Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande R:o 12

1902-02-24 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:12, Lagutskottets Utlåtande R:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande R:o 12.

!

JTjo 13»

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kong).

Maj:t angående lagstiftning i syfte att ackords förhandling

till undvikande af konkurs måtte erhålla offentligt skydd

och kontroll.

Till handläggning af lagutskottet har från Andra Kammaren hänvisats

en af herr E. 0. V. Wavrinsky inom nämnda kammare väckt

motion, n:o 3, hvari anförts följande:

»Enligt svensk rätt kan tvångsackord icke förekomma förr än gäldenären

genom konkurs afträdt sin egendom till sina fordringsegare. Förslag

till ackord kan af gäldenären ingifvas till rätten senast å inställelsedagen.

Pröfning af detta förslag sker vid sammanträde med borgenärerna

inför rättens ombudsman inom 2 veckor från inställelsedagen. Förslaget

anses vara antaget, om alla närvarande borgenärer förenat sig härom och

dessa bevakat minst '' 2/3 af godkända oprioriterade fordringar, eller om

minst 4/0 af närvarande borgenärer godkänt förslaget och dessa bevakat

minst 4/6 af de oprioriterade fordringarna.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 11 Käft, (N:o 12.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Ackordet gäller ej utan att vara faststäldt af rätten.

Den rubbning af gäldenärens rättsliga ställning och förmåga till förvärf,

som inträder med och som följd af konkursbehandlingen, gör att

han ännu efter det lian blifvit insolvent i det längsta sträfvar att undgå

konkursen och, då han icke längre kan förnöja sina mest påträngande

rordringsegare, under hand söker träffa en uppgörelse med dem alla.

Men häraf blifva kreditorerna i regeln lidande. Ju längre konkursen

uppskjutes, desto mera utsuges gäldenärens bo, och nya skulder tillkomma,

som minska utsigterna till godtgörelse för kreditorerna. Underhandsackorderingen

lemnar oftast ingen af borgenärerna någon tillförlitlig inblick i

gäldenärens verkliga ställning; ingen vet rätt, hvad de andra kreditorerna

tänka om saken. Alla äro beroende af gäldenärens påståenden, all effektiv

kontroll saknas, hvaraf man kan döma om ackordsanbudets berättigande

och lämpligheten af att antaga det.

Det torde endast vara i sällsynta fall och vidkommande större affärer,

som kreditorerna fa tillfälle samlas för att öfverlägga om lämpligheten

af att ställa boet under s. k. administration.

Lyckas det en skicklig underhandlare att få ett underhandlingsackord

antaget, upprätthåller han dermed ett sken af solvens och kredit, som

ofta icke betingas af de verkliga förhållandena och derför lätt vilseleder

dem, hvarmed gäldenären senare träder i förbindelse.

Misslyckas underhandlingarna och konkurs inträder, har boets ställning

betydligt försämrats, och det lilla, som är qvar, slukas af konkursförvaltningen.

Af sadana skäl har man numera i flera länder under något olika

former sökt gifva denna ackordsförhandling för att undgå konkurs offentlig

kontroll.

Detta, är icke något nytt. I äldre tider hade, särskildt i Tyskland,

ackordet sin egentliga betydelse, innan konkurs ännu börjat.

Det ursprungliga förslaget till den Konkursordnung, som trädde i

kraft den 1 oktober i Tyskland, innehöll bestämmelser om ackord till

förekommande af konkurs, och det tyska köpmansståndet skänkte detta

ackordsinstitut sitt gillande. Likvisst frångicks denna helsosamma princip

i lagen.

Något senare, 1883, gjorde dock den engelska lagen ackordsförhandlingen

till ett nödvändigt förstadium till den egentliga konkursbehandlingen,

och samma ar likaledes den belgiska rätten, till en början försöksvis,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

3

men 1887 definitivt. Exemplet följdes af Frankrike i lagen af 1889 och

samma år af Schweiz.

Efter förebilden af dessa sistnämnda lagar införde Norge genom

lagen af den 6 maj 1899 »akkordforhandling under rettens beskyttelse».

Genom denna lag bjudes gäldenären ett medel till att undgå konkurs

utan att nödgas söka underhandsackord, och fordringsegarnes rätt bevakas

genom att gäldenärens ackordsförhandling sker offentligen.

Från det att ansökan om ackordsförhandling är ingifven till rätten och

till förhandlingens slut inskränkes fordringsegarnes utsökningsrätt hos

gäldenären. I detta hänseende verkar ackordsförhandlingen lfka med

konkursen, men olika underhandsackorderingen, utan att hindra en fordringsegare

att under tiden stämma gäldenären på sin fordran för att få

den faststäld, om den bestrides af gäldenären.

Under ackordsförhandlingen kan konkurs inledas endast på begäran

af gäldenären eller »akkordstyret».

Skall ändamålet med denna offentliga ackordsförhandling vinnas, är

det emellertid angeläget, att den väcker så liten uppmärksamhet som möjligt

utom de närmast intresserades krets. Gäldenären fortsätter derför

sin affär på egen hand, men under akkordstyrets tillsyn. Lagen föreskrifver,

att under ackordsförhandlingen firmateckningen bör ske med

tillägget »under ackordsförhandling», men ingen laga påföljd stadgas, om

denna bestämmelse åsidosättes. Handlar gäldenären emot akkordstyrets

gifna föreskrifter eller utan att inhemta dess beslut i angelägenheter, som

icke äro öfverlemnade åt hans fria bestämning, är denna bestyrelse berättigad

till att öfverlemna boet till konkurs, hvarvid förenämnda förhållande

kan leda till att ackord nekas stadfästelse. Deremot har tillsättandet

af denna bestyrelse i regeln ingen verkan i förhållande till

tredje man.

I gäldenärens frihet gent emot tredje man göras dock tvenne vigtiga

inskränkningar för den händelse, att ackordsförhandlingen genast leder

till konkurs: skuldsättning samt pantsättning, afhändelse eller uthyrning

af fast egendom, som gäldenären företager under ackordsförhandlingen

utan bestyrelsens samtycke, äro ogiltiga i konkursboet.

Ackordsförhandlingen medför således icke såsom konkurs ipso jure

någon panträttsartad beslagläggning på gäldenärens egendom till fördel

för fordringsegarne, men den medför en begränsad eller inskränkt qvarstad

på densamma till fördel för en eventuel konkursbehandling, såvida

denna öppnas i omedelbar förbindelse med ackordsförhandlingen, så att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

om det visar sig att konkurs ej kan undgås, fordringsegarne ej genom

ackordsförhandlingen komma i sämre ställning, än om konkurs genast

inledts. Äfven i flera andra afseenden är ackordsförhandlingen likstäld

med konkurs, men i det vigtiga hänseendet skilja de sig, att gäldenären

i det förra fallet får, under tillsyn af akkordstyret, försöka att göra

rätt för sig eller annars bjuda den allra största godtgörelse utan att behöfva

afträda sin egendom till fordringsegarne.

Rätten utser ackordsstyret, som skall bestå af en så kallad »ackordkommissger»,

såsom ordförande, och tvenne andra till detta värf särskildt

skickade och villige män. Rätten tar icke någon som helst befattning

med förhandlingen eller förvaltningen, och hvarken kreditorerna eller ännu

mindre gäldenären ega att kontrollera förvaltningen eller påverka akkordstyrets

beslut.

Akkordstyret kan utse en särskild i gäldenärens affär sakkunnig

revisor vid sin sida, hvilken revisor utöfvar sin befattning under de offentliga

förpligtelser och det ansvar, som lagen stadgar för revisorer.

Kreditorerna bilda, hvad sjelfva ackordsspörsmålet beträffar, en tillfällig

förening, hvari en qvalificerad majoritet binder minoriteten. Men

lagen har icke anordnat något organ för dem.

Den största vigt lägges vid att kommissseren är en för uppdraget

fullt qvalificerad person, som tillika har den nödiga auktoriteten. Detta

har också inskärpts genom ett cirkulär af den 15 februari 1900 från det

norska overstyret for konkursvcesenet. Lagen bestämmer, att overstyret

for konkursvmsenet med samtycke af justitiedepartementet kan, på platser

der så lämpar sig, utse personer, inom hvilkas krets akkordhommissa3ren

skall väljas. Ett sådant urval af lämpliga, för kommissserens uppdrag

qvalificerade personer, som tillika äro skickliga revisorer, har redan

egt rum för Kristianias vidkommande.

Begäran om ackordsförhandling skall ingifvas till konkursrätten och

skall åtföljas af:

1) en kortfattad redogörelse för de omständigheter, som hafva föranledt

gäldenärens obestånd, samt de utvägar, som stå öppna för ett

ordnande af affärerna. Ett fullständigt ackordsförslag fordras icke på

detta stadium;

2) en tablå öfver affärsställningen;

8) uppgift på de räkenskapsböcker, som förts;

4) 50 kronor som förskott på omkostnaderna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Inom 3 dagar skall gäldenären, om icke giltigt förfall inträffar, infinna

sig personligen hos rätten. Rätten skall snarast möjligt afgöra, om

ackordsförbandling skall öppnas.

Afslås gäldenärens begäran, skall meddelande derom ofördröjligen

meddelas de kända fordringsegarne.

Ett utslag på gäldenärens begäran kan emellertid inom 3 dagar

underställas overstyrets for konkursvsesenet pröfning.

Beslutas att ackordsförhandling skall öppnas, väljer rätten genast

akkordstyre eller i enklare fall endast kommissaer, hvarefter förrättningen

hvilar i dennes händer.

Så snart akkordstyret öfvertagit ärendet, skall kungörelse om ackordsförhandlingen

utfärdas i kungörelsetidningen, anslas pa rättens lokal och

på börsen, om sådan finnes, samt utlysas vid tingen inom de orter, der

gäldenären till äfventyra har fast egendom. Derjemte skall anteckning

derom ske till firmaregistret.

Derefter skrider akkordstyret till revision af gäldenärens räkenskaper,

uppgör en fullständig tablå öfver ställningen, granskar orsakerna till obeståndet

och affärens utsigter för framtiden samt uppgör en berättelse

häröfver, som senast 14 dagar före det fordringsegarne kallas till möte

för ackordsförslagets behandling tillställes dem. Ackordsförslaget uppgör

gäldenären under förhandling med akkordstyret. Affären bibehålies under

tiden af gäldenären, men öfvervakas af akkordstyret, som tillser, att förvaltningen

framför allt går ut på att tillförsäkra kreditorerna godtgörelse.

Endast sådana skulder, som måste gäldas på grund af oomtvistad förmånsrätt

eller pant, eller som ingåtts för affärens skull under ackordsförhandlingen,

uppgöras under denna tid.

I akkordstyrets kallelse till sammanträde af borgenärerna uppfordras

dessa att insända specificerade uppgifter på sina fordringar.

Tvist om eller oklarhet öfver hvilka fordringar äro berättigade utredes

af rätten.

Mötet med fordringsegarne skall hållas inom 6 högst 10 veckor

efter det ackordsförhandlingen öppnats. Mötet ledes af kommissseren.

Gäldenären är skyldig närvara, endast sjukdom gäller som förfall. Uteblir

gäldenären, kan ackordsförslaget icke behandlas. Borgenärernas rösträtt

utöfvas skriftligen, hvarför det händer, att ingen af dem tillstädeskommer.

Till grund för omröstningen lägges en af akkordskommissseren och

revisorn uppgjord förteckning öfver samtliga fordringar i boet med an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

gifvande af deras beskaffenhet och uppgift, huruvida de på någon hand

bestridas. Fordringar, om hvilka akkordstyret har kännedom, men som

ej blifvit anmälda, medräknas. Anmälan om fordran till akkordstyret

har endast i så fall rättslig betydelse, att den tjenar till att vidmakthålla

förmånsrätt, hvars bevarande betingas af att det inom viss tid gjorts

anspråk derpå gällande.

Med hänsyn till rösträtt gäller detsamma som för tvångsackord i

konkurs. Det fordras ett qvalificeradt flertal, såväl i afseende å antalet

fordringsegare som å belopp, för att ackordet skall antagas.

Detta flertals storlek beror af den erbjudna ackordsprocenten.

Gar förslaget ut på att betala minst 50 proc. till de oprioriterade

fordringsegarne, kräfves, att 2/s af de röstberättigade ha röstat för dess

antagande och att deras tillgodohafvanden tillhopa utgöra 2/g af kreditorernas

samlade fordringar.

Går det ut på mindre än 50 proc., fordras, att s/4 af de röstberättigade

med ett tillgodohafvande af 3/4 af hela fordringsbeloppet rösta

derför.

Erhålles den föreskrifna majoriteten, utlyser rätten inom 3 veckor

ett möte med fordringsegarne till behandling af spörsmålet om ackordet

skall stadsfästas eller icke. Vid detta möte skall såväl gäldenär som

akkordstyret vara närvarande. Alla underrättelser till kreditorerna och

andra vidkommande skola besörjas på så sätt, att deras framkomst kan

bestyrkas.

Under det första 3/4-clelsåret efter denna lags trädande i kraft öppnades

för hela landet 337 ackordsförhandlingar, under det att de anmälda

konkursernas antal samtidigt var 459. I 80 af dessa senare hade förut

ackordsförhandling egt rum.

1 Danmark har »Föreningen af Kjnbenhavnske Manufaktur-Grossister»

trädt emellan för att för sina medlemmars räkning omhändertaga ackordsförhandlingar

till undvikande af konkurs. Denna förening har inrättat

en Akkord- og Konkurs-Afdeling, hvars uppgift angifves vara att, då

handlande ur manufakturbranschen eller med den beslägtade branscher i

Danmark icke kunna fullgöra sina förbindelser, verka för ett för alla

kreditorerna förmånligt ordnande af gäldenärens affärer. Afdelningens

verksamhet är derför i hufvudsak:

1) att för fordringsegarnes räkning låta noga undersöka handlandenas

ställning, när de förklara sig ur stånd att fylla sina förbindelser men

önska genom prolongation eller ackord ordna sina mellanvaranden med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

fordringsegarne utan Skifterettens ingripande och, om en sådan utredning

befinnes böra komma till stånd, åtaga sig ledningen af densamma, eventuel

äfven liqvidationen; och

2) att, i händelse af konkurs, tillvarataga sina i boet intresserade

medlemmars bästa och söka åstadkomma enighet mellan dessa vid val af

kurator och Kreditorudvalg liksom i öfrigt under konkursen.

Afdelningen skall öfvervaka:

att kurator ställer den i lagen föreskrifna säkerheten;

att värderingen af boet såvidt möjligt upptager såväl inköps- som

värderingsprisen för varulagret och att realisationen af boets tillgångai

sker på omsorgsfullaste sätt;

att kostnaderna för konkursen begränsas; och

att afdelningen hålles å jour med hvad vidtages med boet af någon

betydelse.

Aldelningen har säte i Köpenhamn.

Tillträde står under vissa vilkor öppet för engrossister i hela landet.

Afdelningens styrelse afgör genom ballottering, om sökt medlemskap

beviljas.

Alla medlemmarne äro förpligtade att hänvisa hvarje åtgärd vid

betalningsinställelse bland deras danska gäldenärer till behandling på

afdelningen, och de få icke på egen hand träffa någon öfverenskommelse

i iraga.

I händelse af konkurs äro de i en sådan intresserade medlemmarne

förpligtade att skriftligen anmäla till afdelningen storleken af sina fordringar

och att gifva föreningen eller den, som föreningen väljer till sin

representant, fullmakt för deras del till valet af kurator och Kreditorudvalg,

liksom i öfrigt till att föra deras talan under konkursen.

Afdelningens medlemmar böra, när afdelningen sådant krafvel’, sjelfva

eller genom befullmäktigade ombud deltaga i kreditorsmöten.

Då det är af största vigt, att uttalanden till belysning i föreliggande

ärenden kunna falla fritt och utan förbehåll på afdelningens möten,

kräfves den största diskretion.

I generalförsamlingen, afdelningens högsta myndighet, afgöras alla

ärenden genom enkel majoritet. Hvar firma har blott en röst; rösträtten

kan blott utöfvas af vidkommande medlem personligen. Den ordinarie

generalförsamlingen hålles i början af mars månad hvarje år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Afdelningens styrelse består af 1 ] medlemmar, af hvilka minst

7 skola vara medlemmar af Föreningen af Kjobenhavnske ManufakturGrossister.

Afdelningens verksamhet under år 1899 gaf bland annat följande

resultat:

Af 134 boutredningar hade

64 uppgjorts med ackord;

18 » » liqvidation utan ackord;

1 » » prolongation;

22 slutat med konkurs;

2 upptagits till förnyad behandling; och

27 voro under behandling 1/1 1900.

134

Vid årets början voro 19 boutredningar under arbete, hvarför de

under år 1899 nytillkomna voro 115 (mot 69 under 1898).

De med ackord afslutade boutredningarna omfattade ett sammanlagdt

belopp passiva af kronor 1,253,645: 20, under det att de, som slutades

med konkurs, endast omfattade passiva kronor 413,224: 7 5.

Genomsnittsutdelningen i ackordsboen var 54,51 %, vexlande mellan

15 % och 88 %, och den nominella tillgången i konkursboen uppgick

till 40,6 %.

Af 59 ackordsbon voro:

14 i Köpenhamn,

21 på öarna och

24 på Jylland.

I 21 fall hade ackordet betalts ''kontant-,

» 33 » var betalningstiden i genomsnitt 81/2 månad och

» 5 » gick betalningstiden öfver ett år.

Som af denna redogörelse synes, sörjer man både i Danmark och

Norge, fastän på olika vägar, vida bättre än hos oss för fordringsegarnes

intressen, då en gäldenär kommer på obestånd, på samma gång som man

underlättar för den redbare gäldenären att göra rätt för sig på egen hand

och bevara utsigterna för sig och sin familj samt andra, som af honom

äro beroende, för framtiden. En enda fordringsegare eller några få smärre

sådana kunna ej förhindra en ackordsförhandlmg i de öfriga fordringsegarnes

intresse och drifva den i trångmål försatte köpmannen till en

både för honom, fordringsegarne och tredje man oförmånlig, ja ofta nog

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

9

ruinerande konkurs. Hvilken betydelse detta har för näringslifvet, synnerhet

under dåliga tider, inses lätt.

Frånvaron af rättsliga bestämmelser i detta syfte i vårt land har

föranledt, att utvägar utom lagen, ja ofta nog mot densamma, tillgripas

för att hindra en illvillig eller vinningslysten fordringsegares onda anslag.

I allt flera fall, synnerligast när det galt stora affärsrörelser, vid Indika

ett plötsligt stillestånd i verksamheten skulle verkat obotlig skada icke

blott för det gäldbundna boet och dess fordringsegare, utan för kanske

tusentals arbetare och deras familjer, har man tillgripit afveckling under

administration på grund af enskild öfverenskommelse.

Alen lagen lemnar intet stöd för sådana åtgärder; om ej full enighet

uppnås mellan fordringsegarne, kan majoriteten bland dem, om aldrig så

stor, icke binda minoriteten. Eu illasinnad borgenär blir härigenom i

stånd att tillskansa sig fördelar på de andra intresserades bekostnad, ja,

mot lag ocn rätt, blott för att det år nödvändigt att i det allmännas

intresse oskadliggöra honom. Sådant upprör rättsmedvetandet, verkar

demoraliserande och bör ej tolereras. Lagstiftaren måste här ingripa för

att fylla en betänklig lucka i vår lagstiftning.

Den företagsamhet och vaksamhet, som i allmänhet utmärker våra

grannfolk, icke minst på affärslifvets områden, har manat dem att tillvarataga

här berörda intressen. Det privatinitiativ, som i Danmark tagits

åt grossisterna genom deras nyss beskrifna organisation, och det införande

af ett rättsligt institut för ackordsförhandling till undvikande af konkurs,

som man nyligen tillgripit i Norge, syfta till samma mål. ILvilketdera

bör föredragas, beror i väsentlig mån på nationella förhållanden, i all

synnerhet på den omständigheten, om den svenska köpmanskåren kan lika

väl som den danska sjelf tillvarataga dessa intressen.

De köpenhamnska grossisternas anstalt lärer väl motsvara sitt ändamål.

Till dels torde detta bero på den starka väckelse handelsståndet

rönt i Danmark af framstående, energiske män, hvilka sporrat de danske

köpmännen och finansmännen till samverkan, till dels också på lättheten

att omfatta hela landet med en organisation. Den enskilda företagsamheten

torde vara i stånd att nedbringa kostnaderna för en ackordsförvaltning

under hvad en offentlig institution för ändamålet betingar. Likaså

torde en privat anstalt för förenämnda ändamål, om ackordsförhandlingen

strandar, kunna verka gynsamt på konkursutredningen. Men den omständigheten,

att så många länder funnit skäl införa särskildt rättsinstitut

för ackordsförhandling under offentlig kontroll till förekommande af konBih.

till Likså. Prat. 1902. 7 Sami. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

kurs, tyder på, att denna, rättsordning är af behofvet pakallacf och att

den, der den införts, har verkat gynsamt. Den är ju i praktiken icke

heller främmande för våra förhållanden, ehuru rättsgrunderna saknas.

Huruvida den norska lagen, hvilken jag här ofvan aberopat, i sina

detaljer träffat det rätta, derom vågar jag ej hysa någon egen mening, då

jag ej har de nödiga insigterna derom. Det kan tyckas som om ackordsförhandlingen

— administrationen — lämpligast borde öfverlemna» uteslutande

till borgenärerna och gäldenären, utan rättens ingripande. Men

äfven under sådana omständigheter torde behofvet af insigtsfulla faclcmän

för dessa, både till omfång och antal växande, utredningar göra sig gällande.

En medverkande orsak till att behofvet af ett rättsinstitut i denna

rigtning gör sig så kraftigt gällande är, att var konkurslag lider af sa

stora brister. Men att uppskjuta åtgärder i förenämnda syfte, tills en

revision af konkurslagstiftningen kan åstadkommas, vore äfventyrlig!. En

lag, som gäller afveckling af ett gäldbundet bo till förekommande af

konkurs, är så starkt af behofvet påkallad, att med åtgärder derför icke

bör uppskjutas.

Jag hemställer derför, att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t täckes låta utreda, hvad som lämpligast

genom lagstiftning må åtgöras för att ackordsförhandling till undvikande

af konkurs måtte erhålla offentligt skydd och kontroll, och till

Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill sådan utredning kan föranleda.»

Det af motionären sålunda väckta förslaget, att ackordsförhandling

till undvikande af konkurs måtte ställas under skydd och kontroll af

offentlig myndighet, sammanfaller till innehållet nära med en fråga, som

förut vid flera tillfällen, om än ej under de sista åren, varit föremål för

mycken uppmärksamhet och mångsidig pröfning. Vid alla riksdagar under

åren 1876—1880 förelågo sålunda på grund af enskilde motionärers

framställningar förslag om åstadkommande af lagbestämmelser angående

afveckling medelst administration af gäldbundet bo. Dessa förslag ledde

emellertid icke till någon Riksdagens åtgärd. Samma spörsmål upptogs

vidare till behandling af justitieombudsmannen i hans till 1879 års Riksdag

afgifna embetsberättelse, dervid justitieombudsmannen i hufvudsak

uttalade den uppfattning, att någon särskild lagstiftning i ämnet icke för

det dåvarande vore af omständigheterna påkallad, utan att gällande kon
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

11

kurslag, möjligen i en eller annan paragraf ändrad, skulle kunna motsvara

behofvet. Sedan derefter jemväl lagutskottet vid 1884 års riksdag i anledning

af ånyo väckt motion om lagbestämmelser rörande afveckling medelst

administration, hvilken motion afstyrktes af utskottet och icke vann

Riksdagens bifall, förklarat sig anse det åsyftade målet icke lämpligen

kunna uppnås annorlunda än genom en i sådan rigtning företagen omarbetning

af gällande konkurslag, blef frågan föremål för handläggning

äfven hos Kongl. Maj:t samt föranledde till en för 1885 års Riksdag framlagd

proposition angående ändring af 9, 51 och 52 §§ konkurslagen i

syfte, enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anförde, att i stället för en lagstiftning om administration, hvilken icke

syntes vara för det afsedda ändamålet nödvändig, i konkurslagens bestämmelser

åvägabringa förändringar, egnade att sätta den i stånd att motsvara

de kraf, hvilka i en utvecklad affärsverksamhets intresse kunde ställas på

densamma. Dessa förändringar gingo hufvudsakligen ut på dels att åstadkomma

en tillfredsställande form för förvaltningen af gäldenärens tillgångar

under tiden från den offentliga stämningens utfärdande, intill dess

gode män blifvit utsedda, dels att bereda ökade möjligheter för uppskof

med försäljningen af konkursbos egendom samt för lös egendoms försäljning

utan auktion. Lagutskottet, som jemte propositionen till behandling

förehade ett af enskild motionär åter framstäldt förslag till lag om

afveckling medelst administration, afstyrkte det senare förslaget, men fann

propositionen böra till sitt hufvudsakliga syfte vinna Riksdagens godkännande,

och sedan Riksdagen, med afslag å motionen, bifallit hvad i propositionen

föreslagits, gafs, i öfverensstämmelse härmed, åt förenämnda

paragrafer genom lagen den 1 maj 1885 den lydelse, som de derefter

hufvudsakligen bibehållit. Ytterligare återkom frågan vid 1887 års riksdag,

då emellertid lagutskottet förklarade sig fortfarande anse de brister

i konkurslagen, som föranledt förslagen om införande af ett särskildt administrationsförfarande,

hafva blifvit i väsentlig mån afhjelpta genom de

år 1885 vidtagna ändringarna, samt den i ämnet väckta motionen, som

af utskottet afstyrktes, ej heller vann Riksdagens godkännande.

Lagutskottet, som vid alla de tillfällen, då utskottet haft att yttra

sig öfver de sålunda väckta förslagen om åstadkommande af lagbestämmelser,

enligt hvilka en på obestånd varande persons tillgångar skulle

kunna öfvertagas till förvaltning af borgenärerna, utan att konkurs behöfde

inträda, städse funnit sig förhindradt att till dessa förslag förorda bifall,

intager jemväl nu i frågan en liknande ståndpunkt och stöder denna sin

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

uppfattning på i hufvudsak samma grunder, som förut flere gånger blifva

af utskottet i sådant afseende åberopade.

Utskottet vill sålunda icke förneka, att en lagstiftning i förevarande

syfte stundom skulle kunna medföra icke oväsentliga fördelar. Visserligen

beböfver efter de år 1885 tillkomna förändringarna i konkurslagen tillämpningen

af denna lag icke ovilkorligen medföra, att konkursgäldenärens

rörelse måste afstanna och boets egendom oförtöfvadt realiseras, äfven om

sådant uppenbarligen är för både borgenärerne och gäldenären ofördelaktigt,

och hvad mot konkurslagens bestämmelser härutinnan från början

synnerligast kunnat anmärkas är alltså genom berörda lagändringar afhjelpt.

Men otvifvelaktigt hafva dock i allt fall icke så sällan missförhållanden

förekommit, hvilka kunnat afvärjas, om lagstiftningen innehållit

bestämmelser, med stöd af hvilka afveckling under hand kunnat mot en

eller flere borgenärers bestridande lagligen åvägabringas. Särskildt kan

i ett eller annat fall genom en näringsidkares försättande i konkurstillstånd

föranledas plötsligt afbrott i en vidsträckt och gagnande verksamhet

till stor skada icke blott för borgenärerna och gäldenären utan

äfven för en mängd underhafvande och andra personer, hvilka för sitt

uppehälle varit beroende af verksamhetens fortgång.

Redan den princip, hvarpå en sådan lagstiftning som den af motionären

ifrågasätta skulle byggas, synes emellertid utskottet gifva anledning

till berättigad tvekan. För att denna lagstiftning skulle hafva något ändamål,

måste nemligen densamma grundas derpå, att enskilde fordringsegare

skulle kunna genom andras beslut förhindras att medelst anlitande

af vanliga exekutiva åtgärder göra sin rätt gällande och rättsligen tvingas

att deltaga i en af andra besluten afveckling. Detta förfarande skulle

alltså, utan att benämnas konkurs eller i förhållande till gäldenären verka

såsom sådan, för fordringsegarne medföra den påföljd, att, liksom vid

tvångsackord i konkurs ege''r rum, enskilde fordringsegares rätt gjordes

beroende af de andres beslut. För att undanrödja de betänkligheter, som

mot en dylik anordning möta, vore det i utskottets tanke nödigt att förbinda

det föreslagna ackords- eller administrationsförfarandet med liknande

garantier och en sådan domstolens medverkan, som i konkurs finnas föreskrifna,

men detta skulle svårligen låta sig göra utan att så godt som

upphäfva nyttan och gagnet af administrationen.

Det kan sålunda icke vara lämpligt, att endast närboende eller eljest

lätt tillkallade borgenärer berättigas besluta om afvecklingen, utan torde

alla borgenärer, hvilkas intressen beröras af ett dylikt beslut, böra sättas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12,

13

i tillfälle att vid beslutets fattande närvara och sin rätt bevaka. För sådant

ändamål lärer emellertid under våra förhållanden vara erforderligt

att bestämma en gamska lång kallelsetid, och då ett hufvudvilkor, för att

afveckling skall kunna med fördel åvägabringas, utgöres deraf, att densamma

kommer till stånd utan alltför lång tidsutdrägt, synes den behöfliga

kallelsetidens längd härutinnan utgöra ett väsentligt hinder.

Derest mot någon eller några bland de fordringar, hvarå borgenär

vill grunda talan i fråga om ackordsförhandlingen, anmärkningar skulle

framställas, mota jemväl stora svårigheter att bestämma, huru förfaras

skulle för att få sådana anmärkningar pröfvade. Att åt öfriga borgenärer

uppdraga pröfningsrätten torde icke kunna anses välbetänkt, utan lärer

ett rättsligt fastställande af fordringarna böra ega rum, hvilket äfvenledes

skulle medföra omgång och i hög grad förminska värdet af hela administrationsförfarandet.

Likaså torde för bevarande af borgenärernas rätt i fråga om återvinning,

återgång af köpeaftal med flera vid konkurs inträdande förhållanden

äfven vid administration erfordras bestämmelser, hvilka icke skulle

låta förena sig med den enkelhet och snabbhet, som för detta senare förfarande

böra vara utmärkande.

Att på ett från skilda synpunkter tillfredsställande sätt i vår lagstiftning

införa det nya rättsinstitut, som motionären vill hafva med densamma

införlifvadt, torde sålunda vara en synnerligen svårlöst uppgift.

Antingen sättes rättssäkerheten i fara eller ock påkallas lagbestämmelser

af den vidd och beskaffenhet, att man af deras tillämpning icke lärer

kunna i jemförelse med nuvarande förhållanden vänta någon afsevärd

tidsvinst, besparing eller andra väsentligare fördelar.

Motionären har ej heller, så vidt utskottet kunnat finna, lemnat några

anvisningar för en lycklig lösning af det utaf honom framlagda spörsmål.

Någon egentlig betydelse i detta afseende torde nemligen icke kunna tillmätas

den omständigheten, att lagstiftning i ämnet redan finnes genomförd

i andra länder, hvilkas domstolsorganisation och konkursförfarande

äro vidt skiljaktiga från de hos oss gällande.

Det vill ock synas utskottet, som om motionären sjelf stält sig i viss

mån tveksam framför frågan, huruvida någon rättslig organisation för berörda

ändamål verkligen är nödig och lämplig, eller huruvida det icke

snarare bör öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten att, då omständigheterna

dertill gifva anledning, åvägabringa utredning af gäldbundet

bo utan samband med konkurs. Hvad motionären anfört om förhållanBih.

till Likså. Prof. 1902. 7 Samt. 11 Saft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

dena i Danmark synes sålunda utvisa, att ganska lyckliga resultat torde

kunna vinnas genom enskilda sammanslutningar mellan affärsmän. Jemväl

erfarenheten i vårt land har visat, att der skäliga förutsättningar för afveckling

medelst administration funnits, sådan afveckling ganska ofta kunnat

åstadkommas på den privata öfverenskommelsens väg.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 190 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.