Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 54

1902-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:54, Lagutskottets Utlåtande N:o 54

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

V;« 64.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 7 e. ni.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående lagstiftning i fråga om deposition af

värdepapper.

Lagutskottet har till behandling förehaft en inom Andra Kammaren

af herr V. L. Moll väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 38,

af denna lydelse:

»Det svenska bankväsendet har under det senaste årtiondet tagit

en synnerligen kraftig utveckling icke endast utåt genom grundandet af

nya banker samt ökning af bankernas grundfonder och omsättningssummor;

äfven inåt har utvecklingen varit mycket stark: nya verksamhetsområden

hafva skapats, bankaffärerna hafva blifvit allt mångsidigare,

banktekniken allt fullkomligare. Bankerna hafva blifvit allt mera skickade

att tillgodose den allmänna rörelsens växande kraf.

På det att denna utveckling ej må urarta, måste emellertid lagstiftningen

steg för steg följa med för att ingripa hindrande, der utvecklingen

hotar att inslå på farliga vägar, eller reglerande, der till

allmänhetens tryggande lagbestämmelser visa sig erforderliga.

Bland nya verksamhetsgrenar, bankerna skapat sig, är den rörelse,

som af deras så kallade notariatafdelningar utöfvas. Helt och hållet

ny kan denna verksamhetsgren visserligen icke kallas, ty äfven före

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

notariatafdelningarnes inrättande bedrefvo nog åtskilliga banker en del

af den rörelse, hvarmed dessa afdelningar syssla. Men genom notariatafdelningarnes

inrättande har denna verksamhet satts i system.

En bland notariatafdelningarnes vigtigaste funktioner är att till

förvar och skötsel mottaga värdepapper. Denna verksamhet är lika

naturlig för bankerna som gagnelig för allmänheten. Densamma är

egjiad att tillföra bankerna nya kunder och nya affärer. För allmänheten

och i all synnerhet för småkapiialister utan affärsvana medför

den stora fördelar: mot en ringa afgift erbjudes försäkring mot förluster

i följd af stöld, brand, försummad iakttagelse af inteckningsförnyelser

eller obligationsutlottningar m. m.

Då denna verksamhet följaktligen är förtjent af uppmuntran från

allmänhetens sida, är det af största vigt, att densamma genom i tid

vidtagna lagstiftningsåtgärder regleras och tryggas.

Ett hufvudvilkor för en fruktbringande utveckling af notariatafdelningarnes

verksamhet är, att denna strängt skiljes från bankernas öfriga

verksamhet. Genom notariatafdelningarnes upprättande hafva visserligen

bankerna sjelfva sörjt för att denna rörelsegren blifvit från den

öfriga bankverksamheten skild. Men denna skilsmessa, som borde

vara reel och lagstadgad, är för närvarande uteslutande formel och

frivillig.

Det är en grundväsentlig skilnad emellan att hos en bank insätta

kontanta penningar, som banken eger att använda i sin rörelse, och

att hos en bank deponera värdepapper, öfver hvilka banken icke eger

att förfoga. En penningdeposition hos en bank innebär en viss risk;

banken kan råka på obestånd och deponeuten förlora större eller mindre

del af sina insatta penningar. Men en deposition af värdepapper borde

icke innebära en dylik risk. Så vidt görligt är, borde den möjligheten

vara utesluten, att en person, som hos en bank till förvar och vård

deponerat till exempel svenska statens obligationer, skulle, derest banken

råkade på obestånd, kunna komma i den ställningen, att han, i

stället för att vid anfordran återfå sina obligationer, nödgades hos bankens

konkursmassa bevaka värdet af desamma såsom fordran utan förmånsrätt.

Behofvet af särskilda lagbestämmelser angående hithörande förhållanden

— utöfver tillämpliga bestämmelser i allmänna strafflagen —

har man insett i Tyskland, hvarest finnes en särskild lag om de skyldigheter,

som åligga mottagare af andras värdepapper till förvar, den

så kallade depotlagen af den 5 juli 1896. Denna lag ålägger mottagaren

att hålla särskild bokföring öfver till förvar mottagna värdeBih

till Likså. Prof. 1902. 7 Samt, 44 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utfilande N:o 54.

papper, att hålla dessa papper skilda från mottagarnes egna papper,

samt stadgar stränga straff för öfverträdelse häraf.

Då denna gren af bankernas verksamhet redan antagit betydande

utsträckning — här i Stockholm finnas minst fem banker, som inrättat

särskilda notariatafdelningar, hvarförutom banker, som icke hafva dylika

afdelningar, pläga af kunder mottaga värdepapper till förvar —; då

vidare är att hoppas, att denna rörelsegren kommer att till allmänhetens

och bankernas fromma ytterligare utvecklas, så torde ur synpunkten åt

båda parternas intresse lagstiftningsåtgärder böra vidtagas till tryggande,

så långt görligt är, af deponentens rätt att under alla förhållanden

vid anfordran återbekomma sina värdepapper.

Såsom mönster för dylika lagbestämmelser torde den tyska depotlagen

i åtskilliga afseenden kunna tjena.

Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, tillåter jag

mig vördsamt hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lag om de förpligtelser, som åligga mottagare af

värdepapper till förvar.»

Såsom af den förevarande motionen framgår, har i densamma

gifvits uttryck åt önskvärdheten af, att i en särskild lag måtte närmare

bestämmas de skyldigheter, som åligga den, hvilken till förvar

och skötsel emottager annans värdepapper. I motsats till motionären

anser emellertid lagutskottet, att något större behof af en dylik lag ej

kan anses föreligga. Redan i nu gällande lag, uti 12 kap. handelsbalken,

finnas föreskrifter i detta ämne, hvilka väl ej kunna anses uttömmande,

men hvilka dock,! efter utskottets förmenande, äro byggda

på en rigtig grund och i hufvudsak ganska tillfredsställande. Eu omarbetning

af den omfattning och i det syfte, motionären föreslagit, synes

derför icke vara så nödig, att någon särskild lagstiftningsåtgärd derför

bör vidtagas, utan torde med den af motionären väckta frågan kunna

anstå, till dess vid en blifvande revision af handelsbalken i dess helhet

äfven förberörda kapitel af densamma blir föremål för omarbetning.

Såsom motionären framhållit, är det en väsentlig skilnad mellan, å ena

sidan, att i en bank insätta kontanta penningar, t. ex. å s. k. depositionsräkning,

hvilka penningar banken får i sin rörelse använda, hvaremot

insättaren får en fordran hos banken, samt, å andra sidan, att i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

förvar hus eu bank lemna vissa värdepapper, öfver bvilka banken icke

eger förfoga; i senare fallet får icke banken eganderätt till dessa papper,

utan de förblifva deponentens egendom. Nödgas banken gorå konkurs,

eger samma förhållande rum, som då en. enskild person, hvilken i sm

vård mottagit annans gods, måste afstå, sin egendom till borgenärernas

förnöjande; deponenten behöfver nemligen ej bevaka den deponeiade

egendomens värde i konkursen, utan han har rätt att ur konkursboet

uttaga samma sin egendom. Skulle åter vid anfordran hos den, i hvars

vård annans gods blifvit anförtrodt, godset ej finnas i behåll, föreligger

ett brottsligt förfarande, som ju ej kan genom någon lag förekommas,

men hvarför straffbestämmelser finnas i strafflagen stadgade.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Molls förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.