Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl

1902-05-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:51, Lagutskottets Utlåtande N:o Öl

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl

>’:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag

innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa

bolag, dels till lag angående ändring af vissa paragrafer

i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af

herr Unger inom Första kammaren väckt motion, n:o 17, af följande lydelse:
»I

fråga om utländsk undersåtes rätt att i riket förvärfva och besitta

fast egendom finnes i kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829 stadgadt,

som följer:

Utländsk undersåte, som icke erhållit svensk medborgarerätt, är

icke berättigad att i riket förvärfva och besitta fast egendom, utan att

han dertill undfått Kongl. Maj:ts tillstånd; i följd hvaraf uppbud och fasta

derå för sådan utländsk man icke må beviljas.

Och i fråga om utländings rätt att i riket idka grufdrift stadgas

i 68 § kongl. grufvestadgan den 16 maj 1884, sådant detta lagrum lyder

i lagen den 20 oktober 1899:

68 §. Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller

ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift; och

skall för ty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande

kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan verkan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

7

till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt afseende; dock

att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet i fråga om fyndighet

eller grufiä,genhet, som på grund af äldre, behörigen förvärfvad

rättighet af utländing innehafves.

Men detta oaktadt innefattar lagen om handelsbolag och enkla bolag

den 28 juni 1895 eller lagen om aktiebolag af samma dag icke något

förbud för utländing att, i hvad utsträckning som helst, vara delegare i

bolag, som i riket ega fastighet, eller idka grufdrift.

Att lagen sålunda å ena sidan förbjuder utländing att utan Konungens

tillstånd i riket förvärfva och besitta fast egendom äfvensom att

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift,

men å andra sidan genom bolagslagarne lemnar utländing vägen öppen

att, såsom bolagsman, innehafva och bruka fastighet och idka grufdrift,

lärer väl få anses såsom en inkonseqvens och en ofullständighet i lagstiftningen,

så vidt detta ämne angår.

Väl är det, beträffande förvärf af fastighet, sant, att utländingar,

änskönt de äro delegare i bolag, som eg a fastighet, icke under några

förhållanden kunna utan Konungens tillstånd åt sig personligen förvärfva

eganderätt till och vinna lagfart å fast egendom i riket, men såsom bolagsmän

hafva de dock sina intressen dermed förbundna, hvadan dessa

deras intressen ock kunna i samma mån, som om utländsk undersåte till

fastigheten hade eganderätt, vålla kollision med främmande makter, hvilken

eventualitet utgör ett bland de vigtigaste skälen emot utländingars

obegränsade förvärf af svensk fast egendom eller grufva.

Då staten under sådana förhållanden bör hafva i sin hand att genom

Konungen bestämma gränserna för slikt förvärf, men staten till följd

af lagstiftningens ofvan anmärkta ofullständighet i det hänseendet stält

sig maktlös, synas giltiga skäl föreligga att genom förbud för utländing

och bolag, hvaruti utländing är delegare, att utan Konungens tillstånd

förvärfva del i bolag, som i Sverige ega fastigheter eller grufvor, göra

lagen i det hänseendet effektiv.

I sammanhang härmed och för att lättare kunna kontrollera dessa

förhållanden och bättre stänga de vägar, på hvilka utländingar med stöd

af aktiebolagslagen hittills ohindradt kunnat blifva intressenter i bolagsfastigheter

och grufvor, samt hufvudsakligen för att motverka inom landet

allt mer förekommande aktievingleri, torde — jemte stadgande, att

aktiebref ovilkorligen skola ställas till viss man — bolag böra allmänligen

förbjudas att utan Konungens tillstånd förvärfva del i aktiebolag,

och det så mycket hellre, som de bolagsordningar, hvilka numera icke af

Konungen pröfvas och fastställas, till äfventyra kunna sätta majoriteten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

inom ett bolag i tillfälle att, med missbruk af sin makt och förtryck af

minoriteten, kasta bolaget — stundom i trustsyfte — in i andra bolags

affärer, ofta nog af helt annan art än hufvudsakliga föremålet för det

förra bolagets affärsverksamhet.

Till följd häraf erfordras åtskilliga här nedan närmare angifna lagändringar.

Vidare och då stadgandet i 9 § af lagen om aktiebolag, att stiftarne

skola vara här i riket bosatte och till antalet minst fem, jemfördt

med föreskrifterna i 11 § af samma lag, att stiftarne kunna sjelfva öfvertaga

samtlige aktierna och att bolaget genom aftal derom skall anses

bildadt, samt i 40 §, att ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt

svensk eller norsk undersåte, der ej för särskild! fall Konungen medgifva’,

att styrelsen må till viss del, dock högst en tredjedel af hela antalet,

bestå af främmande undersåtar eller å utrikes ort bosatta svenska

eller norska undersåtar, icke står väl tillsammans med den allmänt gängse

och välgrundade seden att till ledamöter i aktiebolags styrelse välja endast,

eller mestadels, aktieegare, synes 9 § böra, på sätt här nedan angifves,

ändras, i syfte att för behörighet att vara stiftare fordras samma

qvalifikationer, som i 40 § bestämmes för ledamöter af aktiebolags styrelse,

nemligen att de skola vara här i riket bosatte svenske eller norske

undersåtar, och det med så mycket större skäl, som sådan inskränkning

i utländings befogenhet såsom stiftare af aktiebolag lärer få anses jemväl

ur förut angifna synpunkter välbetänkt.

Nu skulle måhända häremot kunna invändas:

dels att en lag om förbud för utländsk undersåte och för bolag,

hvari sådan har del, att utan Konungens tillstånd förvärfva fast egendom

eller grufva, eller andel i bolag, som deri har del, icke träffar några

af de många så beskaffade förvärf, som redan egt rum;

dels att ett sådant stadgande och allmänt förbud för bolag att utan

Konungens tillstånd förvärfva andel i aktiebolag skulle föranleda en sådan

mängd underdåniga ansökningar, att pröfning af dem alla blefve för

regeringen allt för betungande, hvarförutom allmänt förbud för bolag att

förvärfva del i aktiebolag och för utländing att bilda aktiebolag skulle till

skada för affärslifvet hämma nyttig företagsamhet;

dels äfven att det vid bolags ansökningar hos underdomstolarne om

lagfart å bolagsegendom eller hos vederbörande bergmästare om mutsedel

eller utmål blefve, i synnerhet för aktiebolag, svårt och besvärligt att

styrka, att, derest bland delegarne funnes någon utländsk undersåte, denne

undfått Konungens tillstånd till delaktighet i bolaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

9

Härvid må dock erinras:

att, om än utländske undersåtars redan gjorda förvärf af andelar i

bolag, som ega fastigheter och grufvor, måste framgent få gälla hvad

de kunna för nuvarande utländske delegare och deras laglige arfvingar,

allt hvad som nu mera i omförmäldt hänseende kan för framtiden ernås

dock skulle genom ett stadgande i här angifvet syfte vinnas;

att den befarade mängden af ansökningar om utländingars och

bolags andelsförvärf i bolag torde, derest farhågan skulle befinnas

grundad, få anses utgöra bevis för nödvändigheten af föreslagna stadganden

derom, och för öfrigt lära dessa ansökningar ej blifva vidlyftiga

eller svåra att afgöra, och icke heller synes, hvad särskildt angår

Konungens pröfning om bolags förvärfvande af andel i aktiebolag, någon

som helst anledning förefinnas för antagande, det denna pröfning skulle

komma att utöfvas på sådant sätt, att nyttig ekonomisk företagsamhet

hämmades, likasom sådan företagsamhet helt visst icke heller komme

att till skada för svenskt affärslif hämmas genom förbud för utländske

undersåtar att upprätta stiftelseurkunder till svenska aktiebolag; hvaremot

för visso skulle derigenom förhindras åtskilligt jobberi och dylikt

ofog, som icke minst under senare åren bedrifvits i landet allt från

och med Skåne till och med Norrbotten, i hvilket hänseende många

exempel, om det vore med skyldig grannlagenhet förenligt, här skulle

kunna anföras; samt

att vid bolags ansökningar om lagfart å bolags egendom eller

om mutsedel eller utmål någon svårighet icke torde möta att på grund

af registerbok eller genom intyg af vederbörande bolagsstyrelse visa,

att utländsk undersåte ej vore delegare i bolaget, eller, om så vore

förhållandet, att behörigt ''tillstånd till delaktighet i bolaget meddelats.

Under åberopande af hvad sålunda är vordet anfördt — och med

erinran, att någon ändring i sammanhang härmed icke lärer erfordras,

vare sig i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886, enligt

hvilken lag samtlige delegare i sådant bolag skola vara svenske medborgare,

eller i lagarne om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den

28 juni 1895, och om jernvägsaktiebolag den 5 mars 1897, hvilka lagar

i de stycken, hvarom här är fråga, hänvisa till aktiebolagslagen — vågar

jag härmed vördsamt föreslå, det Riksdagen för sin de! måtte antaga följande

lagar:

Bill. till Riksd. Prat. W02. 1 Samt. 42 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

l:o.

L a g.

Hvad i kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829,sådant detta lagrum lyder

i lagen den 20 oktober 1899, finnes stadgadt angående förbud för utländsk

undersåte att i riket inmuta mineralfyndighet äfvensom att utan Konungens

tillstånd i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva eller bearbeta inmutad

mineralfyndighet eller idka grufdrift, skall ega tillämpning jemväl

å bolag, hvari utländsk undersåte är delegare, och må sådant bolag icke

heller utan Konungens tillstånd ingå såsom delegare i annat bolag, som

i riket eger fast egendom eller inmutad mineralfyndighet eller'' idkar

grufdrift.

2:o.

L a g.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 8, 9, 19 och 28 §§ af lagen om

aktiebolag den 28 juni 1895 skola erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

1 §. De, som vilja med tillskott

af penningar eller gods idka

verksamhet i bolag, utan att för

deraf uppkommande förbindelser ansvara

med mera, än en hvar tillskjutit

eller, efter bestämmelserna i

denna lag, är pligtig tillskjuta, ega

att bilda aktiebolag.

Aktiebolag skall, på sätt nedan

sägs, registreras.

4 §. A aktierna skola utfärdas

bref, angifvande ordningsnummer

å den eller de aktier, hvarå de lyda.

Aktiebref skall ställas till viss man,

Föreslagen lydelse:

1 §. De, som vilja etc. — —

att bilda aktiebolag.

1 aktiebolag må ej, då det bildas,

eller sedermera, annat bolag såsom

aktieegare ingå, der ej Konungen

dertill lemnar särskild! tillstånd.

Sker det, vare utan laga verkan.

Aktiebolag skall — —--

— — —^— .— — — registreras.

4 §. A aktierna skola etc. —

hvarå de lyda.

Aktiebref skall ställas till viss

man.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

11

Nuvarande lydelse:

der ej Konungen för särskild! fall

medgifver, att aktiebrefven må ställas

till innehafvare!).

Ej må aktiebref utgifvas, innan

bolaget registrerats och full betalning

blifvit erlagd för den eller de

aktier, hvarå brefvet lyder.

Utgifves dessförinnan bevis om

rätt att vinna delaktighet i bolaget

(promess) eller om verkstäld inbetalning

å aktie (interimsbevis, interimsqvitto),

skall sådant bevis ställas

till viss man.

8 §. De, som vilja stifta aktiebolag,

skola upprätta en stiftelseurkund.

Denna skall angifva:

1) föremålet för bolagets verksamhet;
2)

den ort, der bolagets styrelse

skall hafva sitt säte;

3) aktiekapitalet eller, der aktiekapitalet

skall kunna, utan ändring

i bolagsordningen, bestämmas till

lägre eller högre belopp, minimikapitalet

och maximikapitalet;

4) å hvilket belopp aktie skall

lyda, samt huruvida aktiebrefven

skola ställas till innehafvaren eller

till viss man;

5) huruvida alla aktier skola

medföra samma rätt, samt, i annat

fall, till hvilket belopp aktier med

företrädesrätt må kunna utgifvas

och hvilket företräde de skola medföra

;

6) huru styrelsen skall sammansättas

och grunderna för dess beslutförhet;
-

Föreslagen lydelse:

Ej må aktiebref etc. — —- —

— — — — — — brefvet lyder.

Utgifves dessförinnan etc. — —-

— — skall jemväl sådant bevis

ställas till viss man.

8 §. De, som vilja etc. — —

stiftelseurkund. Denna skall angifva

:

1) föremålet etc. — — — —

2) den ort etc. —- — — — —

3) aktiekapitalet etc. — — —

4) ä hvilket belopp aktie skall

lyda;

5) huruvida etc. —- ■— — —

6) huru styrelsen etc. — — -—

7) huru många etc. — — —

8) huru kallelse etc. — —• —

9) grunderna för etc. — — —

10) den ordning etc. — —• -—

— — teckningen åligger.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Nuvarande lydelse:

7) huru många revisorer skola

utses för granskning af styrelsens

förvaltning;

8) huru kallelse till bolagsstämma

skall ske och andra meddelanden

bringas till aktieegarnes kännedom;

9) grunderna för utöfvande af

rösträtt och fattande af beslut å

bolagsstämma, så vidt de skola afvika

från hvad härom linnes i 33

och 34 §§ föreskrifvet;

10) den ordning, hvari aktietecknare

bör fullgöra hvad honom

på grund af teckningen åligger.

9 §. Stiftarne skola vara här

i riket bosatte och till antalet minst

fem.

19 §. Ansökning om aktiebolags

registrering skall af dess styrelse

göras.

Sådan ansökning skall innehålla

ej mindre uppgift å styrelseledamöternas

fullständiga namn äfvensom

om deras nationalitet och hemvist,

än ock, der bolagets firma ej skall

tecknas af styrelsens alla ledamöter

gemensamt, uppgift å den eller dem,

som äro berättigade att teckna firman,

samt vara åtföljd af:

1) två med styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

till rigtigheten styrkta exemplar

af bolagsordningen;

2) protokoll vid sammanträde

med aktieegarne, utvisande, att bolagsordningen

blifvit antagen och

styrelse utsedd;

Föreslagen lydelse:

9 §. Stiftarne skola vara här i

riket bosatte svenske eller norske undersåtar

och till antalet minst fem.

19 §. Ansökning om etc. —

— — — — — — — — göras.

Sådan ansökning etc. — — —

— — — — — — — åtföljd af:

1) två etc. — — — — — —

2) protokoll vid etc. — — —

3) en af etc. —--— —

4) bevis om tillstånd, som efter

ty i 1 eller 40 § sägs, må vara af

Konungen meddeladt. Dessutom etc.

der stiftarne öfvertagit etc. —

— — — — — — — — intagen,

samt

der stiftarne ej öfvertagit etc.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

3) en af styrelseledamöterna afgifven,

egenhändigt underskrifven

uppgift, huru mycket blifvit tecknadt,

med afdrag ej mindre i anledning

af öfverteckning, der sådan

egt rum, än ock för aktierätt, som

af aktietecknare förverkats och ej af

annan öfvertagits, äfvensom huru

mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet

sålunda uppgår, blifvit

inbetaldt;

4) bevis om tillstånd, som, efter

ty i 4 eller 40 § sägs, må vara af

Konungen meddeladt.

Dessutom skola vid ansökningen

fogas:

der stiftarne öfvertagit samtliga

aktierna, det härom träffade aftal i

hufvudskrift eller styrkt afskrift äfvensom

stiftelseurkunden, der ej

denna är i aftalet intagen, samt,

der stiftarne ej öfvertagit samtliga

aktierna, stiftelseurkunden, försedd

med påskrift om uppvisande,

som i 12 § sägs, samtliga teckningslistor

i hufvudskrift och styrkt afskrift

äfvensom protokoll, utvisande,

att beslut, hvarigenom bolaget blifvit

bildadt, i föreskrifven ordning

fattats.

28 §. Skola aktiebref ställas till

viss man, må i bolagsordningen

kunna förbehållas att, der aktie öfvergår

till annan än aktieegare, förutvarande

aktieegare skola vara berättigade

att lösa densamma inom den

tid och efter de grunder bolagsordningen

innehåller. Dylikt förbehåll

28 §. I bolagsordningen må

kunna förbehållas att, der aktie öfvergå!''

etc. — — — — — — —

— — — ej utöfvas.

Ej må etc. — — — — — —

— — — — — — — inskränkas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

vare utan verkan, der det ej finnes

å aktiebrefvet anmärkt. Innan afgjordt

är, om lösningsrätten begagnas,

må rösträtt för aktien ej utöfvas.

Ej må på annat sätt, än nu är

sagdt, rättigheten att förfoga öfver

aktie inskränkas.

Om remiss till lagutskottet anhålles, och öfverlemnar jag till utskottet

att i här ofvan framstälda lagförslag göra de tillägg, jemkuingar

eller förändringar, som må anses lämpliga, endast det med här ifrågavarande

förslag afsedda ändamål i hufvudsak vinnes.»

Att inskränkningar i den enskildes rätt att besitta och bruka egendom

kunna i flera afseenden anses befogade ur synpunkten af samhällets

och det allmännas bästa, lärer ej möta bestridande. Eu inskränkning af

sådan art är bestämmande af särskilda vilkor och förbehåll, under hvilka

utländing tillåtes förvärfva och besitta fast egendom eller idka viss rörelse.

Den hufvudsakliga grunden härför är, att staten måste bevara sjelfbestämmanderätt

rörande sina inre förhållanden och söka undvika anledning till

inblandning i desamma af främmande makter. I vår rätt infördes 1810

ovilkorligt förbud för utländing att besitta fastighet i Sverige. Häri gjordes

en mildring genom kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829, som medgaf

Konungen dispensrätt härutinnan. I § 68 af gällande grufvestadga finnes

också rörande inmutning af mineralfyndighet och idkande af grufdrift ett

liknande stadgande. Men då en utländing enligt gällande bestämmelser

genom att inköpa aktier eller andelar i ett bolag, som eger fastighet eller

idkar grufdrift, kan komma att förfoga öfver bolagets egendom, eludera^

lätt syftet med ifrågavarande bestämmelser. Och erfarenheten bär visat,

att fast egendom af betydande värde på detta sätt faktiskt kommit i utländsk

ego.

Motionären åsyftar nu till en början vidtagande af åtgärder till fyllande

af den lucka i lagstiftningen, som således måste anses förefintlig.

De i motionen ytterligare föreslagna lagändringar stå dels i sammanhang

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

15

härmed, dels syfta de att motverka vissa andra missbruk af nuvarande

frihet rörande köp och försäljning af aktier.

Frågan om principiell förbud för bolag, hvari utländing är delegare,

att förvärfva fastighet här i landet är af en vidsträckt och betydelsefull

innebörd. Särskildt inom vissa delar af vårt land, hvarest bolag, bildade

åtminstone delvis genom utländskt kapital, förvärfvat eganderätt till betydande

områden, torde dessa förhållanden och tanken på de vådor, som deraf

kunna befaras följa, hos mången hafva framkallat eu önskan om ett sådant

förbud. Berörda förhållanden föranledde vid nästlidet års riksdag'' framställningar,

som dock i viss mån gingo i annan rigtning än den nu förevarande.

1 särskilda motioner föreslogos då lagstiftningsåtgärder för vidmakthållande

af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne. Det framhölls,

att genom bolags, i synnerhet sågverksaktiebolags, förvärf af jordegendom

i nämnda delar af vårt land jordbruksnäringen förfölle eller åtminstone

hindrades i sin utveckling och förefintligheten i nämnda landsdelar

af en sjelfständig jordegande befolkning äfventyrades. Härvid påpekades

äfven, hurusom det vore eu känd sak, att utländskt kapital i stor

utsträckning vore intresseradt i berörda bolagsföretag, och betonades vådan

af att det utländska kapitalet kunde till och med skapa ett politiskt intresse

af, att rubbning ej skedde i bestående förhållanden, huru skadliga

dessa än kunde visa sig. I sitt öfver ifrågavarande motioner afgifna utlåtande,

deri eu framställning till Kongl. Maj:t i motionernas syfte förordades,

yttrade lagutskottet, att det från social synpunkt vore en olycka,

om den utveckling jemväl i vårt lands nordliga skogsbygder af en sjelfständig

jordegande befolkning, hvilken sedan århundraden tillbaka långsamt,

men säkert fortgått, skulle afbrytas eller omintetgöras, men att enligt

utskottets mening en annan fara af ännu större social innebörd läge

i det förhållandet, att under den opersonliga formen af aktiebolags jordförvärv

egariderätten till svensk jord obehindradt kunde i huru stor utsträckning

som helst, åtminstone medelbart, öfvergå i utländska händer.

I sitt berörda utlåtande anförde utskottet vidare: En närings utveckling

till storindustri, på sätt under de senare årtiondena skett med trävarurörelsen

i vårt lands nordligare delar, kräfde såsom förutsättning en kapitaltillgång,

hvilken i vårt land svårligen kunde åvägabringas, utan att utländskt

kapital i någon mån anlitades. Att dylik medverkan stode att

ernå, vore från vissa synpunkter lyckligt, men denna medverkan innebure

dock på samma gång synnerlig våda, särskildt då den skedde i sådan form,

att utländska kapitalister blefve innehafvare af aktier i svenska fastighetsegande

bolag och sålunda faktiskt egare af svensk jord. För de utländska

aktieegarne vore nemligen sjelfkärt det ekonomiska intresset det hufvud
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

sakligen afgörande; den hänsyn dertill, att vårt lands naturliga rikedomar

komme att förvaltas på ett för landet i dess helhet nyttigt och för

framtiden betryggande sätt, hvilken hänsyn en svensk aktieegare dock icke

gerna satte alldeles å sido, vore för utländingen mera främmande, och. det

medelbara inflytande, han såsom egare af eller delegare i svensk jord

sattes i tillfälle att utöfva å afgörandet af vårt lands kommunala och

politiska angelägenheter, kunde icke gerna lända till landets bästa. Att

intet hinder funnes i lag stadgadt för det utländingars medelbara fastighetsförvärf,

som skedde derigenom, att de blefve innehafvare af aktier i

fastighetsegande bolag, måste desto mera anses vara en inkonseqvens, som

frågan dervid i hufvudsak gälde det utländska storkapitalet. Dettas kosmopolitiska

karakter och utomordentligt inflytelserika ställning gjorde det för

vår nationella sjelfbestämningsrätt synnerligen äfventyrlig!, om detsamma

på sådant sätt '' intresserades i fastighetsförvärf inom vårt land. Allmänt

kändt vore, att aktierna i vissa stora bolag vore, om icke helt och hållet,

dock till väsentlig del i utländska händer. Faran för en utveckling i

ofvan angifven rigtning förefunnes i allt fall städse och vore af den art,

att den icke finge lemnas obeaktad af de lagstiftande myndigheterna.

Utskottet har i den nu föreliggande frågan lika med 1901 års lagutskott

den uppfattning, att en lagstiftningsåtgärd i syfte att åvägabringa

förbud eller inskränkt rätt för bolag med utländsk delegare att utan

Konungens särskilda tillstånd förvärfva fastighet eller dermed likartad

egendom är nödig och nyttig. De skäl, som föranledt utfärdande af gällande

förbud för enskild utländsk man i sådant afseende, göra sig med

särskild styrka gällande beträffande de mera omfattande förvärf af fastigheter,

hvilka kunna göras af ett kapitalstarkt, visserligen till formen svenskt,

men faktiskt utländskt bolag.

Vid öfvervägande, huru en sådan lagstiftningsåtgärd lämpligen bör

åvägabringas, har emellertid utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka

Pdksdagen att nu antaga det af motionären under punkten Do) framlagda

lagförslag. Såsom af det ofvan anförda framgår, är föreliggande fråga af

eu ganska grannlaga natur och ingripande på många områden af det industriella

lifvet samt torde alltså höra- underkastas en noggrann och omfattande

granskning. Med skäl torde böra, ifrågasättas, huruvida ej undantag

från den föreslagna bestämmelsens tillämpning i allt fall borde göras beträffande

tomt eller upplagsplats, mindre vattenfall eller annan dylik lägenhet,

då det ju vore obilligt och från ofvan angifna synpunkter onödigt att

fordra, att ett bolag, hvars verksamhet vore hufvudsakligen af industriel

natur utan samband med ett vidsträcktare förvärf af fastighet eller grufvor,

endast derför att en eller annan aktie i detsamma innehades af utländing

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

skulle vara skyldigt att söka Konungens samtycke för förvärfvande af en

sådan mindre fastighet, hvaraf det för sin verksamhet vore i behof. För

verkan af den ifrågasatta lagstiftningen vore det jemväl af vigt, att densamma

finge giltighet äfven med afseende å redan bestående bolag, i den

man detta kan finnas af omständigheterna påkalladt och kunde ske utan kränkning

af enskild rätt. Att, såsom motionären föreslagit, bolag, hvari utländsk

undersåte är delegare, icke må utan Konungens tillstånd ingå såsom

delegare i annat bolag, som i riket eger fastighet eller idkar grufdrift,

synes utskottet väl vara principal t rigtigt, men måhända icke böra

utan undantag föreskrifvas.

Då sålunda föreliggande fråga för att ernå en tillfredsställande lösning

kräfver en noggrannare förberedelse och undersökning, än utskottet

är i tillfälle att verkställa, anser utskottet det böra lämpligen öfverlemnas

till Kongl. Maj:t att framlägga förslag till de lagbestämmelser, som kunna

vara erforderliga för vinnande af det med motionen i dess nu förevarande

del åsyftade mål. Frågans synnerliga vigt torde emellertid berättiga till

den förhoppning, att ett lagförslag i ämnet må snarast möjligt och,

derest sig så göra låter, redan nästkommande år föreläggas Riksdagen.

De ändringar i gällande aktiebolagslag, som af motionären i hans

hemställan under punkten 2:o) ifrågasättas, innebära dels förbud för bolag

att, der ej Konungen dertill lemnar särskildt tillstånd, ingå såsom delegare

i aktiebolag vid dess bildande eller sedermera, dels ock bestämmelser, att

aktier alltid skola ställas till viss man, och att aktiebolags stiftare skola

vara svenske eller norske undersåtar. Det första af berörda stadgande!!

torde visserligen vara egnadt, att förebygga, att bolag bildas allenast med

ändamål att i spekulationssyfte uppköpa aktier i ett annat bolag och

uppkomsten af deraf följande invecklade affärsförhållanden, men genom

detsamma skulle äfven afsevärda svårigheter ofta beredas. Ett

aktiebolag skulle sålunda vara förhindradt att t. ex. teckna, aktier i ett för

utveckling af detsarnmas verksamhet välbehöfligt jern vägsföretag. Många

likartade fall kunna tänkas, då en sammanslutning i sådan form af två

eller flera bolag eller understöd i form af aktieteckning af dessa bolag i

ett annat företag kan vara ef ters traf vansvärd, utan att betänkligheter af

något slag dermed äro förenade; och att för alla dessa fall ovilkorligen

förutsätta en pröfning af Konungen, hvilken pröfning ofta nog skulle

kunna föranleda lång tidsutdrägt och omgång, kan utskottet icke tillstyrka.

Hvad angår de öfriga lagändringar, som motionären under punkten

2:o) ifrågasatt, torde desamma lämpligen böra komma under öfvervägande

vid afgörande af den större och vigtigare frågan om åstadkommande af

förbud för bolag, i hvilket utländing är delegare, att förvärfva fastighet

Bih. till Riksd. Prof,. 1902. 1 Sami. 42 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

eller dermed likartad egendom. Om medelst granskning af registerböcker

eller annorledes man skall kunna åstadkomma en tillförlitlig undersökning,

huruvida bland ett bolags aktieegare tinnes någon utländing, torde emellertid

en förutsättning derför vara, att aktier alltid måste ställas till viss

man. Någon invändning har utskottet ej heller att göra mot en bestämmelse,

att aktiebolags stiftare skola vara svenske eller norske män.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte i anledning af förevarande

motion i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, hvarigenom ej mindre

nu gällande förbud för utländsk undersåte att i riket

inmuta mineralfyndighet äfvensom att utan Konungens

tillstånd i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift

må i den omfattning och på det sätt, som kan

befinnas ändamålsenligt, utsträckas att gälla äfven för

bolag, hvari utländsk undersåte är delegare, än äfven

gällande bestämmelser i lagen om aktiebolag den 28

juni 1895 förändras i den mån sådant för vinnande af

ofvanberörda syfte kan vara erforderligt.

Stockholm den 6 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Almgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Stockholm 1902; Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:135 Skrifvelse till Konmgen, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag, innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels Ull lag angåe s. 1 i texten