Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 50

1902-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:50, Lagutskottets Utlåtande N:o 50

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

1

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående klyfning och styckning af samt afsöndring

från lotshemman af skattenatur.

Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit eu af herr

E. G. H. Åkerlund inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 105, hvari

anförts följande:

»I § 30 af lagen den 27 juni 1896 om hemmans klyfning, egostyckning

och jordafsöndring är stadgadt, att genom samma lag ändring

ej göres i hvad om lotshemman af krono- eller skattenatur är särskildt

stadgadt, och enahanda bestämmelse återfinnes i äldre författningar om

hemmans klyfning och jordafsöndring, deribland kongl. förordningen den

19 december 1827, den äldsta i detta ämne befintliga författning.

Lagen den 30 december 1898, angående ändring i ofvan åberopade

lagrum, gör ej heller någon ändring i denna bestämmelse, utan afser

endast rekognitionshemman.

Granskar man nu hvad åberopade lagbestämmelse innehåller, så finner

man, att de inskränkningar, som äro gällande i afseende å rättigheten

att stycka lotshemman af krono- och skattenatur, återfinnas i fråga om

skattehemmanen i kongl. förvaltningen af sjöärendena samt kongl. kammarkollegii

kungörelse den 15 september 1823, grundad å kongl. brefvet

den 19 augusti samma år, och, hvad lotshemmannen af krononatur

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 42 Häft. (Näs 50, 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

angår, i kongl. förordningen den 9 juli 1862 angående lotshemman och

boningsplatser för lotsar. 1 den förra författningen medgifves skatteköp

af kronolotsheminan, dock endast för lotsar, och andra åboer än sådana

torde då. ej heller hafva funnits å dessa hemman, dock under vilkor att

skatterättigheten ginge förlorad, om lotsningsskyldigheten ej fullgjordes,

och att sådana kronohemman och lägenheter icke finge klyfvas eller mindre

delar derifrån afsöndras.

I ofvan åberopade kongl. förordning stadgas i § 2 mom. 6, att kronolotshemman

ej få klyfvas, hvarjemte i § 4 upprepas det i kongl. förordningen

och reglementet den 16 maj 1827 § 161 meddelade stadgande,

att gamla lotshemman, som af ålder varit skatte, och de, som blifvit till

skatte sålda, skola fortfarande som förut fullgöra sina lotsskyldigheter,

derför skatterättigheten är borgen.

Någon tillämpning af bestämmelsen, att skatterättigheten skall vara

borgen för lotsskyldighetens fullgörande och således förloras, om lotsningen

ej fullgjordes, torde i ytterst få fall hafva förekommit och kan

åtminstone numera ej ifrågakomma. De flesta lotshemman i Stockholms

län äro antingen af frälsenatur eller ock sådana, som varit skatte innan

de blefvo lotshemman, och å dessa äro enligt faststälda överenskommelser

särskilda boningsplatser likasom å frälsehemman åt lotsarne afsätta, men

dock finnas mångenstädes i landet sådana lotshemman, som varit kronolotshemman

och skattesålts efter 1823 och hvilka således ej få klyfvas

och hvarifrån egostyckning eller jordafsöndring ej heller får ske. Af denna

egenskap äro bland andra tre mantal Tjockö i Stockholms, Jolö n:o 1

i Blekinge, Iduinlevik i Nyköpings, Tovrö och Idö i Kalmar och Björkö i

Göteborgs län m. fl.

Ifrån åtskilliga af dessa hemman begäres ofta jordafsöndring, men

Konungens befallningshafvande, kammarkollegium och Kongl. Maj:t

hafva sammanstämmande, med afseende å skatteköpebrefvens innehåll, afslagit

sådana ansökningar. Om nu, såsom afsedt var, den genom 1823

års författning i sammanhang med beviljande af rättigheten till skatteköp

af kronolotsheminan i ämnet stadgade inskränkning, så länge hemmanen

egdes af lotsar, var till förmån för dessa eller lotsväsendet, så är förhållandet

numera motsatt.

I de flesta fall egas skattelotshemmanen af andra personer. Af

Tjockö lotshemman t. ex. tillhöra numera endast några få heinmansdelar

lotsar.

Aro nu andra personer än lotsar egare af de ifrågavarande hemmanen,

och klyfning, styckning eller afsöndring af dessa hemmansdelar ej

får ega rum, så försvårar detta förhållande gifvetvis för lotsarne tillfälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

3

att förvärfva boningsplatser. Lotsarne äro nemligen då hänvisade att antingen

köpa en ostyckad heminansdel eller ock förvärfva nyttjanderätt till

mark på viss tid och nödgas under sådana osäkra eganderättsförhållanden

uppföra åbyggnader åt sig.

Äro åter lotsarne egare till hemmansdelarne, så är det gifvetvis för

dem ock en fördel att kunna till andra personer afyttra mindre områden,

hvarå efterfrågan är stor, åtminstone i Stockholms skärgård.

På dessa skäl tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen i skrifvelse till

Kongl. Maj:t ville anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t låta utarbeta och förelägga

Riksdagen förslag till de ändringar uti gällande lag och författningar,

hvilka kunna finnas erforderliga för att samtliga egare af lotshemman

af skattenatur må komma i åtnjutande af samma rätt att sina

hemman klyfva, stycka och derifrån afsöndra jord, som öfriga enskilda

jordegare enligt lagen af den 27 juni 1896.»

I förestående motion har herr C. Sandquist instämt.

Den genom äldre författningar meddelade bestämmelsen, att skatteköpta

kronolotshemman icke få klyfvas eller afsöndringar från dem verkställas,

har, enligt hvad äfven motionären omförmält, lemnats orubbad af

gällande lagstiftning angående hemmansklyfning och jordafsöndring, och

hvad sålunda finnes stadgadt torde ega motsvarande tillämpning i fråga

om det på senare tider införda institutet egostyckning. Nämnda hemman

intaga alltså i förhållande till andra under enskild eganderätt varande

hemman härutinnan en undantagsställning, hvilken lärer ega sin förklaring

i hänsyn till de dessa hemman åliggande särskilda förpligtelse!’ till det

allmänna. För afgörande, huruvida detta undantag fortfarande bör ega

bestånd, eller om detsamma, såsom motionären ifrågasatt, numera må

kunna upphöra, torde det derför i främsta rummet vara af vigt att tillse,

i hvad mån på berörda hemman hvila några allmänna bördor, hvilkas utgående

skulle kunna äfventyras, derigenom att dylika styckningsåtgärder

medgåfves.

4 § i förordningen angående lotshemman och boningsplatser för

lotsar den 9 juli 1862 innehåller beträffande de skyldigheter, som åligga

lotshemman af skattenatur, följande:

»1. Kronans gamla lotshemman, som af ålder varit skatte, äfvensom

de, hvilka sedermera blifvit till skatte försålda, böra hädanefter, såsom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

förut, sina skyldigheter för lotsningens besörjande fullgöra, hvarför skatterättigheten

alltid är borgen.

2. Skulle, efter skedd anmälan af vederbörande distriktschef, lots
direktören

pröfva egaren af sådant hemman icke sjelf vara till lots tjenlig,

skall samme egare, vid skatterättighetens förlust, till lotsningens förrättande

anskaffa vederbörligen examinerad och skicklig lots; ankommande likväl

på lotsdirektören att, om den af skatteegaren föreslagne finnes oduglig,

annan tjenlig lots utse och förordna---

3. Uti det i förestående mom. 2 förutsatta fall åligger skatteegaren

att ej mindre åt den antagne lotsen på något vid sjökusten beläget och

beqvämt ställe uppsätta en stuga med nödiga uthus, förse honom med

mulbete för en ko samt tillåta honom att på egorna hemta vedbrand och

nyttja fiske till husbehof, än ock i öfrig! lemna lotsen sådana förmåner,

som för dennes utkomst af vederbörande Vår Befallningshafvande, sedan

distriktschefen blifvit hörd, pröfvas oundgängliga, allt emot de friheter

och förmåner, skatteegaren för lotsningens skull åtnjuter; börande, i händelse

härvid värdet af de lotsen tilldelade förmåner befinnes öfverskjuta

värdet af lotshemmansfriheterna, ersättning för sådant öfverskott skåtteegaren

af lotsverkets medel tillerkännas. — —».

Af berörda stadganden lärer framgå, att ifrågavarande hemman, oafsedt

huruvida de innehafvas af lotsar eller icke, fortfarande till lotsverket

hafva åtskilliga förpligtelser, för hvilkas fullgörande skatterättigheten är

borgen. Den möjligheten, att genom försummelse af dessa åligganden skatterättigheten

skulle kunna förvei’kas, torde ej heller, såsom motionären antagit,

vara utesluten, och om någon tillämpning af bestämmelsen härom

under senare år icke förekommit, lärer sådant hafva berott derpå, att

vederbörande lotshemmansegare icke gjort sig skyldige till någon tredska,

på grund af hvilken dylik åtgärd varit erforderlig.

För fullgörandet af nämnda förpligtelser utgör det oförnekligen en

ganska stor trygghet, att i fråga om lotshemman klyfning, styckning eller

afsöndring icke får ega rum. Hvad afsöndringar vidkommer, taga desamma

icke del i de allmänna bördor, som åligga stamhemmanet, och

dettas förmåga att utgöra dylika bördor nedsättes sålunda i den mån afsöndringar

verkställas. Klyfning eller styckning af ett hemman åter innebär

visserligen icke, att någon hemmansdel frigöres från deltagande i hemmanets

skyldigheter till det allmänna, men uppenbart är i allt fall, att det

blir förenadt med större svårigheter och besvär att utkräfva dessa skyldigheter,

om desamma fördelas på skilda fastighetslotter. Särskild! skulle

det för vederbörande lotsar vara en väsentlig olägenhet, om de skulle nödgas

vända sig till ett flertal delegare i hemmanet för utfående af de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 5

naturaprestationer, medelst hvilka lotsheinmansskyldiglieterna oftast fullgöras.

Vid jemförelse med de fördelar för lots verket, som den nuvarande

anordningen alltså innebär, torde någon vidare betydelse icke böra tillmätas

det af motionären åberopade förhållandet, att i de fall, då andra än

lotsar äro egare af ifrågavarande hemman, förbudet mot klyfning, styckning

eller afsöndring kan medföra svårighet för lotsarne att förvärfva egna

boningsplatser. De i ämnet meddelade bestämmelserna afse nemligen att

sätta lotsverket i stånd att bereda i tjenst varande lotsar bostäder och

andra förmåner, men icke att lemna lotsar tillfälle att med eganderätt förvärfva

bostadslägenheter för sig och sina efterkommande. I många fall,

då lotsars barn icke fortsätta i samma yrke, skulle dylika upplåtelser under

eganderätt kunna försvåra anskaffandet af lämpliga bostäder åt tjenstgörande

lotsar. Någon större vigt lärer ej heller böra tillerkännas den af motionären

likaledes framhållna omständigheten, att det för lotsar, som äro

egare af lotshemman, skulle vara fördelaktigt, om de finge bereda sig inkomst

genom försäljning af jordområden från hemmanen. En sådan fördel

är icke med dessa hemman åsyftad, och dylik försäljningsrätt kan icke

utan olägenhet medgifvas.

Så länge lotsväsendet är ordnadt efter samma grunder som nu, samt

anskaffningen och aflöningen af lotsar fortfarande står i nära beroende af

lotshemmansinstitutionen, torde förberörda stadganden sålunda från det

allmännas synpunkt vara förtjenta af att bibehållas. En annan fråga,

hvilken icke nu föreligger, är, huruvida ej i sammanhang med förändrade

anordningar beträffande lotsväsendets organisation lotshemmanen borde i

förevarande hänseende likställas med andra hemman.

Det har för öfrigt förekommit, att befrielse från lotsningsskyldigheten

på vissa vilkor blifvit. i administrativ ordning medgifven, i samband

hvarmed ofvan berörda undantagsbestämmelser torde hafva upphört att ega

tillämpning för de sålunda frigjorda hemmanen.

På ofvan anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.