Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående registrering dels af centralföreningar, bestående af registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, dels ock af konsumtionsföreningar med syfte att sälja varor äfven till andra än föreningsmedlemmar.

1902-04-25 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:48, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående registrering dels af centralföreningar, bestående af registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, dels ock af konsumtionsföreningar med syfte att sälja varor äfven till andra än föreningsmedlemmar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

L

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1902, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående registrering dels af centralföreningar,

bestående af registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

dels ock af konsumtionsföreningar med syfte att

sälja varor äfven till andra än föreningsmedlemmar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 24, hvilken till

lagutskottet hänskjutits, anför herr H. Öhngren följande:

»’Att jordbruk icke lönar mödan’ är ett påstående, som ofta upprepas

icke allenast i Norrland, utan äfven i södra delarne af landet.

Dess bättre jäfvas detta påstående af erfarenheten, som bestämdt påvisat,

att jordbruk, ordnadt på sätt, som klimat, jordmån och de lokala

förhållandena betinga, för den stora massan af Sveriges inbyggare

lönar sig lika väl som någon annan sysselsättning.

Då så är förhållandet, och då idkandet af eget jordbruk af många

skäl måhända mer än något annat näringsfång bidrager till att dess

utöfvare blifva ett kraftigt och idogt slägte, som älska och värdera

fosterjorden och den torfva, hvarvid de äro fästa, så böra inga lofliga

utvägar försummas för att göra förhållandena så gynsamma som

möjligt för ett lönande jordbruk inom alla delar af landet, jemväl i

Norrland.

Bill. till Riksd. Prof.. 1902. 7 Sami. 40 Käft. (N:o 48.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Men för att jordbruk skall blifva lönande, behöfver jordbrukaren

en mängd varor till jordbrukets bedrifvande, och dessa bör han erhålla

i främsta rummet oförfalskade och dessutom till så billigt pris som möjligt.

Det är nu tyvärr så, att dessa nödvändighetsvaror, konstgjorda gödningsämnen,

frö och kraftfodermedel m. m., ofta äro förfalskade och underhaltiga,

och jordbrukaren måste skyddas härför.

Att Riksdagen redan allvarligt beaktat detta förhållande, framgår

af beslutet om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lagbestämmelser

vid handeln med konstgjorda gödningsämnen och beredda fodermedel

samt jemväl af herr Ivar Månssons i ämnet afgifna interpellation vid

- 1901 års Riksdag. Dessutom äro dessa varor onödigt d}^ra, beroende

derpå, att de passera för många mellanhänder.

Då dessa varor äfven börja att användas i Norrland i rätt stora

mängder, är det ett lifs vilkor för jordbruket derstädes, att jordbrukaren

erhåller sådana varor oförfalskade och till så billigt pris som möjligt,

och då derstädes i stort sedt endast finnas smärre jordbruk, kan detta

endast ske derigenom, att jordbrukarne bilda associationer eller föreningar,

som sedan sluta sig samman till större centralföreningar.

Inom Vesternorrlands län bär under de^senaste åren, förnämligast

på initiativ af länsagronomen d:r E. O. Arenander, bildats en mängd

iandtmannaföreningar med syfte:

att genom sammanslutning kunna anskaffa konstgjorda gödningsämnen,

kalk, kraftfodermedel, strömedel, utsäde och frö m. m. af bästa

beskaffenhet och till billigaste pris,

att söka på förmånligaste sätt ordna försäljningen af medlemmarnas

jordbruksalster, samt att på allt sätt arbeta för jordbrukets, boskapsskötselns

och binäringarnas höjande genom samarbete med länets hushållningssällskap

o. s. v.

Den omfattning, som dessa föreningar redan vunnit, visas deraf,

att vid 1901 års slut funnos inom länet 38 Iandtmannaföreningar med

likartade stadgar — inom de flesta socknarna i länet. Till dessa hörde

öfver 900 medlemmar, nästan uteslutande jordbrukare. Insatserna eller

grundfonden i dessa föreningar utgjorde öfver 9,000 kronor.

De gagnande resultat, som dessa föreningar åstadkommit, visas

bland annat deraf, att de gemensamt åt sina medlemmar under år 1901

anskaffat 286,100 kilogram konstgjorda gödningsämnen till 18,910 kronors

värde, att frö och utsäde anskaffats till öfver 9,000 kronors värde och

kraftfoder för öfver 5,000 kronor, allt, såsom kontrollanalyserna utvisa,

af bästa beskaffenhet.. (Se vidare bilaga n:o 1.)

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Detta, som ju blott är en ringa början och som gått utmärkt

trots de stora svårigheterna med de långa afstånden inom länet, bevisar,

att dessa landtmannaföreningar skulle kunna utgöra en mäktig häfstång

för befrämjandet af jordbruket, derest de under lagens skydd och hägn

skulle kunna vidare utvecklas genom sammanslutning till registrerade

centralföreningar eller landtmannaförbund — men vår nuvarande lagstiftning

för ekonomiska föreningar lägger tyvärr hinder i vägen för

registrering af sammanslutning af föreningar.

Hvarje särskild förening måste af praktiska skäl bestå af jemförelsevis

få medlemmar med likartade intressen inom ett begränsadt

område. För att emellertid i större omfattning kunna åstadkomma sakkunnig

och absolut nödvändig varukännedom och varukontroll, utan

att med nämnvärda kostnader betunga föreningarnas medlemmar, och

för att genom större inköp och försäljningar kunna förbigå mellanhänder

och sätta tillverkare och förbrukare i direkt beröring med hvarandra

— till fördel för båda parterna — så måste registrering här i laudet

lika väl som i Tyskland tillåtas för centralföreningar eller förbund af

ekonomiska föreningar. Detta är en fråga af allra största vigt för

föreningsväsendets utveckling i hela vårt land, och registrering bör tilllåtas

icke allenast för centralföreningar, som afse att befrämja jordbruket,

såsom anförda landtmannaföreningar, föreningar för smörtillverkningens

centralisering, föreningar för linberedning, för gemensam fröberedning

o. s. v., utan äfven för andra ekonomiska föreningar.

Hvilken vigt detta har för jordbrukets vidare utveckling, synes

mig framgå bland annat deraf, att utan att lagen skyddar systematiskt

ordnade sammanslutningar af registrerade mejeriföreningar till centralföreningar,

torde — såsom K. F. Lundin i sitt arbete om »smörtillverkningens

centralisering» antyder — det knappast vara möjligt att höja

den vigtiga, på de sista åren tyvärr nedgående smörexporten, ty alla

enskilda ansträngningar synas vara fåfänga, sä länge icke lagen skyddar

och befrämjar den kraft, som ligger i högsta måttet af sammanslutning.

Registrering af centralföreningar är äfven nödvändig lika så väl

som registrering af eu af enskilde bildad förening. Erfarenheten har

nemligen gifvit vid handen, att registrering af en ekonomisk förening

är ett hufvudvilkor för dennas fortbestånd och gagnande verksamhet.

Sak samma, som gäller samarbete emellan enskilda personer, bör naturligtvis

gälla samarbete emellan enskilda föreningar. Derför var det också

naturligt, att de ofvannämnda landtmannaföreningarna inom Vesternorrlands

län, som den 17 mars 1901 beslöto att bilda eu centralförening

eller ett förbund, på denna sammanslutning och de i enlighet med före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

ningslagen utarbetade stadgarne sökte registrering hos Konungens

befallningshafvande inom Vesternorrlands län. Registrering vägrades,

och häröfver anfördes besvär (se bilaga 2) hos Kongl. Maj:t, som emellertid

endast faststälde Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag (se bilaga

3).

Af denna Kongl. Maj:ts nådiga resolution framgår sålunda med

all tydlighet, att en registrering af en centralförening eller ett förbund,

bestående af registrerade landtmannaföreningar, här i landet på grund

af föreningslagen icke är tillåten. Häraf följer, som i anföida besvär

finnes antydt, en massa olägenheter, som omöjliggöra den önskvärda

utvecklingen af landtmannaföreningar, mejeriföreningar eller andra

ekonomiska föreningar, ty utan registrering kan styrelsen såsom sådan

i en dylik öentralförening icke tillvarataga de särskilda föreningarnas

ekonomiska intressen. Vill förbundsstyrelsen hyra en lokal, vill den

anställa personal för att sköta affärerna, hafva sådana aftal ej giltighet.

Träffar förbundsstyrelsen aftal om leveranser till de olika föreningarna,

så har sådant aftal ej giltighet. Brytes kontraktet af leverantören,

eller lemnar han underhaltiga varor, kan förbundsstyrelsen såsom sådan

icke inför domstol bevaka förbundets intressen o. s. v., då det ju enligt

§ 2 i gällande föreningslag hvarken kan »söka, kära eller svara», så

länge förbundet icke är registreradt.

Då den tyska föreningslagen af 1889 i flesta fall synes hafva

tjenat som förebild för den svenska föreningslagen af den 28 juni 1895,

så kan man vara så mycket mera förvånad öfver att i den svenska

föreningslagen icke återfinna denna vigtiga bestämmelse, då tyska lagen

tydligt tillåter en sådan kombinering af de olika föreningarna till stora

centralföreningar.

Uti d:r E. O. Arenanders reseberättelse till kongl. landtbruksstyrelsen

om »Inköpsföreningar för jordbruksförnödenheter i Tyskland»

finnes en afskrift af stadgarna till en sådan centralförening i provinsen

Sachsen (se utdrag i bilagan 4). Enligt samma källa (sid. 562) omfattade

denna centralförening vid 1896 års slut: 126 mejeriföreningar,

54 inköps- och försäljningsföreningar för jordbruksprodukter, 1 fruktförsäljningsförening,

2 bränneriföreningar med flere. Enligt samma

berättelse erfar man äfven, att, i Tyskland var den allmänna erfarenheten

den, att just denna kombinering af småföreningar i oändlighet

utgjorde, så att säga, qvintessencen i den nya tyska lagen af år 1889 —

som ju tjent vår föreningslag som mönster. När vi 6 år senare erhöllo

en liknande lag, var just denna hufvudsak utesluten — och hvarför?

Må hända våra lagstiftare icke då kunde förutse följderna af förenings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 5

lagens tillämpning i Sverige. Huru som helst, är det nu nödvändigt

att efter endast fyra års giltighet förändra lagen i ofvan antydd rigtning?

Just frånvaron af denna möjlighet af kombinering af flera små

föreningar med samma mål till centralföreningar har delvis redan fört

föreningsväsendet i vårt land på afvägar. — Eu liten förening har liten

omsättning och kan derför ej bereda sina medlemmar några nämnvärda

prisfördelar på samma gång varukännedom och affärsvana blifva mindre.

För att erhålla tillräckligt stor omsättning hafva derför flera föreningar

tillgripit den mot hela föreningsprincipen stridande åtgärden att sälja

äfven till utom föreningen stående, och härför hafva de, enligt hvad

tidningarne meddelat, äfven blifvit åtalade. Af denna orsak framlades

äfven i Riksdagen förra året en motion om rätt för så kallade konsumtionsföreningar

att sälja äfven till andra än egna medlemmar. Motionen

afslogs, och detta med rätta.

Dessa föreningar äro till för att befrämja jordbruks- eller likartade

företag, icke för att befrämja handelsföretag, och böra heller icke

uppmuntras dertill, ty då kan handelsvinst blifva hufvudsyftet i stället

för ett uteslutande befrämjande och underlättande af jordbruket.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, vågar jag härmed vördsamt

föreslå, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhåller, det

Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning behofvet af registreringsrätt

för ekonomiska centralföreningar eller förbund, bestående af inregistrerade

föreningar, som hafva till ändamål att befrämja jordbruket

eller andra näringar, samt att, med hänsyn till frågans ekonomiska betydelse

för den jordbrukande befolkningen, förslag till för ändamålet

erforderliga ändringar ai nu gällande lag om registrering af föreningar

för ekonomisk verksanmet skyndsammast måtte för Riksdagen framläggas.

»

Angående de i framställningen åberopade bilagorna tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Till gemensam behandling med förenämnda motion har utskottet

förehaft en likaledes inom Andra Kammaren afgifven och till utskottet

hänvisad motion, n:o 76, deri herr J. G. Pettersson i Södertelje hemställer,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj: t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån och under hvilka

vilkor registrering enligt lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet må medgifvas dels af s. k. konsumtionsföreningar med

syfte att sälja varor äfven till andra än dem, som af föreningarna äro

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

medlemmar, dels ock af ekonomiska föreningar, hvilkas medlemmar

sjelfva äro föi-eningar, samt för Riksdagen framlägga det förslag till

lagbestämmelser härom, hvartill förhållandena kunna anses föranleda.

Till stöd för denna motion anföres:

j>I en vid 1901 års riksdag afgifven motion (n:o 82) väckte jag

förslag om en sådan ändring af § 1 af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895, att registrering skulle

kunna ske jemväl af s. k. konsumtionsföreningar med syfte att anskaffa

förnödenheter såväl åt föreningsmedlemmar som åt utomstående personer.

Lagutskottet, som förklarade sig dela min i motionen uttalade

uppfattning om den kooperativa rörelsens stora betydelse för den sociala

och ekonomiska utvecklingen, hemstälde i anledning af motionen, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Magt taga under öfvervägande, i hvad mån och under hvilka vilkor

s. k. konsumtionsförening må medgifvas rätt att sälja äfven till andra

än dem, som af föreningen äro medlemmar, samt för Riksdagen framlägga

det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena kunna

anses föranleda. Lagutskottets berörda hemställan bifölls af Andra,

men afslogs af Första Kammaren, i följd hvaraf frågan för den gången

förfallit. Då jag emellertid af de under debatten i Första Kammaren

till stöd för afslaget åberopade skäl icke blifvit öfvertygad om obehöfligheten

eller skadligheten af en lagändring i det af mig påyrkade afseendet,

tillåter jag mig att i år å nyo draga denna fråga under Riksdagens

pröfning.

Till stöd för min förra motion i ämnet hade jag bland annat

åberopat, att Kongl. Maj:t i ett uppgifvet fall faststält en länsstyrelses

beslut att vägra registrering af en handelsförening med syfte att hufvudsakligen

till medlemmarne tillhandahålla lifsförnödenheter och andra

kuranta handelsvaror till moderata pris, enär § 1 af ifrågavarande lag

medgåfve registrering af förening för ekonomisk verksamhet med syfte

att uteslutande åt medlemmar anskaffa lifsmedel ro. m. I anledning

häraf gjordes under debatten i Första Kammaren gällande, att Kongl.

Maj:t genom den åberopade resolutionen icke frånkänt föreningar rätt

att sälja till andra personer än dem, som äro medlemmar af föreningen, utan

endast sagt, att förening icke får drifva bodhandel med andra varor än

dem, som medlemmarne sjelfva tillverka. För att kunna afgöra, huruvida

den ena eller den andra tolkningen är rigtig, torde det vara nödvändigt

att taga kännedom om ordalydelsen af ifrågavarande Kongl.

resolution. Den lyder sålunda:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

7

Afskrift.

Kongl. Maj:ts

nådiga resolution på de besvär, styrelsen för Norrahammars handelsförening

utan personlig ansvarighet i underdånighet anfört deröfver, att,

sedan klaganden hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län anhållit, att nämnda förening måtte varda registrerad i

enlighet med lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

den 28 juni 1895,

så har Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom resolutionen den

11 januari innevarande år, enär innehållet i :; § af de för föreningen

gällande stadgar, att föreningens ändamål vore att »hufvudsakligen till

sina medlemmar tillhandahålla lifsförnödenheter och andra kuranta handelsvaror

till moderata priser», enligt dess ordalydelse kunde komma i

strid med innehållet i 1 § af ofvannämnda lag, hvilken § medgåfve

registrering af förening för ekonomisk verksamhet med syfte att endast

åt medlemmar anskaffa lifsmedel m. m., funnit skäligt vägra den sökta

registreringen;

Gifven Stockholms slott den 20 april 1900.

Kongl. Maj:t har, sedan Kongl. Maj-.te befallningshafvande afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, låtit handlingarna i detta mål Sig

föredragas och finner icke skäl att göra ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

resolution.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigaste Kouungs och herres frånvaro

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

Resolution på underdåniga besvär af styrelsen för Norrahammars

handelsförening utan personlig ansvarighet i fråga om vägrad registrering

af föreningen.

Att här förut stående afskrift är lika lydande med det hos Kongl.

Maj:t i dess finansdepartement förvarade koncept till originalhandlingen,

betygar Stockholm och nämnda departement den 25 januari 1902.

Ex officio

(Stämpel)

G. Vilh. Smerling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Så vidt jag kan se, gifver resolutionens ordalydelse icke stöd åt

den inom Första Kammaren gifna tolkningen deraf; och den på samma tolkning

byggda afslagsmotiveringen torde således få anses sakna beviskraft.

Ett annat skål, som inom Första Kammaren anfördes mot den af

lagutskottet föreslagna skrifvelsen i ämnet till Kongl. Maj:t, var, att

ett utvidgande af handelsaffärerna »på lösa grunder» skulle öka den

illojala konkurrens, öfver hvilken landets köpmän ofta och med full

rätt beklagat sig. I anledning häraf må det visserligen medgifvas, att

konsumtionsföreningsrörelsen kan gifva upphof till s. k. illojal konkurrens.

Men äfven om så i enstaka fall skulle inträffa, torde denna omständighet

likväl ej utgöra ett giltigt skäl till strypande af hela den

kooperativa rörelsen, som i stort sedt måste erkännas vara till gagn

för samhället; och att fara för sådan strypning uppstår genom ett absolut

förbud för konsumtionsföreningar att sälja till icke medlemmar,

har jag i 1901 års motion visat. Äfven aktiebolagens omfattande rätt

att drifva handel och annan rörelse leder som bekant stundom till illojal

konkurrens, men icke torde man derför inom Första Kammaren vara

benägen att alldeles strypa aktiebolagsrörelsen. Den omständigheten,

att det i detta fall är fråga om tillgodoseende af hufvudsakligen de

mindre bemedlade samhällsklassernas ekonomiska intressen, torde icke

berättiga till vidtagandet af mera drakoniska åtgärder.

Till de skäl, som förut anförts såsom stöd för aflåtandet af en

skrifvelse till Kongl. Maj:t i ifrågavarande ämne, må äfven läggas det,

att omförmälda lagrum för närvarande tolkas olika af olika myndigheter.

En del länsstyrelser medgifva fortfarande, äfven efter det Kongl. Maj:ts

ofvan intagna resolution den 20 april 1900 fallit, registrering af konsumtionsföreningar

med syfte att sälja varor äfven till utomstående personer,

medan åter andra länsstyrelser vägra registrering af sådana

föreningar. En del myndigheter mottaga af konsumtionsföreningar

gjorda anmälningar till handelsregistret; andra myndigheter vägra mottaga

sådan anmälan af dylika föreningar, äfven om deras stadgar,utvisande

att syftet är att sälja varor till utomstående, blifvit af vederbörande

länsstyrelse registrerade.

Vid en del domstolar fällas styrelsemedlemmar i konsumtionsföreningar,

som sålt varor till utomstående, till dryga böter för olaga

handel; vid andra domstolar åter blifva sådana styrelsemedlemmar,

stälda under åtal för samma förfarande under enahanda förhållanden,

frikända. Äfven för att råda bot på den ovisshet, som sålunda härutinnan

råder, torde en omredigering af ifrågavarande lagrum vara önsklig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande No 48.

Men äfven i ett annat hänseende torde en utvidgning böra ske

af den i föreningslagen gifna ramen för ekonomiska föreningar. Under

de senaste åren har i vårt land vid mer än ett tillfälle inträffat, att

flere ekonomiska föreningar sammansluta sig till en centralförening —

länsvis eller för hela riket eller efter annan grund. Enligt den nuvarande

lydelsen af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

kan registrering af en dylik förening af föreningar icke ske, tv

lagen förutsätter tydligen, att medlemmarne af en ekonomisk förening äro

fysiska personer eller åtminstone att en del af medlemmarne äro sådana

personer. Då det emellertid ej lärer finnas tillräckliga skäl för att förvägra

föreningar, bestående endast af föreningar, den rättskapacitet,

som medgifvits fysiska personers föreningar, borde enligt mitt förmenande

i sammanhang med förut omhandlade frågor äfven utredas, under

hvilka vilkor och former registrering af dylika föreningsförbund skulle

kunna medgifvas. Lämpligt vore måhända, att den förberedande utredningen

af begge frågorna öfverlemnades åt den komité, som af Kongl.

Maj:t den 29 november 1901 erhållit uppdrag att utarbeta förslag till

lagbestämmelser angående den rättsliga ställning, som kan pröfvas böra

tillkomma annan förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet

till sin uppgift, m. m.»

1 båda föreliggande motioner har upptagits frågan om möjligheten

af registrering af sådana föreningar, hvilkas medlemmar sjelfva äro

föreningar. I den förra motionen ifrågasättes ändring af nu gällande

lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet i syfte att

registrering skulle medgifvas för centralföreningar eller förbund, bestående

af registrerade föreningar med ändamål att befrämja jordbruket

eller andra näringar, under det att i den senare motionen spörsmålet

behandlats mera allmänt.

§ 1 i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

den 28 juni 1895 är af följande lydelse: »Förening för ekonomisk verksamhet

med syfte

att åt medlemmarne anskaffa lifsmedel* eller andra förnödenheter,

eller

att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet, eller

att bereda bostäder åt medlemmarne, eller

Ptih. till Likså. Prof. 1902. 7 Samt. 40 Häjt.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande No 48.

att på annat dermed jemförligt sätt främja medlemmarnes intressen,

må, der den består af minst fem medlemmar samt i enlighet med

denna lag antagit stadgar och utsett styrelse, kunna, på sätt

nedan sägs, varda registrerad.»

För en förenings registrering förutsättes sålunda, att dess verksamhet

skall vara omedelbart rigtad på främjandet af dess medlemmars

ekonomi. Föreningen kan enligt sin natur ej hafva några egna ekonomiska

intressen. En förening, hvars medlemmar uteslutande eller hufvudsakligen

utgöras af registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

kan således icke anses vara af den beskaffenhet, att nämnda lag

derå eger tillämpning.

Utskottet anser emellertid de skäl, som af motionärerna åberopats

för en lagändring i syfte, att derigenom skulle beredas möjlighet att

vinna registrering äfven af sådan sammanslutning, som nu är i fråga,

vara fullt giltiga. Sammanslutning af registrerade landtmannaföreningar

med ändamål att genom uppköpande af erforderliga förnödenheter och

försäljning af jordbrukets alster för lokalföreningarnas gemensamma

räkning verka till båtnad för dessas medlemmar befordra utan tvifvel

ett särdeles vigtigt näringsintresse och böra från lagstiftningens sida

röna nödigt beaktande. Äfven inom andra näringslifvets områden kunna

fall lätteligen tänkas, då liknande sammanslutningar skulle visa sig

nyttiga. Skall emellertid det ändamål, som med desamma afses, kunna

i någon tillfredsställande mån vinnas, förutsättes uppenbarligen, att åtdem

beredes den tryggade ställning, som förenings registrering medför.

Några vådor af allmän eller enskild natur torde deraf icke vara att

befara.

Lagstiftningsåtgärder i nu berörda syfte synas sålunda vara angelägna.

För åstadkommande af sådana torde en framställning från

Riksdagen till Kongl. Maj:t dock icke vara erforderlig. Enligt upplysningar,

som kommit utskottet till hända, är nemligen frågan redan föremål

för Kongl. Maj:ts pröfning.

Då Kongl. Maj:t den 2 augusti 1901 i anledning af besvär

öfver Konungens befallningshafvandes i Vesternorrlands län resolution

den 15 april s. å., hvarigenom, på sätt i herr Öhngrens ofvanintagna

motion omnämnts, vägrats registrering af en sammanslutning utaf

åtskilliga registrerade landtmannaföreningar, icke fann skäl göra ändring

i berörda beslut, förordnade Kongl. Maj:t tillika, att handlingarna

i målet skulle öfverlemnas till justitiedepartementet för utredning af

frågan, huruvida icke skäl förelåge till sådan förändring i omförmälda lag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

att hinder för registrering af förening för ekonomisk verksamhet ej vidare

komme att möta i den omständighet, att såsom delegare i föreningen

inginge en eller flere andra föreningar. Inom lagbyrån har med anledning

häraf utarbetats ett förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 11, 23 och

50 §§ i lagen den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet. I förslaget har upptagits ett tillägg till 1 § af berörda

lag af innehåll, att hvad i samma § är stadgadt, skall gälla äfven

om sammanslutning af ofvan angifna art. I öfrigt innefattar förslaget

bestämmelser, som stå i samband med eller föranledas af berörda tilllägg.

Kongl. Maj:t har den 24 sistlidne januari besluta att öfver

nämnda lagförslag inhemta högsta domstolens yttrande, hvilket dock

ännu icke afgifvits.

Då sålunda Kongl. Maj:t ej blott egna! förevarande fråga sin uppmärksamhet,

utan äfven vidtagit bestämda åtgärder för densammas lösning,

kan utskottet, ehuru det som nämndt i allt väsentligt delar motionärernas

uppfattning, icke finna behöflig! eller lämpligt, att Riksdagen

nu gör någon framställning i ämnet.

I ofvanintagna motion af herr Pettersson hemställes derjemte,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån och under

hvilka vilkor registrering enligt lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet af s. k. konsumtionsföreningar med syfte att

sälja varor äfven till andra än dem, som af föreningarna äro medlemmar,

må medgifvas.

Berörda fråga var, såsom i motionen jemväl omförmäles, föremål

för nästlidet, års Riksdags pröfning. Lagutskottet tillstyrkte då Riksdagen

att i anledning af den väckta motionen göra framställning i ämnet

hos Kongl. Maj:t. Då emellertid berörda hemställan, som biträddes af

Andra Kammaren, ej bifölls af Första Kammaren, föranledde motionen

ej till någon åtgärd. Till stöd för sin förevarande hemställan anförde

nästlidet års lagutskott följande:

»Utskottet delar motionärens uppfattning om den s. k. kooperativa

rörelsens stora betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Erfarenheten särskilt i utlandet har nogsamt ådagalagt, att denna rörelse

besitter en ganska mäktig kraft att höja och förbättra de mindre

bemedlade samhällsklassernas ekonomiska ställning, och det vore att

önska, att äfven vårt land komme att tillgodogöra sig alla de fördelar,

som på denna väg kunna ernås. För sådant ändamål är det naturligtvis

i främsta rummet af vigt, att rörelsen ej mera än nödigt klaf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N;o 48.

bindes, utan får fritt utveckla sig så långt förhållandena det medgifva.

Såsom motionären påvisat, ligger en ganska kraftig hämsko mot konsumtionsföreningarnas

utveckling deruti, att de enligt gällande lag, sådan den

i aärkildt af Kongl. Maj:t meddeladt beslut ansetts böra tillämpas, sakna

rätt att sälja till andra personer än dem, som äro medlemmar af föreningen.

1 >erma begränsning af konsumtionsföreningens befogenhet medföritillämpningen

afseväraa svårigheter, särskilt då antalet föreningsmedlemmar är

mycket stort, och hindrar derjemte föreningsmedlemmarne att komma i

åtnjutande af de fördelar, som genom varuinköp i större mängd och lifligare

omsättning kunna erhållas. A andra sidan kan utskottet ej finna nu

angifna begränsning ovilkorligen vara af något oafvisligt behof påkallad.

Frågan, under hvilka vilkor konsumtionsförening må berättigas sälja till

icke medlemmar, tarfvar emellertid en närmare utredning, hvadan lämpligast

torde vara, att Riksdagen öfverlemnar frågan till Kongl. Maj:ts

ompröfning. Densamma kan då blifva föremål för öfvervägande i sammanhang

med ett annat spörsmål inom föreningslagstiftningen, som ,redan

blifv.it

till Kongl. Maj:t en skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

hvarigenom den rättsliga ställning, hvilken kunde pröfvas böra tillkomma

annan förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin uppgift,

måtte lämpligen regleras.»

Utskottet, som i frågan har samma uppfattning som 1901 års

lagutskott, hänför sig härutinnan till de skäl, som ofvan anförts.

Utskottet föranlåtes sålunda hemställa,

l:o att herr Öbngrens och herr Petterssons

ifrågavarande motioner, den sistnämnda i hvad densamma

afser frågan om registrering för sammanslutningar

af registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda; och

2:o att Riksdagen, i anledning af hvad i sistberörda

motion i öfrigt hemstälts, ville i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga

under öfvervägande, i hvad mån och under hvilka

vilkor s. k. konsumtionsföreningar må medgifvas rätt

att sälja äfven till andra än dem, som af föreningen

äro medlemmar, samt för Riksdagen framlägga det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o .

förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållan

dena anses föranleda.

Stockholm den 25 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

Reserv ation

mot utskottets hemställan under 2:o af herrar Hasselrot, Hedenstierna

och Bremberg.

Särskilt yttrande

af herr Lindhagen, med hvilken herr Zetterstrand instämt:

»I anledning af en vid 1900 års riksdag väckt motion om eu

samverkan till åstadkommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande

civillagar för de tre skandinaviska länderna, aflät Riksdagen en

skrifvelse i syfte att ett dylikt arbete lämpligen till en början borde upptagas

på obligationsrättens område. Efter åtskilliga förhandlingar har nu

denna sak kommit i gång, och de första gemensamma sammanträdena,

som nyligen egt rum mellan delegerade från alla tre länderna, lära

gifvit synnerligen goda förhoppningar om ett enigt och fruktbart samarbete.

Den misströstan, som en eller annan möjligen hyst om dessa arbetens

framgång, bör sålunda nu på alla håll vika för en tillitsfull sträfvan

att med tiden göra något stort af denna sak.

I sammanhang med denna fråga fästes emellertid uppmärksamheten

på det beklagliga förhållandet, att det skandinaviska samarbete,

som i anledning af en tidigare riksdagsskrivelse egt rum på den speciella

handelsrättens område, icke fått omfatta bolagsstiftningen, i det

att i Sverige år 1895 utfärdades nya lagar i detta ämne utan att, såsom

det synes, ens en tanke uppstått att äfven här åstadkomma en samBth.

till Likså. Frot. 1902. 7 Sand. 40 Flöjt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

verkan. De upprepade motioner om ändring i vissa delar af berörda

lagstiftning, som nu alltjemt framkomma, likasom äfven den omständigheten,

att en särskild komité tillsatts för att utarbeta förslag till lagstiftning

äfvensom andra föreningar än sådana, som drifva ekonomisk

verksamhet, leder tanken till upptagande af den frågan, huruvida ej en

allmän revision af den svenska bolagslagstiftningen lämpligen borde i

den närmaste framtiden ega rum i syfte att åstadkomma öfverensstämmande

stadganden med Norge och Danmark, i hvilka länder hitintills

endast förslag till ny lagstiftning på detta område föreligger.

I sammanhang med behandlingen af förevarande ärende, deri jag

instämt i utskottets hemställan, vill jag derför tillika begagna tillfället

ifrågasätta, huruvida ej vid sidan om det pågående arbetet för åstadkommande

af lika lagstiftning mellan de nordiska länderna inom vissa

delar af den allmännare civilrätten äfven borde upptagas ett arbete för

vinnande af lika lagstiftning om bolag och föreningar.»

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTID TRYCKERI, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.