Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Ko 34

1902-04-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:34, Lagutskottets Utlåtande Ko 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Ko 34.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 4 april 1902, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj.t angående ändring af 4 § i lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet.

Till förberedande behandling af lagutskottet bar Andra Kammaren

hänvisat en inom nämnda kammare af herr A. G. Anderson i Ilimmelsby

väckt motion, n:o 130, af följande lydelse:

»Bland de bestämmelser i vår nuvarande väglag, som varit föremål

för anmärkningar, torde den i 4 § åt Konungens befallningshafvande gifna

rätten att emot de väghållningsskyldiges och häradsrättens afstyrkande

besluta om anläggning af ny väg samt omläggning och förbättring af

gammal vara den, som för både staten och de väghållningsskyldige förorsakat

och kan komma att förorsaka både stora och betungande utgifter,

i synnerhet för de väghållningsskyldige. Och det händer ju äfven, att

Konungens befallningshafvande, i strid med väglagen, på några få personers

ansökan om statsanslag till anläggning af ny väg eller omläggning och

förbättring af gammal, utan de väghållningsskyldiges hörande beslutar, att

ansökningen skall bifallas och anläggningen komma att utföras, äfven om

den väg, som ansökningen galt, är för allmän trafik alldeles obehöflig. Ty

det har händt, att ansökning om statsanslag till anläggning af ny väg,

gående parallelt med en nyss förut med bidrag af statsmedel omlagd väg

och icke någonstädes på en kilometers afstånd från detsamma, blifvit af

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami, 29 Höft. (Ko 34 och 35). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Konungens befallningshafvande beslutad, och framställning till vederbörande

om anslag till densamma blifvit gjord. Under sådana förhållanden synes

det vara i både statens samt de väghållningsskyldiges intresse, att Konungens

befallningshafvandes nuvarande rätt att i strid med de väghållningsskyldiges

och häradsrättens afstyrkande besluta om anläggande af ny väg samt omläggning

af gammal måtte upphöra. Tv jag är fullt öfvertygad om att

behöfliga vägar för den allmänna samfärdseln nog ändå skola komma till

stånd, men att derigenom skall vinnas, att såväl staten som de väghållningsskyldige

skola befrias från onödiga utgifter, utan att allmänheten deraf

skall behöfva lida brist på nödiga och nyttiga vägar.

På anförda grunder får jag vördsamt hemställa, att Kiksdagen måtte

i skrifvelse till Kong! Maj:t hemställa, det Kougl. Maj:t täcktes, i sammanhang

med den utredning, som förehafves till ändring i väglagen, äfven låta

utarbeta och för Kiksdagen framlägga förslag till sådan ändring i väglagens

§ 4, som med denna motion åsyftas.»

Vid föregående riksdagar har i sammanhang med väckta förslag om

ändringar i olika delar af lagen om väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891 äfven förevarit spörsmålet om den i 4 § af

nämnda lag Konungens befallningshafvande tillerkända rätt att efter inhemtande

af de väghållningsskyldiges och vederbörande häradsrätts yttrande,

men deraf ej lagligen bunden, meddela beslut i frågor om anläggning af

allmän väg. Enskilde motionärer hemstälde vid såväl 1897 som 1898

årens riksdagar, att Konungens befallningshafvandes berörda beslutanderätt,

hvilken vore alltför obegränsad och för de väghållningsskyldige kunde

medföra alltför tunga förpligtelse!’, måtte inskränkas till de fall, då häradsrätten

i orten, sammansatt af ojäfvig häradsnämnd, efter de väghållningsskyldiges

hörande lemna! sitt tillstyrkande till väganläggningen. Eu sådan

lagändring ansågs emellertid af lagutskotten vid nämnda riksdagar hvarken

lämplig eller af behofvet påkallad, och förslagen derom föranledde ej heller

någon Riksdagens åtgärd.

I nu förevarande motion uttalas önskvärdheten af en lagändring i

syfte att Konungens befallningshafvandes nuvarande rätt att, i strid med

de väghållningsskyldiges och häradsrättens afstyrkande, besluta om anläggning

af ny och omläggning af gammal väg måtte upphöra. Om såväl de väg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 34. 3

hållningsskyldige som häradsrätten afstyrkte en väganläggning, borde sålunda

frågan derom vara förfallen. Men det är ej tydligt, huru enligt motionärens

mening borde förfaras för det fall, att, ehuru samtlige eller de fleste

vid sammanträdet inför häradsrätten närvarande väghållningsskyldige yttrat

sig afvisande beträffande anläggningen, häradsrätten dock tillstyrker densamma,

eller tvärtom. Visserligen torde väl i allmänhet häradsrätten affatta

sitt ifrågavarande utlåtande i enlighet med den mening, som vid

sammanträdet omfattats af flertalet väghållningsskyldige, men häradsrätten

har dock att fullt sjelfständigt uttala sin uppfattning af frågan, och kan

ju denna uppfattning stundom stå i strid mot de vägkållningsskyldiges

mening.

Utskottet anser sig icke kunna förorda en inskränkning af Konungens

befallningskafvandes ifrågavarande pröfningsrätt på sätt i motionen föreslagits.

Det torde vara betänkligt att genom en sådan lagändring faktiskt

utesluta möjligheten af en väganläggning, som, ehuru den ej tillvunnit sig

intresse af flertalet utaf de väghållningsskyldige, dock skulle väl fylla ett

behof från den allmänna samfärdselns synpunkt. Då allmänna och mera

lokala intressen härutinnan stå emot hvarandra, har Konungens befallningshafvande,

hvilken myndighet har till uppgift att utöfva tillsyn öfver kommunikationsväsendets

olika grenar, de största förutsättningar för att kunna

trätfa ett rigtigt afgörande. Utskottet vill visserligen icke härmed hafva

sagdt., att ej de väghållningsskyldiges önskningar och intressen i allmänhet

böra vara bestämmande vid fråga om eu väganläggning, men fall kunna

förefinnas, i Indika andra intressen med skäl böra anses vara af afgörande

betydelse. För att emellertid Konungens befallningshafvande, mot ett afstyrkande

af de väghållningsskyldige och häradsrätten, må besluta om en

väganläggning, böra utan tvifvel tungt vägande och betydelsefulla skäl för

ett sådant afgörande föreligga. Eu närmare undersökning skulle enligt

utskottets mening säkerligen gifva vid handen, att i de tall, då ett dylikt

beslut förekommit, goda skäl för detsamma kunnat anföras. Någon anledning

torde icke heller förefinnas till farhåga, att Konungens befallningshafvande

skall för framtiden missbruka ifrågavarande pröfningsrätt, och

för den händelse Konungens befallningshafvande skulle finna anledning att

emot afstyrkande yttrande från de väghållningsskyldige och häradsrätten

påbjuda anläggning af eu väg, som ej vore nödig för den allmänna samfärdseln

eller för de väghållningsskyldige alltför betungande, hafva ju de,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

som finna sitt intresse deraf kränkt, tillfälle att genom besvär i vanlig

ordning förskaffa sig rättelse härutinnan.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Sjöberg har begärt tå antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.