Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8
1902-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1902:8, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
X:« 8.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1902, kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
angående tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande.
Till konstitutionsutskottet hafva hänvisats två inom Andra Kammaren
af herr A. Hedin i Stockholm väckta motioner, n:is 188 och 198, den
sistnämnda innefattande tillägg till motionen n:o 188, deruti motionären
dels till konstitutionsutskottets öfvervägande hemstält, huruvida nu gällande
bestämmelser om åliggandet att »vaka öfver skrifters allmängörande» borde
fullständigas, dels anhållit, att konstitutionsutskottet ville för kamrarne
framlägga förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kong!
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition med förslag till lag, innefattande
instruktion för chefens för justitiedepartementet ombud.
Motionären har i sin motion n:o 188 till en början med ett exempel
sökt påvisa, huruledes s. k. affärstryck enligt den gängse uppfattningen
icke är underkastadt de för tryckta skrifter i allmänhet i tryckfrihetsförordningen
meddelade bestämmelser om skyldighet att derå utsätta tryckningsort
och årtal samt att aflemna exemplar deraf till chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud äfvensom till de tre offentliga biblioteken..
»Om man» — fortsätter motionären — »söker att göra sig reda för de
faktorer, som samverkat till den rådande, redan nu betänkliga och —
Bill, till Riksd. Prof. 1902. 3 Sami. 8 Raft. (N:o 8.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
såsom här nedan skall visas — eventuelt mycket vådliga laglösheten, så
finner man väl, att undantaget för »notifikationer och sorgbref, formulärer,
betingningssedlar med mera af dylik beskaffenhet)) från hvad i 1 § 10:o »om
namns och orts» (och årtals?) utsättande förordnas» torde hafva bidragit
till den föreställningen, att härunder innefattades undantag äfven från föreskrifterna
i 1 § 11 ro och 4 § 2:o om aflemnande af exemplar till chefen
för justitiedepartementet och hans ombud samt till tre offentliga bibliotek,
att det trots orden »med mera af dylik beskaffenhet», för en god
vilja ej svårfattliga undantaget i 1 § 10:o med ett förvånande godtycke
utvidgats till den alldeles obestämda och således mycket vidtomfattande
kategorien »affärstryck», ett för lagen alldeles okändt begrepp, att s. k.
»accidenstryckerier», som sägas befatta sig blott med sådant tryck (»affärstryck»),
åt hvilket man hopdiktat de tvenne nyssnämnda friheterna, af
hvilka den ena alls icke existerar och den andra existerar blott med hänsyn
till »notifikationer» etc., anses — ej blott af yrkesutöfvarne — stå
helt och hållet utanför de för »boktryckerier» gällande särskilda bestämmelser
och vara underkastade blott den allmänna näringsfrihetslagstiftningen;
men att en kombination af alla dessa ur luften gripna antaganden
uppenbarligen ej skulle kunnat leda till det nuvarande laglöshetstillståndet,
derest ej de, som hafva det nämnda öfvervakandet till embetsåliggande,
försummat detta vare sig af oförstånd och okunnighet eller likgiltighet.»
Slutligen har motionären framhållit de farliga verkningar, som kunna uppkomma
i följd af den lagstridiga uppfattningen derom, att s. k. affärstryck
och accidenstryckerier icke vore underkastade tryckfrihetsförordningens bestämmelser.
Derigenom skulle en otillbörlig konkurrensreklam kunna främjas
samt spridandet af dålig och rent af brottslig litteratur ökas, hvarjemte
fara förelåge, att i andra länder förbjudna skrifter skulle här i landet
kunna i stor omfattning utgifvas och länge obemärkt spridas.
I afseende å hvad motionären i sina motioner i öfrigt anfört, tillåter
sig utskottet hänvisa till dessa.
Någon skilnad mellan olika slag af boktryckerier finnes icke i nu
gällande tryckfrihetsförordning uppdragen. För samtliga boktryckerier
gäller alltså tryckfrihetsförordningens föreskrift derom, att boktryckeri ej får
anläggas annorstädes än i stad eller inom ett afstånd derifrån af högst en
half mil eller i köping, äfvensom att boktryckeri skall inom viss tid och
på visst sätt anmälas. Emellertid har med närings- och affärslifvets utveckling
följt ett behof att på landsbygden, särskilt på större handelsplatser,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
i större industricentra med flera platser, kunna få vissa mindre tryckalster
utan större tidsutdrägt utförda; och detta har ledt dertill, att ett afsevärdt
antal tryckerier, ursprungligen afsedda för småtryck af s. k. affärstrycks
beskaffenhet, anlagts på orter, der enligt tryckfrihetsförordningens
bestämmelser inrättande af boktryckeri icke är tillåtet. Sådana på
landsbygden befintliga tryckerier, hvilka helt visst icke heller blifvit hos
vederbörande myndighet anmälda, torde enligt utskottets åsigt näppeligen
kunna betraktas såsom lagligen tillkomna.
Utskottet måste derjemte finna den af motionären påpekade omständigheten,
att dylika tryckerier i de flesta fall faktiskt kommit att undandragas
den kontroll öfver de från tryckerier i allmänhet utgående skrifter,
hvilken ligger särskild!, i föreskriften om aflemnande af ett tryckt exemplar
till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud, vara af beskaffenhet
att kunna medföra betänkliga vådor. Ty helt naturligt kunna
till följd af denna brist på tillsyn och kontroll från dessa s. k. accidenstryc.
kerier lätteligen utgifvas tryckalster af sådant innehåll, att deras spridande
bland allmänheten kan verka i hög grad skadligt i en eller annan
rigtning. Så kunna exempelvis från dessa tryckerier utgifvas och med lätthet
spridas osedlig litteratur, agitatoriska proklamationer och politiskt
farliga skrifter, och derjemte kan dessa tryckeriers verksamhet lätt nog
medföra kränkningar af den litterära eganderätten. Denna fara måste
anses så mycket betänkligare, som dessa accidenstryckerier icke blott betydligt
tillväxt i antal — detta har längesedan öfverskridit 50 — utan
äfven i manga fall utvidgats till en sådan omfattning, att i dem en
tryckeriverksamhet möjliggöres, som ingalunda är inskränkt till s. k.
affärstryck. Men å andra sidan kan utskottet icke se bort ifrån, att ett
verkligt behof af accidenstryckerier för merkantilt småtryck mångenstädes
å landsbygden kan förefinnas. Det synes under sådana förhållanden utskottet
nödigt, att dels åt sådana mindre tryckerier gifves laga erkännande,
hvari deras verksamhetsområde jemväl kan noga bestämmas och begränsas
till tryckande af blanketter, affischer, priskuranter, visitkort o. d., dels
ock med afseende å dem lagstadgas tillsyn och kontroll samt ansvar
för bristande iakttagande af ordningsföreskrifter och för missbruk af tryckfriheten.
Det nu påpekade behofvet af tillsyn och kontroll öfver accidenstryckerierna
förefinnes emellertid enligt utskottets mening icke blott med
afseende å landsbygdens tryckerier, utan äfven med hänsyn till de accidenstryckerier,
som till äfventyra äro verksamma i städer utan att såsom
boktryckerier anses.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
Skulle i öfverensstämmelse med utskottets nu gjorda uttalanden
tryckfrihetsförordningens stadganden om boktryckerier och om tillsynen
öfver tryckta skrifters offentliggörande blifva reviderade, så torde deraf
följa, att jemväl instruktionen för justitieministerns ombud i orterna granskas
och kompletteras, utan att Riksdagen behöfver att derom göra någon
erinran.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet, med anledning
af herr Hedins ifrågavarande motioner, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta öfverse och granska
tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier
och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande
i syfte att genom dessa föreskrifter jemväl
kontrollen öfver s. k. accidenstryckeriers verksamhet
kunde blifva nöjaktigt ordnad, samt sådana å landsbygden
befintliga tryckeriers rättsliga ställning blefve
bestämd.
Stockholm den 10 maj 1902.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Herrar Trygger och Pettersson hafva begärt få här antecknadt, att de
icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Herr Liljeholm har anhållit om anteckning å utlåtandet derom, att
han ej deltagit i ärendets afgörande.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 02.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:139 Skrifvelse till Konungen, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande. s. 8 i texten