Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10

1902-05-15 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1902:10, Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsieottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1902, kl. 2 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning

af dels väckta förslag om inskränkning i inmutningsrätten,

dels ock Kongl. Maj ds proposition angående upplåtelse

af den kronan tillkommande jor deg areandel i grufva.

l:o.

■Till utskottets behandling hafva blifvit öfverlemnade två inom Riksdagen

väckta, med hvarandra saväl i afseende på yrkandet som motiveringen

lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 44 inom Första

Kammaren, väckt af herr K. Bohnstedt, och motion n:o 204- inom Andra

Kammaren, väckt af herr C. A. Lindhagen. I dessa motioner har yrkats,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

»Lag,

innefattande inskränkning i imnutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens län mä endast för kronans räkning inmutning ske

å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen.

Denna lag träder genast i kraft.»

Bil. till Riksd. Prat. 1902. 4 Samt. 2 Afl. 9 Raft. (N:o 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 10.

I motionerna har erinrats, att Kongl. Maj:t den 28 februari 1902 anbefalt

kommerskollegium att, efter börande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län och bergmästaren i norra distriktet, inkomma

med utlåtande, huruvida och i hvilken omfattning inmutningsrätten syntes

kollegium böra uppbäfvas eller tills vidare suspenderas, samt att kollegium,

sedan «Kongl. Maj:ts befallningshafvande och bergmästaren yttrat sig i

ämnet, med öfverlemnande af dessa myndigheters yttranden, den 2 april

1902 afgifvit eget utlåtande i ärendet. Med anledning af hvad Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i sitt ifrågavarande yttrande anfört, hafva motionärerna

förklarat sig anse, att inom Norrbottens län å kronojord, som ej

under ständig besittningsrätt innehades eller vore till boställe anslagen,

inmutning tills vidare icke borde få ega rum annat än för kronans räkning.

Under åberopande häraf och då de äfven hölle före, att genom ett

stadgande i sådant syfte inskränkning borde göras i den af Kongl. Maj:t

enligt proposition den 24 januari 1902 (n:o 18) begärda rätt till upplåtelse

af kronan tillkommande jordegareandel i grufva, hafva motionärerna

framstält ofvan berörda förslag.

Af handlingarna i det af motionärerna omförmälda, på Kongl. Maj:ts

pröfning ännu beroende ärende, hvilka handlingar varit för utskottet tillgängliga,

inhemtas hufvudsakligen följande.

Bergmästaren i norra distriktet har förklarat sig ej hysa tvifvel om

att det vore fördelaktigt att fortfarande bibehålla inmutningsrätten oförändrad

samt insåge ej, hvarför det nu ifrågasatts att upphäfva eller inskränka

sagda rätt, åtminstone hvad anginge kronojord i Norrbottens län.

Det kunde visserligen vara sant, att inmutningsrätten mången gång blifvit

använd på ett sätt, som tydligen icke kunde vara i öfverensstämmelse

med afsigten med nu gällande grufstadga, men detta borde icke utgöra

tillräckligt talande skäl för samma rätts upphäfvande eller inskränkande.

Genom dylika åtgärder skulle äfven föga vara vunnet, ty sannolikt vore

alla befintliga åtminstone större jernmalmsfyndigheter redan inmutade.

Om inmutningsrätten skulle uppbäfvas eller inskränkas, komme antagligen

skilnaden endast att blifva den, att vederbörande inmutare verkstälde sina

arbetsskyldigheter i stället för att, i ändamål att slippa bekosta dyrbara

försvarsarbeten i stundom mycket svårtillgängliga trakter, i eget eller

annans namn år efter år inmuta sina egna fyndigheter ånyo, under uppgift

att de vore sonade. Bergmästaren ansåge sig på grund häraf och af

hvad han i öfrigt anfört icke böra tillstyrka upphäfvande eller inskränkande

af inmutningsrätten, men då något borde göras för att motverka

de rådande oskicken, syntes stämpelafgiften för mutandei böra höjas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats (och Lag-jutslcottets Utlåtande N:o 10.

50 kronor, livilket belopp vore detsamma, som grufegare egde rätt att

erlägga för hvarje utmål i stället för att verkställa viss arbetsskyldighet.

Kong!. Maj:ts b cfalln i ftgsh af va n de s yttrande finnes i dess helhet aftryckt

såsom bilaga till hvardera motionen. Af detsamma inhemtas, bland annat,

att ehuru Kongl. Maj:ts befallningshafvande hölle före, att det icke vore

gagneligt eller nyttigt vare sig för Norrbottens län eller landet i dess

helhet, att undantagsbestämmelser eller undantagslagar stiftades för Norrbottens

län, maste dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande erkänna, att

förhallanden gafves och kunde gifvas, da en undantagslagstiftning egde

sitt fulla berättigande. Med afseende a nu föreliggande fråga syntes förhållandena

beträffande malmfyndigheterna och deras tillgodogörande i

Norrbottens län, åtminstone för så vidt det gälde jernmalmsfyndigheter,

vara iflycket olikartade med förhållande i mellersta Sveriges bergslager.

Af skäl, som Kong! Majds befallningshafvande närmare utvecklat, syntes

från statens sida eller för tillgodoseendet af den svenska jernindustriens

kraf icke förefinnas någon särskild anledning att i Norrbotten uppmuntra

personel’ till ansträngningar att uppleta nya jernmalmsfyndigheter.

På sätt bergmästaren meddelat, hade i Norrbottens län inrotat sig ett

stort oskick vid inmutningarna, hvilket stode i strid med grunderna för

inmutningsrätten och gruflagstiftningen i öfrigt, nemligen att eu och samma

person, i stället för att fullgöra föreskrifven arbetsskyldighet, år efter år

inmutade samma malmfyndighet. Kostnaderna för en ny mutsedel stälde

sig betydligt billigare än att fullgöra arbetsskyldigheten. Dylika inmutare

syntes icke5hafva någon afsigt att bearbeta sina fyndigheter, utan endast

behålla, dem sa länge, till dess det lyckats dem att med vinst öfverlåta

dem till andra. Här förelåge otvifvelaktigt en osund spekulation. Något

verkligt inmutareintresse, hvilket behöfde skyddas, borde ej kunna sägas

här föreligga. Dylika ommutningar, som förekomme i stort antal, kunde

ej anses bidraga till att nya malmfyndigheter upptäcktes.

En annan stor del af inmutningarna hade sin orsak i ett annat förhållande,

som ock hänvisade på osund spekulation. En mängd personer

uttoge nemligen mutsedlar å förut inmutade fyndigheter, dels i tanke att

den verklige inmutaren icke skulle hafva uppfylt alla de skyldigheter,

som ålegat honom för att icke hans rätt skulle kunna klandras i''"något

afseende, dels ock för att genom hot om process, hvilken alltid verkade

störande på ett nytt företag, kunna tilltvinga sig penningeersättning, hvilken

ock ofta betalades.

Den osunda spekulationen hade också af en annan anledning med

förkärlek omfattat inmutningsrätten. Mutsedlar hade kommit att betraktas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 10.

såsom verkliga värdehandlingar, med hvilka handel med fördel kunde

drifvas. De stora rikedomar, som antagits skola vinnas ur de mera kända

norrbottniska malmfälten, samt de höga pris, hvilka betalts för en del

mutsedlar, hade bibringat en stor del af allmänheten den tro, att nästan

hvarje malmfyndighet utan hänsyn till dess belägenhet och kostnaden för

dess tillgodogörande egde ett mycket högt värde, dill följd häraf hade

inmutningarna ock omfattat fyndigheter, som under en lång framtid hade

ringa eller intet värde.

Ett annat af den osunda spekulationen föranledt missförhållande af

mycket allvarlig beskaffenhet vore, att en stor del af de norrbottniska

malmfälten och fyndigheterna blifvit föremål för ett utbjudande till främmande

makters undersåtar.

Att råda fullständig bot för den osunda spekulationen och öfriga

betänkliga missförhållanden ansåge Kong!. Maj:ts befallningshafvande knappast

vara möjligt. En del af det anmärkta syntes vara oskiljaktigt förbundet

med all grufrörelse. Det syntes dock, som om en ändrad lagstiftning

angående de aktiebolag, som drefve grufdrift, skulle kunna undanrödja

en hel del af farorna och kunna åstadkomma mycket välgörande

verkningar. Äfven holle Kong!. Maj:ts befallningshafvande före, att eu

reglering af inmutningsrätten skulle kunna medföra åtskilligt gagn och

förhindra de påtagligaste yttringarna af den osunda spekulationen. Kong!

Maj:ts befallningshafvande ville dock på samma gång erinra, att inmutningarna

redan skett i så stor skala och att utmål vore lagda eller komme

att läggas öfver de rikaste malmfälten, så att rikliga tillfällen till spekulation

fortfarande skulle förefinnas, och utbjudande af rika malmtillgångar

fortfarande skulle kunna ifrågakomma i stor skala.

Då införandet af olika stämpelafgift för mutsedlar, afseende inmutningar

i Norrbottens län och i det öfriga riket, icke ansåges kunna vinna

bifall, samt den höga stämpelafgiften af 50 kronor för mutsedel skulle

vara i hög grad skadlig för inmutningarna i mellersta Sverige och der

förhindra intresset för malmletning, kunde Kong! Maj:ts befallningshafvande

icke biträda bergmästarens förslag om stämpelafgiftens höjande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hölle deremot före, att ett varaktigare

och bättre resultat skulle vinnas genom inmutningsrättens inskränkande.

Det syntes emellertid Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om

en skilnad borde göras mellan inmutningar å jernmalsfyndigheter å ena

sidan samt inmutningar å andra mineralfyndigheter å andra sidan, hvilka

senare fortfarande borde tillåtas.

Under förutsättning, att inmutningsrätten upphäfdes beträffande jernmalmsfyndigheter,

syntes det vara nödvändigt att taga under ompröfning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotlets Utlåtande N:o 10. 5

om icke några lagstiftningsåtgärder kräfdes med afseende å det förhållande,

att säkerligen en del utmål kornme att blifva sönade och en mängd inmutningar

blifva utan verkan. Vore inmutningsrätten upphäfd, skulle

antagligen ifrågavarande fyndigheter i de allra flesta fall icke vidare blifva

föremal för bearbetande. Ehuru icke med något fog anmärkning kunde

framställas emot att utmålsegare eller inmutningshafvare genom sin egen

försumlighet eller bristande omtanke blefve i mistning af sina förvärfvade

rättigheter, skulle det dock lätt kunna inträffa, att stor skada härigenom

kornme att. tillfogas grufrörelsen. För att söka undvika denna skada

syntes det^ vara nästan nödvändigt, att möjlighet bereddes till återupptagande

af grufrörelsen å berörda fyndigheter. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansage det derför vara af behofvet påkalladt, att i sammanhang

med inmutningsrättens upphäfvande Kongl. Maj:t inrymdes rätt att antingen

lemna tillstånd till nya inmutningar å sönade utmål och å förut

inmutadt område, der inmutningsrätten gått förlorad, eller ock att på viss

tid utarrendera mark, som för idkande af grufrörelse behöfdes.

Kommerskollegium har lemnat en tabellarisk uppgift å antalet mutsedlar,

utfärdade å fyndigheter inom Norrbottens län under åren 1895 — 1900

(Bil. 1.) samt vidare anfört, att de anmärkta missförhållandena, som bestode

i ommutningar af fyndigheter samt inmutningar i spekulationssyfte af

annans redan inmutade fyndigheter, icke vore något utmärkande för förhållandena

särskild! inom Norrbottens län, utan både otvifvelaktigt förekommit

sedan lång tid tillbaka inom de flesta trakter af landet, der grufdrift

idkats. Jemlik! 3 § 2 mom. grufstadgan vore emellertid inmutning

förbjuden å förut inmutadt område samt å utmål, så länge rättigheten till

området eller utmålet blifvit behörigen försvarad. I fall ansökning om mutsedel

å förut inmutad fyndighet gjordes inom sådan tid, att den på redan

meddelad mutsedel grundade rätt ännu icke kunde hafva blifvit förverkad

genom underlätet fullgörande af arbetsskyldighet, såsom till exempel förhållandet

vore, i fall första arbetsåret ännu icke gått till ända, syntes ny

mutsedel böra vägras. Efter utgången af nämnda tid stode rätten till ny

inmutning öppen för eu hvar förstkommande, och förre inmutaren löpte

da risken att blifva förekommen. Så snart möjlighet förelåge, att inmutaren

förverkat sin rätt, borde ny mutsedel i allmänhet icke förvägras, enär

bergmästaren vanligen saknade tillförlitlig kännedom beträffande verkligheten

af det uppgifna förhållande, hvarpå ansökning om ny mutsedel

grundades, samt tvist om bättre rätt till fyndigheten tillhörde domstols

pröfning. Att förekomma att obefogade rättegångar väcktes, vore i detta

fall icke möjligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f>

Sammansatta Stats- (och Lag-)ntsJcottets Utlåtande N:o 10.

Att inmutningar skett i syfte att endast utgöra underlag för mutsedelshandel

— livilket äfven tillförene tid efter annan skett — vore en

följd af ett af särskilda anledningar hos allmänheten stegradt intresse för

förvärfvandet af mineralfyndigheter. Då de särskilda förhållanden, som

beträffande Norrbottens län skulle framkallat en skadlig mutsedelshandel,

väl finge antagas vara af mera öfvergående natur, ansåge kollegium, att

detta ock skulle blifva fallet med den osunda spekulationen i dess nu

ifrågavarande form.

Det genom kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 meddelade förbudet

mot utmåla anvisande för fyndigheter å viss kronojord, hvilket förbud

varit gällande ända till den 1 december 1901, hade otvifvelaktigt

verkat synnerligen hämmande på utvecklingen af bergverksindustrien serskildt

inom Norrbottens län och hade sannolikt äfven, till följd såväl af

osäkerheten i besittningsrätten till fyndigheterna som det betungande i att

under kanske många år nödgas utföra försvarsarbeten, bidragit till att

framkalla eu del af de nu öfverklagade missförhållandena. Under instundande

sommar komme emellertid förrättningar för anvisande af utmål att

ega rum för ett stort antal — omkring 800 — fyndigheter inom Norrbottens

län. Då sålunda mera ordnade och trygga förhållanden inom

bergverksindustrien i denna landsdel borde vara att emotse, och då de,

efter hvad som ville synas, för närvarande allt för högt uppdrifna föreställningarna

beträffande mineralrikedomarna inom länet väl skulle komma

att efterträdas af en mera besitmingsfull uppfattning af förhållandena,

ansåge kollegium det äfven kunna antagas, att ofvan omförmälda missförhållanden

skulle,. om icke upphöra, så dock åtminstone göra sig betydligt

mindre gällande, utan att några särskilda lagstiftningsåtgärder derför skulle

erfordras.

Derest en ändring skulle anses påkallad i bolagslagstiftningen i syfte

att förhindra, att utländingar förvärfvade svenska grufvor, ville kollegium

framhålla att, med hänsyn till det stora antal utmål, som i Norrbottens

län komme att läggas under instundande sommar, en dylik lagändring

borde skyndsammast komma till stånd. För att förekomma dylikt förvärf

af utländingar syntes deremot inmutningsrättens upphäfvande eller inskränkning

icke kunna vara af någon afsevärd betydelse, enär inmutningar

redan skett i stor skala och omfattade de efter all sannolikhet rikaste

malmfälten inom länet.

Kollegium hölle, på grund af hvad sålunda anförts, i likhet med bergmästaren

före, att några tillräckligt talande skäl ej förelåge för inskränkning

af inmutningsrätten i nämnda län, och kunde så mycket mindre förorda

en sådan åtgärd, som kollegium ej heller kunde biträda d$n uppfatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansätta Stals- (och Lagnjutshottets Utlåtande N:o 10.

ning, att åtgärden kunde vidtagas utan större olägenheter eller utan åsidosättande

af det intresse, i hvars tillgodoseende inmutningsrätten hade sitt

berättigande. Inom Norrbotten hade påträffats såväl fosforrika jernmalmer

spm malmer med låg fosforhalt. Om Eu den fruktan, som för några år

tillbaka förspordes, att tillgången inom landet på mera fosforfria malmer

snart skulle visa sig otillräcklig, torde få anses hafva varit öfverdrifven,

borde dock ur synpunkten af industriens intresse allt tala för att söka

upptäcka nya tillgångar på sådana malmer. Det detaljerade letandet efter

malmfyndigheter inom Norrbottens fjell trakt er borde derför ohämmadt

fortgå, men som en sporre dertill fordrades otvifvelaktigt inmutningsrättens

bibehållande. Förhöjda inmutningsafgifter afstyrktes.

. Derest inmutningsrätten nu upphäfdes eller inskränktes, skulle ett

återinförande af denna rätt för visso möta stora praktiska svårigheter och

föranleda högst afsevärda förvecklingar. Det borde äfven möta betänkligheter

att upphäfva denna rätt just för den trakt, der förhållandena hittills

särskild! ansetts påkalla dess bibehållande, men tillåta dess fortsatta utöfvande

inom de delar af landet, der det intrång, densamma förorsakade

jordegaren, ofta vore mycket känbart. Slutligen har kollegium framhållit,

hurusom upptäckten äfven af mindre betydande mineralfyndigheter, särskild^

i närheten af kommunikationsleder, borde bidraga till Norrbottens

kolonisation och utveckling i öfrigt.

Af de handlingar, för hvilkas hufvudsakliga innehåll utskottet sålunda

redogjort, finner utskottet framgå, att i afseende å malmfyndig!!eters inmutning

och hvad dermed sammanhänger synnerligen betänkliga missförhållanden

inom Norrbottens län gjort sig gällande och ännu förefinnas,

hvilka torde böra föranleda, att det tages under öfvervägande, huruvida

icke genom ändrade lagbestämmelser eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena

må kunna aflägsnas och deras återupprepande förebyggas.

Under den tid, som måste åtgå intill dess, efter noggrann utredning af

alla de omständigheter, som vid frågans pröfning böra tagas i betraktande,

något definitivt beslut må kunna fattas angående en sak af så allvarlig

och stor betydelse som den nu ifrågavarande, torde provisoriska åtgärder

böra^ vidtagas för att åtminstone i någon mån motverka, att de faktiska

förhållandena hinna gestalta sig ännu mer otillfredsställande och invecklade

än för närvarande. I sådant afseende anser utskottet det vara lämpligt,

att inmutningsrätten varder under någon viss bestämd tid inskränkt på

det sätt, som i motionerna föreslagits. Då föreliggande fråga redan är af

Kong! Majd upptagen till behandling och utskottet antager, att Riksdagen

bär att från Kongl. Maj:t förvänta förslag i ämnet, så snart detta låter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- (och La<j-)utskottets Utlåtande N:o 10.

sig göra, anser utskottet, att berörda tid för den provisoriska inskränkningen

i inmutningsrätten lämpligen bör begränsas till slutet af nästkommande

års riksdag eller närmare bestämdt intill den 15 maj 1903.

Då den inskränkning, som nu ifrågakommer, alltså bör erhålla endast

provisorisk karakter, torde några särskilda bestämmelser icke, såsom Ivongl.

Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, erfordras beträffande redan sonade

utmål eller förut inmutade områden, till hvilka inmutningsrätten gått förlorad,

och ej heller synes det lämpligt eller nödigt att låta inskränkningen

gälla endast vissa särskilda mineral.

Utskottet får med anledning af hvad sålunda anförts hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af herr Bohnstedts

och herr Lindhagens ofvanberörda motioner, besluta att

för sin del antaga följande

Lag,

innefattande inskränkning’ i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens län må under tiden intill den 15

maj 1903 endast för kronans räkning inmutning ske å

kronojord, som ej under ständig besittningsrätt inneliafves

eller är till boställe anslagen.

Denna lag träder genast i kraft.

2:o.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

för den 24 januari 1902 har Kong! Maj:t i en till Riksdagen

samma dag aflåten proposition (n:o 18) föreslagit Riksdagen att för tiden

intill den 15 maj 1903 medgifva, att Kongl. Maj:t måtte ega åt svenske

män, i den ordning Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de

vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af

högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel

i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,

att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande

äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomme.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Samma)isatta Stats- (och Lag-)utskotlets Utlåtande K:o 10. 9

. ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen, under

erinran, hurusom 1901 års Riksdag enligt skrifvelse den 29 maj samma

ar,_ med bifall till hvad Kong!. Maj:t uti en till Riksdagen aflåten proposihon

föreslagit, för tiden intill den 15 maj 1902 medgift, att Kong!

* aj,:to .®fa .at 8 ven ske män, i den ordning Kong! Maj:t bestämde,

mot årlig afgift och under de vilkor i öfrig!, Kong! Maj:t faststälde, under

en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af den

kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den,

som erhållit upplåtelse!!, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till

j or degarean delens öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest

sådan ifrågakomma framhållit, hurusom ett liknande medgifvande beträffande

tiden intill den 15 maj 1903 syntes böra hos innevarande års

, as; o"1 hemstälde departementschefen, att Kongl. Maja måtte

till Riksdagen aflata ifrågavarande proposition.

Sammansätta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling

detta ärende blifvit hänvisadt, har icke ansett, att frågan om inskränkning

af inmutningsrätten inom Norrbottens län bör, såsom uti

motiveringen till de under mom. Ro här ofvan omförmälda motioner ifrågasa

ts, föranleda till inskränkning i den af Kongl. Maja, nu begärda rätt

ti 1 upplåtande af kronans jordegareandel i grufva, och då utskottet eljest

icke hatt något att erinra mot Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för tiden intill den 15 maj 1903

medgifva, att Kongl. Maj:t må ega åt svenske män, i

den ordning Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift

och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t fastställer,

under en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta

begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel

i giufva, med rätt derjemte för den, som erhållit

upplåtelsen, att vid upplatelsetidens utgång ega företräde

till jordegareandelens öfvertagande äfven” för en

förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.

Stockholm den 15 maj 1902.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Bill. tiU Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 2 Afd. 9 llåft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande Ko 10.

Bil. 1.

Sammandrag

År 1895.

k nyupptäckta fyndigketcr ..

» förut inmutade »

År 1896.

Å nyupptäckta fyndigheter..

» förut inmutade »

År 1897.

Å nyupptäckta fyndigheter .

» förut inmutade »

År 1S98.

, k nyupptäckta fyndigheter .

» förut inmutade »

År 1899.

k nyupptäckta fyndigheter

» förut inmutade »

År 1900.

k nyupptäckta fyndigheter

» förut inmutade »

Antalet inom hela riket utfärdade mutsedlar utgjorde.

år 1895..............................................................

» 1896.......................................

» 1897.......................................

» 1898......................................

» 1899........................................

» 1900.......................................

Andra fyn- digheter.

Summa.

Å kronojord

Jernmalm.

Jernmalm, j

Andra fyndig- heter.

3

40

43

i 26

113

26

79

105

1

148

139

51

22

73

1 69

56

24

38

62

1

135

125

358

18S

546

1 386

277

127

140

267

813

663

507

380’)

887

I 443

401* 2 3) I

141

165

306

1

'' I

1,193

844

. 322:i)

82

404

I 226

6005)

4274)

81

508

1

912

826

.. 424

132

556

j j 481

403

.. 4396)

118

557

1,113

884

417

496

1,362

1,859

1,763 och

2,092.

'') Deraf 137 å jern- och kopparmalm.

2) ,, 129 » » ”

3) ,, 16S

4) Deraf 293 å jern- och kopparmalm.

6) » 473 » » »

6) „ 270 »

Stockholm, Irar Bseggströms Boktryckeri A. B , 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.