Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om införande af sådana ändrade eller förtydligade bestämmelser i gällande lagstiftning om äktenskapsskilnad, att, vare sig denna är slutlig eller ålagd på ett år till säng och säte, rätten att förese barnen må tillerkännas den af makarna, som i sådant hänseende är mest passande eller, om de äro dertill lika fallna i öfrigt, den, som i afseende å hvarje barns Bill. till BiJesd. Prof. 1902. 7 Samt. 23 Höft.

1902-03-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:28, Skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om införande af sådana ändrade eller förtydligade bestämmelser i gällande lagstiftning om äktenskapsskilnad, att, vare sig denna är slutlig eller ålagd på ett år till säng och säte, rätten att förese barnen må tillerkännas den af makarna, som i sådant hänseende är mest passande eller, om de äro dertill lika fallna i öfrigt, den, som i afseende å hvarje barns Bill. till BiJesd. Prof. 1902. 7 Samt. 23 Höft.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

I

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap.

2 § giftermålsbalken.

Lagutskottet har till behandling förehaft en af herr M. F. Nyström,

i Andra Kammaren afgifven och till utskottet hänvisad motion, n:o 52,

af följande lydelse:

»Från Fredrika Bremer-förbundet bär undertecknad, med begäran om

motions väckande, mottagit ett så lydande protokollsutdrag:

»Utdrag ur protokoll, hållet vid Fredrika Bremer-förbundets styrelsesammanträde

onsdagen den 15 januari 1902.

§ 4. Behandlades det från den 2 december 1901 bordlagda ärendet

rörande stadgandet i 15 kap. 2 § giftermålsbalken derom, att då båda

makarna voro till skilnaden vållande, skulle, i händelse de voro lika fallna

att boet och barnen förese, mannen vara dertill närmare, och beslöts, att

Fredrika Bremer-förbundet skulle verka för motion bos Biksdagen derom:

att Biksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om införande

af sådana ändrade eller förtydligade bestämmelser i gällande lagstiftning

om äktenskapsskilnad, att, vare sig denna är slutlig eller ålagd

på ett år till säng och säte, rätten att förese barnen må tillerkännas

den af makarna, som i sådant hänseende är mest passande eller, om

de äro dertill lika fallna i öfrigt, den, som i afseende å hvarje barns

Bill. till BiJesd. Prof. 1902. 7 Samt. 23 Höft. (No 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

ålder, kön och andra förhållanden pröfvas för detsamma såsom vårdare

lämpligast.

Detta beslut justerades genast.

In iidem

Sigrid Ulrieh,

sekreterare.»

Då Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kongl. Maj:t begärde utarbetandet

af förslag till ny lagstiftning rörande skilnad i äktenskap och trolofning,

lärer Riksdagen till äfventyra ej vara benägen att i afvaktan härpå

uti särskilda skrivelser ytterligare framföra speciella önskemål, som dervid

böra komma under öfvervägande. Icke heller är det antagligt, att statsmakterna

skulle finna lämpligt eller ens möjligt att särskilt för sig slutgiltigt

ordua den af förbundet upptagna angelägenbeten utan sammanhang

med det mera omfattande lagarbete, som afses med Riksdagens skrifvelse.

Då emellertid denna senare lagstiftnings slutliga lösning med all

sannolikhet måste draga ut på tiden, förtjenar i alla händelser att öfvervägas,

huruvida ej ur nuvarande lagstiftningen kan redan nu borttagas

den öfverklagade principen, så att den ej får tillfälle att vidare i tillämpningen

göra sig gällande. Dertill synes äfven allt skäl föreligga, då densamma

med nuvarande rättsuppfattning innebär en stor orättvisa mot

hustrun och en kränkning af hennes dyrbaraste pligter och rättigheter.

En ändring kan äfven lätt åvägabringas genom att orden »vare då mannen

närmare» utbytas mot t. ex. »skilje då domaren dem emellan efter tv som

skäligt pröfvas».

På grund häraf får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för sin

del antaga den ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken, att orden »vare

då mannen närmare» utbytas mot: »skilje då domaren dem emellan efter

tv som skäligt pröfvas».»

15 kap. giftermålsbalken afhandlar ämuet, »huru med bo och barnens

uppehälle förhållas skall, då man och hustru lagligen skiljas till säng

och säte». 2 § i nämnda kapitel lyder sålunda:

»Nu äro de begge till skilnaden vållande; då egen den boet och barnen

förese, som bäst dertill fallen är, och den andre njute deraf till nödigt

uppehälle, efter ty boet tål, och Domaren pröfva!-. Äro de lika dertill

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

fallne; vare då mannen närmare. År det ingendera; namne då Domaren

tvenne goda män, som barnen och egendomen vårda, och läte mannen och

hustrun med barnen deraf underhåll få».

Ifrågavarande stadgande är ett naturligt uttryck af 1784 års lags uppfattning,

att mannen, så länge äktenskapet ej blifvit fullständigt upplöst,

principielt är den, hvilken bestämmanderätten öfver familjens och boets

angelägenheter tillkommer. Mindre torde det öfverensstämma med nutidens

allmänna åskådning och uppfattning, särskildt sedan genom efter hand vidtagna

lagändringar hustrun beredts en i förmögenhetsrättsligt hänseende

friare och mera sjelfständig ställning inom äktenskapet. Vid bedömandet

af förevarande fråga synes dock utskottet uppfattningen om hvad som

härutinnan i och för sig kan vara bäst och rigtigast ej vara ensamt afgörande.

Fråga om ändring i större eller mindre delar af lagstiftningen om

äktenskapsskilnad har flere gånger varit föremål för Riksdagens pröfning.

Sålunda framlade Kong! Maj:t för 1898 års riksdag eu proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken

i syfte att förekomma olägenheter, som i lagtillämpningen gjort sig gällande

i fråga om äktenskaps upplösning på grund af s. k. egenvilligt öfvergifvande.

Lagutskottet, som behandlade berörda kongl. proposition, erkände

väl, att, enligt hvad erfarenheten visat, sistnämnda stadgandes affattning

lemnade rum för en med lagstiftarens mening och äktenskapets helgd

icke öfverensstämmande tydning af detsamma, men fann sig dock ej kunna

tillstyrka propositionens antagande, då gällande lagstiftning angående skilnad

i äktenskap och trolofning vore behäftad med andra framträdande brister

än den anmärkta samt det vid sådant förhållande ej syntes lämpligt att

underkasta allenast en af bestämmelserna rörande skilnad i äktenskap ändring.

Alla dithörande stadganden borde genomgå samtidig revision, emedan

eljest lätt det inre sambandet mellan lagens olika bestämmelser kunde

förryckas, hvarförutom en dylik partiel lagändring kunde komma att verka

undanskjutande på den erforderliga, mera omfattande revisionen. Propositionen

blef derefter i enlighet med utskottets hemställan af Riksdagen

afslagen.

De skäl, som af 1898 års Riksdags lagutskott sålunda åberopats mot

ett antagande af den af Kongl. Maj:t föreslagna partiella lagändringen i

hithörande ämnen och hvilka skäl torde hafva varit för Riksdagen bestämmande

vid dess ofvannämnda beslut, synas i ännu högre grad tala emot

bifall till förevarande motion, då frågan om en fullständig revision af gäl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

lande stadganden om skilnad i äktenskap och trolofning numera blifvit

mera aktuel, sedan 1899 års Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhållit,

att Kongl. Magt täcktes låta berörda stadganden undergå granskning

samt till Riksdagen afgifva de förslag till ny lagstiftning härutinnan, hvartill

denna granskning kunde föranleda. Något synnerligt behof af en sådan

lagändring, som motionen afser, synes utskottet ej heller förefinnas, då

mannens företrädesrätt att vid skilnad till säng och säte förese boet och

barnen ju är stadgad endast för det fall, att, då båda makarna äro till

skilnaden vållande, de äro för uppdraget lika lämpliga, och de fall väl

torde vara ganska sällsynta, då icke eu eller annan omständighet gör den

ene eller andra af makarna mera lämplig i berörda afseende.

Skulle emellertid en lagändring i motionens syfte ega rum, torde en

sådan icke lämpligen böra ske, såsom motionären ifrågasatt, allenast genom

införande af den bestämmelse, att domaren, om båda makarna vore lika

lämpliga att förese barnen och boet, egde skilja emellan dem efter ty som

skäligt pröfvades, utan borde i sammanhang dermed till ledning för domarens

afgörande omförmälas sådana omständigheter, hvartill han vid ett dylikt

afgörande hade att taga hänsyn.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

5

Reservationer:

af herr Zetterstrand, som på teoretiska grunder ansett sig icke kunna

underlåta att tillstyrka bifall till motionen;

af herr Lindhagen, med hvilken herr Gussing instämt:

»Den rättsprincip, som motionären vill hafva borttagen ur lagen, är,

såsom äfven utskottet erkänt, stridande mot nutida rättsuppfattning.

För sin mening att motionen icke desto mindre bör afslås, åberopar

utskottet först, att ett vid 1898 års riksdag väckt förslag om ändring i

viss del af lagstiftningen rörande skilnad i äktenskap afslogs af Riksdagen

derför, att i sammanhang dermed borde afhjelpas äfven andra brister i

nämnda lagstiftning. Denna utgång berodde dock derpå, att Riksdagen,

såsom förhandlingarne tydligt visa, fann den väckta frågan ega det inre

samband med andra delar af berörda lagstiftningsområde, att den ej lämpligen

kunde lösas för sig sjelf. Förslaget föll, med andra ord, derför att

det för att begagna en talares i Första Kammaren uttryckssätt »icke angick

en fristående Råga». Lagutskottets ordförande, som å sin sida förordade

bifall till förslaget, stödde också sitt yrkande derpå, att förslaget

enligt hans uppfattning »fyllde hvad man kan begära af en partiell lagförändring».

Det af motionären väckta förslaget afser deremot en alldeles

fristående fråga, som ej bringar någon förvirring i innehållet eller tillämpningen

af öfriga stadganden, utan allenast genomför en oomtvistlig rättsgrundsats,

hvilken man redan nu inser böra bibehållas äfven vid en blifvande

omarbetning af hela lagstiftningsområdet.

Utskottet antyder nu emellertid vidare, att då Riksdagen år 1899 upprepade

sin begäran från år 1879 om utarbetande af förslag till ny lagstiftning

rörande skilnad i trolofning och äktenskap, bör all lagstiftning i

detta ämne tills vidare hvila. Detta beror dock närmast på tidpunkten, då

det begärda förslaget kan väntas. I detta afseende yttrade justitieministern

år 1898 i Första Kammaren, att en lagstiftning af förenämnda omfattning

måste kräfva en tid, »som kom in ett godt stycke på nästa århundrade».

Lagutskottets ordförande anslöt sig äfven vid samma tillfälle till den sålunda

uttalade uppfattningen om att det ifrågasatta målet »icke kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

vinnas på jemförelsevis lång tid». Sannolikheten af detta antagande bestyrkes

ytterligare deraf, att derförinnan en betänketid i ämnet på tjugu

år ej ledde till något resultat. Och kommer, såsom antydes i motiveringen

till det af innevarande års Riksdag antagna förslaget om inrättandet

af eu lagberedning, till äfventyrs åt denna beredning öfverlemnas att uppgöra

förslag till omarbetning af hela giftermålsbalken, så skall en dylik

ytterligare utvidgning af ämnet uppskjuta dessa frågors framtida afgörande

till det fullständigt ovissa. Det har med rätta icke ansetts, att man i

afvaktan på dylika framtidsmål alldeles bör afböja lättare genomförbara

partiella reformer, hvilka kunna vara till gagn under väntetiden

Utskottet anför ytterligare, att framställningen ej påkallas af något

synnerligen stort behof. Ett dylikt skäl för ett afstyrkande kan låta

säga sig i frågor af mera formel natur. Men när det gäller en allmänt

mensklig rättsgrundsats, så föreligger behof nog för en lagändring,

när lagen genom sin blotta bokstaf åsidosätter densamma och sålunda

äfven inbjuder till dess åsidosättande i tillämpningen. Det förekommer

för öfrigt, att domstolarne anse sig böra efter ordalagen tillämpa ifrågavarande

stadgande såväl vid skilnad till säng och säte som analogivis

i tvist mellan makar, som blifvit slutligen skilda i äktenskapet. Ett

uttryck af ifrågavarande stadgandes inflytelse torde ock utgöras af det

i mål rörande uppfostringsbidrag till oäkta barn ofta från barnafadern

framkomna yrkandet att få begagna sig af sin »lagfiga» rätt såsom fader

att sjelf få taga hand om barnet, ett anspråk, som deremot i detta fall

plägar merendels af visas af domstolarne.

Utskottet uttalar till sist, att i hvarje fall borde i lagtexten till ledning

för domarens afgörande omförmälas sådana omständigheter, hvartill

han vid afgörandet hade att taga hänsyn. Detta synes ej vara något skäl för

afslag å motionen, utan skulle endast föranleda till uppgörandet af en annan

formulering, såsom t. ex. »skilje då domaren dem emellan efter ty som

med afseende å barnens ålder och kön samt andra förhållanden pröfvas

skäligt». I berörda afseende kan emellertid endast ifrågakomma ett uppräknande

af exempel på de förhållanden, som sjelfskrifvet framställa sig

till bedömande vid ett skäligt afgörande, ty lagen måste i alla fall lemna

domaren öppet att taga hänsyn äfven till andra inverkande omständigheter,

som ej kunna så noga specificeras. Dylika mindre betydelsefulla vidlyftigheter

höra också bäst hemma just till den utförligare lagstiftning, hvarpå

man väntar, hvaremot motionärens förslag inom ramen af 1734 års lag

framstår såsom fullt lika tillfredsställande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

7

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, att ifrågavarande

motion måtte af Riksdagen bifallas.»;

samt af herr N. Nilsson.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han på grund af åtnjuten

ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Jemväl herr Jönsson har velat hafva antecknadt, att han icke deltagit

i motionens behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.