Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upphäfvande af pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma och skolråd.

1902-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upphäfvande af pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma och skolråd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kongl. Maj:t angående upphäfvande af pastors sjelfskrifvenhet

såsom ordförande i kyrkostämma och skolråd.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 88, har herr P. Olsson i Fläsbro föreslagit, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af kongl.

förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862, att den deri stadgade sjelfskrifvenheten för kyrkoherden eller

den hans embete förvaltar att i kyrkostämman och skolrådet föra ordet

må upphäfvas; dock med rätt för kyrkoherden ej mindre att kunna

väljas till ordförande i kyrkostämman och skolrådet på sätt, som för

öfriga församlingsmedlemmar kan varda stadgadt, än äfven att vara

sjelfskrifven ledamot af skolrådet.

Uti motionen hafva sex Andra Kammarens ledamöter instämt.

Till stöd för sin framställning har motionären åberopat de skäl

för en lagändring af samma innebörd, som angåfvos uti en vid 1899

års riksdag af herr J. Ericsson i Vallsta inom Andra Kammaren afgifven

motion, n:o 110. Uti nämnda motion anfördes följande:

»Vid flera föregående riksdagar har till behandling förelegat förslagom

ändring uti nu gällande kommunallagar rörande bestämmelsen, att

kyrkoherden eller den hans tjenst uppehåller skall vara ordförande uti

kyrkostämman och skolrådet, utan att dessa förslag dock föranledt till

någon ändring uti omnämnda bestämmelse.

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 7 Sami. 20 Käft. (N:o 25).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Uti lagutskottets utlåtanden vid föregående behandling af denna

fråga har medgifvits, att fall kunna förekomma, der den sjelfskrifne

ordföranden uti kyrkostämman och skolrådet är olämplig för befattningarne,

men utskottet hade ansett, att några vidare olägenheter deraf

icke försports och att man derför borde vidblifva det bestående.

Redan det faktum, att det från många olika håll medgifves, icke

allenast att det kan förekomma, utan äfven att det verkligen förekommer

fäll, der den sjelfskrifne ordföranden uti omförmälda korporationer är

olämplig lör ordförandeskapet, berättigar, enligt mitt förmenande, att

åter föra fram frågan. Då man derjemte vet, att dessa fall, der ordföranden

är olämplig, icke äro få och enstaka, utan tvärtom förekomma

ganska ofta, och då man tillika vet, att ordförandens sätt att handhafva

dessa sina befattningar kan leda till svåra slitningar och stridigheter

inom församlingen och förhållandet mellan pastor och församlingen

derigenom kan blifva det mest spända, till föga fromma för kyrkan

och skolan, så har man, så vidt jag kan förstå, stora skäl för yrkandet

om ändring härutinnan.

Då frågan förut varit före i Riksdagen, ha betänkligheter uttalats

mot att fatta ett beslut, hvarigenom skolrådet skulle kunna beröfvas

den duglighet, insigt och nit för skolrådets arbeten, som presterskapet

till följd af sin bildning och ställning borde besitta.

På det att dessa betänkligheter icke nu skola behöfva göra sig i

någon högre grad gällande, så torde vara lämpligt, att i de möjligen

blifvande nya bestämmelserna uttryckes, att. kyrkoherden eller den hans

befattning uppehåller skall vara sjelfskrifven ledamot af skolrådet.

Att kyrkostämman, i likhet med kommunalstämman, sjelf väljer sin

ordförande äfvensom en vice ordförande anser jag vara rätt och konseqvent,

likasom också att kyrkostämman väljer ordförande och vice

ordförande i skolrådet.»

Motionärens förslag afser tvenne särskilda lagändringar, hvilka ej

till hvarandra stå i nödvändigt samband.

Den ena ändringen berör närmast kyrkostämmoförordningens 8 §

och består deruti, att kyrkoherdens eller annan i paragrafen angifven

prests sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma skulle upphöra.

Den andra förändringen hänför sig till 23 § i samma förordning

och åsyftar upphäfvande af bestämmelsen om, att kyrkoherden eller annan

i paragrafen omförmäld prestman är sjelfskrifven ordförande i skolrådet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

3

Hvad först angår den ifrågasatta ändringen af gällande bestämmelser

angående ordförande i kyrkostämma, vill utskottet erinra derom,

att förslag af liknande innebörd förelåg till behandling utom, såsom

ofvan nämnts, år 1899 jemväl vid 1870 års riksdag utan att emellertid

vinna Riksdagens bifall. Lagutskottet, hvars utlåtande båda gångerna

godkändes af kamrarne, afstyrkte bifall till förslaget under påpekande

deraf, dels att kyrkoherden i anseende till beskaffenheten-af de ärenden,

som tillhörde kyrkostämman, onekligen vore den, hvilken det företrädesvis

borde tillkomma att såsom ordförande i stämman leda förhandlingarne,

dels att någon olägenhet af den i gällande lag stadgade sjelfskrifvenheten

ej försports. Enligt utskottets förmenande vore det

sällan att befara, att den, som fått pastoralvården sig anförtrodd, i

de flesta fall på grund af församlingens eget val, skulle visa sig

olämplig för ifrågavarande bestyr, då han samtidigt kan betros att fullgöra

öfriga embetsåligganden.

Hvad af lagutskottet sålunda anfördes, eger enligt utskottets mening

fortfarande giltighet. En annan omständighet, som vid bedömandet af

förevarande fråga jemväl bör beaktas, är svårigheten att, för den händelse

pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma skulle

upphöra, inom smärre annex- eller kapellförsamlingar, der någon prest

icke är bosatt och alltså icke skulle vara till uppdraget valbar, finna

personer lämpliga att utöfva ifrågavarande befattning. Utskottet anser

sålunda motionärens förslag, i hvad det afser ändring af kyrkostämmoförordningens

8 §, icke böra af Riksdagen bifallas.

Hvad sedermera vidkommer frågan om upphörande af prests sjelfskrifvenhet

såsom ordförande i skolrådet, har densamma gång efter

annan varit föremål för behandling inom representationen, utan att

dock de i sådant afseende gjorda framställningarne kunnat af lagutskottet

förordas eller föranledt någon Riksdagens åtgärd. Ej heller

nu anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till det af motionären i

ämnet framstälda förslag och åberopar till stöd härför i hufvudsak

samma grunder, som förut blifvit af utskottet i sådant hänseende anförda.

Att en dylik förändring skulle vara behöflig eller lämplig, synes

utskottet icke vara genom hittills vunnen erfarenhet ådagalagdt. Om

det ock någon gång skulle kunna inträffa, att pastor till följd af ålderdom,

sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande

i skolrådet, så hafva dock, på sätt folkskoleinspektörernas embetsberättelser

gifva vid handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

af "presterskapet omfattats med varmt intresse och blifvit med mycken

omsorg vårdade. Många församlingar torde ock bland sina medlemmar

sakna andra personer än presten, lämpliga att utöfva ifrågavarande

mödosamma och ansvarsfulla befattning eller villiga att utan särskild

ersättning åtaga sig densamma. I fall befattningen gjordes till blott

ett kommunalt uppdrag, kunde ej heller pastor gerna tillförbindas vidsträcktare

skyldighet att efter val emottaga och innehafva detta uppdrag,

än som ålåge en hvar af församlingens öfriga medlemmar. För

folkskolan torde det vara af ganska stor vigt, att i hvarje församling

i spetsen för densamma står någon, som har befordrandet af dess väl

till sitt embetes pligt, och staten, som i sin icke obetydliga mån bidrager

till skolans underhåll, har häruti en viss garanti för bidragets

rigtiga och ändamålsenliga användande, en garanti, som icke göres öfverflödig

af den å statens vägnar anordnade folkskoleinspektionen. Och

äfven ur denna inspektions eller ur rent administrativ synpunkt

torde pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet vara förtjent

af att bibehållas. För de redogörelser och de statistiska uppgifter, som

skola från skolrådet ingå, torde i regel ingen vara lämpligare att bära

närmaste ansvaret än församlingens pastor, hvilken ock oftast torde

vara bäst skickad att i öfrigt lemna de särskilda upplysningar, som i

förekommande folkskoleärenden kunna från skolrådet begäras. Det

torde ej heller vara utan betydelse, att vederbörande folkskoleinspektör

inom hvarje församling har någon person med tjenstemannaansvar att

i förekommande fall hålla sig till. Att, såsom motionären föreslagit,

låta pastor i stället för ordförande vara sjelfskrifven ledamot af skolrådet

synes utskottet näppeligen på allvar kunna ifrågasättas och

skulle i allt fall för skolan och dess angelägenheter icke hafva den betydelse,

som pastors nuvarande ställning innebär.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att ifrågavarande sjelfskrifvenhet

förefinnes i Norge och Danmark (å landet), hvarjemte äfven i det

protestantiska Tyskland och Skottland presten i kraft af sitt embete

innehar en likartad ställning.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att motionärens framställning, i hvad densamma

afser ändring i 8 § af förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, icke

må af Riksdagen bifallas; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

5

2:o) att det i förevarande motion framstälda förslag

om ändring af 23 § i samma förordning ej heller

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation.

Vid 2:o) af herrar Zetterstrand och Lindhagen, hvilka ansett, att

utskottet bort tillstyrka bifall till motionen i denna del.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Likså. Prot. 1902. 7 Samt. 20 Saft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.