Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5

1902-05-01 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1902:5, Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5.

1

;Y.*0 5.

Ank. till Biksd. kansli den 1 maj 1902, kl. 12 midd.

Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 3, i anledning

af framstälda förslag i fråga om ändringar i förordningen

angående en postsparbank för riket den 22

juni 1883.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 69) har herr

V. L. Moll hemstält, att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 18 af

kongl. förordningen angående postsparbanken måtte få följande förändrade

lydelse:

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgänglig för att mota

uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens

räkning af styrelsen inköpas räntebärande obligationer, utfärdade

af svenska staten eller af Sveriges allmänna hypoteksbank eller

ock af kommun inom riket för lån, till hvars upptagande Kongl. Maj:ts

tillstånd blifvit meddeladt; dock med rätt för postsparbankens styrelse

att göra de postsparbankens medel, hvarom i detta moment är fråga,

fruktbärande, dels intill högst en tredjedel genom utlåning mot skuldebref

till kommun inom riket, med iakttagande äfven i detta fall att

tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen af Kongl. Maj:t medBih.

till Biksd. Prot. 1902. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. (N:o 5.) '' 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N;o 6.

delad, dels intill högst en sjettedel antingen genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådana obligationer,

som postsparbankens styrelse eger rätt att för bankens räkning

inköpa, eller genom insättning på depositions- eller annan räkning hos

bankinrättning, hvars bolagsordning blifvit af Kongl. Maj:t faststäld,

samt hvars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp

af minst fem millioner kronor.

Sedan det sammansatta stats- och bankoutskottet, till hvilket

denna motion blifvit för förberedande behandling öfverlemnad, begärt

att öfver densamma erhålla yttrande af styrelsen för postsparbanken,

har nämnda styrelse den 26 sistlidne februari till utskottet afgifvit sådant

yttrande och deruti slutligen anfört att, då styrelsen af närmare angifna

skäl ej ansett sig kunna tillstyrka, att § 18 i ifrågavarande förordning

erhölle i allo den förändrade lydelse, som i motionen föreslagits, och

då dessutom frågan om utvidgning af omfånget för placering af postsparbankens

medel synts styrelsen ej böra afgöras endast för sig utan

i sammanhang med andra dermed förbundna frågor, hade styrelsen trott

sig böra hos Kongl. Maj:t hemställa om aflåtande af proposition till

Riksdagen om ändring ej blott af § 18 utan äfven af §§ 8 och 21 i

nämnda förordning.

Med anledning af denna postsparbanksstyrelsens framställning bär

Kongl. Maj:t i en den 21 sistlidne mars aflåten proposition (n:o 71)

föreslagit Riksdagen att besluta, att §§ 8, 18 och 21 i förordningen

angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skola erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 8.

Mom. 1. Räntefoten----bestämmes af Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

dock icke i verket förr än tre månader efter det Konungens

beslut i ämnet blifvit kungjordt.

§ 18.

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Danko-) utskottets Memorial N:o 5.

för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå,

skola för postsparbankens räkning af styrelsen inköpas räntebärande

obligationer, utfärdade antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna

hypoteksbank eller af kommun inom riket för lån, till hvars

upptagande Konungens tillstånd blifvit meddeladt, eller ock af bolag

eller inrättning, så vida i sistnämnda fall kommun med Konungens

tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom för egen skuld för så väl

kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om hvilka i detta mom, är fråga, fruktbärande,

dels intill högst en fjerdedel genom utlåning mot skuldebref till

kommun inom riket, derest tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen

af Konungen meddelad,

dels ock, jemväl intill högst en fjerdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och afkastning pröfvas innebära fullgod säkerhet, eller

genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning,

hvars bolagsordning blifvit af Konungen faststäld samt hvars

grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp af minst

fem millioner kronor.

§ 21,

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen chefen för postsparbanksbyrån

såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad

ledamot samt en af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i

riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige

hvar för sig inom sig utse.

Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjenstgöra

den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar;

och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af

den äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande

ledamoten dock undan tagen.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt hos

postsparbankens styrelse bestämmes af Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5.

Enligt § 18 mom. 1 i postsparbanksförordningen skola de i postsparbanken

inflytande medel, som icke erfordras för löpande utgifters

bestridande, göras räntebärande genom insättning i riksbanken; och är

i fråga om fruktbargörande af de postsparbankens medel, hvilka postsparbankens

styrelse anser icke behöfva genom insättning i riksbanken

hållas tillgängliga för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken

innestå, i nämnda § mom. 2, sådant detta mom. lyder enligt

kungörelsen den 13 juli 1887, stadgadt, att af dessa medel få inköpas

räntebärande obligationer, utfärdade, förutom af svenska staten eller af

Sveriges allmänna hypoteksbank, äfven af kommun inom riket för lån,

till hvars upptagande Kongl. Mapts tillstånd blifvit meddeladt, med rätt

för postsparbankens styrelse att intill högst en tredjedel af de postsparbankens

medel, hvarom i nämnda mom. är fråga, göra medlen

fruktbärande äfven genom utlåning mot skuldebref till kommun inom

riket med iakttagande, äfven i detta fall, att tillåtelse till lånets upptagande

blifvit kommunen af Kongl. Magt meddelad.

Beträffande de föreslagna ändringarna i denna § bär styrelsen

för postsparbanken anfört följande:

Postsparbankens skuld till vederbörande delegare utgjorde vid

1898 års slut kronor 64,033,595: 64. Under den derefter tilländalupna

tiden hade i det stora hela en afsevärd återgång egt rum beträffande

beloppet af allmänhetens hos postsparbanken innestående besparingar.

Detta belopp utgjorde nemligen:

vid utgången af år 1899 ................................................ kronor 59,934,156: 29

„ „ „ „ 1900................................................ „ 56,461,391: 33

samt, i runda tal, vid utgången af år 1901 ......... „ 54,244,000: —

och den 31 sistlidne januari....................................... „ 54,239,000: —

Derest under föregående år, då postsparbankens öfverskott varit

betydande, sådana bestämmelser i fråga om öfverskottsmedlens fruktbargörande

varit gällande, som medgifvit styrelsen en mera vidgad rätt i

afseende å medlens placering, skulle möjlighet hafva förefunnits att i

tider af stigande räntor erhålla en högre utlåningsränta, hvarigenom,

förutom andra fördelar, skulle hafva beredts tillfälle att höja postsparbankens

inlåningsränta till en räntefot mera öfverensstämmande med

den å allmänna penningemarknaden rådande. Då emellertid sådan utväg

ej stått till buds, hade styrelsen måst, för fullgörande af postsparbankens

förbindelser mot delegarne, dels upptaga lån, dels ock afyttra

innehafda obligationer. Det belopp, som under de tre sistförflutna åren

för ändamålet upplånats, hade uppgått till sammanlagdt 10,500,000

kronor, hvarå dock, hufvudsakligen genom medel, erhållna för försålda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N;o 5.

obligationer, afbetalats tillhopa 7,250,000 kronor, så att skulden uti

ifrågavarande hänseende för närvarande uppginge till allenast 3,250,000

kronor.

Vid sådant förhållande och då numera på penningemarknaden

syntes råda en tendens till fallande räntor, hvilken omständighet antagligen

skulle föranleda någon minskning i uttagningarne och ökning af

insättningarne i postsparbanken, ansåge styrelsen tidpunkten vara inne

att underkasta nu gällande bestämmelser angående placering af de i

postsparbanken inflytande medlen en revision.

Vid utgången af januari månad innevarande år voro de af postsparbanken

förvaltade medlen, deruti inberäknadt. lån hos riksgäldskontoret

samt löpande förskott från postverket till sammanlagdt belopp

af kronor 5,721,945:20, placerade i statens, allmänna hypoteksbankens

och kommuners obligationer till bokfördt värde af tillhopa kronor

42,384,688:47 samt i direkta lån till kommuner till sammanlagdt belopp

af kronor 16,033,203:69. Den omständigheten att ifrågavarande obligationer

till största delen inköpts under tider af låga räntesatser och höga

obligationskurser samt att åtei-gången i postsparbankens rörelse inträffat,

innan ännu dess öfverskott vuxit till belopp af beskaffenhet att medgifva

någon betydligare afskrifning å de inköpta obligationernas bokföringsvärde,

hade vållat, att banken ej kunnat förrän hufvudsakligen

på senare tider, då kursen på obligationer något stigit, gå i författning

om försäljning af dylika värdepapper. Någon nämnvärd realisation af

de fordringar, som utestode i form af s. k. kommunlån, hade ej heller

kunnat ega rum, då samtliga dessa lån vore amorteringslån och den

ojemförligt största delen af ifrågavarande fordringar vore ouppsägbar

från långifvarens sida. Den erfarenhet, styrelsen haft af förhållandena

under de sist förflutna tre åren, syntes således böra mana dertill, att

sådana bestämmelser meddelades i fråga om fruktbargörande af postsparbankens

öfverskottsmedel, att desamma ej uteslutande placerades i

obligationer och amorteringslån till kommuner.

I den af herr Moll väckta motionen har för sådant ändamål föreslagits,

att åt postsparbanksstyrelsen borde medgifvas rätt att belåna

sådana obligationer, som postsparbanken är berättigad att för egen räkning

inköpa. En dylik utlåning på viss tids uppsägning skulle visserligen,

på samma gång den erbjöde banken enahanda om ej större säkerhet

än om obligationerna inköptes af postsparbanken, jemväl medföra

den fördelen, att de på sådant sätt utlånade medlen kunde, om rörelsen

sådant fordrade, uppsägas till återbetalning, utan att kursförlust

dervid ifrågakomme. Men, utom det att en lånerörelse af antydda slag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5.

innefattade en verksamhet, som mera egnade sig för en verklig lånebank

än för en penningeinstitution sådan som postsparbanken, skulle,

enligt postsparbanksstyrelsens mening, för en sådan utlåning från postsparbanken

kräfvas en så vid marginal mellan nominalvärdet och belåningsvärdet

af de obligationer, som kunde förekomma till belåning, att

föga utsigt förefunnes dertill att någon väsentlig lånerörelse af nu antydda

slag skulle komma till stånd.

Deremot syntes det styrelsen lämpligt, att eu de! af postsparbankens

öfverskottsmedel gjordes fruktbärande genom utlåning mot inteckning

i fastighet. Då, såsom nyss nämnts, största delen af det fordringsbelopp,

som postsparbanken placerat i amorteringslån till kommuner,

vore ouppsägbar från postsparbankens sida, vore följaktligen allt hvad

postsparbanken i dessa ouppsägbara lån hade utestående oberördt af

vexlingen i de allmänna ränteförhållandena och lemnade alltså postsparbanken

ej någon högre afkastning i tider af höga räntor. Om nu placeringen

af postsparbankens öfverskottsmedel i kommunlån något inskränktes,

mot det att postsparbanken i stället erhölle rätt att, såsom

för närvarande vore medgifvet andra offentliga penningeinstitutioner vid

placering af under deras förvaltning stående fonder, på viss tids, exempelvis

högst sex månaders, uppsägning belåna fastighetsinteckningar af

prima beskaffenhet och hvilkas värde kunde anses beståndande äfven under

mera ogynsamma omständigheter, skulle postsparbanken blifva i

stånd att, under dyra penningetider med stegrad ränta å den allmänna

marknaden och deraf härflytande stora uttagningar, höja inlåningsräntan,

i den mån sådant befunnes nödigt eller nyttigt.

Vidare har styrelsen erinrat, hurusom till följd af de i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 meddelade stadganden, att å medel,

som i riksbanken insättas å depositions- eller å giroräkning, ej godtgöra

någon ränta, äfvensom att upp- ochafskrifningsräkningmoträntegodtgörelse

medgifves allenast åt firmor, som hafva vexeldiskontering i

riksbanken och ej sjelfva drifva bankrörelse, någon ränta numera ej

godtgöres postsparbanken å de medel, som för dess räkning insättas i

riksbanken. Enär emellertid postsparbanken vore skyldig godtgöra

ränta å insättningar från och med månaden näst efter den, då insättning

egde rum, vore det för postsparbankens ekonomi af betydelse, att

postsparbanken å sin sida, så snart lämpligen ske kunde, erhölle ränta

å de influtna medlen. Det vore derför önskvärd!, att de till postsparbanken

inflytande medel, hvilka icke kunde omedelbart göras fruktbärande

genom en mera fast placering, äfvensom den del af postsparbankens

medel i öfrigt, som erfordrades för att bilda en lätt tillgänglig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memoria1fN:o 6.

reserv för mötande af möjligen ifrågakommande anlopp på postsparbankens

kassa, Unge, såsom ock i motionen föreslagits, göras räntebärande genom

insättning å depositions- eller annan räkning bos enskild bankinrättning,

hvars bolagsordning blifvit af Kongl. Maj:t faststäld och hvars grundoch.

reservfonder uppginge till ett sammanlagdt belopp af minst fem

millioner kronor.

I fråga om gränserna för de särskilda slagen af placering ansåge

styrelsen, att beloppet af den direkta utlåningen till kommuner borde

mas till höQst en fjerdedel af postsparbankens öfverskottsmedel,

samt att de medel, som finge antingen placeras såsom inteckningslån

eller ock insättas i enskild bankinrättning, jemväl borde begränsas till

en fjerdedel af samtliga postsparbankens öfverskottsmedel.

Beträffande ofvanberörda i § 18 af postsparbanksförordningen meddelade

bestämmelse, hvarigenom styrelsen medgifvits rätt att för postsparbankens

medel inköpa obligationer, utfärdade af kommun inom riket

rör lån, till hvars upptagande Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit meddeladt,

bär styrelsen anfört, att styrelsen ansett denna bestämmelse ej lägga

hinder i vägen för förvärfvande för postsparbankens räkning af''obligationer,

hvilka väl ej utfärdats af kommun, men för hvilka kommun, på

grund af Kongl. Maj:ts tillstånd, iklädt sig ansvarighet såsom för egen

skuld för kapital och ränta. Dylika obligationer, af hvilka postsparbanken

för närvarande innehade tre poster å tillhopa nominel 1,785,000

kronor, erbjöde nemligen, enligt styrelsens förmenande, större säkerhet

än obligationer, utfärdade af den garanterande kommunen. Om emellertid

ifrågavarande § ändock komme att, på sätt styrelsen föreslagit, erhålla

en förändrad lydelse, syntes lämpligt, att jemväl nyss berörda

bestämmelse bragtes i uttrycklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå

densamma hittills blifvit af styrelsen tillämpad.

Enligt § 8 mom. 2 af förenämnda förordning, sådant detta mom.

lyder enligt kungörelsen den 15 maj 1891, kan förhöjning af räntefoten

inträda när som helst under året, medan nedsättning i räntefoten ej kan

träda i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än fyra månader

förflutit efter beslutets kungörande. Med afseende härå bär postsparbanksstyrelsen

anfört, att, derest pa grund af rådande penningeförhållanden

postsparbankens inlåningsränta blefve höjd, det vore af ej ringa

betydelse, att, efter det en lägre ränta mera stabelt inträdt på den allmänna

penningemarknaden, postsparbankens räntefot jemväl sänktes, så

snart lämpligen kunde ske. Vid räntenedsättning borde dock, med hänsyn

till insättarnes rätt att kunna, om de sådant önskade, uttaga sina

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5.

besparingar från postsparbanken, innan den nya räntesatsen tillämpades,

någon tid förflyta mellan tidpunkten för utfärdandet af kungörelse i ämnet

och den tidpunkt, då den lägre räntefoten inträdde, men då lägsta

uppsägningstiden för utbekommande af medel i postsparbanken vore bestämd

till sextio dagar, syntes en respittid af tre månader vara för ändamålet

tillräcklig. Från räkenskaps- eller bokföringssynpunkt mötte

ej större hinder att under löpande kalenderår tillämpa en nedsättning

i'' räntefoten än, såsom med nu gällande bestämmelse kunde ega rum,

en förhöjning i densamma.

§ 21 mom. t i förordningen innehåller för närvarande bestämmelse

derom, att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken skall tjenstgöra

den byråchef i generalpoststyrelsen, som är föredragande för ärenden

rörande postsparbanken.

Under de första åren af postsparbankens verksamhet, medan dess

organisation ännu pågått, kunde — yttrar postsparbanksstyrelsen — en

sådan bestämmelse vara lämplig och nödig, men med den ökade omfattning,

postsparbanksverksamheten numera tagit, vore det för bemälde

byråchef ej möjligt att, annorledes än i enstaka undantagsfall, jemväl

deltaga i handläggning af ärenden inom generalpoststyrelsen, och någon

på nämnda byråchef livilande föredragning af postsparbanksärenden i

generalpoststyrelsen förekomme ej heller. Vid sådant förhållande syntes

i stället böra i sistberörda mom. meddelas bestämmelse derom, att

såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken skulle tjenstgöra chefen

för postsparbanksbyrån, en benämning, hvilken rigtigt angåfve arten af

denne ledamots verksamhet.

I §21 mom. 2 af postsparbanksförordningen förekommer stadgande

derom, att, då generalpostdirektören är hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen för postsparbanken deltaga, såsom ordförande

i styrelsen skall tjenstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen, Kongl.

Maj:t dertill förordnar.

Postsparbanksstyrelsen har nu framhållit att, om äfven detta stadgande

kunde vara lämpligt under de första åren af postsparbankens

verksamhet, då ännu hos styrelsen för postsparbanken förekommo till

behandling åtskilliga för denna styrelse och generalpoststyrelsen gemensamma

angelägenheter, syntes dock en sådan anordning vid numera inträdda

förändrade förhållanden ej vidare kunna anses ändamålsenlig; och

då, jemlikt § 59 af den för generalpoststyrelsen gällande instruktion,

sådan denna § lydde enligt kungörelsen den. 21 juni 1901, de ärenden

i generalpoststyrelsen, i hvilka generalpostdirektören eljest egde be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Sammansätta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N:o 5.

sluta, skulle, med vissa undantag, i generalpostdirektörens frånvaro afgöras

af generalpoststyrelsens ledamöter samfäldt eller af minst två af

dem, syntes en liknande anordning beträffande postsparbanksärenden

kunna och böra tillämpas vid tillfällen, då generalpostdirektören vore

hindrad att deltaga i handläggning af ärenden hos styrelsen för postsparbanken.

Dervid borde för bibehållande af den förbindelse, som

gifvetvis fortfarande vore nödig mellan nämnda båda styrelser, såsom

ledamot i styrelsen för postsparbanken inträda den byråchef i generalpoststyrelsen,

som af Kongl. Maj:t dertill förordnades. De ärenden hos

styrelsen för postsparbanken, hvilka ej vore af beskaffenhet att böra

handläggas af styrelsen in pleno och i hvilka generalpostdirektören,

derest han vore närvarande, egde #tt ensam besluta, borde i hans frånvaro^

afgöras af sistbemälde byråchef och chefen för postsparbanksbyrån

samfäldt på sätt och i den ordning, som af Kongl. Maj:t syntes böra

bestämmas, efter det styrelsen för postsparbanken fått inkomma med

närmare förslag såväl i detta hänseende som i andra erforderliga afseenden

i fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande

af de hos styrelsen förekommande ärenden. Vid styrelsens för postsparbanken

sammanträden in pleno deremot borde, då generalpostdirektören

vore hindrad att i sammanträdet deltaga, ordet föras af den inom

styrelsen äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten, chefen för postsparbanksbyrån

såsom föredragande naturligtvis undantagen.

Ändringen i § 21 mom. 3 utgör endast en redaktionsförändring, som

påkallas af den föreslagna ändrade lydelsen af mom. 2 i samma paragraf.

De särskilda förslag till ändringar i postsparbanksförordningens

18 §, som nu framlagts dels i herr Molls motion, dels i den kongl.

propositionen, hafva båda till hufvudsakligt syfte att bereda postsparbankens

styrelse utvidgning af området för placering af bankens medel.

Behofvet af en sådan utvidgning synes ock utskottet vara till fullo ådagalagdt

genom den här ofvan meddelade utredning, som postsparbanksstyrelsen

i sådant afseende förebragt. Nämnda styrelse har ock enligt

utskottets mening gifvit giltiga skäl för sitt af Kongl. Maj:t upptagna

ändringsförslag, hvilket i de delar, hvaruti det skiljer sig från motionärens

förslag, synes utskottet ega afgjordt företräde framför detta.

Beträffande de af Kongl. Maj:t föreslagna ändringarna i 8 och

21 §§ har utskottet ej heller något att erinra.

Bih. titt Biksd. Prof. 1902. 4 Samt. 2 Afd. 4 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Memorial N-.o 5.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å herr Molls i motionen

n:o 69 gjorda hemställan i hvad densamma skiljer sig

från Kongl. Majrts förevarande framställning, må bifalla

det i propositionen innefattade förslaget till förändrad

lydelse af §§ 8, 18 och 21 i förordningen angående

en postsparbank för riket.

Stockholm den 1 maj 1902.

På det sammansatta ^utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

SXOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1S02.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.