämnda hänseenden.

Sålunda har det inträffat, att af två till samma domsaga

hörande valkretsar den ena kommit att innefatta två till tre gånger så

stor folkmängd och valmanskår som den andra. Öfver hufvud måste

det anses gagneligt, om regeln angående domsagas fördelning i valkretsar

jemkas derhän, att fördelningen skall verkställas efter härader,

der så lämpligen ske kan. Det vid föreskriften, att mindre städer skola

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

länsvis sammanföras till valkretsar, fogade förbehållet har redan nn

sådan lydelse.

Då efter de nya valrättsgrunderna ordinarie val kunna hållas

första gången år 1905, har det ansetts lämpligt, att ny indelning i valkretsar

samma år eger rum. Detta ändamål vinnes, om den nuvarande

bestämmelsen (13 § 4 mom.), att valkretsindelningen skall ske hvart

tionde år, ändras så, att den i stället skall företagas hvart nionde år.

Derigenom åstadkommes äfven för framtiden, att en på förändrade folkmängdsförhållanden

grundad ny valkretsindelning snarare kommer till

tillämpning, och att följaktligen i flera fall den tillämpade valkretsindelningen

fullt motsvarar de rådande förhållandena. Missbruk genom indelningens

verkställande i partipolitiskt syfte kan tydligen icke mera

efter sådan ändring än före densamma vara att befara. I anledning

deraf, att de större städerna skola fördelas i enmansvalkretsar, har samma

moment jemväl i öfrig! erhållit en i någon mån förändrad affattning,

som bland annat afser att uttrycka, att jemväl sistnämnda fördelningskall

ske på den för bestämmandet af riksdagsmännens antal för vissa

städer bestämda tid, d. v. s. första gången år 1905.

Angående vallängden erfordras i 17 § riksdagsordningen vissa

nya bestämmelser. Derjemte föreslås, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med 1896 års nådiga proposition, stadganden om justering af vallängden,

med hvilka stadganden afses att inskränka anledningarna till valprocesser

och dermed förknippade olägenheter. Dessa stadganden föranleda jemkning

i 16 § 4 mom. Sista satsen i 5 mom. af sistnämnda paragraf

bortfaller till följd af de i 13 § vidtagna ändringar. Vid fattande af

beslut, som i 3 mom. omförmäles, kommer gifvetvis den graderade

röstskalan att tillämpas.

Ur 19 § har åldersbestämmelsen ansetts böra uteslutas i följd af

den nya föreskriften om valrättsåldern.

Då eu röstande vid sluten omröstning kan ega mera än en röst,

tillämpas vanligen den anordningen, att röstetalet antecknas på röstsedeln.

Lämpligare synes dock vara, att, när det möjliga röstetalet är

starkt begränsad!, den röstande aflemna!’ lika många röstsedlar, som

han eger röster. Härom föreslås stadgande i 25 § riksdagsordningen,

hvilket stadgande uppenbarligen bör erhålla användning äfven i fråga

om elektorsval.

Slutligen anhåller jag att få erinra, att, till beredande af lättare

kännedom om de för vallängdens upprättande nödiga omständigheter,

vissa ändringar i mantalsskrifningsförordningen och i gällande föreskrifter

om skatteuppbörd och om redovisning af de värnpligtige blifva erfor
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 33

derliga. Förslag i dessa hänseenden torde få framdeles af vederbörande

departementschefer inför Eders Kongl. Maj:t föredragas.

På grund af hvad jag sålunda’ anfört hemställer jag i underdånighet,

att berörda förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af

§§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25]|riksdagsordningen måtte till Riksdagens

pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas.»

Enligt hvad ofvan omförmälda protokollsutdrag vidare utvisar,

yttrades härefter af statsråden Husberg, Odelberg och herr von Krusenstjerna

särskilda meningar. Statsrådet Husberg yttrade:

»För min del biträder jag^hvad föredragande departementschefen

hemstält.

I en särskild punkt sker dock detta endast med tvekan, nemligen

beträffande det förslag om graderad rösträtt, som af honom framlagts.

Med allt erkännande af det berättigade i en graderad röstskala för rösträttsförslag

af mera genomgripande natur än det nu framlagda, finner

jag det deremot tvifvelaktigt, huruvida en gradering af rösträtten är påkallad

inom ramen af den nu föreslagna rösträttsutvidgningen. Då

emellertid en gradering, sådan som den föreslagna, skulle till sin inverkan

på den politiska maktfördelningen blifva af skäligen begränsad

omfattning, och då jag icke vill bestrida, att vissa fördelar af densamma,

anknuten som den är allenast vid ålder och civilstånd, skulle i lika mån

komma alla samhällsklasser och politiska rigtningar till godo, finner jag

mig icke böra afstyrka hvad föredraganden i denna del föreslagit.»

Statsrådet Odelberg anförde:

»I öfrigt instämmande uti hvad föredragande departementschefen

anfört och hemstält, anser jag de åberopade skälen för utjemning af

landsbygdens och städernas representationsrätt vara vida starkare än

de grunder, som i motsatt rigtning kunna anföras. För närvarande

belöpa på hvarje representant från städerna 1,712 valmän och på hvarje

representant från landsbygden 1,973 valmän. Efter rösträttsutvidgningen

skulle motsvarande tal blifva 2,137 och 3,154.

Enligt min mening hade alltså förslaget bort innehålla sådan

ändring af § 13 i riksdagsordningen, att med hänsyn till antalet valmän

den nuvarande proportionen mellan städernas och landsbygdens representationsrätt

blifvit för framtiden bibehållen.»

Statsrådet herr von Krusenstjerna instämde med statsrådet Husberg

och ansåg sig derjemte böra uttala sin farhåga, att den af föredraganden

föreslagna skärpning af det s. k. utskyldsstrecket, utöfver

Bill. till Bilcsd. Prot. 1902. 3 Sami. 6 Käft. 5

Särskilda

meningar i

statsrådet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande No 6.

Inom Riksdagen

väckta

motioner.

hvad för närvarande i sådant hänseende gälde, skulle, särskildt beträffande

valmän, som åren före valtillfället flyttat från en till annan

kommun, ej sällan gifva anledning till valprocesser och dermed förenade

olägenheter.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört

och hemstält.

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet föreliaft

till behandling dels en inom Första Kammaren väckt motion, n:o

34, af herr Gustaf Andersson, dels ock följande inom Andra Kammaren

framlagda motioner i ämnet, nemligen n:o 181 af herr Hjalmar Branting,

n:o 182 af densamme, n:o 187 af herr Carl Lindhagen, n:o 192

af herr W. T. Lundgren, n:o 195 af herrar friherre I. von Knorr ing,

N. Boström, Folke Andersson, A. Göransson, Nils Wallmark, Joll. Nilsson

och Knut Almqvist, n:o 196 af herr Ernst Lindblad, n:o 197 af herr

Sixten von Friesen och åttioen andra ledamöter af Andra Kammaren,

äfvensom n:o 200 af herr Sten Nordström, hvilka samtliga motioner

blifvit till utskottet remitterade.

Uti ofvanberörda motioner hemställes:

af herr Gustaf Andersson:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t, efter en omsorgsfull och allsidig utredning i den

omfattning, Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1900 begärt, för eu

kommande Riksdag framlägga förslag om införande af allmän rösträtt

under fullt betryggande vilkor och garantier, på sätt i motionen närmare

angå Rits;

af herr Branting, i motionen n:o 181:

att Riksdagen för sin del måtte antaga som hyflande till grundlagsenlig

behandling på lämpligt sätt följande förslag till ändrad lydelse

af §§ H och 17 riksdagsordningen:

§ H
Valrätt

tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

svensk medborgare, från och med början af kalenderåret efter det han

fyllt 21 år, så länge han uppfyller de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet.

§ 17.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de röstlängder öfver

valberättigade vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren, som å landet

af kommunalnämnden och i stad af magistraten eller, der sådan ej

tinnes, af sta ds styrelsen böra upprättas;

af herr Branting, i motionen n:o 182:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t med görligaste första måtte utarbeta och''till Riksdagen

framlägga förslag till ny valkretsindelning vid valen till Andra Kammaren,

grundad på att i samband med införandet af allmän rösträtt

olikheten i representationsrätt mellan stad och land bortfaller, äfvensom

förslag till öfriga grundlagsändringar, hvilka i detta sammanhangmå

kunna anses påkallade;

af herr Lindhagen, i motionen n:o 187:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning för Riksdagen framlägga förslagtill

en särskild rösträttsreform i ändamål att bereda qvinna rösträtt

vid val till Riksdagens Andra Kammare, derest hon i öfrigt uti tillämpliga

delar uppfyller de för dylik rösträtt stadgade vilkor;

af herr Lundgren, i motionen n:o 192:

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition icke

kunnat oförändradt godkännas, måtte i grundlagsenlig ordning besluta

angående ändring af §§ 13, 14, 16, 17, 19, 25, 26 riksdagsordningen i

enlighet med nedanstående

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 13, 141 16, 17, 19, 25, 26 riksdagsordningen.

Riksdagsordningen:

§ 13.

Lika med Kongl. Majits proposition till denna Riksdag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 14-

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, der lian mantalsskrifven

är, eu hvar svensk medborgare, som råder öfver sig och sin egendom,

erlägger skatt till stat och kommun samt, efter uppnådda tjugufem års

ålder, för sådan rätts erhållande skriftligen anmäler sig vid mantalsskrifning

och erlägger en rösträttsafgift af 50 öre till kronan; dock

ej någon, som vid mantalskrifningstillfället häftar för under senaste

kalenderåret förfallna utskylder till staten eller kommunen, ej heller

värnpligtig, som icke fullgjort de honom före valtillfället åliggande

värnpligtsöfningar.

Valrätt, må ej heller tillerkännas den, som i enlighet med föreskrifterna

i § 26 riksdagsordningen icke kan såsom riksdagsman godkännas.

Den, som efter flyttning från annan kommun — —----

mantalsskrifven (i detta stycke lika med kongl. propositionen).

Blanketter till ofvannämnda anmälan tillhandahållas gratis på sätt

som Konungen bestämmer.

2. En hvar valberättigad eger, dér ej nedan i denna § annorlunda

stadgas, en röst.

3. Två röster tillkomma dem, som enligt mom. 1 här ofvan

skola ega valrätt och derjemte

a) aflagt mogenhetsexamen, eller

b) innehafva ordinarie anställning i statens eller kommunens tjenst,

för hvars erhållande särskild examen fordras, eller

c) innehafva offentliga uppdrag eller kallelser såsom riksdagsman,

ledamot af landsting, hushållningssällskap, kommunalmyndigheter, rådmän,

nämndemän, eller

d) innehafva befattning i statens eller kommuns tjenst, med hvilken

uppbörd är förenad, eller

e) ega fastighet till taxeringsvärde af minst 35,000 kronor, eller

f) erlägga skatt för årsinkomst af minst 3,000 kronor.

§ 16.

Lika med kongl. propositionen.

§ 17-

Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval vare den, som erhållit

de flesta rösterna, lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som

erhållit lika röstetal.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för riksdagsmannaval

inom kommunerna för hvarje år upprättade särskilda röstlängder, i

hvilka uppföras de, som enligt § 14 mom. 1 vid mantalsskrifning anmält

sig för erhållande af valrätt och i särskild kolumn den enligt mom. 3

af nyssnämnda § tillerkända tilläggsröst.

Senast inom en månad efter hvarje mantalsskrifning läte å landet

kommunalstämmans ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden,

hvarom nu sagts, för granskning tillgänglig under minst fjorton dagar,

och varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så

ock i stad, der så ske kan, i der utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängden skall, för att komma under pröfning,

inom fjorton dagar efter nyssnämnda granskningstids slut, skriftligen

ske å landet hos kommunalstämmans ordförande och i stad hos magistraten,

allt i två exemplar, af hvilka det ena, med åtecknadt bevis

om det andras ingifvande, till inlemnaren återställes.

Angående uppbörd och redovisning af rösträttsafgift, äfvensom

hvad i öfrigt vid och efter mantalsskrifning, med anledning af här gifna

stadganden iakttagas bör, derom förordne Konungen.

§ 19-

Lika med kong], propositionen.

§ 25.

Lika med kong!, propositionen.

§ 26.

Riksdagsmannabefattning kan endast af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas:

a) )

b)

c)

d)

e) .

f) den som blifvit minst tre gånger bötfäld för fylleri, slagsmål

eller annat störande af allmän ordning;

lika med nu gällande riksdagsordning.

af herr friherre von Knorring och medmotionärer, i motionen n:o 195 :

att Riksdagen måtte godkänna följande förslag till ändrad lydelse

af §§ 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20 och 22 i riksdagsordningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Rikets städer jemte sådana köpingar och i kommunnallag omförmälta

municipalsamhällen, der folkmängden uppgår till minst ett tusen,

ordnas i valkretsar, som benämnas stad svalkretsar, och det öfriga riket

indelas i valkretsar, som benämnas landtvalkretsar. Det antal riksdagsmän,

som bör utses för stadsvalkretsarne och landtvalkretsarne, bestämmes

efter förhållande mellan folkmängden i stadsvalkretsarne och landtvalkretsarne.

3. Hvarje domsaga med undantag af dertill hörande köpingar

och municipalsamhällen af beskaffenhet, som i mom. 2 sägs, utgör eu

landtvalkrets, för hvilken utses en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal det antal riksdagsmän, som böra för landtvalkretsarne utses,

skola, för ernåendet af detta antal de folkrikaste domsagorna, så vidt

lämpligen ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera

välja en riksdagsman. < /fver sti ger domsagornas antal det för landtvalkretsarna

bestämda antalet riksdagsmän, skola, i den mån sådant

erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta

sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

4. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en tvåhundratrettiondedel

af rikets folkmängd, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondedel

af rikets folkmängd, öfverstiger stadens folkmängd med mera än

en fyrahundrasextiondedel af rikets folkmängd hvad sålunda erfordras

för val af en eller flera riksdagsmän, skola af närbelägna köpingar eller

municipalsamhällen af beskaffenhet, som i mom. 2 sägs, så många mep

staden förenas, att staden eger välja ytterligare en riksdagsman. Städer

med mindre folkmängd än en tvåhundratrettiondedel af rikets folkmängd

jemte öfriga i mom. 2 omförmälta köpingar och municipalsamhällen

ordnas, så vidt lämpligen ske kan, länsvis, i så många valkretsar, som,

med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för

uppnående af det jemlikt mom. 2 bestämda antalet riksdagsmän för

stadsvalkretsarne.

5. Det antal riksdagsmän, som enligt mom. 2 bör utses för stadsvalkretsarne

och ‘ för landtvalkretsarne, liksom riksdagsmännens antal

för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, så ock i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:& 6. 39

sammanhang dermed indelningen af de i mom. 3 och 4 omförmäla

valkretsar bestämmes efter ofvan angifna grunder hvart nionde år af

Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämning

föir än vid de val, hvilka näst derefter enligt § 15 mom. 1 skola ega rum.

Köping eller annat samhälle, som på grund af stadsprivilegier

eller eljest skall ingå i stadsvalkrets, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landtvalkretsar, till dess ny valkretsordning varder

faststäld.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han mantalsskrifven

är, en hvar välfrejdad svensk man, som uppnått tjugufem års ålder,

rader öfver sig och sitt gods samt. antingen eger eller brukar jordbruksfastighet

till ett värde af minst ett hundra riksdaler eller eger

annan fastighet, hvartill vid riksdagsmannaval räknas jemväl å annans

mark belägen byggnad,, till ett värde ej understigande ett hundra riksdaler

eller ock i bevillning för årlig inkomst erlägger till staten minst

femtio öre.

._ Väldet åf fastighet, som ej skall till bevillning för sig taxeras,

bestämmes i den ordning och efter de grunder, som för dylik taxering

äro stadgade. '' J 5

§ IG- . : * ;;

1. I landtvalkretsar väljes riksdagsman — — —--— eger.

2. I de stadsvalkretsar, som bestå af två eller flera städer, kö
pingar

eller municipalsamhällen, utses inför magistrat, kommunalstämmas

eller municipalstämmas ordförande en elektor för hvarje stad

köping eller municipalsamhälle, och derutöfver, efter folkmängden, en,

för hvarje fullt tal af femhundra. Dessa elektorer —---- eo-er.

3. Kommuner så ock i mom. 2 omförmälta municipalsamhällen,

hvilka hafva att gemensamt — — — —---------beslutas

Da . förslag härom af de röstberättigade i eu kommun eller sådant municipalsamhälle

räckes medelst beslut, fattadt inför magistrat, kommunalstämmas

eller municipalstämmas ordförande, varder sådant meddeladt

till Konungens befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen bölande

kommuner och omförmälta municipalsamhällen infordrar de röstberättigades

-------------------fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna särskildt för hvarje

kommun och omförmäldt municipalsamhälle inför magistrat, kommunalstämmas

eller municipalstämmas ordförande; och skola för rösternas

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna

erhållit, valprotokollen insändas för kommunerna i landtvalkretsarna till

domhafvanden och för kommunerna och municipalsamhällen i stads
-

valkretsarne till magistraten i den stad, soro den största folkmängden

eger. Vid dessa — — — — — — — — — — — fastställas.

4. I stad, der magistrat — — — — — som enligt denna §

samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän,

förrättas valen omedelbart inför magistraten; är köping eller municipalsamhälle,

såsom i § 13 sägs, förenad med sådan stad, förrättas val

äfven i dem omedelbart inför kommunalstämmas eller municipalstämmas

ordförande, och skola valprotokollen till stadens magistrat insändas. Skola

flera riksdagsmän utses för sådan stad, må staden jemte dermed förenad

köping och municipalsamhälle kunna indelas, på sätt om val till stadsfullmäktige

är stadgadt, i valkretsar.

§ 17-

1. Valberättigad, som vid valtillfället häftar ell^r vid utgången

af det senaste kalenderåret häftat för oguldna utskylder till staten eller

kommun, eller som icke fullgjort de honom före valtillfället åliggande

värnpligtsöfningar, vare förlustig rätten att i valet deltaga.

2. Vid såväl elektors-------lika röstetal.

3. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena röstlängder, hvarom

föreskrifves i lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar.

Då sådant val förestår, läte vederbörande valförrättare hålla röstlängden

för granskning tillgänglig under minst fjorton dagar; och varde

underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad,

. der så ske kan, i der utkommande tidning införd. Anmärkning mot

röstlängd skall, för att komma under pröfning, å landet framställas vid

valförrättningens början och i stad skriftligen till magistraten ingifvas

sist å tredje dagen före valet.

§ 18-

Konungens befallningshafvande — — — — — — kringsända. I

kungörelse om omedelbart val i valkrets, som utgöres af två eller flera

kommuner eller i § 13 omförmälta municipalsamhällen, erinras--

— — sammanräknade.

För kallelse — — — — — är.

Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma, i

municipalstämma eller i magistrat, som valet förrättat — — —--

— — — — — — — — — — — — — — — —--fastställes.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

enligt §§ 14 och 17 eg a rätt att i valet deltaga inom den kommun

eller någon af de kommuner eller samhällen, för hvilka de väljas.

§ so.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen fullmakt i två exemplar, underskrifna för landtvalkrets

af domhafvanden, för stad, som ensam sänder riksdagsman, af

stadens magistrat, och för annan st-adsvalkrets af den magistrat, som

valet slutligen handlagt; och — — — lydelse:

»Vid riksdagsmannaval — — — — — (städer och i § 13 om
förmälta

köpingar och municipalsamhällen.) — — — — — —---»

Ort och tid.

§ 22.

för flere domsagor eller städer jemte i § 13 omförmälta köpingar och

municipalsamhällen handlagts inom — — — — — —-----

— — — — — — — — — utfärdar.

2. Den — — — — — — — — — — — — sägs.

3. Vill — — — — — — — — — — — — enligt mom. 2;

af herr Lindblad, i motionen n:o 196:

att Riksdagen, för den händelse att Kongl. Maj:ts proposition om

ändrad lydelse af § 57 regeringsformen, samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19

och 25 riksdagsordningen ej vinner Riksdagens bifall, ville i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid utarbetande af nytt

förslag till rösträttsreform måtte taga i öfvervägande, huruvida icke

Riksdagens Andra Kammare må kunna sammansättas på sådant sätt,

att en del riksdagsmän väljas länsvis genom val på grund af allmän

rösträtt och det återstående antalet väljes i mindre valkretsar, bildade

dels af städer, köpingar och municipalsamhällen, dels af landtkommuner,

med undantag af nämnda köpingar och muuicipalsamhällen, och med

i hufvudsak samma bestämmelser i fråga om rösträtt, som hittills varit

gällande, samt med tillämpande af ett proportionelt valsystem, der

sådant lämpligen låter sig göra;

varande vid denna motion såsom bilaga fogadt följande

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 3 Sami. 6 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag

till förändrad lydelse af §§ 13—18 riksdagsordningen.

§ 13. Andra Kammaren skall bestå af 230 ledamöter, hvaraf

180 väljas inom af dels landtkommuner, dels städer, köpingar och

municipalsamhällen bildade valkretsar — kretsval — och 50 genom

allmänna val inom länen och Stockholms stad — länsval.

§ 14. För kretsval gälla följande stadganden:

1. Rikets samtliga landtkommuner, med nedan för köpingar och

municipalsamhällen nämndt undantag, skola indelas i valkretsar, så att

inom hvarje län bildas det antal valkretsar, som nedan angifves:

Stockholms

län

Upsala

11

Södermanlands

V)

Östergötlands

11

Jönköpings

11

Kronobergs

ii

Kalmar

ii

Gotlands

ii

Blekinge

ii

Kristianstads

ii

Malmöhus

ii

Hallands

ii

Göteborgs och Bohus

ii

Elfsborgs

ii

Skaraborgs

ii

Vermlands

n

Örebro

ii

Yestmanlands

ii

Kopparbergs

ii

Gefleborgs

ii

Vesternorrlands

ii

Jemtlands

ii

Vesterbottens

ii

Norrbottens

ii

5

3

4

7

5

5

6

1

4

6

9

4

6

8

7

7

5

4

6

6

6

3

4

4

tillsammans 125.

Dessa valkretsar välja hvardera en riksdagsman.

2. Rikets städer jemte köpingar och municipalsamhällen, hvilka

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

till sitt område blifvit af Konungen bestämda, bilda valkretsar på nedan

nämndt

sätt:

Af

Stockholm vs

djas ..........

................................... 15

11

Göteborg

11 ..........

..................................... 6

11

Malmö

11 .........

..................................... 3

ii

Norrköping

11 .........

.................................. 2

ii

Gefle

11 ..........

..................................... 1

ii

Helsingborg

11 ..........

..................................... 1

ii

Jönköping

11 .........

................................... 1

ii

Karlskrona

11 ..........

................................. 1

ii

Upsala

11 ..........

................................... 1

ii

Örebro

11 ..........

................................... 1

tillsammans 32 riksdagsmän.

Samtliga öfriga städer samt ofvan omförmälda köpingar och

municipalsamhällen indelas i 23 valkretsar, som välja hvardera en

riksdagsman.

3. Indelningen af samtliga dessa valkretsar bestämmes hvart

nionde år af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner

ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst derefter enligt 16 §

skola ega rum. — Köping eller annat i mom. 2 här ofvan afsedt samhälle,

så ock stad, som tillkommit efter skedd indelning, räknas i fråga

om riksdagsmannaval till sin förra valkrets, intill dess ny valkretsordning

varder faststäld.

4. Valrätt vid de riksdagsmannaval, hvarom i denna § stadgas,

tillkommer inom den kommun eller samhälle, der han mantalsskrifven

är, en hvar svensk man från och med kalenderåret näst efter det,

hvarunder han uppnått 25 års ålder, och som antingen eger eller med

stadgad åborätt innehafver fast egendom å landet eller i stad till ett

taxeringsvärde af minst 1,000 kronor eller såsom delegare i oskiftadt

bo har del uti och brukar sådan fastighet eller på grund af arrendeaftal

brukar och under minst 2 år brukat annan tillhörig jordegendom

å landet mot arrende i penningar eller efter markegång uppskattade

naturaprestationer, motsvarande tillsammans minst 200 kronor årligen,

eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst 800 kronor

uppskattad årlig inkomst; dock ej någon, som häftar eller vid utgången

af någotdera af de två senaste kalenderåren häftat för oguldna

ut.skylder till staten.

5. Alla nu omförmälda val ske omedelbart, och tillkommer hvarje

röstande en röst. Den, som dervid erhållit de flestes röster, vare lag
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ligen vald; i de valkretsar, som hafva att utse två eller flere riksdagsmän,

fylles det behöfliga antalet riksdagsmän af den eder dem, som

dernäst erhållit högsta röstetalet. Åro rösterna lika, skilje lotten.

6. Valförrättare är på landet domhafvanden i den domsaga, till

hvilken största delen af valkretsen, efter folkmängden räknadt, hörer,

i stad magistraten eller, der flere städer eller andra samhällen tillhöra

samma valkrets, magistraten i den stad, som största folkmängden eger.

För landsbygden afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun

eller samhälle, inför kommunal- eller municipalstämmans ordförande,

för stad inför magistraten eller, der magistrat ej finnes, inför stadens

särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande; och skola för rösternas

sammanräknande och fullmakts utfärdande åt dem, som de flesta

rösterna erhållit, valprotokollen insändas till valförrättaren. Vid dessa

protokolls affattande böra till ledning tjena formulär, som af Konungen

fastställas.

I stad, der flere riksdagsmän skola väljas, må staden, på sätt

om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar,

dock så att i hvarje valkrets utses minst 2 riksdagsmän.

7. Konungens befallningshafvande åligger att, när val skall ske,

derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter tid och ort för

valet i kyrkorna kungöra Skulle i någon församling offentlig gudstjenst

ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas, skall, på

presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt

kringsända. I kungörelse om val i valkrets, som utgöres af två

eller flere kommuner eller samhällen, erinras om valprotokollens ofördröjliga

insändande till valförrättaren och om dagen för rösternas

sammanräknande.

§ 15. För länsval gälla följande stadganden:

1. Rikets län äfvensom Stockholms stad skola genom allmänna

val utse 50 riksdagsmän, nemligen:

Stockholms

län ...................

....................... 2

Upsala

11 ................

....................... 1

Södermanlands

11 ....................

......................... 2

Östergötlands

ii ....................

....................... 3

Jönköpings

■)i ....................

..................... 2

Kronobergs

ii ....................

......................... 2

Kalmar

ii ....................

.................. 2

Gotlands

ii ...................

..................... 1

Transport 15

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

Transport 15

Blekinge

län ......................

....................... 2

Kristianstads

77 ......................

..................... 2

Malmöhus

77 ......................

...................... 3

Hallands

77 .....................

....................... 2

Göteborgs och Bohus „ ...................

....................... 3

Elfsborgs

11 .....................

....................... 3

Skaraborgs

11 ......................

...................... 2

Yermlands

11 ......................

....................... 2

Örebro

11 .....................

....................... 2

Vestmanlands

11 ..................

....................... 2

Kopparbergs

11 ......................

...................... 2

Gefleborgs

77 .....................

....................... 2

V esternorrlands

77 ....................

...................... 2

Jemtlands

77 ......................

..................... 1

Vesterbottens

77 ......................

...................... 2

Norrbottens

77 .....................

..................... 1

Stockholms

stad ....................

....................... 2

tillsammans 50.

2. Hvarje län bildar en valkrets, likaså Stockholms stad.

3. Valrätt vid de riksdagsmannaval, hvarom i denna § stadgas,

tillkommer inom den kommun, der han mantalsskrifven är, en hvar

svensk man, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han

uppnått 25 års ålder, och som eger stadigt hemvist och ej häftar för

personlig afgift till staten.

4. (Alternativ I).

Riksdagsmannavalen för länen ske medelbart genom elektorer.

Valkretsar för elektorsval äro domsagor på landet och städer med

minst 3,000 invånare. Städer med mindre folkmängd välja tillsammans

med angränsande domsaga; gränsar mer än en domsaga till stadens

område, väljer denna tillsammans med den domsaga, som minsta folkmängden

eger.

Hvarje valkrets väljer en elektor för hvarje fullt invånareantal

af 3,000.

Vid elektorsval å landet eller i med domsaga å landet förenade

städer afgifvas rösterna inför kommunalstämmans ordförande eller

magistrat, och skola valprotokollen insändas till domhafvanden, som för

dem, hvilka de flesta rösterna erhållit, utfärdar fullmakt att vara elektorer

för valkretsen.

Vid elektorsvalen i städer med 3,000 invånare och deröfver af
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

gifvas rösterna inför magistraten, hvilken såsom fullmakt meddelar till

rigtigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.

För riksdagsmannaval sammanträda elektorerna inför Konungens

befallningshafvande, som förordnar tid och ort såväl för riksdagmannavalet

som för elektorsvalen, hvilka skola hållas minst 8 dagar före

riksdagsmannavalet.

(Alternativ II.)

Valförrättare vid dessa riksdagsmannaval, som skola ske omedelbart,

äro magistraterna i Stockholm och i länens residensstäder.

De röstberättigade skola inom den kommun eller samhälle, der de

äro mantalsskrifne, afgifva sina röster inför kommunal- eller municipalstämmans

ordförande eller magistraten, som skall enligt af Konungen

faststäldt formulär upprätta och till valförrättaren insända valprotokollen.

5. (Alternativ I.)

Riksdagsmannavalet för Stockholm sker omedelbart inför magistraten

på tid och ort, som af öfverståthållareembetet bestämmes.

(Alternativ II.)

Tid och ort för valen bestämmas af Konungens befallningshafvande

eller öfverståthållareembetet i Stockholm.

Vid (såväl elektors- som) riksdagsmannaval tillkommer hvarje

röstande en röst.

6. Den, som dervid erhållit de flestes röster, vare lagligen vald.

I de valkretsar, som hafva att utse två eller flere riksdagsmän, fylles

det behöfliga antalet riksdagsmän af den eller dem, som dernäst erhållit

högsta röstetalet. Åro rösterna lika, skilje lotten.

§ 16. Riksdagsmän i Andra Kammaren väljas för en tid af tre

år, räknad från och med januari månads början näst efter det, under

hvilket valet skett.

(Alternativ I.)

Valen skola hållas i förra hälften af september månad.

(Alternativ II.)

Valen skola hållas i förra hälften af september månad. Inom af

landtkommuner bildade valkretsar skall kretsvalet af valförrättaren utsättas

till samma dag länsvalet sker och dervid företagas före detta.

§ 17. Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman

för Andra Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald,

tilländalupit, verkställes ofördröjligen inom den valkrets, som utsett

den afgångne, nytt val för den återstående tiden.

§ 18. 1. Öfver röstberättigade vid kretsval enligt 14 § skall

inom hvarje kommun, köping eller municipal samhälle på landet af

kommunal- eller municipalstämmans ordförande och i stad af magistraten

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

föras en stående längd, hvari de röstberättigade införas efter muntlig

eller skriftlig anmälan, hvarvid de äro skyldige att kunna styrka sin

behörighet. Då sådant val förestår, läte å landet kommunal- eller

municipalstämmans ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden

för granskning tillgänglig under minst 14 dagar; och varde underrättelse

härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad, der

så ske kan, i der utkommande tidning införd. Minst 8 dagar före

hvarje val granskas längden inför kommunal- eller municipalstämman

eller allmän rådstuga, hvarvid i längden införas de, som vid tillfället

anmäla sig och kunna styrka sin behörighet, samt ur längden afföras

de, som afflyttat från kommunen eller eljest förlorat sin valrätt eller

pröfvas obehörigen blifvit i längden uppförda. Den sålunda granskade

och godkända längden skall vid valförrättningen tjena till efterrättelse.

2. Kommunal- eller municipalstämmans ordförande å landet och

magistrat i stad åligger att före hvarje länsval enligt 15 § på grund

af kommunens eller samhällets mantalslängd upprätta en längd öfver

alla inom kommunen eller samhället bosatte män, som uppnått 25 års

ålder vid kalenderårets början och som ega stadigt hemvist, att tjena

till ledning vid valet, åliggande det valmännen att vid afgifvande af

sina röster medelst uppvisande af skatteqvitto kunna styrka sin behörighet

att rösträtt utöfva;

af herr von Friesen och medmotionärer, i motionen n:o 197:

att Riksdagen måtte såsom livilande för vidare behandling i

grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af:

Regeringsformen.

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen

allena.

Huruledes särskild menighet må för eget behof sig beskatta, så

ock hvad angår vilkoren för att i dess allmänna angelägenheter rösträtt

utöfva, bestämmes genom kommunallagarne, hvilka af Konungen

och Riksdagen gemensamt stiftas.

Riksdagsordningen.

§ 14-

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han mantalsskrifven

är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

som uppnått eller under det år valet hålles uppnår tjugufem års ålder;

dock ej värnpligtig, som icke fullgjort de honom före valtillfället

åliggande värnpligtsöfningar.

2. Den, som efter flyttning från annan kommun, blifvit för det

år valet hålles i kommunen mantalsskrifven, eger utan hinder deraf,

att han ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad,

valrätt, så framt han inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle

vara valberättigad, om han fortfarande vore derstädes mantalsskrifven.

§ 16-

1. Å landet — — — folkmängden eger.

2. I de valkretsar--— folkmängden eger.

3. Kommuner, som — — — införande fattas.

Vid de omedelbara---Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som---i valkretsar.

§ 17-

Vid såväl — — — erhållit lika röstetal.

Vid sådant val skall inom hvarje kommun till efterrättelse tjena

den för kommunen gällande röstlängd, som bör innehålla anteckningom

dem, hvilka enligt § 14 mom. 1 valrätt tillkommer, äfvensom tilllägg

rörande de icke i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,

hvilka må enligt samma §, mom. 2, ega valrätt.

Då val förestår, läte å landet kommunalstämmans ordförande och

i stad magistraten hålla röstlängden, försedd med nämnda anteckning

och tillägg, för granskning tillgänglig under minst fjorton dagar; och

varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i

stad, der så ske kan, i der utkommande tidning införd. Anmärkning

mot röstlängd skall, för att komma under pröfning, å landet göras vid

valförrättningens början och i stad skriftligen till magistraten ingifvas

sist å tredje dagen före valet, dock att anmärkning, gällande den, som

framställer densamma, må göras äfven under valförrättningens fortgång.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

enligt § 14 ega valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

samt af herr Nordström, i motionen n:o 200:

att Riksdagen för närvarande behagade afstå såväl den kongl.

propositionen som de olika motionerna i hvad de afse definitiva besluts

fattande redan vid innevarande riksdag, och att, sedan den allsidiga

utredningen hunnit verkställas, Kongl. Maj:t då täcktes taga under

nådig och mogen ompröfning, huruvida och i hvad mån en förändring

bör ske uti de delar af riksdagsordningen, som afse valrätt och valbarhet

till Riksdagens Andra Kammare, samt i så fall för Riksdagen

framlägga ett sådant förslag, som kan anses vara för landet i sin helhet

nyttigt och nödigt.

De skäl, motionärerna anfört till stöd för de af dem framlagda

särskilda förslagen, har utskottet ansett sig böra här nedan återgifva.

Herr Gustaf Andersson har, efter erinran om de rop om en utsträckt

valrätt till Riksdagens Andra Kammare, hvilka allt sedan det

nuvarande representationsskickets införande i vårt land tid efter annan

blifvit höjda, äfvensom angående Riksdagens skrifvelse i ämnet den 10

maj 1900 och Kongl. Maj:ts nu för Riksdagen framlagda förslag, vidare

anfört hufvudsakligen följande:

Vid granskningen af detta förslag falla genast i ögonen åtskilliga

brister i detsamma. Med hänsyn till Riksdagens ofvanberörda skrifvelse,

deri påpekades nödvändigheten af en allsidig utredning utaf frågan,

kan det väl med fog ifrågasättas, huruvida den af Kongl. Maj:t nu

åvägabragta, i några magra statistiska uppgifter utmynnande utredning

kan öfver hufvud taget tillfredsställa de önskemål, som hvar och en i

denna vigtiga fråga måste hysa, nemligen: att icke något beslut fattas,

som innebär ett steg ut i det obekanta; att, innan eu rösträttsutvidgning

sker, man må sättas i tillfälle att bedöma denna utvidgnings

verkningar; att frågan pröfvas i den omfattning att hänsyn jemväl

tages till huruvida icke för den politiska valrätten borde bestämmas

annan grund äu den kommunala rösträtten, äfvensom till huruvida icke

vid utsträckning af valrätten skilnaden med afseende å städernas och

landsbygdens representationsrätt bör upphäfvas.

Likaså hade man kunnat vänta sig, att äfven andra spörsmål på

detta område, som numera tillvunnit sig uppmärksamhet i olika länder,

såsom proportionella val m. in., borde af Kongl. Maj:t hafva tagits

under ompröfning.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Sami. 6 Höft.

I motionerna

anförda motiv

Serr Anders

sons motion.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

I intet af dessa afseenden liar emellertid, enligt mitt förmenande,

någon tillfyllestgörande utredning förebragts.

Man synes endast hafva varit angelägen att på grundvalen af det

utaf en partigrupp inom Andra Kammaren löst framkastade och ej af

någon såsom allvarligt menadt uppfattade rösträttsförslaget uppbygga

ett för detta parti någorlunda tillfredsställande förslag med några s. k.

garantier, hvilka långt ifrån att minska språnget ut i det okända,

tvärtom ökat detsamma.

Såsom föredragande departementschefen uti det vid den kongl.

propositionen fogade statsrådsprotokollet påvisar, har redan med den

nuvarande för valrätt stadgade census antalet röstberättigade ökats i

hög grad. Sålunda hade antalet röstberättigade, som år 1872 utgjorde

236,120, motsvarande 5,6 procent af landets hela befolkning, nemligen

5,7 procent af landsbygdens och 5,3 procent af städernas befolkning,

år 1900 vuxit till 432,843, motsvarande 8,4 9 procent af folkmängden,

nemligen 7,38 procent för landsbygden och 12,6 1 procent för städerna,

deraf för Stockholm 19,4 7 procent, under det att exempelvis i Norge

med allmän rösträtt valmännens antal i Kristiania icke uppgår till 18

procent.

Då Kongl. Maj:t i rösträttspropositionen uttalar sitt erkännande

af landsbygdens befolkning såsom varande ett i politiskt afseende

mycket godt element, borde väl Kongl. Maj:t ock, i betraktande af den

stora tillväxt valmanskåren inom städerna och bland arbetarelagren

vunnit, följdrigtigt hafva tillsett, att icke denna senare valmanskår ensidigt

riktades, under det att. landsbygdens och särskild! jordbrukarnes

anspråk i detta afseende i hög grad sattes tillbaka för den öfriga

valmanskåren.

Detta har emellertid skett i dubbelt afseende. En stor grupp

bland landsbygdens och jordbrukarneS krets, nemligen jordtorparnes

klass, har, ehuru varande i samma goda rätt som hela den öfriga kroppsarbetande

klassen, helt och hållet utestängts från valrätt. Om man

dertill lägger, att den nykomna valmanskåren bland arbetarne fått en

ytterligare förstärkning uti den så kallade garantien af två röster för

gift valman, hvilken förmån torde i synnerhet komma den arbetande

klassen till godo, inom hvilken äktenskap vanligen ingås vid unga år,

så torde man lätt finna, i huru hög grad den jordbrukande klassen

blifvit tillbakasätta

Jordtorparnes antal utgör ju omkring 53,000, af hvilka de allra

flesta måsie antagas vara gifta. Då de sålunda borde i allmänhet hafva

tillgodonjutit 2 röster hvardera, torde den jordbrukande befolkningen

kunna beräknas hafva gått miste om cirka 100,000 röster.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

Ett annat af Kongl. Maj:t obeaktadt förhållande är stadsbefolkningens

i förhållande till folkmängden oproportionerligt stora representationsrätt.

Det har blifvit påvisadt att, under det för närvarande på

hvarje representant från städerna belöpa sig 1,712 valmän och på

hvarje sådan från landsbygden 1,973 valmän, skulle efter rösträttsutvidgningen

belöpa sig 2,137 valmän på hvarje stadsrepresentant och

3,154 valmän på hvarje representant från landet, sålunda på de senare

ungefär 50 procent flere än på de förra, en disproportion, hvartill icke

något rimligt skäl kan åberopas.

Dessa tvenne grundväsentliga anmärkningar hafva i den kongl.

propositionen blott egnais några få afvisande ord.

1 fråga om jordtorparne säges, att frågan om deras politiska valrätt

torde kunna anstå, till dess de i följd af förändrad lagstiftning om

kommunalbeskattningen må kunna erhålla kommunal rösträtt. År deras

rätt, såsom ju äfven af Kongl. Maj:t erkännes, obestridlig, så torde väl

med fog kunna uppställas den fordran, att de samtidigt med den öfriga

kroppsarbetande klassen skulle få sin rättighet tillgodosedd, eller ock

att frågan i sin helhet kunde anstå, till dess den omförmälda lagstiftningsfrågan

blifvit slutförd.

Hvad vidare angår frågan om ut jemnande af städernas och landsbygdens

olika representationsrätt, medgifver Kongl. Maj:t visserligen,

att ett missförhållande derutinnan föreligger, men anser likväl, att detta

missförhållande bör kunna fortfara, intill dess detsamma genom stadsbefolkningens

hastigare tillväxt så småningom utan lagändring utjemnas.

Då emellertid en rättvis och väl afvägd förändring uti denna

fråga, en bland Sveriges största lifsfrågor, väl ej gerna torde kunna

byggas på fortbeståndet af redan förefintliga, påtagliga missförhållanden,

borde Kongl. Maj:t hafva låtit sig angeläget vara att tillse, det en utjemning

och rättelse i dessa missförhållanden egt rum.

Man får nu det intrycket, att rösträttsreformen, äfven om den i

vissa delar, såsom i fråga om den föreslagna indelningen af de större

städerna i enmansvalkretsar, kan anses lyckligt funnen, dock i allmänhet,

i stället för att vara en allsidig och väl afvägd reform, blott afsett

att tillgodose städernas kroppsarbetande befolkning.

För öfrigt torde mot det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget

kunna anmärkas, att detsamma livilar på eu alldeles ovigtig grundval,

nemligen den kommunala rösträtten.

Ehuru man såväl inom vårt eget land som i utlandet hör allt

flere röster höjas mot hvarje penningstreck, har dock ett sådant fått

tjena som underlag för det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

— Den kommunala rösträtten livilar ju nemligen ytterst på en viss

inkomst eller besittning af jord till visst värde.

Förutom det oegentliga deruti, att bestämmelserna om den kommunala

rösträtten och röstberäkningen, ehuru af kommunallags natur,

enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle intagas i våra grundlagar, torde

böra framhållas det betänkliga uti, att det förut påpekade penningstrecket

kan vexla och att sålunda en viss, enhetlig och för alla röstberättigade

lika grund icke förefinnes.

1 olikhet med hvad i statsrådsprotokollet framhålles anser jag,

att berörda förhållande måste betecknas såsom något högst olämpligt,

och att låta en rättelse härutinnan blifva beroende på framtida ändringar

beträffande kommunalbeskattningen finner jag föga tilltalande, utan

tvärtom egnadt att göra grundvalen för Kongl. Maj:ts nu framlagda

förslag i hög grad vacklande.

Då sålunda en på kommunal rösträtt grundad politisk valrätt icke

kan vara i något afseende tillfredsställande, allra minst i den form den

nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, men jag tillika är lifligt besjälad af

den önskan, att en lösning af föreliggande spörsmål åstadkommes, synes

mig, att man bör slå in på den enda väg, som torde kunna leda till

en lycklig lösning af frågan, nemligen allmän rösträtt.

Såsom man af Kongl. Maj:ts proposition torde finna, hafva inom

de flesta länder, der allmän rösträtt är genomförd, uppstälts garantier

till förebyggande af rösträttens missbrukande och af att genom allmänna

rösträtten det sociala samhällslifvet alltför mycket förryckes genom

maktens öfverflyttning i mindre politiskt mogna samhällsklassers hand.

Bland dylika garantier, som synas mig böra uppställas, torde först

och främst böra nämnas eu viss mogen ålder — uppnådda 25 år —

fullgjord värnpligt, ordentligen erlagda skatter till stat och kommun

under ett visst antal år — minst 3 — före valet, lika representationsrätt

för land och stad, medelbara val, lika antal ledamöter i Riksdagens

båda kamrar samt nedsatt riksdagsmannaarfvode för ledamöterna i Andra

Kammaren.

I fråga om de fyra forsta af de nu uppräknade vilkoren torde jag

kunna åberopa såväl hvad Kongl. Maj:t derom i propositionen yttrat som

äfven hvad jag här ofvan uti från Kongl. Maj:t afvikande delar anfört.

Hvad beträffar vilkoret af medelbara vai torde detta valsätt, som

tillämpas såväl i Norge som i Preussen, båda med allmän rösträtt, vara i

hög grad egnadt att förebygga röstsplittring äfvensom att motverka

det majoritetsförtryck, som en långt drifven utsträckning af rösträtten

otvifvelaktigt medför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 6.

58

Erfaren heten från valkretsar, der medelbara val fortfarande ega

rum, gifver vid handen, att de röstberättigade inom valkretsen icke så

lätt öfverröstas utaf ett inom densamma beläget arbetarecentrum såsom

vid de omedelbara valen är fallet. För öfrigt torde med skäl kunna

påstås, att ett färre antal valmän — elektorerna — alltid känna ansvaret

af sitt uppdrag tyngre än valmännen vid de omedelbara valen,

der dessa ofta äro en lekboll i politiska agitatorers händer.

Beträffande vidare vilkoret om lika antal ledamöter i Riksdagens

båda kamrar, så torde detta med skäl kunna uppställas såsom en garanti

mot de vådor, som den allmänna rösträtten kan medföra. Redan nu

har ju Andra Kammaren genom sin numerära öfvervigt ett större

inflytande på statens ekonomiska angelägenheter och rikets budget. Att

denna öfvervigt, lagd i handen på nya politiska element af ensidig

partifärg, kan för den lugna samhällsutvecklingen innebära en viss

fara, såvida icke Första Kammaren genom en utjemning af denna öfvervigt

erhåller ett lika inflytande i dessa frågor, torde ligga i öppen dag.

Hvad slutligen angår det nedsatta arfvodet för ledamöterna i Andra

Kammaren, torde böra påpekas, att detta ingalunda är en nyhet för

länder med allmän rösträtt. I tyska riket, der vid val af representanter

i riksförsamlingen allmän rösträtt är genomförd, finnes uppstäldt det

stadgande, att folkrepresentanterna icke ega åtnjuta något som helst

arfvode. Det torde sålunda icke kunna anses vara en oberättigad fordran

att hos oss, om icke helt och hållet borttaga arfvodet, så åtminstone

nedsätta detsamma. I synnerhet förefaller detta naturligt i fråga om

representanterna för den stad, der Riksdagen eger rum, och bör denna

nedsättning då, enligt mitt förmenande, ske till hälften af det nuvarande

arfvodet. Härutinnan kan analogivis åberopas det förhållande, att riksdagsmän,

som af Kongl. Maj:t förordnas till ledamöter af en komité,

alltid åtnjuta olika arfvoden, allt efter som de äro bosatta i den ort,

der komitén är samlad, eller annorstädes, i ty att arfvodet i förra fallet

utgår endast med hälften mot i det senare.

Till stöd för det uti motionen n:o 181 inom Andra Kammaren framlagda

grundlagsändringsförslaget har motionären herr Branting anfört

följande:

»Efter trontalets bekanta löfte trodde sig nationen ha skäl att hoppas

på en regeringsproposition, som skulle innebära en visserligen mycket

begränsad, men — som den nya statistiken visare— dock klart effektiv

rösträttsutvidgning på det beståendes grund. I dess ställe lät man sig

angeläget vara att dölja ett möjligen befintligt minimalt framsteg under

Herr

Bran tings

motioner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ett snår af s. k. garantier. Dessa äro sådana, att om deras verkan

inga tillförlitliga beräkningar låta sig anställas, och delvis skulle de

dertill införa i våra rösträttsbestämmelser helt nja principer: förlust

af politiska rättigheter som påföljd för icke uteblifven, blott uppskjuten

skattebetalning, ålderdomens och det gifta ståndets premiering med

dubbelröster, vår vidunderliga kommunala röstskalas fastlåsande som

grundlag — allt påfund, egnade att väcka nästan lika mycken häpnad

som harm.

Till försvar för detta dåliga skämt med ett folk, som dock haft

rätt att vänta ett ärligt tillmötesgående, åberopade justitieministern,

fullständigt ignorerande 1901 års betydelsefulla händelser, den riksdagsskrifvelse

af den 10 maj 1900, som genomdrefs mot Riksdagens reformvänners

röster. Och hvad statsministern beträffar, prisgaf han genast

vid remissen öppet sitt eget förslag; ur dess motsedda fall kunde ju

möjligen »de, som komma efter oss», hemta någon ledning. Så föga

allvarligt är det hela menadt!

För alla, som något aktgifva på tidens tecken, bör det emellertid stå

klart, att en fortsatt lugn utveckling af våra inre samhällsförhållanden,

ja måhända också vår yttre sjelfständighets värn på det närmaste är

förbundet med att de nu utestängda klasserna så snabbt och grundligt

som möjligt politiskt införlifvas med nationen. Efter den inkompetenöförklaring

en sönderfallande regering nu in amplissima forma afgifvit,

synas då endast två vägar stå öppna. Antingen måste Riksdagen sjelf

nu skära bort alla de påklutade tillsatser, som göra regeringsförslaget

oantagligt äfven för mycket lättförnöjda reformvänner, och i vår antaga

som hvilande en rösträttsreform, som ärligt lagts »i hufvudsak» på

kommunalstreckets grund. Eller måste detta öfvergångsförslag, som

efter 1901 i alla händelser icke längre logiskt svarar till den ändrade

samhälls-strukturen, numera uppgifvas och eu genomgripande och definitiv

lösning sökas på den enda fasta grund, som modern demokrati

känner och erkänner: den allmänna och lika rösträtten. Rosträttsreformen

vidgar sig då från en jemkning på »strecket» till hvad man

godt kan benämna eu författningsrevision.

Ett betydande riksdagsparti, som räknar inom sig icke få principiella

anhängare af den allmänna rösträtten, ämnar, såsom allmänt bekant är,

pröfva om den förra utvägen ännu är framkomlig. Skulle så verkligen

vara fallet, så vore ju detta för visso alls ingen tillfredsställande eller

slutgiltig lösning, på sin höjd efter min och åtskilliga mina politiska

meningsfränders mening en afveckling för tillfället af en farligt spänd

situation. Industriarbetarnes rösträttsfråga blefve till någon del, men

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

visst icke fullständigt löst, landtarbetarnes qvarstode nästan alldeles

olöst; men möjligen kunde man hoppas, att de nya valmännen snart

skulle gifva ökad kraft för den återstående, slutliga rösträttsreformen.

Derest nu en längre gående framställning verkligen kunde försvaga

styrkan i den aktion, som i vår — efter hvad jag hoppas för

sista gången — skall försökas för kommunalstrecket, skulle måhända

några mena, att taktiska hänsyn borde ha bjudit att för ögonblicket

åtminstone i Riksdagen hålla det allmänna rösträttskrafvet i bakgrunden.

Men dels är det i och för sig en absurditet, att en fordran, som uppställes

med största eftertryck af så breda lager inom vårt svenska folk,

icke skulle vid rösträttfrågans afgörande i kamrarne ens föreligga som

yrkande från något enda håll, och detta i nådens år 1902, när den allmänna

rösträtten väl kan sägas vara så godt som allmän-europeiskt

erkänd och helt nyligen definitivt segrat äfven i vårt närmaste broderland

Norge. Och dertill blir det, såvidt jag känner vårt svenska nutidslynne

rätt, i många betänksammas ögon snarare till gagn än till skada

för ett moderat förslag, att vid dettas sida rycker upp ett rent och klart

radikalt kraf. Den böjelse för kompromisser och medlingsutvägar,

som tagit en så olycklig öfverhand i vår svenska politik, att den både

i tid och otid tillgripes, skall nog icke heller här underlåta att göra

sig påmind.

Kommunalstreckets anhängare ha sålunda alls ingen orsak att se

snedt på en motion nu om allmän rösträtt. Och så mycket mindre skäl

härtill böra de ha, som de helt visst icke ens för sig sjelfva dölja, att

utsigterna för deras ögonblickslösning äro i hög grad reducerade, sedan

regeringens väntade stöd så fullständigt svikit. Under sådana förhållanden

blir det så mycket mera en skyldighet att äfven något undersöka

den andra af de båda vägarna, helst om denna kan läggas så,, att

absolut intet kryphål beredes för den politik, hvars mål visst icke är

en grundligare reform, utan blott att förhala tiden.

En sådan uppgift visar sig nu vid närmare granskning visst icke

vara så olöslig, som kanske mången på förhand föreställer sig. Af

den allmänna rösträttens införande måste — det skall här utan omsvep

medgifvas — följa som konseqvens upphof v ande t af olikheten mellan

städernas . och landsbygdens representationsrätt och en härpå grundad ny

valkretsindelning. Att en sådan icke låter sig nu i en handvändning

improviseras, är sjelf klart; dessa konseqvenser af den stora reformen,

de nya formerna, under hvilka den skall verka, måste alltså bli föremål

för en Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning

och förslag inom nästa riksdagsperiod. Men sj elfva principen, den all
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

manna rösträtten, kan och bör fastslås nu; det skall blifva svenska

folkets »garanti» för att det icke än en gång skall afspisas med tomma

löften och talesätt.

Vill man invända, att en sådan sönderdelning af sammanhörande

frågor icke bör ske, utan att en eventuel skrifvelse bör omfatta det

hela och ingenting nu alls fastslås, så vill jag svara först med eu hänvisning

till vår allra senaste riksdagshistoria. Från alla håll erkändes,

att en revision af krigslagarna var en alldeles ofrånkomlig både förutsättning

för och konseqvens af den nya härordningen. Men icke desto

mindre blef denna genomdrifven, och dess så intimt sammanhängande

konseqvens anförtroddes åt en riksdagsskrifvelse, då frågan icke var

beredd för definitiva beslut.

År 1901 gälde det att mot folkmeningens högljudda fordran på

uppskof och rådrum drifva fram till omedelbart afgörande en reform,

som låg inflytelserika kretsar särskildt om hjerta!. Nu år 1902 gäller

det, om Riksdagen tvärtom vill lyssna till folkmeningen. Skall då icke

hvad som gick för sig i fjol mot allmänna opinionen, att man beslutar

så långt man kan, men lemnar resten till närmare utredning, också

kunna tillämpas i år med allmänna meningen: man beslutar i rösträttsfrågans

princip, men lemnar den nya valkretsordningen till nästa period?

Men för öfrigt behöfvas knappt sådana analogi-argumenter. Riksdagsordningens

§ 64 anvisar sjelf en utväg att, om man nödvändigt så vill,

åter sammanföra reformens olika delar, då det efter beskrifningen af den

vanliga proceduren med grundlagsändringar tillägges: »Ej må beslut öfver

hyflande förslag till annan riksdag, än nu är nämndt (— den första efter nya

val) uppskjutas, utan att Konungen och begge kamrarne åro derom ense.»

Ett sådant uppskof kan alltså ske, om förhållandena anses bestämdt

sådant påkalla. Författningsrevisionen, för att åter använda den beteckningen,

måste ju komma att kräfva någon tid. Men står vid dess ingång

ett beslut om den allmänna rösträttens inskrifvande i vår grundlag,

så ligger deri en borgen, som af intet annat kan ersättas, för att den

verkligen blir hvad den bör vara.

Af formella skäl har jag trott mig böra framställa mitt yrkande

på skrifvelse med begäran om förslag till ny valkretsindelning i särskild

motion. Det skulle då blott återstå mig att motivera min framställning

om sådan ändring af § 14 riksdagsordningen, att i census-principens

ställe den allmänna rösträttens princip der införes.

Härom kan jag emellertid fatta mig ganska kort. Skälen för hela

nationens medbestämmanderätt öfver sina egna vitala angelägenheter

ligga för den, som vill se, så i öppen dag och äro, under den långa

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

tid rösträttsfrågan lios oss diskuterats, äfven i Riksdagen så ofta och

så kraftigt framförda, att det ej kan vara för mig något väsentligt att

tillägga. I principen är den allmänna rösträttens seger längesedan

vunnen, och få torde de vara, som icke åtminstone inom sig sjelfva medgifva,

att dess införande äfven hos oss blott är en tidsfråga. Egoistiska

klassynpunkter kunna väl undanskjuta, men för visso icke på längden

förhindra erkännandet af den sanning, som 1810 års konstitutionsutskott

formulerade så, att »hufvudändamålet med all lagstiftning är, att representanternas

beslut må vara ett uttryck af nationens gemensamma önskan

för allas gemensamma väl» (eif. hos Hedin »I rösträttsfrågan»).

Samma tankegång ledde Geijer att redan för 60 år sedan förklara

»personlig valrätt för hvarje till myndiga år kommen oförvitlig medborgare»

för den första och främsta grundsatsen i representationsfrågan,

och detsamma ligger uppenbarligen bakom delta uttalande af

sjelfva upphofsmannen till den ännu gällande ordningen, Louis De Geer

(eif- i Mankell-Bergströms motion om allmän rösträtt 1896): »Ett folk

vill liksom hvarje enskild ha sitt eget ord med i laget vid afgörandet

af sina angelägenheter, och nöjer sig icke med att de skötas väl af

andra». Den allmänna rösträttens införande är helt enkelt en nations

myndighetsförklaring.

Visserligen söker justitieministern, liksom på sin tid 1899 års konstitutionsutskott,

bestrida, att deltagandet i lagstiftningen skulle vara,

som han skrifver, »en allmänt mensklig rättighet»; icke den enskildes

rätt, utan hvad utskottet kallade »statens bästa» bör i rösträttsfrågan

vara afgörande. Det är dock påtagligt, att denna argumentation hvilar

på .en alldeles oberättigad förblandning af den rösträttsegande delen af

nationen med samhället i dess helhet. De rösträttsegande känna icke

hur och hvar skon trycker de andra; derför äro de öfvert.ygade om sitt

eget regementes förträfflighet och förklara då helt naivt, att deras fortsatta

diktatur skulle vara oundgänglig för »statens bästa». Lika liten

pondus har justitieministerns försök att drifva den allmänna rösträtten

in absurdum genom att framhålla, att vissa inskränkningar dock alltid

måst göras äfven i länder med s. k. allmän rösträtt. Med samma skäl

kunde man clå söka anfäkta t, ex. yttranderättens karakter af fundamental

menniskorätt derför, att den hos en soldat i tjenstgöring är

starkt begränsad, eller församlingsfriheten derför, att den icke existerar

för straffångar.. Alla dylika spetsfundigheter studsa maktlösa tillbaka mot

den sunda folkinstinkt, som bestämmer den allmänna rösträtten så, till

olikhet mot alla strecksystem, att ingen klass eller grupp af myndiga,

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 3 Sami. 6 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

oförvitliga medborgare hålles utestängd från behörigt inflytande på

samhällets angelägenheter. Vill man häremot invända, att qvinnorna

då också borde ha rösträtt, så svarar jag härpå obetingadt: ja visst

böra de det. Men då de hittills hos oss icke sjelfva i någon nämnvärdare

utsträckning visat sig angelägna att erhålla denna sin rätt,

saknas en hufvudförutsättning för att ännu upptaga qvinnans rösträtt

på vår praktiska politiks dagordning.

Denna förutsättning är deremot i så mycket högre grad tillstädes

beträffande arbetarklassen, hvars stora flertal nu faller för de allehanda

»streck», med hvilka vår gällande författning är utrustad. I en tid, då

lönerna på en mängd håll sänkas och då arbetslösheten redan ganska

svårt härjat, borde man vara förskonad från det fåvitska talet om hur

»arbete och pligttrohet» lyfta alla upp öfver vare sig det nu gällande

eller det föreslagna census-strecket. Att nästan hela jordbruksarbetarklassen,

som dock sannerligen icke har det minst tunga arbetet sig

pålagdt i vårt samhälle, äfven efter kommunalstreckets införande skulle

bli utestängd från rösträtten, är ju ett af de tyngst vägande principiella

skälen mot hela denna reformväg. Och vill man vara rättvis, skall

man också erkänna, att de onaturligt uppdrifna lefnadskostnaderna,

särskilt i vissa delar af landet, göra det ytterst svårt för dem, som

balansera på gränsen till existensminimum, att år efter år betala de

direkta skatter ej blott till staten, utan äfven till kommunen, som man

funnit på att kräfva för politisk rösträtt och hvilka äfven, der de äro

lägst, alltid uppgå till någon veckas inkomst årligen.

Från arbetarehåll är följaktligen den allmänna rösträtten rent af

en sjelf be varelsens lösen för att denna klass verkligen skall kunna

vinna det politiska inflytande, hvartill dess antal och betydelse för vårt

samhälle gör densamma berättigad. Efter fjolårets härordningsbeslut

kan frågans lösning absolut icke längre undanskjutas. Det är för visso

icke Riksdagen obekant, att under nu rådande förhållanden bittert

missnöje allt mera hopar sig hos vår kroppsarbetande befolkning. Tunga

nya bördor lades på dem, liksom på oss alla, i fjol i fäderneslandets

namn, men rätt som myndig medborgare i detta fädernesland vill man

icke tillerkänna dem. De se sina klass-bröder i andra länder, nu senast

i Norge, vinna allmän rösträtt. Men här hemma i Sverige lemnar

regeringen dem åt sitt öde; i riksdagen äro, som de allt för väl erfarit,

sympatierna hos majoriteten för hvad de anse vara sin goda rätt ytterst

minimala; hvem kan undra på att i en sådan situation tanken, att

arbetarne äfven här måste gå de belgiska vägarna för att sent omsider

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

nå ett resultat i rösträttsfrågan, allt mera mognar och redan ledt till

att man begynt samla medel till en enkom understödsfond.

Tiderna äro allvarliga. De små nationerna ha sannerligen icke

råd att slita sönder sig i inbördes fejder om sådana grundsanningar,

som lika medborgarrätt för alla myndiga och välfrejdade medborgare.

Jag dristar mig rigta till konstitutionsutskottet och Riksdagen den

vädjan att se öfver småsinta partiberäkningar fram på rättvisan, som

ensam kan samla och styrka ett folk.

I afseende på formuleringen finnes intet skäl att frångå det enkla

förslag, som redan upprepade gånger förelagts Riksdagen och som är

kändt i vår rösträttshistoria under namnet den Mankellska rösträttsmotionen.

Denna erkänner de redan i vår grundlag stadgade grunderna

för suspension af fulla medborgerliga rättigheter, men gent emot senare

tiders öfverflödiga eftergift åt ett ändå redan allt för utpregladt gubbvälde

håller den fast vid 21 år, den borgerliga myndighetsåldern, som

äfven lämplig politisk myndighetsålder.»

I motiveringen till sin motion n:o 182 om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående ny valkretsindelning för valen till Andra Kammaren har

herr Branting, under förmälan att med den allmänna rösträttens

införande som konseqvens borde följa, att städernas afsevärdt starkare

representationsrätt i den folkvalda kammaren bortfölle, vidare yttrat:

»Detta privilegium har ju historiska rötter, men sitt bästa stöd

inför nutidens rättsmedvetande har det nog deri, att det skänker den

industriella arbetareklassen en smula större möjlighet att vid valen få

sina intressen beaktade, än hvad utan denna anordning blefve fallet.

Blir nu deremot rösträtt allmän och personlighetsprincipen: en man

en röst, kommer till heders, så finnes ej längre någon rättvisa i att

låta stadsbefolkningens röster ha högre valör än landtbefolkningens.

De. klasser, som med den ekonomiska utvecklingen växa i antal och

social betydelse, hindras då ej från att successivt öka sitt politiska

inflytande, men de förut dominerande elementen behöfva icke befara

några tvära rubbningar. Så länge jordbruket i vårt land ännu ger

arbete och näring åt mer än halfva befolkningen — 1900 års statistik

lär ju komma att visa 55 procent — skola gifvetvis med en sådan

ordning de vid jordbruket knutna klassernas synpunkter fortfarande

stå i förgrunden. Hvad industriens arbetareskaror kräfva och ha rätt

att kräfva är en statsförfattning, som tillförsäkrar dem befogad hänsyn,

men visst icke, som ofta påstås, allenavälde.

Naturligtvis har hela detta resonnement till förutsättning, att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

den politiska maktens tyngdpunkt verkligen ligger hos den folkvalda

kammare, hvilken så troget som möjligt återspeglar nationens sociala

och politiska utvecklingsgrad. Söker man deremot upprätthålla fiktionen

om en folkvald och en rikedomsvald kammare med »i alla frågor lika

behörighet och myndighet», så förloras genast jemvigten; det redan i

allmänna rösträttens församling så starkt företrädda jordegareintresset

får en fullständigt orimlig tillökning i makt genom att det helt dominerar

Första Kammaren. Men den rätta utvägen ur detta dilemma är

icke att, som nu, hålla stadsrepresentanternas antal i Andra Kammaren

vid något högre siffra, utan i stället att reducera rikedomsrepresentationens

betydelse. Om tiden icke är mogen för dennas fullständiga

slopande, så är den i hvarje fall beredd för en grundlig kringskärning

af dess inflytande. Tvärt emot hvad en motionär i Första Kammaren

paradoxalt framkastat kräfver en verklig rösträttsreform som konseqvens

en reduktion af Första Kammarens ledamotsantal, t. ex. ned till

80 eller 100, samt en förvandling af dess veto från absolut till suspensiv!;

historien om hur rikedomsrepresentationen i nära en mansålder förhindrade

hvarje äfven den oskyldigaste jemkning på den vidunderliga kommunala

röstskalan är i det afseende! ensam tillräckligt motiverande.

Krafvet på lika kommunal rösträtt får ju ej heller glömmas.

En ny valkretsindelning till den allmänna rösträttens kammare,

med lika rösträtt för land och stad, kan ju tänkas ordnad på många

olika sätt. Naturligtvis komma storstäderna att fortfarande välja för

sig sjelfva, men deremot förtjenar det för visso att tagas i öfvervägande,

om det finnes skäl att fortfarande sammanplocka en hop

småstäder till konstbesynnerliga valkretsar i stället för att låta dem

välja tillsammans med kringliggande landsbygd.

Fruktar man, att den nu inom riksdagen genom valsystemet

vidmakthållna motsättningen mellan land och stad då blott skulle flyttas

ut till hvarje valkrets, så pekar sjefva denna svårighet med särskild

styrka på en lösning, som äfven derförutan det lins vägande skäl att

noggrant uppmärksamma — jag menar systemet med större valkretsar

och proportionella val. De, som ängsligt ropa på »garantier» mot

jordens »mognaste och trognaste» folk, ha der ett uppslag, som i skarp

olikhet med andra deras påfund håller sig qvar på rättvisans mark.

Visst är, att med en praktisk anordning af proportionella val det aldrig

mer kunde bli tal om att afsevärda minoriteter skola trampas ned under

ett befaradt massvälde.

Att äfven andra valreformer borde i samband med så genomgripande

förändringar tagas i öfvervägande, ligger i öppen dag. Ville

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

man för närvarande behålla en-mans-kretsarne, så borde åtminstone

införas stadgande om absolut majoritet, som garanti för att flertalets

mening verkligen till sist blir gällande. Bostadsbandet för valbarhet

bör också till de inskränkningar i valmännens rätt, som endast bestå

i kraft af gammal tradition, och likaså hela den formalism, som hos

oss allt emellanåt på rent skandalöst sätt hindrat valmännens vilja att

komma till sin rätt.»

Herr Lindhagen har uti sin motion, n:o 187 — under åberopande

af dels de uti motionen n:o 227 inom Andra Kammaren vid 1899 års

riksdag uttalade allmänna synpunkter i afseende å den politiska rösträttens

betydelse, dels innehållet i en uti motionen återgifven, enligt uppgift

den 30 december 1899 till Kong! Maj:t inlemnad underdånig framställning,

deri Fredrika-Bremer-Förbundet genom sin styrelse på anförda skäl

hemstält, att Kong! Maj:t täcktes »särskildt eller i samband med annan

rösträttsreform taga i öfvervägande angelägenheten att bereda qvinna

rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare, derest hon i öfrigt

uppfyller de för dylik rösträtt stadgade vilkor», dels ock ett i nämnda

förbunds tidskrift intaget yttrande, hvari uttalats den förhoppningen,

att berörda skrifvelse måtte föranleda en utredning i frågan om valrätt

för qvinna vid val till Andra Kammaren — derjemte anfört:

»Dessa förhoppningar synas dock hafva alldeles gäckats, såvidt de

byggt på antagandet att kunna i första hand väcka Kongl. Maj ds

intresse för saken.

Till en början inträffade det, att den statistiska utredning, som

uppdrogs åt Statistiska centralbyrån i följd af 1900 års riksdagsskrifvelse

i rösträttsfrågan, anbefaldes skola omfatta allenast män. En

deputation uppvaktade i anledning häraf statsministern, som dervid

benäget utlofvade att höra sig för, om undersökningen skulle utan

olägenhet kunna utsträckas att inbegripa äfven qvinna. Huru dermed

vidare aflupit är icke närmare bekant. Faktum är, att någon sådan

utredning icke föreligger. Och det får äfven medgifvas, att med den

skyndsamhet, hvarmed på sista tiden arbetet måst fortgå för att tillgodose

den aktuellare rösträttsfrågan, hade sannolikt en dylik utvidgning

af det påbörjade arbetet icke skäligen kunnat medhinnas. Emellertid

underlättas en framtida utredning i detta syfte deraf, att de infordrade

primäruppgifterna äfven lära upptaga qvinnorna.

Efter dessa hänvändelser hade man emellertid trott, att Kongl.

Maj:t skulle funnit sig föranlåten att i den vid innevarande års riksdag

framlagda rösträttspropositionen åtminstone på något sätt beröra qvin
-

Herr

Lindhagens

motion.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

nornas rösträttsfråga. Derom förekommer dock ej någonting i propositionen.

En framställning i detta ämne synes inför många mäns bedömande

innefatta ett så ovigtigt inlägg, att det antingen alldeles

glömmes bort eller också ej förtjenar bättre öde än att besvaras med

tystnad.

Men det är ej nog med denna missräkning. Genom förslaget

om dubbel rösträtt för gifta män prejudiceras dessutom i hög grad

qvinnornas rättsanspråk och framtidsutsigter i förevarande afseende.

Bland de anförda skälen för denna dubbla rösträtt kan visserligen förbigås,

att man temligen oförtjent räknat den gifta mannen till godo ett

förment tillskott af stadga i samhälleligt uppförande, hvilket han torde

närmast hafva sin hustru att tacka för. Deremot förtjenar det hufvudsakligaste

skälet eller att han i samhället representerar, utom sig sjelf,

äfven »familjen och särkildt hustrun'')'') eu så mycket större uppmärksamhet.

Huru man än vänder saken, förblir dock den politiska rösträttens

yttersta uppgift att i samhället göra gällande personlighetens

behof och intressen samt att taga till vara och utveckla den makt till

det goda, som alltid gömmer sig inom densamma. Hvad qvinnan har

att fordra och gifva i detta afseende kan icke företrädas af någon

annan än henne sjelf. Men äfven i rent privaträttsliga angelägenheter,

der 1734 års lag visserligen stält den gifta qvinnan under sin mans

förmynderskap, har dock detta sjelfskrifna förmynderskap allt mer

upplösts genom senare tiders lagstiftning. Den nu ifrågasatta utvidgningen

af mannens målsmanskap innefattar sålunda, såvidt jag förstår,

ett underkännande af de största grundsatser och ett märkligt afsteg

från en erkänd rättsutveckling. Och i sina verkningar leder förslaget

dertill, att möjligheten af politisk rösträtt för gift qvinna ej ens bibehålies

såsom en framtidstanke, hvarigenom saken vidare ställes ogynsam

äfven för de ogifta qvinnorna, då en bestämd åtskilnad i personligt

värde och i personliga rättigheter mellan gifta och ogifta qvinnor ej

förnuftigtvis kan upprätthållas.

Det afvisande svar, rösträttspropositionen sålunda med eller utan

afsigt gifvit på den väckta frågan om politisk rösträtt för qvinnor, manar

helt naturligt sakens förespråkare att i stället sjelfva påminna om densamma

i Riksdagen. Att så bör ske är också den allmänna meningen

bland de qvinnor, som i främsta ledet vilja föra denna sak framåt. Och

äfven för ett så anspråkslöst önskemål som att blott »gifva väckelse

till eftertanke på de lifsfrågor, som i sjelfva verket deraf beröras)», är

det vidare af betydelse, att saken ej glömmes bort just vid det tillfälle,

då allmänna uppmärksamheten är särskildt rigtad på rösträttsfrågorna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 63

Slutligen kan det ej annat än i sin mån gagna en försvarlig lösning

af den aktuellare rösträttsfrågan, att vid dess afgörande ämnets stora

synvidder åt alla håll äro i sigte.

A andra sidan måste emellertid qvinnornas rösträttsfråga i sitt

nuvarande skede framträda med bestämdt anspråk att på samma gång

vara en frist ående angelägenhet. Qvinnorna företräda ju dock ingenting

mindre än halfva menskligheten. I sträfvandet att äfven utåt såsom

männens kamrater göra sina egna välbehöfliga insatser i förverkligandet

af samhällets idé, måste de derför tillbakavisa alla erbjudanden att inskränka

sin medverkan till att vara blott ett underordnadt och kanske

ogerna sedt, nytt påhäng till männens enskilda sysslande med ämnet.

Frågan gäller för närvarande också i främsta rummet, huruvida qvinnorna

principielt böra ega politisk rösträtt, under det, i afseende å

rösträttens omfång, sträfvandet närmast måste gå ut på att vinna lika

rösträtt med männen. Qvinnornas rösträttsfråga kan slutligen ej göra

anspråk på samma stora aktualitet för dagen som den rösträttsreform,

på hvars fosterländska lösning utan uppskof landet nu väntar.»

Uti motionen n:o 192 har herr Lundgren till stöd för sin hemställan

anfört följande:

»Den kongl. propositionen är ett uttryck för en inom landet

rådande mening, att nu gällande stadganden angående valrätt icke

längre äro tidsenliga, men har ändock icke kunnat vinna obetingad

tillslutning från något håll. Allra minst kunna de, som i eu lugn utveckling.

vilja se statens lycka befordras, finna sig tillfredsstälda med

eu ändring, hvars närmaste följd skulle blifva, att de, som genom

den politiska rösträttens utsträckning till likhet med den kommunala

fått sina önskningar uppfylda, skulle anse sig oförhindrade att genast

derefter börja nya agitationer för ännu mera vidtgående fordringar.

Med kännedom om dessa i tidningar och på möten öppet och

oförbehållsamt uttalade planer, har undertecknad ansett sig böra våga

försöket att framlägga ett förslag, afsedt att om möjligt motverka

fortsatta agitationer för genomförandet af s. k. allmän rösträtt, detta

fantasifoster, som icke existerar i verkligheten och aldrig kan blifva

verklighet, åtminstone icke så länge qvinnor, barn, dårar, fångar, fattighjon

in. fl. måste sakna rösträtt.

Skulle det lyckas att öfvertyga de nu missledda om det fruktlösa

uti eftersträfvandet af s. k. allmän rösträtt, borde det också vara möjligt

att för dem, som nu hysa och uttala en afvikande mening, göra klart,

att det aldrig kan blifva med svensk rättsuppfattning öfverensstämmande,

Herr

Lundgrens

motion.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

att den, som icke med ett öre bidrager till betalning af statens utgifter,

skall kunna påräkna eller få rätt att deltaga i riksdagsmannaval,

hvilken rätt ju, enligt § 19 riksdagsordningen, skulle blifva ungefär

detsamma som valbarhet, d. v. s. delaktighet i Riksdagens rådplägningar

i rikets angelägenheter.

Då denna motion alltså vill fastslå principen, att för erhållande af

valrätt erläggande af skatt till stat och kommun göres till oeftergifligt

vilkor, skiljer sig förslaget från det kongliga derutinnan, att skattebeloppets

storlek icke spelar någon rol. Det kan få vara huru obetydligt

som helst, och då kan detta vilkor icke heller få anses betungande.

Med antagandet af denna grundsats blifva bestämmelserna angående

valrätten helt och hållet oberoende af eventuella ändringar i skattelagstiftningen,

föreslagna upphöjandet till grundlag af vissa delar af kommunallagen

kan undvikas, och derigenom skulle denna del af den kongl.

propositionen bortfalla.

En obestridligen rigtig anmärkning mot den nu gällande rösträttsgrunden

har varit, att dess s. k. penning streck, i synnerhet vid tiden

för den nuvarande riksdagsordningens tillkomst, kunde sägas mellan

personer på ömse sidor om detta streck göra en åtskilnad, som icke

motsvarades af någon verklig olikhet beträffande kunskaper och andra

personliga egenskaper, erforderliga för ett sjelfständigt omdöme i medborgerliga

frågor till den utsträckning, som behöfde tagas i anspråk

för ett klokt utöfvande af valrätten.

Denna motion är deremot i hufvudsak grundad på personlighetsprincipen,

hvilket, oberäknadt hvad redan i det föregående här anförts,

bevisas deraf, att i de allra flesta fall, der valrätt måste frånkännas,

anledningen dertill ligger i de uteslutnas egna åtgöranden.

I detta sammanhang torde böra närmare angifvas orsaken dertill,

att i detta förslag personlighetsprincipen icke fått den tillämpning, som

från flera håll påyrkats, hvilka ansett den vid förra årets riksdag beslutade

utsträckning af värnpligten utgöra talande skäl för s. k. allmän

rösträtt och till med för införande genast af politisk rösträtt, grundad

på den kommunala.

Bifall till dessa yrkanden skulle följaktligen leda dertill, att vid

riksdagsmannaval från och med år 1904 skulle tillgodonjutas politisk

rösträtt på grund af en värnpligt, som icke till sin fulla utsträckning

fullgöres förr än år 1913.

Anspråket att redan nu skörda politiska frukter af en värnpligt

hvars utsträckning ingen enda valman under de fyra första åren af en ny

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

valordnings tillämpning fått i ringaste mån vidkännas, har härigenom

visats vara obefogadt.

Det återstår likväl att visa, att efter utgången af de 12 år, som

beräknats för fullt genomförande af den utsträckta värnpligten, denna

pligt icke heller då kan i och för sig åberopas såsom tillräcklig grund

för förvärfvande af politisk rösträtt.

I upprörda tider, då i synnerhet de smärre och svagare staternas

frihet och sjelfständighet hotas, står äfven individens säkerhet på spel.

Det gäller då för honom att försvara eget lif, frihet och egendom på

samma gång han bidrager till rikets försvar, och han kan icke sägas

vara duglig dertill, om han ej tillegnat sig största möjliga färdighet i

vapens bruk och öfriga med krigföring förenade uppgifter, och derför

är det såväl i eget intresse som i statens, som de värnpligtige måste

genomgå såväl rekrytskolan som repetitionsöfningarne.

Det måste vara allmänt bekant, att regering och Riksdag vid

planen för den nya härordningen sökt träffa sådana anordningar, hvaraf

de värnpligtige kunna draga praktisk nytta äfven under sin enskilda

verksamhet, och vid sådant förhållande kunna de militära öfningarne

på statens bekostnad med fullt skäl betecknas såsom en vigtig länk i

ungdomens uppfostran, icke minst vigtig derigenom, att flera månaders

samarbete mellan representanter för olika samhällsklasser under god

ledning måste för dem, som hafva mest att lära af det goda, vara

välsignelsebringande. Den fysiska utbildning, som de militära öfningarne

skola skänka, bör icke heller lemnas ur räkningen.

På dessa skäl måste det vara berättigadt att påstå, atp fullgörandet

af värnpligten medför en verklig fördel och icke en uppoffring, som

berättigar till särskild ersättning i form af politisk rösträtt. De, som

på andra skäl erhålla sådan rätt, skulle då få anledning till klagomål.

Den officiella statistiken upplyser, dels att af de nu röstberättigade

hafva på landsbygden något öfver 5 proc., men i städerna öfver 42

proc., genom underlåtenhet att betala utskylder sjelfva beröfvat sig

rösträtt, dels att af de qvarvarande valmännen endast 35,5 proc. på

landsbygden och 56,8 proc. i städerna begagnat sig af denna rätt.

Häraf framgår med all önskvärd tydlighet, att utskylders ordentliga

erläggande fortfarande måste göras till vilkor för åtnjutande af

rösträtt, samt att icke alla valberättigade insett eller velat fullgöra den

från ett fosterländskt intresse oskiljaktiga pligtén att sin valrätt utöfva.

Denna rätt och dermed förenade pligt kan och bör icke påtvingas

någon, och deraf har föranledts förslaget, att de i öfrigt behöriga skola

Bih. till Eiksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

anmäla sig för erhållande af valrätt, millionären såväl som den mindre

lyckligt lottade, den högt stälde såväl som den i mera anspråkslösa

vilkor verkande medborgaren, och bör denna anmälan ske årligen,

emedan ändrade förhållanden kunna inträda. Härigenom åstadkommes

också en likhet mellan valmän i alla olika lefnadsstälklingar. Den ringa

afgiften kan icke för någon verka afskräckande, men medför fördelen

af en statistisk kontroll till ledning för eventuel framtida utveckling

på detta område.

På detta sätt kunna valmännen, hvar inom sina distrikt, sägas

bilda en rösträttsförening med möjlighet att, om så skulle ifrågakomma,

äfven på annan tid än vid valtillfällen sammanträda för att såsom myndige

män afhandla allmänna frågor till skilnad mot de föreningar,

organisationer eller sällskap, som egentligen tillkommit för ekonomiska

syften, men öfvergå till politisk verksamhet och alltför ofta tvinga

minoriteten till arbetslöshet med deraf följande svältperiod för medlemmar

och deras familjer i förening med ett fullständigt uppgifvande af

mångas sjelf bestämmelserätt. De, som underkasta sig ett sådant förtryck,

hafva i sjelfva verket gjort sig omyndiga och olämpliga såsom valmän,

Fäderneslandet och familjen representera de högsta jordiska intressen,

hvilka således böra företrädesvis betraktas ur ideel synpunkt,

såsom också de gjort, hvilka vid arbetet för rösträttens utsträckning,

med förkastande af penningstrecket, yrkat tillämpning af personlighetsprincipen,

men på denna kan anspråket på lika rösträtt icke grundas.

Ingen kan hafva något att anmärka mot den kommunala röstskalan

i det afseendet, att icke alla der hafva lika rösträtt, och det kan icke

visas, att likhet är mera berättigad i fråga om politisk rösträtt. Att

hos oss någon åtskilnad hittills icke funnits, lärer icke såsom skäl för

fortfarandet deraf kunna åberopas af dem, som icke äro belåtna med

det nuvarande, utan påyrka ändring.

Icke heller kan för den lika rösträtten åberopas allmän gällande

regel i de länder, från hvilka den s. k. allmänna rösträtten önskas importerad.

Det torde derför såsom en följdrigtig tillämpning af personlighetsprincipen

kunna fastslås, att den person, af hvars kunskaper, begåfning

eller erfarenhet det allmänna kan vänta och draga mera nytta än af

andras, också bör tillerkännas något företräde framför andra, och detta

så mycket hellre som personens samhällsställning, på sätt denna motion

vill närmare utvisa, vunnits genom ihärdigt arbete eller offentligt förtroende

och erkännande.

När hänsyn tages dertill, att äfven i andra afseenden de enskildes

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

rätt bor stå i skäligt förhållande till skyldigheterna, är det följaktligen

rättvist att, eftersom rösträttsfrågan icke uteslutande är en idealfråga,

de personer, hvilkas bidrag till statens kassa äro vida större än flertalets,

också tillerkännas någon högre rösträtt, liksom fallet är i kommunerna

och i utlandet.

I denna motion har emellertid följts det kong], förslaget genom

att endast tillstyrka en tilläggsröst, livilket måste vara billigt i jemförelse

med de utländska förebilder, der större röstetal förekommer.

Genom förslaget om röstlängdens upprättande och justering så

långt före den tid, då riksdagsmannaval i regeln förekomma, har åsyftats

att minska antalet besvärsmål, på samma gång som kontrollen öfver

utskylderna torde kunna blifva mera effektiv och mindre klandrad i

följd af ändringen beträffande det s. k. utskyld sstrecket.

1 fråga om indelning i valkretsar af de städer, som hafva att

utse mer än eu riksdagsman, har motionen intagit samma ståndpunkt

som den kongl. propositionen, då giltiga skäl icke torde anföras till

bevis, att dylika valkretsar skulle mindre än småstäder och domsagor

kunna träffa sitt val.» •

Derjemte har herr Lundgren anhållit, att, derest utskottet skulle

finna anledning att i något afseende ändra formuleringen af det utaf

honom framlagda grundlagsändringsförslaget, så måtte ske.

Under erinran om Riksdagens i skrifvelse till Kongl. Maj:t den

10 maj 1900 framstälda begäran om »eu i möjligaste män fullständig

och allsidig utredning rörande de förutsättningar och vilkor, under

livilka valrätten till Riksdagens Andra Kammare kunde utsträckas», hafva

friherre von Knorling och medmotionärer uti motionen n.o 195 till stöd

för sitt förslag anfört följande;.

»En sådan utredning har emellertid ej blifvit verkstäld, sannolikt

emedan för kort tid förflutit efter skrifvelsens afgifvande. Den kongl.

propositionen till innevarande Riksdag i frågan grundar sig derför endast

på ett visst slags utredning. Undertecknade, som ej gilla den kongl.

propositionen i flera delar, hafva naturligtvis ej haft annan utredning

än denna att tillgå. Vi vilja i följd häraf genast medgifva, att, om

frågan mot förmodan ej blifver afgjord vid innevarande riksdag, eu

framdeles verkstäld fullständig och allsidig utredning kan ådagalägga

lämpligheten af sådana grunder för organisation af valrätten, som gåfve

tillräcklig anledning att frångå nu intagna ståndpunkt. Men skall

valrätten med bibehållande af census utsträckas ungefär så långt, som

föreslås i den kongl. propositionen, hålla vi före, att, till förekommande,

Friherre von

Knorr in g s

m. fl. motion.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

så vidt möjligt är, af landtmännens nedsjunkande till en minoritet i de

flesta landtvalkretsarne och än mer i Andra Kammaren, vissa bestämmelser

böra göras, som innebära väsentliga förändringar af den kongl.

propositionon.

Sålunda bör städernas privilegierade representationsrätt i Andra

Kammaren borttagas; för närvarande är det en landtrepresentant på ungefär

26,700 invånare i medeltal, under det att det är en stadsrepresentant

på endast ungefär 13,500 invånare i medeltal. Vid jemförelse

mellan städernas och landsbygdens folkmängd enligt statistik för år 1899

finner man, att de förra skulle, om stad och land valde efter samma beräkning,

i Andra Kammaren hafva endast 49 representanter i stället för

nuvarande 80, och landsbygden skulle således hafva 181 representanter

i stället för nuvarande 150. De skäl, som vid det nya representationsskickets

införande förelågo för medgifvandet af proportionsvis större

representationsrätt åt städerna, äro ej mera till finnandes. Industrien

och näringarna i allmänhet hafva sedan dess i ej obetydlig mån flyttat

ut på landet, och bildningen är nu derstädes vida mera spridd än vid

nämnda tidpunkt. Äfven hafva städerna åtminstone för närvarande i

Första Kammaren ett tillräckligt antal ledamöter att bevaka deras intressen,

då omkring hälften af denna kammares ledamöter äro bosatta

i stad. Städerna böra fortfarande bilda egna valkretsar, men med dem

borde förenas större köpingar och municipalsamhällen, då ju sådana till

sin karakter intet eller föga afvika från våra mindre eller medelstora

städer. Enligt statistiskt meddelande funnos i riket vid slutet af år

1901 147 stycken köpingar och municipalsamhällen med en sammanlagd

folkmängd år 1899 af 184,037. Om det stadgades, att köpingar

och municipalsamhällen med en folkmängd af minst 1,000 skulle förenas

med städerna i valkretsar, blefve 59 stycken sådana med en sammanlagd

folkmängd af 139,145 till de senare lagda. Städernas och nu omförmälta

köpingars och municipalsamhällens sammanlagda folkmängd

utgjorde enligt 1899 års statistik 1,225,141, hvilket tal skulle berättiga

dem gemensamt, då hela rikets folkmängd utgjorde samma år 5,097,402,

till 55 representanter i Andra Kammaren mot 175 för landtvalkretsarne.

Klart är att, om stadsvalkretsarnes folkmängd tillväxte i större proportion

än landtvalkretsarnes, de förras representanter skulle i samma mån

ökas, hvilket gjorde sig gällande vid den hvart nionde år skeende omregleringen

af valkretsarna.

Den i § 13 mom. 4 här ofvan föreslagna anordningen rörande

förenandet i visst fall af närbelägna köpingar och municipalsamhällen

med större städer afser efter 1899 års folkmängd ssiffror städerna Stock
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

holm, Göteborg, Malmö och Norrköping med bredvidliggande köpingar

och mnnicipalsamhällen.

Då det i § 80 kongl. förordningen 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet föreskrifves, dels hvad som menas med municipalsamhälle,

och dels att kommunalstämma, kommunalfullmäktige och

kommunalnämnd skola i sådana samhällen motsvaras af municipalstämma,

municipalfullmäktige och municipalnämnd, synes ej något administrativt

hinder finnas för anställande af riksdagsmannaval i dessa samhällen.

Ändringar af flera §§ i riksdagsordningen — ändringar, som sannolikt

behöfva justeras och kompletteras — äro föreslagna i anledning

af förslaget om vissa köpingars och municipalsamhällens förändrade

ställning vid riksdagsmannaval.

Slutligen anse vi, att rösträtt vid riksdagsmannaval bör beredas

jordtorparne, hvilka äro brukare af fastighet af stundom ej obetydligareal;

det vore nemligen en stor orättvisa att ej medgifva sådana rösträtt,

då skilnaden mellan dem och arrendatorer ofta är ingen och de

lika litet äro vållande till att den jord de bruka ej är taxerad för sig,

hvarigenom bevillning och kommunalutskylder ej af dem för densamma

erläggas, som värnpligtige, hvilka för verkligt kroppsfel kasseras, äro

vållande härtill; de senare skola dock med rätta erhålla rösträtt. Vid

hvarje utsträckning af valrätt vid riksdagsmannaval synes det för

öfrigt vara af en synnerlig vigt att ej utesluta eu sådan klass, hvilken

är i socialt och ekonomiskt hänseende fullkomligt likstäld med eller

öfverlägsen dem, som erhålla valrätt. Motsatt förfarande skulle alstra

ett berättigadt och småningom sig djupt rotande missnöje hos de uteslutne,

hvarigenom de komma att gifva ett värdefullt stöd åt alla dem,

som komme att yrka på en ytterligare utsträckning af valrätten. Att

jordtorparne i förenämnda hänseenden äro fullkomligt jemst.älde med

en mängd af dem, som genom den kongl. propositionens antagande

skulle få valrätt, lärer ej kunna förnekas. Deras antal utgör enligt

den meddelade statistiken 53,170, och allt efter som indelningsverket

afskaffas, då soldattorpen återgå till jordegarne, kommer deras antal

sannolikt att ökas.

Undertecknade hafva förestält sig, att svårigheten att finna formen

för valrätts medgifvande åt torparne skulle kunna lösas på det i § 14

här ofvan föreslagna sättet. Det kommunala strecket är lemnadt, så

att kommunal rösträtt för valrätt ej fordras; endast egandet eller brukandet

af jordbruksfastighet och egandet af annan fastighet, båda af visst

minimivärde, samt erläggandet af en viss minimibevillning till staten för

årlig inkomst utgöra grunden för valrätt. Värdet af sådan fastighet,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Lindblads

motion.

som ej skall till bevillning för sig taxeras (d. v. s. jordtorp och liknande)

skulle bestämmas i den ordning och efter de grunder, som för

dylik taxering äro stadgade. En sådan taxering blefve då jemförlig

med den taxering af kommunalhus, skolor in. in. som nu verkställes

och intages i särskild längd utan att bevillning och kommunalutskylder

för sådana skola erläggas.»

»Då de kommunala röstlängderna ej äro användbara vid en sådan

organisation af valrätten som den nu antydda, är i § 17 förslag framstäldt

rörande de erforderliga vallängderna.

Det i den kongl. propositionen föreslagna tvåröstsystemet synes

ej böra införas såsom främmande för den rådande uppfattningen.»

Uti motionen anhålla dessutom motionärerna, att, om den tanke,

som lagts till grund för § 14 enligt det i motionen framlagda förslaget,

skulle af konstitutionsutskottet gillas, men uttrycken deri ej ansåges

fullt tydliga, utskottet ville förbättra desamma.

Det af herr Lindblad i motionen n:o 196 framlagda förslaget

beledsagas af en så lydande motivering:

»Frågan om förändring i bestämmelserna om valrätt till Riksdagens

: Andra Kammare har sedan lång tid tillbaka varit föremål för

öfverläggningar såväl inom som utom Riksdagen. Att yrkandena om

rösträttens utsträckning hittills haft så ringa framgång har utan tvifvel

hufvudsakligen berott derpå, att man ej varit öfvertygad om nyttan

och nödvändigheten af en sådan reform, och särskildt att intresset för

saken inom de hittills representerade klasserna i sjelfva verket varit

långt svagare, än den reformvänliga pressen sökt göra troligt. Men

derjemte bör erinras, att de, som arbetat för denna reform, icke kunnat

enas om ett förslag, som kunnat tillvinna sig sympatier hos dem, som

å ena sidan frukta en alltför stor utsträckning af rösträtten, men å

andra sidan äro villiga att tillmötesgå de orepresenterade klassernas

sträfvanden.

Farhågorna för eu allt för häftig omstörtning af den politiska

maktställningen och ett våldsamt öfvergifvande af den grund, hvarpå

våra politiska institutioner sedan århundraden utvecklat sig, hafva väckt

starka betänkligheter hos många moderata och konservativa medborgare,

som gerna och villigt erkänna, att de kroppsarbetande klasserna med

eu viss befogenhet kunna begära, att större plats inom riksförsamlingen

beredes för män, som äro specielt valda att framföra deras intressen

och sträfvanden. Dessa farhågor hafva varit så mycket mer berättigade,

som de framstälda förslagen icke varit sådana, att man kunnat göra

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

sig en bestämd föreställning om de föreslagna förändringarnas verkningar.

Ett visst parti inom Andra Kammaren tiar nu trott sig kunna

påstå, att enighet skulle kunna vinnas om ett förslag att låta den politiska

rösträtten sammanfalla med den kommunala. Regeringen härtill

och med i år upptagit denna tanke. Men meningarne i landet äro

lika delade som någonsin. Förslagets hufvudprincip är också enligt

min mening oantaglig.

Man kan såsom ett önskningsmål uppställa, att sambandet mellan

politisk och kommunal rösträtt måtte upplösas. Staten och kommunen

ha så olika uppgifter, att det icke finnes någon i sakens natur grundad

orsak att likställa politisk och kommunal rösträtt. Den senare är enligt

nu gällande riksdagsordning förutsättning för den förra, men det

har ofta uppvisats, huru oegentligt detta förhållande varit. Så t, ex.

är en jordegare, som utarrenderat sin egendom, men icke har beskattningsbar

inkomst, i saknad af politisk rösträtt, ehuru han kan hafva

långt större förmåga och tillfälle att sysselsätta sig med allmänna värf

och större intresse derför än de flesta andra, Och i Kongl. Majds

proposition till denna Riksdag påpekas oegentligheten deraf, att alla

jordtorpare eller med andra ord arrendatorer af osjelfständiga jordbruksegendomar

blifva uteslutna från politisk rösträtt derför, att de sakna

rösträtt inom kommunen. Långt ifrån att gå den af Kongl. Majd föreslagna

vägen, borde man enligt min uppfattning uppställa alldeles fristående

behörighetsgrunder för rätt att deltaga i val till Riksdagens

Ändra Kammare. Det låter ju tänka sig, att en fortsatt sammankoppling

af politisk och kommunal rösträtt skall kunna försvåra eller omöjliggöra

sådana förändringar i kommunallagstiftningen, som ur kommunal

synpunkt vore önskvärda. Att förslag nu framkommit att för framtiden

fastslå detta samband synes så mycket mera oegentligt, som just

nu sträf vanden göras att helt och hållet skilja den kommunala beskattningen

från den direkta skatten till stateu. — Den störa frågan blir

emellertid nu, hvilket resultat man kan vänta af den föreslagna reformen,

och om detta resultat kan vara till gagn för samhället.

Enligt statistiska centralbyråns utredning skulle valmanskåren,

som för närvarande uppgår till 432,843 personer, genom antagande af

Kongl.. Maj ds förslag växa till 679,247 personer. Men man får icke

nöja sig med dessa siffror, då det gäller att bedöma reformens verkningar.

Det är högst sannolikt, att penningvärdets nedgående och

arbetslönernas successiva stegring ganska snart skola medföra, ja, allaredan

medfört möjlighet till en sådan ökning af valmännens antal, att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

man faktiskt finge lika vidsträckt rösträtt som i de länder, Indika anses

ega allmän rösträtt. Erfarenheten har ofta visat, att arbetaren liksom

mången annan ej velat blifva upptaxerad till sin verkliga inkomst: det

har ej varit något intresse bundet dervid. Men nu utmynnar ju all

bevisning om behofvet af rösträttsutsträckningen deruti, att arbetaren

skulle känna behof af rösträtt, verkligen kräfva medborgarrätt. Kan

man då logiskt antaga, att han fortfarande ej skulle vilja bli upptaxerad

till sin verkliga inkomst, om just denna taxering grundlägger den

rätt, som han så ifrigt åtrår? Det är väl snarare sannolikhet för att

utvecklingen åtminstone i vissa valkretsar komme att påskyndas genom

påtryckningar från pressen och från kammaren, som gifvetvis efter den

nu föreslagna förändringen skulle få ett långt radikalare skaplynne än

hittills. Det steg, som nu ifrågasättes, skulle alltså antagligen inom

en ej långt aflägsen framtid faktiskt leda till allmän rösträtt. Eu sådan

utveckling skulle medföra en fullständig omkastning af våra politiska

förhållanden och gifva de kroppsarbetande klasserna en alldeles öfverväldigande

makt inom Andra Kammaren och ett långt större inflytande

inom Riksdagen i sin helhet, än som kan vara till gagn för en sund

utveckling.

Ett rösträttsförslag, som fasthåller principen om samfälda val och

som konseqvent leder till allmän rösträtt utan några som helst verksamma

garantier mot maktförskjutning och maktmissbruk, torde icke

kunna anses välbetänkt.

Det är icke individens anspråk att få deltaga i riksdagsmannaval,

som bör vara bestämmande. Dervid måste statens intresse vara det

afgörande. Men statens intresse fordrar, att representationen är så

sammansatt, att den förstår uppfatta och tillgodose såväl det allmänna

statsändamålet som olika klassers berättigade intressen. Det är derför

af vigt att tillse, att representationen kommer att i tillbörlig proportion

inrymma målsmän för alla klasser och för alla politiska och sociala

strömningar, som med större kraft och i större omfattning göra sig

gällande inom folket.

Men om man sålunda måste anse berättigadt och önskvärdt, att

kroppsarbetarnes åsigter och sträfvanden blifva mera än hittills och

helst genom representanter ur deras egna led framhållna i Riksdagen,

bör det med allt skäl tydliggöras, att det icke vore till fördel för staten,

om deras inflytande blefve det dominerande. Om man nu, utan

att ta hänsyn till statistikens siffror om jordbruksbefolkningens hittillsvarande

stora antal, från vissa håll trott sig hafva anledning att anmärka,

att den jordbrukande klassen sedan den nya riksdagsordningens

s. 73 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

73

införande haft alltför stort inflytande i Andra Kammaren, så vore det

helt visst ett stort fel att nu låta det gå till en motsatt ytterlighet.

Regeringens egna ord må här anföras: »Man måste allenast undvika

att utbyta den ena ensidigheten emot den andra, samt framför allt att

låta ett öfvervägande inflytande tillfalla element, som i politiskt hänseende

ega jemförelsevis mindre kompetens.»

Den jordegande befolkningen hade dock helt andra förutsättningar

att utöfva makten än de folkklasser, som nu skulle efterträda densamma.

Dess politiska betydelse hade uppkommit ur en lång historisk utveckling,

hvarunder den hade förvärfvat sig duglighet att sköta allmänna

värf och en hög grad af ansvarskänsla gent emot det allmänna.

Historien kan ock bevittna de stora förtjenster, de svenska allmogerepresentanterna

inlagt om samhällets utveckling på alla områden, och

särskild! borde man kunna erinra sig, att det är med deras hjelp, som

Sverige nyligen fått ett i hög grad förbättradt försvarsväsen. Det

borde derför icke i vårt land, der samhällsordningen alltid utvecklat

sig ur historiskt gifna förutsättningar, blifva tal om att kasta öfver ända

den jordbrukande befolkningens politiska inflytande. Visserligen kan

det sägas, att valbestämmelserna för Första Kammaren medföra utsigten

att inom denna de! af vår representation bevara eu del af jordbrukets

gamla inflytande; men ser man på de faktiskt föreliggande resultaten,

så har nog denna kammares sammansättning mera varit egnad att —

som meningen nog också var — tillvarataga de gamla två förnämligare

ståndsintressena med tillägg af nutidens speciella embetsmannaintresse.

Och det torde vara af vigt, att våra näringar i allmänhet fortfarande tillvaratagas

i första rummet af deras verkliga utöfvare, ej enbart af

kapitalet som sådant,''ej heller uteslutande af arbetstagarnes målsmän.

Ville man försöka uppkonstruera en teoretiskt rigtig sammansättning

af folkrepresentationen, så skulle man företaga sig att indela

folket i grupper, bestående af personer, som på grund af uppfostran,

verksamhet och social ställning kunde anses hafva i hufvudsak samma

politiska uppfattning, samt tilldela dessa grupper rätt att i representationen

insätta ett antal ledamöter, motsvarande hvarje grupps betydelse

inom samhället och duglighet att arbeta för samhällsidealets förverkligande.

Vår gamla ståndsrepresentation hvilade på en sådan princip

och var derför förträfflig för sin tid. Men i våra dagar, då folkklasser

och verksamhetsgrenar icke äro skarpt begränsade och de sociala förhållandena

äro underkastade ständig vexling, torde det icke vara möjligt

Bill. till Ri/csd. Prof. 1902. 3 Sami. 6 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V.-o 6.

att åstadkomma en sådan indelning af valmännen efter hållbara grunder

och ännu mindre att vidmakthålla en sådan gruppering.

Då berättigade kraf på förändringar i konstitutionella förhållanden

framställas, handlar man klokast, om man söker tillfredsställa dessa

kraf, men icke går längre, än behofvet och rättvisan verkligen kräfva.

Om man sålunda erkänner såsom ett berättigadt kraf, att den

stora massan af små inkomsttagare erhåller ett ökadt inflytande i Riksdagen,

men på samma gång vill åt andra förtjenta klasser betrygga

det inflytande, hvarpå de ega väl grundade anspråk och ej mindre förutsättningar,

så synes mig den enklaste och rigtigaste vägen vara den,

att en del af platserna i Andra Kammaren tillsättes genom val på grund

af allmän rösträtt och den återstående delen tillsättes enligt de bestämmelser

i hufvudsak, som nu gälla för valen till Andra Kammaren.

Man kan derigenom bereda de klasser, som nu möjligen känna

sig undertryckta och utan tillfälle att med kraft göra sig hörda vid

afgörande! af statens angelägenheter, rättighet att i Riksdagen insätta

män, som föra talan för deras sträfvanden och gifva uttryck åt deras

åskådningar, utan att man på samma gång bryter ned hvad den föregående

politiska utvecklingen uppbyggt.

Jag har tänkt mig, att af de 230 platserna i Andra Kammaren

180 fortfarande skulle besättas genom val efter nu gällande censusbestämmelser,

hvarvid jag dock skulle vilja föreslå, att valrätt inträder

vid 25 års ålder och endast tillkommer den, som under året och de

sist förflutna två åren (= treårsperioden) erlagt bevillning till staten,

hvaremot fordran på kommunal rösträtt borde upphöra. De återstående

50 platserna deremot skulle tillsättas genom val på grund af allmän

rösträtt, hvarvid andra behörighetsgrunder ej torde ifrågakomma, än att

valman uppnått 25 års ålder, eger stadigt hemvist och ej häftar för

personlig skatt till staten. För val af det större antalet riksdagsmän

skulle riket liksom nu vara indeladt i valkretsar, hvilka med undantag

af de största städerna hade att välja hvardera eu riksdagsman. De

femtio riksdagsmännen, som skulle väljas efter allmän rösträtt, skulle

deremot tillsättas genom val, förrättade länsvis, efter en på grund af

folkmängden gjord fördelning.

En sådan anordning vore visserligen något för oss fullkomligt

nytt och har, så vidt jag vet, ej heller varit tillämpad i utlandet, men

den synes mig vara en naturlig utveckling af förhållandena och väl

egnad att motsvara det kraf, som bör tillgodoses. Det synes mig, som

om arbetareorganisationerna inom landet skulle känna sig tillfredsstälda

genom en på sådana grunder hyllande rösträttsreform, då den beredde

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

arbetarne allmän rösträtt ocli afgjord makt att i Riksdagen insätta ett

betydligt antal representanter för deras intressen. Och å andra sidan

borde den nuvarande valmanskåren icke kunna göra invändningar emot

att ett sådant antal platser stäldes till deras förfogande, som för närvarande

sakna rösträtt, då deras eget inflytande i öfrigt till en viss

grad kunde bevaras.

Det är med stor tvekan jag offentligt framkastar ett så nytt och

opröfvadt förslag, i synnerhet som det torde vara ett uttryck endast för

min egen uppfattning. Men då i östrättsfrågan måste bana sig väg, och

det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget icke synes vara af beskaffenhet

att kunna af Riksdagen antagas, har jag trött det vara rigtigt att

bringa detta förslag under offentlig pröfning.

Då det uppslag, jag härmed lemna!, icke kan, äfven om det skulle

tillvinna sig sympatier, för närvarande leda till något resultat, bär jag

ej velat framställa eller motivera några bestämda yrkanden rörande de

bestämmelser, som borde införas i riksdagsordningen, men jag bifogar

till denna motion ett utkast, för att visa, huru jag tänkt mig saken,

och äfven för att söka ådagalägga, att valbestämmelserna icke behöfva

blifva särdeles invecklade; man må öfverse med de formella bristerna,

då utkastet icke varit underkastad! någon granskning.

Till förklaring af vissa punkter må följande i korthet nämnas.

Vid minskning af antalet valkretsar, som skola välja enligt nuvarande

bestämmelser, måste rubbning göras i de nuvarande valkretsarne.

Då dessa för närvarande äro mycket ojemna till storleken, i det att

invånareantalet i valkretsarne på landet vexlar mellan knappt 11,000

och öfver 39,000, synes en utjemning önskvärd. Men om en reglering

skall ske, synes det lämpligt att ytterligare fortgå på den år 1894

inslagna vägen att fixera riksdagsmännens antal på det sätt, att man

fastslår antalet landtrepresentater för hvarje län, äfvensom riksdagsmännens

antal från de stora städerna. Detta sätt att reglera antalet,

hvilket förekommer t. ex. i Norge och England, medför vissa fördelar,

särskild! genom att gifva mera stadga åt valkretsindelningen, utan att

behöfva föranleda till orättvisa, då ju omreglering kan ske, om större

rubbningar i folkmängdsförhållandena skulle inträffa. Att indelning af

hvarje län i ett visst antal valkretsar sker oberoende af domsagorna,

synes mig icke vara till någon olägenhet, då ju domsageindelningen

icke i detta afseende kan hafva någon nämnvärd betydelse. I sammanhang

dermed måste ifrågasättas att minska städernas öfvervigt öfver

landsbygden med afseende å riksdagsmännens antal i förhållande till

folkmängden. Den naturliga tillväxten af de folkklasser, som taxeras

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

för inkomst i allmänhet eller ock för »annan fastighet», under det jordbrukarnes

klass är i stadigt nedgående, medför, att den stora skilnad,

som fordom förefans mellan stad och land i fråga om intressen, nu

alltmera utjemna^: handtverk, industri och handel förekomma nu i stor

utsträckning äfven på landet. Och dessa särintressen behöfva nog ej

längre någon så stor uppmuntran, som var nödig, då städernas gamla

borgarstånd skulle ersättas inom representationen. Deremot kan en

annan omständighet, som tydligen visar, att allmänheten allt mera

önskar samla sig till vissa genom kommunikationer eller industriarbete

fördelaktiga platser och der bilda s. k. municipalsamhällen, föranleda

till särskilt beaktande. I vissa afseenden förete dessa platser stor likhet

med stad, och då det uppenbarligen är en obillighet, att de härstädes

boende valmännen genom lättheten att gå till val skola faktiskt

betyda mera vid valet än en hel socken, som kan hafva mångdubbelt

flera röstberättigade och vida större folkmängd, synes man böra lägga

dessa köpingar och municipalsamhällen till städerna. Der skola de i

sin mån bidraga till att utjemna de mindre städernas valkretsar och

måhända förhindra, att alltför aflägsna städer sammankopplas, såsom

t. ex. Östersund och Hudiksvall, Filipstad och Askersund med flera.

Och å andra sidan må man rättvisligen fråga sig: hvad är det egentligen,

som motiverar skilnaden vid riksdagsmannaval mellan Gnesta och

Trosa, Katrineholm och Torshälla, Sundbyberg och Sigtuna med flera?

Landets folkmängdssiffra (år 1900), delad med antalet riksdagsmän,

ger valqvoten ( ) 22,332. Rättvist kunde således vara att lägga

denna folkmängdssiffra som grundval vid den uppdelning i stadsvalkretsar

och landtkommuners. valkretsar, som anses nödig.

Städernas folkmängd (år 1900) ................................. 1,103,951

med tillägg af köpingarnes (år 1899 enl. Kong!

Maj:ts prop.) .................................................... 31,431

och municipalsamhällenas (år 1899 enl. Kongl.

Maj:ts prop.) ............................................................ 152,606 1,287,988,

fördelad på 55 representanter, lemnar siffran 23,418 (delad på 57 representanter

22,596). Deremot gifver den för landsbygden återstående

folkmängden, sedan köpingar och municipalsamhällen afdragits (4,032,490

—184,037), 3,848,453, delad på 125 representanter, siffran 30,787. Billigheten

skulle då rätteligen kunna kräfva, att länsvalen tillförde landsbygden

ersättning härför: skulle folkmängdsresultatet alltigenom blifva

normerande, så skulle landsbygden hafva rätt att utkräfva alla platserna

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

vid länsväg Så kommer dock tydligen icke att gå, utan blir det helt

visst städerna och andra tätt befolkade platser, som dervid fälla utslaget

och merendels tillhandahålla de för den stora väljarekåren mest omtyckta

kandidaterna. Det mesta man kan räkna med vore väl, att i

de län, som ha att välja mer än eu representant, landsbygden skulle

kunna få fram måhända halfva antalet. Med tillägg af de 25 öfrige

skulle stadsrepresentanterna sålunda komma att inalles uppgå till 80,

eller samma siffra som nu. Landsbygdens förhållande mellan folkmängd

och representationsrätt blefve dervid fortfarande lidande, men

dels ökas städers, köpingars och municipalsamhällens folkmängd fortare,

dels tillkomma säkerligen nya sådana, hvarför man måhända gör klokast,

om man nu tillmäter dessa platsers representationsrätt rum att växa i.

För de val, som ske efter allmän rösträtt, synes äfven lämpligt,

att i riksdagsordningen bestämmes, huru många skola utses från hvarje

län, och att hvarje län bildar en valkrets liksom äfven Stockholms

stad. Huruvida valen böra sko medelst elektorer eller omedelbart, må

lernnas derhän. Det förra sättet vore enligt mångas mening att föredraga,

åtminstone till en början, emedan det ej ger anledning till så

stor röstsplittring, men den allmänna meningen synes föredraga de

omedelbara valen.

Deremot förtjena!- uppmärksammas en idé, som numera arbetar

sig fram och som omfattas med stigande intresse — den proportionella

valmetoden. Tanken härpå väckes till och med nu från rent socialistiskt

håll vid årets riksdag. Enligt mitt förmenande är det nödvändigt —

för att få fram en i praktiken så svårfattlig procedur — att man går

försöksvägen. Det gäller således till en början att tillämpa idén på

ett visserligen generelt, men ej så omfattande sätt, i all synnerhet som

tillämpningen fordrar ett sammanförande af valmännen till större valdistrikt,

och detta strider mot nu gängse åskådningssätt och önskningar.

Skall systemet i en framtid kunna komma till någon större användning,

så synes man nu böra välja en rätt tidpunkt för dess införande och ej

uppskjuta, till dess att nya valmän kunna finna det fördelaktigast att

slippa en metod, som måhända minskar deras makt.

Bland vetenskapsmännen råda olika meningar om den bästa metoden.

Ju mera exakt utslag man fordrar, dess krångligare och svårfattligare

blir naturligtvis systemet. Men nöjer man sig till en början med att

finna en bättre metod än den nuvarande, och ej anser det möjligt att

med ens få fram den allra bästa, så skulle jag vilja föreslå, att man i

alla valkretsar, der mer än en riksdagsman väljes, inför ett mycket

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

enkelt sätt att gå till väga: man röstar med blott ett namn på sin

valsedel, och det antal, som skall väljas, uttages bland dem, som fått

de högsta röstetalen. På sådant sätt kunde samtliga på allmän rösträtt

grundade val ske med undantag af de minsta länens: Gotlands,

Uplands, Jemtlands och Norrbottens, som blott skulle välja en riksdagsman

hvar. Men här torde åter de förherskande intressena vara

temligen ensartade och, till dess folkmängden hunnit ytterligare stiga,

detta kunna motivera, att blott de folkrikare länen finge börja att tilllämpa

metoden. —• Ett annat sätt, för att konseqvent tillämpa idén,

vore att, utan så skarpt tagen hänsyn till folkmängdssiffran, gifva äfven

dessa mindre län rätt att välja 2 riksdagsmän hvar. Dervid kunde

möjligen också antalet för Stockholms stad tåla vid att höjas från i

utkastet upptagna 2 till 3. Hela antalet länsvalda riksdagsmän blefve

derigenom 55, och Andra Kammaren komme att bestå af 235 representanter.

De städer, som välja två eller flere riksdagsmän, torde äfvenledes

böra tillämpa idén för sina kretsval. För att dock ej onödigtvis bryta

med hittills följd anordning i Stockholm, torde man ej böra bilda mindre

valkretsar, än att 2 riksdagsmän kunna väljas.

Att värnpligtsstrecket ej gerna bör införas, derför talar det praktiska

skälet, att i stora kommuner valförrättningen skulle betydligt fördröjas,

om någon kontroll härom skulle ske »vid valförrättningens

början.» Valtrassel kan också lätt skapas dermed. Streckets betydelse

som garanti torde också väsentligen öfverdrifvas.

För kretsvalen kunde nu gällande valrättsbestämmelser bibehållas,

men då vissa brukare och arrendatorer för närvarande äro särskildt

vanlottade, bör någon ändring ske för dem. Arrendevärdet kan naturligen

aldrig här tagas efter 6 procent.

I utkastet finnes upptagen en föreskrift om upprättande för de

val, som förrättas efter nu gällande census, af stående vallängder, hvari

valmännen införas efter anmälan. Dermed afses att bringa ordning i

vallängderna, som ej vidare skulle hafva något att göra med de kommunala

röstlängderna. Granskningen af de gamla valmännens befogenhet

skulle derigenom underlättas, och de nytillkomne valmännen hade vid

anmälan om införande i längden tillfälle att styrka sin valrätt. För

de val, som skulle förrättas på grund af allmän rösträtt, torde deremot

vallängderna kunna upprättas vid hvarje valtillfälle på grund af mantalslängden

med skyldighet för valmännen att vid röstsedlarnes aflemnande

uppvisa behörigt skatteqvitto.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

Herr von Friesen och medmotionärer hafva i motionen n:o 197

anfört följande:

»Att numera och icke minst efter sistlidne Riksdags beslut i

värnpligtsfrågan en utsträckning af valrätten till Andra Kammaren är

ett. reformkraf, som ej längre låter sig afvisas, måste genom Kongl.

Maj:ts proposition n:o 65, med förslag till ändrad lydelse af vissa paragrafer

af regeringsformen och riksdagsordningen, anses hafva blifvit

officielt erkändt. Men om också en sådan betydelse må tillerkännas

nämnda proposition, så är. dock det sätt att lösa rösträttsfrågan, som

deri föreslås, med hela den invecklade garantiapparat, som kännetecknar

det kongl. förslaget, icke af beskaffenhet att af vännerna till en effektiv

rösträttsreform kunna godtagas. Derför se sig undertecknade föranlåtna

att i denna för vårt folks framtid vigtiga angelägenhet yrka afslag å

nämnda proposition och framlägga ett väsentligen ändradt förslag till

främjande af rösträttsfrågans lösning.

Visserligen har i meranärnnda, proposition upptagits den grundtanke,

som vid 1900 års riksdag framstäldes i en motion af ett åttiotal

ledamöter af Andra Kammaren, nemligen att den åsyftade utsträckningen

af den politiska valrätten skulle väsentligen baseras på utöfvande af

kommunal rösträtt och en uppnådd ålder af 25 år. Den på Riksdagens

begäran verkstälda utredningen har ock gifvit vid handen, att ett konseqvent

genomförande af det s. k. kommunalstrecket skulle tillföra valmanskåren

en betydande förstärkning (omkring 36 procent) af nya valmän.

Men regeringen bär icke, såsom man särskilt efter beslutet i värnpligtsfrågan

haft skäl att förvänta, i liflig känsla af sakens vigt och med

fullt förtroende till nationen vågat taga det ifrågavarande steget helt

ut, utan sökt neutralisera reformens verkan genom en rad af så kallade

garantier och inskränkande bestämmelser, som gorå, att den kongl.

propositionen i dess föreliggande skick icke bör af Riksdagen antagas.

Till de garantier, som böra aflägsnas, räkna vi till en början den

alldeles opåkallade skärpningen af det nuvarande utskyldsstrecket. Detta

föreslås i § 14 inom. 1 af riksdagsordningen i dubbel måtto skärpt, ej

blott så, att skuldfrihet i fråga om utskylder skulle, utom såsom hittills

vid valtillfället, jemväl hafva förefunnits vid två föregående godtyckligt

valda tidpunkter, utan äfven så, att detta sålunda bestämda vilkor hädanefter

skulle komma att gälla både krono- och kommunalutskylder i

stället för, såsom hittills, enbart de senare. Äfven om det medgifves,

att fullgjord skattepligt liksom fullgjorda värnpligtsöfningar lämpligen

kan uppställas såsom vilkor för rätt att utöfva aktivt medborgarskap,

så följer dock ingalunda deraf, att en utsträckning af den politiska val
-

Herr von

Fricsens m. fl.

motion.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

rätten skäligen bör betinga utsträckt fordran från statens sida på skattepligtens

ordentliga fullgörande under längre tid och i annan ordning

än den nu föreskrifna, hvilken vi ej tänkt oss ändrad. Att en dylik

skärpt bestämmelse om guldna utskylder under valåret och två år före

valet skulle såsom vilkor för utöfvande af valrätt, hvad beträffar den

mera rörliga delen af befolkningen och framför allt kroppsarbetarne,

hvilka på grund af sitt yrke ofta nog tvingas att byta om vistelseort,

visa sig särdeles egnad att framkalla valtrassel, har af en regeringens

ledamot redan reservationsvis blifvit anmärkt, och vi instämma lifligt

deri. Yi tillåta oss derjemte att erinra, hurusom i fråga om valbarheten

före år 1888 i § 19 riksdagsordningen fans ett stadgande af innehåll,

att valbare till Andra Kammaren äro män, som uppnått tjugufem års

ålder samt eg a och minst ett år före valet egt valrätt inom vederbörande

kommun. Men just i följd af de många, ännu i friskt minne varande

valprocesser, som af stadgandet, att en riksdagsmannakandidat måste

ej blott tega», utan äfven »minst,ett år före valet hafva egt» en icke

af obetalda utskylder störd valrätt, framkallades, fann man sig föranlåten

att ur grundlagen aflägsna ifrågavarande från principiel synpunkt obehöfliga,

men i praktiskt afseende besvärliga bestämmelse. Och på enahanda

sätt torde det väl komma att gå, derest man inläte sig på det

otacksamma försöket att i fråga om valrätten skapa en liknande eller

ännu strängare bestämmelse än den, som förut med så dåligt resultat

blifvit pröfvad i fråga om valbarheten. Ett sådant stadgande skulle

helt visst, efter att ha kommit åtskillig förargelse åstad, blifva af ganska

förgänglig art.

Äfven om det vid första påseendet kan tyckas befogadt att, då det

gäller politisk valrätt, fordra fullgjord skattepligt framför allt till staten

och ej blott, såsom hittills varit fallet, till kommunen, så lärer dock,

oafsedt den ökade anledning till valtrassel, som en dylik fordran skulle

medföra, ett närmare öfvervägande gifva vid handen, att nu gällande

stadgande är för ändamålet fullt tillräckligt. Den kommunala rösträtten,

med hvilken ifrågavarande stadgande är förknippadt, utgör redan nu

och skulle enligt förslaget i än högre grad för framtiden komma att

utgöra grundvalen för den politiska, och vidare äro ju, då det gäller

erläggande af direkt skatt, de kommunala utskylderna i de allra flesta

fall de mest betydande. I fråga om medborgares ekonomiska skyldigheter

gent emot staten måste för öfrigt erläggande af de indirekta pålagorna,

som utgå under form af tullar, sockeraccis o. s. v. och vid

hvilka intet häftande för oguldna utskylder kan ifrågakomma, anses

såsom det väsentliga I jemförelse med de indirekta skatterna, hvilka

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

år 1900 uppgingo till omkring 22 kronor per hufvud och alltså för en

arbetare med familj måste beräknas till tre eller fyra gånger den summan,

sammankrymper det direkta skattebidrag i mantalspenningar och

bevillning, som erlägges af den, hvilken står existensminimum närmast,

till en ren obetydlighet, som ofta nog knappt torde räcka till att täcka

kostnaden för indrifvandet vid försummad inbetalning i rätt tid. I

hvarje fall skulle en mistning af valrätten för tre år utgöra ett allt för

hårdt och ojemnt drabbande straff för medborgare, som i öfrigt samvetsgrant

fullgjort sina pligter mot stat och kommun, men som ett år

af valperioden af kanske rent tillfällig anledning komme att häfta för

ett ej inom föreskrifven tid inbetaldt skattebelopp, måhända af ganska

ringa värde.

Det från flera håll: anförda skälet, att en bestämmelse om tre års

inom föreskrifven tid gnidna utskylder på ett afgörande sätt skulle förhindra

eventuella försök att obehörigen påverka valresultatet genom

inbetalning för ett större antal röstegande af deras utskylder, torde ej

mycket betyda. Sådana försök, om de verkligen i vårt land skulle

ifrågakomma, torde vida kraftigare motverkas genom en vaksam press

och laga domstolars utslag. Visserligen måste medgifvas, att det antal

medborgare, som häfta för oguldna kommunalutskylder och som derigenom

gå förlustiga sin politiska rösträtt, redan under nuvarande förhållanden

är bedröfligt stort, framför allt i de större städerna. Men

icke lärer en skärpning af utskyldsstrecket vara det rätta medlet att

åstadkomma välbehöflig rättelse i detta missförhållande, utan bör väl

boten härför fast mer sökas i ett kraftigt och mera ändamålsenligt inrättadt

uppbördsväsen. Då dertill kommer, att, såsom i den kongl.

propositionen med fullt fog finnes anmärkt, det skärpta utskyldsstrecket

endast kan antagas medföra obetydlig minskning af .valmanskåren, så

torde den föreslagna bestämmelsens värde såsom garanti befinnas vara

af så pass tvifvelaktig art, att den äfven ur denna synpunkt utan afsaknad

lärer kunna ur förslaget utgå.

Samma öde bör enligt vår mening vederfaras äfven den i § 14

mom. 3 föreslagna garantien af dubbla röster för valmän, som äro gifta

eller minst 40 år gamla. Detta förslag, som innebär en alldeles ny

och i vårt land oförsökt tillämpning af den graderade röstskalan, synes

nemligen skola leda till besynnerliga konseqvenser. Ty hvarken lärer

ingåendet af äktenskap eller öfverskridandet af det fyrationde lefnadsåret

i och för sig kunna sägas konstituera någon större politisk vederhäftighet

hos en valman. Äfven om det medgåfves, att egenskapen af

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 3 Sund. 6 Höft. L l

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

familjefader bör kunna förväntas öka vederbörande valmans samhällsintresse

i någon grad, så måste dock å andra sidan erinras derom, att

ett lättsinnigt ingånget eller olyckligt giftermål ofta nog kan vara

egnadt att skapa bekymmer och försämra en ekonomiskt mindre väl

lottad mans ställning. Det är vidare svårt att förstå, hvarför ett genom

skilsmessa eller genom hustruns frånfälle upphördt, måhända barnlöst,

äktenskap skulle medföra större politiska rättigheter än en ogift mans

aktningsvärda bemödanden att jemte sig sjelf försörja åldriga föräldrar

eller andra anförvandter. Den ogifta, sjelfförsörjande qvinnan skulle

fortfarande komma att sakna politisk rösträtt, medan åter den gitta

qvinnan skulle under en viss de! af mannens lif (25—40 år) representeras

af dennes dubbelröst. Åldringar, hvilka trots vunnen lifserfarenhet

dock på grund af naturens ordning redan börjat slappas i sitt politiska

intresse, skulle tillmätas dubbla röster, d. v. s. erhålla full rösträtt,

medan kraftfulla män i blomman af sin ålder, för så vidt de lefva

ogifta, skulle stanna vid en röst, d. v. s. faktiskt gå förlustiga hälften

af sin nuvarande rösträtt. Att en ogift, erfaren och kunskapsrik man i

sina bästa år skulle förfoga endast öfver en röst, medan en annan, till

äfventyrs mindre erfaren och mindre kunskapsrik, skulle ega två,

allenast af den grund, att han vore gift, kan väl ej heller sägas vara

särdeles lämpligt och rättvist.

Oafsedt dessa och åtskilliga andra oegentligheter, som tvåröstsystemet,

med den egendomliga tillämpning det i den kongl. propositionen

erhållit, skulle komma att medföra, torde man böra väl betänka

sig, innan man företager sig att i vår riksdagsordning iöra in den graderade

röstskalans princip, när det gäller val till Andra Kammaren.

Sjelfva principen om graderad röstskala strider afgjordt mot den åskådning,

som sedan länge hos vårt folk blifvit rotfäst, nemligen att vid

dessa val samfäld och lika rösträtt utan hänsyn till de röstberättigades

olika stånd eller ekonomiska vilkor bör vara rådande. Om således skäl

finnas, hvilka under alla förhållanden — alltså äfven vid mera genomgripande

rösträttsförslag och om en mera rationel form för den graderade

röstskalans användande vore funnen — bestämdt tala emot en

sådan anordning, har man så mycket mera anledning att, i likhet

med tvenne af regeringens medlemmar, betvifla lämpligheten af att

inom ramen af den nu föreslagna rösträttsutvidgningen söka bringa till

användning en dylik garantibestämmelse. Den praktiska erfarenhet,

som just i våra dagar vunnits i fråga om den graderade skalans användning

i Belgien, kan sannerligen ej heller sägas mana till efterföljd.

Att för öfrigt den i kongl. propositionen förebragta utredningen

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

rörande det ifrågasatta tvåröstsystemets verkningar, omfattande endast

hufvudstaden och fem spridda län, är i hög grad bristfällig, särskild!

då det gäller tillämpningen af ett så pass originel! och i den föreslagna

formen hittills aldrig försökt projekt, faller genast i ögonen. Skulle

åter de slutsatser, chefen för justitiedepartementet af detta ganska ofullständiga

och ännu ej publicerade statistiska material i sådant afseende

ansett sig berättigad att draga för hela riket, verkligen visa sig hålla

streck, så torde deraf med all önskvärd tydlighet framgå, att ifrågavarande,

för våra förhållanden främmande bestämmelse om dubbla röster

för vissa valmän, såsom garanti betraktad, lärer bli skäligen värdelös

och sålunda utan vidare bör kunna lemnas ur räkningen.

Äfven den på regeringens eget initiativ föreslagna ändringen af

§ 13 inom. 3 riksdagsordningen, hvarigenom de större städerna obligatoriskt

skulle, så vidt lämpligen ske kan, efter församlingar och rotar

indelas i enmansvalkretsar, synes vara eu nyhet af mer än tvifvelaktigt

värde. Hvad genom en sådan ändring skulle stå att vinna, är svårt

att inse. Ty »det naturliga utjemnande af tillfälligheter», som i kongl.

propositionen anföres såsom en hufvudgrund för nämnda förslag,

måste betecknas såsom ett synnerligen svagt och otillfredsställande

skäl. Fastmer lärer den, som är något närmare bekant med välförhållandena

i landets större städer, ha anledning befara, att ett dylikt stadgande

snarare skulle verka i den rigtningen, att storstadsvalen mer än

hittills blefve utsatta för oberäkneliga inflytelser af kotteriintressen och

småaktiga partiintriger, som inom trängre kretsar alltid ha lättare att

göra sig gällande till förmån för dem, som äro starkast och djerfvast i

att anlita agitationens konstgrepp. Hittills har, såvidt till vår kännedom

kommit, ingen olägenhet försports af den åt städer, som har att

välja mer än en riksdagsman, genom riksdagsordningens § 16 mom. 5

medgifna rätt att efter godtfinnande vidtaga en indelning af staden i

valkretsar eller ej. Stockholm är, såsom bekant, den enda af hithörande

städer, som hittills begagnat sig af denna rätt, medan Göteborg, Malmö,

Norrköping och Gefle utse sina riksdagsmän utan dylik indelning i

kretsar. Ifrågavarande förslag till grundlagsändring, som går stick i

stäf mot tidens rigtning att genom sammanslutning i kretsar med vidsträcktare

valrätt söka höja valens nivå, lärer hvarken kunna anses

nödigt eller nyttigt, och vi våga derför uttala den förhoppning, att det

ej måtte vinna Riksdagens bifall.

Nästan omöjligast af alla de i den kongl. propositionen ifrågasatta

garantierna verkar emellertid förslaget att genom en ändring af § 57

regeringsformen grundlagsfästa ej blott vilkoren för utöfvande af korn
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

munal rösträtt — en sådan tanke kan under lämplig form hafva godt

fog för sig — utan äfven röstberäkningen; d. v. s. den 100-gradiga

röstskalan i stad och den 5,000-gradiga å landsbygden skulle hädanefter

ej kunna ändras utan genom samstämmigt beslut af Konungen

och två lagtima Riksdagar under olika valperioder. Detta förslag är

till sitt innehåll icke blott onödigt — valrätten till Första Kammaren

har hittills ansetts tillräckligt kringgärdad genom kommunallagarne —

utan äfven rent af framstegsfiendtligt, enär det kan komma att utgöra

ett i grundlagen inlagdt hinder för genomförande af välbehöfliga ändringar

i skatteväsendet och dermed sammanhängande ändringar af bestämmelserna

för den kommunala röstberäkningen. Formen för förslaget

är dessutom särdeles olycklig, enär det skulle skapa ett nytt slags lag

här i landet, som delvis vore af grundlags och delvis af allmän lags

natur, hvarvid gifvetvis gränslinien mellan de delar af lagen, som borde

räknas till det ena eller andra slaget, måste blifva föremål för ständiga

tvister.

Det i kongl. propositionen för ifrågavarande förslag anförda

skälet, att derigenom äfven skulle vinnas, att »föreskrifterna om de val,

som äro bestämmande för Första Kammarens sammansättning i sin

helhet, erhölle grundlags helgd», förefaller föga öfvertygande. Med

lika stort, om icke större, fog skulle kunna påstås, att vilkoren för valrätt

till Andra Kammaren ej borde behöfva omgifvas med större helgd

än den man hittills ansett tillräcklig för bestämmelserna angående valrätten

till Första Kammaren, hvilka, såsom bekant, väsentligen äro beroende

på kommunallagarne och således af allmän lags natur. Det

kan för öfrigt i fråga om kommunallagarne, hvilka beröra förhållanden af

mera praktisk art, vara förmånligt, att apparaten vid deras ändring ej

är alltför tung; samtycke af båda statsmakterna synes oss i detta fall

vara garanti nog, utan att man derutöfver skulle behöfva fordra de omständliga

formerna för grundlagsändring.

På samma gång vi alltså, i anslutning till det anförda, yrka, att

ofvan berörda förslag till ändring af § 57 regeringsformen samt af §

13 mom. 3, § 14 mom. 1 och 3 riksdagsordningen icke måtte bifallas,

vilja vi såsom vår mening uttala, att den aktningsvärda, sträfsamma

och relativt ekonomiskt tryggade samhällsklass, som i allmänhet går

under namn af jordtorpare, icke bort — såsom i kongl. propositionen

skett — på grund af vissa formella svårigheter, hvilka ej torde vara

omöjliga att öfvervinna, i fråga om sina statsborgerliga rättigheter afspisas

med en obestämd anvisning på framtiden. Yi finna fastmer, att

dessa, enligt den verkstälda utredningen, till ett antal af omkring

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

53,000 uppgående bofaste, om också ej sjelfegande, småjordbrukare

skulle utgöra eu lämplig förstärkning åt landsbygdens valmanskår och

att de utan afvaktande af den ovissa utgången af kommunalsskattereformen

böra göras kommunalt och dermed äfven politiskt röstberättigade.

Detta torde kunna gå för sig derigenom, att jordtorparnes lägenheter

göras till föremål för särskild taxering, såsom i vår motion n:o 198 om

ändringar i kommunalförordningarne närmare utvecklas, i hvilken

motion vi hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

begära utarbetande och framläggande af ett i nämnda rigtning gående

förslag, som vid nästkommande riksdag samtidigt med de här påyrkade

grundlagsändringarna kunde föreligga till antagande.

Den hufvudsynpunkt, från hvilken vi förmena, att den föreliggande

frågan om en utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra Kammare

bör bedömas, är en helt annan än den, som faktiskt funnit sitt uttryck

i regeringsförslaget, eller att vissa kategorier af samhällsmedlemmar må

medgifvas aktivt deltagande i statslifvet, endast under förutsättning, att

den hittillsvarande maktfördeluingen ej alltför racket rubbas till jordegareklassens

nackdel och att valmanskåren ej måtte alltför starkt utvidgas.

Vi vilja, med en som vi tro rättvis uppskattning af det svenska folkets

i våra dagar uppnådda allmänna politiska mognad, i stället på allvar

göra .gällande den grundsats, som äfvenledes i kongl. propositionen

uttalats, men vid förslagets utarbetande, tyvärr, vunnit alltför litet

beaktande, nemligen att liufvudsyftet med eu sund valrättspolitik måste

vara »att, så vidt möjligt, alla goda krafter kallas att samarbeta till det

helas bästa». Det är vid tillämpningen af denna grundsats till statens

sanna fördel, att utan hinder af onödiga skrankor sjelfständigt verksamme,

oförvitlige svenske män af alla klasser och i så stort antal

som möjligt måtte genom politisk likställighet i afseende å rättigheter

och skyldigheter känna sig fullt solidariska samt att samhällsintressena,

de lägre som de högre, i det offentliga lifvet blifva så mångsidigt

representerade som möjligt. Först så kan den lifliga allmänanda fostras,

som i fredliga och, der så påfordras, äfven i krigiska värf ger lyftningåt

ett folks sträfvanden; först så kunna föråldrade klass-skilnader och

onaturliga motsättningar af landsbygdens och städernas intressen småningom

utplånas, och nationen, genomströmmad af eu stark gemensamhetskänsla,

få inre kraft att följa med tidens snabbt fortskridande

civilisatoriska sträfvanden på olika områden. Väl erfordras hädanefter

som hittills vissa bestämmelser rörande valmannens allmänna vederhäftighet;

men dessa få ej vara af den art, att de trakassera honom

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

vid utöfvande af politiska rättigheter eller utestänga alltför många

medborgare från valrätt.

Redan länge har en verksam politisk valreform påkallats af den

märkliga förskjutning af krafterna på det ekonomiska och sociala lifvets

område, som under de sista årtiondena af förra århundradet hos oss egt

rum, i det Sverige utvecklat sig från ett väsentligen jordbruksidkande

land till en stat, der industri och andra näringar intaga en betydande

plats vid jordbrukets sida. Dessutom har den i hög grad förbättrade

folkupplysningen, den ökade samfärdsel mellan landets olika delar, det

allt lifligare deltagandet i det kommunala lifvet samt åtskilliga andra

faktorer, som det här blefve för vidlyftigt att uppräkna, gjort behofvet

af en omfattande utsträckning af valrätten till Andra Kammaren känbar!.

Flera talrika samhällsklasser eller delar af klasser, som ega tillräcklig

bildning och tillräckligt sjelfständig ställning för att deltaga i

det aktiva statslifvet, göra nemligen med skäl anspråk derpå och gifva

alltmera tydligt till känna sitt missnöje öfver att vara från rösträtt

utestängda. Hit höra — förutom de redan nämnda jordtorparne — en

mängd kroppsarbetare och handtverkare, mindre löntagare, egare af

hus å annans mark och små arrendatorer in. fl., hvilka på grund af

gällande olämpliga valrättsbestämmelser för närvarande sakna all politisk

befogenhet. Det kan derför i våra dagar och inom ett så upplyst folk

som det svenska näppeligen längre anses klokt att ge näring åt missnöjet

genom att hålla på ett fåtalsvälde, som utesluter breda lager af

folket eller omkring 75 % af de myndige männen från tillfälle att på

något sätt inverka på stiftandet af de lagar, hvarunder de skola lefva,

eller på besluten om de skattebördor, som läggas på deras axlar. Häri

måste, mena vi, snart ske eu ändring, om ej vårt land skall komma

att räknas till politiskt efterblifna länder; enligt uppgifterna i kongl.

propositionen är det ju bland Europas konstitutionelt styrda stater endast

tre, Ungern, Italien och Rumänien, som i förhållande till sin folkmängd

ha lägre procent af valmän än Sverige.

Efter det beslut, som vid sistlidne riksdag fattades om en betydande

utsträckning af värnpligten, framstår krafvet på en effektiv utvidgning

af den politiska rösträtten såsom ännu mera trängande än förr. Detta

kraf har också både vid härordningsfrågans behandling förra året och

genom den framlagda kongl. propositionen vunnit offentligt erkännande,

hvilket ju förr dess hellre borde öfvergå från ord till handling. Ty det

måste allvarligen besinnas, att de uppoffringar, vi göra för det yttre

försvaret, kunna komma att sakna ansedd verkan, om vi ej i tid göra

hvad vi kunna för att inom den nya värnpligtshären framkalla den

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

samhörighetskänsla, den sunda och kraftiga medborgaranda, som ensam

är mäktig att utbilda vår här till en verklig folkhär och att i farans

stund gifva åt densamma den fasta sammanhållningen i kampen för

rättigheter, dem alla känna som gemensamma. Rösträttsfrågan är i

sjelfva verket, om vi se till djupet af densamma, att betrakta som vår

inre försvarsfråga, hvars lösning utgör ett nödvändigt komplement till

en tidsenlig och effektiv anordning af det yttre försvaret.

Väl kunde under sådana omständigheter med skäl ifrågasättas, att

åt hvarje välfräjdad och myndig svensk man, som fullgjort sin värnpligt,

icke häftar för påförd skatt och derjemte motsvarar de i § 26

riksdagsordningen specificerade oförvitlighetsfordringarna, tillerkändes

rösträtt. Detta må bli framtidens mål; men för närvarande torde

reformens vänner göra klokast i att söka vinna hvad som på redan

befintlig grund kan vara möjligt att nu ernå.

Ett vilkor för valrätt, som i de flesta moderna stater spelar en

vigtig roll, om ock på mycket olika sätt formuleradt, är den i och för

sig mycket nära liggande fordran på att en valman skall ha egen och

fast bostad. Hos oss torde man för en sådan fordran näppeligen kunna

utpeka en enklare och mera praktisk form än att, efter borttagandet af

det nuvarande politiska censusstrecket, fasthålla vid nu gällande bestämmelser

om kommunal valrätt såsom vilkor för den politiska. För att ega

rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter fordras nemligen, enligt

lcongl. förordningarne af den 21 mars, resp. 23 maj, 1862 angående

kommunalstyrelse på landet, i stad och i Stockholm, jemförda med

bevil!ningsförordningen, förutom andra vigtiga qvalifikationer, såsom att

vara svensk undersåte, myndig, välfräjdad och bosatt, d. v. s. mantalsskrifven

inom kommunen, äfven att ega, arrendera eller med stadgad

åborätt innehafva fastighet till minst 100 kronors taxeringsvärde eller

vara uppskattad till en årsinkomst af minst 500 kronor. Detta innebär

med andra ord, att den kommunalt röstberättigade skall ega fast bostad

och en ekonomisk ställning, som föga kan sägas höja sig öfver existensminimum.

För hans allmänna vederhäftighet har man ytterligare sökt

en borgen i stadgandet, att han ej får häfta för oguldna kommunalutskylder.

Det s. k. kommunalstrecket synes alltså genom de dermed förbundna

vilkoren väl lämpa sig såsom grundval för den politiska valrätten

och har äfven alltsedan 1866 så betraktats. Om man nu, såsom

vi förutsätta, aflägsnar de hittills derutöfver för valrätt till Andra Kammaren

uppstälda censusbestämmelserna, kan emellertid anses påkalladt

att ytterligare söka befästa grundvalarne för den kommunala rösträtten,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvilka för framtiden skulle få ökad betydelse. Ett sådant befästande

torde lämpligen ske genom att göra ifrågavarande rösträttbestämmelser

oberoende af bevillningsförordningens föreskrifter, hvilka kunna ändras

genom eu gemensam votering. Derjemte bör i grundlagen fullt klart

och tydligt fastslås deras egenskap af att vara bestämda genom lag,

stiftad af Konung och Riksdag gemensamt. Till vinnande af det förra

ändamålet föreslå vi, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla om utarbetande och framläggande inför nästkommande Riksdag

af förslag till vissa ändringar af kommunalförordningarne i nämnda

syfte; se närmare vår motion n:o 198. Det senare ändamålet åter hemställa

vi måtte främjas genom ett tillägg till § 57 regeringsformen.

Våld förslag till den kommunala rösträttens grundlagsfästande skiljer

sig dock, såsom lätt inses, från regeringens i två vigtiga afseenden,

nemligen först och främst deruti, att vårt förslag endast afser vilkoren

för den kommunala rösträttens utöfvande, icke röstberäkningen, och vidare

deruti, att rösträttsbestämmelserna, liksom öfriga delar af kommunallagarne,

genom grundlagens bud uttryckligen föreskrifvas skola vara

af allmän lags natur och sålunda vid ändring beroende på båda statsmakternas

beslut, men utan att, såsom i kong], propositionen föreslagits,

blifva underkastade de för grundlagsändring stadgade formerna.

Ett annat vilkor för den politiska valrätten ger sig af sig sjelf

genom det ofvan uppstälda krafvet på fullgjord värnpligt, nemligen att

valmannen skall hafva uppnått en sådan ålder, att det väsentliga af

nämnda tjenstgöring i regel måste anses undangjordt. Detta är fallet

vid inträdet i tjugufemårsåldern, som alltså lämpligen kan sättas som

gräns för den politiska myndighetsåldern. Genom en sådan höjning

af valmannens ålderskompetens, hvilken för den, som söker garantier,

naturligtvis måste anses medföra sannolikhet för något större mognad

i omdömet hos valmannen, vinnes dessutom, att vilkoren för valrätt

och valbarhet kunna sammanfalla. Med den formulering, som i vårt

förslag till ändring af § 14 riksdagsordningen gifvits åt åldersbestämmelsen,

nemligen att valrätt eger den i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigade man, »som uppnått eller under det år valet hålles

uppnår tjugufem års ålder», skulle emellertid en medborgare erhålla sin

politiska befogenhet ett år tidigare än enligt regeringens förslag. Detta

innebär en icke oväsentlig fördel för sådana män, som under sjelfva

valåret fylla 25 år och som eljest måste bli 27 å 28 år gamla,

innan de kunde komma i tillfälle att deltaga i de vid hvarje treårsperiods

slut infallande valen till Andra Kammaren. Å andra sidan kan

ett sådant stadgande näppeligen sägas innebära några olägenheter, då

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

värnpligtsöfningarna äfven efter deras utsträckning till kela den beslutade

tidslängden i regel skola vara fullgjorda under det tjugufjerde lefnadsåret.

Och hvad valbarheten beträffar, hvilken genom den föreslagna formuleringen

af § 19 riksdagsordningen i viss mån skulle påverkas af detta

stadgande, så torde det väl alltid komma att höra till de stora sällsyntheterna,

att någon skulle väljas till riksdagsman, innan han fylt tjugufem år.

Men äfven om så undantagsvis skulle inträffa, hinner den nyvalde riksdagsmannen

före lagtima riksdags början uppnå den nu stadgade åldern af

tjugufem år. Då man ej bör mer än hvad som med hänsyn till krafvet på

fullgjord värnpligt är nödigt öka ålderskompetensen, torde alltså ifrågavarande

förslag få anses innebära en god lösning af åldersfrågan. Af den

formulering, som i § 14 mom. 1 riksdagsordningen gifvits åt föreskriften om

fullgjorda värnpligtsöfningar, torde för öfrigt fullt tydligt framgå, att de,

som i laga ordning erhållit uppskof med värnpligtens fullgörande eller

blifvit derifrån befriade, ej härigenom lida intrång i sin rösträtt.

I vårt förslag till grundlagsändringar hafva vi dessutom upptagit

det i den kongl. propositionen, i följd af Riksdagens skrifvelse af år

1901, i § 14 riksdagsordningen införda stadgandet om valrättens bibehållande

vid flyttning från en kommun till annan samt genom nämnda

proposition i § 17 af rikdagsordningen föreslagna ordningsbestämmelser

angående vallängds kungörande och granskning, dervid dock de senare

bestämmelserna så till vida jemkats, att valman fortfarande som hittills

skulle ega att i fråga om egen valrätt göra framställning äfven under

valförrättningens fortgång.

Efter det vi sålunda sökt bortskära de onödiga och vanställande

utväxter, som vidlåda den kongl. propositionen, hvilar det af oss framlagda

förslaget till rösträttsreform väsentligen på två hufvudprinciper,

nemligen den kommunala rösträtten, gjord oberoende af bevillningsförordningens

föreskrifter och genom förtydligande af grundlagens bud

befästad, samt eu något höjd åldersgräns, hvilken bestämts som skett

med särskild hänsyn till den nya värnpligtslagens stadganden. I hufvudsak

kan alltså förslaget sägas vara fotaclt på den allt sedan 1866 vidhållna

historiska grunden, på hvilken det, så länge man vill fasthålla

vid den hittills varande valkretsindelningen, torde få anses tryggast att

bygga vidare. Men skulle denna grundval af Riksdagen förkastas och

de här framstälda moderata reformyrkandena afslås, torde frågan hafva

inträdt i ett sådant skede, att det bör tagas i allvarligt öfvervägande,

huruvida icke för vårt lands framtida konstitutionella utveckling nya

grundvalar må uppsökas.»

Bill. till Riksd Prof. 1902. 3 Sami. 6 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Herr Nordströms

motion.

Till utskottet

öfverlemnade

statistiska

tabeller.

Sammanfattning

af

förslagens

innehåll.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Slutligen har herr Nordström i sin motion, n:o 200, till stöd för

sitt skrifvelseförslag anfört, huivudsakhgen, att den allsidiga utredning

uti rösträttsfrågan, som 1900 års Riksdag hos Kong! Maj:t begärt,

ännu icke förelåge och ej heller kunnat medhinnas, samt att den af

Kongl. Maj:t framlagda propositionen i rösträttsfrågan icke syntes

vinna tillslutning inom något parti; hvarjemte motionären framhållit

bristen på samstämmighet mellan de vid innevarande riksmöte af enskilda

motionärer framlagda olika förslagen äfvensom frågans utomordentliga

vigt för vårt lands framtid och samfundsbyggnadens bestånd samt

behofvet af dess mogna och grundliga pröfning.

Förutom de handlingar, för hvilkas innehåll nu blifvit redogjordt,

hafva dels detaljerade tabeller öfver de kommunalt skattskyldiges fördelning

med hänsyn till deras rösträtt vid val till Riksdagen Andra

Kammare år 1900, särskild! för landsbygden, för städerna, för köpingar

och municipalsamhällen samt för hela riket, äfvensom öfver jordtorpare,

fördelade med hänsyn till deras årsafgifter m. m., år 1900, dels en

preliminär redogörelse för »ålders- och civilståndsfördelnmg af i en

egna kommunens angelägenheter röstberättigade män samt af j or - torpare inom Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs och Ge eborgs

län samt Stockholms stad år 1900» dels ock tabeller öfver nu

röstberättigade vid val till Andra Kammaren i procent af alla kommunalt

röstberättigade så väl för landsbygden som för städerna, öfver nu röstberättigade

jordegare och arrendatorer i procent af alla nu röstberättigade

samt öfver jordegare och arrendatorer i procent af alla, kommunalt

röstberättigade blifvit efter hand, i den mån de fullbordats, från

statistiska centralbyrån till utskottet öfverlemnade.

De utvägar att lösa frågan om utsträckning af den politiska

rösträtten, hvilka anvisats i de vid innevarande års riksdag framstälda

förslagen, äro, såsom af förestående redogörelse framgår, _ af mycket

skiljaktig natur; men man kan dock oaktadt all den vexling i meningar,

som i förslagen framträder, i vissa punkter spåra grundåskådningar i

ämnet, hvilka äro gemensamma för vissa bland förslagen och för frågans

bedömande äro af vigt och intresse.

Den kongl. propositionens grundtankar torde kunna. angitvas pa

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

följande sätt: den politiska rösträtten må utsträckas till alla kommunalt

röstberättigade män, som fylt tjugufem år samt frdlgjort sina skyldigheter

med afseende på skattebetalning och värnpligt; rösträtten skall på det sätt

vara graderad, att hvarje röstberättigad har en röst och att den, som

är eller varit gift eller uppnått fyrtio års ålder, skall hafva två röster;

flyttning från eu kommun till en annan må ej medföra förlust af rösträtt;

stadganden om röstlängdernas justering och deras vitsord böra i

grundlag intagas; de större städerna skola fördelas i enmansvalkretsar;

grundlags helgd bör beredas åt kommunallagarnes bestämmelser om

rösträtt och röstberäkning.

Grundsatsen att kommunal rösträtt skall vara hufvudvilkoret för

politisk valrätt har icke blott upptagits i Kong]. Maj:ts proposition,

utan äfven erkänts och tillämpats i herr von Friesens m. fl. motion.

Båda de nämnda förslagen hafva hemtat denna grundsats från nu

gällande stadgande i § 14 riksdagsordningen och äro sålunda i detta

stycke byggda på historisk grund. Likasom i Kong!. Maj:ts proposition

hänvisats till förändrad lagstiftning om kommunalbeskattningen såsom

den väg, på hvilken kommunal rösträtt och dermed politisk valrätt må

kunna beredas jordtorparnes talrika samhällsklass, så har äfven af

nämnde motionärer, herr von Friesen in. fl., uti motion n:o 198,

hvilken blifvit remitterad till lagutskottet, framlagts förslag om skrifvelse

till Kongl. Maj:t i syfte att få genomförda sådana ändringar i kommunallagarne,

att politisk valrätt må tillkomma jemväl jordtorparne.

Det historiskt gifna sambandet mellan kommunal och politisk

rösträtt har deremot i öfriga motioner mer eller mindre fullständigt

öfvergifvits. Friherre von Knorling jemte medmotionärer föreslå såsom

vilkor för politisk valrätt i stället för kommunal rösträtt egandeeller

brukningsrätt af jordbruksfastighet till värde af etthundra riksdaler

eller eganderätt af annan fastighet till samma värde eller ock

erläggande till staten af minst femtio öre i bevillning för årlig

inkomst. '' Herr Lundgren fordrar ej heller kommunal rösträtt, men

väl skattskyldighet till staten och kommun. Herr Lindblad åter förordar

visserligen, att en del af riksdagsmännen i Andra Kammaren fortfarande

skola väljas i mindre valkretsar med hufvudsakligen samma

bestämmelser i fråga om rösträtt som de nu gällande, men föreslår

äfven, att en annan del af nämnda kammares ledamöter skall välj as länsvis

med tillämpning af allmän rösträtt. Att valrätten till Andra Kammaren

skall, med öfvergifvande af nu gällande rösträttsvilkor, grundas på

allmän rösträtt, förordas af herr Gustaf Andersson, som dock önskar att

härtill skola knytas åtskilliga garantier utöfver de af Kongl. Maj:t före
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

slagna. Herr Branting slutligen har tagit steget fullt ut i sitt förslag

om allmän rösträtt för alla svenska medborgare, som uppnått

tjuguett års ålder och uppfylla de i § 26 riksdagsordningen stadgade

vilkor för valbarhet till riksdagsman.

I fråga om den ålder, som må fordras för valrätt, hafva samtlige

förslagsställare, med undantag af herr Branting, varit med Kong]. Maj:t

ense deri, att tjugufem års ålder ansetts erforderlig, om än bestämmelserna

härom något olika formulerats. Likaså hafva motionärerna i

allmänhet varit enige i att fordra fullgörande af åliggande värnpligtsöfningar.

Med afseende åter å det i den kongl. propositionen uppstäda krafvet,

att skattskyldighet gent emot staten och kommun skall vara ordentligt

fullgjord, hafva motionärerna i allmänhet i en eller annan form i sina

förslag upptagit ett sådant vilkor för valrättens utöfvande.

Kongl. Maj:ts förslag om införande af graderad politisk rösträtt

har icke vunnit understöd hos någon annan motionär än herr Lundgren,

som förordar tvågradig röstskala, grundad på vissa qvalifikationer i

afseende å bildning och innehafvande af allmän tjenstebefattning äfvensom

å viss förmögenhet eller inkomst.

Det i den kongl. propositionen, med anledning af Riksdagens i

skrifvelse den 30 mars 1901 gjorda anhållan, framlagda förslag till

särskilda bestämmelser, åsyftande att flyttning från en kommun till en

annan ej må medföra förlust af valrätt till Andra Kammaren, har vunnit

tillslutning såväl i herr Lundgrens som i herr von Friesens m. fl.

motioner.

Särskilda bestämmelser om justering af röstlängd och om den tid,

inom hvilken anmärkning mot sådan längd bör framställas, föreslås i

Kongl. Maj:ts proposition; och har denna tanke funnit uttryck såväl i

de af friherre von Knorring m. fl. samt herrar Lundgren och Lindblad

väckta motionerna som ock i herr von Friesens m. fl. motion n:o 197,

hvilken dock skiljer sig från Kongl. Maj:ts förslag i denna del så till

vida, att anmärkning mot röstlängden skulle om anmärkningen gäller den

anmärkande sjelf, få framställas jemväl under valförrättningens fortgång.

De större städernas uppdelande uti enmansvalkretsar i enlighet

med Kongl. Maj:ts förslag har icke förordats af någon annan motionär

än herr Lundgren. Men deremot har hos åtskilliga motionärer yppat

sig en bestämd tendens att söka genom ändrade bestämmelser i § 13

riksdagsordningen åstadkomma en annan fördelning mellan landsbygd

och städer af antalet representanter än den nu stadgade. Skarpast

framträder krafvet på ändring i denna rigtning uti friherre von Kuorrings

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

93

m. fl. motion samt i herrar Gustaf Anderssons och Brantings förslag.

I alla dessa påyrkas upphäfvandet af olikheten i representationsrätt

mellan land och stad.

I sammanhang härmed förordas ytterligare i friherre von Knorrings

m. fl. motion, att till stadsvalkretsarna må öfverföras köpingar

och municipalsamhällen med folkmängd af minst ett tusen invånare.

För önskvärdheten af köpingars och municipalsamhällens öfverförande

till stadsvalkretsarna uttalar sig äfven herr Lindblad.

Mellan de olika motionerna förefinnes en väsentlig olikhet, som torde

böra särskildt framhållas. Under det att några af dem i likhet med den

kongl. propositionen afse rösträttsfrågans lösande genom positiva beslut

vid denna riksdag, hafva andra, såsom de af herrar Gustaf Andersson,

Lindblad och Nordström framlagda, till syfte att få rösträttsfrågan gjord

till föremål för förnyad och fullständigare utredning, vid hvilken de af

motionärerna framhållna önskemålen och anvisade utvägarna kunde

tagas under ompröfning.

Ur en annan synpunkt kunna de flesta föreliggande förslagen

hänföras till två hufvudgrupper, af Indika den ena omfattar sådana

förslag, i hvilka åsyftas allmän rösträtt, vare sig utan eller med garantier,

under det att förslagen inom den andra afse bibehållande af en

förmögenhets- eller inkomstcensus af ett eller annat slag. Till den

förra gruppen höra herrar Brantings, Lundgrens och Gustaf Anderssons

förslag samt delvis herr Lindblads motion, till den senare åter Kongl.

Maj:ts proposition äfvensom de af herr von Friesen m. fl. och friherre

von Knorling m. fl. väckta motionerna.

På sidan om de nu omförmälda förslagen, hvilka alla hafva afseende

på politisk valrätt för män, ligger herr Lindhagens motion om

beredande af sådan rätt jemväl åt qvinnor.

Efter denna sammanfattning af de föreliggande förslagens hufvudinnehåll

öfvergår nu utskottet till eD närmare granskning af desamma.

Hvad då först beträffar herr Lindhagens motion, hvilken är i förhållande

till de öfriga förslagen fristående, får utskottet till en början

erinra, att yrkanden om politisk rösträtt för qvinnor blifvit tillförene

vid åtskilliga tillfällen inom Riksdagen framstälda. Vid 1884 års riksdag

hemstälde herr Borg uti eu inom Andra Kammaren väckt motion,

n:o 49, om sådan ändring af §§ 14 och 19 riksdagsordningen, att, med

upphäfvande af hvad i samma paragrafer funnes stadgadt derom, att

endast män egde rättighet att deltaga i val till Andra Kammaren och

att kunna till ledamöter af samma kammare väljas, dylik rättighet

borde tillerkännas jemväl qvinna, hvilken uppfylde de vilkor, hvarunder

Utskottets

motivering.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

enligt nämnda paragrafer en man vore valberättigad och valbar. Konstitutionsutskottet

afstyrkte motionen; och blef utskottets hemställan af

båda kamrarne bifallen. Sedermera hafva två gånger uti reservationer

till konstitutionsutskottsbetänkanden, nemligen år 1886 af herr Hedin

och år 1895 af herr Vahlin, blifvit framstälda yrkanden i enahanda

rigtning, hvarjemte i vissaj.ynotioner om allmän eller eljest utsträckt

valrätt till Andra Kammaren gjorts liknande framställningar. Men ej

heller dessa yrkanden hafva i någondera kammaren bifallits.

Utskottet vill för sin del gerna medgifva, att den tanke, som

ligger till grund för sträfvandena att bereda qvinnan likställighet med

mannen i politiskt likasom i socialt och ekonomiskt afseende, må vara

ur teoretisk synpunkt tilltalande. Men då det väckta förslaget afser

att i vår offentliga rätt införa en alldeles ny princip, som ej heller i

andra länder, hvilkas samfundsförhållanden äro med våra närmast likartade,

ännu vunnit tillämpning, har utskottet saknat anledning att

tillstyrka någon åtgärd för åstadkommande af en sådan, på många förhållanden

inverkande omdaning af vårt politiska valsystem.

Vidkommande härefter det af herr Branting framlagda förslaget

om rösträtt för hvarje svensk medborgare, som fylt tjuguett år och i

öfrig!: uppfyller vilkoren för valbarhet till riksdagsman, får utskottet först

erinra, hurusom framställningar i enahanda rigtning, om ock i något

vexlande form och vid ett par tillfällen med tillagdt vilkor angående

fullgjord förefintlig skattepligt, förelegat vid ett betydande antal riksdagar

efter det nya riksdagsskickets införande, nemligen åren 1869,

1872, 1881, 1886, 1888, 1890—1896 samt 1899, äfvensom att förslagen

ständigt blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkta och af båda kamrarne

afslagna. Utskottet ställer sig i detta hänseende på samma ståndpunkt,

som Riksdagen förut i fråga härom intagit, hvarjemte utskottet i

denna punkt ansluter sig till hvad chefen för justitiedepartementet till

statsrådsprotokollet anfört/ (se ofvan sid. 5 och 6).

Såsom garantier mot de faror, hvilka skulle vara förenade med

införandet af allmän rösträtt föreslås af herr Gustaf Andersson en viss

mogen ålder, nemligen uppnådda tjugufem år, fullgjord värnpligt, ordentligen

erlagda skatter till staten och kommun under ett visst antal år,

minst tre, före valet, lika representationsrätt för land och stad, medelbara

val, lika antal ledamöter i Riksdagens båda kamrar samt nedsatt

riksdagsmannaarfvode för ledamöterna i Andra Kammaren. Af herr

Lundgren ifrågasättes eu på flera grunder hvilande gradering af rösträtten

och af herr Lindblad Andra Kammarens bildande dels genom länsval

med tillämpande af allmän rösträtt och dels genom val i mindre

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

valkretsar med bibehållande af nuvarande bestämmelser om census samt

eventuel användande af den proportionella valmetoden.

Förutom de sålunda föreslagna garantierna skulle äfven andra sådana

kunna ifrågasättas såsom bestämmelser om klassval, om förläugd valperiod

för Andra Kammaren eller, i enlighet med hvad som finnes stadgadt

i vissa utländska stater, om (kvalificerad majoritet för vidtagande af

grundlagsändringar m. in. Angående dessa olika sätt att till en utvidgad

rösträtt anknyta garantier gäller emellertid i allmänhet, att deras

användande skulle förutsätta genomgripande förändringar i statsförfattningen;

och har utskottet, som utgår från den principiella uppfattningen,

att bestående grundlagsbud ej böra rubbas i vidsträcktare mån än verkligt

behof påkallar, redan af sådan anledning saknat skäl att förorda

något af de i berörda hänseende väckta förslagen.

Hvad särskildt angår införandet af proportionella val anser utskottet

visserligen, att denna metod, om det skulle lyckas att på praktiskt sätt

genomföra densamma, möjligen kunde blifva ett medel att förebygga

majoritetsförtryck och trygga minoritetens rätt. Men den erfarenhet, som

hittills i skilda länder kunnat inhemtas vid tillämpning af detta system,

synes ingalunda vara tillräckligt vägledande, för att derpå skulle kunna

grundas någon säker öfvertygelse om systemets praktiska användbarhet

i nu kända former. Då derjemte hänsyn tages till vårt lands säregna

förhållanden med dess vidsträckta områden och dess i många bygder

glesa och olikartade befolkning, som måste göra systemets tillämpning

hos oss ännu mera vansklig än annorstädes, så måste, enligt utskottets

mening, detta systems införande hos oss anses förbundet med svårigheter,

som ej snart torde kunna öfvervinnas. I alla händelser kan utskottet

icke med föreliggande utredning bilda sig ett så bestämdt omdöme

om värdet af den garanti, som ett dylikt valsystem skulle innebära,

att utskottet derpå kan grunda något uttalande till förmån för

nämnda valmetod.

För införande af graderad röstskala vid val till Andra Kammaren

i samband med rösträttens utvidgande kunna helt visst goda skäl anföras.

Men det är uppenbart, att vårt folk numera gjort sig så förtroget

med den lika rösträtten vid val till Andra Kammaren, att en

förändring, åsyftande införandet af gradering i densamma,1 redan af

sådan orsak svårligen torde kunna genomföras. Att åstadkomma en

gradering, genom hvilken skulle vinnas en verklig garanti mot flertalets

öfvervälde, måste också blifva förbundet med mycket stora svårigheter.

De mindre inkomsttagarne, bland hvilka redan nu så många

valmän finnas och hvilka efter införande af allmän rösträtt skulle lemna

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eu mycket stor skara af nya valmän, torde alltid komma att bilda ett

så öfvervägande flertal af valberättigade, att ett medgifvande af två

eller tre röster åt vissa genom större mognad och erfarenhet, offentlig

verksamhet eller förmögenhet särskildt qvalificerade personer skulle

blifva temligen verkningslöst. Dessa anmärkningar synas utskottet

särskildt kunna med fullt fog rigtas mot herr Lundgrens förslag till

röstgrad ering.

Hvad åter angår det i Kongl. Maj:ts proposition innehållna förslaget

att medgifva eu tilläggsröst åt dem, som äro eller varit gifta

eller uppnått fyrtio års ålder, så synes en dylik anordning i sjelfva

verket icke innebära någon som helst garanti mot majoritetsförtryck,

då dubbelrösterna i minst lika mån skulle tillkomma majoritetens som

minoritetens medlemmar.

Då utskottet härefter till pröfning upptager de förslag, hvilka äro

bygda på bestämmelser om census i en eller annan form, vill utskottet

först, beträffande det i friherre von Knorrings m. fl. motion

gjorda försöket att göra den politiska rösträtten oberoende af den kommunala,

erinra om olämpligheten af att sålunda beröfva den politiska

rösträtten dess historiskt gifna grund. Kommunen är icke blott lagd

såsom grundval för det politiska valsystemet i vårt land, utan utgör

äfven eu god skola för uppfostran till anogenhet i offentliga värf; och

synes derför det stadgade sambandet mellan kommunen och staten i

afseende å de politiska valen icke böra utan särdeles tvingande skäl

brytas.

Hvad beträffar den andra hufvudpunkten i sistberörda motion,

nemligen angående genomförande af politisk likställighet mellan land

och stad, kan utskottet ej heller, ehuru utskottet i allmänhet erkänner

det befogade i motionärernas yrkanden, under nuvarande förhållanden

obetingadt förorda deras framställningar; och skall utskottet i det följande

angifva skälen för denna sin uppfattning.

I herr von Friesens m. fl. förslag äro rösträttsbestämmelserna i

§ 14 riksdagsordningen deremot hufvudsakligen bygda på stadgandena

i kommunal!agarne. En sådan grund synes utskottet vara allt för osäker;

och hafva motionärerna sjelfva tillkännagifvit sin önskan att få bestämmelserna

om den kommunala rösträtten ändrade derhän, att för sådan

rösträtt skulle uppställas andra fordringar i afseende på skattepligt

än hvad nu är fallet. Att dessa motionärer derjemte ansett sig böra

helt och hållet borttaga den i Kongl. Maj:ts proposition uppstäda

fordringen på ordentlig skattebetalning såsom vilkor för aktuel valrätt,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

har för utskottet, som anser uppfyllandet af nämnda fordran innebära

icke blott ett vittnesbörd om intresse för valrättens erhållande utan

äfven ett bland de vigtigaste vilkor för medgifvande af sådan rätt,

omöjliggjort att tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

I samma motion likasom ock i Kongl. Maj:ts proposition föreslås,

att i § 57 regeringsformen skulle intagas bestämmelser i syfte att åt

vissa delar af kommunallagarne gifva fastare grund. Det i motionen

i sådant afseende framlagda förslaget synes utskottet vara helt och

hållet förfeladt, då nemligen detsamma, med den deråt gifna formuleringen,

icke innebär annat än hvad som redan finnes i nämnda paragraf

uttryckt. Kommunallagarne innehålla nemligen redan nu och måste

innehålla bestämmelser om vilkoren för utöfvande af kommunal rösträtt,

oafsedt huruvida denna sedermera baseras på bevillningsförordningen

eller på annan grund. För uppnående af det i motionen med

denna grundlagsändring åsyftade ändamålet, nemligen att befästa grundvalarne

för den kommunala och dermed äfven för den politiska rösträtten,

är detta förslag således, enligt utskottets åsigt, alldeles verkningslöst.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag i denna del, får utskottet, med

påpekande af de deri förekommande sväfvande uttrycken »rösträtt

och röstberäkning», vidare såsom sin mening uttala, att detta förslag,

hvilket skulle medföra ett grundlagsfästande af vissa delar af ifrågavarande

lagar, hvilka i öfrigt skulle fortfarande vara af annan natur

än grundlag, så mycket mindre kan anses välbetänkt, som derigenom

röstskalan i så väl lands- som stadskommunerna skulle erhålla grundlags

helgd.

Sedan utskottet sålunda i största korthet angifvit de hufvudsakliga

skäl, som bestämt utskottet att icke förorda antagande i oförändrad

form af vare sig den kongl. propositionen eller någon af de utaf motionärerna

föreslagna positiva grundlagsändringarna, skulle det kunna anses

ligga nära till hands för utskottet att inskränka sig till en hemställan,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t begära förnyad utredning i frågan.

Eu särskild anledning härtill kunde utskottet helt visst finna i beskaffenheten

af det material för den vigtiga frågans bedömande, hvilket

blifvit i Kongh Maj:ts proposition meddeladt och som sedermera genom

utskottet delgifna statistiska utredningar tillökats. Ty detta material

kan, enligt utskottets förmenande, icke fritagas från anmärkningar om

bristande allsidighet och synes med afseende å fullständighet lemna åtskilligt

öfrigt att önska. Särskildt må påpekas, att den lemnade utBih.

till Riksd. Prof. 1902• 3 Sami. 6 Käft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

redningen, om man bortser från den i statsrådsprotokollet meddelade,

kortfattade redogörelsen angående sammansättningen af den folkvalda

kammaren i vissa utländska stater, uteslutande är af statistisk art, och

att densamma icke lemnar stoff för ett grundligt bedömande af andra

utvägar till rösträttsfrågans lösning än den uti Kong! Maj :ts proposition

förordade eller på det beståendes grund hvilande. Men då det, enligt

utskottets mening, är af vigt, att Riksdagen redan under innevarande

år blifver i tillfälle att om möjligt antaga ett förslag angående utsträckning

af den politiska rösträtten, har utskottet ansett sig böra för Riksdagen

framlägga ett sådant; och får utskottet såsom skäl härför samt

till stöd för förslagets innehåll anföra följande.

Krafven på politisk rösträtt för dem, hvilka nu sakna sådan,

måste i vissa fall anses berättigade. Visserligen håller utskottet före,

att behofvet af en utvidgning af de politiskt valberättigades krets genom

grundlagsändring icke är så trängande, som man förestält sig, då enligt

den uti ofvanintagna statsrådsprotokoll meddelade rösträttsstatistiken

de valberättigades antal från år 1872 till år 1900 utan ändring i valrättsbestämmelserna

vuxit från 236,120 — hvilken siffra dock torde

böra ökas med antalet af dem, hvilka häftat för oguldna utskylder —- till 432,843 eller i procenttal af folkmängden från 5,6 procent till

8,4 procent (i Stockholm 19,47 procent). Men ehuru sålunda redan

med tillämpning af de gällande valrättsbestämmelserna valmännens

antal befinner sig i ett ständigt, om också ej synnerligen hastigt,

stigande, kan dock icke förnekas, att bland de grupper af landets

befolkning, hvilka icke nått det ekonomiska läge, som för närvarande

utgör förutsättningen för valrätt till Andra Kammaren, befinna sig

personer, hvilka väl måste anses genom bildning och noggrann uppfyllelse

af sina pligter mot det allmänna skickade att med sin röst

inverka på landets allmänna angelägenheter äfvensom, på grund af

sitt intresse för dessa, förtjenta af ett sådant medgifvande. Genom

det af Konung och Riksdag år 1901 fattade beslut i härordningsfrågan,

hvarigenom den allmänna värnpligten lagts till hufvudsaklig

grund för landets försvarsväsen, har ock utan tvifvel behofvet att

bibringa de afsedda folkklasserna en starkare känsla af samhörigheten

med fäderneslandet och af det ansvar, som är förenadt med

politisk valrätt, yttermera ökats. Det ligger derför makt uppå, att,

då staten krafvel’ nya pligters fullgörande, äfven politiskt inflytande

tillerkännes den, som behörigen fullgjort desamma och i öfrigt kan

anses mogen derför. Hvarje uppskof med frågans afgörande kunde

alltså med visst skäl anses såsom ett undanhållande af en medborgerlig

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

rätt från dem, som af dess erhållande visa sig förtjena. Men om utskottet

sålunda ansett såsom sin pligt att till den för vårt land så vigtiga

frågans lösning söka framlägga ett förslag, har utskottet ingalunda förbisett

de härmed förenade svårigheterna, Indika, särskild! med hänsyn

till den korta tid, som stått utskottet till buds, ingalunda varit obetydliga.

Att utskottet dock vågat försöket, har berott derpå, att utskottet under

sina öfver!äggningar i frågan alltmera befästats i den här ofvan redan

antydda uppfattningen, att det rösträttsförslag, som skall kunna med

statens välfärd i största möjliga grad förena ett tillfredsställande af

de rösträttslöses kraf, måste på det närmaste ansluta sig till nu gällande

stadganden i vår riksdagsordning.

Efter att sålunda hafva angifvit de skäl, som bestämt utskottet

att nu framlägga ett förslag, går utskottet att framhålla de grunder, på

hvilka detsamma hvilar.

Grundtanken vid förslagets utarbetande har varit den, att valrätt

må i så vidsträckt mån som möjligt beredas alla dem, för hvilkas

deltagande i valen till Andra Kammaren kunna anföras tillräckliga skäl,

men att å andra sidan grundlagsbestämmelserna om valrättens åtnjutande

och utöfvande måtte så formuleras, att icke genom valrättsutvidgningen

de samhällsgrupper, hvilka redan länge deltagit i de offentliga värfven

och derunder förskaffat sig betydande erfarenhet och insigt, skulle komma

att på en gång vid riksdagsmannavalen undanträngas af andra folkgrupper,

som ännu äro jemförelsevis litet vana vid handläggning af

statens angelägenheter. Med afseende härå har utskottet särskild! sökt

förebygga, att representanterna för jordegarnes vigtiga intressen skulle

inom Andra Kammaren komma att nedbringas till en försvinnande

minoritet för att lemna rum för eu öfvervägande majoritet af representanter

för den s. k. arbetareklassen.

I utskottets förslag har § 14 riksdagsordningen fått sin lydelse

bestämd med hänsyn till det förstnämnda syftet; § 13 åter har förändrats

för att vinna det senare ändamålet.

Hvad då först angår § 14, hvilken innehåller hufvudbestämmelserna

om vilkoren för den politiska rösträtten, har utskottet varit

af den meningen, att den kommunala rösträtten, sådan den för närvarande

är bestämd, bör i regel medföra äfven politisk rösträtt. I

fråga om stödet för denna uppfattning kan utskottet inskränka sig till

att hänvisa till motiveringen dels i Kong!. Maj:ts proposition och dels

i herr von Friesens m. fl. motion. I olikhet med hvad i dessa båda

förslag blifvit ifrågasatt har utskottet dock trott sig böra dels beträffande

eganderätt till fastighet eller nyttjanderätt till jordbruksfastig
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

het fordra ett något högre taxeringsvärde än det för kommunal rösträtt

erforderliga dels ock föreslå, att bestämmelserna härom äfvensom angående

bevillning för viss årlig inkomst såsom vilkor för valrätt intagas

i grundlagen. Då utskottet med afseende på jordbruksfastighet

fordrat, att egare eller åbo skall för erhållande af rösträtt innehafva

sådan egendom till ett taxeringsvärde af minst trehundra riksdaler, har

utskottet härmed velat förhindra uppkomsten af ett s. k. myririansväsen,

hvartill frestelsen, när man dermed kan vinna politisk valrätt,

tydligen är eu helt annan, än när frukten af lagens kringgående är

blott kommunal rösträtt. Beträffande åter nyttjanderättshafvare till

jordbruksfastighet eller egare till annan fastighet eller hvad dermed

likställes, har ett taxeringsvärde af sexhundra riksdaler synts utskottet

vara det lägsta, som kan anses garantera en sådan ekonomisk ställning,

att tillfälle till inverkan på statens angelägenheter bör tillkomma

egendomens egare eller innehafvare. Ett visst stöd för denna sin uppfattning

hemtar utskottet från den omständigheten, att åtskilliga s. k.

lägenheter ansetts böra genom bestämmelse i bevillningeförordningen

befrias från bevillning, när deras taxeringsvärde ej öfverstiger femhundra

riksdaler. Siffran sexhundra lämpar sig ock synnerligen väl

med hänsyn till jordtorparne, derest desse beredas rösträtt på det sätt,

att torpen uppskattas till bevillning, ty mindre torp än de, som taxeras

till sexhundra riksdaler, kunna svårligen anses gifva den besutenhet,

att innehafvaren enbart på grund deraf bör erhålla rösträtt.

Hvad till sist angår bestämmelserna om inkomsttagare, äro de desamma

som de nu gällande med den enda olikhet, att den i paragrafen

såsom vilkor för valrätt stadgade minimiinkomst, för hvilken bevillning

till staten skall erläggas, är enligt utskottets förslag femhundra, men

för närvarande åttahundra riksdaler. Denna bestämmelse i utskottets

förslag har en dubbel innebörd: dels måste inkomsten uppgå till minst

femhundra riksdaler, och dels skall bevillning till staten derför erläggas.

Brister något i ena eller andra afseende!, äro förutsättningarna för rösträtt

ej för handen. Nu skulle visserligen mot ett dylikt stadgande,

likasom mot den nu gällande bestämmelsen, kunna anmärkas, dels att

genom gemensam votering existensminimum kunde sättas så högt, att

bevillning komme att erläggas endast för en jemförelsevis hög inkomst

— hvarigenom tydligen åtskilliga skulle afstängas från rösträtt — dels

ock att genom sådan votering- det minsta belopp, som i bevillning för

inkomst skulle erläggas, kunde sättas så lågt, att skyldigheten att erlägga

bevillning blefve så godt som betydelselös — något som faktiskt

komme att innebära eu rösträttsutvidgning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

Till bemötande af denna anmärkning i dess förra del må först

påpekas, att existensminimum, för så vidt det sättes efter rättvisa grunder,

alltid måste, om än siffran bestämmes på ett ställe till ett högre,

på ett annat till ett lägre penningebelopp, vid en gifven tidpunkt

anses öfverallt utvisa enahanda ekonomiska läge, till följd hvaraf endast

hvad som öfverskjuter ett dylikt minimum bör komma i betraktande

vid bedömande af en persons ekonomiska bärkraft såsom stöd för

politiska rättigheter. Skulle åter existensminimum sättas till ett allt

för högt belopp i syfte att utestänga från rösträtt, vore detta visserligen

betänkligt; men hvarje anledning torde saknas, att Riksdagen,

derest rösträtten komme att utsträckas i enlighet med hvad

utskottet föreslagit, skulle af nämnda anledning fixera för högt belopp

för existensminimum, när hittills en sådan tanke varit för representationen

alldeles främmande. Större betydelse skulle deremot

kunna tillerkännas anmärkningen i dess senare del, nemligen i hvad

den afser, att bevillningsbeloppet skulle kunna bestämmas till lägre belopp

än, såsom nu, femtio öre. Utskottet hyser dock allt för hög tanke om

vår svenska representation för att vilja antaga, att dess majoritet, den

må bestå af hvilka element som helst, skulle vilja på sådant sätt kringgå

grundlagens förutsättningar. Skulle emellertid härom en annan

mening göra sig gällande, återstår alltid den i herr von Friesens m. fl.

motion antydda utvägen att i kommunallag införa en bestämmelse om

viss bevillning såsom vilkor för kommunal rösträtt, hvarigenom'' den

politiska rösträtten, såsom hvilande på den kommunala, blefve beroende

af samma förutsättning. Hufvudsaken är för öfrigt icke det förhållandet,

att femtio öre erläggas i bevillning till staten, utan den burgenhet,

hvilken den taxerade inkomsten måste anses utvisa, samt skyldigheten

att för denna inkomst erlägga skatt, eller med andra ord den omständigheten,

att gränsen för existensminimum faktiskt är öfverskriden.

Utöfver hvad nu angifvits har utskottet såsom vilkor för valrätt

uppstält fordran på tjugufem års ålder. Detta vilkor — hvarom för

öfrigt förslag tillförene blifvit, förutom vid 1900 års riksdag, framstälda

af enskilde motionärer vid riksdagarne åren 1885 och 1893 —

hafva så väl Kongl. Maj:t som ock samtliga motionärerna med undantag

af herr Branting ansett böra fastslås såsom förutsättning för politisk

valrätt. Blott i en detaljpunkt förefinnes en skiljaktighet, och har utskottet

derutinnan ansett Kongl. Maj:ts förslag böra tillerkännas företrädet.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag barock

utskottet ansett, att i grundlagen böra gifvas bestämmelser derom,

att valrätten suspenderas dels på grund af bristande fullgörande af de

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

den eljest valberättigade åliggande värnpligtsöfningar dels oek på grund

af försummelse i afseende å betalning af påförda utskylder. Beträffande

denna senare punkt har utskottet emellertid varit af den meningen,

att, utöfver hvad kommunal!agarnes föreskrifter i detta hänseende gifva

vid handen, på den skattskyldige icke böra ställas större fordringar,

än att han under två år före valet visat sig såsom en ordentlig skattebetalare,

hvarvid utskottet såsom sådan ansett den, som före utgången

af ett kalenderår erlagt de honom påförda utskylder, som under det

året förfallit till betalning. I förhållande till Kongl. Maj:ts proposition

innebär alltså utskottets förslag en mildring med hänsyn till rösträttens

suspenderande till följd af försummadt erläggande af utskylder.

I fråga om den, som flyttat från en kommun till en annan, har

utskottet funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts med anledning af Riksdagens

skrifvelse den 30 mars 1901 i denna del framlagda förslag

angående tillägg af ett andra moment i § 14 riksdagsordningen.

Genom den af utskottet åt mom. 1 i samma paragraf gifna affattning,

jemförd med kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet

och bevillningsförordningen, har emellertid ej nåtts ett mål, som

utskottet eftersträfvat, nemligen att bereda rösträtt åt den stora klass

af s. k. jordtorpare, hvilken utan tvifvel skulle tillföra valmanskåren

ett sundt och kraftigt element. Men om således § 14 riksdagsordningen

i den af utskottet föreslagna lydelsen icke tillfredsställer nämnda önskemål}

så förhindrar den å andra sidan ej dess vinnande. För att jordtorparne

må erhålla rösträtt, kräfves emellertid ändring i bevillningsförordningen

och e ventil eif äfven i förordningen om kommunalstyrelse

på landet. Utskottet hyser ock den bestämda förvissningen, att Kongl.

Maj:t, som ju, att döma af den kongl. propositionens innehåll, tillfullo

belijertat nödvändigheten af att låta en stor del jordtorpare blifva delaktiga

af den föreslagna rösträttsutvidgningen, skall för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i berörda författningar, som för

ändamålet kunna finnas erforderliga, och detta i så god tid, att jordtorparne

må beredas rösträtt samtidigt med att de af utskottet föreslagna

rösträttsbestämmelserna skulle komma till tillämpning. Antydningsvis vill

utskottet emellertid nämna, att utskottet förestält sig, hurusom kommunal

och dermed, under de i § 14 riksdagsordningen gifna förutsättningar,

jemväl politisk rösträtt skulle kunna beredas jordtorparne antingen på

det sätt, att torpen upptaxerades till bevillning — hvarvid den till

staten erlagda bevillningen och kommunalutskylderna kunde i form af

afdrag komma jordegaren till godo, så att någon rubbning i det nuvarande

sättet för dennes beskattning ej blefve erforderlig — eller ock

s. 103 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

så, att jordtorparne för sin årsinkomst blefve upptaxerade till bevillning.

Andra möjligheter att lösa frågan finnas tydligen; för utskottet har

hufvudsaken varit att såsom sin bestämda åsigt uttala, att de utom

grundlagen liggande hindren för jordtorparnes rösträtt borde, derest

utskottets grundlagsändringsförslag slutligen antoges, i samband dermed

undanrödjas.

I sammanhang med redogörelsen för § 14 i förslaget, vill utskottet

fästa uppmärksamheten på den förändring, som blifvit vidtagen i § 17

riksdagsordningen, hvilken förändring är egnad att medföra, såväl att

antalet valprocesser minskas, som ock att sådana hinder för valrätten,

hvilka hafva sin grund i rena förbiseenden, lemnas obeaktade. Hvad

angår paragrafens närmare innehåll, har utskottet funnit det af herr von

Friesen in. fl. väckta förslaget hafva företräde framför det af Kongl.

Maj:t framlagda; men har utskottet, jemte det några smärre redaktionsändringar

vidtagits, ansett sig böra begränsa den i det förra förslaget

medgifna rätten att för visst fall få framställa anmärkning mot röstlängd

jemväl under sjelfva valförrättningen, så till vida att detta

skulle gälla endast i stad. Fn dylik begränsning berättigas dels deraf,

att bestämmelsen om en tid af minst tre dagar före valet, inom hvilken

anmärkning mot röstlängd finge göras, skulle enligt förslaget gälla

endast i stad, dels ock deraf att, hvad landsbygden angår, valets förrädare

ansetts böra så vidt möjligt förskonas från störande inflytelser

under valförrättningens fortgång.

Utskottet öfvergå!- härefter till framställandet af de skäl, som

föranledt utskottet att föreslå ändring i § 13 riksdagsordningen. Genom

den nya lydelse utskottet föreslagit för § 14 torde antalet af dem,

hvilka tillfälle för närvarande är beredt att utöfva rösträtt, ökas på

landsbygden med i jemna tiotusental 170,000 eller, då jordtorparne medräknas,

omkring 220,000 samt i städerna med minst 40,000 personer. För

land och stad gemensamt skulle de nya valmännen följaktligen utgöra

260,000. Antagas de enligt nu gällande rösträttsbestämmelser valberättigade

utgöra 420,000, sedan hänsyn tagits till den föreslagna

höjningen af valrättsåldern, skulle följaktligen, derest utskottets förslag

blefve lag, den nuvarande valmanskåren ökas med omkring 62 procent

(jordtorparne frånräknade 50 procent.) Ökningen blefve dock väsentligen

olika för landsbygden och i städerna. För landsbygden komme

den att utgöra omkring 75 procent (jordtorparne frånräknade 60 procent),

i städerna åter blott 33 procent. Då härtill kommer, att genom de nya

valrättsbestämmelserna de på grund af bevillning för inkomst från och

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

med 500 intill 800 kronor röstberättigade efter all sannolikhet komme att

på landet utgöra 45 procent (jordtorparne frånräknade 60 procent) samt i

förening med dem, som icke ega jordbruksfastighet, antagligen mellan 80

och 90 procent af de nytillkommande valmännen, skulle otvifvelaktigt en så

stark förskjutning af den politiska makten komma att inträda, att de sjelfegande

jordbrukarne, Indika hittills i regel beherskat landsbygdens val, i

allt för många fall skulle komma i minoritet. Andra Kammarens sammansättning

blefve således, derest utskottets förslag till ändrad lydelse af

§ 14 blefve antaget, utan att äfven andra åtgärder vidtoges, väsentligen

en annan än för närvarande, i det att den besutna jordegareklassen

komme att utgöra ett afgjordt mindretal, medan åter arbetareklassen

finge ett dominerande inflytande. Då en bland de vigtigaste

orsakerna till införandet i vår gällande riksdagsordning af de bestämmelser,

genom hvilka städernas invånare tillerkänts en i förhållande

till landsbygdens ojemförligt starkare representationsrätt än den,

hvartill städernas folkmängd skulle berättiga dem, obestridligen varit

den, att man velat skaffa en motvigt mot att jordegareintressena blefve

allt för öfvermäktiga i Andra Kammaren, samt den nu föreslagna förändringen

i fråga om rösträttsbestämmelserna, efter allt att döma,

komme att medföra ett alldeles öfvervägande inflytande i nämnda

kammare för arbetareklassen, hafva utskottets tankar helt naturligt rigtats

på ett borttagande af den företrädesrätt, som hittills innehafts af städerna

i förhållande till landsbygden, hvarigenom skulle åstadkommas,

att sistnämnda befolkningselement begränsades till den politiska magt,

hvartill deras numerär kunde berättiga. En utjemning af städernas

och landsbygdens representationsrätt derhän, att stad och land valde

representanter till ett antal, afpassadt etter förhållandet mellan deras

folkmängd, vore visserligen en utväg, mot hvilken från rättvisans synpunkt

intet skulle kunna med fog invändas. Dermed skulle ej heller

i vår riksdagsordning införas någon ny princip, ty nämnda rättsregel

fastslogs redan år 1894 i § 13 mom. 5 af sagda grundlag. Den enda

nyheten skulle blifva den, att nämnda regel skulle tillämpas redan

innan det i momentet förutsatta förhållande inträdt. Men oaktadt

således ett genomförande af denna likställighet mellan land och stad

med full rätt skulle kunna ifrågasättas i samband med den af utskottet

föreslagna rösträttsutvidgningen, har utskottet dock ansett en så långt

gående grundlagsförändring icke för närvarande böra vidtagas. Enligt

hvad utskottet här ofvan yttrat, har nämligen det bestående, hvad

grundlagarne angår, i utskottets tanke en alltför stor betydelse, för

att utskottet skulle i dem föreslå större ändring än omständigheterna

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

oundgängligen fordra. Och utskottet hyser den uppfattningen, att

man, utan att nu genomföra en utjemning af ifrågavarande art,

skulle kunna på annat sätt åstadkomma en anordning, som i afsevärd

mån undanröjde de faror för ett klassvälde, som den föreslagna rösträttsutvidgningen

eljest antagligen skulle medföra. Det medel, som

utskottet funnit för detta ändamål lämpligt, är det af friherre von

Knorling m. fl. samt i herr Lindblads motion anvisade, nämligen att

till stadsvalkretsarna öfverföra köpingar och municipalsamhällen, i hvilka

folkmängden uppgår till ett tusen personer eller derutöfver. (Se bilaga till

utlåtandet.) Nämnda samhällen likna otvifvelaktigt i flera hänseenden

de mindre städerna, och deras intressen göra dem äfven mera likstälda

med städerna än med landsbygden. Deras qvarblifvande inom landtvalkretsarna

skulle ock mera än något annat vara egnadt att äfven

på landsbygden bringa till seger den uppfattning i politiska frågor,

som genom valrättens utsträckning torde inom städerna blifva den förherskande.

Med stöd häraf har utskottet ansett, att en förändring i

§ 13 riksdagsordningen i nämnda rigtning borde utgöra vilkoret för

antagandet af den föreslagna nya lydelsen af § 14.

För att samtliga i riksdagsordningen befintliga stadgan den om

städer skola i tillämpliga delar kunna användas med afseende på nämnda

köpingar och municipalsamhällen, har utskottet föreslagit ett nytt sjette

moment i § 13 riksdagsordningen, enligt hvilket dylik köping eller

municipalsamhälle skall i fråga om riksdagsmannaval såsom stad anses.

Detta stadgande har emellertid föranledt dels en ändring af § 16 mom. 4,

dels ock en obetydlig redaktionsändring i det uti § 20 intagna fullmaktsformuläret.

Med afseende å det förra lagrummet tillåter sig utskottet

erinra derom, att det deri införda stadgandet, att endast magistrat må

fungera såsom valförrättare vid riksdagsmannaval i valkrets, deri ingår

köping eller municipalsamhälle, med nödvändighet bär till följd, att

vid ordnandet af de i andra punkten af § 13 mom. 3 omförmälda stadsvalkretsar

måste tillses, att minst en stad med egen magistrat ingår i

hvarje sådan valkrets.

I fråga om öfriga af utskottet förordade förändringar i riksdagsordningen

torde någon särskild motivering icke vara erforderlig. Den

föreslagna nya lydelsen af § 19 betingas uppenbarligen deraf, att valbarhet

till riksdagsman i Andra Kammaren icke bör inträda vid tidigare

ålder än rätten att deltaga i val till riksdagsman i samma kammare.

Bill. till Riksd. Prof. 1902 3 Sami. 6 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört, får utskottet hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition

icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att a) herr Lindhagens motion n:o 187,

b) herr Brantings motioner n:is 181 och

182,

c) herr Lundgrens motion n:o 192,

d) herr friherre von Knorrings m. fl.

motion n:o 195,

e) herr von Friesens m. fl. motion n:o

197,

f) herr Lindblads motion n:o 196,

g) herr Gustaf Anderssons motion n:o 34,

h) herr Nordströms motion n:o 200,

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd;

3:o) att Riksdagen ville såsom hyflande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

ändrad lydelse af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 20 riksdagsordningen

:

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

107

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola

till ett antal af tvåhundratrettio, deraf

etthundrafemtio för landet och åttio för

städerna, väljas för en tid af tre år, räknade

från och med Januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet

skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, utses

för hvarje domsaga en riksdagsman.

Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste

domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar,.. som hvardera

välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i

den mån sådant erfordras, domsagor, som

gränsa intill hvarandra och hafva minsta

sammanlagda folkmängden, förenas, två

och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en åttiondedel af

folkmängden i rikets alla städer, väljes

efter stadens folkmängd en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en

åttiondedel af städernas folkmängd. Städer,

med mindre folkmängd än nu är

sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan

länsvis, i så många valkretsar, som, med

iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman,

erfordras för uppnående af det

i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

(Föreslagen lydelse:)

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola

till ett antal af tvåhundratrettio, deraf

etthundrafemtio för landet och åttio för

städerna, väljas för en tid af tre år, räknade

från och med Januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet

skett.

2. A landet utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för

ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,

de folkrikaste domsagorna, sä

vidt lämpligen ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera välja en

riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån

sådant erfordras, domsagor, som gränsa

intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda

folkmängden, förenas, två och

två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en åttiondedel af

folkmängden i rikets alla städer, väljes

efter stadens folkmängd en riksdagsman för

hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel

af städernas folkmängd. Städer, med

mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så

många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman;

erfordras för uppnående af det i mom.

1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(N uv ar ande lydelse:)

4. Indelningen af omförmälda valkretsar,

så oek riksdagsmännens antal för

hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd

i och för sig berättigar dem att

utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna

grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner ej tillämpning förr än vid de val,

hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1,

skola ega rum. Köping eller annat samhälle,

som erhåller stadsprivilegier, räknas

i fråga om riksdagsmannaval fortfarande

till landet, till dess ny valkretsordning

varder faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd till

mer än åttio tvåhundratrettiondedelar af

folkmängden i hela riket, skall det här

ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio

utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden

å landet och i städerna. Det

antal riksdagsmän, som sålunda bör utses

för landet och för städerna, bestämmes

af Konungen vid fastställande af den

i mom. 4 omförmälda ordning, dervid i

öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad

man, hvilken antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler, eller för

(Föreslagen lydelse:)

4. Indelningen af omförmälda valkretsar,

så ock riksdagsmännens antal för

hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd

i och för sig berättigar dem att

utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna

grunder, hvart nionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner ej tillämpning förr än vid de val,

hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1,

skola ega rum.

5. Uppgår städernas folkmängd till

mer än åttio tvåhundratrettiondedelar af

folkmängden i hela riket, skall det här

ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio

utses för landet och förstäderna

efter förhållandet mellan folkmängden

å landet och i städerna. Det

antal riksdagsmän, som sålunda bör utses

för landet och för städerna, bestämmes

af Konungen vid fastställande af den

i mom. 4 omförmälda ordning, dervid i

öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6. Ifråga om riksdagsmannaval skall

sådan köping eller municipalsamhälle, hvars

folkmängd uppgår till minst ett tusen,

såsom stad anses. Tillämpning häraf sker

vid fastställandet af den i mom. 4 omförmälda

valkretsordning, och gäller hvad dervid

bestämts, till dess ny valkretsordning

varder faststäld.

§ 14.

1. Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, enhvar i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad

man, hvilken före början af det

kalenderår, hvarunder valet eger rum, uppnått

tjugofem års ålder och antingen eger

eller med stadgad åborätt innehafver jord
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

109

(Nuvarande lydelse:)

lifstid eller för minst fem år arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej

understigande sextusen riksdaler, eller ock

erlägger till staten bevillning för en till

minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig

inkomst.

§ 16.

1. A landet väljes riksdagsman medelst

elektorer. För hvarje kommun utses

inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af ett tusen.

Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer,

eller, om två domsagor äro förenade till

en valkrets, inför domhafvanden i den af

dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

2. I de valkretsar, som bestå af

två eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och

derutöfver, efter folkmängden, en för

(Föreslagen lydelse:)

bruksfastighet till ett taxeringsvärde af

minst trehundra riksdaler eller eljest med

nyttjanderätt innehafver sådan fastighet

till taxeringsvärde, ej understigande sexhundra

riksdaler, eller eger annan fast

egendom, hvartill vid riksdagsmannaval

jemväl räknas å annans mark belägen

byggnad, till ett taxeringsvärde af minst sexhundra

riksdaler, eller ock erlägger till

staten bevillning för en til 1 minst femhundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst. Från

valrätt vare dock utesluten den, som vid

utgången af någotdera af de två senaste

kalenderåren ännu icke erlagt de utskylder

till staten eller kommun, hvilka rätteligen

bort under det året erläggas, eller värnpligtig,

som icke fidigjort de honom före

valtillfället åliggande värnpligtsöfningar.

2. Den, som, efter flyttning från annan

kommun, blifvit för det år valet fhålles i

kommunen[mantalsskrifven, eger, utan hinder

deraf att han ej är i denna kommuns

allmänna angelägenheter röstberättigad, valrätt,

så framt han inom den kommun,

hvarifrån han inflyttat, skulle vara valberättigad,

om han fortfarande vore derstädes

mantalsskrifven.

§ 16.

1. A landet väljes riksdagsman medelst

elektorer. För hvarje kommun utses

inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af ett tusen.

Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer,

eller, om två domsagor äro förenade till

en valkrets, inför domhafvanden i den af

dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

2. I de valkretsar, som-bestå faf

två eller flera städer, utses införamagistraten

en elektor för hvarje stad och

derutöfver, efter folkmängden, en för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(.Nuvarande lydelse:)

hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer

sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som största folkmängden eger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest af de

röstberättigade så beslutas. Då förslaghärom

af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför

kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från öfriga till

valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och utfärdar

kungörelse om utgången, efter thy som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall

eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan

icke förr, än en tid af fem år derefter

förflutit, å nyo upptagas. Beslutas

åter förändringen, träder den i kraft vid

det val, eom näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller

för en tid af minst fem år, hvarefter

beslut om dess upphörande kan på lika

sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden eger. Vid dessa protokolls

affattande böra till ledning tjena

formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej finnes,

skall den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse eller dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval, som

enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22

tillhör magistrat eller dess ordförande.

(Föreslagen lydelse:)

hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer

sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som största folkmängden eger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest af de

röstberättigade så beslutas. Då förslag

härom af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför

kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från öfriga till

valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och utfärdar

kungörelse om utgången, efter thy som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall

eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan

icke förr, än en tid af fem år derefter

förflutit, å nyo upptagas. Beslutas

åter förändringen, träder den i kraft vid

det val, som näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller

för en tid af minst fem år, hvarefter

beslut om dess upphörande kan på lika

sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden eger. Vid dessa protokolls

affattande böra till ledning tjena

formulär, som af Konungen fastställas.

4. Den befattning med riksdagsmannaval,

som enligt denna § samt §§ 17, 18,

20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande,

åligger i stad, der magistrat ej

finnes, den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse eller dess ordförande och i

sådan köping eller municipalsamhälle, hvar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

5. I stad, som har att ensam sända

eu eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må, der

flere riksdagsmän skola utses, staden, på

sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,

kunna indelas i valkretsar.

om i § 13 mom. 6 förmäles, kommunaleller

municipalstämmans ordförande; ej

ma dock annan än magistrat vara valförrättare

vid ifrågavarande val.

5. I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må, der

flere riksdagsmän skola utses, staden, på

sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,

kunna indelas i valkretsar.

§ 17.

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en

röst. Den, som dervid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten

emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna gällande röstlängder,

som böra innehålla anteckning

om dem, hvilka enligt 14 § valrätt tillkommer.

§ 17-

1. Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en

röst. Den, som dervid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten

emellan dem, som erhållit lika röstetal.

2. Vid dessa val skall för hvarje kommun

till efterrättelse tjena den för kommunen

gällande röstlängd, som bör innehålla

anteckning om dem, hvilka enligt

§14 mom. 1 valrätt tillkommer, äfvensom

tillägg rörande de icke i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade,

hvilka må enligt § 14 mom. 2 ega valrätt.

Då val förestår, läte å landet kommunalstämmans

ordförande och i stad

magistraten hålla röstlängden, försedd med

nämnda anteckning och tillägg, för granskning

tillgänglig under minst fjorton dagar;

och värde underrättelse härom i kyrkan

eller kyrkorna kungjord, så ock i stad,

der sa ske kan, i der utkommande tidning

införd. Anmärkning mot röstlängd

skall, för att komma under pröfning, å

landet framställas vid valförrättningens

början och i stad skriftligen till magistraten

ingifvas sist å tredje dagen före valet;

dock att anmärkning, deri yrkas valrätt

för den, som framställer anmärkningen,

ma i stad göras äfven under valförrättningens

fortgång.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast väljas män, som uppnått

tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, ega

valrätt inom den kommun eller någon af

de kommuner, för hvilka de väljas.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot

i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen

fullmagt i två exemplar, underskrifna

för valkrets å landet af domhafvanden,

för stad, som ensam sänder riksdagsman,

af stadens magistrat, och för

valkrets, som består af flera städer, af

den magistrat, som valet slutligen handlagt;

och skall det ena exemplaret öfverlemnas

åt den valde och det andra insändas

till Justitie-departementet. Fullmagterne

böra hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den---

hållits i N. N. domsaga» (»N. N. valdistrikt

af N. N. domsaga») eller »i N. N.

stad» (»städer»), »har N. N. blifvit utsedd

till ledamot af Riksdagens Andra

Kammare för en tid af tre år, räknade

från och med den 1 Januari nästkommande

år» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till den

1 Januari år--»), »hvarom detta län
der

till bevis och fullmagt.» Ort och tid.

Stockholm den 10 maj 1902.

(Föreslagen lydelse:)

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast väljas män, som enligt 14 §

ega valrätt inom den kommun eller någon

af de kommuner, för hvilka de väljas.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot

i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen

fullmagt i två exemplar, underskrifna

för valkrets å landet af domhafvanden,

för stad, som ensam sänder riksdagsman,

af stadens magistrat, och för

valkrets, som består af flera städer, af

den magistrat, som valet slutligen handlagt;

och skall det ena exemplaret öfverlemnas

åt den valde och det andra insändas

till Justitie-departementet. Fullmagterne

böra hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den--

hållits i N. N. domsaga» (»N. N. valdistrikt

af N. N. domsaga») eller »i N. N.

stad» (»stadsvalkrets»), »har N. N. blifvit

utsedd till ledamot af Riksdagens Andra,

Kammare för en tid af tre år, räknade

från och med den 1 Januari nästkommande

år» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till den

1 Januari år--»), »hvarom detta län
der

till bevis och fullmagt.» Ort och tid.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

Reservationer:

af herr Moberg, hvilken, anfört:

»Enär jäg icke kunnat biträda utskottets hemställan om antagande

af det utaf utskottet framlagda förslag i fråga om förändrade grunder

för valrätt till Riksdagens Andra Kammare, så har jag att i korthet

angifva skälen härför och det slut, hvartill jag ansett, att utskottet

med anledning af den kong], propositionen och de framkomna motionerna

i ämnet bort komma.

Den lugna men städse framåtskridande utveckling, vårt fosterland

under hägnet af nu gällande statsförfattning i så rikt mått haft sig

beskärd på alla områden, har hitintills stält mig afvisande mot de

yrkanden, som tid efter annan till Riksdagen framkommit om utsträckning

af valrätten till Riksdagens Andra Kammare. Men just tanken

på hvad fäderneslandets bästa kräfver, för att det vunna goda icke

må äfventyr as genom den split och söndring i sinnena, som rösträttsfrågan

hos de breda lagren af vårt folk i hela landet mäktat åstadkomma,

synes mig vara en uppfordran att noga akta uppå tidens

tecken. Dessa gifva uppenbarligen vid handen, att det numera icke

allenast gäller att tillfredsställa deras åstundan, som vilja varda delaktiga

i den valrätt, de hittills saknat, utan det har kommit derhän,

att en stor del af de medborgare, som nått öfver det nuvarande s. k.

strecket, tagit sig an de rösträttslöses sak under förmenande, att för
nekandet

af den begärda utsträckningen af rösträtten vore en de maktegandes

största orättvisa gent emot de rösträttslöse.

Den sålunda alltmer utbredda stämningen i vårt land om nödvändigheten

för samhällsfridens bevarande att tillmötesgå de framstälda

fordringarna i förening med åtskilliga andra under senare åren tillkomna

händelser, särskilt lösningen af försvarsfrågan vid förra årets

riksdag, synes mig bjuda, att en mera konservativ uppfattning af frågans

innebörd måste gifva vika för en syn på tingen, som mana dertill att,

medan tid ännu är, förekomma, att den lugna utvecklingen varder satt

i fara genom ett motstånd, som, i längden ohållbart, kan åstadkomma,

att reformen tager en icke önskvärd utsträckning, hvilket kunnat förekommas,

om man, då tillfälle dertill ännu gifvits, sökt en sådan lösBih.

titt Biksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning af den samhällsvigtiga frågan, som under för handen varande förhållanden

må kunna anses vara den bästa möjliga att erhålla.

Politisk rösträtt är, så vidt jag förstår, endast en vilkorlig medborgerlig

rättighet, som betingas af insigter, förståndsmognad _ och

allmänanda. Men när folkets breda lager ryckas upp ur ett ensidigt

sysslande med brödbekymmer och eget förvärf samt genom personliga

prestationer till staten vänjas vid att mera direkt deltaga i dess lif,

har man rätt att antaga, att intresset för statens uppgifter växer och

att blicken öppnas för dess behof. För samhällets sunda utveckling

varder det då af största vigt, att, i samma mån detta sker, de politiska

rättigheterna utsträckas, och att särskildt de personer, hvilka man ålagt

förpligtelsen att sörja för fäderneslandets försvar, måtte känna sig

såsom fullmyndige medborgare, i alla afseenden ansvarige för och meddelaktige

i dess välfärd. Ur denna synpunkt och i betraktande jemväl

af nödvändigheten att sörja derför, att offervilligheten för fäderneslandet

icke blandas med missmod öfver den undanskjutna ställningen

såsom medborgare i detsamma, kan jag ej finna annat än att allmän

rösträtt för män under nuvarande förhållanden, då det politiska läget

med nödvändighet fordrar ett starkt på allmän värnpligt bygdt försvar,

är den rätta lösningen af rösträttsfrågan.

Af de garantier, som måste kräfvas för att en sådan utsträckning

af rösträtten icke måtte medföra en tvär och farlig öfvergång till massherravälde

och deraf följande ekonomisk omhvälfning, har den graderade

skalan tillförene synts mig lämplig. Den är ingalunda främmande

för svenska förhållanden, enär den före 1866 kom till riklig användning

vid riksdagsmannaval och ännu gäller för valmansvalen till Första

Kammaren och vid många kommunala val. Men de betänkligheter mot

den graderade skalan, som mer och mer framkommit, hvilka betänkligheters

betydelse jag icke vill förneka, torde mana dertill, att icke i

den graderade skalan söka de nödvändiga garantierna. Det af utskottet

anförda skäl mot att tillerkänna valmännen ett högre röstetal på grund

af högre ålder och gift stånd synes mig bindande, och jag finner äfven

starka skäl mot att gifva någon högre röstetal på grund af större insigter.

Huru berättigadt det än måtte synas, att en person med större

teoretiska qvalifikationer får ett större inflytande på valen än andra,

lärer dock detta i praktiken möta svårigheter derutinnan, att man icke

lyckats finna någon tillförlitlig mätare på dessa qvalifikationer. Att aflagda

examina i och för sig icke äro något bevis för större politiskt

förstånd eller ens för politiska insigter, visar daglig erfarenhet. Den

mest praktiska grunden för eu högre röstskala torde vara förmögen
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

115

heten eller inkomsten. Men den bestämmer redan Första Kammarens

sammansättning, och det torde derför icke vara skäl att införa samma

grund äfven för den Andra, i synnerhet som ett dylikt system med

dubbel eller flerfaldig röstberäkning för på visst sätt qvalificerade,

tyckes, om man får draga några slutsatser af Belgiens erfarenhet,

gifva ganska oförmånliga resultat, äfven i fråga om en enda kammare,

och naturligtvis blir än mera oberäkneligt, då samma röstgrund får på

olika sätt öfva inflytande på begge kamrarnes sammansättning. Det

torde derför vara bäst att stå fast vid den genom 1866 års representationsreform

lagda grunden: val efter graderad skala till Första Kammaren

och allmänna val med lika rösträtt för alla valmän till den

Andra.

Af öfriga föreslagna garantier har ju den om något högre ålder

för alla valmän goda skäl för sig, men innebär å andra sidan endast

en skäligen svag eller alls ingen garanti mot massans öfvervälde. Detsamma

gäller äfven om fullgjorda åligganden i afseende på skattskyldighet

och värnpligt, äfven om dessa betingas såsom nödvändiga förutsättningar

för den utsträckta rösträttens utöfvande. Man måste fördenskull

söka en ny grund, som, utan att betaga Riksdagens Andra Kammare

karakteren af en verklig folkrepresentation, hvars pluralitet vid

hvarje infallande val så troget som möjligt representerar pluraliteten

af valmännen, dock tillika bereder minoriteten säkerhet att blifva hörd

och få sina meningar offentligen pröfvade. En sådan grund erbjuda de

proportionella valen. De förutsätta emellertid, då hvarje valkrets måste

välja minst tre riksdagsmän, en genomgripande omreglering af valkretsarna

och äfven — åtminstone när de sättas i förbindelse med allmän

rösträtt — ett upphäfvande af den olika representationsrätten för

land och stad och sammanslagning af alla städer, utom Stockholm,

Göteborg och möjligen Malmö, antingen med andra städer eller med

kringliggande landsbygd. Den olägenhet af valkretsarnas tillväxt, som

man velat finna deri, att den personliga bekantskapen mindre finge tillfälle

att öfva inflytande på valet, torde icke synnerligen mycket betyda,

då det väl numera i hvarje län finnes ett större antal genom allmänna

uppdrag för den stora mängden af valmän temligen väl kända representative

män; och just den omständigheten, att valstriden i de flesta

fall enligt sakens natur komme att stå om desse, torde utgöra en förmån,

som skulle tillföra Andra Kammaren ett flertal erfarne och duglige

representanter.

Med en öfvergång till allmänna rösträtten och det proportionella

valsättet synes mig böra i nogsamt öfvervägande tagas, om ej val
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

perioden för Andra Kammaren hör utsträckas exempelvis till fem år.

Detta vore i och för sig en fördel, enär valstrider, om de än kunna

hafva en väckande och uppfostrande betydelse, dock å andra sidan ofta

medföra en upphetsning, som blir demoraliserande, om den för ofta

återkommer. Ett ännu vigtigare skäl för valperiodens utsträckning

ligger deri, att en riksdagsman knappt förrän efter ett par riksdagar

blir så förtrogen med formerna, att han kan göra verklig nytta, hvartill

kommer, att införandet af allmän rösträtt och större valdistrikt

torde medföra, att ombytet af riksdagsmän blir något vanligare än nu

är fallet. Gifver en utredning vid handen, att den proportionella valmetoden

måste medföra något invecklade former för röstberäkningen,

är äfven detta ett skäl mot ofta återkommande val. I det liberala

samlingspartiets motion antydes, att, om den icke kommer att antagas,

man har att uppsöka nya grundvalar för vårt lands framtida konstitutionella

utveckling. Jag vet ej, om man kan med rätta beteckna

den af mig angifna reformen såsom en ny grundval för vår konstitutionella

utveckling; men, äfven om så är, anser jag den vara vida att

föredraga framför så väl samma partis motion som den kongl. propositionen

och utskottets hemställan, ty så väl det ena som det andra af

dessa förslag innebär ett stort steg mot den allmänna rösträtten, utan

att man, medan tid är, sökt att på något sätt sörja för minoritetens

rätt. Minoriteten utgör oftast en lifvakt för samhällets intressen, och

att tillgodose minoritetens tydliga rätt är derför att sörja för samhällets

väl. I jemförelse dermed betyder det föga, att rösträttsreformen

uppskjutes öfver ännu en valperiod. Löses den sedan, så är den löst

till gagn för en lång framtid. Sänkningen af det s. k. strecket åter,

vare sig den sker på ena eller andra sättet, äfven på det af utskottet

föreslagna, innebär enligt mitt förmenande ingen verklig lösning af

frågan utan blott en eftergift för dagen för högljudda fordringar, hvilken

eftergift måste draga med sig nya eftergifter, då det ännu mindre lärer

kunna bli tal om några bestämmelser till skydd mot ett alltför tryckande

massvälde. Om åter Riksdagens båda kamrar uttala sig för en

vidtgående utsträckning af rösträtten och i sammanang dermed om införandet

af proportionella val, så kan Riksdagen få en kongl. proposition

sig förelagd vid 1904 års riksdag och rösträttsfrågan sålunda erhålla

en verklig lösning vid 1906 års riksdag.

Första Kammaren har redan förut begärt en utredning om den

proportionella valmetoden, hvilken önskan dock icke blef till Kongl.

Maj:t framburen på grund af Andra Kammarens skiljaktiga beslut. Det

är att förmoda, att Ändra Kammaren nu icke intager samma ställning

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

till frågan som vid ifrågavarande tillfälle. Det måste nemligen så vidt

jag förstår, varda Andra Kammaren angeläget att vårda sig derom, att

de vigtiga intressen, som egarne af Sveriges jord hafva att i Riksdagen

bevaka, icke varda tillbakasätta. Sådant kan lätteligen ske derigenom,

att den ena valkretsen efter den andra ryckes ur deras händer; men

genom den proportionella valmetoden måste ett om än ej så stoft antal

af valkretsarna bevaras åt landtmännen.

Om de proportionella valen verkligen, såsom jag vågar förmena,

medföra den bästa lösningen af rösträttsfrågan, tillkommer det i allt

fall Första Kammaren att vid sitt bifall till rösträttens utsträckning

fästa sådana vilkor, som äro till nytta för landet och icke skada eller

förnärma någons rätt. För den, som vill se sakens rätta läge och

icke äflas att endast lyssna till ropet för dagen att något måste göras

vid denna riksdag, detta något må nu i öfrigt vara huru litet effektivt

som helst, måste det ju vara alldeles uppenbart, att framläggandet af

en grundlagsförändring, grundad på den allmänna rösträtten med proportionella

val, eller, om man hellre vill, med en graderad röstskala

eller för öfrigt hvarje annat förslag på nämnda grund, måste kräfva

en noggrann och, hvad särskildt de proportionella valen beträffar, mycket

omsorgsfull utredning, hvaraf man alldeles är i saknad, och att fördenskull

frågan icke vid denna riksdag kan vinna sin slutliga lösning

genom framläggandet af ett positivt förslag i den rigtning jag antydt.

Det synes mig för öfrigt att, när man skall gå till lösning af en fråga,

hvilken så djupt som den ifrågavarande mgriper i vår närvarande statsförfattning,

det för en hvar, å hvilken ståndpunkt i frågan han nu än

må stå, måste vara ett önskningsmål att se och förnimma — hvad

man nu är ur stånd att bedöma — huru efter verkstäld utredning en

förändring i valrätten till Andra Kammaren, fotad på den allmänna

rösträtten med proportionella val, i verkligheten skulle te sig; och

särskildt från liberal ståndpunkt borde man, så vidt jag förstår, hafva

mycket mindre skäl att afböja en utredning härutinnan, som det ju

bör kunna antagas, att från detta håll ingenting kan vara att erinra

mot en rösträttsreform, deri anspråket på tillgodoseendet af allas rätt

utan någons förtryck varder, så vidt möjligt är, tillfredsstäldt.

_ Att åter hos en Riksdagens ledamot, som vill, med uppgifvande

af sin egen förutvarande ståndpunkt, bringa ett offer deraf för hvad

han under för handen varande omständigheter, särskildt med hänsyn till

fosterlandets försvar, finner för detsamma gagneligt, endast se ett bemödande

att för det närvarande draga sin röst undan frågans lösning,

anser jag ej kunna annorlunda bedömas än såsom ett försök att vilja

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

beröfva eu representant den rätt, som han, derest han densamma ej

förverkat, eger att, liksom hvarje annan hederlig man, varda trodd på

sitt ord.

Den ytterligare utredning af frågan, som jag sålunda finner oundgängligen

nödvändig, anser jag böra öfverlemnas åt en komité, så

sammansatt, att deri inrymmes tillfälle åt personer af olika meningar

att få desamma uttalade och bedömda. Denna komité skulle, med

aktgifvande å ej mindre de synpunkter, jag tillåtit mig här ofvan uttala,

än äfven andra sådana, som vid frågans utredning och bedömande

kunde till beaktande ifrågakomma, utarbeta förslag till förändring af

grunderna för valrätten till Riksdagens Andra Kammare, hvilande på

den allmänna rösträtten —- d. v. s. på rätten för en hvar välfrejdad

svensk man, som uppnått 25 års ålder och fullgjoit sina åligganden i

afseende å skattepligt och värnpligt, att deltaga i valen till nämnda

kammare, dervid komitén för öfrigt hade att utreda:

l:o) om ej för valrättens utöfvande företrädesvis*borde med upphäfvande

af den olika representationsrätten för stad och land användas

den proportionella valmetoden;

2:o) i hvad mån, derest samma valmetod ej befunnes med afseende

å förhållandena i vårt land lämplig, den s. k. graderade skalan borde

komma till användning;

3:o) huruvida, hellre än de proportionella valen och graderad

skala, andra bestämmelser borde förbindas med den utsträckta valrätten

för beredande af erforderliga garantier;

4:o) om och i hvad mån grundlagens bestämmelser i öfrigt med

hänsyn till den ifrågasatta utsträckningen af rösträtten borde undergå

några förändringar, särskildt i fråga om förlängning af valperioden för

Andra Kammarens ledamöter.

På grund af hvad jag sålunda anfört, har jag ansett, att utskottet

bort hos Riksdagen hemställa, såsom jag ock får yrka,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta genom en för ändamålet

tillsatt komité verkställa en omsorgsfull utredning

angående förändrade bestämmelser i fråga om utsträckning

af valrätten till Riksdagens Andra Kammare på

den grund — den allmänna rösträtten — på det sätt

och med det syftemål, som här ofvan angifvits, samt,

efter det komitén med sitt betänkande och förslag till

Kongl. Maj:t inkommit helst till 1904 års Riksdag,

aflåta nådig proposition i ämnet.»

s. 119 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

119

af herr friherre Älströmer, som yttrat:

»Då frågan om en förändring af valrätten till Riksdagens Andra

Kammare är af en så djupt ingripande betydelse för hela vårt statsskicks

framtida utveckling, att densamma hvarken kan eller bör lösas utan

föregående fullständig och allsidig utredning af alla på densamma inverkande

förhållanden — en utredning, som Riksdagen begärt men

ännu är i saknad utaf; då jag icke kunnat finna frågans lösning vara

så brådskande, att den bort företagas till afgörande utan den omsorgsfulla

och ingående pröfning, hvilken konstitutionsutskottet, som först

den 17 mars fick mottaga Kongl. Majrts proposition till behandling,

under den korta tid, som varit utskottet tillmätt, icke varit i tillfälle

att egna den i så hög grad vigtiga frågan, i synnerhet som utskottet

derjemte haft att behandla icke mindre än tio olika motioner, hvilka

beröra samma fråga; då vidare hvarken det kongl. förslaget eller det

af utskottet framlagda synes mig i tillräcklig grad uppfylla den i § 38

riksdagsordningen gifna förutsättningen för en grundlagsändring, att

den skall vara »högst nödig eller nyttig», så har jag, som funnit äfven

andra synpunkter än de, som angifvas i Riksdagens skrifvelse af den

10 maj 1900, böra komma till öfvervägande, särskilt allmän rösträtt

med proportionella val eller graderad röstskala i förening med andra

nödiga garantier, ansett utskottet hafva bort inskränka sig till att

hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t genom

en komité låta verkställa en ur alla synpunkter fullständig

utredning rörande valrätten till Riksdagens

Andra Kammare samt framlägga det förslag till rösträttsreform,

hvartill en sådan utredning må gifva anledning,

om möjligt vid början af 1904 års riksdag.»

af herr Rodhe, som anfört:

»Då jag icke funnit något af de till utskottet remitterade förslagen

om utsträckning af rösträtten antagligt och dessas skiftande

mångfald synes mig vittna om att tiden ännu ej är mogen för vidtagande

af den påyrkade grundlagsändringen, hvilken icke heller torde

vara af trängande behof påkallad, har jag, som icke heller kunnat biträda

hvad utskottet hemstält, ansett mig böra för närvarande motsätta

mig denna grundlagsändring.»

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

af herr Berg, Gustaf Axel, hvilken yttrat:

»Det sätt, hvarpå den genom 1866 års riksdagsordning bildade

Andra Kammaren utöfvat sina funktioner, måste allmänt erkännas hafva

varit för fosterlandets lugna och sunda utveckling lyckligt; och icke

har detta lyckliga förhållande under sistförflutna tiden undergått någon

rubbning.

Då emellertid under senaste årtiondet kraf på ombildning af valrätten

till denna kammare allt mera allmänt och bestämdt blifvit framstäldt,

kan detta kraf, efter mitt förmenande, icke stödjas på eller

hafva sin grund uti något rättvist klander emot Kammarens görande

eller låtande med den sammansättning den nu eger.

Fastmera måste man anse, att den enda hållbara grunden för

yrkandet om valrättens utsträckande är den, att man vill ställa denna

valrätt på en bredare och mera omfattande basis och sålunda utsträcka

valrätten till allt större lager af samhällsmedlemmar samt på samma

gång utvidga kretsen af de till Kammaren valbare.

Det bör emellertid i detta sammanhang icke lemnas oanmärkt,

hvad som för öfrigt är allmänt kändt, att en betydande utvidgning af

de valberättigades antal egt rum sedan 1866, ehuru § 14 riksdagsordningen,

som är för valrätten konstituerande, under tiden icke undergått

någon som helst förändring. Statistiken visar i detta hänseende

äfvensom angående procenten af de valberättigade, som i valen deltagit,

följande förhållanden:

Allmänna valen till Riksdagens Andra Kammare åren 1872—1899

Ordinarie

valen

Folkmäng-

Röstberättigade

I valet del- tagande

procent af

röstbe- rättigade

den vid tore- gående års

slut

Antalet

I procent af

folkmängden

1872

4,204,177

236,120

5,62

19,1

1875

4,341,559

255,552

5,89

19,5

1878

4,484,542

270,337

6,03

20,3

1881

4,565,668

281,163

6,16

23,7

1884

4,603,595

291,668

6,34

25,2

1887 2

4,717,189

278,039

5,89

35,9

1890

4,774,409

288,096

6,03

38,5

1893

4,806,865

298,810

6,22

42,4

1896

4,919,260

309,889

6,31

45,3

1899

5,062,918

339,876

6,71

40,3

s. 121 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 121

Uti dessa sifferuppgifter angående de valberättigade äro icke upptagna

de, hvilkas valrätt blifvit suspenderad på grund deraf, att de

icke guldit sina utskylder. Skulle man inräkna äfven desse, som genom

eget förvållande blifvit obehörige att utöfva valrätt, stege antalet ganska

betydligt. För år 1900 stälde sig siffrorna sålunda:

Antalet valmän (betalda utskylder) 358,774, motsvarande 7,04 %

af folkmängden.

Antalet valmän (obetalda utskylder) 432,843, motsvarande 8,4 9 °/„

af folkmängden. ’ /o

Tillökningen uti de valberättigades antal har sålunda berott icke

allenast derpå, att valmännen tillväxt i jemnbredd med folkmängden, utan

äfven på andra förhållanden. Tillfällena till arbetsförtjenst hafva ökats,

arbetspriserna hafva höjts. Derigenom är äfven en icke ringa del af

de till mogen ålder komna kroppsarbetarne med nu gällande valrättsbestämmelser

valberättigade; och ett ännu långt större antal skulle

vara det, om de fullgjorde sin skattepligt. Man kan sålunda säga att

den s. k. rösträttsutsträckningen oafbrutet försiggår inför våra ögon

utan förändring i grundlagens bestämmelser om valrätt.

Under sådana förhållanden vilja många sätta i fråga om någon

utvidgning af valrätten genom förändring af dessa bestämmelser verkligen

är af behofvet påkallad.

För min del har jag emellertid efter den noggrannaste pröfning,

som varit mig möjlig, kommit till den öfvertygelsen, att eu utsträckning

af valrätten till Andra Kammaren bör genom förändring i riksdagsordningens

föreskrifter ega rum. För de skäl, som härvid äro

för mig bestämmande, går jag nu att i korthet redogöra.

Det kan icke förnekas, att under de 36 år, som förflutit, sedan

vår nu gällande riksdagsordning antogs, en samhällsklass, som då i

allmänhet taget stäldes under det politiska strecket, numera intager

en ställning, som den icke egde vid riksdagsordningens tillkomst:

jag menar arbetarne. Denna förändrade ställning har, såsom ofvan

antydts, bland annat visat sig deruti, att allt flere och flere af denna

samhällsklass genom förbättrade ekonomiska vilkor erhållit politisk

rösträtt. Men förändringen i arbetarnes ställning visar sig nog äfven

i andra förhållanden, som icke äro mindre vigtiga. Förändringen är

nemligen äfven beroende på ett bättre tillgodogörande af den alltmera

stigande folkbildningen och yttrar sig jemväl uti ett större och alltjemt

sig utbredande intresse för allmänna angelägenheter, såväl kommunens

som statens, likasom uti eu vidgad inblick uti tidens frågor.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

De år 1862 antagna kommunallagarne hafva nog mycket bidragit att

skapa nämnda intresse, likasom dertill äfven kraftigt medverkat den nu

långt mera än för några tiotal af år sedan spridda litteraturen

äfven om denna litteratur delvis innehållit eu kunskap af icke allenast

det goda.

Men det är icke blott intresset, som blifvit väckt: hvad mera är,

förmågan att intränga uti samhällets allmänna frågor har äfven blifvit

i icke ringa grad utvecklad.

Man måste då uppställa för sig det spörsmålet: År icke nu denna

samhällsklass mera mogen att under vissa vilkor få eu i lag. sig

tillerkänd vidsträcktare rätt till deltagande uti samhällets politiska

angelägenheter än hvad som år 1866 ansågs kunna medgifvas och

sedermera faktiskt inträdt? Eller med andra ord: bör icke denna samhällsklass

få en utvidgad valrätt till Andra Kammaren? Jag kan för

min del icke besvara den frågan nekande.

Härtill kommer ytterligare ett vigtigt förhållande.

När inom ett folk, som i upplysning och bildning står bland de

allra främsta, allt mera tränger sig fram den öfvertygelsen, att det är

eu samhällets orättvisa, att åt vissa samhällsklasser på grund af deras

ekonomiska förhållanden gifva mindre inflytande på afgörande! af

fosterlandets angelägenheter än hvad motsvariga samhällsklasser inom

nästan alla andra folk hafva, då är det en bjudande pligt att allvarligen

tillse, huruvida icke en förändring bör vidtagas.

Att '' ..... ’ "

som i iemförliga delar eger rum i andra länder,

framgå!''

af följande

sammanställning

Frankrike ............

angående de valberättigade. v

.... år 1901 27,9

procent af folkmängden,

Schweiz..................

...... „ 1899 23,5

11

11

11

Grekland...............

..... „ 1881 23

11

11

11

Spanien ...............

........... „ 1891 22,4

11

11

11

Belgien.................

................ „ 1900 21,5

11

11

11

Tyska Riket........

...... „ 1898 21,2

11

11

11

Bulgarien.............

............................ „ 1899 21,2

ii

11

11

Norge....................

„ 1900 19,9

ii

11

11

Österrike..............

........................... „ 1897 19,9

ii

11

11

*) Dessa siffror, som delvis icke öfverensstämma med motsvariga uppgifter i den

kongl. propositionen, äro hemtade från en under utgifning varande utförlig tabell rörande

»valen till representationens Andra Kammare», hvilken tabell är afsedd att intagas i

»Statistisk Tidskrift.»

s. 123 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

Portugal ...............................

Storbritannien och Irland

Danmark ...............................

Serbien .................................

Nederländerna......................

Italien....................................

Sverige.................................

Ungern ................................

Om man sålunda medgifver, att valrätten bör utsträckas, följer då

i ordningen den frågan, på hvad sätt denna utsträckning lämpligen bör

ega rum.

Grundvalen för den nu gällande valrätten är uteslutande en förmögenhetscensus,

sådan som den i 14 § riksdagsordningen bestämmes.

Att utvidga denna grundval genom förändring eller sänkning uti denna

census synes mig icke lämpligt, enär emot hvarje anordning i den

vägen, emot hvarje förändring uti de stipulerade förmögenhets- eller

skatteförhållandena alltid skall kunna åberopas, att fixeringen af dessa

förhållanden är godtycklig och icke beroende af några allmängiltiga

grundsatser — alldeles samma förebråelser, som nu rigtas emot nu

gällande census. Hvilka sänkningar eller förändringar man än vidtoge

uti de förmögenhetsqvalifikationer, som betinga valrätten, skulle

de sålunda ändrade bestämmelserna alltjemt hvila på godtycket; och

framgent skulle komma att emot dem rigtas samma missnöje, samma

klander och ovilja som emot de nuvarande.

Äfven om en oberoende ekonomisk ställning, för hvilken förmögenhetscensus

ju skall vara en exponent, icke är en förkastlig faktor,

då det gäller valrätten, torde den dock icke vara den högsta eller enda

rättsgiltiga och tänkbart möjliga. Särskildt med hänsyn till den höga

ståndpunkt, till hvilken den allmänna folkupplysningen hos oss nu kommit,

synes denna förmögenhetscensus kunna borttagas och i stället såsom

vilkor för valrätten endast uppställas: en mera mogen ålder än den i

civillag stadgade myndighetsåldern och fullgjorda skyldigheter emot

staten.

Jag nämnde den höga graden af folkupplysning, och i det hänseende

torde särskildt böra framhållas, att det är att hoppas, likasom

man anser sig hafva goda skäl att förvänta, att den förlängda öfningstiden,

våra värnpligtige numera komma att erhålla, måtte så användas,

att de derunder icke allenast göras skicklige till fosterlandets försvar,

utan äfven förvärfva eu högre grad af allmänbildning än den våra

år

1890

19

procent

af folkmä:

11

1901

16,5

11

11

’1

11

1901

16,4

11

11

11

11

1890

16

11

11

11

11

1901

11,8

11

11

11

11

1899

7,1

11

11

11

11

1899

6,7

11

11

11

11

5,4

11

11

11

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

folkskolor meddela, hvarigenom värnpéigtsutbildningen kunde sägas

utgöra en folkhögskolekurs.

Den mognare ålder, som skulle fordras för valrätt, torde böra

bestämmas till 25 år. Såsom bekant är, utgör motsvarig åldersgräns i

Norge 25 år och i Danmark 30 år.

Och hvad angår den förutsättning, som vidare borde fordras,

nemligen fullgjorda skyldigheter mot staten, så afser jag med dessa

skyldigheter dels fullgjord värnpligt och dels fullgjord skattepligt i de

fall, der sådana skyldigheter tillkomma eller åligga den, som ifrågasätter

att utöfva valrätten. Beträffande skattepligten vill jag ej utsträcka

förutsättningen längre än till det mycket minimala vilkoret, att för

valrätt erfordras att ej häfta för några skatter till staten, hvilka förfallit

till betalning under det år, då riksdagsmannavalet försiggår, eller

under det nästföregående.

Jag förbiser icke, att emot mitt förslag i denna del möjligen

skall rigtas den anmärkningen, att genom detsamma kommer att för

valrätts utöfvande erfordras skattepligts fullgörande endast af en del

af de valberättigade; men jag anser, att den antydda ståndpunkten i

detta hänseende är fullkomligt konseqvent. Då man utgår från den

fordran, att af den, som gör anspråk på att deltaga uti en den vigtigaste

af samhällets funktioner, med allt fog bör kräfvas, att han icke

brister uti fullgörandet af sina skyldigheter emot detta samhälle, vare

sig dessa skyldigheter bestå uti värnpligt eller skattepligt, så följer

häraf helt naturligt, att af den ene kan komma att utkräfvas mera eller

annat än af den andre, beroende detta derpå, att den ene kan hafva

större eller andra skyldigheter mot samhället än den andre.

På skattepligten har jag velat ställa en minimal fordran, öfvertygad,

som jag är, att utsträckta anspråk i den vägen skulle komma

att medföra stora besvär och mycket valtrassel.

I sammanhang med nu anförda skäl för utsträckning af valrätten

till Andra Kammaren, hvilka skäl varit för mig bestämmande, vill jag

icke förbigå två omständigheter, som torde böra tagas med i räkningen.

Man saknar icke anledning att befara, att ett för långt drifvet uppskof

möjligen i vissa hänseenden skulle kunna äfventyra samhällsfridens

störande. Då jag utan tvekan uttalar detta, åsyftar jag icke det störande

af allmänna lugnet, som möjligen skulle kunna uppstå genom

opinionsyttringars afgifvande på ett sätt, som vore mindre lojalt eller

rent af lagstridigt, utan jag fäster mig vid den ingalunda otänkbara,

utan fastmera redan framskymtande misstanken från en del samhällsklasser,

att andra sådana skulle obehörigen undanhålla de förra det

s. 125 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

inflytande på arbetet för fosterlandet, hvartill dessa anse sig ega

rättighet. En sådan länge fortlefvande misstanke, fortplantad hos

uppväxande generationer, skulle kunna leda till tvedrägt emellan olika

klasser af samhällsmedlemmar, hvilken tvedrägt helt visst skulle komma

att blifva för fosterlandet allt annat än välsignelsebringande.

Den andra omständigheten borde, ideelt sedt, icke medräknas, men

med verkligheten för ögonen torde den dock icke böra förbigås. Den

står i nära sammanhang med hvad som ofvan är antydt. Ett ökadt

deltagande uti och inflytande på fosterlandets angelägenheter skall förvisso

bidraga till fosterlandskänslans höjande, särskild! hos den ungdom,

som uppfostras att försvara sitt land. Man kan icke jemnställa förhållandena

i svunna tider med de nuvarande. Sjelfförsakelsen har förr

funnits i högre grad än nu, den begärde intet för sig sjelf, men offrade

allt för fosterlandet. Sjelftilliten har kommit; den vill pröfva egna

krafter och bära eget ansvar i arbetet för fosterlandet. Hvar och en

är barn af sin tid; och äfven om man skänker sin varmaste beundran

lör den förra, torde man noga vakta sig för att bryta stafven öfver

den senare; den förer nog till samma mål: en varm fosterlandskärlek.

Då jag sålunda uttalat mig för en valrätt, som endast inskränkes

af de ytterst moderata fordringarna af en mogen ålder och fullgörande

af vissa förpligtelser till staten, har jag alltså stält mig på den allmänna

rösträttens ståndpunkt; men då är äfven nödvändigt att tillse,

under hvilka vilkor denna allmänna rösträtt utan fara för samhällets

lugna framåtskridande och utveckling må kunna genomföras.

Till en början lärer dervid alldeles bestämdt böra uppställas såsom

vilkor, att den i afseende å representationsrätten nu rådande skilnaden

mellan land och stad bör upphöra. Såsom bekant är, välja

städerna för närvarande ett i förhållande till folkmängden mycket större

antal riksdagsmän, än hvad landsbygden med hänsyn till sin folkmängd

har rätt att utse. Utaf Andra Kammarens ledamöter utses 150 af lands1

tygel e n och 80 af städerna, oaktadt, om man toge folkmängden til l

delningsgrund, antalet borde vara för landsbygden 181 och för städerna

49. Äfven om denna företrädesrätt för städerna vid tillkomsten

af riksdagsordningen 1866 kunde försvaras af historiska skäl och andra

göda grunder, torde vid införandet af allmän rösträtt ovilkorligen böra

i fråga om representationsrätten fordras fullständig likställighet mellan

stad och land.

Men för införande af allmän rösträtt äro äfven andra garantier

oundgängligen nödvändiga. Då man anser rättvist att åt den samhälls
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

klass, som är den talrikaste, bereda ett betydligt förökadt politiskt inflytande,

kan dock naturligtvis anordningen ej ske på det sättet, att åt

denna klass öfverlemnas hela den politiska makten med uteslutande af

allt inflytande för de öfriga. Regulatorn i detta hänseende utgöres af

vissa garantier, genom hvilka — på samma gång ett betydligt förökadt

inflytande inrymmes åt nämnda klass — jemväl för de samhällsklasser,

som för närvarande hafva de flesta representanter, lemnas rum för ett

rättvist och befogadt inflytande. Det gäller att skydda minoritetens

rätt och tillse, att såväl minoritet som majoritet må intaga det politiska

inflytande, den representationsrätt, hvartill den ena och den andra på

grund af sin numeriska styrka och sin samhålilghet måste anses lagligen

behörig.

Många olika sådana garantier finnas uppstälda uti konstitutionerna

i de länder, som antagit den allmänna rösträtten. Det skulle vara för

långt att här redogöra för dessa förhållanden; men jag kan i detta

sammanhang ej underlåta uttala, att det hade varit ett vigtigt önskningsmål,

om en framställning härom förekommit uti den af regeringen

i den kongl. propositionen förebragta utredning, i fråga om hvilken Riksdagen

begärt, att den skulle vara i möjligaste måtto fullständig och

allsidig, men som nu befinnes afpassad endast för det gjorda förslaget

om rösträttsutsträckning på kommunalstreckets grund.

Den mest pålitliga skiljedomaren i majoritetens och minoritetens

strid om inflytandet synes emellertid vara den proportionella valmetoden,

genom hvilken äfven åt minoriteten tillförsäkras en representationsrätt,

svarande emot dess verkliga styrka. Det utmärkande och kännetecknande

för denna valmetod är, som kändt, den principen, att åt

hvarje parti eller meningsgrupp vid valet tillerkännes det antal representanter,

som betingas af partiets st}rrka eller numerär — en ståndpunkt,

som är så rättvis, stark och oangriplig, att den måste ega framtiden

för sig.

Man har velat göra troligt, att denna metod skulle vara mycket

invecklad och sålunda svår att tillämpa samt dessutom icke passa för

våra förhållanden.

Invecklad och svårtillämplig kan den vara, om, såsom från vetenskapligt

håll någon gång blifvit ifrågasatt, man åt problemet skulle

gifva en lösning med den mest matematiska noggrannhet, särskildt för

det fall att en mängd af olika partier stå emot hvarandra.

Huruvida den skulle passa för våra förhållanden — ja, det är just

den frågan, som måste grundligen undersökas. För min del medgifver

jag väl, att en viss tvekan kan föranledas deraf, att man vid tillämp
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

ningen af det proportionella valsättet förutsätter, att minst tre representanter

skola i ett val utses, men denna »nyhet» får och bör man

underkasta sig för att vinna målet. För öfrigt håller jag alldeles bestämdt

före, att denna valmetod, som kan anordnas antingen med gemensamma

val för land och stad eller med särskilda val för hvardera, lämpar

sig synnerligen väl för våra valförhållanden, då dessa i allmänhet förete

den situationen, att, äfven om i början af en valrörelse flere olika

grupper uppställa olika kandidater, ställningen småningom förenklas

dérhän, att grupperna inskränkas till två, och för sådant fall kan den

proportionella valmetoden göras ytterst enkel. I de stora städerna

kunna partiförhållandena blifva mera invecklade, men för att valmetoden

der skall blifva fullt effektiv, kan ju der valet anordnas så, att flere

representanter utses i ett val, då de särskilda grupperna kunna få hvar

och en sina intressen tillgodosedda.

De proportionella valmetoderna äro så mångskiftande, att jag icke

här finner lämpligt eller kan närmare ingå på desamma. Jag tillåter

mig dock att uti en bilaga vidfoga en kort antydan om eu af dessa

metoder, så enkel, att den kan tillämpas af hvar och en, som kan räkna

enkla tal och för öfrigt är lämplig att förrätta ett val. Med denna

metod — en art af den kumulativai3) — kan vid val af tre representanter

en minoritet af 26 procent af valmännen genom samhällighet besätta

en representantplats, under det att majoriteten genom fullständig enighet

behåller de båda öfriga.

Med omnämnande af denna metod har jag visst icke käft för

afsigt att på något sätt antyda,. att den skulle eg a anspråk på att anses

såsom företrädesvis beaktansvärd för våra förhållanden. Jag har endast

velat visa, att det gifves enkla och lätt tillämpliga proportionella valmetoder,

som kunna lemnas i händerna på hvilken som helst kommunalordförande

eller annan valförrättare.

*) Den kumulativa metoden kännetecknas deraf, att valsedlarna icke behöfva upptaga

så många namn, som valet gäller, utan kunna så att säga samla (kumulera) sig på ett

färre antal namn, hvarigenom utsigten för dessa att gå igenom ökas. Om tre representanter

skola utses och hvarje valman disponerar tre röster, kunna dessa antingen odelade lemnas

till en kandidat eller delas på två kandidater, då hvardera erhåller 11/2 röst, eller på tre

kandidater, då hvar och en af dessa 1 röst. För att undvika bråkdelar i rösträkningen

kan man (hvilket naturligtvis medför samma verkan) tilldela hvar valman 30 röster, som

kunna antingen afgifvas odelade på en kandidat eller fördelas på två med femton eller på

tre med tio till hvardera. Hvarje valsedel kan sålunda upptaga ett, två. eller tre namn.

(Se vidare bilaga sid. 145.)

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då något positivt förslag, stödt på de grunder jag nn tillåtit mig

att anföra, naturligtvis icke nu kan utan föregående utarbetning framläggas,

och denna utarbetning lika gifvetvis icke kunnat verkställas inom

utskottet, äfven om detsamma derom förenat sina krafter, torde lämpligaste

tillvägagåendet blifva det, att saken utredes genom eu komité,

sammansatt af representanter för de olika åskådningar^ i denna fråga.

Om en sådan komité kommer till stånd, föreställer jag mig, att

densamma låter sig angeläget vara att tillse, om icke andra garantier,

jemte eller i stället för de af mig nu antydda, böra vid införande af

allmän rösträtt tillämpas, hvarförutom torde böra undersökas, om icke

mandatet till Andra Kammaren bör utsträckas till längre tid än tre år.

Mera tveksam ställer jag mig mot eu graderad röstskala. Skulle en

sådan gradering ifrågakomma, torde den icke kunna göras beroende

af andra qvalifikationer än graden af skattepligt. Äfven denna fråga

torde emellertid böra blifva föremål för undersökning och utredning af

den komité, hvarom jag tagit mig friheten göra ett förslag.

Då jag sålunda icke kunnat biträda utskottets förslag eller tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts proposition eller direkt ansluta mig

till någon af de i ärendet väckta motioner, har jag inom utskottet yrkat,

att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes ej mindre låta genom

en komité verkställa en fullständig och allsidig utredning

rörande de vilkor — såsom utjemning af städernas

och landsbyggdens representationsrätt samt proportionella

val — under hvilka valrätten till Riksdagens

Andra Kammare må kunna genom allmän rösträtt utsträckas

till hvarje till tjugofem års ålder kommen

man, som i vissa angifna hänseenden — i fråga om

värnpligt och skattepligt — fullgjort sina åligganden

emot staten och icke saknar sådana qvalifikationer,

som angifvas i § 26 riksdagsordningen, än äfven till

Riksdagen, helst ej senare än år 1904, inkomma med

det förslag, hvartill denna utredning kan gifva anledning.

))

af herr Nyström, Carl, som anfört:

»Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1900 om reform af val
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

ratten till Riksdagens Andra Kammare innehåller många uttryck, verkande

såsom varningar mot beslut, som »skulle innebära steg ut i det

obekanta», och upprepar särskilt flera gånger krafvet på allsidig och

fullständig utredning såsom vilkor för e;u mogen pröfning från Riksdagens

sida af denna fråga. Mot slutet af skrifvelsen säges: »först om

pa detta satt. en allsidig utredning kommit till stånd, skall det enligt

Riksdagens åsigt blifva möjligt att uppgöra ett förslag till en valrättsleform,

som bast tillfredsställer samhällets behof och derjemte är på

;impligt satt anpassad efter, öfriga bestämmelser i vårt'' statsskick.»

enna fullständiga och allsidiga utredning, som alltså skulle utgöra ett

vflkor för uppgörande af ett förslag, har icke förelegat under den tid,

da utskottet haft att fullgöra sitt arbete med rösträttsfrågan, och är icke

ens ännu färdig Om alltså Riksdagen vidhåller sin åsigt från 1900

skulle valrättsreformen nu icke ens kunna upptagas till pröfning I

afla händelser synes mig det anförda i sig innebära tillräcklig grund

för ett afslagsyrkande. &

+-n +^eiLh,är!,m k°mma andra skäl. Den kongl. propositionen inkom

till utskottet den 17 mars, och ännu så sent som den 21 april mottooutskottet

eu motion i rösträttsfrågan. Utskottet hade nu såsom sin

Rusta .uppgift att utöfva vederbörlig kritik af innehållet i den kongl

propositionen och i de senare till utskottet inkomna enskilda motionerna

antalet). Då, såsom nu inträffade, utskottet icke ansåg sig

kunna tillstyrka antagande i oförändradt skick vare sig af den kongh

propositionen eller af något af de enskilda förslagen, stod utskottet

inför valet, att

antingen med en så uttömmande motivering som möjligt stödja

sina afstyrkande^ dock med erkännande af det gagneliga ’i åtskilliga

af de från olika hall i enskilda punkter framstälda ändringsförslagen,

och derefter förklara, att bristande tid och bristande utredning gjort

det för utskottet omöjligt att åstadkomma eget förslag i ett så stort

och vigtigt ärende,

fer och att gripa sig an med ett sådant försök i trots af nämnda

vanskliga forhållanden.

,^agr.tr°r jc^e’ att n%on mefi fog skulle kunnat klandra utskottet,

om den torstnamnda utvägen valts.

Utskottet har emellertid nu till behandling upptagit det stora

problemet. Galde saken något annat än en ombildning af hela vårt

fJ?lls ja U om de man måhända, vik ande för en naturlig önskan att

efter alla de manga för beredelserna åstadkomma något positivt, inlåta

Bth. till Biksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Käft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

sig på det försök, som här föreligger. Men för min del vågar jag det

icke då framför allt utskottets förslag synes mig brista i den nödiga

bevisningen, att den nuvarande ordningen, med sm varsamt och naturligt

växande ökning af de röstberättigades antal, skulle vara sa o laglig,

att den måste oförtöfvadt utdömas. Erfarenheterna tran utlandet

svnas icke mana till efterföljd. . c , •

Utskottet har omgifvit sitt förslag med en skyddsvakt af garantier.

Men vid dessa torde man ej få fästa allt för störa forhoppningar, da

samtidigt med deras införande man skapat eu rostmakt, som snar

nog torde göra sig af med dessa besvärliga inskränkningar.

Om utskottets majoritet utgmge från den förutsättningen,.att le

här gälde att tillgodose en bevisad men hittills tillbakasätta ratt, sa sku

man finna det foljdrigtigt, att utskottet böjde sig för rattens absoluta

bud Gent emot ett sådant bud vore vidare bevisning, vare sig för elle

emot, öfverflödig. Och då skulle äfven den motvillige finna det vara

en pligt att bortse från alla betänkligheter och sluta sig till reform .

Men ej ens utskottets flertal synes helt vilja antaga en sådan ratt utan

framhåller fast mera statsintresset och statens välfärd. Följande yttrande

till statsrådsprotokollet af chefen för justitiedepartementet_ gar i samma

retning: »Någon gång, särskild!, under äldre tider, har visserligen pa

stätta, att deltagandet i lagstiftningen vore en alhnant mensklig irätthet

som icke kunde frånkännas någon utan förnekande af lian ^

niskovärde, och att förty en allmängiltig lösning af rostrattsfragan

vore att finna i införande af en i egentlig mening allmän valrätt.

Men denna åsigt, lika afgjordt ohållbar i sin grund och i1 sina konsenvenser

har icke någonsin eller någonstädes kunnat vinna tillämpning.

DS Svim jag håller före, att häusyn till statsintresset eller statens

välfärd eller, såsom friherre De Geer uttryckte sig 1879, den F^Dsk.i

hänsynen till samhällets bästa bör härvid vara den afgörande, och da

jao- ej finner, att dessa statslifvets kraf blifva bättre tillgodosedda geno

den af utskottet föreslagna reformen än genom den nu bestaende or - ningen, kan jag ej biträda utskottets förslag. Ej heller kan ja„ gifva

min röst till vare sig den kongl. propositionen eller till någon af de

enskilda motionerna.»

af herrar Darin och Liljéholm, hvilka anföit.

Inom utskottet hafva vi omfattat det af herr S von Friesen och

81 andra ledamöter af Andra Kammaren framstalda och, enligt vai

mening, med synnerlig omsorg motiverade förslaget angående valratten

till nämnda Kammare.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande No 6.

131

Ehuru den oss medgifna tiden och omständigheterna i öfrigt icke

tillåtit oss att underkasta det förslag i frågan, livilket af en mycket

obestämd och i väsentliga stycken olikatänkande majoritet inom utskottet

i detta utlåtande framlagts för Riksdagen, en mera omfattande

granskning, hafva vi dock velat i korthet framhålla detta förslags mest

utmärkande drag och åtminstone antydningsvis uttala vår mening derom.

Det föreslagna mom. 6 i § 13 riksdagsordningen, hvarigenom eu

ny, i hög grad onaturlig valkretsindelning tillskapas, måste vi på det

bestämdaste ogilla. Vi kunna nämligen ingalunda finna, att den af

utskottet tillstyrkta, ganska måttliga utvidgningen af valrätten, hvilken

skulle komma landtbefolkningen till godo i vida högre grad än stadsbefolkningen,

bör föranleda till en så våldsam förändring af nu gällande

grunder för valkretsindelningen, att ur icke mindre än 44 af de nuvarande

landtvalkretsarne komme att afskiljas och till städerna öfverföras

ett betydande antal valmän, livilka skulle hafva att utse representanter

tillsammans med andra valmän, med livilka de väl må hafva vissa intressen

och uppfattningar gemensamma, men för livilka de i det hela

taget äro ganska främmande, under det att samtidigt inom de landtvalkretsar,

hvarifrån de afskilts, jordbruksintresset alltför ensidigt skulle

göra sig gällande. Vi hålla före, att icke någon ny grund för valkretsindelningen

bör ifrågakomma utan i sammanhang med införande af

»allmän rösträtt» och att grunden då bör blifva den enda rätta, den

rent territoriella.

1 § 14 riksdagsordningen har utskottet föreslagit hufvudsakligen

följande ändringar: Do) höjd åldersgräns för valrättens inträdande,

2:6) sänkning af det nuvarande politiska censusstreckot, 3:o) skärpning

af utskylds strecket.

Hvad först angår åldersstrecket, så är detta draget vid ingången

af kalenderåret efter fylda 25 år. Denna anordning finna vi icke väl

grundad, utan anse fastmera, i likhet med herr von Friesen och hans

medmotionärer, att den politiska myndighetsåldern bör bestämmas

allenast med hänsyn till krafvet på fullgjord värnpligt, så att valrätt

tillkommer den, »som uppnått eller under det år valet hålles uppnår

tjugufem års ålder».

Beträffande vidare det mivarande politiska censusstrecket bär utskottet

icke velat, såsom herr von Friesen m. fl. föreslagit, borttaga

detta genom att låta det kommunala rösträttsstrecket gälla som gräns

jemväl för den politiska rösträtten, utan i stället blott föreslagit att

sänka ifrågavarande streck. Gentemot ett sådant förfarande måste vi

kraftigt betona, att detsamma både är alldeles godtyckligt och än

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ytterligare förökar de vanskligheter, som de politiska rösträttsbestämmelsernas

sammankoppling med bestämmelserna om den allmänna bevillningen

redan nu medför och detta i dubbel måtto, så nämligen att,

till följd af det bevillningsfria afdragets föränderlighet, vilkoren för den

politiska rösträtten dels skulle kunna otillbörligen skärpas, dels ock

blifva olika på olika orter. Ingendera af dessa anmärkningar träffar

deremot herr von Friesens m. fl. förslag. Utskottets förslag i denna

del är derjemte behäftadt med den stora bristen att icke leda till

vinnande af det allmänt uppstäda önskemålet att bereda rösträtt åt

jordtorparne, för hvilket måls uppnående herr von Friesen m. fl. visat

vägen.

I fråga slutligen om det skärpta utskyldsstrecket skola vi nu

inskränka oss till att instämma i följande uttalande uti den af herr S.

von Friesen m. fl. afgifna motionen (sid. 3): »I hvarje fall skulle eu

mistning af valrätten för tre år utgöra ett alltför hardt och ojemt

drabbande straff för medborgare, som i öfrig! samvetsgrant fullgjort

sina pligter mot stat och kommun, men som ett år af valperioden af

kanske rent tillfällig anledning kommit att häfta för ett ej inom föreskrifven

tid inbetaldt skattebelopp, måhända af ganska ringa värde.»

Då vi sålunda under rösträttsfrågans behandling inom utskottet

och uti det förslag, utskottet beslutit att nu framlägga för Riksdagen,

icke funnit anledning att i något hänseende frångå vår uppfattning om

hvilka åtgärder rättvisa och klokhet under förhandenvarande förhållanden

kräfva vid åtgörande! af denna vårt folks lifsfråga, hafva vi, under

åberopande för öfrigt af den af herr S. von Friesen m. fl. gifna motiveringen,

yrkat, att utskottet skulle hemställa,

att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare

behandling i grundlagsenlig ordning antaga följande

förslag till ändrad lydelse af:

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 37.

Svenska folkets urgamla rätt att sig

beskatta utöfvas af Riksdagen allena.

Huruledes särskilda menigheter må

för egna behof sig beskatta, bestämmes

(Föreslagen lydelse:)

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig

beskatta utöfvas af Riksdagen allena.

Huruledes särskild menighet må för

eget behof sig beskatta, sä ock hvad an
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

(Nuvarande lydelse:)

genom kommunallagarne, hvilka af Konungen

och Riksdagen gemensamt stiftas.

(Föreslagen lydelse:)

går vilkoren för att i dess allmänna angelägenheter

rösträtt utöfva, bestämmes

genom kommunallagarne, hvilka af Konungen

och Riksdagen gemensamt stiftas.

Riksdagsordningen.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, eu hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad

man, hvilken antingen eger eller med

stadgad åborätt innehafver fast egendom

på landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler, eller

för lifstid eller för minst fem år arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde,

ej understigande sextusen riksdaler,

eller ock erlägger till staten bevillning

för en till minst åttahundra riksdaler

uppskattat årlig inkomst.

§ 16.

1. A landet väljes riksdagsman medelst

elektorer. För hvarje kommun utses

inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af ett tusen.

Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer,

eller, om två domsagor äro förenade till

en valkrets, inför domhafvanden i den af

dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

2. I de valkretsar, som bestå af

två eller flera städer, utses inför magi
-

§ 14.

1. Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han mantalsskrifven är, en

hvar i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, som uppnått

eller under det år valet hålles uppnår

tjugufem års ålder; dock ej värnpligtig,

som icke fullgjort de honom före valtillfället

åliggande värnpligtsöfningar.

2. Ben, som, efter flyttning från annan

kommun, blifva för det år valet hålles

i kommunen mantalsskrifven, eger, utan

hinder deraf, att han ej är i denna

kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad,

valrätt, så framt han inom

den kommun, hvarifrån han inflyttat,

skulle vara valberättigad, om han fortfarande

vore derstädes mantalskrifven.

§ 16.

1. A landet väljes riksdagsman medelst

elektorer. För hvai’je kommun utses

inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af ett tusen.

Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer,

eller, om två domsagor äro förenade till

en valkrets, inför domhafvanden i den af

dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

2. I de valkretsar, som bestå af

två eller flera städer, utses inför magi
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

stråten en elektor för hvarje stad och

derutöfver, efter folkmängden, en för

hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer

sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som största folkmängden egen.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest af de

röstberättigade så beslutas. Då förslag

härom af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför

kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från öfriga till

valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och utfärdar

kungörelse om utgången, efter thy som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall

eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan

icke förr, än en tid af fem år derefter

förflutit, å nyo upptagasBeslutas

åter förändringen, träder den i kraft vid

det val, som näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller

för en tid af minst fem år, hvarefter

beslut om dess upphörande kan på lika

sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domliafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden eger. Vid dessa protokolls

affattande böra till ledning tjena

formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej finnes,

skall den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse eller dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval, som

stråten en elektor för hvarje stad och

derutöfver, efter folkmängden, en för

hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer

sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som största folkmängden eger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest af de

röstberättigade så beslutas. Då förslaghärom

af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför

kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från öfriga till

valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och utfärdar

kungörelse om utgången, efter thy som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall

eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan

icke förr, än en tid af fem år derefter

förflutit, å nyo upptagas. Beslutas

åter förändringen, träder den i kraft vid

det val, som näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller

för en tid af minst fem år, hvarefter

beslut om dess upphörande kan på lika

sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden eger. Vid dessa protokolls

affattande höra till ledning tjena

formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej linnés,

skall den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse eller dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

(Nuvarande lydelse:)

enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22

tillhör magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må, der

flere riksdagsmän skola utses, staden, på

sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,

kunna indelas i valkretsar.

§ 17.

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande eu

röst. Den, som dervid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten

emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna gällande röstlängder,

som böra innehålla anteckning

om dem, hvilka enligt 14 § valrätt tillkommer.

(Föreslagen lydelse:)

som enligt denna § samt §§ 17, 18, 20

och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må, der

flere riksdagsmän skola utses, staden, på

sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt,

kunna indelas i valkretsar.

§ 17-

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en

röst. Den, som dervid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje lotten

emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Vid sådant val skall inom hvarje

kommun till efterrättelse tjena den för

kommunen gällande röstlängd, som bör

innehålla anteckning om dem, hvilka

enligt § 14 mom. 1 valrätt tillkommer,

äfvensom tillägg rörande de icke i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade,

hvilka må enligt samma §

mom. 2, ega valrätt.

Då val förestår, läte å landet kommunalstämmans

ordförande och i stad

magistraten hålla röstlängden, försedd

med nämnda anteckning och tillägg, för

granskning tillgänglig under minst fjorton

dagar; och varde underrättelse härom

i kyrkan eller kyrkorna kungjord,

sä ock i stad, der så ske kan, i der utkommande

tidning införd. Anmärkning

mot röstlängd skall, för att komma under

pröfning, å landet göras vid valförrättningens

början och i stad skriftligen

till magistraten ingifvas sist å

tredje dagen före valet, dock att anmärkning,

gällande den, som framställer densamma,

må göras äfven under valförrättningens

fortgång.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

§ 19-

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast väljas män, som uppnått

tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, ega

valrätt inom den kommun eller någon af

de kommuner, för hvilka de väljas.

(Föreslagen lydelse:)

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast väljas män, som enligt § 14

ega valrätt inom den kommun eller någon

af de kommuner, för hvilka de väljas.

af herr Boethius, som yttrat:

»Sedan vårt försvarsväsende hufvudsakligen blifvit grundadt på

personlig medborgerlig pligtuppfyllelse, ligger det makt uppå, att hos

alla de folklager, ur hvilka medborgarehären utgår, en nationel samhörighetskänsla

och ett verkligt intresse för statens väl utvecklas.

Tidens tecken tyda på, att härtill erfordras, att alla de, som äro kallade

att i farans stund värna fosterlandet, kunna veta sig hafva möjlighet

att genom deltagande i valen till Riksdagens Andra Kammare

inverka på afgörandet af fosterlandets angelägenheter. Intet af de

förslag i rösträttsfrågan, som framstälts vid denna riksdag, synes mig

emellertid erbjuda en tillfredsställande lösning. Hvad särskild! angår

Kongl. Maj:ts proposition samt konstitutionsutskottets och herr v. Friesens

m. fl. förslag, så ger statistiken vid handen, att omkring 600,000

myndige män stå nedanför de censusbestämmelser, som dessa förslag

innehålla. Visserligen synes det antagligt, att detta till väsentlig del

beror af origtig taxering, men med hänsyn till tyngden af den kommunala

beskattningen, är det i viss mån förklarligt, om små inkomsttagare,

särskild! när de äro familjeförsörjare, underlåta att sjelfva uppgifva sig

till taxering, liksom om taxeringsmyndigheterna mot sådana visa sig

släpphändta. På detta sätt utestängas emellertid fortfarande massor af

kroppsarbetare, och framför allt de mest bofasta och betänksamma —

de gifta — från aktiv politisk medborgarrätt. Detta skulle visserligen

kunna väsentligen hjelpas derigenom, att i sammanhang med rosträttsreformen

lindring i de kommunala skatterna medgåfves små inkomsttagare,

särskilt sådana som äro familjeförsörjare, hvarigenom en rigtigare

taxering underlättades, men på sådant sätt skulle man komma

så nära allmän rösträtt, att det då synes ändamålsenligare att borttaga

hvarje censusstreck -..... hvilket alltid kommer att väcka opposition —

såsom grund för valrätten till Andra Kammaren och i stället bygga

denna rätt på mera ideella grunder. Enligt min mening borde sålunda

valrätt till Andra Kammaren medgifvas hvarje man,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

137

som uppnått sådan ålder, att lian kunnat hinna afsluta de väsentligaste

värnpligtsöfningarna och kan anses vara mogen att deltaga i det

politiska lifvet (25 års ålder);

som uppfyller vil koren i § 26 riksdagsordningen och ej åtnjuter

fattigunderstöd;

som fullgjort de honom vid valtillfället åliggande värnpligtsöfningarna

samt under viss tid (1 eller 2 år) före valet uppfylt sin

skattepligt till staten.

Den sista bestämmelsen inför ej ett nytt censusstreck, då skattepligt

till staten, åtminstone i form af mantalspenningar, åligger så godt

som alla, utan dess betydelse är att lemna ett kriterium på de valberättigades

känsla för sina pligter mot det allmänna. Genomfördes en

sådan lindring i kommunalutskylderna, som här ofvan angifvits såsom i

vissa fall önsklig, skulle möjligen äfven fullgjord skattepligt till kommun

kunna uppställas såsom vilkor.

Emellertid skulle eu dylik utsträckning af rösträtten utan några

andra vilkor — liksom äfven det af herr von Friesen in. fl. framstälda

förslaget i händelse af en rigtig taxering — med bibehållande af

majoritetsval leda derhän, att den nuvarande valmanskåren alldeles

öfverflyglades af den nya och att en samhällsklass — kroppsarbetarnes

kunde helt och hållet beherska valen till Andra Kammaren. Detta

vore emellertid en olycka såsom helt och hållet stridande mot folkrepresentationens

idé, som innebär, att de olika krafter, som bestämma ett

folks lif och kultur, skola komma till uttryck i dess representation.

Derför måste rösträttsfrågan så lösas, att de mindre talrika folkklasserna

och minoritetspartierna kunna behörigen göra sig gällande. Att i sådant

. syfte införa klassval, såsom stundom föreslagits, anser jag föga

lyckligt, då hvarje klassindelning i det moderna samhället måste blifva

mer eller mindre godtycklig och oorganisk, och dessutom den politiska

sjelfstyrelsen — utan undertryckande af berättigade klassintressen —

bör verka till att fostra en öfver ensidiga klassintressen höjd allmänauda.

. Äfven den form af klassval, som vår nuvarande riksdagsordningbibehållit

genom skild valkretsindelning för land och stad, har, ehuru

ej utan sina fördelar, dock visat sig ej väl bestå profvet gentemot de

förhållanden, som skapats af senare tiders industriella utveckling, och

torde derför ej vara en garanti, på hvilken synnerligt mycket kan

byggas..

Vill man vid en verkligt genomgripande rösträttsreform skydda

de mindre manstarka klassernas rätt, synes mig endast tvenne utvägar

Bih. till Riksd. Prof. 1902 3 Samt. 6 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

erbjuda sig. Den. ena är den allmänna rösträttens kombinerande med

en graderad skala, ocli får jag med afseende derpå hänvisa till min

reservation till konstitutionsutskottets utlåtande n:o 14 vid 1899 års

Riksdag. Gåfve man enligt en sådan ordning de nuvarande valmännen

två röster hvar, så komme desse att blott disponera öfver ungefär samma

röstetal, som skulle tillkomma de nja valmännen med en röst hvar (omkring

800.000 röster mot omkring 800,000), och äfven om man gåfve de högre

beskattade bland de förra tre röster, blifver denna reform mera demokratisk

än den af herr von Friesen in. fl. föreslagna, som ställer omkring

400.000 nuvarande valmansröster mot omkring 200,000 nya och dessutom

helt och hållet utesluter stora skaror från rösträtt. Då en dylik

reform ej hvilar på en abstrakt personlighetsprincip, behöfde den ej heller

medföra fullständig likformighet i valrätt för stad och land. Fmellertid

tyckes denna lösning af rösträttsfrågan ej kunna vinna nödig anslutning

i den allmänna meningen; från den abstrakta personlighetsprincipens

ståndpunkt komme den dessutom nog alltid att anfäktas, och slutligen

hafva de senaste händelserna i Belgien, ehuru beroende på helt olika förhållanden

än de hos oss rådande, ytterligare ökat obenägenheten derför.

Ehuru jag det oaktadt anser, att äfven frågan om en graderad skala

bör pröfvas vid en eventuel blifvande utredning af rösträttsfrågan,

torde dock under nuvarande förhållanden en annan utväg att skydda

minoriteternas rätt böra i första rummet beaktas, nemligen införandet af

proportionella val. Långt ifrån att stå i strid med den abstrakta personlighetsprincipen

är det proportionella valsättet den enda rigtiga konseqvensen

af denna. Nämnda princip innebär nemligen, att alla medborgare

böra i förhållande till sitt antal få utöfva inflytande på statslifvet,

och detta sker, när genom proportionella val hvarje grupp blir i

förhållande till sin styrka representerad i riksförsamlingen, men det

sker icke, när en grupp vid ett majoritetsval besegras. Eu följd af

detta valsätts sammanhang med den abstrakta personlighetsprincipen

är för öfrigt naturligtvis, att vid dess genomförande all olikhet i valrätt

för stad och land bör upphöra.

För min del skulle jag gerna sett, om vid denna riksdag en grundlagsförändring

kunnat komma till stånd såsom hvilande, hvilken infört allmän,

t. o. m. lika och direkt rösträtt ehuru förbunden med proportionella val,

men då dessas genomförande fordrar en noggrann och sakkunnig pröfning

af valmetoden, har jag måst inskränka mig till att påyrka en

skrifvelse, hvari begäres, att Kong!. Maj:t genom en mångsidigt sammansatt

parlamentarisk komité ville låta åstadkomma en utredning af

rösträttsfrågan samt med anledning deraf för Riksdagen framlägga ett

s. 139 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

förslag. I sjelfva verket synes mig också denna fråga, om någon, behöfva

en förberedande behandling, hvarvid de olika meningarna få tillfälle

att brytas och olika synpunkter kunna göras gällande; innan den

föreläggen Riksdagen. Att på sådant sätt ett uppskof nödvändiggöres

är beklagligt, men då det gäller eu sak; hvaraf vårt lands hela framtid

kanske är beroende, synes ett uppskof på tre år vara af försvinnande

betydelse, mot att reformen blir verkligt tillfredsställande och

sådan, att ett slut kan ernås på den för landets lugna utveckling skadliga

rösträttsagitationen. Emellertid är en så snar lösning som möjligt

af behofvet påkallad, och det ligger derför makt uppå, att det slutliga

förslaget blir färdigt att föreläggas Riksdagen senast i midten af nästa

riksdagsperiod.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt och på de grunder, som

dervid angifvits, har jag inom utskottet yrkat, att utskottet, med afstyrkande

af såväl Kongl. Maj:ts proposition som de i ärendet väckta

motionerna, bort hemställa:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes ej mindre låta

genom en komité verkställa en fullständig och allsidig

utredning rörande de vilkor — såsom utjemning af

städernas och landsbygdens representationsrätt samt

proportionella val — under hvilka valrätten till Riksdagens

Andra Kammare må kunna genom allmän

rösträtt utsträckas till hvarje till tjugufem års ålder

kommen man, som i vissa angifna hänseenden — i

fråga om värnpligt och skattepligt — fullgjort sina

åligganden emot staten och icke saknar sådana qvalifikationer,

som angifvas i § 26 riksdagsordningen, än

äfven till Riksdagen, helst ej senare än år 1904, inkomma

med det förslag, hvartill denna utredning kan

gifva anledning.»

af herr Säve, med hvilken herrar Olsson i Åttersta och Pettersson

instämt och som ansett, att utskottet bort grunda sitt förslag beträffande

förändring af § 13 riksdagsordningen på principen om likställighet ''

mellan land och stad med afseende på representationsrätten;

af herr Johnsson med afseende å vissa delar af utskottets motivering

;

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Konstiiutionsutskottets Utlåtande N:o 6-

af herr Waldenström, hvilken anfört:

»Då ett positivt rösträttsförslag säkerligen under inga förhållanden

lärer kunna åstadkommas, utan att representanter för olika åskådningar

gå hvarandra till mötes, så har jag kunnat vara med om konstitutionsutskottets

förslag såsom ett betydande steg fram mot målet: den allmänna

rösträtten. Endast i en punkt har jag ansett mig böra anmäla

min reservation, och det är i fråga om utskyldsstrecket. Det har synts

mig, att utskottet bort gå en medelväg och sätta ned de af Kongl.

Magt föreslagna två åren till ett. Det hade gjort samma nytta men

undanröjt många olägenheter, som otvifvelaktigt blifva en följd af

tvåårs-strecket.

Dessutom har jag icke i alla delar kunnat gilla motiveringen i

öfriga punkter.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

141

Bilaga till utlåtandet.

Tabell,

utvisande folkmängden och antalet vid riksdagsmannaval röstberättigade år 1900 i de rikets köpingar

och municipalsamhällen, hvilka hafva minst 1,000 invånare, samt i de valkretsar, till hvilka de höra.

Köping eller m u n i c i p a 1 s a m h ä 11 e

!

V a 1 k r e t s

Namn

Folk- mängd

al/ia 99

Antal röst-

berättigade

Antal röst- berättigade in- komsttagare

Namn

Folk- mängd

31/i2 99

Antal röst- berättigade

Stockholms lån:

Sundbyberg, köping .............................

Djursholm, köping ..........................~

Nya Hagalund (i Solna) .....................

S:a

Liljeholmen (i Brännkyrka) ....................

Södérmanlands län:

Oxelösund (i S:t Nikolai) ........................

Katrineholm (i Stora Malm) ................

Nyfors (i Fors) ........................................

Östergötlands län:

Norrköpings norra förstad (i Östra Ene
by)

........................................................

Mjölby (i Mjölby) ....................................

Jönköpings län:

Säfsjö (i Vallsjö och Norra Ljunga) ....

Hvetlanda (i Hvetlanda) ........................

Forserum (i Forserum) ............................

Nässjö (i Nässjö) ....................................

S:a

1,929

1,359

1,458

4,746

4,653

omkr.

1,000

2,605

5,645

4,571

2,307

1,258

1,773

1,592

1,905

3,497!

267 240

173 166

131i 91

571

473

154

343

637

208

163

87

136

481

187 i

497

469

153

294

590

110

120

58

71

38

170

L

Södra Roslags domsaga ... 41,318

Södertörns domsaga ........ 38,325

Jönåkers härad ................

Oppunda härad ................

Vester- och Öster-Rekarne

härad................................

Björkekinds m. fl. domsaga

Vifolka, Valkebo och Gullbergs

domsaga.............

Vestra härads domsaga

Östra härads domsaga

Tveta härad

235j 208j

17,244

34,524

33,111

35,315

25,361

29,521

23,134

26,068

2,921

2,197

823

1,902

2,179

1,707

1,389

2,683

1,755

2,311

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

I

Köping eller municipalsam Fälle

V a 1 k r e t s

i

1

Namn

Folk-

mängd

31/i2 99

Antal röst-

berättigade

Antal röst-

berättigade in- komsttagare

N amu

Folk- mängd

S1/i2 99

Antal röst- berättigade

Tranås, köping .....................................

1,747

162

113;

Norra och Södra Vedbo

domsaga ........................

31,624

2,130;

Kalmar län:

Mönsterås, köping.................................

1,144

114!

64

Norra Möre och Stranda

domsaga............................

28,041

1,506

$(]”“ Kristianstads län:

Tomelilla (i Tryde)....................................

1,150

108

51

(ingelstads och Jerrestads

Branteviks fiskeläge (i Simris och Ostra

( domsaga ........................

35,465

3.322

Nöbbelöf)........................................

1,058

85;

29

1

S:a

2,208

193;

80

1 607

133

63

Villands härad....................

23,702

1,450

Osby (i Osby)............................................

1.175

37

33

Östra Göinge härad ........

26,095

1,452

Hessleholm, köping....................................

2,169

226

161

Vestra Göinge domsaga ....

33,297

2,733

Åby (Klippan) (i Gråmanstorp) ............

1,546

153

92

Norra Åsbo domsaga ........

25,118

2,059

Malmöhus län:

Limhamn (fiskeläge) (i Hyllie och Fosie)

5,876

1 574

153

j

Sofielundshusen (i Vestra Skreflinge) ....

3,460

266

133

>Oxie härad ........................

29,197

2,607

Svedala (i Svedala)....................................

1 1,299

! 159

126

1

i

S:a

10,635

9991

412

Hörby, köping

1,3431 130

Vestra Sallerup (i Vestra Sallerup)

Eslöf, köping ...................................

Keflinge (i Keflinge) ....................

Höganäs bruk

Höganäs fiskeläge (i Väsby)

S:a!

S:a

1,653!

156

1,953

236

1,298

170

4,904

562

4,056

517

1,124|

138,

5,180

655]

81

Frosta domsaga ................

24,771

48

197

iRönnebergs och Harjagers

101

346

| härad ..............................

29,690

471

iLuggude domsagas norra

72

543

) valkrets............................

22,969

■2,477

2,728

■

2,244

s. 143 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

Köping eller municipalsamhälle

V a 1 k r e t s

Namn

Folk- mängd

31/is 99

Antal röst-

berättigade

Antal röst-

berättigade in- komsttagare

Rå fiskeläge (i Råhus) ............................

Helsingborgs landsförsamlings ms. (i

2,038

272

95

Helsingborgs landskommun)................

1,405

72

21

Bjuf (i Bjuf) ...........................................

2,335

254

200

S:a

5;778

598

316!

Arlöf (i Burlöf) ........................................

2,520

262

199

Lomma (i Lomma)...................................

2,743

278

140

S:a

5,263

540

339

Göteborgs och Bohus län:

Krokslätt (i Örgryte)................................

3,551

180

152

Gärda (i Örgryte) ....................................

4,431

226

212

Lunden (i Örgryte) ................................

2,275

87

57

S:a

10,257

493

421

Lundby (i Lundby) ......................

8,855

606

363

Grundsund ............................

1,031

15

2

Grebbestad (i Tanum) ...........................

1,071

23

2r

Lysekil, köping ....................

2,993

375

253

Smögens fiskeläge (i Kungshamn) ........

Grafvarne och Bäckeviks fiskelägen (i

Kungshamn)..........................

1.112

131

11

1,107

103

2j

S:a

2,219

234

13

Elfsborgs län:

Lilla Edet (i Fuxerna) ...........................

1,740

69

64

Trollhättan (i Trollhättan) ...................

5,089

434,

422

S:a

6,829

503

486

Skaraborgs lön:

Tidaholm. köping ..................

3,293

181

171

Namn

Folk
mängd
iU/i2

99

s

09 n

So O:

Cl, w

lljuggude domsagas södra1

valkrets............................j

[Bara härad

29,950! 2.830

20,647

32,619

1,798

363 Vestra och Östra Hisings

härad................................

Orusts och Tjörns domsaga

Norrvikens domsaga ........

Bane och Stångenäs härad

tenäs härad

18,887

31,065

33.284

21,346

22,999

2,270

Flundra, Väno och Bjerke

domsaga ........................130,944

saga

35,524

1,416

2,186

2,370

1,548

1,597

1,951

2,384

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Köping eller municipalsamhälle

Valkrets

Namn

Folk- mängd

sl/i2 99

Antal röst-

berättigade

Antal röst-

berättigade in- komsttagare

Namn

Folk-

mängd

S1/i2 99

Antal röst- berättigade

Vermlands län:

Seffle, köping........................

Arvika, köping ....................

1,308

3,227

Örebro län:

Hallsberg (i Hallsberg och Humla)

nansutug v1 “-------/ | | |

Nya Kopparberg (i Ljusnarsberg) .......j 1,404

Kaidskoga (i Karlskoga) ........................! 1,716

Kopparbergs län:

Avesta (i Avesta)....................................| 2,094!

Borlänge, köping ...................................j 1''oö4|

j Smedjebacken (i Norrbärke)

Gefleborgs län:

:Ljusdal (i Ljusdal) ..............

Vesternorrlands län:

jSkönsmon (i Skön) ’................................| 3,493

iSkönsberg (i Skön) ................................! 4,1»!

!Sollefteå, köping

H:a 5,684:

1,299

Norrbottens län:

Svartön (i Neder Luleå) ...

Boden (i Öfver Luleå).......

1.029;

2,563|

140

385

190

129

190

280

167

1,611 146

1,408 155

111 Södersysslets domsaga

299; Jösse domsaga..............

28,216

32,642

148; Rumla och Sundbo härad! 28,994:

124! Lindes domsaga

141! Nora domsaga ...

34.171

36,894

226 Hedemora domsaga............ 85.722

135: Falu domsagas södra tings-1

lag....................................i 22,514

Grangärde, Norrbärke ochj

Söderbärke tingslag........] 27,809;

111

122 Vestra Helsinglands dom-:

saga ..............................j 31,989

229;

123!

1 77!}

gg i''Sköns tingslag

352;

159

125;

223

2451

144; Ångermanlands mellersta

61

175

K: a 8.592 348| 236

domsaga

|Luleå domsaga.

23,976

24,104

28,198

Gellivare kyrkoplats (i Gellivare) ........i 1,760; 70;

Summa; 141,480! 12,600;

Summa köpingar och

municipalsamhällen 62

9,026

41 Kalix domsaga ................... 36,347

Summa valkretsar ........ 44:

2,276

2,522!

2.000

2,298

2,373

3,243

2,500

1,890

2,112!

2,040

1,624^

2,476

3.044

s. 145 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

Bilaga till herr Bergs, Gustaf Axel, reservation.

Exempel på proportionella val enligt en art af den kumulativa metoden.

Allmänna antaganden för nedannämnda exempel:

a) vid valet skola tre representanter utses;

b) valmännen utgör ett antal af 100;

c) hvarje valman disponerar 30 röster, som kunna antingen odelade

afgifvas å en kandidat eller fördelas, å två med 15 röster till hvardera

eller å tre med 10 röster till hvardera;

d) de väljande äro delade i två partier, af livilka det ena här

nedan betecknas med partiet A, det andra med partiet B.

(Se noten å sidan 128).

Exemplet 1.

Partiet A utgöres af 55 valmän (55%), partiet B af 45 valmän (45%).

Partiet A uppställer 2 kandidater, X och Y.

Dessa kandidater erhålla då

X (55 x 15) — 825 röster;

Y (55 x 15) = 825 „

Partiet B uppställer en kandidat L.

L. erhåller (45 x 30) 1,350 röstei\

Sålunda insätter majoriteten (partiet A) 2 representanter, minoriteten

(partiet B) 1 representant.

Skulle partiet A försöka att vinna alla tre platserna, misslyckades

partiet. Röstfördelningen blefve nemligen i sådant fall:

X (55 x 10) = 550 röster,

Y (55 x 10) - 550 „ ,

Z (55 x 10) - 540 „ ,

medan partiet B kunde uppställa två kandidater L och M, som erhölle:

L (45 x 15) = 675 röster,

M (45 x 15) == 675 „ .

På sådant sätt skulle partiet B få insätta 2 representanter och

partiet A blott 1 representant.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 6 Höft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Exemplet 2.

Partiet A utgöres af 60 valmän (60 %), partiet B af 40 valmän (40 %).

Partiet A uppställer två kandidater, X och Y, som erhålla

X (60 x 15) = 900 röster,

Y (60 x 15) = 900 „ .

Partiet B uppställer en kandidat L.

L erhåller (40 x 30) = 1,200 röster.

Majoriteten (partiet A) erhåller alltså 2 och minoriteten (partiet

B) 1 plats.

Exemplet 3.

Partiet A utgöres af 65 valmän (65 %), partiet B af 35 valmän (35 %).

Partiet A uppställer tre kandidater, X, Y och Z. Af dessa erhåller

X (65 x 10) = 650 röster,

Y (65 x 10) = 650 „ ,

Z (65 x 10) = 650 „ .

Partiet B har en kandidat, L, som får (35 x 30) == 1,050 röster.

Partiet A tillsätter alltså 2 representanter och partiet B 1 representant.

„

Skulle här partiet B uppställa två kandidater, L och. M,^ bletve

det utan representant. Rösterna skulle nemligen då fördela sig sålunda:

L (35 x 15) = 525 röster,

M (35 x 15) - 525 „ ,

medan A-partiets kandidater, X, Y och Z, erhölle hvardera 650 röster

och sålunda utträngde B-partiets.

Exemplet 4.

Partiet A utgöres af 70 valmän (70%), partiet B af 30 valmän (30%).

Partiet A uppställer tre kandidater, X, Y och Z.

X erhåller (70 x 10) = 700 röster,

Y „ (70 x 10) = 700 „ ,

Z „ (70 x 10) = 700 „ .

Partiet B uppställer en kandidat, L, hvilken erhåller (30 x 30) —

900 röster. . .

Majoriteten (partiet A) får sålunda 2 representanter och minoriteten

(partiet B) får 1 representant.

Exemplet 5.

Partiet A utgöres af 75 valmän (75 %), partiet B af 25 valmän (25 %.)

s. 147 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

147

Partiet A uppställer tre kandidater, X, Y och Z.

X får (75 x 10)= 750 röster,

Y „ (75 x 10) = 750 „ ,

Z „ (75 x 10) = 750 „ .

Partiet B uppställer en kandidat, L, som får (25 x 30) = 750 röster.

Huruvida i detta fall minoriteten får tillsätta någon af de tre

platserna, måste sålunda afgöras genom lottning.

Exemplet 6.

Partiet A utgöres af 80 valmän (80 %), partiet B af 20 valmän (20%).

Partiet A har tre kandidater, X, Y och Z.

X får (80 x 10) = 800 röster,

Y „ (80 x 10) = 800 „ ,

Z „ (80 x 10) = 800 „ .

Partiet B har en kandidat, L. Denne får (20 x SO) ~ 600 röster,

och minoriten får alltså icke besätta någon plats.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:138 Skrifvelse till Kommgen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 r a1 i texten