Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 32 § värnpligtslagen. Till förberedande behandling af lagutskottet har hänvisats eu af herr Högstedt inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 68, af följande lydelse: »Tid 1899 års riksdag aflemnade jag i Andra Kammaren en motion

1902-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 32 § värnpligtslagen. Till förberedande behandling af lagutskottet har hänvisats eu af herr Högstedt inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 68, af följande lydelse: »Tid 1899 års riksdag aflemnade jag i Andra Kammaren en motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Ko 41.

1

N:o 41.

Ank. till Kiksd. kansli den 11 april 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 32 §

värnpligtslagen.

Till förberedande behandling af lagutskottet har hänvisats eu af herr

Högstedt inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 68, af följande lydelse:

»Tid 1899 års riksdag aflemnade jag i Andra Kammaren en motion

(n:o 24), som afsåg förändrad lydelse af 32 § i då gällande värnpligtslag.

För att i någon mån bereda de värnpligtige lindring i deras skyldighet

att årligen inställa sig till mönstring, hemstälde jag, att de till beväringen

hörande värnpligtige skulle, så snart ombyte af vistelseort inträffade,

genast derom skriftligen underrätta vederbörande kompanichef; dock att

de å sjömanshus inskrifna från sådan skyldighet befriades. De skäl, som

för denna min hemställan framhöllos, voro i hufvudsak dryga kostnader

och mången gång besvärliga resor till mönstringsplatsen m. m., äfvensom

de till mönsterbefälet utgående stora rese- och traktamentsersättningarne.

Lagutskottet, till hvilket motionen blifvit hänvisad, hemstälde, att

motionen ej måtte vinna Riksdagens bifall. Såsom skäl för denna hemställan

anför utskottet, att Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898 tillsatt en

komité med uppdrag att verkställa utredning, i hvad mån genom ändring

af värnpligtslagens bestämmelser antalet öfverträdelser af samma lag må

kunna nedbringas. Vid sådant förhållande och då komitén vid berörda

uppdrags fullgörande lärer få anledning taga under ompröfning, i hvad

mån och på hvad sätt lättnad må kunna beredas de värnpligtige enligt

32 § värnpligtslagen åliggande mönstringsskyldighet, vågar jag, sedan nu

Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 7 Sami. 33 Käft. (N:o 41). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

ny värnpligtslag vid sistlidet års riksdag blifvit antagen, men ingen förändring

i förberörda syfte blifvit vidtagen, åter framkomma med motion

i ärendet.

Utom hvad jag i min förra motion framhållit och äfven här i hufvudsak

återgifvit, vill jag nu endast, för att icke tala om den stora missbelåtenhet

med dessa mönstringar, som allmänt råder bland de värnpligtige

och deras anförvandter, framhålla det opraktiska med dessa mönstringar.

En värnpligtig inställer sig vid mönstringen på utsatt tid och ställe, uppger

sin bostad och adress. Dagarne efter eller kanhända dagen efter

mönstringsdagen flyttar han många kilometer från uppgifna bostaden till

en annan socken eller kanske till ett annat rullföringsområde. Hvad har

då vederbörande för gagn af att mönstringsdagen få veta hvar personen

bodde, då han dagen efter flyttat långt på annat håll?

Mig synes, att det borde vara tillfredsställande för vederbörande med

de skyldigheter till uppgifter, som enligt 33 paragrafen värnpligtslagen

åligga de värnpligtige. Utom detta erhålles ju för hvarje månad, från

vederbörande pastorsembeten, uppgift på ut- och inflyttade jemte deras

adresser. Likaledes erhålla vederbörande hvarje år från häradsskrifvarne,

efter socken vis förrättad mantalsskrifning, förteckning öfver alla

inom hvarje socken boende värnpligtige, upptagande deras namn, bostad

och adress.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsammast föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta:

l:o att 32 § i nu gällande värnpligtslag måtte upphöra att gälla,

samt, om detta bifalles,

2:o att erforderliga jemkningar måtte ske i de paragrafer af värnpligtslagen,

som till följd deraf kunna vara behöfliga.»

I motionen hafva tre Andra Kammarens ledamöter instämt.

Frågan om upphörande af den värnpligtig enligt 32 § värnpligtslagen

åliggande mönstringsskyldighet har tillförene vid flere tillfällen varit föremål

för behandling såväl inom Riksdagen som hos Kongl. Maj:t. Redan år

1894 anhöll sålunda Riksdagen, med anledning af i ämnet väckt motion,

i skrifvelse till Kongl. Maj:t om utredning, huruvida den i § 32 värnpligtslagen

stadgade mönstring med beväringen skulle kunna upphöra, och

af Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3

skulle utbytas mot ovilkorlig skyldighet att aflemna tillförlitlig''bostadsuppgift.

Kongl. Maj:t fann emellertid, sedan t. f. cbefen för generalstaben

i afgifvet utlåtande på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillråda den

ifrågasatta förändringen, skrifvelsen ej böra till vidare åtgärd föranleda.

I den af Ivongl. Maj:t år 1898 tillsatta komité för utredning bland annat,

i hvad mån genom ändring af värnpligtslagens bestämmelser antalet öfverträdelser

af samma lag skulle kunna nedbringas, kom frågan derefter å nyo

under bedömande. Komitén fann visserligen alltför stora betänkligheter

icke böra möta mot vidtagande uti ifrågavarande paragraf i värnpligtslagen

af den ändring, att skyldigheten att årligen inställa sig till mönstring eller

ock lemna bostadsuppgift icke vidare komme att gälla för de beväringsmän,

som tillhörde andra uppbådet, men betonade deremot vigten af mönstringsskyldighetens

bibehållande beträffande beväringens första uppbåd. År 1899

i ämnet väckta motioner blefvo på hemställan af lagutskottet af Riksdagen

afslagna. Yid sistlidet års riksdag slutligen var frågan föremål för pröfning

af det särskilda utskott, som till behandling förehade Kongl. Majrts

proposition om ny härordning och ny värnpligtslag m. in. Nämnda utskott

fann emellertid emot de af Kongl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande

bestämmelser i hufvudsak intet att erinra.

Lagutskottet anser sig ej heller för närvarande kunna tillstyrka bifall

till motionärens framställning. Att goda skäl tala för bibehållandet af

ifrågavarande mönstringar torde framgå redan deraf, att den omsorgsfulla

och ingående pröfning, bestämmelserna i detta ämne gång efter annan och

senast nästlidet år undergått, städse slutat dermed, att desamma lemnats

i hufvudsak orubbade. Förutom den betydelse, mönstringarna ega med

hänsyn till de värnpligtiges rullföring, synes den personliga inställelsen

vara af vigt särskildt derutinnan, att den stärker sambandet mellan de

värnpligtige och befälet samt hos de förre vidmakthåller uppfattningen om

deras egenskap af krigsmän, på samma gång som åt befälet gifves ökadt

tillfälle att lemna erforderliga upplysningar om de värnpligtiges tjensteställning

samt för dem klargöra hithörande frågor. Genom antagandet af

ny värnpligtslag och utfärdande i sammanhang dermed af ny inskrifningsförordning

har dessutom antalet af de förhållanden, om hvilka det vid

mönstringen åligger vederbörande befäl såväl att af de värnpligtige inhemta

som äfven att till dem meddela upplysningar, väsentligen ökats, liksom ock

på grund af tillkomsten af berörda författningar det blifvit särskildt behöflig!,

att vid sådant personligt sammanträffande mellan befäl och värnpligtige

kännedom ‘ meddelas och inhemtas om de sålunda genomförda förändringarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

i värnpligtsförhållandena. Mönstringarnes betydelse för försvarets ändamålsenliga

anordnande torde härigenom hafva blifvit större än förut. I allt

fall skulle det enligt utskottets mening icke vara välbetänkt att, innan

genom tillämpning af de nya bestämmelserna erfarenhet rörande deras verkningar

vunnits, i dessa bestämmelser företaga en ändring af den innebörd

motionären föreslagit.

Särdeles betungande torde för öfrigt de skyldigheter, som gällande

bestämmelser i detta hänseende ålägga de värnpligtige, icke gerna kunna

anses, då värnpligtig, som sådant föredrager, kan vinna befrielse från

inställelse vid mönstring genom att till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om

bostad och yrke. Sådan uppgift kan meddelas såväl muntligen som skriftligen,

och till underlättande af anmälningens fullgörande har i nuvarande

inskrifningsförordning uteslutits den förut gällande bestämmelse, att skriftlig

uppgift skulle vara på visst, särskildt betryggande sätt bestyrkt.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖR.

Reservationer

af herrar Bedelius, Sjöberg och Lindhagen, hvilka yttrat:

»Då den af utskottet åberopade pröfningen af ifrågavarande bestämmelser

endast synes afsett ett teoretiskt öfvervägande af ämnet, men de

upprepade klagomål öfver dessa bestämmelsers tillämpning, som framkommit

från åtskilliga orter, synas utvisa, hvad äfven af ledamöter inom

lagutskottet vitsordats, att ifrågavarande föreskrifter lemna rum för många

anmärkningar, hemställa vi

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 41.

5

att Riksdagen i anledning af förevarande motion

måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kong! Maj:t låta infordra utredning, i livad mån 32 §

värnpligtslagen i tillämpningen visat sig vara utan

betydelse eller föranleda missförhållanden, samt för

Riksdagen föreslå de lagförändringar, hvartill denna

utredning må föranleda»; samt

af herrar Zetterstrand, F. Andersson, N. Nilsson och Jönsson i fråga

om utskottets motivering.

Bih till Rikscl. Prat. 1902. 7 Sami. SS PLcift.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.