Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magi angående lagstiftning för tryggande af arbetarnes föreningsrätt.

1902-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:60, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magi angående lagstiftning för tryggande af arbetarnes föreningsrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

1

2f:o 00.

Ank. till Biksd. kansli den 12 maj 1902, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Magi angående lagstiftning för tryggande af arbetarnes

föreningsrätt.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till behandling af lagutskottet

öfverlemnad motion, n:o 127, har herr David Bergström anfört

följande:

»Af de tabeller, som åtfölja förliknings- och skiljenämndskomiténs

under fjolåret afgifna betänkande!!, framgår, att de senaste tidernas strider

mellan arbetare och arbetsgivare i en mängd fall galt föreningsrätten,

eller, närmare bestämdt, arbetarnes rätt att, utan hinder från arbetsgifvarnes

sida, ingå i eller bilda föreningar.

Enligt svensk rättsuppfattning betraktas föreningsrätten såsom en

allmän medborgerlig rättighet, grundad på de allmänna bestämmelserna i

§16 regeringsformen. Att ingå i eller bilda föreningar erkännes sålunda

såsom en laglig rättighet, hvilken icke utan vidare kan en medborgare

frånerkännas eller frånhändas.

Det måste under sådana förhållanden väcka en viss uppmärksamhet,

när svenska arbetsgifvare söka förmena sina arbetare användandet af

denna rätt, och ännu större uppmärksamhet, när de genom formliga kontraktsbestämmelser

söka fråntaga dem en allmänt medborgerlig rättighet,

ja till och med stipulera straff, såsom i form af förlust af egna, intjenade

arbetspenningar, för dem, som begagna sig af denna sin rättighet.

Bill. till Pilcsd. Prof. 1902. 7 Sami. 49 Hiift. (N:o 60).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

Från de tvister mellan arbetare och arbetsgivare, som under de två

senaste årtiondena förekommit i vårt land och galt föreningsrätten, har jag

samlat ett antal arbetskontrakt, hvilka synts mig fÖrtjenta att läggas under

lagstiftarnes ögon. De medfölja min motion såsom bilagor, på det att

Riksdagen, med dessa fakta framför sig, måtte taga i öfvervägande, huruvida

icke det kan vara erforderligt att genom tydlig lagstiftning rigta såväl

arbetsgivares som arbetares fulla uppmärksamhet derpå, att en allmän

medborgerlig rättighet sådan som föreningsrätten omöjligen kan genom några

slags bestämmelser eller överenskommelser bortkontraheras.

Fn lagstiftning i det vigtiga ämnet, hvartill det lämpligen torde blifva

Kongl. Maj:ts sak att låta utarbeta förslag, synes mig böra innehålla dels

en förklaring, att bestämmelser eller överenskommelser vid aftals ingående

mellan arbetsgivare och arbetare eller eljest vid ordnandet af förhållandet

dem emellan, i syfte att beröfva arbetarne deras rätt att ingå i eller bilda

föreningar, icke ega någon som helst giltighet, dels ett angifvande af det

straff, till hvilket en hvar, som på dylikt sätt söker inskränka föreningsrättens

användning, gör sig saker.

På grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag härmed föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t ville

låta utarbeta och inför Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, egnad

att trygga arbetarnes rätt att, utan hinder från arbetsgifvarnes sida, ingå i

eller bilda föreningar.»

Rörande de af motionären åberopade bilagor tillåter sig utskottet att

hänvisa till motionen.

I förestående motion har herr A. Hedin instämt.

För bedömande af motionärens framställning synes det utskottet icke

sakna intresse, att spörsmålet om tryggande af arbetares föreningsrätt i

viss mån, om också endast indirekt, beröres af det förslag till lag om

vissa arbetsaftal, hvilket den 19 oktober nästlidet år afgifvits af den kommité,

som på uppdrag af Kongl. Maj:t haft att vidtaga en revision af gällande

legostadga och i sammanhang dermed taga i öfvervägande frågan om

införande af sådana särskilda bestämmelser, som kunde finnas erforderliga

till beredande af skydd åt i behörig ordning ingångna arbetsaftal. 19 § af

nämnda förslag angifver nemligen de förhållanden, på grund af hvilka

arbetsgivare skulle ega att omedelbart bäfva arbetsaftal, men bland dessa

bestämmelser finnes ingen, som skulle vara tillämplig på det fall, att

arbetare mot arbetsgivare^ vilja tillhörde eu förening.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 60*

Derest ofvanberörda förslag blir Riksdagen förelagdt och antages till

lag, kommer det alltså att fastslås, att arbetares anslutning till förening af ett

eller annat slag icke i och för sig utgör giltig anledning för arbetsgifvaren

att hafva arbetsaftalet. Det skydd för föreningsrätten, som motionären

åsyftar, går emellertid vida längre, i det han förordar upphäfvande af

arbetsgifvares och arbetares aftalsfrihet på förevarande område. Om en

arbetare genom aftal med arbetsgifvaren förbunde sig att icke ingå i en

förening, skulle enligt motionärens förslag denna öfverenskommelse vara

ogiltig, och den, som medelst dylikt aftal sökte inskränka »föreningsrättens

användning» skulle derigenom ådraga sig straffpåföljd.

Friheten att genom aftal sjelf bestämma öfver sina enskilda angelägenheter

torde väl också få anses såsom en allmänt medborgerlig rättighet,

som kan vara förtjent af att fortfarande hållas i helgd. Visserligen

har äfven denna frihet sina gränser; aftal, genom hvilka man ikläder

sig förpligtelse^ som strida mot lag och sedlighet, ega ingen bindande

verkan, och likaså finnas rättigheter af den etiska halt, att de icke kunna

genom aftal eftergifvas. Men huru högt man än med skäl må kunna

skatta sammanslutningens värde för vinnande af ändamål, som stå öfver

individens förmåga, lärer det dock vara att härutinnan gå för långt, om

man ansåge föreningsväsendet vara en angelägenhet af den allmänt menskliga

eller medborgerliga beskaffenhet, att ett aftal, hvarigenom man för

särskilda fall afstode från rätten att ingå i en eller flere föreningar, icke

skulle böra tillerkännas giltighet. De af motionären åberopade bestämmelserna

i 16 § regeringsformen, i den man desamma härvid kunna tjena

till någon ledning, synas utskottet afse rättigheter af helt annan karakter

och betydelse. Än mer strider det mot utskottets rättsuppfattning att

anse ett dylikt aftal utgöra eu handling af den art, att straff borde stadgas

för den, som påkallat aftalet.

Äfven om det för vissa fall må kunna sägas, att aftal, hvarigenom

arbetare afsåga sig rätt till inträde i s. k. fackföreningar, om hvilka här

hufvudsakligen är fråga, icke från arbetames sida ske med full sjelfbestämningsrätt,

utan under trycket af ekonomiska vilkor, hvilka ställa

arbetaren i beroende af arbetsgifvarens vilja, lärer dock detta knappast

kunna uppställas såsom allmän regel. Ofta torde förhallandena, särskildt

numera, vara sådana, att arbetarne lika väl som arbetsgifvarne ega förmåga

att göra sina önskningar gällande.

Det lärer ock förtjena beaktande, att, om än i några länder förslag

framlagts till en lagstiftning i förevarande syfte, sådan lagstiftning likväl

icke, såvidt utskottet har sig bekant, hittills blifvit någonstädes genomförd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

att ofvan intagna motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:

T. ZETTERSTEANI).

Reservationer

af herr Zetterstrand, som med ogillande af utskottets motivering liemstält,

att skrifvelse i motionens syfte måtte aflåtas.

af herr Lindhagen, som yttrat:

»Efter min uppfattning är föreningsrätten jemlikt grunderna för vår

konstitution en så kallad oförytterlig mensklig rättighet. Ett euskildt kontrakt,

hvarigenom någon afhändts denna rätt, är derför i allmänhet ett

sådant aftal, om hvilket utskottet säger, att det strider mot lag och sedlighet,

och derför ej har någon bindande verkan.

Denna föreningsrättens helgd är en naturlig följd af föreningssträfvandenas

historiska betydelse. Den allas frihet, som efterträdde medeltidens

skråväsende, har visserligen skänkt samhällena bestående värden. Men

i tillämpningen har den, särskild! under industrialismens framsteg, jemväl

ledt till en allas strid mot alla, der öfvermakten skrifver lagarne och

någon verklig frihet för de flesta icke vidare förefinnes.

Denna missrigtning uti utvecklingen har framtvungit sitt eget botemedel

uti sammanslutningar mellan individerna i ändamål att bereda skydd

åt den svage och genomföra den grundsatsen, att menniskorna böra hjelpa

i stället för att bekämpa hvarandra.

En allt större utveckling och fullkomning af föreningsrörelsen är

derför under nuvarande förhållanden en bland de främsta uppgifter, som

föreligga. Att för tillgodogörande af förmenta enskilda intressen söka hindra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

denna oemotståndliga rörelse är, såvidt jag förstår, ett fåfängt företag och

tillika ett brott mot de ideella lagar, som i tidernas längd skola leda

menskligheten till större lycka.

Då emellertid angrepp mot föreningsrätten ofta och på mångahanda

sätt förekomma, och detta enligt min mening på grund af missuppfattning

om dess betydelse, synes det vara angeläget, att densamma värnas äfven

genom skrifna lagbud. Att behof deraf framkommit äfven i andra länder,

har redan af utskottet framhållits.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag,

att ifrågavarande motion måtte af Riksdagen

bifallas.»

af herr Jansson mot vissa delar af motiveringen.

Herrar Rudebeck och Sjöberg hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1902.

7 Sami.

49 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.