Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående statens öfvertagande af byggandet af de allmänna vägarna inom riket.

1902-05-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1902:6, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående statens öfvertagande af byggandet af de allmänna vägarna inom riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o. 6.

1

N:o 6.

Ånk. till Rik sd. kansli den 9 maj 1902, kl. 11 f. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

statens öfvertagande af byggandet af de allmänna vägarna

inom riket.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion, n:o 112,

kar kerr G. A. E. Kronlund, med kvilken i afseende å motionens syfte

åtskilliga af Kammarens ledamöter förenat sig, yrkat, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t ankålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta

utreda, kuruvida ock under kvilka vilkor staten sjelf måtte öfvertaga

kyggandet af de allmänna vägarne inom riket, samt derefter för Riksdagen

framlägga förslag i detta känseende ock jemväl till de ändringar

i gällande väglag ock andra författningar, kvartill en sådan utredning

kunde gifva anledning.

Motionären kar till stöd för det sålunda gjorda yrkandet anfört

följande:

»Uti en vid 1899 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion

påpekade jag, kurusom kyggandet liksom underkållet af allmänna

vägarne, kvilka ju äro ett af de vigtigaste ock ursprungligaste medlen

för spridande af odlingen ock kulturen, okestridligt torde få anses utgöra

ett statsändamål, till kvars fyllande alla statsborgare, kvar ock eu

efter sin förmåga, borde bidraga.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sand. 2 Afd. 5 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Som emellertid både byggandet af allmänna vägar och underhållsskyldigheten

i det närmaste blifvit en kommunal angelägenhet,

medför detta, att bördan i ytterst olika grad drabbar olika delar. af

vårt land hvilket med hänsyn till landetshätora utsträckning, dess olika

folkmäno-dstäthet samt naturförhållanden i öfrigt är helt naturligt;

och det&är just på grund af dessa förhållanden, skyldigheten att bygga

och underhålla allmänna vägarne drabbar^ojemförligt tyngre de nordliga

länen, då dessa till arealen äro så mycket större än sådana i

mellersta och södra Sverige^samt hafva- eu jemförelsevis ringa folkmängd

och proportionsvis större vägnät.

Ju snabbare utvecklingen, samfärdseln och rörelsen utvecklar sig

i de förstnämnda delarne af vårt land, desto större och mer trängande

blir behofvet af nya och åter nya vägar.

Den officiella statistiken visar oss, att under åren 1841—1899

inom de 5 norrländska länen byggts allmänna vägar till en längd af

658 mil, under det att i hela öfriga riket byggts vägar till en längd

af allenast 587 mil. Af dessa inom norrländska länen under en tidrymd

af 59 år byggda 658 mil hafva 203 mil byggts under den korta

tidrymden af det sista årtiondet 1891—1900.

För jemförelsens skull torde böra nämnas, att vägar inom Kristianstads

län '' under samma tid färdigbyggts eller omlagts till en längd

af 7,5 mil.

Den beräknade kostnaden för de vägar, som under sista årtiondet

af enskilda med statsbidrag byggts inom norrländska länen, uppgår

till 5,046,676 kronor, hvaraf de vägbyggnadsskyldige uppburit i statsbidrag

3,672,087 kronor 07 öre eller således ungefär 2/3 af beräknade

kostnaden.

Enligt de uppgifter, jag hemtat från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

öfverstiger den verkliga kostnaden för de under ifrågavarande

10 åren färdigbyggda vägarne i högst betydlig grad den beräknade

vägbyggnadskostnaden, i Norrbotten med 286,400 kronor, i

Vesterbotten med 206,100 kronor, i Jemtland med 257,700 kronor och

i Vesternorrlands län med 133,600 kronor, och i följd deraf utgör statsbidraget,

som beräknats skola utgå med 2/3 af kostnaden, i sjelfva verket

allenast ungefär hälften, i Norrbottens och Jemtlands län ej ens detta,

af den verkliga kostnaden.

I bifogade tabell, som är uppgjord med ledning af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens diarier, äro upptagna den verkliga byggnadskostnaden

för vägar, fullbordade under tio-årsperioden 1891—1900.

Man torde sålunda utan öfverdrift kunna säga, att för de med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6. 3

statsanslag understödda vägföretagen i de norrländska länen, hvarför

anslag under åren 1891—1900 beviljats, de väghållningsskyldige sjelfve

inom de norrländska länen få vidkännas en lika stor utgift, som statsbidraget

eller öfver tre och en half millioner kronor, och detta på en

folkmängd, som år 1899 uppgick, oberäknad! städerna, till omkring:

750,000 invånare.

Huru i hög grad tryckande en dylik utdebitering under en jern-:

förelsevis kort tidrymd skall vara för de vägbyggnadsskyldige inom de

glesast befolkade delarne af vårt land, torde ligga i öppen dag; också

torde skuldbördan för vägbyggnader inom olika delar af Norrland för

månget distrikt öfverstiga dess bärkraft. Det är dervid att märka, att

i de trakter, der invånarne hafva minsta bärkraften, råder alltid största

behofvet af vägar, såsom inom länens lappmarks- och fjellsocknar.

Beskattningsföremålen äro der ringa, jordbruket ligger der på

många ställen ännu i linda, bondens eget arbete förslår ej till de ständigt

ökade bördorna, som i dessa socknar hvila nästan uteslutande på

jorden, och följden deraf blir, att hemmanen jemte dess bästa värde,

skogen, öfvergår i trävaruindustriens händer och att sålunda den sjelfegande

befolkningen allt mer och mer drifves från torfvan.

Bland de många skrivelser, jag fått såsom svar på min förfrågan

hos de olika norrlandskommunerna rörande beskatfhingsförhållanden

samt vägbyggnadsskyldighetens tunga, tillåter jag mig såsom bilaga

till motionen bifoga några, som synas gifva en ganska talande bild af

förhållandena inom åtskilliga norrländska kommuner.

Kommunalstämmorna, till hvilka jag äfven vändt mig, hafva

nästan undantagslöst i sina svar framhållit, huru ytterst vigtig de ansågo

en reform härutinnan vara.

Såsom exempel på, huru i hög grad de skattskyldiges förmåga

tages i anspråk i och för de allmänna vägarne, vill jag nämna några

af de i detta afseende högst beskattade kommuner i de norrländska

länen,

Inom Hotagens socken i Jemtland uppgår vägskatten för icke-inn

atur a-underhåll sskyldige till 2 kronor 15 öre pr fyrk, inom Hammerdals

och Ströms socknar år 1899 1 krona 74 öre för icke-in-naturaunderhållsskyldige,

och 89 öre eller 8 kronor 90 öre pr bevillningskrona

för in-natura-underhållsskyldige, inom Föllinge socken 2 kronor

pr fyrk, inom Kårgärde socken 1 krona 60 öre pr fyrk för icke-in-natura

underhållsskyldige samt 62 öre pr fyrk för in-natura-underhållsskyldige,

inom Allsens socken 1 krona 39 öre, inom Mattmar socken 1 krona 37

öre, allt pr fyrk, inom Bergs och Rätans socknar 1 krona 28 pr fyrk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande No 6.

för icke-in-natura-underhållsskyldige, inom Arjeploug i Norrbottens län

1 krona 54 öre pr fyrk för andra fyrkar samt 55 öre för natura-nnderhållsskyldige,

inom Tärendö 1 krona 48 öre pr fyrk för icke-in-naturaunderkållsskyldige,

inom Råneå 82 öre pr fyrk för icke-in-natura-underhållsskyldige

samt 55 öre för in-natura-underhållsskyldige, inom Sorsele

97 öre, inom Lycksele socken 81 öre, inom Wilhelmina socken 52 öre,

allt pr fyrk, inom Norsjö socken 50 öre pr fyrk för icke-in-naturaunderhållsskyldige

och 35 öre för in-natura-underhållsskyldige.

För jemförelsens skull må nämnas, ait inom Svedala socken i

Skåne utgör vägskatten 1 öre pr fyrk, inom Annelöfs socken 2 öre pr

fyrk, inom Trelleborgs kommun 8 öre pr fyrk, inom Skabersjö socken

13 öre pr fyrk, inom Helsingborgs landtförsamling 15 öre pr fyrk, inom

Stehags socken 20 öre pr fyrk för säteri och ej i mantal satt jord samt

2 öre pr fyrk för i mantal satt jord samt i Marby socken med 37 öre

pr fyrk för icke-in-natura-underhållsskyldige och 12 öre för in-naturaunderhållsskyldige.

Det synes mig vid ofvan anmärkta förhållanden vara en tvingande

nödvändighet för staten att söka minska och jemn are fördela de åt

vägbyggnadsskyldigheten föranledda kostnader, der dessa hårdast trycka

kommunerna.

Orsaken till att den verkliga kostnaden så ofta och så betydligt

öfverstiger det uppgjorda kostnadsförslaget torde förnämligast vara att

söka uti ledningen af vägbyggnadsarbetena. Vägbyggnadsdirektionerna

på landet bestå oftast af personer, som ej hafva vare sig teoretiska

eller praktiska förkunskaper i vägbyggnadsarbete och som ofta sakna

tid att uteslutande egna sig åt vägbyggnadsarbetet. Då statens kontroll

öfver arbetet blott består i att efterse, att de allmänna tekniska fordringarna

beträffande arbetet blifva uppfylda, blir följden, att vägarbetet

blir dyrt, men tillika icke af den solida beskaffenhet, som det skulle

kunnat ega, om vägen byggts under skicklig teknisk ledning och stark,

oaflåten kontroll. En mindre solidt byggd väg orsakar naturligtvis alltid

mycket dyrare vägunderhåll och minskar äfven det ekonomiska utbytet af

vägen.

Enda sättet att åstadkomma rättelse häri synes mig vara, att staten

sjelf öfvertager byggandet af allmänna vägarne inom landet eller åtminstone

sådana, som ej äro hänförliga till bygdevägar, mot ett visst

tillskott af de vägbyggnadsskyldige.

Hvad kostnaden för en dylik anordning beträffar, torde den utgift,

som nu upptages i hvarje kostnadsförslag för arbetsledning och tillsyn

m. m. och som uppgår till 10 å 15 proc. af byggnadskostnaden och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6. 5

således beträffande endast statens andel i vägbyggnadsutgifterna torde

årligen uppgå till 100,000 kronor och derutöfver, mer än väl förslå

till aflöning åt tekniskt kunnige, under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lydande vägbyggnadsingeniörer.

Under dylik sakkunnig ledning och oaflåtlig tillsyn blefv.e våra

allmänna vägar från första början noggrant utstakade och solidt byggda.

Detta skulle, såsom jag redan nämnt, med säkerhet medföra för

de vägunderhållsskyldige minskade kostnader i afseende på vägarnes

underhåll; samt dessutom medföra en betydande ekonomisk vinst för

de enskilde i den ökade transportförmåga vägarne uppnådde.

Erfarenheten från andra länder visar, att med lika starka dragare

kunna på goda vägar transporteras ända till tre gånger så tunga lass

som på dåligt byggda vägar, en besparing af tid och arbetskraft för de

enskilda af största nationalekonomiska betydelse, särskild! inom vårt

vidsträckta land med dess i brist på tillräckliga jern vägsnät starkt anlitade

landsvägar.

Det kan sålunda enligt mitt förmenande endast vara af allra

största gagn för såväl det allmänna som för de enskilde, att staten

öfvertager byggandet af de allmänna vägarne, synnerligast som detta

skulle möjliggöra en mera. verksam och effektiv kontroll öfver användningen

af statsanslagen, än hvad nu är fallet.

Inom vårt grannland Norge har ett dylikt förfarande egt rum

under flera decennier med de bästa resultat.

Hvad slutligen beträffar det bidrag, som de väghållningsskyldige

i sådant fall böra lemna staten för erforderliga vägbyggnadsarbeten,

torde först böra erinras, att staten nu bidrager med 2/3 delar af den

beräknade kostnaden, och synes mig, att denna proportion borde bibehållas

så till vida, att de väghållningsskyldiges bidrag till vägbyggnadsföretag

inom respektive distrikt aldrig må öfverskrida eu tredjedel af

kostnaden, men väl ankomma på särskild pröfning af Kong! Maj:t,

huruvida lindring i detta bidrag må, om det befinnes för tryckande för

vederbörande distrikt, kunna medgifvas.

I fråga om det bidrag, som de väghållningsskyldige sålunda skulle

utgöra till staten för erforderliga vägbyggnadsarbeten, synes mig, att

vederbörande landsting borde lemna eu del af detta bidrag såsom

understöd åt respektive väghållningsdistrikt, t. ex. af hälften, och sålunda

deltaga med en sjettedel af kostnaden för vägbyggnadsföretagen

inom länen; derigenom blefve väghållningsbesväret i någon mån jemnare

fördeladt.

Yesternorrlands län lemnar redan, enligt hvad mig meddelats, ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

dylikt understöd. Frågorna om byggnads- och underhållsskyldigheten

beträffande allmänna vägarne sammanhänger på det allra närmaste med

hvarandra.

Revision af väglagen ligger för närvarande under Ivongl. Maj:ts

pröfning och torde väl i väsentlig grad komma att afse åstadkommandet

af en lättnad i och jemnare fördelning af vägunderhållstungan; hvarje

grundlig revision af väglagen i detta afseende och gynsamt resultat

deraf hvital* emellertid enligt mitt förmenande hufvudsakligen på ordnandet

af frågan om byggandet af de allmänna vägarne inom riket.

Derför är det af synnerlig vigt, att Kongl. Maj:t vid den förestående

revisionen af väglagen egnar denna sistnämnda fråga en sorgfällig

pröfning.))

I afseende å de tabeller och öfriga bilagor, som motionären åberopat,

tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Utskottet finner det visserligen vara obestridligt, att kostnaderna

ör vägbyggnadsarbeten på ett ganska ojemnt sätt drabba de vägbyggnadsskyldige

inom skilda delar af vårt land och att de somligstädes

utgöra en ganska tryckande börda. Dock kan utskottet icke

finna den utväg vara lämplig* eller tillrådlig, som motionären ifrågasatt

för vinnande af ändring i det anmärkta förhållandet. Derest staten

öfvertoge byggandet af de allmänna vägarna inom riket, skulle nemligen

enligt utskottets mening, som stål* i öfverensstämmelse med hvad

statsutskottet uti sitt utlåtande n:o 19 vid denna riksdag med anledning

af eu annan motion uttalat, vägbyggnadsföretagen otvifvelaktigt

komma att ställa sig ej oväsentligt dyrare, än om de verkställas af

enskilde. Det torde äfven kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida sjelfva

vägbyggnadsarbetet skulle genom statens försorg blifva bättre och omsorgsfullare

utfördt än enligt det nuvarande systemet. Derjemte bör

beaktas, att frågan om det lämpligaste ordnandet af vägbyggnadsskyldigheten

står i ganska nära samband med och är i viss mån beroende

af det sätt, hvarpå vägunderhållsskyldigheten anordnas och

regleras. I sistnämnda afseende anhöll Riksdagen år 1900 i skrifvelse

till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t täcktes föranstalta om revision af

lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober

1891, dervid emellertid Riksdagen uttryckligen framhöll, att

lagens hufvudgrunder borde i allt väsentligt orubbade bibehållas. Med

hänsyn härtill och då frågan om revision af väglagen ännu är beroende

på Kongl. Maj:ts pröfning, anser sig utskottet ännu mindre eg a skäl

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

att tillstyrka någon sådan åtgärd, som motionärens ifrågavarande förslag

innefattar.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att herr Kronlunds nu ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1902.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.