Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 10

1902-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:10, Lagutskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i konlcurslagen

af viss bestämmelse rörande förvaltningen af

konkursgälden års egendom.

Lagutskottet tiar till förberedande behandling fatt emottaga en af

herr P. Bondesson inom Första Kammaren väckt motion, n:o 11, af

följande lydelse:

»Konkurslagen stadgar i § 118, att då förslag till utdelning är

upprättadt, skall, på sätt i § 59 omförmäles, rättens ombudsman utan

dröjsmål sammankalla borgenärerna att förslaget till granskning företaga.

Nu innehåller sistnämnda paragraf den bestämmelse, att då,

enligt hvad närmare angifves i § 58, borgenärer skola höras, »varde de

till sammankomst å viss tid och ort kallade genom kungörelse, som i

allmänna tidningarna och, der så ske kan, i tidning inom orten tre

gånger införas bör, första gången minst tio dagar före sammanträdet, der

ej rättens ombudsman, med afseende å särskilda omständigheter, finner

nödigt annan tid för visst fall bestämma».

Denna bestämmelse om sättet för borgenärers underrättande om

utdelning i konkurs visar sig emellertid ofta otillfredsställande och tillskyndar

borgenärer icke sällan olägenheter. Är nemligen borgenär hänvisad

uteslutande till allmänna tidningarna för inhemtande af dylik

upplysning, kan det blott alltför lätt hända, att han går miste derom.

Tv den, som skall vara på det klara med hvad som stått att läsa i

Post- och Inrikes Tidningar, måste hafva genomläst hvarje nummer af

tidningen i fråga, och på detta sätt tages nu i anspråk en tid, som ofta

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 9 Käft. (N:o 10.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

nog kan vara dyrbar. Det besvär, som § 59 konkurslagen dymedelst

ålägger borgenär, har emellertid denne hittills måst underkasta sig för

att icke blifva nödsakad att gång på gång hos rättens ombudsman begära

nödig upplysning rörande ifrågavarande angelägenhet. Och gifvetvis har

åtgärden att hos rättens ombudsman inhemta dylik underrättelse för

borgenären varit desto besvärligare, i ju flera konkurser han samtidigt

haft fordran att bevaka.

En förändring i sagda lagparagraf i syfte att bereda borgenärer

lättnad i bemälda afseende synes derför vara af behofvet påkallad, och

mig synes, som om sådan lättnad lämpligen kunde beredas honom genom

den ändring i lagen, att rättens ombudsman ålades att i rekommenderadt

bref ej mindre, sedan förslag till utdelning i konkurs blifvit upprättadt,

delgifva borgenär kallelse till sammanträde för utdelningsförslagets granskning

än äfven, då detsamma blifvit godkändt, underrätta honom, när

och hvar utdelning kan erhållas.

Hvad beträffar portot för det under rekommendation borgenär

tillstälda meddelandet, torde kostnaden härför lämpligen kunna afdragas

å hans fordran i boet eller, derest detta skulle sakna tillgångar, af borgenären

sjelf gäldas.

På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kong!. Maj.t med

anhållan, det Kongl. Maj.t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana ändringar och tillägg i gällande lag, att

borgenär ej mindre, sedan förslag till utdelning i konkurs blifvit upprättadt,

än äfven, sedan utdelningsförslaget blifvit godkändt, i rekommenderadt

bref erhåller för tillvaratagandet af hans intressen nödiga

upplysningar.»

Vid sistlidet års riksdag förekom till behandling en fråga af

hufvudsakligen samma innebörd som den nu föreliggande. I en inom

Andra Kammaren afgifven motion framhölls nemligen, hurusom olägenheter

för borgenär i konkurs lätteligen kunde uppstå, derigenom att

underrättelse om slututdelning i konkursen icke i tid komme till hans

kännedom, och föreslog motionären till afhjelpande af dylika olägenheter

bland annat, att syssloman skulle förpligtas underrätta fordringsägare,

då slututdelning i konkurs egt rum. Lagutskottet, till hvilket motionen

hänvisades, fann emellertid en lagbestämmelse af den art motionären före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

3

slagit icke vara af något verkligt behof påkallad och anförde såsom skäl

för denna sin mening i hufvudsak, att, då redan enligt gällande konkurslags

44 § borgenärerna hade befogenhet att gifva sysslomannen föreskrift, hvarefter

de i förvaltningen af konkursboet sig rätta skola, intet hinder torde

finnas för borgenärerna att, om de så ansåge behöfligt och lämpligt,

ålägga sysslomännen skyldighet att genom bref särskildt underrätta hvarje

borgenär, hvars adress vore känd, om tiden för slututdelningen. För

öfrig! syntes det utskottet, som om motionären öfverskattat behofvet deraf,

att borgenärerna särskildt underrättades derom. Den annonsering, som i

tidningarna egde rum, vore nog i allmänhet till fyllest att bringa underrättelsen

om slututdelningen till borgenärernas kännedom, sedan numera

den plägseden utvecklat sig, att ej blott de större dagliga tidiiingarnju,

utan i många fall äfven ortstidningarna upptoge meddelandena angående

konkurser i Post- och Inrikes Tidningar.

Utskottet intager i frågan hufvudsakligen samma ståndpunkt som

sistlidet års lagutskott och anser sålunda icke, att något allmännare behof

af bestämmelser i den af motionären antydda rigtning gjort sig gällande.

Särskildt i fråga om större konkurser, synnerligast köpmanskonkurser, hafva

de flesta borgenärer numera i den ort, der konkursen handlägges, anstälda

särskilda ombud, hvilka på konkursens olika stadier tillvarataga sina

hufvudmäns intressen och lemna de underrättelser, som för dem kunna

vara af vigt. Några ytterligare upplysningar från konkursförvaltningens

sida äro i dylika fall hvarken af nöden eller ens önskvärda.

På grund af livad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖR.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.