Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åstadkommande af förbättrade bestämmelser till"skydd för omyndiges egendom.

1902-02-14 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:7, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åstadkommande af förbättrade bestämmelser till"skydd för omyndiges egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående åstadkommande af förbättrade bestämmelser

till"skydd för omyndiges egendom.

Uti två särskilda, till förberedande behandling af lagutskottet hänvisade

motioner, hvilka afgifvits den ena, n:o 9, i Första Kammaren af

herr A. G. G. Törner och den andra, n:o 20, inom Andra Kammaren af

herr P. P. Waldenström, har ifrågasatts skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

åstadkommande af förbättrade bestämmelser till skydd för omyndiges

egendom.

Den af herr Törner väckta motionen lyder sålunda:

»Vid flere föregående riksdagar hafva motioner väckts i afsigt att

på ett mera tillfredsställande sätt skaffa skydd åt myndlingars tillgångar.

Det torde måhända synas förmätet att inom denna kammare, der dessa

afslagits, å nyo framkomma med en motion i ofvannämnda syfte. Den erfarenhet,

jag under en längre följd af år i egenskap af god man för

granskning af förmyndareredovisningar vunnit, äfvensom de upplysningar,

jag för öfrigt erhållit, hafva alltmera befästat den öfvertygelsen hos mig,

att, huru omsorgsfull och noggrann än kontrollen må vara, den dock

mången gång är vanmäktig att skydda myndlingars egendom. I likhet

med hvad senast under 1900 års riksdag inom begge kamrarne uttalats,

anser jag derför, att något bör åtgöras för att för framtiden mera effektivt

än hittills förekomma förluster för myndlingar, hvilka, om de än

undantagsvis komma till allmänhetens kännedom, dock ej sällan inträffa.

Med anledning af hvad jag nu haft äran omförmäla, får jag vördsamt

hemställa, att Riksdagen må besluta aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t

med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i så fall hvad

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 6 Höft. (N:o 7). t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

■>

som bör göras för att åstadkomma bättre skydd för omyndiges tillgångar,

samt derefter förelägga Riksdagen sådana lagändringar, som häraf kunna

betingas.»

Herr Waldenströms förenämnda motion är af följande lydelse:

»Vid riksdagen år 1900 tog, enligt mitt förmenande, frågan om beredande

af bättre trygghet för omyndiges egendom ett ganska afsevärdt

steg framåt. Visserligen stannade kamrarne i olika beslut, och ett af lagutskottet

framlagdt sammanjemkningsförslag förkastades af begge kamrarne.

Men allmänt erkändes, att den närvarande lagstiftningen i ämnet

icke är tillfredsställande och att något derför bör göras. Men hvad detta

är, derom voro tankarne delade. Första Kammaren ville stanna vid mera

tillfredsställande bestämmelser angående kontrollen öfver förvaltningen af

omyndiges egendom, Andra Kammaren önskade mer betryggande bestämmelser

rörande sj elfva förvaltningen.

Med anledning häraf samt med hänvisning till motiveringen i då

framlagda motioner äfvensom till den i begge kamrarne förda, synnerligen

sakrika diskussionen tillåter jag mig att föreslå, att Riksdagen må i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, hvad

som kan och bör göras för att bereda större trygghet för omyndiges egendom,

samt sedan förelägga Riksdagen förslag till sådana lagändringar, som

utredningen* kan gifva anledning till.»

Den fråga, som i föreliggande framställningar upptagits, har, såsom

motionärerne ock omnämnt, förut vid flera tillfällen varit under Riksdagens

bedömande. Senast år 1900 var samma fråga före på grund af i båda

kamrarne väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke mera betryggande

föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar kunde ernås, samt i sådant fall låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. Lagutskottet, som hade att

häröfver yttra sig, hemstälde om aflåtande af skrifvelse i syfte att ernå

mer betryggande stadganden rörande kontrollen öfver förvaltningen af

sådan omyndiges egendom, som i motionerna omförmäldes. Sedan Första

Kammaren bifallit denna utskottets hemställan, men Andra Kammaren

anslutit’ sig till motionärernes förslag, afgaf utskottet i sammanjemkningsändamål

förnyadt utlåtande med hemställan, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

huruvida icke rörande förmyndares förvaltning af omyndiges

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

3

tillgångar i kontanta medel och värdehandlingar större säkerhet mot förluster

skulle kunna vinnas dels genom meddelande af mera betryggande

föreskrifter i afseende å kontrollen öfver dylik förvaltning, dels ock genom

bestämmelser rörande inrättning, i hvars vård omyndiges kontanta medel

och värdehandlingar kunde öfverlemnas vare sig på grund af förmyndarens

egen önskan eller vederbörande myndighets derom meddelade föreskrift.

Detta sammanjemkningsförslag blef emellertid af båda kamrarne förkastadt,

och hade dermed frågan för den riksdagen förfallit.

Såsom redan utaf denna öfverblick antydes, förefans vid 1900 års

riksdag mellan kamrarne enighet derom, att fråga om ändring af gällande

bestämmelser i förevarande ämne förtjenade att tagas under öfvervägande,

hvaremot meningsskiljaktighet rådde beträffande spörsmålet, huru långt en

sådan förändring lämpligen borde utsträckas. Tager man hänsyn till den

för motionerna i ämnet afgifna motiveringen jemte de uttalanden, som

vid ärendets behandling inom kamrarne gjordes af anhängarne till motionärernas

förslag, lärer nemligen vara uppenbart, att Andra Kammarens

beslut åsyftade eu ganska genomgripande förändring af förmynderskapslagstiftningen,

gående ut på att omyndiges tillgångar i kontanta medel och

värdehandlingar åtminstone till hufvudsaklig del ej längre skulle stå under

förmyndårnes omedelbara förvaltning, utan ställas under vård åt särskilda,

utaf staten garanterade förmyndarekamrar eller dermed jemförliga inrättningar.

Första Kammaren deremot ville, med bibehållande af förmyndares

befogenhet att sjelfva handhafva förvaltningen af omyndiges ifrågavarande

tillgångar, bereda ökad trygghet för de omyndige genom skärpt kontroll

öfver sjelfva förmyndareförvaltningen.

Hvilken ståndpunkt i dessa frågor motionärerne nu velat göra gällande,

finnes icke i motionerna uttryckligen angifvet. 1 den män emellertid

med desamma åsyftas, att förvaltningen af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar skulle öfverflyttas till en eller flera af staten

garanterade förmyndarekamrar, kan utskottet, som ansluter sig till den

af 1900 års lagutskott uttalade uppfattning i ämnet och tillåter sig att

här nedan i hufvudsak återgifva hvad till stöd för densamma åt utskottet

då anfördes, icke skänka motionärernas framställning härutinnan sitt understöd.

Val skulle man genom en sådan åtgärd hafva fullständigt afvärjt

och förebyggt faran, att denna de omyndiges egendom förskingras eller

vårdslöst handhafves, men å andra sidan skulle deraf, enligt utskottets

åsigt, uppstå följder af öfvervägande skadlig art äfven för de omyndige

sjelfva. Under nuvarande förhållanden, då förmyndare få på eget ansvar och

efter eget bepröfvande förvalta sina myndlingars medel och de alltså kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

liksom enskilde i allmänhet begagna sig .af yppade gynsainma tillfällen

att fördelaktigt placera tillgångarne, kunna de omyndige merendels tillförsäkras

ganska god ränta å sina penningar, utan att säkerheten för kapitalets

bestånd i nämnvärd mån äfventyras. Skulle deremot medelsförvaltningen

öfvertagas af offentlig myndighet, kornrne placeringen att ske efter

vissa på förhand faststälda allmänna normer, och räntan måste sjunka.

Redan detta förhållande är egnadt att väcka betänkligheter mot en

sådan lagändring, i all synnerhet som det i vårt land torde vara regel,

att, de omyndiges tillgångar äro så knappa, att afkomsten deraf endast i

händelse af synnerligen fördelaktig placering förslår till kostnaderna för

uppehälle och uppfostran. Då derjemte de omyndige sjelfva iinge vidkännas

kostnaderna för den offentliga förvaltningsmyndighetens organisation

och verksamhet, komme efter all sannolikhet afkastningen af de

omyndiges kapital att högst väsentligt reduceras. För det stora flertalet

omyndige skulle deraf uppstå afsevärda svårigheter, och i många fall

blefve kapitalets successiva nedgång och slutliga förintelse den medelbara

följden af det nya förvaltningssystemet.

Äfven för förmyndarne skulle vållas ej ringa olägenheter. Desse

blefve underkastade ganska mycket besvär genom den skriftvexling med

förvaltningsmyndigheten, som allt som oftast måste förekomma, och genom

iakttagande af de formaliteter, som måste fordras för utfående af hos förvaltningsmyndigheten

innestående medel. Särskild! för sådana orter, som

komme att ligga på långt afstånd från den plats, der förvaltningsmyndigheten

hade sitt säte, blefve olägenheterna i antydda hänseende ganska betonande.

Slutligen bör uppmärksammas, att högst väsentliga svårigheter mången

gång skulle uppstå, då omyndiges andelar, för att ställas under förvaltningsmyndighetens

vård, måste utbrytas ur något affärsföretag eller annan

egendomsgemenskap. I de talrika fall t. ex., då en familjs samfälda

egendom består uti någon jordbruksfastighet med dertill hörande inventarier

eller någon industriel anläggning, skulle, derest vid ena makens

frånfälle barnens andelar deri eller åtminstone deras andelar i det erforderliga

rörelsekapitalet ovilkorligen måste uttagas och ställas under offentlig

myndighets förvaltning, det ofta blifva omöjligt för den efterlefvande

maken att behålla egendomen, enär .han saknade medel att lösa barnens

lotter. Det blefve då ej annan utväg än att låta densamma gå till försäljning

och sålunda splittra ett hem, som, derest barnens andelar finge

åtminstone tills vidare innestå, kunnat till fördel för såväl maken som barnen

sammanhållas. Det lärer ej kunna anses billigt att i sådana fall som

de nu nämnda tillgodose de omyndiges intresse af betryggande säkerhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

o

utan hänsyn till de ogynsamma följder, som kunna uppstå för den, som

törhända genom egen omtanke och sparsamhet hopbringat boets alla tillgångar.

Jemför man nu angifna olägenheter med de fördelar, som af den

ifrågasatta lagändringen vore att förvänta, måste man enligt utskottets

åsigt komma till det resultat, att de förra äro betydligt öfvervägande.

An mera framstår olämpligheten af att rubba de nu gällande grunderna

för förmyndareförvaltningen, om man tager hänsyn till erfarenhetens

vittnesbörd, att det endast i jemförelsevis sällsynta fall förekommit, att

omyndige genom förmyndarens åtgöranden fått vidkännas förlust af eller

större minskning uti sina tillgångar. Att till förebyggande för framtiden

af sådana falls upprepande vidtaga en åtgärd, som skulle lända de ojemförligt

fleste omyndige till skada, kan efter utskottets mening ej anses

välbetänkt, desto mindre som utskottet vågar hålla före, att de förluster,

som inträffat, oftast kunnat, med iakttagande af nödig uppmärksamhet

och utöfvande af tillbörlig kontroll, undvikas utan att fråntaga förmyndare

i allmänhet förvaltningen af omyndiges kontanta medel och

värdehandlingar.

Skall någon ändring vidtagas i bestämmelserna om förvaltningen af

omyndigs medel, bör derför efter utskottets mening denna afse kontrollen

å förmyndareförvaltningen och ej förmyndares allmänna befogenhet att

handhafva förvaltningen.

Nu kunde ju såsom en utväg tänkas, att man utan att stadga skyldighet

för förmyndare att till offentlig förvaltningsmyndighet öfverlemna

omyndiges kontanta medel och värdehandlingar borde bereda dem, som

det önskade, tillfälle att i offentlig myndighets vård anförtro dylika medel.

I och för sig torde intet vara att häremot erinra, men då behofvet ej är

synnerligen framträdande, lärer ej vara skäl att härför vidtaga särskild

åtgärd. Kommer åter, på sätt af justitiekansleren ifrågasatts uti det yttrande

han afgifvit i anledning af Riksdagens skrifvelse angående kontroll

öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser, en sådan anordning

till stånd, att dylika fonder få öfverlemnas till förvaltning af någon statens

myndighet, lärer anledning föreligga att taga under öfvervägande,

huruvida ej rättighet kunde medgifvas att i samma myndighets vård anförtro

jemväl omyndigs medel.

Den kontroll å förmyndareförvaltningen, som redan finnes föreskrifven,

kan nog, rätt använd, besitta en hög grad af effektivitet, men utskottet

vill ej förneka, att densamma understundom ej utöfvas med nödig skärpa

och att för ty möjlighet kan förefinnas för förmyndare att missbruka sin

förvaltningsmyndighet. Utskottet anser sig derför såsom en åtgärd att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

förebygga dylikt böra ifrågasätta, huruvida ej, i likhet med hvad på andra

områden, exempelvis sparbanksväsendet, eger rum, kunde tillsättas särskilde

inspektörer med uppdrag att hvar inom sitt distrikt utöfva tillsyn å förmyndareförvaltningen

och efterse, att gode männen så som sig bör fullgöra

sitt, granskningsuppdrag. Genom en sådan åtgärd skulle man ernå

ett kraftigare skydd, än nu linnés, mot förmyndares bedrägliga eller vårdslösa

handhafvande af omyndiges tillgångar utan att, till de omyndiges

skada, rubba den ordning för förvaltningen af omyndiges medel, som hos

oss af ålder varit beståndande och som i stort sedt bör anses hafva väl

fylt berättigade anspråk.

Med stöd af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke mera

betryggande föreskrifter rörande kontrollen öfver förmyndares

förvaltning af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar kunde ernås, samt i sådant fall

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Stockholm den 14 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herrar Zetterstrand och Lindhagen, som ansett, att utskottet i

ärendet bort göra en hemställan af det innehåll, som innefattas i det utaf

utskottet vid sistlidna riksdag framlagda, i utlåtandet intagna sammanjemkningsförslag;

samt

af herrar F. Andersson, N. Nilsson och Sjöberg, Indika anse! t, att

utskottet bort afstyrka bifall till motionerna.

Stockholm 1902. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:41 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om åstadkommande af förbättrade bestämmelser till skydd för omyndiges egendom. s. 23 i texten