Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändrad lagstiftning rörande hyresaftal.

1902-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:20, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändrad lagstiftning rörande hyresaftal.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

9

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1902, kl. 2 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående ändrad lagstiftning rörande hyresaftal.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till handläggning af lagutskottet

hänvisad motion, n:o 7, har herr J. J. Byström anfört följande:

»För att åstadkomma klarare bestämmelser rörande förhållandet

mellan arbetsgifvare och arbetare har man vidtagit ganska kraftiga åtgärder

både inom och utom den lagstiftande församlingen. Likaså hafva

förslag om bättre lagbestämmelser mellan jordegare och arrendatorer

flere gånger förelegat Riksdagen. Men förhållandet mellan hyresvärd

och hyresgäst bestämmes alltfort af lagparagrafer från 1734.

Dessa jordabalkens och handelsbalkens åldriga lagrum äro begripligtvis

föga tillämpliga på nutida förhållanden i synnerhet i de större

stadssamhällena. Visserligen har man sökt att upphjelpa saken genom

vissa paragrafer i utsökningslagen och de många i flere fall rätt egendomliga

prejudikat, som finnas, men bristen på eu ordentlig hyreslag

är i alla händelser mycket stor. Som en följd häraf hafva i många

fall stora misshälligheter uppstått mellan hyresvärd och hyresgäst.

Oktoberflyttningarna, som af en stor del menniskor ej borde hafva företagits,

äro ej sällan tillfälliga slutakter i en rad af obehag och lidanden.

Det är ej nog med stora extra kostnader, skadade möbler, husvillhet

för dagar och nätter; en flyttning medför dessutom ofta ledsamheter

af alldeles särskilt pinsam art. Missförstånd uppstå mellan aflysande

och tillträdande hyresgäster likasom mellan begge slagen af hyresgäster

å ena sidan och husvärdarna å den andra. Och orsaken till mycket af

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 16 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

dessa vedervärdigheter ligger i frånvaron af en lag som i enlighet med

nutida rättsuppfattning reglerar hithörande förhållanden.

Bristen på tillämplig lag har haft till följd, att husvärdarne sökt

hjelpa sig fram genom i detalj formuleradt aftal eller hyreskontrakt, af

hvilka endast i Stockholm 20 olika äro i gängse bruk. Och dertill

kommer såsom det allra vanligaste, att hyresgästen icke tar vidare kännedom

om det till väsentliga delar tryckta kontraktets bestämmelser, innan

han undertecknar detsamma, hvilket sker mera liksom för formens skull

utan klar uppfattning af att det är en förbindelse, som skall efterlefvas.

Saken blir icke bättre derigenom, att man i kontraktsformulären

ofta finner bestämmelser, som äro tydligt stridande mot gällande lag

eller rådande rättsuppfattning eller sådana, hvilkas rättsliga giltighet är

tvifvel underkastad. Till exempel den i de flesta hyreskontrakt förekommande

bestämmelsen, att, derest hyresgästen icke erlägger hyra på

aftal ad tid eller gör sig skyldig till någon annan uraktlåtenhet, husvärden

eger rätt att utan anlitande af domstol eller exekutiv myndighet

skilja honom från den förhyrda lägenheten, är i sjelfva verket omöjlig

att tillämpa.

Hvad inverkan en hyresgästs dödsfall rätteligen kan hafva på ett

för längre tid ingånget hyresaftal är ock ett spörsmål, som man länge

tvistat om. Het prejudikat, som nyligen gifvits, innebär visserligen,

att den aflidnes sterbhus kan frigöra sig från aftalet genom uppsägning

två månader före närmaste fardag, men deremot är det ännu oklart,

huruvida ett angifvande i kontraktet, att dess giltighet, oberoende af

hyresgästs frånfälle, fortfar till hyrestidens slut, är för de kontraherande

rätteligen bindande.

Från husvärdarnes såväl som från hyresgästernas sida synes man

emellertid vara ganska allmänt af den meningen, att bättre lagbestämmelser

rörande hyresaftal böra i lag stipuleras. De förre hafva redan

börjat bilda »fackföreningar» för att taga vara på sina intressen.

Stockholms fastighetsegareförening t. ex. har nemligen för något

år sedan tillsatt en komité för att framkomma med förslag om förbättrade

bestämmelser på hithörande område. Denna komité uttalade i

sitt förslag till föreningen, att vid en ny lags utarbetande borde »särskilt

nedannämnda kraf blifva tillgodosedda», nemligen

»att handräckningsförfarandet blir enklare, snabbare och mindre

kostsamt;

att hyresvärd för ogulden hyra tillerkännes panträtt i den lösegendom,

som hyresgäst i förhyrd lägenhet infört, samt att denna panträtt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

tillägges gällande kraft äfven för det fall, att annan person än hyresgästen

befinnes vara egare till egendomen, vare sig den tillhört denna

vid införandet eller han derefter må ha dertill förvärfvat sig eganderätt;

att giltig uppsägning af hyresaftal må kunna ega rum utan svårighet

i alla förekommande fall; samt

att besigtning, förrättad på det sätt, som i lagen må bestämmas,

tillerkännes legal betydelse i fråga om lägenhetens beskaffenhet i olika

afseenden och särskild! med hänseende till de skador och bristfälligheter,

som å lägenheten kunna förefinnas.

»Härförutom», framhåller komitén, »torde i en blifvande hyreslag

böra inrymmas bestämmelser af mera allmängiltig natur i samtliga de

afseenden, som funnit sitt uttryck i förekommande hyreskontrakts formulär.

Att i en sådan lagstiftning jemväl böra inrymmas de allmänna

stadganden i öfrigt, som kunna finnas vara i enlighet med en sund

nutida rättsuppfattning, synes vara alldeles påtagligt.»

Att husvärdarnes kraf äro något ensidiga, för så vidt de funnit

uttryck i dessa utlåtanden, får ej förvåna, då man besinnar, att hvar

part ser saken från sina intressens synpunkt. Hvad det i alla fall

visar är, att de önska en ny hyreslag.

Hyresgästerna åter äro i den ställning gent emot hyresvärdarne,

att ett bättre rättsförhållande måste åstadkommas. Den godtycklighet,

som de i många fall äro utsatte för af en del hyresvärdar, bör stäckas.

Hyresgästen måste till en början få den principen fastslagen, att

liksom han får ansvara för den skada han gjort å den förhyrda lägenheten,

så skall äfven husegaren vara ansvarig och ersättningsskyldig

för den skada och förlust, som tillfogats hyresgästen genom den förres

förvållande eller uraktlåtenhet. Som det nu går till, är det ej sällan,

att t. ex. en utlefvad reparation eller förändrad inredning förhalas i

det oändliga och ofta nog ej fullgöres i öfverenskommen omfattning,

utan att hyresgästen har annat att göra än tiga och lida. Och detta

dröjsmål kan i synnerhet under vissa omständigheter medföra stor skada

och förlust.

Tydligare bestämmelser om när en våning skall af den aflyftande

vara utrymd och när den får af den inflyttande tillträdas, måste åvägabringas.

Det kan ock sättas i fråga, om ej lämpligare flyttningsdagar än

som nu äro faststälda, nemligen den sista mars och den sista september,

kunde i lag angifvas. Den första mars och den första september

vore säkerligen bättre.

När en hyresgäst hyr sin lägenhet för år och tillträder densamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

den 1 oktober, såsom vanligt är, så inrättar han sig naturligtvis så, att

han skall bo eller bedrifva sin affär i denna sin lägenhet den kontrakterade

tiden. Men så inträffar, att värden säljer huset den första januari

och »då bryter köp legostämma)). Hyresgästen varder uppsagd till afflyttning

den första april. Oftast betyder detta endast att hyran höjes.

Hyresgästen har då att betala den höga hyran eller också skaffa annan

lägenhet, men då detta vid denna tid ej faller sig så lätt, och han har

sådan verksamhet, att han är beroende af att lägenheten är just der

den är eller i dess omedelbara närhet, så har han intet annat val än

att betala hvad värden har hjerta att begära.

En person i Upsala, hvilken köpt ett hus der i staden den 1

januari 1902, sade till mig, att sådana lägenheter, som flere af hyresgästerna

i det huset innehade, kunde de ej skaffa sig i Upsala den 1

april. Såsom hyresförhållandena äro, skulle den nya värden alltså kunna

i detta fall begära rent otroligt höga hyror för det kommande halfåret,

och hyresgästerna hade knappast annat att göra än låta sig uppskörtas.

Mig synes, att ett kontrakt bör gälla för år äfven om huset säljes,

derest ej den nye husegaren och hyresgästen komma öfverens om att

upphäfva detsamma.

Men hyresgästen får ju inteckna sitt kontrakt, säger man. I vissa

fall får han ej det, ty de husvärdar, som spekulera i husaffärer, äro i

allmänhet ovilliga medgifva rätt till inteckning för kontrakts bestånd.

Det kan hämma en blifvande husförsäljning.

Men äfven om inteckningsrätt medgifves, är det dermed icke sagdt,

att inteckningen skyddar kontraktsaftalef. Det händer ju ej sällan, att

hus byggas under sådana omständigheter, att egaren sjelf sökt inteckningar

för hvad huset kostar och möjligen litet till. Den, som då hyr

i denna byggnad t. ex. en affärslokal, medgifves inteckningsrätt. Som

hyrestiden är lång, fem eller tio år, kostar han på ej så litet, ty han

tror, han får behålla sin lägenhet den kontrakterade tiden. Hyresvärden

kan emellertid ej behålla sitt skuldsatta hus, som säljes exekutivt

för mindre än de penningeinteckningar, som finnas i detsamma. Hyresgästens

kontraktsinteckning har härigenom förlorat sin gällande kraft,

och han måste flytta eller söka nya uppgörelser, som kunna vara ganska

omilda. I detta fall böra mera betryggande bestämmelser, än som nu

finnas, upprättas.

Den fråga, som jag härmed sökt bringa inför Riksdagen, är ingen

liten fråga, och med den hastiga folkökning, som i allmänhet eger rum

i städer, köpingar och en del stationssamhällen, blir den af allt mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

vigt för hvarje dag. Endast i hufvudstaden finnas omkring 5,700

fastigheter, i hvilka bo mer än 300,000 menniskor, och proportionsvis

är ju förhållandet det samma på andra mer befolkade platser. Till bostadsräkningen

i Stockholm vid årsskiftet mellan 1900 och 1901 redovisades

för 71,703 lägenheter af olika slag. Af dessa voro 13,130

affärs- och anstaltslägenheter o. d., af hvilka dock många på samma

gång innehålla bostadsrum. Att under sådana förhållanden göra hvad

som kan göras för att ordna bostadsfrågan och affärslägenhetsintresset

för de hundratals tusenden inbyggare, som deraf på ett mera ingripande

sätt beröras, bör vara en Riksdagens angelägenhet.

Hvad särskildt de större städerna angår, ha de nuvarande lagbestämmelserna

om husaffärer och hyresförhållanden säkerligen bidragit

till att drifva upp hyrorna till en onaturlig höjd, hvilket åter i sin tur

medför många misshälligheter. Detta i all synnerhet med hänsyn till

den mindre bemedlade befolkningen, af hvilken i Stockholm icke mindre

än 73,476 personer bo inom lägenheter om ett rum och kök. Det är

ruinerande för en familj med under 1,000 eller 1,200 kronors årsinkomst

att behöfva betala för sin bostad ända upp till en tredjedel af denna

inkomst, hvilket nu ofta är fallet. Hyrorna äro i Stockholm snart sagdt

värre än i storstäderna London och New-York och kunna öfverträffas

endast i vissa af kontinentens storstäder, der husspekulationen hejdlöst

fått existera.

Frågan blir nu: hvad skall man göra för att åstadkomma förbättring

i omskrifna förhållanden? Att komma med något bestämdt

förslag i detta ganska vidtomfattande ärende är mig ej möjligt. Och

det torde väl i allmänhet kunna få anses öfverstiga en enskild riksdagsmans

förmåga. Då emellertid Riksdagen stundom skrifvit till Kongl.

Maj:t i frågor, som enligt mitt förmenande varit af mindre betydelse

och omfattning än denna, och begärt lagförslag, hoppas jag, att Riksdagen

skall befinnas vara villig göra det äfven i detta tall.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny

lagstiftning beträffande hyresaftals ingående och rättsförhållandet mellan

husegare, som hyra ut rum, och dem, som hyra sådana antingen som

bostad eller till affärslokaler.»

Eib. till Biksd. Prof. 1902. 7 Sami. 16 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Utskottet, som i denna dag afgifvet utlåtande tillstyrkt skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående revision af lagstiftningen om lega af jord

på landet, anser af hufvudsakligen samma skäl en omarbetning jemväl

af lagstiftningen rörande hyresaftal förtjena att tagas under öfvervägande.

Visserligen bör äfven i fråga om detta senare rättsförhållande aftalsfrihetens

princip i regel vara den grundläggande, men i allt fall vore det

otvifvelaktigt förenadt med afsevärda fördelar, om i stället för nuvarande,

i många hänseenden otillräckliga och föråldrade bestämmelser kunde

åstadkommas mer fullständiga och tidsenliga stadganden, egnade ej

mindre att lända till efterrättelse beträffande de delar af kontrahenternas

mellanvarande, hvilka icke blifvit genom aftal reglerade, än ock

att tjena till ledning vid hyresaftals upprättande.

Utskottet foranlåtes alltså hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes gällande

stadganden angående hyresaftal lämpligen må ändras,

förtydligas och fullständigas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag till lagstiftning i ämnet, hvartill den

verkstälda utredningen må kunna föranleda.

Stockholm den 28 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:

GARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.