Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10
1902-05-15 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1902:10, Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1902, kl. 2 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning
af dels väckta förslag om inskränkning i inmutningsrätten,
dels ock Kongl. Maj ds proposition angående upplåtelse
af den kronan tillkommande jor deg areandel i grufva.
l:o.
■Till utskottets behandling hafva blifvit öfverlemnade två inom Riksdagen
väckta, med hvarandra saväl i afseende på yrkandet som motiveringen
lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 44 inom Första
Kammaren, väckt af herr K. Bohnstedt, och motion n:o 204- inom Andra
Kammaren, väckt af herr C. A. Lindhagen. I dessa motioner har yrkats,
att Riksdagen ville för sin del antaga följande
»Lag,
innefattande inskränkning i imnutningsrätten.
Härigenom förordnas som följer:
Inom Norrbottens län mä endast för kronans räkning inmutning ske
å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen.
Denna lag träder genast i kraft.»
Bil. till Riksd. Prat. 1902. 4 Samt. 2 Afl. 9 Raft. (N:o 10).
1
2
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 10.
I motionerna har erinrats, att Kongl. Maj:t den 28 februari 1902 anbefalt
kommerskollegium att, efter börande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län och bergmästaren i norra distriktet, inkomma
med utlåtande, huruvida och i hvilken omfattning inmutningsrätten syntes
kollegium böra uppbäfvas eller tills vidare suspenderas, samt att kollegium,
sedan «Kongl. Maj:ts befallningshafvande och bergmästaren yttrat sig i
ämnet, med öfverlemnande af dessa myndigheters yttranden, den 2 april
1902 afgifvit eget utlåtande i ärendet. Med anledning af hvad Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i sitt ifrågavarande yttrande anfört, hafva motionärerna
förklarat sig anse, att inom Norrbottens län å kronojord, som ej
under ständig besittningsrätt innehades eller vore till boställe anslagen,
inmutning tills vidare icke borde få ega rum annat än för kronans räkning.
Under åberopande häraf och då de äfven hölle före, att genom ett
stadgande i sådant syfte inskränkning borde göras i den af Kongl. Maj:t
enligt proposition den 24 januari 1902 (n:o 18) begärda rätt till upplåtelse
af kronan tillkommande jordegareandel i grufva, hafva motionärerna
framstält ofvan berörda förslag.
Af handlingarna i det af motionärerna omförmälda, på Kongl. Maj:ts
pröfning ännu beroende ärende, hvilka handlingar varit för utskottet tillgängliga,
inhemtas hufvudsakligen följande.
Bergmästaren i norra distriktet har förklarat sig ej hysa tvifvel om
att det vore fördelaktigt att fortfarande bibehålla inmutningsrätten oförändrad
samt insåge ej, hvarför det nu ifrågasatts att upphäfva eller inskränka
sagda rätt, åtminstone hvad anginge kronojord i Norrbottens län.
Det kunde visserligen vara sant, att inmutningsrätten mången gång blifvit
använd på ett sätt, som tydligen icke kunde vara i öfverensstämmelse
med afsigten med nu gällande grufstadga, men detta borde icke utgöra
tillräckligt talande skäl för samma rätts upphäfvande eller inskränkande.
Genom dylika åtgärder skulle äfven föga vara vunnet, ty sannolikt vore
alla befintliga åtminstone större jernmalmsfyndigheter redan inmutade.
Om inmutningsrätten skulle uppbäfvas eller inskränkas, komme antagligen
skilnaden endast att blifva den, att vederbörande inmutare verkstälde sina
arbetsskyldigheter i stället för att, i ändamål att slippa bekosta dyrbara
försvarsarbeten i stundom mycket svårtillgängliga trakter, i eget eller
annans namn år efter år inmuta sina egna fyndigheter ånyo, under uppgift
att de vore sonade. Bergmästaren ansåge sig på grund häraf och af
hvad han i öfrigt anfört icke böra tillstyrka upphäfvande eller inskränkande
af inmutningsrätten, men då något borde göras för att motverka
de rådande oskicken, syntes stämpelafgiften för mutandei böra höjas till
3
Sammansatta Stats (och Lag-jutslcottets Utlåtande N:o 10.
50 kronor, livilket belopp vore detsamma, som grufegare egde rätt att
erlägga för hvarje utmål i stället för att verkställa viss arbetsskyldighet.
Kong!. Maj:ts b cfalln i ftgsh af va n de s yttrande finnes i dess helhet aftryckt
såsom bilaga till hvardera motionen. Af detsamma inhemtas, bland annat,
att ehuru Kongl. Maj:ts befallningshafvande hölle före, att det icke vore
gagneligt eller nyttigt vare sig för Norrbottens län eller landet i dess
helhet, att undantagsbestämmelser eller undantagslagar stiftades för Norrbottens
län, maste dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande erkänna, att
förhallanden gafves och kunde gifvas, da en undantagslagstiftning egde
sitt fulla berättigande. Med afseende a nu föreliggande fråga syntes förhållandena
beträffande malmfyndigheterna och deras tillgodogörande i
Norrbottens län, åtminstone för så vidt det gälde jernmalmsfyndigheter,
vara iflycket olikartade med förhållande i mellersta Sveriges bergslager.
Af skäl, som Kong! Majds befallningshafvande närmare utvecklat, syntes
från statens sida eller för tillgodoseendet af den svenska jernindustriens
kraf icke förefinnas någon särskild anledning att i Norrbotten uppmuntra
personel’ till ansträngningar att uppleta nya jernmalmsfyndigheter.
På sätt bergmästaren meddelat, hade i Norrbottens län inrotat sig ett
stort oskick vid inmutningarna, hvilket stode i strid med grunderna för
inmutningsrätten och gruflagstiftningen i öfrigt, nemligen att eu och samma
person, i stället för att fullgöra föreskrifven arbetsskyldighet, år efter år
inmutade samma malmfyndighet. Kostnaderna för en ny mutsedel stälde
sig betydligt billigare än att fullgöra arbetsskyldigheten. Dylika inmutare
syntes icke5hafva någon afsigt att bearbeta sina fyndigheter, utan endast
behålla, dem sa länge, till dess det lyckats dem att med vinst öfverlåta
dem till andra. Här förelåge otvifvelaktigt en osund spekulation. Något
verkligt inmutareintresse, hvilket behöfde skyddas, borde ej kunna sägas
här föreligga. Dylika ommutningar, som förekomme i stort antal, kunde
ej anses bidraga till att nya malmfyndigheter upptäcktes.
En annan stor del af inmutningarna hade sin orsak i ett annat förhållande,
som ock hänvisade på osund spekulation. En mängd personer
uttoge nemligen mutsedlar å förut inmutade fyndigheter, dels i tanke att
den verklige inmutaren icke skulle hafva uppfylt alla de skyldigheter,
som ålegat honom för att icke hans rätt skulle kunna klandras i''"något
afseende, dels ock för att genom hot om process, hvilken alltid verkade
störande på ett nytt företag, kunna tilltvinga sig penningeersättning, hvilken
ock ofta betalades.
Den osunda spekulationen hade också af en annan anledning med
förkärlek omfattat inmutningsrätten. Mutsedlar hade kommit att betraktas
4
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 10.
såsom verkliga värdehandlingar, med hvilka handel med fördel kunde
drifvas. De stora rikedomar, som antagits skola vinnas ur de mera kända
norrbottniska malmfälten, samt de höga pris, hvilka betalts för en del
mutsedlar, hade bibringat en stor del af allmänheten den tro, att nästan
hvarje malmfyndighet utan hänsyn till dess belägenhet och kostnaden för
dess tillgodogörande egde ett mycket högt värde, dill följd häraf hade
inmutningarna ock omfattat fyndigheter, som under en lång framtid hade
ringa eller intet värde.
Ett annat af den osunda spekulationen föranledt missförhållande af
mycket allvarlig beskaffenhet vore, att en stor del af de norrbottniska
malmfälten och fyndigheterna blifvit föremål för ett utbjudande till främmande
makters undersåtar.
Att råda fullständig bot för den osunda spekulationen och öfriga
betänkliga missförhållanden ansåge Kong!. Maj:ts befallningshafvande knappast
vara möjligt. En del af det anmärkta syntes vara oskiljaktigt förbundet
med all grufrörelse. Det syntes dock, som om en ändrad lagstiftning
angående de aktiebolag, som drefve grufdrift, skulle kunna undanrödja
en hel del af farorna och kunna åstadkomma mycket välgörande
verkningar. Äfven holle Kong!. Maj:ts befallningshafvande före, att eu
reglering af inmutningsrätten skulle kunna medföra åtskilligt gagn och
förhindra de påtagligaste yttringarna af den osunda spekulationen. Kong!
Maj:ts befallningshafvande ville dock på samma gång erinra, att inmutningarna
redan skett i så stor skala och att utmål vore lagda eller komme
att läggas öfver de rikaste malmfälten, så att rikliga tillfällen till spekulation
fortfarande skulle förefinnas, och utbjudande af rika malmtillgångar
fortfarande skulle kunna ifrågakomma i stor skala.
Då införandet af olika stämpelafgift för mutsedlar, afseende inmutningar
i Norrbottens län och i det öfriga riket, icke ansåges kunna vinna
bifall, samt den höga stämpelafgiften af 50 kronor för mutsedel skulle
vara i hög grad skadlig för inmutningarna i mellersta Sverige och der
förhindra intresset för malmletning, kunde Kong! Maj:ts befallningshafvande
icke biträda bergmästarens förslag om stämpelafgiftens höjande.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hölle deremot före, att ett varaktigare
och bättre resultat skulle vinnas genom inmutningsrättens inskränkande.
Det syntes emellertid Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om
en skilnad borde göras mellan inmutningar å jernmalsfyndigheter å ena
sidan samt inmutningar å andra mineralfyndigheter å andra sidan, hvilka
senare fortfarande borde tillåtas.
Under förutsättning, att inmutningsrätten upphäfdes beträffande jernmalmsfyndigheter,
syntes det vara nödvändigt att taga under ompröfning,
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotlets Utlåtande N:o 10. 5
om icke några lagstiftningsåtgärder kräfdes med afseende å det förhållande,
att säkerligen en del utmål kornme att blifva sönade och en mängd inmutningar
blifva utan verkan. Vore inmutningsrätten upphäfd, skulle
antagligen ifrågavarande fyndigheter i de allra flesta fall icke vidare blifva
föremal för bearbetande. Ehuru icke med något fog anmärkning kunde
framställas emot att utmålsegare eller inmutningshafvare genom sin egen
försumlighet eller bristande omtanke blefve i mistning af sina förvärfvade
rättigheter, skulle det dock lätt kunna inträffa, att stor skada härigenom
kornme att. tillfogas grufrörelsen. För att söka undvika denna skada
syntes det^ vara nästan nödvändigt, att möjlighet bereddes till återupptagande
af grufrörelsen å berörda fyndigheter. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansage det derför vara af behofvet påkalladt, att i sammanhang
med inmutningsrättens upphäfvande Kongl. Maj:t inrymdes rätt att antingen
lemna tillstånd till nya inmutningar å sönade utmål och å förut
inmutadt område, der inmutningsrätten gått förlorad, eller ock att på viss
tid utarrendera mark, som för idkande af grufrörelse behöfdes.
Kommerskollegium har lemnat en tabellarisk uppgift å antalet mutsedlar,
utfärdade å fyndigheter inom Norrbottens län under åren 1895 — 1900
(Bil. 1.) samt vidare anfört, att de anmärkta missförhållandena, som bestode
i ommutningar af fyndigheter samt inmutningar i spekulationssyfte af
annans redan inmutade fyndigheter, icke vore något utmärkande för förhållandena
särskild! inom Norrbottens län, utan både otvifvelaktigt förekommit
sedan lång tid tillbaka inom de flesta trakter af landet, der grufdrift
idkats. Jemlik! 3 § 2 mom. grufstadgan vore emellertid inmutning
förbjuden å förut inmutadt område samt å utmål, så länge rättigheten till
området eller utmålet blifvit behörigen försvarad. I fall ansökning om mutsedel
å förut inmutad fyndighet gjordes inom sådan tid, att den på redan
meddelad mutsedel grundade rätt ännu icke kunde hafva blifvit förverkad
genom underlätet fullgörande af arbetsskyldighet, såsom till exempel förhållandet
vore, i fall första arbetsåret ännu icke gått till ända, syntes ny
mutsedel böra vägras. Efter utgången af nämnda tid stode rätten till ny
inmutning öppen för eu hvar förstkommande, och förre inmutaren löpte
da risken att blifva förekommen. Så snart möjlighet förelåge, att inmutaren
förverkat sin rätt, borde ny mutsedel i allmänhet icke förvägras, enär
bergmästaren vanligen saknade tillförlitlig kännedom beträffande verkligheten
af det uppgifna förhållande, hvarpå ansökning om ny mutsedel
grundades, samt tvist om bättre rätt till fyndigheten tillhörde domstols
pröfning. Att förekomma att obefogade rättegångar väcktes, vore i detta
fall icke möjligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f>
Sammansatta Stats- (och Lag-)ntsJcottets Utlåtande N:o 10.
Att inmutningar skett i syfte att endast utgöra underlag för mutsedelshandel
— livilket äfven tillförene tid efter annan skett — vore en
följd af ett af särskilda anledningar hos allmänheten stegradt intresse för
förvärfvandet af mineralfyndigheter. Då de särskilda förhållanden, som
beträffande Norrbottens län skulle framkallat en skadlig mutsedelshandel,
väl finge antagas vara af mera öfvergående natur, ansåge kollegium, att
detta ock skulle blifva fallet med den osunda spekulationen i dess nu
ifrågavarande form.
Det genom kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 meddelade förbudet
mot utmåla anvisande för fyndigheter å viss kronojord, hvilket förbud
varit gällande ända till den 1 december 1901, hade otvifvelaktigt
verkat synnerligen hämmande på utvecklingen af bergverksindustrien serskildt
inom Norrbottens län och hade sannolikt äfven, till följd såväl af
osäkerheten i besittningsrätten till fyndigheterna som det betungande i att
under kanske många år nödgas utföra försvarsarbeten, bidragit till att
framkalla eu del af de nu öfverklagade missförhållandena. Under instundande
sommar komme emellertid förrättningar för anvisande af utmål att
ega rum för ett stort antal — omkring 800 — fyndigheter inom Norrbottens
län. Då sålunda mera ordnade och trygga förhållanden inom
bergverksindustrien i denna landsdel borde vara att emotse, och då de,
efter hvad som ville synas, för närvarande allt för högt uppdrifna föreställningarna
beträffande mineralrikedomarna inom länet väl skulle komma
att efterträdas af en mera besitmingsfull uppfattning af förhållandena,
ansåge kollegium det äfven kunna antagas, att ofvan omförmälda missförhållanden
skulle,. om icke upphöra, så dock åtminstone göra sig betydligt
mindre gällande, utan att några särskilda lagstiftningsåtgärder derför skulle
erfordras.
Derest en ändring skulle anses påkallad i bolagslagstiftningen i syfte
att förhindra, att utländingar förvärfvade svenska grufvor, ville kollegium
framhålla att, med hänsyn till det stora antal utmål, som i Norrbottens
län komme att läggas under instundande sommar, en dylik lagändring
borde skyndsammast komma till stånd. För att förekomma dylikt förvärf
af utländingar syntes deremot inmutningsrättens upphäfvande eller inskränkning
icke kunna vara af någon afsevärd betydelse, enär inmutningar
redan skett i stor skala och omfattade de efter all sannolikhet rikaste
malmfälten inom länet.
Kollegium hölle, på grund af hvad sålunda anförts, i likhet med bergmästaren
före, att några tillräckligt talande skäl ej förelåge för inskränkning
af inmutningsrätten i nämnda län, och kunde så mycket mindre förorda
en sådan åtgärd, som kollegium ej heller kunde biträda d$n uppfatt
-
7
Sammansätta Stals- (och Lagnjutshottets Utlåtande N:o 10.
ning, att åtgärden kunde vidtagas utan större olägenheter eller utan åsidosättande
af det intresse, i hvars tillgodoseende inmutningsrätten hade sitt
berättigande. Inom Norrbotten hade påträffats såväl fosforrika jernmalmer
spm malmer med låg fosforhalt. Om Eu den fruktan, som för några år
tillbaka förspordes, att tillgången inom landet på mera fosforfria malmer
snart skulle visa sig otillräcklig, torde få anses hafva varit öfverdrifven,
borde dock ur synpunkten af industriens intresse allt tala för att söka
upptäcka nya tillgångar på sådana malmer. Det detaljerade letandet efter
malmfyndigheter inom Norrbottens fjell trakt er borde derför ohämmadt
fortgå, men som en sporre dertill fordrades otvifvelaktigt inmutningsrättens
bibehållande. Förhöjda inmutningsafgifter afstyrktes.
. Derest inmutningsrätten nu upphäfdes eller inskränktes, skulle ett
återinförande af denna rätt för visso möta stora praktiska svårigheter och
föranleda högst afsevärda förvecklingar. Det borde äfven möta betänkligheter
att upphäfva denna rätt just för den trakt, der förhållandena hittills
särskild! ansetts påkalla dess bibehållande, men tillåta dess fortsatta utöfvande
inom de delar af landet, der det intrång, densamma förorsakade
jordegaren, ofta vore mycket känbart. Slutligen har kollegium framhållit,
hurusom upptäckten äfven af mindre betydande mineralfyndigheter, särskild^
i närheten af kommunikationsleder, borde bidraga till Norrbottens
kolonisation och utveckling i öfrigt.
Af de handlingar, för hvilkas hufvudsakliga innehåll utskottet sålunda
redogjort, finner utskottet framgå, att i afseende å malmfyndig!!eters inmutning
och hvad dermed sammanhänger synnerligen betänkliga missförhållanden
inom Norrbottens län gjort sig gällande och ännu förefinnas,
hvilka torde böra föranleda, att det tages under öfvervägande, huruvida
icke genom ändrade lagbestämmelser eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena
må kunna aflägsnas och deras återupprepande förebyggas.
Under den tid, som måste åtgå intill dess, efter noggrann utredning af
alla de omständigheter, som vid frågans pröfning böra tagas i betraktande,
något definitivt beslut må kunna fattas angående en sak af så allvarlig
och stor betydelse som den nu ifrågavarande, torde provisoriska åtgärder
böra^ vidtagas för att åtminstone i någon mån motverka, att de faktiska
förhållandena hinna gestalta sig ännu mer otillfredsställande och invecklade
än för närvarande. I sådant afseende anser utskottet det vara lämpligt,
att inmutningsrätten varder under någon viss bestämd tid inskränkt på
det sätt, som i motionerna föreslagits. Då föreliggande fråga redan är af
Kong! Majd upptagen till behandling och utskottet antager, att Riksdagen
bär att från Kongl. Maj:t förvänta förslag i ämnet, så snart detta låter
8
Sammansatta Stats- (och La<j-)utskottets Utlåtande N:o 10.
sig göra, anser utskottet, att berörda tid för den provisoriska inskränkningen
i inmutningsrätten lämpligen bör begränsas till slutet af nästkommande
års riksdag eller närmare bestämdt intill den 15 maj 1903.
Då den inskränkning, som nu ifrågakommer, alltså bör erhålla endast
provisorisk karakter, torde några särskilda bestämmelser icke, såsom Ivongl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, erfordras beträffande redan sonade
utmål eller förut inmutade områden, till hvilka inmutningsrätten gått förlorad,
och ej heller synes det lämpligt eller nödigt att låta inskränkningen
gälla endast vissa särskilda mineral.
Utskottet får med anledning af hvad sålunda anförts hemställa,
att Riksdagen må, med anledning af herr Bohnstedts
och herr Lindhagens ofvanberörda motioner, besluta att
för sin del antaga följande
Lag,
innefattande inskränkning’ i inmutningsrätten.
Härigenom förordnas som följer:
Inom Norrbottens län må under tiden intill den 15
maj 1903 endast för kronans räkning inmutning ske å
kronojord, som ej under ständig besittningsrätt inneliafves
eller är till boställe anslagen.
Denna lag träder genast i kraft.
2:o.
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för den 24 januari 1902 har Kong! Maj:t i en till Riksdagen
samma dag aflåten proposition (n:o 18) föreslagit Riksdagen att för tiden
intill den 15 maj 1903 medgifva, att Kongl. Maj:t måtte ega åt svenske
män, i den ordning Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de
vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af
högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel
i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,
att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande
äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomme.
Samma)isatta Stats- (och Lag-)utskotlets Utlåtande K:o 10. 9
. ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen, under
erinran, hurusom 1901 års Riksdag enligt skrifvelse den 29 maj samma
ar,_ med bifall till hvad Kong!. Maj:t uti en till Riksdagen aflåten proposihon
föreslagit, för tiden intill den 15 maj 1902 medgift, att Kong!
* aj,:to .®fa .at 8 ven ske män, i den ordning Kong! Maj:t bestämde,
mot årlig afgift och under de vilkor i öfrig!, Kong! Maj:t faststälde, under
en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af den
kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den,
som erhållit upplåtelse!!, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till
j or degarean delens öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest
sådan ifrågakomma framhållit, hurusom ett liknande medgifvande beträffande
tiden intill den 15 maj 1903 syntes böra hos innevarande års
, as; o"1 hemstälde departementschefen, att Kongl. Maja måtte
till Riksdagen aflata ifrågavarande proposition.
Sammansätta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling
detta ärende blifvit hänvisadt, har icke ansett, att frågan om inskränkning
af inmutningsrätten inom Norrbottens län bör, såsom uti
motiveringen till de under mom. Ro här ofvan omförmälda motioner ifrågasa
ts, föranleda till inskränkning i den af Kongl. Maja, nu begärda rätt
ti 1 upplåtande af kronans jordegareandel i grufva, och då utskottet eljest
icke hatt något att erinra mot Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må för tiden intill den 15 maj 1903
medgifva, att Kongl. Maj:t må ega åt svenske män, i
den ordning Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift
och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t fastställer,
under en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta
begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel
i giufva, med rätt derjemte för den, som erhållit
upplåtelsen, att vid upplatelsetidens utgång ega företräde
till jordegareandelens öfvertagande äfven” för en
förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.
Stockholm den 15 maj 1902.
På det sammansatta utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Bill. tiU Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 2 Afd. 9 llåft.
2
10
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande Ko 10.
Bil. 1.
Sammandrag
År 1895.
k nyupptäckta fyndigketcr ..
» förut inmutade »
År 1896.
Å nyupptäckta fyndigheter..
» förut inmutade »
År 1897.
Å nyupptäckta fyndigheter .
» förut inmutade »
År 1S98.
, k nyupptäckta fyndigheter .
» förut inmutade »
År 1899.
k nyupptäckta fyndigheter
» förut inmutade »
År 1900.
k nyupptäckta fyndigheter
» förut inmutade »
Antalet inom hela riket utfärdade mutsedlar utgjorde.
år 1895..............................................................
» 1896.......................................
» 1897.......................................
» 1898......................................
» 1899........................................
» 1900.......................................
Andra fyn- digheter.
Summa.
Å kronojord
Jernmalm.
Jernmalm, j
Andra fyndig- heter.
3
40
43
i 26
113
26
79
105
1
148
139
51
22
73
1 69
56
24
38
62
1
135
125
358
18S
546
1 386
277
127
140
267
813
663
507
380’)
887
I 443
401* 2 3) I
141
165
306
1
'' I
1,193
844
. 322:i)
82
404
I 226
6005)
4274)
81
508
1
912
826
.. 424
132
556
j j 481
403
.. 4396)
118
557
1,113
884
417
496
1,362
1,859
1,763 och
2,092.
'') Deraf 137 å jern- och kopparmalm.
2) ,, 129 » » ”
3) ,, 16S
4) Deraf 293 å jern- och kopparmalm.
6) » 473 » » »
6) „ 270 »
Stockholm, Irar Bseggströms Boktryckeri A. B , 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.