Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Köngl. Maj:t angående förvandlingen af böter i fall af bristande tillgång till deras gäldande.

1902-02-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:15, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Köngl. Maj:t angående förvandlingen af böter i fall af bristande tillgång till deras gäldande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1902, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Köngl.

Maj:t angående förvandlingen af böter i fall af bristande

tillgång till deras gäldande.

Vid nästlidet års riksdag väckte herr N. Andersson i Pettersborg

en motion i syfte att åstadkomma sådan förändring i gällande lag, att

underrätt vid ådömande af böter måtte i utslaget fastställa äfven det

fängelsestraff, kvilket, om den dömde saknade tillgångar till böternas

gäldande, skulle å förseelsen följa.

Till stöd för detta förslag anfördes:

På senare tiden hade åtskilligt blifvit åtgjordt till lagarnes och

rättsprocedurens förenkling; det förefölle ganska märkvärdigt, att lagen

om böters förvandling stode orubbad qvar med sina många och långa

omvägar med åtföljande mångskrifveri. Då en person af underrätt dömts

till böter och domen vunnit laga kraft, blefve proceduren vanligen följande:

Rätten insände bötesförteckningen till Konungens befallningshafvande,

derifrån den öfversändes till kronofogden, hvilken i sin tur öfversände

den till länsmannen, soin slutligen uppdroge åt fjerdingsmannen att

affordra den dömde böterna. Ku kunde det hända, att denne ville och

Bill. till Biksdf Prof. 7 Sami. 13 Höft. (Näs 15, 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

kunde betala bötesbeloppet, men i de flesta fall nekade kan och saknade

äfven utmätningsbara tillgångar. Med fjerdingsmannens påskrift: »Sak
nar

utmätningsbar tillgång» vandrade så bötesförteckningen samma väg

tillbaka till kronofogden, som hade att hos Konungens befallningshafvande

anhålla om böternas förvandling. Sedan sådan förvandling af

Konungens befallningshafvande verkstälts, hade handlingarne att passera

samma väg tillbaka till fjerdingsmannen, som för andra gången affordrade

den dömde bötesbeloppet. Betalades icke heller denna gång, skulle fjerdingsmannen

vända sig till länsmannen för erhållande af fångförpassning.

Derefter komme den dömde att föras till fängelset, såvida han

icke nu, såsom ofta hände, beqvämade sig till att betala. Gjorde han

det, hade han genom sin tredska förorsakat kronobetjeningen och

Konungens befallningshafvande mycket onödigt besvär. Detta kunde

enligt motionärens åsigt undvikas, om den rätt, som ådömde böterna,

också egde att utsätta det fängelsestraff, som vid bristande tillgång

hos den dömde följde på förseelsen i fråga.

Lagutskottet, till hvars behandling denna motion hänvisades, yttrade

bland annat, att det, efter utskottets uppfattning, väl vore oförnekligt,

att det nuvarande tillvägagångssättet för förvandling af böter i

många fall föranledde onödig omgång och långsamhet i straffexekutionen,

men att den af motionären föreslagna åtgärden ur principiel synpunkt

vore mindre egentlig och ej heller städse skulle leda till önskadt resultat,

hvartill komme, att densamma efter mångas uppfattning skulle medföra

en verklig skärpning af bötesstraffet. I den allmänna rättsåskådningen

vore nemligen detta straff i alla afseenden väsentligt lindrigare och för

den dömde mindre nedsättande än fängelsestraffet. Skulle nu domstolen

i det utslag, hvarigenom böter ådömdes, tillika, låt vara endast såsom

eventuel påföljd, utsätta det fängelsestraff, hvartill vid bristande tillgång

böterna skulle förvandlas, komme detta att för den allmänna uppfattningen

te sig såsom ett likställande af de båda straffarterna, hvilket innebnre

stegring af det med bötesstraffet förenade obehag. Den utaf motionären

åsyftade, enligt utskottets tanke önskvärda förenklingen af proceduren

för bötesförvandling kunde sålunda efter utskottets uppfattning ej vinnas

genom förändring i den af motionären angifna rigtningen, utan måste

på helt annat sätt åvägabringas; och hemstälde utskottet på grund häraf

om afslag å motionen.

Utskottets hemställan blef af båda kamrarne utan votering

bifallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Frågan om förändrade bestämmelser angående förvandlingen af

böter i fäll af bristande tillgång till deras gäldande har vid innevarande

riksdag åter bragts å bane af samme motionär, hvilken uti en inom

Ändra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 58, anför:

»Hänvisande till motiveringen i min motion n:o 55 vid föregående

årets riksdag om skrifvelse till Kong!. Maj:t angående bestämmelse om

underrätts skyldighet att vid ådömande af böter i utslaget fastställa det

emot bötesbeloppet svarande förvandlingsstraffet, får jag ännu en gång

besvära Riksdagen med en framställning i ämnet.

Föregående års lagutskott underkände icke min motivering, men

kunde ej gå med på den förändring, jag föreslagit, Jag kan icke tillmäta

utskottets skäl för afstyrkande någon afgörande betydelse, dels emedan

ett afsevärdare bötesbelopp för mindre bemedlade alltid är liktydigt med

fängelse, och dels att dét ej är mera nedsättande för den förmögnare,

att allmänheten får veta, att det endast är den ekonomiska ställningen,

som räddar honom från den skam, hvilken drabbar den fattige endast

för det häri är fattig och ej kan erlägga böterna.

Så vill jag denna gång inskränka mig till att föreslå, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om framläggande af

sådant förslag till ändring i gällande lag, att ådömda böter skola, om

den dömde saknar tillgångar, förvandlas genom annan myndighet; än

nu sker.»

*

Uti den föreliggande motionen har icke af motionären angifvits

något sätt för vinnande af en förenkling af det nuvarande förfarandet

vid bötesförvandling, vid hvithet förhållande motionärens framställning

synes utskottet vara till innebörden allt för obestämd att lämpligen kunna

läggas till grund för något Riksdagens uttalande i ämnet.

Någon särskild anledning att påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

å föreliggande fråga torde ej heller finnas, då densamma redan

lärer utgöra föremål för behandling inom den af Kongl. Maj:t tillsatta

komitén för utarbetande af förslag till ändring i vissa delar af gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

strafflagstiftning, och det ändringsförslag, som kan anses erforderligt,

sålunda torde vara att på denna väg emotse.

Utskottet hemställer alltså,

att nu ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1902.

På lagutskottets vägnar.

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.