Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

1902-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:18, Lagutskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

1

V;« tS.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

§ 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den 21 mars 1862.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en

af herr friherre Alströmer i Första Kammaren väckt motion, n:o 10, af

följande lydelse:

»Med afseende å sättet för kallelses utfärdande till kyrkoråds och

skolråds sammanträden tinnes i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 ingenting

bestämdt föreskrifvet, hvarför dermed mycket olika förfares; antingen

så, att ordföranden kallar ledamöterna hvar för sig skriftligen eller

muntligen, eller ock så, att kungörelse om sammanträde endast

uppläses i kyrkan, hvithet till och med kan ske samma dag, då sammanträdet

skall hållas.

Om kallelse till kyrkostämma finnes i 12 § stadgadt, »att sådan

kallelse utfärdas genom kungörelse af kyrkoherden eller den, som för

särskild! tillfälle stämman hålla bör»; men rörande kyrko- och skolråd

heter det, att »kyrkoråd och skolråd sammanträda på ordförandens kallelse».

Det torde icke vara alldeles utan afsigt, som lagstiftaren begagnat

dessa olika uttryckssätt med afseende på tillkännagifvandet om de

JBih. till Biksd. Prof. 1902. 7 Samt. 15 Käft- (N:o 18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutslcottets Utlåtande N:o 18.

olika korporationernas sammanträden, utan dermed tiar säkerligen afsetts

alldeles olika sätt för ledamöternas kallande. Sålunda föreskrifves

i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars

1862, att kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden, men

att kommunalnämnden sammanträder å de ställen och å de tider, nämnden

bestämmer, och deremellan så ofta ordföranden det nödigt finner

o. s. v. Här finnes visserligen icke uttryckligen sagd!, att ordföranden

skall personligen kalla hvarje ledamot, och det lärer märkeligt nog icke

alltid så tillgå ; men dä ledamot af nämnden, som från sammanträde utan

anmäldt, af nämnden godkändt förhinder från nämndens sammankomst

sig afhåller, skall bota för uteblifvande, och då nämnden icke får handlägga

ärende, der icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är

närvarande, så synes deraf otvetydigt böra framgå, att ledamöterna i

kommunalnämnden skola personligen kallas, då sammanträde hålles å

annan tid, än nämnden bestämt. Nu gäller det visserligen icke med

afseende å kyrkoråd och skolråd, att den, som uteblifver från deras

sammanträden, skall vara förfallen till böter; men det heter i § 26 af

åberopade kongl. förordning, att »hvarken kyrkorådet eller skolrådet

må ärende handlägga, der icke mer än hälften af ledamöternas hela

antal tillstädes är», hvarför det synes mig vara lika sjelfkärt, att kyrkooch

skolrådsledamöterna böra personligen kallas till sammanträdena,

som det, enligt mitt förmenande, är, att kommunalnämndens ledamöter

skola särskilda kallas. Det kan inträffa, och har inträffat, att mycket

vigtiga frågor blifvit afgjorda på sammanträden, som endast genom

kungörelse i kyrkan tillkännagifvits, tvärt emot pluralitetens inom kyrkorådet

eller skolrådet åsigt, af en tillfällig majoritet bland de händelsevis

tillstädeskomna ledamöterna. Jag skulle kunna anföra flera exempel

på sådana missförhållanden.

Att sålunda genom eu förtolkning af ordet »kallelse» beröfva ledamöterna

i kyrko- och skolråd sin rätt att yttra sig och besluta om

vigtiga kommunala angelägenheter kan icke öfverensstämma hvarken

med förordningens andemening eller god ordning. Jag anser derför,

att bestämd föreskrift derom bör i den åberopade kongl. förordningen

af 21 mars 1862 intagas derom, att kyrkoråds och skolråds ledamöter

skola personligen kallas till sammanträde.

Sådana kallelser skulle visserligen kunna genom ortspressen offentliggöras,

men der flera tidningar å eu ort utgifvas, är det svårt för

ordföranden att veta, i hvilken tidning han lämpligast bör kungöra om

sammanträdet, hvarjemte andra olägenheter dermed kunna vara förenade.

Det lämpligaste torde derför vara, att hvarje ledamot personli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

gen kallas; och då ordföranden icke lärer underlåta att på kommunens

bekostnad härtill skaffa sig tryckta blanketter samt använda tjenstefrimärke,

torde det icke blifva förenadt med vare sig besvär eller kostnad

för vederbörande.

Jag tillåter mig derför vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för

sin del besluta, att § 25 i kongl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

»Kyrkoråd och skolråd sammanträda på ordförandens kallelse så

ofta han det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterne

derom gör framställning)); och skall sådan kallelse till hvarje ledamot

skriftligen utfärdas.t)

I 25 § af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862 stadgas, såsom motionären anfört, att »kyrkoråd

och skolråd sammanträda på ordförandens kallelse så ofta han det nödigt

finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna derom gör framställning»,

utan att närmare föreskrifvits, huru denna kallelse bör ske.

Motionären synes emellertid anse, att ordet »kallelse» skulle innebära,

att en hvar ledamot af nämnda korporationer vore berättigad att få

emottaga en direkt och personlig underrättelse om sammanträdet och

att det tillägg till anförda §, som af motionären föreslagits, endast skulle

gifva ett bestämdt uttryck åt hvad som måste anses äfven derförutan

gälla. Denna tolkning af ordet kallelse synes dock utskottet icke rigtig.

I 12 § af ofvanberörda förordning benämnes den der föreskrift^ kungörelse

i kyrkan om kyrkostämma för kallelse och då tillika i 35 § af

förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 föreskrifvits,

att kallelse till stadsfullmägtiges sammanträde skall skriftligen utfärdas

och en hvar fullmägtig delgifvas, anser utskottet vid jemförelse

med dessa lagrum uppenbart framgå, att kallelse till kynkoråds och skolråds

sammanträde, då närmare föreskrifter ej lemnats, lagligen kan

ske, såsom hittills åtminstone på landet allmänt förekommit, genom

uppläsande från predikstolen af kungörelse om sammanträdet.

Då utskottet går att bedöma, huruvida det föreslagna tillägget till

25 § i förordningen om kyrkostämma m. m., hvarigenom skulle upphäfvas

förut rådande frihet i fråga om sättet för kallelse till kyrkoråds

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

och skolråds sammanträden och visst bestämdt kallelsesätt föreskrifvas,

är af tillräckliga skäl påkalladt, vill utskottet till en början framhålla,

att den af motionären gjorda formuleringen af nämnda tillägg ej synes

öfverensstämma med hvad motionären får antagas hafva afsetit att få

stadgadt. För att det af motionären åsyftade ändamålet skall vinnas,

är det väl ej tillräckligt, att särskilda kallelser »utfärdas», utan de böra

väl äfven delgifvas eu hvar ledamot. Det synes vidare utskottet, som

borde ett stadgande sådant som det föreslagna, om detsamma ansåges

behöfligt och lämpligt, antagas endast i sammanhang med införande af

likartad bestämmelse i andra fall, i hvilka samma skäl, som i det föreliggande

åberopas, ega tillämplighet. Motionären har sjelf nämnt, att

så är händelsen i fråga om kallelse till kommunalnämnds sammanträde.

Åtminstone bör enligt utskottets mening ett tillägg ej göras i förevarande

§, under det att den lika lydande 27 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm får qvarstå oförändrad.

I fråga om vissa kommunala korporationer hafva ändrade bestämmelser

rörande sättet för kallelse till sammanträde varit på tal

inom Riksdagen. När sålunda lagutskottet vid nästlidet års riksdag

med anledning af väckt motion hemstälde, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lämpliga lagbestämmelser

om befogenhet för kyrkostämma och kommunalstämma att besluta, huruvida

och i hvilka fall kungörelse om stämma skulle i en eller flere

tidningar inom orten införas, anförde utskottet, att ändrade förhållanden

i väsentlig mån minskat effektiviteten af kungörelse!^ uppläsande

i kyrka och att det på den grund vore önskligt och behöfligt,

att äfven andra kungörelsesätt tillitades för att som sig borde sprida

meddelandet om hållande af kyrko- eller kommunalstämma, hivad

1901 års lagutskott sålunda anfört beträffande nämnda större korporationers

sammanträden gäller dock ej i samma grad om kyrkoråd och skolråd.

Dessa bestå af ett mindre antal ledamöter, hos hvilka man får

förutsätta särskildt intresse för ett samvetsgrant handhafvande af det

förtroendeuppdrag, som blifvit dem gifvet, och de angelägenheter, hvilka

tillhöra dessa korporationers behandling. Det torde ej behöfva befaras, att

ledamot af kyrko- eller skolråd till ursäkt för utevaro från vederbörande

sammanträde vore benägen andraga, att han ej erhållit särskild underrättelse

om detsamma, ehuru han eljest kunnat utan större besvär härom

förskaffa sig kännedom. Att t. ex., äfven om vid ett sammanträde af

kyrkoråd och skolråd, hvarvid samtlige ledamöter närvarit, tiden för ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18. 5

nära förestående nytt sammanträde blifvit bestämd och tillkännagifven,

ovilkorligen fordra, att ordföranden skall utskrifva och låta tillställa

hvarje ledamot skriftlig kallelse, torde ofta föranleda, utom ett ej ringa

besvär för ordföranden, stora svårigheter med hänsyn till de å landsbygden

stundom förekommande betydliga afstånden samt obeqväma postförbindelser

och kommunikationer. I städerna och i tätare befolkade

landskommuner torde det visserligen ej innebära större besvär eller svårighet

att till ledamöterna af kyrko- och skolråd kringsända en kallelselista

eller särskilda skriftliga underrättelser om tid för sammanträde,

och ett sådant kallelsesätt användes äfven under nuvarande förhållanden

ofta. Lydelsen af förevarande § i förordningen om kyrkostämma

in. m. lägger ej hinder i vägen härför, likasom den lemnar kyrko-och

skolråd öppet att besluta om användande af visst sätt för kallelse till

sammanträdena. Och det finnes enligt utskottets mening ingen anledning

antaga, att ej ordföranden i nämnda korporationer i allmänhet är

villig ställa sig ett sådant beslut till efterrättelse.

Om sålunda, enligt utskottets mening, det föreslagna tillägget

till förevarande § ej påkallas af något verkligt behof, torde ett antagande

af detsamma till och med kunna föranleda andra praktiska, svårigheter

än dem, som redan antydts. Under det att man hittills, för att sammanträde

af kyrkoråd eller skolråd skall anses lagligen utlyst, endast

torde hafva behöft fordra, att kungörelse om detsamma förut upplästs

från predikstolen, hvarom man med lätthet kunnat förvissa sig, torde

det, om föreliggande motion bifalles, för att erhålla säkerhet om sammanträdes

laglighet, erfordras ett konstaterande deraf, att samtlige ledamöter

af ifrågavarande korporation fått sig särskilda kallelser tillstälda.

Häraf kunde uppstå den olägenheten, att, oaktadt det vid ett sammanträde

af kyrkoråd eller skolråd, vid hvilket en eller flere ledamöter varit

frånvarande, genom uppvisande af postqvitton eller annorledes ådagalagts,

att till en hvar ledamot verkligen afsändts särskild kallelse, det

dock någon tid efteråt till äfventyrs kunde visa sig, att någon medlem

på grund af bortresa eller annan orsak ej erhållit den för honom sålunda

afsedda underrättelse om sammanträdet, i hvilket fall måhända,

om anmärkning härom göres, hvad vid nämnda sammanträde förekommit

skulle kunna förklaras vara utan giltighet. Och om dervid förberedts

ärende, som redan af en följande kyrkostämma behandlats och

afgjorts, kunde möjligen kyrkostämmans beslut och åtgärder i detta afseende

blott på denna grund med framgång öfverklagas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 7 Sami. 15 ILäfi.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Sandqvist mot vissa delar af motiveringen.

STOCKHOiMj P. A, NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.