Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphäfvande af den s. k. indigenatsr ätten.

1902-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:24, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphäfvande af den s. k. indigenatsr ätten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till

Kongl. Maj:t i fråga om upphäfvande af den s. k. indigenatsr

ätten.

Uti två särskilda motioner, Indika blifvit till lagutskottet hänvisade,

har väckts förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte, att den i 3 §

1 mom. af lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26

oktober 1883 stadgade begränsningen i presternas befordringsrätt måtte

upphäfvas.

Sålunda har uti en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 7,

herr v. Möller anfört följande:

»Under de 2 nästföregående riksdagame har med anledning af eu inom

Andra Kammaren väckt motion af herr O. W. Kedelius, »att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj.t låta

utarbeta och för Kiksdagen framlägga förslag till lag om sådan ändring

af § 3 i lagen om tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883,

att befordringsrätt till presterlig -tjenst i rikets alla stift må stå öppen för

hela rikets presterskap», dels lagutskottet tillstyrkt, dels Andra Kammaren

bifallit motionärens yrkande.

Första Kammaren afslog utskottets hemställan vid riksdagen 1900

med 67 röster mot 21, men då vid föregående års riksdag lagutskottets

utlåtande n:o 10 förekom, afgåfvos visserligen 54 röster för afslag, men

denna gång tillföllo 46 röster den af herr Trygger afgifna reservationen,

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 19 Höft. (N.-o 24). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N.-o 24.

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville begära eu utredning af

frågan, »huruvida och under Indika vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den

26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenster stadgade inskränkning

vid presternas befordringsrätt lämpligen må kunna upphäfvas,

samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring, hvartill den

verkstälda utredningen kan föranleda»; således torde man med fog kunna

påstå, att den vigtiga frågan denna gång fallit framåt.

Under hänvisning till motionärens och lagutskottets motivering må

ytterligare som ett kraftigt skäl för bifall framhållas, hvad eu af kyrkans

högste målsmän under diskussionen i Första Kammaren 1900 påpekade,

nemligen att genom ett bifall till utskottets hemställan skulle många

»mindre rikt begåfvade prestman» antagligen icke vinna befordran. Detta

torde väl som regel böra betraktas som en högst beaktansvärd fördel för

kyrkan såsom ett medel att, åtminstone i vissa delar af landet, höja den

intellektuella nivån bland presterskapet, der just bristen på »rikare begåfning»

och högre allmänbildning alstrat ensidighet i uppfattningen och brist

på förståelse af tidens religiösa och kulturella kraf, ofta med fariseisk ofördragsamhet

och obskurantism i släptåg.

I en tid af alltmer växande likgiltighet och religionsfientlighet ligger

det vigt uppå att som församlingslärare anställas ej blott gode och samvetsgranne,

men äfven intelligente och framsynte män, som kunna verka

höjande och förädlande på församlingen i lära, exempel och gagnande initiativ.

Då jag anser en ändring af den presterliga befordringslagen vara högst

önskvärd och ingalunda komma att medföra de olägenheter, som förslagets

motståndare sökt göra troligt, samt Kongl. Maj:t bäst torde kunna verkställa

den föregående utredning, som må kunna anses erforderlig, hemställer

jag, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under hvilka

vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning

af presterliga tjenster stadgade inskränkningen i presternas befordringsrätt

lämpligen må kunna upphäfvas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag till lagändring, hvartill den verkstälda utredningen kan

föranleda.»

Vidare har inom Andra Kammaren herr Sundblad afgifvit en motion,

n:o 59, af följande lydelse:

»I sitt utlåtande, n:o 10, för år 1901 har Riksdagens lagutskott, med

anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion, hemstält, att Riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 24.

3

dagen med bifall till samma motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag om upphäfvande af den uti § 3 mom. 1 af lagen den 26

oktober 1883 stadgade inskränkningen uti presternas befordringsrätt. Donna,

lagutskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af Första

Kammaren. Då emellertid här berörda fråga synes mig innebära ett

berättigad! önskningsmål, vågar jag åter draga den under Riksdagens pröfning

och hemställer derför, med åberopande af motiveringen i här ofvan

angifna lagutskottets utlåtande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag om upphäfvande af den uti § 3 mom. 1 af lagen den

26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenster stadgade

inskänkningen uti presternas befordringsrätt.»

Ofvanberörda lagrum lyder sålunda: »Till presterlig tjenst njute

prest befordringsrätt endast inom det stift han tillhör, der icke han, efter

ty i 27 § sägs, varder af församling i annat stift kallad till fjerde profpredikant

eller eljest enligt denna lag eger vidsträcktare rätt eller ock

sådan rätt är honom särskild! af Konungen meddelad.»

Den uti detta lagrum stadgade inskränkningen i presterskapets ansöknings-

och befordringsrätt utgör, såsom äfven af tidigare års lagutskott

framhållits, en qvarlefva af den förr i tiden gällande indigenatsrätten,

enligt hvilken prestman i allmänhet ej egde att söka anställning och befordran

annorstädes än inom det stift, der han var född. I denna sin

egentliga och mera omfattande betydelse bibehöll sig indigenatsrätten, i

trots af upprepade förslag om dess afskaffande, till den 4 november 1876,

då Kongl. Maj :t, i enlighet med Riksdagens beslut och efter inhemtande

af kyrkomötets samtycke, förordnade, att hvad lag och särskilda författningar

innekölle derom, att ej någon kunde vinna inträde i prestembetet inom

annat stift, än der han vore född, skulle upphöra att vara gällande. Sedan

den tiden existerar indigenatsrätten, såsom beteckningen allt fortfarande

lyder, endast i den öfverflyttade bemärkelsen, att prestmans ansökningsrätt

i regel är inskränkt till det stift, han tillhör.

Förslag om upphäfvande af jemväl denna begränsning hafva gång

efter annan förelegat till Riksdagens behandling utan att dock hittills leda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

till någon, åtgärd. Sedan frågan förevarit vid 1877, 1878 och 1887 årens

riksdagar, återkom densamma vid 1900 års riksdag genom en i Andra

Kammaren väckt motion, deri föreslogs skrifvelse till Kongl. Maj:t med

anhållan om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till

sådan lagändring, att befordringsrätt till presterlig tjenst i alla rikets stift

måtte stå öppen för hela rikets presterskap. Lagutskottet, som öfver motionen

hade att afgifva yttrande, tillstyrkte, att till Kongl. Maj:t måtte aflåtas en

skrifvelse af den lydelse, som nu åter blifvit genom herr Sundblads motion

ifrågasatt. Denna hemställan godkändes utan votering af Andra Kammaren,

men blef af Första Kammaren med 67 röster mot 21 afslagen. Vid

nästlidet års riksdag väcktes å nyo genom en motion i Andra Kammaren

förslag om en skrifvelse i öfverensstämmelse med hvad 1900 års lagutskott

förordat. Lagutskottet tillstyrkte förslaget, hvaremot i en inom utskottet

afgifven reservation ifrågasattes eu skrifvelse med den affattning, som nu

blifvit i herr v. Möllers motion upptagen. Första Kammaren motsatte

sig emellertid fortfarande hvarje åtgärd i ämnet, ehuru endast med en

röstöfvervigt af 54 röster mot 46, hvilka senare afgåfvos för bifall till

reservationen. Andra Kammaren godkände äfven denna gång utan votering

utskottets hemställan.

Då lagutskottet nu åter haft att bedöma, om en lagändring i förenämnda

syfte bör anses behöflig och önskvärd, har utskottet trott sig finna,

att om än vägande skäl kunna anföras för bibehållande af gällande bestämmelser

i ämnet, man å andra sidan icke bör underkänna befogenheten af

vissa anmärkningar, som från skilda håll blifvit mot desamma framstälda.

En ökad likformighet i presterskapets befordringsförkållanden lärer oförnekligen

från vissa synpunkter vara att förorda. Med hänsyn härtill och

då föreliggande fråga vid dess tidigare behandling inom Riksdagen omfattats

med lifligt och, enligt hvad det vill synas, tilltagande intresse, torde

anledning icke saknas att hos Kongl. Maj:t begära en undersökning af

hithörande förhållanden, egnad att ådagalägga ej mindre, om de vilkor

och förbehåll, som kunna anses böra fästas vid den ifrågasatta lagändringen,

äro af beskaffenhet att utgöra hinder för densammas genomförande samt,

derest så ej skulle vara förhållandet, huruvida de fördelar, hvilka genom

lagändringen skulle stå att vinna, äro af den betydelse, att dylik ändring

på den grund bör genomföras, än äfven huruvida sådant låter sig göra,

utan att derigenom rubbning sker i förutsättningarna för presterskapets

lämplighet och duglighet att fylla sitt vigtiga kall. En särskild orsak att

påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för nu förevarande angelägenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

torde äfven ligga deri, att densamma icke lärer kunna frånkännas ett visst

samband med den under Kongl. Maj:ts pröfning redan varande frågan om

lönereglering för presterskapet.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, med bifall till herr v. Möllers

föreliggande motion och med föranledande jemväl af

den utaf herr Sundblad i ämnet afgifna motionen, ville

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under

hvilka vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den 26

oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenst er

stadgade inskränkningen i presternas befordringsrätt

lämpligen må kunna upphäfvas, samt för Eiksdagen

framlägga det förslag till lagändring, hvartill den verkstälda

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Bih. till Riksd. Prof. 1902.

7 Sami.

19 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.