Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 26 § 1 mom. samt 30 § i lagen angående tillsättning af presterliga tjenstår den 26 oktober 1883. Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, i bvilka föreslås ändring af gällande bestämmelser angående rösträtt vid prestval.

1902-04-08 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:40, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 26 § 1 mom. samt 30 § i lagen angående tillsättning af presterliga tjenstår den 26 oktober 1883. Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, i bvilka föreslås ändring af gällande bestämmelser angående rösträtt vid prestval.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 40.

1

8

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 8 April 1902, kl. 3 e. m*

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse

af 26 § 1 mom. samt 30 § i lagen angående tillsättning

af presterliga tjenstår den 26 oktober 1883.

Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit två särskilda

inom Andra Kammaren väckta motioner, i bvilka föreslås ändring af gällande

bestämmelser angående rösträtt vid prestval.

Den ena af dessa motioner, n:o 17, bar afgifvits utaf herr C. Olsson

i Viken, som hemstält, att Riksdagen ville för sin del antaga följande

ändrade lydelse af 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättning af presterliga

tjenster den 26 oktober 1883:

»Rösträtt vid prestval tillkommer — — — — — — -— — — —

och att icke heller någon må för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet

utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en

femtiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal

än ett tusen röster. Uppkommer vid — — — — — — —. — •—

skall bråktalet bortfalla.»

Uti den andra af ofvan berörda motioner, n:o 86, har herr J. Nydal

framstält förslag derom, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att samma

lagrum skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der sådant

val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar och

Bill. till Bilcsd. Prof. 1902. 7 Sami. 32 Käft, (No 40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

beslut deltaga; och gäller vid valet, i afseende på rösträttens utöfning och

öfverlåtande på annan person, hvad för kyrkostämma är stadgadt. I församling

å landet eger hvarje röstande en röst.»

Herr Hy dals motion åsyftar jemväl ändring i nuvarande föreskrifter

angående ordningen för prestval förrättande, i hvilket hänseende ifrågasattes,

att 30 § 1 mom. af förevarande lag må erhålla följande lydelse:

»Valet skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar».

Till gemensam behandling med sistnämnda motion i dess senare

del har lagutskottet förehaft en af herr H. A. Seger däld inom Andra

Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad motion, n:o 37, hvilken

likaledes afser åstadkommande af ändrade bestämmelser angående ordningen

för utöfvande af rösträtt vid prestval. I sådant syfte föreslås, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och

framläggande för Riksdag och kyrkomöte af förslag till sådan ändring af

30 § i förberörda lag, att andra momentets sista stycke ntbytes mot bestämmelser

af hufvudsaklig innebörd, att det må vara röstberättigade tilllåtet

att sjelfva afgöra, huruvida de vilja vid prestval rösta utan upprop

i den ordning de anlända till kyrkan och framträda till valbordet, samt

att vidtaga vissa andra anordningar för underlättande af rösträttens ut

öfvande.

Herr Olsson har till stöd för sitt förslag anfört följande:

»Det lär väl knappast numera af någon tänkande menniska bestridas,

att den begränsning af den kommunala rösträtten på landet, som af 1900

års Riksdag genomfördes, hvarigenom det absoluta röstmaximum sattes till

5,000 röster och det relativa till 1/io af kommunens hela fyrktal, var en

af behofvet påkallad reform — skada blott, att den, enligt min tanke,

icke var tillräckligt genomgripande. Men om det redan vid kommunalstämmobeslut,

som ju vanligen röra sig på det ekonomiska området, måste

anses obilligt och skadligt, att allt för stort inflytande inrymmes åt de

ekonomiskt starkaste inom kommunen, så är detta i vida högre grad

fallet vid prestval. Här är det icke några ekonomiska intressen, som stå

på spel för dem, som lemnat de största bidragen till kommunens inkomster;

de fenster, som en rätt församlingsherde är i stånd att prestera åt

de enskilda församlingsmedlemmarne, kunna icke graderas efter någon

penningskala eller öfver hufvud på förhand beräknas, de stå gifvetvis i

ett visst beroende af den enskildes behof, när de icke äro af ren expeditions-natur,

i hvilket fall de dock, om jag så får säga, snarare böra beräknas

efter hufvudtalet än efter fyrktalet. Det ligger alltså i sakens

natur, att prestera enibetsverksiimhet icke rätteligen kan sägas vara af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

3

större betydelse för innehafvarne af högre fyrktal såsom sådana än för

öfriga församlingsmedlemmar. Månne icke det är ett liknande resonnement,

som föresväfvat lagstiftaren, då det stadgades t. ex., att nämndemän

skola väljas efter hufvudtal. Det strider för öfrigt mot kristendomens

anda och undergräfver statskyrkans auktoritet, att församlingsherden skall

känna sig kallad att företrädesvis betjena de rika, hvartill eu och annan

kan känna sig frestad, då han vanligen hufvudsakligen har dessa att tacka

för sitt val.

Delvis har man tagit hänsyn till dessa ofta andragna skäl, då man

1883 affattade den nu gällande »lagen angående tillsättning af presterliga

tjenster», hvars § 26 mom. 1 är af följande lydelse:

''Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der sådant

val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut deltaga; och gäller vid valet i afsende på röstberäkning samt

rösträttens utöfning och öfverlåtande på annan person, hvad för kyrkostämma

är stadgadt, dock med den jemkning i församling å landet, att

rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,

icke må åtnjutas för mera än en femtedel af det röstetal, hvilket

eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning å kyrkostämma

gällande röstgrund, och att icke heller någon må i valet deltaga med

större röstetal för jordbruksfastighet än eu femtedel och för andra beskattningsföremål

än en femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Uppkommer vid den beräkning af rösträtt ensamt bråktal, åtuiutes

derför en röst; uppkommer jemte helt tal bråktal, skall bråktalet

bortfalla.’

Men äfven om man antoge, att denna här stadgade begränsning af

rösrätten vid prestval vore relativt väl afvägd, så länge den kommunala

rösträtten på landet saknade begränsning, så vågar jag dock påstå, att så

icke är förhållandet, sedan de kommunala rösträttsbestämmelserna blifvit,

åtminstone i ringa mån, bragta i öfverensstämmelse med moderna rättsbegrepp.

Nog måste man medgifva det orimliga i, att t. ex. för jordbruksfastighet

å kommunalstämma blott får röstas för Vio af kommunens

hela fyrktal, men vid prestval, der man egentligen borde räkna med personer,

icke med fyrkar, der får röstas med Vs af församlingens hela fyrktal;

alltså blir högsta tillåtna röstetalet i senare fallet dubbelt så stort

som i det förra. Församlingsmedlemmarnas rätt att sjelfva utse själasörjare

är sannerligen tillräckligt kringskuren både af Kong!. Maj:t och

domkapitel, utan att kommunala fyrk-kungar skola ytterligare bidraga till

att göra denna rätt illusorisk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Man invänder kanske, att rösträtten vid prestval blifvit ytterligare

begränsad genom utfärdandet af lagen af 9 november 1900, i ty att ordet

»röstetal» i lagen af 26 oktober 1883 numera icke skulle vara liktydigt

med fyrktal, såsom förut var händelsen, utan att med röstetal skulle menas

fyrktalet, vederbörligen reduceradt i och för röstberäkning vid kommunalstämma,

i enlighet med lagen af 9 november 1900. Lagutskottet vid

1901 års riksdag sökte vid behandlingen af en motion af herr J. P.

Jansson i Saxliyttan göra gällande denna egendomliga åsigt. För min del

kan jag icke förstå, huru ändring i eu lag kan liksom i släptåg föra med

sig en faktisk, om också icke formel, ändring af en helt annan lag, som

till på köpet, såsom jag strax skall påpeka, är af annan natur, utan att

ett ord nämndes om den senare lagen vid frågans behandling i Riksdagen.

Hade lagutskottet haft rätt, kan jag icke fatta, hur Kongl. Maj:t utan

vidare kunde sanktionera lagen om begränsningen af den kommunala rösträtten

på landet, då den faktiska ändringen af lagen angående tillsättning

af presterliga tjenster, som skulle vara ett corollarium af den förra lagen,

kräfde kyrkomötets bifall, såsom varande af kyrkolags natur. Också

reserverade sig mot lagutskottets utlåtande 4 andrakammarledamöter, som

bland annat yttrade: »vill man anse, att härigenom (genom den kommu
nala

rösträttsbegränsningen) skett en ändring (af 26 § i lagen af 26 oktober

1883) äfven i sak, kvilket nog ej varit meningen, så kommer författningen

derigenom att understundom blifva mycket svårtillämplig.» Jag

anser derför, att nämnda paragraf i lagen kräfver ändring redan af det

skäl, att den är föremål för olika tolkning och alltså med säkerhet måste

vålla trassel vid prestval och oupphörliga klagomål inför högre myndighet.

Men äfven om 1901 års lagutskotts tolkning blefve allmänt gällande,

så komme det oformliga dock att esomoftast inträffa, att vid prestval en

person kunde förfoga öfver betydligt större antal röster än vid kommunalstämmobeslut.

Såsom jag förut antydt, såge jag helst, att jag med någon utsigt till

framgång, kunde föreslå en lagändring derhän, att rösträtten vid prestval

blefve beräknad efter hufvudtalet, men då man härvidlag måste räkna

med sådana faktorer som Första Kammaren och kyrkomötet, måste jag

nöja mig med ett litet steg i den rigtningen, som dessutom nära ansluter

sig till bestående förhållanden. Det har uppenbarligen varit lagstiftarens

mening, att på landet rösträtten vid prestval för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet skulle vara jemstäld med den i stad, låt vara att i

i stad ett absolut röstmaximum tillkom. Jag vågar här icke heller yrka

på, att nämnda rösträtt för andra beskattningsföremål å landet må in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande N:o 40.

o

skrankas mera, an fallet är i stad; må blott på landet, såväl som i stad,

samma absoluta röstmaximum fastställas, hvilket, då ju 10 fyrkar motsvara

1 bevillningskrona, skulle på landet utgöra 1,000 röster. Bibehålles den

nu gällande bestämmelsen, att rösträtt, som tillkommer någon för andra

beskattningsföremål än jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för mera än

Vs af det röstetal, hvilket eljest bort tillkomma honom, så skulle detta

röstmaximum motsvara 5,000 röster för jordbruksfastighet, hvilket just är

det absoluta kommunala röstmaximum på landet. Hvad rösträtten vid

prestval för jordbruksfastighet beträffar, så vågar jag icke begära mera,

än att den må inskränkas på samma sätt, som har skett med rösträtten

på kyrkostämma å landet.»

Herr Hydal har åberopat följande motivering:

»IJti 26 § af lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den

26 oktober 1883 föreskrifves, bland annat, att rösträtten vid prestval

skall beräknas enligt samma grund, som för kyrkostämma finnes stadgad,

dock med den jemkning i församling å landet, att för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet rösträtt icke får åtnjutas för mer än en

femtedel af det vid kyrkostämma medgifna röstetalet, och att ingen får i

valet deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än en femtedel och

för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af församlingens hela

röstetal å kyrkostämma.

Den kommunala rösträtten ligger sålunda till grund för rösträtten

vid prestval, och för den senare äro vissa röstmaxima faststälda, hvarmed

lagstiftningen åsyftat att åt den större förmögenheten inrymma ett något

mindre inflytande vid prestval än å kyrkostämma. Efter tillkomsten af

dessa bestämmelser har emellertid en begränsning af den kommunala rösträtten

på landet genomförts, hvilken omständighet haft till följd, att församlingens

hela röstetal å kyrkostämma, hvilket förut var i det närmaste

liktydigt med fyrktalet inom församlingen, numera kan vara väsentligt

lägre än detta. Härigenom synes eu, låt vara oafsedd, ytterligare inskränkning

af de högsta röstetalen vid prestval i landsförsamling hafva egt rum.

Om så är, torde dock 26 § af lagen om tillsättning af presterliga tjenster

böra erhålla eu i någon mån ändrad lydelse.

Med detta har jag emellertid icke velat säga, att §:n i fråga skulle

blifva tillfredsställande genom en omredigering, som blott afsåge dess ordalydelse,

men ej dess innehåll. Mot den inskränkning af rösträtten vid

prestval, hvilken under förutsättning, att med ordet röstetal i 26 § skall

förstås icke fyrktal, utan antal röster, måste anses hafva förorsakats genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

den i lagen den 9 november 1900 genomförda begränsningen af den

kommunala rösträtten på landet, är till en början att anmärka, att denna

inskränkning icke i nöjaktig grad motsvarar den reducerade rösträtten

i kommunala angelägenheter, hvilken nyssnämnda lag medfört, och att

sålunda en rubbning åstadkommits nti de eu gång faststälda förhållandena

mellan den kommunala rösträtten och rösträtten vid prestval. Att

så är förhållandet kan man lätt öfvertyga sig genom att antaga ett

exempel.

Om jag tänker mig eu församling, hvars hela antal fyrkar utgör

20,000, så fördelade, att blott två bland församlingens röstegande hafva

så höga fyrktal, att de öfverstiga Vio af församlingens hela fyrktal, nemligen

A, som har 5,000 jordbruksfyrk, och B, som har 6,000 fyrk, för

andra beskattningsföremål, så är det lätt uträknadt, att församlingens hela

röstetal i följd af den kommunala rösträttsbegränsningen på landet reducei’ats

till 13,000 och att A och B, hvilka före denna rösträttsbegränsning

egde den förre 5,000 och den senare 6,000 röster å kyrkostämma, motsvarande

resp. 4,000 och 400 röster vid prestval, efter rösträttsbegränsningens

genomförande hvardera fått sitt röstetal å kyrkostämma reduceradt

till 2,000 röster, men att vid prestval A:s röstetal skulle bli 2,600 och

B:s 260 i stället för resp. 1,600 och 113, som skulle hafva tillkommit

dem, om de förut gällande proportionerna mellan rösträtt å kyrkostämma

och rösträtt vid prestval bibehållits.

Af detta exempel visar det sig alltså, att, om den genomförda begränsningen

af den kommunala rösträtten på landet skall ega tillämpning

äfven vid prestval utan att någon jemkning vidtages i afseende på de i

prestvalsförordningen stadgade röstmaxima, det till och med skall komma

att inträffa, att en röstegandes rösträtt vid prestval skall bli större än hans

rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter. Men ett sådant förhållande

måste anses lika oförenligt med hvad enligt det allmänna åskådningssättet

bland vårt folk är rätt och tillbörligt, som det står i uppenbar strid med

den grundsats, som vunnit tillämpning i 26 § af lagen om tillsättning af

presterliga tjenster.

Det kunde nu sättas i fråga, huruvida icke nya röstmaxima borde

stadgas för rösträtten vid prestval, hvarigenom de förhållanden återstäldes,

hvilka före begränsningen af den kommunala rösträtten på landet funnos

faststälda mellan rösträtt vid prestval och rösträtt i kommunala angelägenheter.

Detta vore dock, synes det mig, att fortfarande bygga på eu princip,

som ej längre bör bibehållas. Jag menar, att det ändteligen kan vara

på tiden att vid de valförrättningar, som här äro i fråga, låta personlig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

7

hetsprincipen få komma till sin rätt. Ett prestval är en till sin natur

så rent personlig förrättning, att någon graderad röstskala dervid icke

borde ifrågakomma. Det lär väl icke kunna med fog sägas, att den rika

försumlingsmedlemmen vid valet af själasörjare har ett större intresse att

bevaka eller ens en större förmåga att göra det bästa valet än den fattige

eller mindre bemedlade. Mången torde till och med hålla före, att förhållandet,

på grund af den ställning, presten intager eller bör intaga till

sina församlingsbor, snarare är det motsatta.

Af det nu anförda torde framgå, att enligt mitt förmenande röstvärdet

vid prestval icke bör i någon mån beräknas efter de röstandes

taxerade förmögenhet. Någon utsträckning af rösträtten vid prestval vill

jag dock icke sätta i fråga, ehuruväl goda skäl kunde andragas för en

sådan åtgärd — ej heller några ändringar i motsvarande föreskrifter

rörande rösträtt vid prestval i stadsförsamlingarna, inom hvilka i detta

hänseende helt andra grunder tillämpas än i församling på landet. Jag

vill blott föreslå, att lika rösträtt måtte tillkomma en hvar enligt nu

gällande lag vid prestval röstberättigad person i församling å landet eller

att hvarje sådan röstande tillerkännes blott en röst.

Genom en dylik gärd åt humanitetens och rättvisans kraf skulle

äfven vinnas de visserligen underordnade, men dock i praktiskt hänseende

ej oväsentliga fördelarne, att 26 § af lagen om tillsättning af presterliga

tjenster, hvilkens innebörd nu på grund af §:ns invecklade bestämmelser

utgör och, derest den vidtagna kommunala rösträttsbegränsningen på landet

skall tillämpas äfven vid prestval, i ännu högre grad kommer att utgöra

ett mysterium för det stora flertalet vid dessa val röstberättigade,

skall bli lika lättfattlig som enkel, samt att frågodags- och valförrättningarna,

hvilka nu i de större församlingarna ofta kräfva så lång tid,

att ett stort antal röstegande måste i förtid aflägsna sig, hvaraf framkallas

ett missnöje, som stundom föranleder förrättningarnas Överklagande,

skulle i högst väsentlig grad förenklas och förkortas.

Vid 1898 års riksdag föreslog jag uti en i Andra Kammaren afgifven

motion, n:o 85, att Riksdagen ville för sin del besluta den ändring

i 30 § af kong!, förordningen den 26 oktober 1883 rörande prestval och

deremot svarande särskilda föreskrifter för hufvudstaden och andra orter,

att dessa val skola med slutna sedlar förrättas. Lagutskottet hemstälde

emellertid, i utlåtande n:o 54, att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls af Första Kammaren,

hvaremot Andra Kammaren, med 105 röster mot 73, hvilka afgåfvos för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

samma hemställan, fattade sitt beslut i öfverensstämmelse med eu af sex

ledamöter från sistnämnda kammare vid betänkandet fogad reservation, i

hvilken föreslogs, att Eiksdagen i anledning af motionen ville för sin del

antaga följande ändrade lydelse af § 30 mom. 1 i nämnda lag: 1. Valet

skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar.

Vid den öfverläggning, som föregick detta beslut, gjordes mot den

föreslagna lagändringen ingen annan invändning, än att den, så länge per

capita-omröstning icke tillämpas vid prestval, icke skulle komma att bereda

de röstande det skydd mot otillbörliga inflytelser, som med densamma

afsåges. Af de båda talare, som yrkade bifall till utskottets betänkande,

förklarade den ene, att om prestvalen förrättades medelst per

capita-omröstning, så skulle han gerna hafva biträdt reservanternas förslag;

och den andre, som kraftigt framhöll rättvisan och billigheten af

den lika rösträttens användning vid prestval, försäkrade, att han skulle

hafva varit med om motionärens framställning, om denna jemväl inneburit

förslag om den lika rösträttens införande vid dessa val. Häraf torde man

få draga den slutsatsen, att förslaget i fråga — hvilket visserligen har

sina afgjorda fördelar, oafsedt den rösträttsgrund, som vid valen tillämpas

— dock skulle hafva tillvunnit sig ännu större tillslutning inom Andra

Kammaren, om det stälts i samband med införandet af lika rösträtt vid

meranämnda val.

I stället för att här upprepa de skäl, som anförts till förmån för

den slutna omröstningen vid prestval, tillåter jag mig hänvisa till såväl

min motion i ämnet vid 1898 års riksdag och förenämnda reservation som

den öfverläggning (se Andra Kammarens Prof. III; 24, 39), som frågan

framkallade i Andra Kammaren.»

Den i herr Segerdahls motion förekommande motiveringen lyder sålunda

:

»Vid prestval gäller såsom regel, att valförrättaren skall uppropa

de röstegandes namn i den ordning, hvari de i den justerade vallängden

förekomma. Då uppropet sker, skall den väljande framträda till valbordet

och afgifva sin röst. Är hans namn två gånger uppropadt, utan

att han sjelf eller ombud för honom framträdt, har han sin rösträtt förlorat.

Eu annan ordning iakttages vid val, som förrättas ä kyrkostämma

och allmän rådstuga eller för utseende af ledamöter i Riksdagens Andra

Kammare eller af elektorer till riksdagsmannaval. Den väljande får vid

dessa val afgifva sin röst i den ordning han till valbordet framträder och

han är sålunda icke heller underkastad risken att genom ett kort, kanske

helt och hållet ofrivilligt, dröjsmål gå förlustig sin rösträtt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

9

Bestämmelsen om upprop vid prestval förskrifver sig från 1700- talet. Kyrkolagen af 1686 innehöll icke några detaljerade föreskrifter

om prestval förrättande, men några årtionden senare blef bekofvet af

sådana så stort, att Kong!. Maj:t fann sig föranlåten att den 5 juni 1739

utfärda en förordning angående prestval. Uti denna förordning, som var

den första i sitt slag, föreskrefs rörande städerna, att de röstberättigade

skulle af valförrättaren efter en upprättad lista uppnämnas och hvar efter

annan framkallas till att gifva sina röster ifrån sig, och angående prestvalen

på landet, att församlingens röstägande ledamöter skulle särskild!

uppropas och hvar för sig votera. Någon påföljd i händelse uppropet

försummades fans dock icke utsatt. En sådan tillkom först genom den

andra prestvalsförordningen, som utfärdades den 1 april 1843 och i denna

del innehöll, att ljudelig! upprop af hvarje röstegande skulle ske i den

ordning, som vore i vallängden iakttagen, och att den röstegande, som icke

framträdde till valbordet, då hans namn andra gången ropades, skulle hafva

förlorat rättigheten att rösta. Motsvarande bestämmelser upptogos i 30 § af

lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenster

och gälla fortfarande för rikets alla församlingar med några få undantag,

tillkomna på grund af eu senare utfärdad lag.

Stora olägenheter hafva emellertid visat sig förenade med nämnda

ordning för prestval, i synnerhet i folkrikare församlingar. Det kan inträffa,

att sida efter sida i vallängden får uppläsas, hvarje namn två gånger,

utan att någon af de uppropade är tillstädes, medan deremot andra

röstberättigade få stå och vänta på sitt uppropande. Jag har varit vittne

till att omkring 350 namn sålunda måst i följd ropas tvenne gånger, utan

att någon svarat på uppropet, nndet det att en stor krets af längre fram

i längden upptagne röstegande bidade sin tur. Yalförrättningarne blifva

på detta sätt onödigt tidsödande och betungande både för valförrättare

och de väljande.

Förhållandena i Stockholm på detta område föranledde stadens konsistorium

att i mediet af 1880-talet anhålla hos Kong!. Maj:t, att prestval

i stadens territoriella församlingar skulle få verkställas utan upprop. Gällande

lag lade hinder emot bifall till denna ansökan, men sedan på Kongl.

Maj:ts förslag Riksdag och kyrkomöte gifvit sitt bifall till ändring af

30 § i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga

tjenster, gafs genom lag den 21 september 1888 sådan ändrad lydelse åt

samma paragraf, att Konungen egde, der han funne nödigt, förordna om

annan ordning än den vanliga för afgifvande af röster vid prestval i för

samling, der i följd af folkmängdens storlek de allmänna bestämmelserna

Bill. till RiJcsd. Prof. 1902. 7 Samt. 32 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.0.

icke kunde beqvämligen tillämpas. Härefter stadgade Kong]. Maj:t genom

nådiga brefvet den 2 november 1888, att vid prestval i territoriel församling

i Stockholm de röstegande borde i den ordning de anlände till

kyrkan, der valet förrättades, framträda till valbordet, att hvar för sig afgifva

sin röst. Enahanda förmån beviljades åt Masthuggsförsamlingen i Göteborg

genom kongl. brefvet den 25 april 1889 och åt stadsförsamlingen

i Gefle genom kongl. resolutionen den 7 juni samma år. I Malmö skola

på grund af kongl. brefvet den 20 april 1892 de röstegande icke uppropas,

men de till församlingen hörande qvarteren ropas, och de röstegande

inom hvarje qvarter få särskildt för sig framträda och rösta. I Lund ropas

husnummer och littera efter vallängden, men icke de röstegande, hvarom

föreskrift tinnes i kongl. resolutionen den 21 juli 1893.

Genom förenämnda lag af den 21 september 1888 blef sålunda, såsom

kyrkolagsutskottet vid 1888 års kyrkomöte uti sitt utlåtande om

förslaget till samma lag framhöll, »möjliggjordt att afhjelpa de betydliga

olägenheter, som visat sig förenade med förutvarande bestämmelser om

ordningen vid prestval flerstädes inom folkrikare församlingar». Tiden

borde dock redan nu kunna vara inne att fortgå vidare på den inslagna

vägen och medgifva åt församlingarne att sjelfva bestämma, om de vilja

tillämpa den ena eller andra ordningen vid sina prestval. Huruvida det

skall röstas efter upprop eller utan upprop är icke eu fråga af den vigt,

att Kongl. Maj:t borde behöfva i de särskilda fallen med dess afgörande

besväras; och då såsom en följd af den stigande upplysningen sj Bestyrelse

i andra afseenden mer och mer medgifvits åt kommunerna, hvilkas medlemmar

också i fråga om erfarenhet af och vana vid allmänna val stå på

en helt annan ståndpunkt än deras förfäder gjorde, då institutet om prestval

förrättande medels upprop inkom i lagstiftningen, så borde hinder

ej möta mot en så beskaffad förändring.

Anledningen till uppropets införande torde hafva varit att bringa

reda och ordning i valförrättningen. Antagligt är också, att bestämmelserna

i detta afseende under gångna tider verkat åtskilligt godt; men numera

har erfarenheten från andra allmänna val gifvit vid handen, att

fullständig ordning och reda kan vinnas äfven utan upprop, på samma

gång som med sistnämnda valsätt en betydlig tidsbesparing uppstår.

Då ansökningen gjordes från Gefle om tillstånd att förrätta prestval

utan upprop, hade man att stödja sig på det faktum, att ett nyligen förut

hållet val pågått från kl. 11 f. m. till kl. Va 6 påföljande morgon. I Lund,

der man ändock fått sig medgifvet såsom en förmån, att blott husnumren

skola uppropas, räckte för något år sedan ett prestval från kl, 11 f, m,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

11

till kl. Y2 5 nästa morgon, af hvilken tid ungefär 12 timmar användes

till sjelfva omröstningen. Vid stadsfullmäktigval i samma stad, då deltagandet

är fullt lika lifligt, lärer för omröstningen icke beköfvas mer

än 4 ä 5 timmar. I den församling jag tillhör röstade vid prestval i

februari 1898 af de till öfver 12,000 uppgående röstberättigade endast

648. Ehuru valet, på grund af särskilda stadganden, var fördeladt på

tre valafdelningar, åtgick till omröstningen 12 timmar. Det var under

detta val som jag iakttog, att omkring 350 namn i följd måste ropas,

utan att någon af de uppropade var tillstädes, och att många röstegande

under tiden stodo och väntade på sitt uppropande. Vid kyrkostämma i

samma församling i november 1900 upptogos af ordföranden röster af 548

personer på cirka 3 timmar. Vid stadsfullmäktigval 1896 i sistberörda

kommun upptogos på tre valafdelningar röster från 3,756 personer på vida

kortare tid än 12 timmar. Jemförelsen mellan de olika valsätten utfaller

tydligt till fördel för val utan upprop. Men då man gör en sådan jemförelse,

bör man också erinra sig, att vid omröstning å kyrkostämma och

vid stadsfullmäktigval måste i särskild längd upptecknas hvarje röstandes

titel och namn, på det man må veta hvilka som röstat, samt hans röstetal,

i och för den blifvande hopsummeringen af rösterna, under det att

vid prestval, der röstlängden skall innehålla ej blott den röstandes namn

och röstetal, utan äfven särskilda kolumner för en hvar af dem, som kunna

komma under omröstning, icke är att anteckna mer än röstetalet i kolumnen

för den prestman, å hvilken rösterna gifvas. Härigenom blir

naturligtvis cirkulationen vid valbordet mycket hastigare. Ihågkommas bör

också, att valförrättaren vid prestval får vallängden sig tillsänd före valet,

så att han, om han icke förut känner till församlingens indelning, har

god tid att sätta sig in däruti. Bläddrandet i vallängden på valdagen kan

också underlättas, om längden hophäftas och pagineras, i hvilket fall valförrättaren

eller motläsaren, hvilkendera som först finnner den röstandes

namn, kan gifva den andra anvisning, hvarest det är att finna. Skulle i

en eller annan församling svårighet uppstå att leta sig fram i längden, kan

för sådant fall lätteligen något slags register till densamma uppgöras, upptagande

fastigheterna inom församlingen.

Med den nuvarande valordningen är det mången gång faktiskt omöjligt

för en röstegande att kunna deltaga i prestval. Tjensteman och betjente

vid jernväg, post och telegraf kunna under den brådaste delen af

(lagen icke lemna sin tjenstgöring för att under timtal stå i kyrkan och

vänta på ett upprop. Och bo de dertill, såsom fallet i några städer är

med personalen vid statens jernvägar, till större antal i samma hus eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

stadsdel, så möter också svårighet att bland bekanta finna någon, som

kan åtaga sig vara ombud vid valet. Förrättas prestval å söckendag,

hvilket somligstädes är vanligt, så ökas naturligtvis högst betydligt antalet

grupper af personer som icke kunna deltaga i valet, för så vidt deras

uppropande i kyrkan skulle infalla under deras arbetstid. Denna omständighet

framhölls särskildt af domkapitlet i Göteborgs stift i dess utlåtande

till Kong!. Maj:t 1889 öfver Masthuggsförsamlingens ansökan att få förrätta

prestval utan upprop, hvilken ansökan domkapitlet fann sig »så

mycket hellre vilja tillstyrka, som prestvalen i de flesta fall i Göteborg

hölles på söckendag, då största delen af de röstegande vore förhindrad att

utan stor olägenhet eller ekonomisk förlust i valet deltaga, om icke det

blefve de röstande medgifvet att välja den för dem minst olägliga tiden af

dagen för rösternas afgifvande».

Deri na Masthuggsförsamlingens ansökan blef, såsom ofvan nämnts, af

Kong!. Maj:t bifallen. Församlingen hade då omkring 20,800 invånare.

Då ändringen några månader förut gjordes i fråga om ordningen för valen

i Stockholm, hade Storkyrkoförsamlingen något öfver 11,000 och Klara

församling något öfver 18,000 invånare. Då förändringen år 1889 skedde

i Gefle, uppgick dess invånareantal till något öfver 22,000 personer.

Under år 1899 afslog Kongl. Maj:t en liknande ansökan af Kristine

församling i Göteborg, som då hade 10,600 invånare, och under år 1901

Ange Gamlestads och Karl Johans församlingar i samma stad, den förra

med 9,500 och den senare med 18,200 invånare, afslag på framställningar

af enahanda art. Gamlestadsförsamlingens ansökan var särskildt föranledd

af erfarenheten från ett kort förut förrättadt prestval i församlingen och

hade af kyrkorådet enhälligt förordats och af kyrkostämman enhälligt beslutats.

Deremot hade domkapitlet afstyrkt bifall till ansökningen, så vidt

den afsåg borttagande af uppropet, men domkapitlet hade i stället föreslagit,

att val inom församlingen skulle få förrättas på afdelningar, och

att i valkungörelsen skulle tillkännagifvas klockslag, då uppropet tidigast

skulle börja inom de särskilda rotarne eller qvarteron. I anledning häraf

återremitterades ärendet för uppgörande af förslag till de ändrade bestämmelser,

som med bibehållande af uppropsförfarandet kunde anses underlätta

rösternas afgifvande. Då domkapitlet i erkestiftet år 1889 i sitt

yttrande öfver ansökningen från Gefle föreslagit en sådan anordning att

vissa timmar skulle bestämmas, inom hvilka invånarne i vissa qvarter skulle

infinna sig och rösta, att endast gårdsnumren skulle uppropas och att upprop

af qvarter icke finge börja före visst klockslag, så fäste Kongl. Maj :t

icke afseende härvid utan biföll ansökningen. Mig synes också, som föga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

13

skulle vara vunnet med ett tillkännagifvande då upprop för rote eller

qvarter skall börja. Om rote eller qvarter omfattar många tusental personer

(i Göteborg förekomma rotar med ända till 10,000 personer), blir

det i alla fall mycket ovisst, när ett namn kommer att ropas.

De nya bestämmelser, som erfordras för ernående af hvad jag bär

ofvan åsyftat, synas mig böra innehålla ungefär följande. Det skall vara

församlings vid prestval röstberättigade invånare fritt att sjelfva bestämma,

att prestval inom församlingen skall förrättas ixtan upprop sålunda, att de

röstegande få i den ordning de anlända till kyrkan framträda till valbordet

och afgifva sina röster, äfvensom att valet skall ske å afdelningar och

andra anordningar vidtagas till underlättande af rösträttens utöfvande. Då

fråga härom af minst tio röstegande väckes hos församlingens kyrkoherde,

skall denne vara skyldig sammankalla de vid prestval röstberättigade inom

församlingen för att i ärendet besluta. I tall förslaget då blir, vid omröstning

per capita, antaget af mer än hälften af de närvarande, skall

beslutet anmälas hos domkapitlet och träda i kraft vid det val, som inträffar

näst efter två månader från det anmälan hos domkapitlet giordes.

Förändringen skall sedan gälla för eu tid af minst fem år, hvarefter beslut

om dess upphörande må kunna på lika sätt som om dess införande fattas.

Biträdande valförrättare skola i mån af valafdelningarnes antal utses af

vederbörande. Den ökning i kostnaderna för valet, som kan uppstå, skall

gäldas af församlingen.»

Såsom af det ofvanstående framgår, utgör syftet med de af herrar

Olsson och Nydal framlagda förslag till ändring af 26 § 1 mom. prestvalsförordningen

att åvägabringa eu mer eller mindre vidtgående utjemning

och begränsning af det röstetal, som enligt nuvarande bestämmelser

tillkommer röstberättigade vid prestval å landet. Det genom herr Nydals

motion framstälda förslaget tager härvid steget fullt ut, i det att enligt

detsamma hvarje röstande skulle ega en röst. Herr Olsson deremot har,

ehuru jemväl han ansett önskvärdt, att rösträtten blefve beräknad efter

hufvudtalet, dock icke velat ifrågasätta en så genomgripande förändring,

utan hemstält allenast om införande af dels ett absolut röstmaximum, dels

ett relativt sådant, hvilket synts motionären mer tillfredsställande än det

nu föreskrifna.

Hvad till en början angår herr Nydals förberörda framställning, synes

det utskottet visserligen icke böra förnekas, att det ligger någonting för

känslan tilltalande i den af honom föreslagna bestämmelse, hvilken skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

innebära, att röstberäkningen vid prestval å landet skulle helt och bållet

grundas å personlighetsprincipen. Oafsedt det mindre egentliga i att sålunda

bygga röstberäkningen vid prestval å landet på annan grund än

den, som i stad fortfarande skulle vara gällande, håller utskottet emellertid

i allt fall före, att eu sådan utjemning af rösträtten hvarken vore rättvis

eller skulle komma att i regel medföra gagneligt verkningar. Före tillkomsten

af gällande prestvalsförordning voro vid dylika val fastighetsegarne

de enda röstberättigade, och att äfven enligt nuvarande bestämmelser

jordbruksfastigheterna härutinnan intaga en i någon mån privilegierad

ställning, torde icke böra anses obilligt eller olämpligt, då presterskapets

aflöning åtminstone i regel äfven nu hufvudsakligen utgår af fastigheterna

inom vederbörande församlingar samt egame af jordbruksfastighet onekligen

representera det mest stadigvarande intresset. Ej heller i öfrigt synes det

utskottet sakna berättigande, att röstberäkningen vid prestval grundas å en

graderad skala. Äfven om man frånser de ekonomiska förhållanden, som stå

i samband med de presterliga befattningarne, torde nemligen en tillfyllestgörande

anledning att tillerkänna de förmögnare elementen inom församlingarne

ett relativt större inflytande ligga i den trygghet, som en dylik

anordning innebär särskild! derför, att vid sådana befattningars tillsättande

behörig hänsyn tages till de olika sidorna af den presterliga verksamheten.

Statskyrkans presterskap har förutom sjelfva predikoembete! och själavården

äfven andra vigtiga åligganden af hufvudsakligen administrativ natur,

och under det att genom profpredikningarna tillfälle är beredt den väljande

allmänheten att inhemta kännedom om de sökandes predikogåfvor,

torde det deremot för den stora mängden bland röstberättigade möta svårigheter

att förskaffa sig några närmare underrättelser om sökandenas qvaliflkationer

att fullgöra dessa senare uppgifter.

Beträffande derefter förslaget, att rösträtten vid prestval skulle, om

än icke fullständigt utjemnas, dock för de högre röstetalen underkastas

en ytterligare inskränkning, tillåter sig utskottet erinra derom, att eu

ganska afsevärd sådan begränsning för endast kort tid sedan blifvit genomförd.

Såsom nästlidet års lagutskott vid behandling af ett då afgifvet

förslag i ämnet framhöll, har nemligen den genom lagen den 9 november

1900 föreskrifna begränsningen af den kommunala rösträtten på landet

utöfvat inverkan äfven på reglerna för röstberäkningen vid prestval. Enligt

26 § 1 mom. åt nu ifrågavarande lag tillkommer rösträtt vid prestval

en hvar, som i församling, der sådant val skall verkställas, eger att i

kyrkostämmas öfverläggning och beslut deltaga, och i afseende å röstberäkningen

gäller likaledes med vissa jemkningar hvad för kyrkostämma är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

15

stadgadt. Rösträtten och röstberäkningen å kyrkostämma äro i sin ordning,

utom beträffande främmande religionsbekännare och dom, som anmält

sig till utträde ur svenska kyrkan, enligt kyrkostämmoförordningens 4

och 6 §§ för landet desamma som å kommunalstämma. Bestämmelserna

angående den kommunala rösträtten äro således ytterst grundläggande

äfven för rösträtten vid prestval. Häraf följer, att innebörden i förevarande

moment af prestvalsförordningen, utan att detsamma undergått någon

formel ändring, numera är eu annan än förut var förhållandet. I stället

för att församlingens hela röstetal å kyrkostämma då var lika med fyrktalet

inom församlingen med afdrag af de fyrkar, som tillhörde främmande

religionsbekännare och dem, hvilka anmält sig till utträde ur svenska

kyrkan, kan församlingens röstetal å kyrkostämma numera blifva väsentligen

reduceradt genom ettdera af de för enskilda medlemmars rösträtt

uppstälda maxima, antingen det absoluta, som motsvarar femtusen fyrkar,

eller det relativa, som utgör en tiondedel af kommunens hela fyrktal.

Derigenom komma ock de för prestval å landet stadgade särskilda begränsningarna,

att ej någon må i valet deltaga med större röstetal för

jordbruksfastighet än en femtedel och för andra beskattningsföremål än en

femtiondedel af församligens hela röstetal å kyrkostämma, att verka betydligt

mer inskränkande på de högsta röstetalen än förut.

Med hänsyn till sålunda påpekade förhållanden finner utskottet det

mindre lämpligt att redan nu, innan närmare erfarenhet vunnits om verkningarna

af den vidtagna rösträttsbegränsningen, frångå den grund för

röstberäkningen vid prestval, hvilken alltså helt nyligen blifvit faststäld.

Mot den af lagutskottet uttalade uppfattning, att genom eu ändring

i förordningen om kommunalstyrelse på landet motsvarande bestämmelse i

lagen angående tillsättning af presterliga fenster erhållit i viss mån förändradt

innehåll, torde icke, såsom herr Olsson velat göra gällande, någon

invändning kunna med fog framställas på den grund, att ifråga om sistberörda

lag de myndigheter, som med förenämnda lagändring tagit befattning,

icke ensamma ega beslutanderätt. Att lagstadganden, hvilka till

sin lydelse icke få ändras utan iakttagande af särskilda, mer betryggande

former, kunna till innebörden röna inverkan af lagändringar, som tillkommit

i annan ordning, utgör nemligen ett förhållande, som ostridigtJsan

flerestädes på skilda lagstiftningsområden förekomma.

Ehuru lagutskottet alltså för sin del icke hyser någon tvekan derom,

att förberörda begränsning af den kommunala rösträtten utöfvat inflytande

på röstberäkningen vid prestval, synes det dock utskottet böra medgifvas,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

att detta förhållande, hvilket i sammanhang med nämnda lagändring

knappast varit föremål för särskild! öfvervägande, måhända icke är genom

nuvarande bestämmelser fullt klart och tydligt uttryckt. Enligt hvad det

uppgifves, lära ock i praxis olika meningar hafva framträdt rörande tilllämpligheten

af denna begränsning. Huru densamma i hvarje fall bör

anses verka, torde för öfrigt vara ett spörsmål, som erbjuder svårigheter,

i synnerhet när pastorat består af flere församlingar. Dessa utgöra då

vid prestval en valkrets, men det synes tvifvelaktigt, huruvida röstetalet

först bör inom hvarje särskild kommun begränsas i öfverensstämmelse med

de kommunala rösträttsreglerna och den i prestvalsförordningen stadgade

inskränkning derefter vinna tillämpning med hänsyn till den röstsumma,

som erhålles genom sammanläggning af de reducerade röstetalen inom

kommunerna, eller huruvida såväl den kommunala som den i prestvalsförordningen

föreskrifna rösträttsbegränsningen böra hänföra sig till pastoratet

såsom en enhetlig valkrets.

På grund häraf finner utskottet anledning icke saknas att hos Kongl.

Maj:t begära en ompröfning af gällande stadganden i ämnet, egnad att

ådagalägga, huruvida och i hvad mån desamma erfordra förtydligande

eller jemkning. Skulle det vid sådan undersökning visa sig, att för

följdrigtigt genomförande i prestvalsförordningen af berörda rösträttsbegränsning

någon modifikation jemväl i sakligt hänseende vore af behofvet

påkallad, torde äfven denna omständighet komma i betraktande vid utarbetande

af det lagförslag, hvartill eu dylik hemställan kunde befinnas

föranleda.

Enligt gällande bestämmelser om förfarandet vid prestval, sådana

desamma innehållas i 30 § af lagen angående tillsättning af presterliga

tjenster, skall vid dylik förrättning i hufvudsak tillgå sålunda, att valet

förrättas öppet samt valförrättare!! uppropar de röstegandes namn i den

ordning, hvari de förekomma i den justerade vallängden. Vid uppropet

framträder till valbordet eu hvar väljande för att afgifva sin röst på någon

af de föreslagna. Har röstegandes namn uppropats två gånger, utan att

han sjelf eller ombud för honom framträdt, har han förlorat sin rösträtt.

För de församlingar, der i följd af folkmängdens storlek dessa bestämmelser

icke kunna beqvämligen tillämpas, eger emellertid Konungen, om

han så finner nödigt, att meddela särskilda föreskrifter angående ordningen

för rösters afgifvande.

I hvad sålunda finnes stadgadt har, såsom ofvan nämnts, genom före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

17

varande motioner ifrågasatts ändring i två särskilda hänseenden. Dels

har nemligen föreslagits, att prestval skulle, der så begärdes, förrättas med

slntna sedlar, och dels har gjorts framställning om befogenhet för församlingarna

att sjelfva besluta, huruvida rösterna vid dylika val skola afgifvas

i annan ordning än den alltså föreskrifna.

Förstberörda ändringsförslag har, enligt hvad äfven herr Nydal erinrat,

senast år 1898 varit föremål för Kiksdagens behandling, men lika

litet då som vid två tidigare riksdagar, då samma fråga förevarit, funnits

böra föranleda till någon åtgärd.

De skäl, som lagutskottet, kvilket städse afstyrkt de i detta ämne

framstälda förslag, dervid anfört till stöd för sin uppfattning om lämpligheten

af det öppna valsättets bibehållande, ega i utskottets tanke fortfarande

giltighet.

Den öppna omröstningen synes sålunda utskottet ega principielt företräde,

i det densamma är bättre än den slutna egnad att motsvara karaktären

af en sådan valhandling som den ifrågavarande, för hvilken allt

förhemligande af valmännens ställning i frågan bör vara främmande.

Hvad man med det slutna valsättet hufvudsakligen vill vinna, torde

vara att bereda de röstegande bättre tillfälle att oberoende af andras önskningar

vid valet följa sin egen öfvertygelse. De fall lära emellertid vara

ganska sällsynta, då personer i sådan ställning, att tryck kan af dem utöfvas,

begagna denna sin makt i fråga om en angelägenhet af förevarande

väsentligen personliga beskaffenhet. Möjligheten att utöfva tryck skulle

dessutom icke göras om intet genom användande af sluten omröstning,

åtminstone icke så länge graderad skala tillämpas samt de röstandes olika

röstetal alltså måste antecknas å röstsedlarna och införas i protokollet

öfver valet.

Under det sålunda den fördel, som i angifna hänseende vore att förvänta

af den ifrågasatta anordningen, torde vara af ganska ringa betydelse,

skulle densamma deremot gifva anledning till afsevärda praktiska

olägenheter. Långt ifrån att medföra någon tidsbesparing skulle sannolikt

den slutna omröstningen snarare komma att föranleda icke oväsentligt ökad

tidsutdrägt. Namnförvexlingar blefve svårare att förebygga, och möjligheten

af misstag vid rösternas afgifvande och antecknande skulle blifva

större. Besvär öfver valen skulle derför ock säkerligen oftare förekomma.

I den mån tryckta valsedlar skulle tillhandahållas, torde sådant i de flesta

fall komma att stå i samband med en valagitation, som det vid dessa val

är mer än eljest önskvärdt att undvika.

I den omständigheten, att, såvidt utskottet har sig bekant, någon

Bill. till JRiJcsd. Prat. 1902. 7 Sami. .32 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

allmännare önskan om införande af den slutna omröstningen ej gifvit sig

till känna, torde för öfrigt kunna anses ligga ett bevis derför, att anledningar

till missnöje med den nuvarande anordningen icke i någon större

mån framträdt.

Tillämpningen af gällande bestämmelser angående ordningen för afgifvande

af röster vid prestval föranleda, såsom herr Segerdahl omförmält,

lätteligen ganska stor tidsutdrägt. Några synnerliga olägenheter j häraf

torde dock egentligen hafva visat sig endast i de större städerna. Åtminstone

på landet, der uppropet plägar ske efter hemman och antalet röstberättigade

inom hvarje sådant i regel icke mycket vexlar från det ena

valtillfället till det andra, kan i allmänhet den enskilde röstberättigade på

grund af erfarenheten från tidigare val med ganska mycken säkerhet bedöma,

vid hvilken tid på dagen han skall komma i tur att afgifva sin

röst och alltså behöfver inställa sig vid valförrättningen. Nuvarande föreskrifter

erbjuda dessutom oförnekliga fördelar genom sin enkelhet och

klarhet samt lättheten att öfvervaka, att allt tillgår i laga ordning, fördelar,

hvilka det icke torde böra vara medgifvet att utan vidare uppoffra

för vinsten af en ökad skyndsamhet. I de fall, då på grund af folkmängdens

storlek verklig svårighet möter att tillämpa dessa föreskrifter,

lärer den Konungen tillkommande befogenhet att förordna om annat sätt

för prestval förrättande göra till fyllest, Såsom motionären erinrat, hafva

dylika särskilda bestämmelser meddelats för flere bland våra större stadsförsamlingar.

I andra fall deremot hafva härom gjorda ansökningar icke

blifvit af Kong!. Maj:t bifallna, hviiket torde hafva sin förklaring deri,

att antingen tillräcklig anledning icke ansetts föreligga att frångå det allmänna

valsättet eller ock de bestämmelser om valordningen, hvilka i stället

föreslagits, icke funnits tillfredsställande. Den Konungen härutinnan tilllagda

pröfningsrätt synes utskottet böra bibehållas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen måtte i anledning af herrar

Olssons och Nydals förevarande motioner, den senare

i hvad den afser ändrad lydelse af 26 § 1 mom.

lagen angående tillsättning af presterliga tjenster, i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kong!. Maj:t

täcktes taga under öfvervägande, om och i hvad män

gällande bestämmelser om rösträtt vid prestval å landet

kunna erfordra förtydligande eller jemkning, samt låta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

19

utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag till den

lagändring, hvartill förhållandena anses föranleda;

2: o) att herr Nydals motion i öfrigt icke må af

Eiksdagen bifallas; samt

3:o att heiT Segerdahls ifrågavarande motion icke

må till någon Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Reservationer:

af herr Zetterstrand:

»Det synes mig uppenbart, att i anledning af lagen den 9 november

1900 angående begränsning utaf den kommunala rösträtten på landet bestämmelserna

rörande rösträtt vid prestval måste omarbetas.

I olikhet mot utskottets flertal anser jag emellertid, att vid en dylik

omarbetning ifrågavarande rösträtt bör väsentligen utsträckas samt fullständigt

frigöras från fyrktalsgrunden; och håller jag före, att med hänsyn

till den förändrade åskådning, som allt mer gör sig gällande, tidpunkten

nu är inne att gifva en hvar röstberättigad lika inflytande vid val af den

tjensteman, hvars vigtigaste åligganden äro att utan anseende till personen

inom församlingen besörja själavården och förkunna religionens höga sanningar.

Med den uppfattning, jag sålunda uttalat, hade jag helst velat ansluta

mig till herr Nydals motion i hvad densamma afser ändring af 26 §

1 mom. i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster. Som emellertid

ett bifall till motionen i denna del torde kunna påkalla ändring

jemväl af andra med det afsedda momentet sammanhängande lagrum samt

det framför allt synes mig oegentlig!, om den utaf motionären åsyftade

rösträttsreform icke samtidigt komme att omfatta jemväl städerna samt

de landskommuner, hvilka välja samfäld! med angränsande städer, nödgas

jag formulera mitt yrkande i form af en skrifvelse i motionens syfte. Att

donna skrifvelse ej kan upptaga andra förhållanden än dem, som röra

landsbygden, härleder sig af motionens begränsning, Men skulle frågan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 40>

komma under Kong!. Maj :ts pröfning, lärer nog ett eventuel förslag;

komma att omfatta alla rikets församlingar utan åtskilnad mellan land

och stad.

Af det ofvan sagda framgår, att jag ej kunnat stanna vid att biträda

yrkandet i herr Olssons motion.

Herr Nydals motion, i hvad den afser ändring utaf 30 § 1 mom. af

ifrågavarande lag, vill jag för vinnande af tillämpning jemväl i förevarande

fall af den allmänna grundsatsen, att val böra, när så äskas, ske med

slutna sedlar, samt åstadkommande af öfverensstämmelse härutinnan med de

särskilda kommunalförordningarna i så måtto biträda, att jag jemväl i

denna del förordar aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i motionens syfte.

Hvad slutligen angår herr Segerdahls motion, finner jag den jemväl

böra i så måtto beaktas, att Riksdagen i anledning af de föråldrade former,

hvarunder rösträtten vid prestval för närvarande utöfvas, hör påkalla

utarbetande af förenklade och ej på tillfälliga pröfningar beroende bestämmelser

uti detta ämne.

Med föranledande häraf får jag hemställa:

l:o) att Riksdagen måtte i anledning af herrar

Olssons och Nydals förevarande motioner, den sistnämnda

i hvad densamma afser ändrad lydelse af 26 § 1 mom.

i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster, i

skrifvelse till Kongl. Maj it anhålla, det täcktes Kong!.

Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring af berörda lagrum, att i församling

å landet lika rösträtt vid prestval måtte tillkomma en

hvar röstberättigad person;

2: o) att i anledning af herr Nydals motion i öfrigt

Riksdagen i skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t

måtte för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

af 30 § 1 mom. i nyssberörda lag, att prestval,

der så äskas, skall förrättas med slutna sedlar; och

3 ro) att med föranledande af herr Segerdahls

motion Riksdagen jemväl hos Kongl Maj;:t i skrifvelse

anhåller om utarbetande af förenklade bestämmelser

angående tillvägagåendet vid prestval;

af herr Lindhagen, med hvilken herr Gussing samt, i hufvudsak,, herrar

F. Andersson och N. Nilsson instämt:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

21

»Enligt min uppfattning är det icke endast, såsom utskottet yttrar,

för känslan tilltalande, utan i all synnerhet af förnuftsgrunder påkalladt,

att de i kommunens angelägenheter röstberättigade medborgarne skola vid

prestval ega lika rösträtt. Förebild till en sådan valanordning eges jemväl

sedan år 1872 i nämndemansvalen, vid hvilka äfven derförinnan

sedan lång tid tillbaka tillämpats lika rösträtt. Uppenbarligen bar detta

valsätt ansetts ligga i uppdragets natur, då eu nämndeman, frånsedt andra

bestyr, dock eger såsom sin främsta uppgift att »i alla domar rätt göra ej

mindre den fattiga än den rika och döma efter Guds och Sveriges lag».

Att vid val af själasörjare eu lika hänsyn bör göra sig gällande, synes

mig ej kunna med framgång bestridas. Inför prestens uppgift att för alla

sina församlingsbor utan åtskilnad till person tolka den förra lagen böra

obetingadt träda tillbaka de timliga förhållanden, hvilka utskottet — äfven

detta i och för sig enligt min åsigt utan tillräckliga skäl — anser böra

föranleda dertill, att de förmögnare elementen tillerkännas ett större inflytande

vid valet. Det förtjenar i detta sammanhang äfven erinras derom,

att i Göteborgs församlingar tillämpas eu ännu utsträcktare rösträtt vid prestval

än den nu ifrågasatta, i det att rösträtt tillkommer hvarje man eller

qvinna, som uppnått 21 års ålder och är för sig sjelf mantalsskrifven,

dervid på sätt af ålder varit öflig! rösterna beräknas lika för alla i omröstningen

deltagande.

På dessa och de af herr Zetterstrand i öfrig! anförda skäl

instämmer jag i hans hemställan.»

Ilerr Rudebeck bar begärt få antecknadt, att han på grund af åtnjuter

ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Jemväl herr Leman bar velat hafva antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 32 Haft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.