Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

1902-04-11 · 184 sidor, varav 174 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 174 av 184 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1902, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1902 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i

punkten 1 under nionde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen under

förutsättning att behållna afkastningen af ej mindre den staten tillhöriga,

till Alnarps landtbruksinstitut anvisade fasta egendom än äfven

den vid institutet inrättade hofbeslagsskolan tillika med elevernas vid

institutet och lärlingarnes vid den till egendomen förlagda landtbruksskolan

afgifter och hyresbidrag blefve till statsverket redovisade, måtte

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 11 sistlidne januari intagna förslag till stat för landtbruks-

och mejeriinstitutet vid Alnarp äfvensom af de vilkor och förbehåll,

som i samma protokoll föreslagits för åtnjutande af de i staten

för sagda institut upptagna löneförmåner, höja det under denna anslagstitel

uppförda anslag till landtbruksinstitutet vid Alnarp från 29,400

kronor med 35,600 kronor till 65,000 kronor under benämning »till

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp»;

dels ock medgifva,

att besparingar, som å det i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp till »institutets öfriga utgifter» uppförda belopp

Bill. till Biksd. Prof. 1902. i Samt. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10). 1

Ang. höjning

of anslaget till

Alnarps landtbruksinstitut

m. m.

[k]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1882 års komités

förslag angående

instituten vid

Ultuna och

Alnarp.

under ett år uppkomme, finge användas till bestridande af utgifter

under ett kommande år, samt

att Kong]. Maj:t finge under eu tid af fem år ega att vidtaga de

ändringar i staten, som för genomförande af institutets förändrade

organisation kunde erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp

eller aflöningsstatens slutsumma öfverskredes.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har chefen

för jordbruksdepartementet anfört följande.

Bland andra för den svenska jordbruksnäringen och dess idkare

vigtiga spörsmål, som under senaste två årtionden utgjort föremål för

statsmakternas behandling, hade varit frågan om ett ändamålsenligt

ordnande af landtbruksundervisningen. Sedan den af Kongl. Maj:t

den 20 oktober 1882 tillsätta komité för afgifvande af förslag rörande

organisationen al rikets landtbruksläroverk afgifvit utlåtande och förslag

i ämnet, hade nämnda fråga jemväl blifvit till väsentligaste delar löst.

Redan på 1880-talet hade sålunda fattats beslut i anledning af komiténs förslag

i de delar, som afsågo landtmannaskolor och lägre landtbruksskolor,

och år 1892 hade genomförts förändrad organisation af landtbruksinstitutet

vid Ultuna i öfverensstämmelse med af komitén angifna hufvudgrunder.

Endast frågan om förändrad organisation af den andra af rikets högre

undervisningsanstalter för jordbrukare, eller landtbruksinstitutet vid

Alnarp, hade sedermera återstått oafgjord. Äfven denna fråga hade

emellertid nu kommit i det läge, att densamma syntes böra bringas till

afgörande.

Redan före omorganisationen af Ultuna-institutet hade för hvardera

af de båda instituten gält särskilda stadgar, ehuru dessa i väsentliga

delar med hvarandra öfverensstämde.

Eörenämnda komité hade emellertid uti sitt utlåtande, beträffande

landtbruksinstituten, anfört att den ansåge, att för begge instituten samma

stadgar borde blifva gällande och att endast undantagsvis vid anordnande

af en eller annan mindre väsentlig detalj särskilda omständigheter,

sådana som institutens läge och djdikt, borde berättiga till mindre

afvikelser från den faststälda planen för institutens verksamhet.

I afseende å grunderna för organisationen af landtbruksinstituten

hade komiterade anfört, bland annat:

att, då den undervisning i jordbrukets praktiska handläggning,

som dittills vid instituten meddelats, icke kunde, såsom ock af erfarenheten

bekräftats, bibringa eleverna de för deras blifvande verksamhet

erforderliga kunskaperna, förhållandena borde så ordnas att, jemte det

såsom oeftergiflig! vilkor för inträde vid instituten stadgades förutgånget

allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromålen, under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

visning i hvad vid instituten kallats landtbrukspraktik derifrån uteslötes

och instituten förvandlades till uteslutande teoretiska läroanstalter;

att, då det för undervisningen vore en ytterst beaktansvärd fördel

att stundligen ega tillgång till ett åskådningsmateriel af den stora vigt

och betydelse, som ett landtbruk måste vara för en blifvande landtbrukare,

de med instituten förenade landtegendomarne fortfarande som

dittills borde utgöra en del af sjelfva instituten samt uteslutande betraktas

såsom ett för läroverken tillgängligt undervisningsmateriel, men att

likväl vissa förändrade anordningar i fråga om sambandet mellan läroverk

och jordbruk borde vidtagas;

att nemligen institutens föreståndare borde befrias från uppdraget

att vara förvaltare af egendomarne, hvilket uppdrag i stället borde anförtros

åt särskilda personer, som under styrelsens öfverinseende hade

att sjelfständigt förvalta egendomarne;

att vidare, i olikhet med hvad dittills vore fallet, då jemte de för

instituten anvisade statsanslag och de utgifter, som af eleverna erlades,

jemväl den behållna afkastningen af egendomarne disponerades för läroverkens

räkning, läroverken borde i afseende å ekonomien fullständigt

skiljas från egendomarne, i följd hvaraf alla med läroverkens upprätthållande

förenade utgifter borde bestridas af statsverkets medel och

inflytande elevafgifter, medan egendomarnes behållna afkastning borde

redovisas till statsverket; samt

att de vid instituten befintliga landtbruksskolor eller de så kallade

lägre kurserna icke borde der bibehållas.

öfver komiterades förslag hade styrelserna för de begge landtbruksinstituten

blifvit hörda. Styrelsen för institutet vid Ultima hade

dervid i hufvudsak tillstyrkt bifall till förslaget, hvaremot styrelsen för

Alnarps institut uti sitt den 17 oktober 1885 afgifna utlåtande icke blott

motsatt sig den vid Alnarp befintliga landtbruksskolans borttagande,

utan äfven afstyrkte såväl anställandet af eu särskild förvaltare för

egendomen som ock jordbrukets skiljande från läroverket. Styrelsen

kunde derför, med erkännande af värdet af åtskilligt utaf hvad komitérade

i fråga om undervisningen föreslagit, icke annat än afstyrka det

organisationsförslag, som komiterade uppgjort.

Jemväl landtbruksakademiens förvaltningskomité hade uti den 20

februari 1886 afgifvet utlåtande afstyrkt inrättandet af särskilda chefsbefattningar

för instituten och för egendomarne.

Emellertid hade styrelsen för institutet vid Alnarp inkommit

med en skrifvelse af den 22 september 1887, deruti styrelsen, un
-

Styrelsernas för

instituten yttranden

öfver

koiniténs förslag.

Landtbruksakademiens

förvaltningskoniités

yttrande öfver

komiténs förslag.

Styrelsens för

institutet vid

Alnarp framställning

1887.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departementschefens

anförande

år 1889.

1889 års proposition.

Riksdagen år

1889.

Styrelsens för institutet

vid U1- tuna framställning

år 1890 och

landtbruksstyrelsens

yttrande

samma år.

1891 års proposition.

under framhållande att mellan de begge landtbruksinstitutens ställning,

behof och uppgifter förefunnes en betydlig olikhet, som borde tagas i

betraktande vid deras omorganisation, afgifvit förslag till organisation af

institutet vid Alnarp. Detta förslag, vid livilkets upprättande styrelsen

sagt sig till utgångspunkt hafva begagnat förvaltningskomiténs nj^ssberörda

utlåtande, likväl med tagen hänsyn till särskilda för Alnarps

verksamhet bestämmande förhållanden, hade dock väsentligen skilt sig

från hvad förvaltningskomitén föreslagit, så till vida som styrelsen, likasom

i sitt föregående utlåtande, ansett, att den egendom, vid hvilken institutet

vore förlagdt, borde som dittills arrenderas af institutet, för hvars

behof följaktligen egendomens behållna afkastning borde användas, samt

att landtbruksskolan borde vid institutet bibehållas.

Vid anmälan inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1889 af hvad sålunda

förekommit, hade chefen för civildepartementet, till hvilket departements

handläggning frågor rörande jordbruket då hört, anfört, hurusom det vore

synnerligen önskvärd), att frågan om organisationen af institutet vid

Ultima erhölle en snar lösning, och att derför den omständigheten, att

frågan om organisationen af institutet vid Alnarp ännu icke nått derhän,

att den kunde till afgörande företagas, icke borde utgöra hinder att till

pröfning upptaga frågan om det förra institutets organisation, synnerligast

som sistnämnda frågas särskilda behandling icke hindrade att,

när frågan om Alnarp företoges, öfverensstämmelse i organisationen

af de begge instituten åstadkommes i alla de delar, der sådant med

fördel och utan olägenheter kunde ske.

I enlighet härmed hade Kongl. Maj:t beslutit proposition till

Riksdagen blott i fråga om institutet vid Ultima i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med komiterades förslag, dock med bibehållande af en

gemensam chef för institutet och egendomen.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade emellertid icke vunnit

Riksdagens bifall.

Redan i skrifvelse den 8 september 1890 hade styrelsen för institutet

hemstält om aflåtande af ny proposition i ämnet, en hemställan, som

af landtbruksstyrelsen i utlåtande den 21 november 1890 biträdts.

Frågan hade derpå ånyo af Kongl. Maj:t framlagts till 1891 års

Riksdag, sedan vid föredragning den 12 januari 1891 dåvarande chefen

för civildepartementet framhållit angelägenheten deraf, att frågan om

ordnandet af institutet vid Ultima då företoges, oberoende af frågan

om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket hellre som

man genom att gå denna väg fortast syntes kunna vinna lösningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

af fragan om landtbruksinstitutens omorganisation och derigenom uppnå

ett önskningsmål, som sedan länge gjort sig gällande.

Denna proposition, hvilken i hufvudsak öfverensstämde med den Riksdagen år

af Kong! Maj:t till 1889 års Riksdag framlagda, dock utan ofvan

anmärkta afvikelse från komiterades förslag, hade blifvit i det närmaste

oförändrad bifallen.

Riksdagen hade sålunda godkänt stat för landtbruksinstitutet vid

Ultima, upptagande i aflöningar tillhopa 24,550 kronor samt till öfriga

utgifter 24,450 kronor, samt under förutsättning att behållna afkastningen

af Ultuna egendom äfvensom elevernas afgifter och hyresbidrag till

statsverket redovisades, till uppehållande af undervisningen vid institutet

anvisat^ 49,000 kronor, deraf på extra stat 29,000 kronor.

Kong! Maj:t hade derefter den 14 oktober 1892 utfärdat förnyade uitun^nuvJln

stadgar för institutet vid Ultuna. Enligt dessa vore institutets ända- de organisation.

mål att meddela högre undervisning i grunderna för landthushållningens

utöfvande. Tillika bestämdes, i hvilka läroämnen undervisning

skulle meddelas, samt huru dessa skulle fördelas mellan lärarne.

Lärarnes antal bestämdes till 4 lektorer, 4 adjunkter och 3 extra lärare.

Institutets styrelse äfvensom lektorerna, af hvilka en för fem år i sender

förordnades till rektor, skulle utses af Kongl. Magt. Öfriga lärare

förordnades af styrelsen. Undervisningsplan och stat fastställdes för

hvarje år af Kongl. Maj:t.

Uti dessa stadgar hade — sedan 1899 års Riksdag, på Kongl.

Maj:ts framställning, godkänt ny stat för institutet samt höjt anslaget

till 51,000 kronor, att utgå, 20,000 kronor såsom dittills från anslaget

till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar samt

återstående 31,000 kronor på extra stat — Kongl. Maj:t genom kungörelse

den 30 november 1899 vidtagit ändring i läroämnenas antal

och fördelning mellan lärarne, hvarjemte två af adjunkturerna förändrats

till lektorat, hvilkas antal sålunda bestämts till sex.

Beträffande förvaltningen af Ultuna egendom hade Kongl. Magt

lemnat föreskrifter i bref den 14 oktober 1892. Enligt detta handhades

förvaltningen af landtbruksinstitutets styrelse, som antoge förvaltare.

Inkomst- och utgiftsstat faststäldes årligen af Kongl. Maj:t.

Den behållna afkomsten inlevererades till statskontoret. Slutligen hade

föreskrifvits, att förvaltaren skulle vara föreståndare för den landtbruksskola,

som tills vidare skulle vara inrättad vid Ultuna.

Efter denna erinran om innehållet af komiténs förslag rörande institutets vid

landtbruksinstitut en och i anledning af samma förslag afgifna yttranden d^organllation.

äfvensom om det resultat, till hvilket frågan om omorganisationen af

rikets ena landtbruksinstitut, det vid Ultuna, ledt, har departementschefen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lemnat en redogörelse för den organisation, som fortfarande gäller för.

rikets andra institut, det vid Alnarp.

Uti skrifvelse den 12 september 1857 både Rikets Ständer meddelat,

att de, i anledning af proposition i ämnet, besluta, bland annat,

att kungsgården Alnarp skulle öfverlemnas till användande af ett landtbruksinstitut,

att institutets organisation och inseendet öfver detsamma

skulle ombesörjas af en styrelse, som af Kongl. Magt tillsattes, och

enligt de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t bestämdes, att institutet

skulle erlägga årligt arrende, som från och med år 1862 skulle utgå

till statsverket med 1,200 tunnor spannmål, deraf en tredjedel råg, en

tredjedel korn och en tredjedel hafre, samt att institutet skulle erhålla

ett årligt anslag af 18,000 kronor.

Genom kong], bref den 2 oktober 1857 hade eu interimsstyrelse

tillsatts med uppdrag att vidtaga åtgärder för institutets organiserande

samt att afgifva förslag till stadgar.

Den 25 februari 1859 hade Kongl. Maj:t derefter faststält stadgar

för landtbruksinstitutet vid Alnarp. Enligt dessa, med eu mindre den

2 april 1869 vidtagen ändring, ännu gällande stadgar utgjordes institutets

styrelse af en föreståndare, hvilken af Kongl. Maj:t förordnades,

jemte fem andra likaledes af Kongl. Maj:t utsedde personer. Styrelsen

egde anställa lärare och tjenstemän samt bestämma deras löner och

arfvoden, dock att lönen för föreståndaren, som skulle vara chef för

både institutet och egendomen, faststäldes af Kongl. Magt på förslag af

styrelsen. De ordinarie lärarne upptoges till åtta, nemligen: 1) före
ståndaren,

som undervisade i jordbrukslära, boskapsskötsel och landtbrukets

ekonomi; 2) en åkerbrukskemist, som undervisade i kemi, fysik,

geologi och mineralogi; 3) en lärare i veterinärkunskap, som tillika

undervisade i zoologi och anatomi; 4) inspektören, som vore lärare i det

mekaniska jordbruket; 5) kamreraren, som undervisade i landtbruksbokhålleri;

6) en lärare i trädgårdsskötsel; 7) en slöjdare och 8) on smed.

Extra lärare anstäldes i mån af behof. Ämnen, som icke särskildt ofvan

omnämnts, fördelades af styrelsen mellan lärarne. Kurserna vore af två

slag, högre och lägre, begge tvååriga. Lärjungarne i högre kursen

kallades elever, i den lägre lärlingar.

Anslaget till institutet hade af Riksdagen från och med år 1868 höjts

till 26,600 kronor och utginge från och med år 1875 med 29,400 kronor

från anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Jemte landtbruksinstitutet med dess högre och lägre kurs funnes

vid Alnarp förlagda en trädgårdsskola, en hofbeslagsskola, en mejeriskola

för qvinno!’ samt ett mejeriinstitut, för h vilket senare Kongl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

Maj:t den 19 maj 1893 faststält stadgar och till hvithet Riksdagen

plägat på extra stat anvisa ett årligt belopp af 8,000 kronor.

Hofbeslags-, trädgårds- och mejeriskolorna kunde icke anses vara

statsinstitutioner, utan anstalter, som på grund af särskilda omständigheter

kommit att få sin plats vid institutet.

Af dessa anstalter vore mejeriskolan den, som lösast sammanhängde

med institutet, enär undervisningen vid denna skola, som afsåge

att för Malmöhus län utbilda praktiska mejerskor, helt och hållet bekostades

af Malmöhus läns hushållningssällskap.

Trädgårdsskolan hade öppnats år 1876 och undervisningen vid densamma

bekostades af länets hushållningssällskap på det sätt, att sällskapet

härför årligen till institutet erlade 1,600 kronor. På framställning

af styrelsen för institutet hade sällskapet den 15 december 1900

till nybyggnad för trädgårdsskolan anvisat ett belopp af 7,647 kronor

40 öre, med vilkor att institutet åtoge sig byggnadens uppförande för

detta pris och dervid bidroge med körslor, gräfning och grus samt för

framtiden underhölle byggnaden, hvilken dermed blefve institutets egendom.

Elevernas antal vore 12, af hvilka, då kursen vore tvåårig, 6 årligen mottoges.

De erhölle afgiftsfritt undervisning samt bostad med uppvärmning

och städning. För sängkläder, linne, ljus och kosthåll, hvarför kostnaden

kunde uppskattas till 20—25 kronor i månaden för hvarje elev,

sörjde de deremot sjelfva men erhölle såsom bidrag härtill af institutet

för hvarje månad 10 kronor under första året och 15 kronor under andra

året. Undervisningen vid skolan bestredes af institutets trädgårdsmästare,

hvilken vore skolans föreståndare, jemte vederbörande lärare vid

Alnarps landtbruksinstitut. Eleverna deltoge i alla inom Alnarps vidsträckta

trädgårdar, plantskolor och parker förefallande arbeten, och

bidroge trädgårdsskolan derigenom till trädgårdsskötselns vid Alnarp

goda ekonomiska resultat, i hvilket afseende kunde nämnas att enligt

räkenskaperna trädgårdsskötseln under femårsperioden 1895—1899

lemnat ett öfverskott af i medeltal omkring 2,300 kronor årligen.

Hvad liofbeslagsskolan beträffade, hade Malmöhus läns hushållningssällskap

den 28 januari 1863 anslagit 1,000 kronor för anordnande

af en två månaders kurs i hofbeslag vid Alnarp, och skulle till en början

en smed från hvarje kontrakt deltaga uti ifrågavarande undervisning.

Den första lärokursen hade öppnats den 8 april 1863, och hade i denna

kurs deltagit 7 smeder på hushållningssällskapets och 1 på egen bekostnad.

Från och med år 1865 hade anordnats två kurser om året, eu

för Malmöhus län och en för öfriga delar af riket. Sedan år 1875 hade

till dessa två lärokurser lagts en tredje kurs, nemligen för manskap ur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kongl. Maj:ts beslut

1893 om uppgörande

af förslag

till nya

stadgar för institutet

vid

Alnarp.

armén. De civila smedernas undervisning, underhåll m. in. bekostades af

vederbörande hushållningssällskap och afgiften vore numera i ett för allt

175 kronor för hela kursen, beräknad till 3 månader. De flesta eleverna

vore på det sätt frielever, att afgifterna för dem, såsom nämnts, betalades

af hushållningssällskapen. På framställning af Kongl. Maj:t

hade 1876 års Riksdag såsom bidrag till uppförande vid Alnarp af en

ny byggnad för hofbeslagssmedja med mera beviljat ett belopp af 35,000

kronor, och hade Kongl. Maj:t genom bref den 21 juli 1876 stält

detta belopp till styrelsens för Alnarps landtbruksinstitut förfogande

med skyldighet för institutet att dels låta i öfverensstämmelse med

faststäld ritning vid Alnarp uppföra en ny byggnad för hofbeslagssmedja

med skostall jemte bostad för instruktionssmed och hofbeslagarelärlingar

samt nödiga uthus, dels ock ansvara för att ifrågavarande

byggnader blefve med nödiga inventarier försedda samt hofbeslagsskolan

framgent uppehållen utan vidare anspråk på statsmedel för

byggnadernas underhåll och skolans fortgång. Till byggnadens fullbordande

samt nödiga inventariers anskaffande hade Malmöhus läns

hushållningssällskap sedermera anslagit 10,000 kronor. Vid detta anslag

hade hushållningssällskapet icke fäst annat vilkor, än att skolan skulle

fortfarande uppehållas och byggnaden underhållas. Nästan alla inventarierna

hade emellertid ansetts vara hushållningssällskapets egendom.

Den teoretiska undervisningen vid skolan hade upprätthållits

af läraren i hästskötsel, ytterlära och liofbeslag vid Alnarps landtbruksinstitut,

som tillika varit föreståndare för skolan, och de praktiska

öfningarna hade ledts af eu instruktionssmed och en verkgesäll. De

vid skolan inflytande elevafgifter äfvensom inkomsterna af hofbeslagssmedjan

hade användts på sådant sätt, att med desamma först bestridts

aflöningarne till instruktionssmeden och verkgesällen äfvensom öfriga

med driften förenade kostnader, hvarefter återstoden såsom lönefyllnad

tillfallit föreståndaren, hvilken, enligt hvad departementschefen inhemtat,

från skolan haft större inkomst än den honom såsom lärare vid institutet

tillkommande aflöning af 2,000 kronor.

Efter den år 1892 vid Ultuna genomförda omorganisationen hade

det icke dröjt länge, innan Kongl. Maj:t ansett frågan om institutet

vid Alnarp höra ånyo upptagas. Sålunda hade Kongl. Maj:t genom

bref den 21 juli 1893, enär de för institutet gällande stadgar af den

25 februari 1859, med afseende å derefter inträdda förändrade förhållanden,

syntes i flera alseenden erfordra omarbetning, anbefalt institutets

styrelse att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till nya

stadgar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

Till åtlydnad af denna föreskrift liade styrelsen med skrifvelse

den 17 augusti 1897 inkommit med dylikt förslag.

Innan departementschefen öfverginge till en redogörelse för detta, institutet vid

ville lian erinra om följande liufvudgrimder, som af landtbruksläroverks- låtande 1897.

komitén ansetts böra följas vid landtbruksinstitutens omorganisation,

nemligen att institutens och egendomarnes ekonomi skulle åtskiljas, att

särskilda föreståndare skulle finnas för instituten och för egendomarne, samt

att hvarje lärares undervisningsskyldighet skulle i stadgarne bestämmas.

Uti de af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut afgifna förslag

till omorganisation hade icke någon af dessa hufvudgrunder blifvit följd

och såsom skäl härför hade styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut i

sin skrifvelse af den 17 augusti 1897 anfört: att, i händelse behållningen

af egendomen skulle redovisas till statsverket, det vore att befara

antingen att förvaltaren skulle vilja visa sin duglighet genom att, med

frånseende af andra synpunkter, från egendomen leverera så stor behållning

som möjligt, eller ock, derest intresset för experiment finge öfverhanden,

att egendomens afkastning skulle förslösas i olika försök inom

jordbrukets, boskapsskötselns eller mejeriets områden; att rättigheten

att förfoga öfver egendomen och dess afkastning satte styrelsen i stånd

att för läroverket förvärfva de möjligast bästa lärarekrafter genom att

kunna efter omständigheterna vid institutet binda framstående personer

eller ock anlita de i speciela ämnen skickliga undervisare, som Lund

och Malmö genom universitet, läroverk och industriel verksamhet erbjöde,

och att i mån af tillgång åt undervisningen gifva en högre utsträckning

eller anordna lärokurser vid sidan af de i stadgarna föreskrifna;

att den närmare förbindelsen mellan egendomens förvaltning och undervisningen

ej heller syntes kunna förfela att åt den senare gifva en med

dess ändamål mera öfverensstämmande praktisk riktning; samt att det

synts styrelsen nödigt att såsom hittills den högsta tillsynen öfver egendomen

och läroverket i styrelsens frånvaro vore samlad hos en föreståndare,

enär i saknad af en sådan ledande hand det vore att befara,

det sambandet mellan undervisningen och egendomens förvaltning upplöstes

och slitningar uppstode.

Landtbruksstyrelsen hade härefter den 11 november 1898 afgifvit styrelsens utinfordradt

utlåtande beträffande de begge af institutets styrelse med latande lS9a

skrifvelserna den 22 september 1887 och den 17 augusti 1897 afgifna

förslag till stadgar för institutet, uti hvilket utlåtande landtbruksstyrelsen

anfört:

De skäl, som blifvit af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd, 10 Höft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anförda för bibehållandet af nuvarande grunder för landtbruksinstitutets

organisation, afsåga icke några egendomliga förhållanden vid sagda

institut, ulan vore samtliga af den natur, att de berörde organisationen

i allmänhet af de svenska landtbruksinstituten och behöfde derför icke

till bemötande upptagas, då de kunde sägas hafva blifvit vederlagda

såväl af landtbruksläroverkskomitén i dess förberörda betänkande som

ock af den erfarenhet, hvilken vunnits vid det efter ofvan nämnda

hufvudgrunder omorganiserade landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Enligt landtbruksstyrelsens uppfattning hade den med sistnämnda

landtbruksinstitut vidtagna förändringen visat sig vara i hufvudsak

synnerligen lämplig. Hvad läroverket beträffade, hade detta lyckats

efter omorganisationen tillvinna sig ett allt större förtroende från allmänhetens

sida, hvithet framginge deraf, att elevantalet stigit.

Då det af skäl, som af landtbruksläroverkskomitén blifvit utförligt

anförda, syntes uppenbart, att läroverkets vid ett landtbruksinstitut ekonomi

icke borde göras beroende af resultatet af häridtegendomens skötsel, att

svårighet städse måste yppas att finna en lämplig person, som kunde

med framstående skicklighet skota såväl läroverket som landtegendom^,

och i alla händelser eu sådan förening af befattningar icke kunde anses

lämplig utan det tvärtom syntes vara en stor fördel, att dessa befattningar

skilj des åt, samt att det blefve genom vederbörande stadgar

bestämdt, hvilket undervisningsområde borde åt hvarje lärare anförtros,

så att detta icke komme att bero på beslut af institutsstyrelsen i hvarje

särskild! fall; då vidare erfarenheten från det enligt dessa grunder

organiserade landtbruksinstitutet vid Ultuna fullständigt bekräftade

lämpligheten af desamma, samt då slutligen ingen enda omständighet

blifvit anförd eller med skäl syntes kunna anföras, på grund af hvilken

det skulle vara olämpligt eller mindre lämpligt att enligt dessa

grunder genomföra en omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut,

ansåge sig landtbruksstyrelsen, då fråga uppstått om en väsentlig förändring

af samma institut, icke kunna tillstyrka en sådan förändring,

derest icke de hufvudgrunder, som i det föregående blifvit omförmälda

och som af landtbruksstyrelsen till alla delar gillades, blefve vid densamma

tillämpade. Alnarps lärareråd, som vore i tillfälle att å närmaste

håll iakttaga verksamheten vid institutet, hade ej heller lemna!

detta obeaktadt uti ett förslag till stadgar för institutet, som lärarerådet

afgifvit och i hvilket förslag samtliga ofvan omförmälda hufvudgrunder

iakttagits.

Landtbruksstyrelsen ansåge sig sålunda hafva fullgiltiga skäl att,

innan styrelsen yttrade sig öfver öfriga delar af styrelsens för Alnarps

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

institut då föreliggande förslag till stadgar för institutet, underställa

Kong! Maj:ts pröfning frågan, huruvida icke andra hufvudgrunder än

de, hvilka institutets styrelse upptagit i sitt förslag, borde vid om

organisationen af ifrågavarande landtbruksinstitut göras gällande, och

anhölle att, sedan denna fråga blifvit i behörig ordning afgjord, få till

Kongl. Maj:t afgifva utlåtande öfver stadgeförslaget i sin helhet.

Enligt hvad i det föregående blifvit anfördt, ansåge landtbruksstyrelsen,

att den behållna afkastningen af den staten tillhöriga till

Alnarps landtbruksinstitut anslagna fasta egendom äfvensom elevernas

afgifter och hyresbidrag borde till statsverket redovisas.

Likaledes ansåge landtbruksstyrelsen, att stat för nämnda landtbruksinstitut,

som sålunda borde organiseras i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med landtbruksinstitutet vid Ultima, så att eu rektor komme

att utöfva närmaste ledningen af institutet och en förvaltare handhafva

egendomens skötsel, borde fastställas, äfvensom de vilkor och förbehåll

bestämmas, hvilka skulle gälla för åtnjutande af de löneförmåner,

som blefve i staten upptagna.

Då elevernas antal vid Alnarps landtbruksinstitut under senare

tiden varit temligen lika med samma antal vid landtbruksinstitutet vid

Ultima eller under läroåren 1892—1896 i medeltal 33 vid förstnämnda

institut mot 37 vid sistnämnda, skulle undervisningen vid båda instituten

kunna bedrifvas med enahanda antal lärare, derest icke till Alnarps

landtbruksinstitut vore förlagdt mejeriinstitutet.

Efter att vidare hafva behandlat frågan om lärarnes antal och

ämnenas fördelning dem emellan, framlade landtbruksstyrelsen förslag

till stat, slutande på ett belopp åt 53,000 kronor och upptagande, bland

annat, aflöningar åt 6 lektorer, 3 adjunkter och 3 extra lärare, samt

hemstälde om proposition till Riksdagen i öfverensstämmelse med de

af styrelsen uttalade åsigterna.

Genom remiss den 18 november 1898 hade Kongl. Maj:t anbefalt

styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut att inkomma med yttrande

i anledning af hvad i ärendet förekommit, sedan styrelsen den 17 augusti

1897 afgifvit förslag till stadgar för institutet.

Till åtlydnad häraf hade styrelsen afgifvit utlåtande af den 27 styrelser för

december 1898, deruti styrelsen anfört: Då organisationen af ett AlnariJ8^tra"lIe

landtbruksläroverk toges i öfvervägande, borde sträfvandet vara att

söka med användande af tillgängliga medel och krafter samt beaktande

af de fördelar, en redan befintlig organisation besute, vinna den möjligast

bästa i teoretiskt och praktiskt hänseende värdefulla undervisning.

Under den följd af år, Alnarps kungsgård varit upplåten åt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

landtbruksin stitutet, hade institutets styrelse sökt att för landtbrukets

idkare meddela undervisning i så vidsträckt mån, som möjligt varit.

Förutom elev- och lärlingskurserna, af hvilka elevkursen hade samma

omfattning som vid Ultima och drefves af fullt jemngoda lärare, hade vid

Alnarp anordnats dels mejeriinstitutet och dels med bidrag af Malmöhus

läns hushållningssällskap hofbeslagsskolan, trädgårdsskolan och mejeriskolan

för qvinnor. Alnarps egendom hade lemnat goda skördar, och

ehuru ett landtbruk alltid måste vara underkastadt verkningarna af

väderleken, hade dock, till följd af det vid Alnarp högt utvecklade

landtbrukets förmåga att begränsa verkningarna af en ofördelaktig

väderlek, landtbruket. lemnat så godt resultat, att, efter det såväl läroverkets

som landtbrukets utgifter blifvit bestridda, under den senare tiden

endast ett år — 1889 — visat en brist, som dock godtgjorts af ett

senare års behållning. Lärarnes löner, hvilka vore fullt jemngoda med

lärarelönerna vid Ultima, vore för öfrigt betryggade genom statsanslag

och någon svårighet att erhålla eller vid institutet bibehålla skickliga

lärare hade icke försports. Af ofvan angifna förhållanden syntes framgå,

att sambandet mellan läroverkets och egendomens ekonomi icke innebure

någon olägenhet å ena eller andra hållet och särskildt att lärarnes trygghet

att utfå sin aflöning icke varit i någon mån äfventyrad liksom att

svårighet ej förefunnes att till föreståndare erhålla en person, hvilken

med framstående skicklighet kunde sköta såväl läroverket som egendomen.

Det af landtbruksstyrelsen förordade systemet för omorganisationen af

Alnarps landtbruksinstitut syntes vara hemtadt från Tyskland, hvarest för

några tiotal år sedan vissa landtbruksinstitut blifvit skilda från de egendomar,

der de varit förlagda, och förflyttade till universitetsstäderna för

att bereda dem vetenskapligt stöd. Systemet hade dock icke visat sig

odeladt lyckadt, enär detsamma, enligt hvad uppgifvits, skapat dugliga

försöksassistenter men klena jordbrukare samt utvecklat jordbrukets

teknik på bekostnad af dess ekonomi. Landtbruksstyrelsen syntes vilja

upplösa sambandet mellan läroverket och dess egendom men icke gifva

läroverket till ersättning stöd af ett universitet. Lärarne i hufvudämnena

beröfvades deremot det högst behöfliga tillfället att följa dessa ämnens

praktiska utöfning och ekonomi, hvarförutan erfarenheten icke uppehölles

och undervisningen förr eller senare blefve ren kammarlärdom.

Landtbruksstyrelsen hade icke antydt, huruledes, sedan en organisation af

institutet, sådan som landtbruksstyrelsen föreslagit, genomförts, undervisningskurser

för trädgårdsmästare och qvinliga mejerister skulle ordnas

eller om trädgården med växthus skulle höra till egendomen eller läroverket.

Alldeles oafsedt huruvida det ekonomiska sambandet mellan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

läroverket och egendomen bibehölles eller upplöstes, vidhölle dock institutets

styrelse sin åsigt om nödvändigheten af en gemensam föreståndare

å platsen, samt att lärarne i biämnen icke borde vara fast

anstälda utan kunna väljas bland skickliga undervisare, som Lund

eller Malmö genom universitet, andra läroverk och industriel verksamhet

erbjöde. Då institutets styrelse ansåge, att den högsta tillsynen

öfver egendomen och landtbruket borde i styrelsens frånvaro vara

samlad hos en föreståndare, vore afsigten ingalunda, att denne skulle i

afseende å egendomen fullgöra en inspektörs åligganden. För egendomen

borde under föreståndaren finnas en inspektor, likasom för trädgården

en trädgårdsmästare och för mejeriet en mejerist. De olika

lärokurserna — särskild! mejeriinstitutet, som skulle använda egendomens

mjölk och hvars lärjungar vexelvis skulle tjenstgöra i mejeri,

kostall och svinstall samt således dels under läroverkets och dels under

egendomens befäl — ingrepe så på alla punkter i egendomens drift,

att ständiga förvecklingar vore att emotse, om ej deras ställning kunde

ordnas af en bestämmande vilja på platsen. Omsorgen om upprätthållandet

af ordning bland ej blott det stora antalet lärjungar och andra

vid Alnarp anstälda personer — med familjer tillhopa omkring 300

personer — än äfven de talrika skaror af besökande, hvilka å denna

i närheten af två städer och flera fabrikscentra belägna plats, synnerligen

helgdagar, tillstädeskomme, påkallade en snabb samverkan mellan

egendomen och institutet, en samverkan, som ej finge bero af två föreståndares

tillfälliga enighet utan vara underkastad en vilja. Beträffande

lärarne hade institutets styrelse i sitt förslag upptagit att föreståndaren

skulle undervisa i boskapsskötsel och jordbrukets ekonomi, att inspektören

skulle vara undervisare i jordbrukslära, samt att Kongl. Maj:t

skulle på styrelsens förslag utnämna lektorer och bestämma deras

undervisningsämnen. Dessa lärares undervisningsområden blefve sålunda

ej obestämda eller beroende af en tillfällighet, men genom den

föreslagna möjligheten att fördela läroämnena mellan lektorerna bereddes

just tillfälle att använda den rätte mannen på den rätta platsen.

De af landtbruksstyrelsen föreslagna adjunkturerna vore enligt styrelsens

åsigt högst olämpliga. Vid de i Skåne rådande höga lefnadskostnaderna

samt svårigheten för den å landet bosatte att erhålla någon

extra inkomst, kunde dessa adjunkturer icke bereda nödigt uppehälle

åt en familj. De vore således att anse såsom öfvergångsplatser, men

såsom sådana skulle de knappast locka verkligt dugliga personer, då

åtminstone för två af adjunkterna utsigt till befordran icke funnes

vid institutet och antagligen ej heller utom detsamma. Erfarenheten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

liade deremot visat att, genom att anförtro biämnena åt extra lärare från

universitetet eller industrien, framstående lärare kunnat under många

år till skäligt pris och utan löften om pension vid institutet bindas.

Vid de tekniska elementarskolorna användes i ganska vidsträckt omfattning

extra lärare och något skäl syntes icke vara för handen, på

grund hvaraf de icke skulle kunna användas vid ett så väl beläget

landtbruksinstitut som Alnarps. En sådan anordning vore billigare,

hvilket framgingé deraf, att dels arfvodena åtminstone ej blefve högre,

dels ock kostnaden att uppföra och vid Alnarp underhålla bostäder för

tre familjer undvekes. 1 afseende på detaljerna af förslaget ansåge

styrelsen sig böra framhålla vissa omständigheter, hvilkas närmare

granskning dock erfordrade en utförligare behandling. I sådant afseende

ansåge siyrelsen sig böra antyda, att landtbruksskolans, hofbeslagsskolans,

mejeriskolans för qvinnor och trädgårdsskolans ställning

måste noggrant öfvervägas, hvarvid måste utrönas, huruvida för vissa

af dessa skolor kunde påräknas anslag från hushållningssällskap och

huruvida de öfver hufvud kunde under förändrade förhållanden bibehållas.

Förhållandena i afseende å trädgård med växthus och mejeri

måste ordnas mellan läroverket och egendomen. Vid Alnarp, der

trädgårdsskötsel i stor skala bedrefves, kunde botanik, zoologi samt

trädgårdsskötsel, livilka ämnen förutsatte helt olika utbildning, icke

vid en adjunktur förenas. Landtbruksstyrelsens förslag omtalade ej det

vigtiga ämnet jordbrukets ekonomi, hvilket lämpligen syntes böra förenas

med ämnet boskapsskötsel. Läraren i jordbrukslära borde jemväl

undervisa i jordbrukets historia. Deremot borde hippologien utbrytas

från husdjursläran och förenas med veterinär- och hofbeslagsläran till

ett lektorat, då det syntes vara jemförelsevis lätt att finna en i dessa

ämnen hemmastadd person, men deremot, i hög grad sällsynt att finna

eu person, som egde verklig insigt och erfarenhet såväl i boskapsskötsel

som i hästskötsel. En assistent i anatomi och fysiologi vore

af behofvet påkallad. Det läte sig svårligen göra att finna eu person,

som vore hemmastadd i så skilda ämnen som byggnadslära och

fältmätning, och eu teoretisk undervisning i dessa ämnen utan praktisk

erfarenhet vore skäligen värdelös. Inspektören eller förvaltaren borde,

för att blifva intresserad för institutet samt ega ständig anledning att

lemna meddelanden om egendomens jordbruk, hafva någon undervisningsskyldighet

och helst undervisa eleverna i speciel växtodlingslärä och

för den vidlyftiga ekonomien vid de olika skolorna fordrades en sakkunnig

bokförare, som derjemte kunde undervisa i bokföring.

Sedan öfverintendentsembetet. härefter den 9 maj 1899 afgifvit

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

utlåtande öfver de i sammanhang med omorganisationen stående bygg- öeSetsdyTt-‘''

nadsfrågor, hade Kong!. Maj:t den 8 maj 1900 anbefalt landtbruks- ra,’de 1899''

styrelsen att afgifva förnyadt utlåtande i ärendet uti hela dess vidd.

Den 28 maj 1901 både landtbruksstyrelsen afgifvit det sålunda infordrade

yttrandet och deri anfört följande:

Hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut mot landtbruks- lanatbmtatystyrelsens

ofvanberörda uti skrifvelsen den 11 november 1898 af- relsen,9"0t1mtMde

gifna förslag andragit, afsåge dels hufvudgrunderna för samma förslag,

dels ock vissa detaljer i detsamma. Hvad sjelfva hufvudgrunderna

beträffade, sådana dessa blifvit bär ofvan , angifna eller att institutets

ekonomi borde skiljas från egendomens, att föreståndarebefattningarna

för institutet och för egendomen icke längre borde vara

förenade bos en och samma person utan uppdragas åt olika personer

samt att hvarje lärares undervisningsskyldighet skulle vara i

stadgarna bestämd och icke bero på beslut i hvarje särskilt fall af

styrelsen för institutet, så funne landtbruksstyrelsen hvad institutsstyrelsen

mot dessa hufvudgrunder anfört icke ega den vigt, att landtbruksstyrelsen

funne sig hafva anledning frångå sina i detta afseende förut

uttalade åsigter. Väl vore det sant, att vid Alnarp vore förenade flere

undervisningskurser än vid Ultima, då vid Alnarp funnes upprättade,

förutom de båda afdelningarna af landtbruksinstitutet, Indika motsvarades

af landtbruksinstitutet och landtbruksskolan vid Ultima, äfven mejeriinstitutet

samt de med bidrag af Malmöhus läns hushållningssällskap

inrättade tre undervisningsanstalterna, liofbeslagsskolan, trädgårdsskolan

och mejeriskolan för qvinnor. Denna omständighet utgjorde

emellertid intet binder för utan snarare tvärtom en ökad anledning

till att samtliga sagda hufvudgrunder blefve tillämpade, ty, om det

funnes vara af vigt att, i den händelse en enda läroanstalt af den

beskaffenhet som de svenska landtbruksinstituten vore förlaud till en

O

egendom å landet, denna anstalts ekonomi skiljdés ifrån egendomens,

så syntes detta blifva än mera behöflig!, om flera dylika jemte andra

läroanstalter vore derstädes upprättade, och äfvenså, under samma förutsättning,

att föreståndarebefattningen för egendomen skiljdes från

motsvarande befattningar vid sagda högre läroanstalter och att hvarje

lärares undervisningsskyldighet vid dessa anstalter noggrant i stadgarna

för desamma bestämdes. För ordningens upprätthållande och behörigt

samarbete mellan de olika institutionerna syntes andra anordningar

kunna träffas, kviika icke behöfde komma i strid med undervisningens

intressen, såsom fallet måste vara, om högsta ledningen af undervis
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningsanstalterna anförtroddes åt en person, som redan hade att svara

för en så vigtig uppgift som skötseln af en större landtegendom. I

detta afseende hade landtbruksstyrelsen för afsigt att i det följande

afgifva förslag och, då styrelsen ämnade framhålla lämpligheten af

landtbruksinstitutets och mejeriinstitutets förenande till en läroanstalt,

trodde sig styrelsen derigenom gifva än ytterligare stöd för sin uppfattning

i förevarande afseende.

Redan i sitt utlåtande af den 11 november 1898 hade landtbruksstyrelsen

framhållit, att styrelsens framställning i förevarande afseende

ingalunda föranledts af några sådana ekonomiska missförhållanden, som

gjort en skilsmessa mellan institutet och egendomen vid Ultuna till en

af behofvet påkallad åtgärd, men i denna omständighet kunde icke sökas

något stöd för åsigten om obehöfligheten af ett sådant särskiljande

beträffande Alnarps institut och egendom. Äfven i fråga om institutet

vid Ultuna hade det icke varit ensamt eller ens i första hand ekonomiska

skäl, som betingat ifrågavarande åtgärd. Hänsynen till undervisningens

behof och angelägenheten deraf, att denna blefve så väl tillgodosedd,

som omständigheterna i vårt land möjliggjorde, samt omtanken derom,

att den högre landtbruksundervisningen blefve ordnad på ett fullt tillfredsställande

sätt, hade varit de bestämmande orsakerna till genomförandet

af omorganisationen vid Ultuna, vid hvilken ofvan sagda

hufvudgrunder tillämpats, om också olämpligheten deraf, att ett läroverks

ekonomi gjordes beroende af det tillfälliga resultatet af en större

landtegendoms skötsel, varit en medverkande orsak till omorganisationens

genomförande.

Med anledning af hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

anfört beträffande landtbruksundervisningen i Tyskland och den jemförelse

med det af landtbruksstyrelsen framstälda förslaget, som styrelsen i sådant

afseende anstält, ville landtbruksstyrelsen erinra, att den form för ordnandet

af den högre landtbruksundervisningen vid Älnarp, som af landtbruksstyrelsen

föreslagits och som redan genomförts vid Ultuna, icke kunde

fullt likställas vare sig med den i Tyskland genomförda anordning,

enligt hvilken den högre landtbruksundervisningen vore förlagd till

universitetsstäderna, eller det vid Poppelsdorff och Hohenheim tillämpade

system, enligt livilket den högre landtbruksläroverksanstalten vore förlagd

till en egendom, hvars förvaltare jemväl vore direktör för landtbruksundervisningsanstalten

derstädes, utan vore en mellanform mellan

dessa med särskilt ändamål att söka undvika olägenheterna af hvarje

utaf de båda omförmälda, i Tyskland tillämpade systemen. Hufvud - tanken för denna organisation vore att, på samma gång den teoretiska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

undervisningens intresse tillgodosåges derigenom, att föreståndaren befriades

från de mångtaliga praktiska bestyren med en egendoms förvaltning,

de praktiska krafven på samma undervisning blefve fylda

derigenom, att undervisningsanstalten blifvit förlagd icke till en stad

utan till en större egendom och således såväl lärare som elever blefve

i tillfälle att med sin uppmärksamhet städse följa den praktiska gången

af eu större landtbruksbedrift och undervisningen sålunda icke behöfde

löpa fara att förlora sammanhanget med det praktiska lifvet och nedsjunka

till endast kammarlärdom. På detta sätt hade förslaget sökt

undvika olägenheterna såväl deraf att undervisningen skulle blifva mer

eller mindre ovetenskaplig som ock att lärare och elever blefve främmande

för det praktiska landtbruket och de kraf, som stäldes på detsamma.

Stödet af ett universitet behöfde de svenska instituten icke,

såsom styrelsen för institutet vid Alnarp framhållit, helt och hållet sakna,

då hvartdera institutet vore beläget i den omedelbara närheten af en

universitetsstad.

På sätt landtbruksstyrelen i dess utlåtande af den 11 november

1898 framhållit, hade erfarenheten från Ultuna landtbruksinstitut

under den tid institutet varit organiseradt i enlighet med ofvan sagda

hufvudgrunder, eller alltsedan den 1 november 1892, bekräftat lämpligheten

af den genomförda organisationen. Vid sådant förhållande och

då det af Alnarpsstyrelsen framhållna skälet för bibehållande af den

nuvarande organisationen af institutet, eller att med samma organisation

det visat sig möjligt att ekonomiskt upprätthålla institutet, icke kunde

anses ådagalägga lämpligheten af den nuvarande organisationen eller

obehöfligheten af en omorganisation af institutet, syntes hvad styrelsen

för Alnarps landtbruksinstitut från principiel synpunkt anmärkt mot

landtbruksstyrelsens ifrågavarande förslag icke förtjena afseende.

Med styrka hade institutets styrelse häfdat den uppfattningen, att

den omständigheten, att ett flertal institutioner vore förlagda till Alnarp,

skulle lägga hinder i vägen för genomförandet af den utaf landtbruksstyrelsen

tilltänkta omorganisationen. De institutioner, som institutets

styrelse härmed åsyftade, vore förutom den lägre landtbruksskolan dels

mejeriinstitutet, dels hofbeslagsskolan, dels trädgårdsskolan, dels ock

mejeriskolan för qvinnor. Något hinder för sistnämnda skolas bibehållande

vid Alnarp syntes icke genom den föreslagna nya organisationen uppstå.

Att trädgårdsskolan, som mottoge elever från hela landet och egde

en ganska stor betydelse för trädgårdsskötselns utveckling, kunde, äfven

om institutet omorganiserades, derstädes bibehållas och fortgå enligt

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hufvudsakligen samma grunder som hittills, syntes vara sjelfkärt.

Landtbruksstyrelsen funne sig i detta sammanhang endast behöfva framhålla,

att genom de lärarekrafter, som enligt det följande borde vid

institutet finnas, undervisningen vid skolan komme att kunna upprätthållas

stillt att, äfven om den närmaste tillsynen öfver skolan lämpligen

komme att såsom hittills utöfvas af institutets trädgårdsmästare

eller annan lämplig person, chefskapet för skolan skäligen borde uppdragas

åt rektorn för institutet.

Hvad hofbeslagsskolan beträffade, syntes äfven denna skola, som

visat sig vara af mycket stor nytta för landet, gifvetvis böra fortfarande

vid Alnarp upprätthållas. Något hinder för ett sådant bibehållande

syntes heller icke förefinnas. I landtbruksstyrelsens föregående utlåtande

i detta ärende förutsattes också, att så skulle ske, men hvarken denna

skola eller de i det föregående omförmälda skolorna, den lägre mejeriskolan

för qvinnor och trädgårdsskolan, vore afsedda att utgöra någon

integrerande del af institutet, ehuru dit förlagda. I nyssnämnda utlåtande

hade emellertid hänsyn tagits dertill att för skolans behof nödiga

lärarekrafter skulle finnas.

Samtliga de nu omförmälda skolorna borde enligt landtbruksstyrelsens

åsigt sålunda fortfarande tillsvidare vara förlagda till institutet

och stå under samma styrelse som detta samt under inseende af

institutets rektor, på samma gång institutet borde så organiseras, att

der befintliga lärarekrafter kunde, i den mån sådant vore behöfligt, tillgodose

undervisningen vid skolorna.

Den lägre, af allmänhetens förtroende med rätta högt uppburna

landtbruksskolan, som nu utgjorde en afdelning af institutet, skilj de sig

från andra landtbruksskolor deruti, att ett större mått af teoretiska

kunskaper der meddelades, i det att ett hälft år af kursen uteslutande

dertill användes. Hufvudsyftet vore dock utbildandet af praktiskt dugliga

förmän i jordbruket och det måste då anses lämpligt, att egendomens

förvaltare, under hvilkens ledning de skulle härtill utbildas,

blefve skolans föreståndare. Landtbruksskolan borde derför ej längre

utgöra en del af institutet utan, i likhet med hvad landtbruksstyrelsen

i sitt förra betänkande föreslagit, erhålla samma ställning till detta

som motsvarande skola vid Ultima, om också undervisningen vid skolan

skulle blifva i viss mån olika med undervisningen vid skolan vid

Ultima och bedrifvas på ungefärligen samma sätt som hittills. Af

skäl, som i det följande närmare komme att angifvas, borde vid skolan

anställas en andre lärare, men undervisningen vid skolan i öfrigt bestridas

af institutets lärare.

Slutligen ansåge landtbruksstyrelsen sig böra redogöra för huru

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

styrelsen tänkt sig mejeriinstitutets ställning till landtbruksinstitutet.

Mejeriinstitutet både utvecklats ur de kurser i högre undervisning i

mejerihushållning, som med understöd af särskilda statsmedel från och

med år 1883 till och med år 1891 vid begge de svenska landtbruksinstituten

och under år 1892 ensamt vid Alnarps landtbruksinstitut

upprätthållits, till en anstalt, afsedd att meddela högre och lägre undervisning

i mejerihushållning för manliga elever. Fråga hade redan

under förhandlingarna om mejeriinstitutets upprättande uppstått om

denna anstalts införlifvande med landtbruksinstitutet, men denna fråga

hade då förfallit, hufvudsakligen af det skäl, att en sådan anordning

skulle förutsätta ett omarbetande af landtbruksinstitutets stadgar, hvilken

utväg syntes hvarken vara af förhållandena påkallad eller ens

under dåvarande omständigheter kunna väljas.

Då nu emellertid frågan om en omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut

förelåge och någon tids erfarenhet äfven vunnits rörande

lämpligheten af den nuvarande organisationen af mejeriinstitutet, funnes

möjlighet att, om förhållandena skulle finnas sådant påkalla, förvandla

mejeriinstitutet från en fristående med landtbruksinstitutet sidoordnad

anstalt till en afdelning af en organisation, omfattande såväl landtbrukssom

mejeriinstitutet.

För vidtagandet af sistberörda åtgärd kunde åberopas flera omständigheter.

Ehuru mejeriinstitutet hade en uppgift, som väl kunde

jern föras med landtbruksinstitutets, och för närvarande vore en från

institutet skild anstalt, bestredes undervisningen vid detsamma till en

stor del af lärarne vid landtbruksinstitutet, enär de för mejeriinstitutet

tillgängliga krafter icke dertill försloge med den organisation af mejeriinstitutet,

som varit för detsamma afsedd och som funnit sitt uttryck

i de för institutet tillsvidare gällande stadgar af den 19 maj 1893. Men

härtill komme, att mejeriinstitutet icke kunnat upprättas i öfverensstämmelse

med den ursprungligen afsedda planen, för hvars genomförande

erfordrats ett årligt statsanslag af 10,000 kronor. Riksdagen

hade nemligen endast en gång eller för år 1893 beviljat det erforderliga

beloppet, 10,000 kronor, men sedermera hade Riksdagen årligen

för ändamålet beviljat endast 8,000 kronor, till följd hvaraf den i stadgarna

för institutet upptagna assistentbefattningen hittills måst hållas

obesatt. Den ofullständighet, som således hittills vidlådit mejeriinstitutet,

syntes lämpligast afhjelpas genom dess närmare införlifvande med landtbruksinstitutet,

för hvilket vilkoren förefunnes derutinnan, att styrelsen

för mejeriinstitutet och föreståndaren för detsamma redan nu vore ge
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mensamma med landtbruksinstitutets, liksom lärarne för de båda instituten

till största delen vore desamma.

Den sammanslagning, som sålunda skulle ega rum mellan de båda

instituten, skulle betinga en ny benämning för den anstalt, som alltså

skulle uppkomma, och landtbruksstyrelsen både i sådant afseende ansett,

att benämningen landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp skulle

på ett betecknande sätt återgifva den nya läroanstaltens karaktär och

ändamål. Då det emellertid för ordnandet af elevernas praktiska undervisning

i mejeriskötsel vore af vigt, att ledningen af mejerihushållningen

i sin helhet tillkomme institutets föreståndare, borde mejeriet tillhöra

institutet och detta sålunda köpa all vid egendomen producerad

mjölk till ett af styrelsen för institutet hvarje år bestämdt pris, motsvarande

hvad som i orten betalades för mjölk. Blefve en sådan åtgärd

vidtagen, blefve äfven fullt klart och tydligt såväl hvad utgifterna

för institutet komme att belöpa sig till, som huru stor afkastning egendomen

komme att lemna. Denna mjölk skulle af institutet mottagas

och i mejeriet förädlas, hvaremot skummjölk, kernmjölk och vassla

skulle återlemnas till egendomen efter utaf styrelsen för institutet och

egendomen bestämda grunder. En mejerirörelse, som vore afsedd att

tjena såsom undervisningsmateriel, kunde dock tydligen ej bedrifvas med

samma ekonomiska fördel, som annan mejerirörelse, i det att produkterna,

som skulle tillverkas af vid arbetet delvis ovana personer, ej

alltid kunde blifva af fullgod beskaffenhet, tillverkningen ej kunde ordnas

uteslutande med afseende på de produkter, som för tillfället lemnade

största vinst, en del mjölk användes till försöksverksamhet samt

nya tidsenliga maskiner och redskap ofta anskaffades. Erfarenheten

under den tid, mejeriinstitutet varit i verksamhet, hade också till fullo bekräftat

detta, då det pris, hvartill mjölken vid Alnarp realiserats, understigit

det i orten gångbara mjölkpriset med omkring 1 öre per kilogram

eller för hela den producerade mjölkqvantiteten 5,000 kronor om året.

Skulle sålunda egendomens mjölk betalas af institutet efter gällande

pris, borde till betäckande af den förlust på mejeridriften, som

härigenom sannolikt vore att emotse, ett motsvarande belopp upptagas.

Skulle något år förlust icke uppkomma, blefve anslaget besparadt, liksom

detsamma, i den mån förlusten understege 5,000 kronor, ej behöfde

anlitas. Skulle förlusten något år öfverstiga 5,000 kronor, borde denna

gäldas af nästföljande års anslag eller regleras genom att styrelsen det

året något nedsatte det pris å mjölken, som skulle till egendomen betalas.

Uppkomme åter vinst å mejerirörelsen, borde denna i likhet

med egendomens vinst till statsverket inlevereras. Det borde härvid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

framhållas, att statsverket tydligen ej i någon händelse komme att genom

en dylik anordning vidkännas en ökad utgift, då landtegendomens

behållning, som skulle ingå till staten, blefve i samma mån högre,

som mjölken betalades högre af institutet.

Beträffande ifrågavarande anordning skulle emellertid kunna erinras,

att institutet komme att på detta sätt i viss mån drifva industriel

rörelse, hvaremot åtskilligt skulle kunna anmärkas. Det borde emellertid

likväl ihågkommas, att den industriela rörelse, hvarom här vore

fråga, vore synnerligen enkel, då i mejeriet hufvudsakligen komme att

tillverkas smör samt för afsättning utaf denna vara kontrakt för längre

tid. med smörhandlare uppgjordes och varan hvarje vecka levererades vid

närmaste jernvägsstation, så att några afsevärda förlag icke ifrågakomme.

Efter att sålunda hafva redogjort för det sätt, hvarpå, enligt landtbruksstyrelsens

åsigt, de vid Alnarps landtbruksinstitut för närvarande

befintliga institutioner borde ordnas och samverka, öfverginge styrelsen

till den af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut framstälda anmärkningen

om nödvändigheten af att för alla dessa institutioners trefnad

och för ordningen på platsen en enda högsta styresman städse borde

finnas derstädes närvarande dels för slitande af tvister, som möjligen

kunde uppkomma, dels ock för ordningens upprätthållande derstädes.

I detta afseende erinrade landtbruksstyrelsen till en början,

att samtliga ifrågavarande institutioner skulle hafva en gemensam

styrelse, som i sista hand egde att ordna förhållandena vid institutet

och genom meddelade föreskrifter bringa dessa till den samverkan och

endrägt, som kunde finnas erforderlig. Inom den allmänna regeln för

denna styrelses befogenhet borde densamma uppdraga gränserna för

hvarje institutions verksamhet och tilldela föreståndare och förvaltare

de rättigheter, som borde en hvar af dem tillkomma. Med god vilja

hos nämnda funktionärer syntes kollisioner dem emellan kunna helt och

hållet undvikas. Då möjligheter för sådanas uppkomst i allt fall likväl

qvarstode, i synnerhet innan omorganisationen blifvit fullt genomförd

och de nya förhållandena blifvit stadgade, syntes en anordning böra

vidtagas, som såvidt möjligt förekomme olägenheter i detta afseende,

och landtbruksstyrelsen hölle före, att detta enklast skedde på det sätt,

att styrelsen för institutet uppdroge åt en af sina ledamöter att utöfva

den närmaste tillsynen öfver samtliga de institutioner, som lydde under

styrelsen, och med styrelsens rätt och makt besluta i alla frågor, som

under styrelsens frånvaro vid institutet kunde uppkomma, men med

skyldighet för samme ledamot att inför styrelsen vid dess näst påföljande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sammanträde redogöra för de beslut, han å styrelsens vägnar under

mellantiden fattat, eller de åtgärder, han sålunda vidtagit, samt dervid

underställa desamma förnyad pröfning af styrelsen i vanlig ordning.

Denne ledamot, hvilken icke skulle vara bosatt vid institutet, borde

enligt landtbruksstyrelsens åsigt, i olikhet med öfriga styrelseledamöter,

icke åtnjuta särskild ersättning för hvarje af honom företagen resa utan

godtgöras med ett visst belopp för år, hvilket landtbruksstyrelsen ansåge

böra utgå med 1,000 kronor från det i staten för institutet till dettas

öfriga utgifter upptagna belopp, hvarom bestämmelse borde af Kongl.

Maj:t i sammanhang med utfärdande af föreskrifter angående institutsstyrelsens

reseersättningar meddelas.

Landtbruksstyrelsen öfverginge härefter till frågan om undervisningens

ordnande vid institutet, och afhandlade dervid till en början spörsmålet

huruvida lärarne borde, på sätt vid Ultuna skett, inordnas under tre

kategorier, lektorer, adjunkter och extra lärare, eller om, på sätt styrelsen

för institutet förordat, adjunktsgraden borde indragas. I detta afseende,

yttrar landtbruksstyrelsen, kunde icke bestridas, att förhållandena vore

något olika vid de båda instituten, i det att till följd af åtskilliga omständigheter

lättheten att erhålla extra lärare vore mycket större vid

Alnarp än vid Ultuna, till följd deraf att Alnarp i motsats mot Ultuna

vore beläget i närheten af derå ganska stora städer med högre och

lägre läroverk samt åtminstone delvis med en högt uppdrifven industri.

Härtill kornme, att erfarenheten från Ultuna beträffande adjunktsbefattningarna

gifvit vid handen, att icke obetydliga svårigheter mött att för

åtminstone vissa af befattningarna kunna förvärfva och bibehålla fullt

lämpliga och dugliga lärarekrafter, hvarföre också två af adjunkturerna

vid Ultuna måst förändras till lektorat. Då nu fråga förelåge, att

Alnarps landtbruksinstitut skulle omorganiseras, syntes under sådana

förhållanden skäl icke vara för handen att upptaga adjunktsinstitutionen

bland de grunder, som skulle göras gällande vid undervisningens ordnande,

utan syntes vid institutet böra inrättas endast tvenne slag af

lärarebefattningar, nemligen lektorer och extra lärare.

Enligt landtbruksstyrelsens föregående förslag till omorganisation

af Alnarps landtbruksinstitut skulle undervisningen vid institutet bedrifvas

af:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära och bakteriologi,

1 i kemi och geologi,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

1 i redskapslära, mekanik, fysik och meteorologi,

• 1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära;

3 adjunkter, nemligen:

1 i byggnadslära, praktisk matematik, fältmätning och ritning,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,

1 i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi,

samt 3 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt

och 1 i bokföring.

Då landtbruksstyrelsen ansett sig böra frånträda ifrågavarande

förslag, i hvad det afsåge upptagandet af adjunkter bland lärarne,

måste förslaget undergå häraf föranledd förändring. På grund af vunnen

erfarenhet under den tid, som förflutit sedan landtbruksinstitutet vid

Ultima omorganiserades, och förvärfvad noggrannare kännedom om förhållandena

vid Alnarp trodde sig landtbruksstyrelsen emellertid böra

föreslå några ytterligare förändringar i sagda förslag.

Då landtbruksinstitutet vid Ultima undergått den omorganisation,

hvarom ofvan sagts, hade genom Kongl. brefvet den 14 oktober 1892,

angående vården och förvaltningen af Ultuna landtegendom in. in., bestämts

att förvaltaren af egendomen skulle, bland annat, enligt styrelsens för

institutet bestämmande, för eleverna vid institutet redogöra för anordningarna

vid egendomen, dess skötsel, skörderesultaten vid densamma

och derpå inverkande omständigheter samt i god tid tillställa institutets

rektor uppgift å de tider, då vigtigare arbeten å egendomen skulle försiggå,

samt stället, der de utfördes. Skälet för att förvaltaren sålunda

tilldelats en lärareverksamhet vid institutet hade naturligtvis varit, bland

annat, det, att förvaltaren skulle på detta sätt erhålla ett lefvande intresse

för undervisningen vid institutet och på samma gång medverka

till upprätthållandet af erforderligt samband mellan läroverk och egendom.

Landtbruksstyrelsen ansåge den tanke, som legat till grund för

sagda bestämmelse, fortfarande ega fullt berättigande och funne mycket

lämpligt vara, att bestämmelsen härom intoges äfven i stadgarna för

institutet.

Vidare ansåge landtbruksstyrelsen, att undervisningen åt institutets

elever i trädgårdsskötsel lämpligast meddelades af den person, som

skulle utöfva närmaste tillsynen öfver trädgårdsskolan, hvilken härför

borde åtnjuta ett mindre anslag.

Hvad åter beträffade undervisningen i botanik och zoologi, ansåge

landtbruksstyrelsen fortfarande, att denna bäst skulle tillgodoses, om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ett lektorat inrättades i dessa ämnen liksom vid Ultima. Landtbruksstyrelsen

både dock ej heller nu velat föreslå en sådan åtgärd på grund

af de dermed förenade kostnaderna, då styrelsen ej ansåge någon större

svårighet förefinnas att erhålla duglig extra lärare i dessa ämnen. Härigenom

skulle också nybyggnad af en lektorsbostad kunna undvikas.

Äfven ansåge landtbruksstyrelsen, att hippologien skulle utbrytas

från husdj ursläran och förenas med anatomi, fysiologi och hofbeslagslära

till ett lektorat, då det borde blifva lättare att finna en person med

grundliga insigter i dessa ämnen, än någon som på samma gång egde

grundlig insigt och erfarenhet i boskapsskötsel och i hästskötsel.

I öfverensstämmelse med styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

ansåge landtbruksstyrelsen vigtigt, att för vinnande af ordning och reda

samt nödig kontroll såväl institutets och öfriga vid Alnarp förlagda

läroverks som ock egendomens räkenskaper fördes af en kamrerare,

hvilken på samma gång skulle vara kassör och meddela undervisning

vid institutet i bokföring.

På grund af mejeriinstitutets förening med landtbruksinstitutet och

med någon jemkning i upptagandet af de hufvudsakliga läroämnen,

som skulle tillkomma en hvar af lärarne, ansåge landtbruksstyrelsen,

att undervisningen vid landtbruks- och mejeriinstitutet borde bedrifvas af6

lektorer, nemligen

1 i jordbrukslära,

1 i husdjurslära, med undantag af hippologi,

1 i kemi och geologi,

1 i mejerilära och bakteriologi,

1 i redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi,

1 i husdjurens anatomi och fysiologi, hippologi och hofbeslagslära,

samt 8 extra lärare, nemligen

1 i botanik och zoologi,

1 i husdjurens anatomi och fysiologi samt sjukvårdslära,

1 i vattenafledning, fältmätning och kartritning,

1 i byggnadslära och ritning,

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,

1 i mejerihushållning och bakteriologi

och 1 i kemi och fysik,

hvarjemte undervisning vid institutet enligt det föregående skulle

meddelas af förvaltaren i en mindre del af jordbruksläran, af föreståndaren

för trädgårdsskolan i trädgårdsskötsel och af kamreraren i bokföring.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

25

De extra lär armé dels i mejerihushållning och bakteriologi, dels ock

i kemi och fysik borde tjenstgöra såsom assistenter, den förre åt lektorn

i mejerilära och bakteriologi och den senare, hvad anginge läroämnet

kemi, åt lektorn i kemi och geologi.

Af jemförelse mellan detta förslag och den förteckning å lärarebefattningarna

vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, som funnes intagen

i 28 § af de för landtbruksinstitutet vid Ultuna gällande stadgar, sådan

denna § lydde enligt ..kongl. kungörelsen den 30 november 1899, framginge,

att förnämsta olikheterna mellan förslaget och stadgarna i detta

afseende, frånsedt det förut anmärkta borttagandet af adjunktsgraden,

vore betingade dels af mejeriinstitutets föreslagna förening med landtbruksinstitutet

och dels åt det större rum i undervisningen, som ansetts

böra tilldelas hästskötseln.

Då landtbruksstyrelsen uti utlåtande den 11 november 1898 yttrat

sig angående väckt förslag om anslag till mejeriinstitutet vid Alnarp,

hade landtbruksstyrelsen, under förutsättning att Alnarps landtbruksinstitut

blefve omorganiseradt enligt landtbruksstyrelsens i utlåtande

af samma dag gjorda hemställan, föreslagit, att i staten för mejeriinstitutet

icke skulle upptagas anslag för flere lärare än en assistent

och en mejeriinstruktör, men att den öfriga undervisningen vid mejeriinstitutet

skulle ombesörjas af landtbruksinstitutets lärare. Det sammanlagda

antalet lärare vid Alnarp enligt båda dessa förslag skulle sålunda

utgöra fjorton eller samma antal, som enligt landtbruksstyrelsens föreliggande

förslag skulle anställas vid det föreslagna landtbruks- och

mejeriinstitutet. Skilnaden mellan de båda förslagen bestode deri, att

landtbruksstyrelsen numera bland de extra lärarne upptagit en i husdjurens

anatomi och fysiologi samt sjukvårdslära, hvartill styrelsen

föranledts af den i institutets styrelses yttrande af den 27 december

1898 i sådant afseende gjorda anmärkning samt af svårigheten för

lektorn i husdjurens anatomi och fysiologi, hippologi och hofbeslagslära

att i annat fall medhinna undervisningen vid såväl institutet som

hofbeslagsskolan. Deremot hade landtbruksstyrelsen uteslutit mejeriinstruktören,

hvars befattning skulle skötas af extra läraren i mejerihushållning

och bakteriologi.

Förutom ofvan sagda lärare borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt

vid institutet anställas en bibliotekarie.

Rörande de närmare bestämmelserna om institutets verksamhet

liksom beträffande öfriga läroämnens fördelning mellan lärarne antoge

landtbruksstyrelsen, att styrelsen skulle blifva i tillfälle att afgifva fullBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Tläft.. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ständigt utlåtande i sammanhang med förslag till förnyade stadgar för

institutet, men anliölle styrelsen att redan nu få ingå på frågan om

vissa mera speciella bestämmelser, som stode i sammanhang med institutets

omorganisation.

Till en början ansåge sig landtbruksstyrelsen böra framhålla, att

enligt styrelsens åsigt föreståndaren för landtbruks- och mejeriinstitutet

borde på samma gång vara föreståndare för öfriga vid Alnarp förlagda

undervisningsanstalter med undantag af landtbruksskolan, hvilken, såsom

förut blifvit sagdt, skulle stå under ledning af förvaltaren af egendomen.

Till institutet borde höta park, trädgårdar med växthus, mejeri

samt de områden, inom hvilka till institutet hörande byggnader vore

förlagda, hvaremot allt öfrigt skulle höra till landtegendomen och sålunda

lyda under förvaltaren.

Den gemensamma undervisning, som för närvarande egde rum,

för landtbruks-, mejeri- och trädgårdslärlingar i kemi och fysik, för

landtbruks- och mejerilärlingar i anatomi, fysiologi, boskapsskötsel samt

sjukdomslära och för landtbruks- och trädgårdslärlingar i geologi, medförde

den olägenhet, att ett alltför stort antal lärlingar på en gång

komme att undervisas af samme lärare. Till förekommande häraf syntes

lämpligt vara att vid landtbruksskolan, på sätt i det föregående antydts,

anstäldes en andre lärare, hvars aflöning borde utgå af landtegendomens

afkastning och som skulle vara skyldig att meddela undervisning äfven

vid de andra lärokurser vid institutet, som institutsstyrelsen funne godt

föreskrifva.

Den undervisning, som förvaltaren enligt det föregående skulle

lemna åt institutets elever, borde inskränkas till omkring 20 å 30

timmar om året och afse, att egendomen blefve till så stort gagn

som möjligt för undervisningen.

Hvad lärarnes löner anginge, ansåge landtbruksstyrelsen att, i

likhet med hvad fallet vore vid Ultuna, rektorn vid institutet borde

åtnjuta ett arfvode af 2,000 kronor samt en hvar af lektorerna en aflöning

af 3,000 kronor, hvaraf 2,000 kronor skulle utgöra lön och

1,000 kronor tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg, hvartdera

om 500 kronor. Dessutom skulle lektor åtnjuta förmånen af fri

bostad.

De extra lärarne skulle åtnjuta arfvoden till belopp, som för hvarje

lärare ansåges behöfligt, i hvilket afseende landtbruksstyrelsen ansåge,

att extra läraren i mejerihushållning och bakteriologi, som borde tjenstgöra

såsom assistent vid institutet och hafva en fastare ställning än de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10■

27

öfriga extra lärarne, borde åtnjuta ett årligt arfvode af 2,500 kronor,

extra läraren i husdjurens anatomi, fysiologi samt sjukvårdslära ett

arfvode af 2,000 kronor för år, extra lärarne i botanik och zoologi, i

vattenafledning, fältmätning och kartritning samt i byggnadslära och

ritning en hvar ett årligt arfvode af 1,500 kronor, extra läraren i

kemi och fysik ett arfvode af 1,200 kronor, samt extra lärarne i skogshushållning

och i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt

en hvar ett arfvode af 1,000 kronor. Derjemte skulle kamreraren,

hvilkens hufvudsakliga aflöning borde utgå af egendomens afkastning,

för den bokföring, han för läroverkens räkning skulle verkställa, samt

för undervisning i bokföring å institutets stat åtnjuta ett årligt arfvode

af 800 kronor för år samt föreståndaren för trädgårdsskolan för den

undervisning i trädgårdsskötsel, han komme att lemna vid andra lärokurser

än trädgårdsskolans, ett årligt arfvode af 200 kronor. Sammanlagda

beloppet af arfvodena till extra lärare skulle sålunda uppgå till

13,200 kronor, hvartill skulle komma arfvode åt bibliotekarien med ett

belopp af 300 kronor.

I sitt föregående utlåtande i denna fråga hade landtbruksstyrelsen

i sitt förslag till stat för institutet till godtgörande af institutets öfriga

utgifter upptagit samma belopp, som för enahanda ändamål uppförts i

staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna eller 24,450 kronor. Efter

anstälda noggranna beräkningar af det belopp, som under senare tider

åtgått till gäldande af de utgifter vid Alnarp, som förut ansetts böra

med detta anslag bestridas, hade landtbruksstyrelsen funnit anslaget

vara efter omständigheterna afpassadt och sålunda ansett sig icke böra

frångå förslaget i denna del. Men till följd af mejeriinstitutets förening

med landtbruksinstitutet syntes det böra något förhöjas. I sitt förut

åberopade utlåtande af den 11 november 1898, angående proposition

till Riksdagen om beviljande af anslag till mejeriinstitutet, hade landtbruksstyrelsen

i staten för detta institut för andra utgifter än aflöningar

upptagit ett belopp af 3,000 kronor. Visserligen kunde vissa af dessa

bestridas af ofvan omförmälda anslag till betäckande af förluster

å mejerihandteringen, men landtbruksstyrelsen ansåge, att detta icke

vore fallet med alla samt att på grund häraf förberörda belopp,

24,450 kronor, lämpligen borde höjas med 1,550 kronor eller till

26,000 kronor.

I enlighet med ofvan angifna grunder hade landtbruksstyrelsen

uppgjort följande förslag till stat för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservation vid

landtbruksstyrelsens

utlåtande 1901.

Aflöning:

I1 rektor .....................

jl lektor ..............

|5 lektorer .................

[Extra lärare, arfvoden ...

1 bibliotekarie ............

j Aflöning summa kronor

[Till betäckande af möjligen

uppkommande förlust

å mejerirörelsen ...

Till institutets öfriga utj

gifter ........................

Summa kronor

Löner

Tjenst-

göringspen-

ningar

Summa

2,000

2,000

1,000

3,000

''j Efter fem år kan lönen höjas

10,000

5,000

15,000

(ytterligare 500 kr. och efter fem-

—

—

13,200

ton år med ytterligare 500 kr.

—

—

300

“ -

33,500

—

5,000

- -

26,000

__

—

64,500

öfriga lektorer åtnjuta jemväl fri bostad.

Beträffande vilkor och förbehåll för aflöningarnas åtnjutande hade

landtbruksstyrelsen ansett att för landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp borde tillämpas gällande bestämmelser i motsvarande afseende

vid landtbruksinstitutet vid Ultuna. Departementschefen, som här nedan

återkommer till denna fråga, redogör i detta sammanhang för en vid

ärendets behandling hos landtbruksstyrelsen uttalad, från styrelsens förslag

i fråga om ordnandet af undervisningen i botanik och zoologi skiljaktig åsigt.

Föredraganden i ärendet landtbruksinspektören A. Lyttkens hade

nemligen i afgifven reservation hufvudsakligen anfört: Landtbruksstyrelsen

föresloge, att i ämnena botanik och zoologi undervisning

skulle vid institutet lemnas af en extralärare med arfvode af 1,500

kronor, och motiverades detta af ekonomiska skäl. Detta syntes icke

vara rigtigt. En lärare med sådant arfvode måste tydligen tänkas

äfven hafva annan verksamhet och tillika vara annorstädes bosatt. På

grund häraf och särskilt med hänsyn till den tidsförlust, som vållades

genom resorna, kunde en extra lärare icke antagas vara villig att sköta

undervisningen i större utsträckning än som oundgängligen vore nödvändig,

d. v. s. minsta möjliga. En sådan lärare kunde icke hafva

något intresse att sjelf utbilda sig i den riktning, som af en lärare i

agrikulturbotanik fordrades, då han helt naturligt lemnade befattningen,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

29

så snart något bättre erbjöde sig. Att han skulle utbilda sig i det

med befattningen förenade ämnet zoologi vore ännu mindre troligt,

hvadan undervisningen i denna del blefve ännu mera underhaltig.

Vid utlandets med Alnarps landtbruksinstitut jemförliga undervisningsanstalter

vore undervisningen i botanik annorlunda tillgodosedd, att

ej tala om Ultuna, hvarest en lektor i ämnet aflönades. Så vore t. ex.

vid landboh0iskolen i Köpenhamn undervisningen i botanik fördelad på

3 lektorer, hvartill komme 1 lektor i trädgårdsskötsel och 1 lektor i

zoologi, vid Aas i Norge vore anstäld en väl aflönad lektor i botanik,

likaledes vid Tysklands jemförliga läroverk. Den botaniska undervisningen,

sådan som den kunde genom »extra lärare» bedrifvas, vore

långt ifrån tillfyllest. Den komme tydligen att inskränka sig till grundläggande

föreläsningskurser, som omfattade dels växternas yttre former

och deras systematik, dels också deras inre byggnad och lifsyttringar.

För så vigtiga grenar som växtpatologien och bakteriologien,

hvilka för hvarje år erfordrade eu allt större uppmärksamhet, kunde

ingen särskild tid anslås, ej ens till förevisning af bakteriologiska

preparat eller redogörelse för enkla arbetsmetoder blefve tid öfrig.

Kursen i växtanatomi kunde icke åtföljas af förevisning af preparat,

än mindre kunde eleverna meddelas öfning i sådanas förfärdigande,

eller en kortare öfningskurs i växtanatomi som grundval för fysiologien

medhinnas. En särskild kurs i frökännedom och frökontroll, specielt

med hänsyn till gagn- och ogräsväxter, borde anordnas vid

läroverket; hittills hade sådan genom tillmötesgående från länets frökontrollanstalt

anordnats i Lund, men hade måst förläggas till en för

eleverna olämplig tid för att ej hindra arbetena vid anstalten, och resorna

fram och åter hade förorsakat mycken tidspillan, hvarför kursen

måst inskränkas till det minsta möjliga. Äfven kurser rörande växtförädling

borde anordnas, likaså angående undersökning af i handeln

förekommande växtprodukter m. m. Allt detta vore delar af den botaniska

undervisningen, som ej kunde tillgodoses, om extralärareinstitutionen

för botanik bibehölles, och som hittills ej heller kunnat tillgodoses

vid Alnarp. Om lektorat inrättades, kunde man fordra helt andra

qvalifikationer hos en sökande till befattningen. Man kunde nemligen

icke förutsätta, att hvilken botanist som helst vore lämplig, men man

finge antagligen ej sätta anspråken högt, om ämnet skulle skötas af

extra lärare. En sådan egde icke de förutsättningar, som borde fordras

för skötande af en dylik befattning, ej heller kunde han antagas hafva

inhemtat de omfattande grundläggande studier, som särskildt vore nödvändiga

för eu lärare i agrikulturbotanik med dertill hörande speciella

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

grenar. Läraren i botanik borde äfven anordna och öfvervaka skötseln

af institutets trädgård för landtbruksgagnväxter med sina stundom mer

än 300 parceller samt leda botaniska exkursioner, hvilka delar af hans

verksamhet måste tillbakasättas, om han icke vore bosatt vid institutet.

Trädgårdsskolans elever borde ock hafva någon botanisk undervisning

och då denna vore af helt speciel art, kunde sällan en tillfällig extra

lärare antagas hafva satt sig in uti densamma, om det ens kunde fordras,

att den för honom anslagna korta undervisningstiden skulle räcka

till äfven för denna del af institutets afdelningar. Botaniken berörde

i så många och så vigtiga punkter landtbruksområdet, att ett tillbakasättande

af densamma ej i framtiden kunde blifva obestraffadt, den

vore icke något »lyxämne» utan obestridligen ett af de vigtigaste grundläggande

läroämnena för icke blott vetenskapliga studier i här afsedd

riktning utan äfven för det praktiska jordbruket. Dertill komme att,

om den botaniska undervisningen skulle besörjas af en extra lärare,

man aldrig kunde påräkna den intresserade lärareverksamhet, man hade

skäl att fordra, för att institutet skulle hafva något verkligt gagn af

densamma, ej heller kunde man påräkna någon kontinuitet i lärareverksamheten,

då ständiga ombyten antagligen blefve följden, och det

skulle nog mer än en gång inträffa, att befattningen komme att stå

obesatt af brist på kompetenta sökande, så vida man ej till skada för

undervisningen sänkte sina fordringar alltför lågt. I detta afseende

syntes blott behöfva påpekas liknande förhållanden vid Ultima de senare

åren. Alnarps lärareråd hade äfven i sitt år 1897 afgifna utlåtande

tillstyrkt en »hufvudlärare» i botanik och bakteriologi. Af det sålunda

anförda syntes framgå, att undervisningen i botanik vid Alnarps landtbruksinstitut

i flera synnerligen vigtiga grenar — och särskildt i dem,

som kunde gifva eleverna den bästa behållningen för framtiden — i

betänklig grad vore bristfällig och föga motsvarande fordringarna på

ett högre landtbruksläroverk och att en nämnvärd förändring till det

bättre icke vore att förvänta, i fall ämnet skulle omhänderhafvas af en

på annan ort bosatt extra lärare, samt att zoologien i ännu högre grad

blefve lidande af sådant förhållande. Då nu verksamheten vid institutet

ändå skulle omorganiseras, hölle föredraganden före, att steget borde

tagas fullt ut och så vigtiga ämnen som de här ifrågavarande blifva

tillgodosedda i lika mån som öfriga ämnen. Allra minst borde den i

sig sjelf ringa ökningen i årliga utgifterna af 1,500 kronor inverka.

Att bostad för ytterligare en lärare möjligen måste anordnas syntes ej

heller böra utöfva något inflytande på frågan, då ju detta endast vore

eu utgift för en gång. I hvarje fall kunde de härför använda medlen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

31

anses till fullo blifva ersatta genom den tidsenliga undervisning, som

endast genom inrättande af ett lektorat i ämnet kunde ernås. Skedde

ej detta, kunde Alnarp icke anses vara en institution, som uppfylde

de fordringar, man numera stälde på ett tidsenligt landtbruksläroverk.

Vidare har departementschefen anfört följande.

Såsom af den nu lemnade redogörelsen för innehållet af de

uti förevarande fråga af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden

och förslag framginge, gjorde sig stridiga åsigter alltjemt gällande i

fråga om de grunder, efter hvilka landtbruksinstitutet vid Alnarp lämpligast

borde vara organiseradt, i det å ena sidan landtbruksstyrelsen

anslutit sig till de af 1882 års läroverkskomité i detta hänseende uttalade

och vid omorganisation af Ultuna redan förut tillämpade åsigter, hvarmot

å andra sidan styrelsen för institutet förordat bibehållande i hufvudsak

af den nuvarande organisationen.

Till stöd för den af landtbruksstyrelsen uttalade uppfattning kunde

åberopas, förutom de af såväl komitén som styrelsen sjelf anförda skäl,

dels den ståndpunkt Riksdagen förut i denna fråga intagit och dels den

nioåriga erfarenhet, som numera vunnits om det sätt, hvarpå Ultunainstitutet

efter dess omorganisation fungerade. I förstnämnda hänseende

erinrade departementschefen, hurusom den proposition angående omorganisation

af landtbruksinstitutet vid Ultuna, som af Kong! Maj:t

afgifvits till 1889 års Riksdag, kunde sägas hafva blifvit afslagen af

det skäl, att den af landtbruksläroverkskomitén föreslagna anordningen

om åtskiljandet af föreståndareplatserna för institutet och för egendomen

icke uti propositionen iakttagits, men äfven derför att organisationsplanen

icke omfattat båda landtbruksinstituten. Ehuru det sistnämnda

ej heller varit förhållandet i den proposition i ämnet, som afgifvits till

1891 års Riksdag, hade den likväl blifvit af Riksdagen i hufvudsak

godkänd, men likväl hade åtskilliga uttalanden förekommit inom Riksdagen,

hvilka antydde, att Riksdagen ansåge, att äfven Alnarps landtbruksinstitut

borde omorganiseras efter de hufvudgrunder, som i sådant

afseende angifvits af landtbruksläroverkskomitén.

Beträffande erfarenheten från Ultuna ansåge departementschefen

sig kunna med fullt fog påstå, att denna gifvit vid handen, att institutets

nya organisation vore för institutionen lämplig och att intet kunde vara

mindre önskligt än ett återgående till de före omorganisationen rådande

förhållanden.

Att under sådana omständigheter öfvergifva tanken på Alnarpsinstitutets

organiserande efter samma grunder, som tillämpats vid Ultuna,

borde enligt departementschefens förmenande kunnat ifrågakomma endast

för den händelse visadt blifvit, att vid Alnarp säregna förhållanden

Departement?

chefens yttrande

Organisationen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vore rådande, af beskaffenhet att göra en organisation efter nyssnämnda

grunder olämplig och dertill af sådan vigt, att afgörande betydelse borde

dem vid frågans bedömande tillmätas.

Några dylika förhållanden förefunnes emellertid departementschefen

veterligen ej alls och hade ej heller kunnat af styrelsen för institutet påvisas.

På grund häraf funne han sig icke ega någon som helst anledning

att frångå den uppfattning uti förevarande fråga, som han redan i egenskap

af chef för landtbruksstyrelsen haft tillfälle att uti de af styrelsen den 21

november 1890 och den 11 november 1898 afgifna, här ofvan omförmälda

utlåtanden inför Kongl. Maj:t göra gällande, och hvilken landtbruksstyrelsen

jemväl vidhållit i sitt under nästlidna år afgifna utlåtande.

Tvärtom ville han såsom sin bestämda öfvertygelse framhålla att ett särskiljande

af förvaltningen utaf Alnarps landtegendom från föreståndareskapet

för de dit förlagda läroanstalter vore af långt större vigt och betydelse

än fallet varit vid Ultuna. Det intensiva jordbruk, som bedrefves vid Alnarps

egendom, belägen i en af Skånes bördigaste trakter, kräfde ovilkorligen sin

man, och det kunde ej rimligtvis begäras, att samma person skulle kunna

annat än till namnet fullgöra ett sådant åliggande och på samma gång såväl

sjelf undervisa vid institutet som ock leda och öfvervaka undervisningen i

öfrigt derstädes. Olämpligheten deraf att upprätthållandet af ett statens

läroverk gjordes beroende af en egendoms afkastning, på hvars storlek

alltför många på förhand oberäkneliga faktorer inverkade, syntes vidare

ligga i så öppen dag, att mera än en mening derom icke borde kunna

vara rådande. Departementschefen vore äfven öfvertygacl, att de år,

då afkastningen sjunkit under den normala, för institutets styrelse icke

varit utan svårigheter.

I allo vidhållande sina förut i ämnet uttalade åsigter, ansåge

departementschefen sålunda, att läroverkets ekonomi borde erhålla den

fasta grundvalen af ett för samtliga dess utgifter afpassadt anslag, att

egendomen borde bibehållas under styrelsens för institutet förvaltning,

men att den omedelbara ledningen af institutet och af egendomen borde

anförtros åt särskilda personer samt att ej mindre egendomens behållna

afkastning än äfven elevernas afgifter borde inlevereras till statsverket.

Vid bedömandet af storleken af det anslag, som för upprätthållandet

af institutet erfordrades, kunde visserligen förhållandena vid

Ultuna landtbruksinstitut tjena till ledning, men måste härvid jemväl

tagas i betraktande att till Alnarp vore förlagda ett flertal institutioner,

hvilkas bibehållande skulle kräfva en ökning af lärarekrafterna

utöfver dem, som erfordrades enbart för institutet, och följaktligen göra

ett något högre anslag än det till Ultuna utgående erforderligt.

Den häraf föranledda kostnadsökning vore emellertid ingalunda af den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 38

betydelse, att nedläggande af någon eller några af dessa institutioner

derför borde kunna ifrågakomma.

Hvad särskildt mejeriinstitutet beträffade, vore bibehållandet vid

Alnarp af en läroanstalt för meddelande åt högre mejeriundervisning en

nödvändighet. Skäl vore likväl icke vidare att bibehålla mejeriinstitutet

såsom en institution vid sidan af landtbruksinstitutet, utan syntes,

på sätt. och i öfverensstämmelse med de grunder, landtbruksstyrelsen

föreslagit, de begge instituten lämpligen kunna förenas till ett. En sådan

förening borde ock komma till synes i institutets benämning, och ansåge

departementschefen såsom sådan kunna antagas den af landtbruksstyrelsen

föreslagna, »landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp».

Beträffande den nuvarande så kallade lägre kursen, vid hvilken

årligen 40 till 50 lärlingar, af hvilka 24 frilärlingar och de öfriga betalande

en afgift åt 100 kronor, undervisades, vore det tydligen af stor vigt,

att dess verksamhet icke upphörde; och ansåge departementschefen densamma

äfven böra bibehållas, dock icke såsom en del af institutet, utan

såsom eu särskild lägre landtbruksskola med förvaltaren af egendomen såsom

föreståndare. Då emellertid undervisningen vid skolan, utom i de

ämnen, föreståndaren öfvertoge, fortfarande borde i hufvudsakligaste delar

bestridas åt lärarne vid institutet, borde inflytande lärlingsafgifter till

statsverket inlevereras.

Jemväl öfriga till Alnarp nu förlagda läroanstalter, nemligen

mejeriskolan för qvinnor, trädgårdsskolan samt hof beslagsskolan, hade

visat sig medföra sådant gagn, att deras fortsatta uppehållande vore i

hög grad önskligt. De syntes derför ock böra såsom särskilda institutioner

bibehållas och fortfarande stå under rektorns vid institutet

ledning. Undervisningen vid dessa skolor borde, utom i de delar

densamma bestredes vid trädgårdsskolan af trädgårdsmästaren och vid

hofbeslagsskolan af instruktionssmeden, uppehållas af institutets lärare.

I följd af den ställning, institutsrektorn sålunda skulle komma

att intaga till trädgården, borde denna från egendomens förvaltning

undantagas och anses tillhöra institutet. Att emellertid den behållning,

som, efter det trädgårdsmästare aflönats och öfriga med trädgårdens

skötsel förenade utgifter bestridts, af trädgården uppkomma, skulle af

institutets styrelse till statsverket redovisas på samma sätt som egendomens

öfriga afkastning, vore sjelfklart.

Hvad hofbeslagsskolan anginge, borde fortfarande liksom hittills de

för lärlingarna erlagda utgifter äfvensom inkomsterna af hofbeslagssmedjan

borde i främsta rummet användas till aflöningar åt instruktionssmeden

och verkgesällen äfvensom till bestridande af öfriga med driften

Bih. till Riksd. Prof. 1902. i Sami. 1 Afd. 10 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Lärarekrafterna.

34 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förenade kostnader, men borde hvad derefter återstode inlevereras till

statsverket.

Beträffande aflöningsförmånerna för innehafvarne af de uti det

föregående omförmälda, vid de särskilda skolorna inrättade befattningar,

borde desamma af Kongl. Maj:t bestämmas vid fastställande på institutsstyrelsens

förslag af årliga inkomst- och utgiftsstater för de särskilda

läroanstalterna.

Efter denna redogörelse, huru departementschefen tänkt sig omorganisationen

af landtbruksinstitutet och öfriga till Alnarp nu förlagda

undervisningsanstalter böra genomföras, öfvergår han till behandlingen

af frågan om de lärarekrafter, som, förutsatt att de af honom i

berörda hänseende uttalade åsigter vunne gillande, borde vid landtbruksoch

mejeriinstitutet anställas.

I afseende å läroämnena och dessas fördelning på särskilda lärarehänder

vore departementschefen i hufvudsak ense med landtbruksstyrelsen.

Deremot kunde han icke i allo biträda styrelsens förslag i fråga om

lärareplatsernas beskaffenhet. Vid omorganisationen af Ultima hade i

öfverensstämmelse med landtbruksläroverkskomiténs förslag bestämts, att

lärarebefattningar af tre olika slag skulle upprättas, nemligen lektors-,

adjunkts- och extralärarebefattningar. Den af komitén uttalade förmodan,

att adjunktsbefattningarne skulle blifva öfvergångsplatser, för hvilka låga

aflöningar utan ålderstillägg kunde bestämmas, hade snart efter Ultunaorganisationens

genomförande visat sig icke hålla streck. Redan år 1899

hade Kongl. Maj:t funnit nödvändigt att till Riksdagen göra framställning

om förändring af två utaf de fyra adjunkturerna till lektorat och

om löneförbättring åt de qvarstående adjunkterna i form af ålderstillägg;

och hade denna framställning ock vunnit Riksdagens bifall.

Den erfarenhet, som sålunda vunnits i fråga om adjunkturernas

mindre lämplighet vid landtbruksinstituten, hade af landtbruksstyrelsen

beaktats, i det styrelsen nu föreslagit anställande vid Alnarp af endast

lektorer och extra lärare. Styrelsens förslag i denna del ansåge departementschefen

ock välbetänkt, men i fråga om det antal lärare inom hvardera

af dessa kategorier, som borde anställas, funne departementschefen

styrelsens förslag mindre tillfredsställande. Genom inrättande, på sätt

styrelsen ifrågasatt, af endast sex lektorsbefattningar och öfverlåtande i

öfrigt af undervisningen på extra lärare, som enligt styrelsens förslagskulle

anställas till ett antal af åtta, komme nemligen undervisningen i flera

af institutets vigtigaste ämnen att anförtros uteslutande åt extralärare. En

sådan anordning syntes emellertid icke lämplig. Visserligen skulle derigenom

någon besparing kunna göras, men på samma gång skulle möjligheten

af undervisningens ändamålsenliga uppehållande vid institutet äfventyras;

och vore det enligt departementschefens åsigt högeligen beklagligt, om hän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

synen till den något ökade kostnaden i detta fall blefve bestämmande. Af en

extra lärare, hvilken i de flesta fall väl måste antagas komma att betrakta

sin befattning vid institutet såsom en bisyssla, och som sannolikt i regel

komme att qvarstå på sin plats endast en helt kort tid, högst ett

eller ett par år, kunde naturligen ej förväntas det intresse för undervisningen

eller den håg för att sätta sig in uti just de delar af vederbörande

ämne, hvilka företrädesvis borde blifva föremål för undervisningvid

ett landtbruksinstitut, som af en fast anstäld lärare, och kontinuiteten

i undervisningen blefve derjemte lätt betänkligt rubbad.

Lika lämplig, som extra lärareinstitutionen vore, då frågan gälde

biämnen, lika olämplig vore densamma, så snart ämnena hörde till de

för de blifvande jordbrukarnes utbildning i sitt yrke grundläggande.

Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle emellertid undervisningen i flera

ämnen af sistnämnda slag komma att vid Alnarp anförtros åt extra lärare.

De läroämnen, departementschefen här åsyftade, vore dels botanik

och zoologi, dels vattenafledning, fältmätning och kartritning, dels och

byggnadslära och ritning, för hvilka tre grupper af ämnen landtbruksstyrelsen

föreslagit anställande af tre extra lärare, en hvar med ett arfvode

af 1,500 kronor för år.

Hvad först anginge ämnena botanik och zoologi, hade redan af föredraganden

i landtbruksstyrelsen uti den af honom afgifna reservation

så talande skäl för anställande af en lektor uti dessa ämnen blifvit åberopade,

att departementschefen ansåge sig icke behöfva tillägga något

till hvad föredraganden derutinnan anfört.

Hvad anginge ämnena vattenafledning, fältmätning, kartritning,

byggnadslära och ritning, vore äfven dessa för den blifvande jordbrukaren

och särskildt för landtbruksingeniörer och länsagronomer, hvilka erhölle

sin utbildning vid landtbruksinstituten, af så stor betydelse, att vigt

läge dei''uppå, att undervisningen i dem meddelades af en person, som

deråt odeladt egna sin tid. Departementschefen ansåge derför ock, att

en lektor med undervisningsskyldighet i samtliga ifrågavarande ämnen

borde anställas i stället för två extra lärare. Emot en sådan sammanslagning

af ämnena syntes icke någon afsevärd betänklighet kunna möta.

Vid Ultima vore för undervisningen i samma ämnen en adjunkt anstäld,

och hade erfarenheten icke visat annat, än att det för honom ginge för sig

att förena de olika ämnena. Lönen till denne lektor skulle jemn! motsvaras

af de utaf landtbruksstyrelsen föreslagna arfvodena till två extra

lärare i dessa ämnen.

Genom de af departementschefen nu förordade ändringar i fråga

om lärarepersonalen vid institutet kunde jemväl den fördel påräknas,

att någon andre lärare, såsom af landtbruksstyrelsen förutsatts, icke

behöfde vid landtbruksskolan anställas. Möjligt vore visserligen, att lek
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Staten.

torns i förenämnda ämnen tid blefve så upptagen, att han ej medhunne

att fullt undervisa i ritning och afvägning vid landtbruksskolan,

men kunde vid sådant förhållande, utan att en andre lärare anstäldes*

denna olägenhet afhjelpas derigenom, att ett biträde på egendomens

bekostnad anstäldes, likasom sådant biträde fortfarande såsom hittills

väl komme att få anställas vid skolan för undervisningen i svenska språket.

_ De af departementschefen sålunda såsom erforderliga ansedda förändringarna

uti landtbruksstyrelsens förslag till lärarepersonal vid institutet

skulle medföra en ökning af allenast 1,500 kronor uti den af

styrelsen beräknade aflöningssumman, i det att tillkomsten af två

nya lektorslöner, tillhopa 6,000 kronor, tilläte borttagandet af arfvoden

åt tre extra lärare med tillsammans 4,500 kronor.

Mot landtbruksstyrelsens förslag i öfrigt, i hvad de inverkade på

staten, hade departementschefen icke funnit skäl till annan erinran, än

att, då enligt förslaget såväl institutet med sin rektor som egendomen

med sin förvaltare skulle lyda under institutsstyrelsen, enhetligheten i

ledningen syntes vara tillräckligt betryggad, utan att eu styrelseledamot

särskildt anstäldes för att utöfva närmaste tillsyn öfver de under styrelsen

lydande institutioner. Det för denne ledamot föreslagna arfvode

skulle således bortfalla.

Med iakttagande af dessa ändringar i den af landtbruksstyrelsen

föreslagna staten, framlade departementschefen följande förslag till

Stat

för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Aflöning:

1 rektor .....................

1 lektor ....................

7 lektorer.....................

Extra lärare, arfvoden...

1 bibliotekarie ...........

Aflöning summa kronor

Till betäckande af möjligen

uppkommande förlust

å mejerirörelsen ...

Till institutets öfriga utgifter

........................

Löner.

Tjenst-

göringspen-

ningar.

Summa.

2,000

Efter fem år kan lönen böjas

2,000

1,000

3,000

jmed 500 kr., efter tio år med

14,000

7,000

21,000

! ytterligare 500 kr. och efter fem-

— —

—

8,700

ton år med ytterligare 500 kr.

- -

—

300

- -

- -

35,000

|

1

—

—

5,000

—

- -

25,000

—

—

65,000

Summa kronor

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

%

Denna stat öfverstege den för landtbruksinstitutet vid Ultima med

14,000 kronor. Af detta belopp skulle dock till statsverket återgå, i

form af högre afkastning af Alnarps egendom, de 5,000 kronor, hvilka

uppförts till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejerirörelsen.

Återstående 9,000 kronor betingades hufvudsakligen af mejeriinstitutets

förening med landtbruksinstitutet och till någon ringa del af

öfriga ofvan nämnda skolors bibehållande vid Alnarp. Emellertid borde

ihågkommas, dels att det sedan en följd af år till mejeriinstitutet vid

Alnarp på extra stat utgående anslaget af 8,000 kronor icke vidare skulle

erfordras, dels ock att staten hade att vid Alnarp påräkna icke allenast

inkomst af hofbeslagsskolan, utan jemväl, förutom ungefär enahanda

belopp af elevafgifter som vid Ultuna, lärlingsafgifter, hvilka icke vid

Ultima förekomme.

Derest det af departementschefen nu framlagda statförslaget af

Kong!. Maj:t godkändes och sålunda komme att Riksdagen till antagande

föreläggas, borde, i likhet med hvad som skett vid omorganisationen af

Ultuna, hos Riksdagen tillika äskas medgifvande dels dertill, att besparingar,

som å det i staten till »institutets öfriga utgifter» uppförda

belopp under ett år uppkörande, finge användas till bestridande af utgifter

under ett kommande år, dels ock för Kongl. Maj:t att under

en tid af 5 år vidtaga de ändringar i staten för institutet, som för

genomförande af den förändrade organisationen erfordrades, med vilkor

att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma

öfverskredes.

Vidkommande frågan om vilkoren för åtnjutande af de föreslagna Vilkor för aflö

aflöningsförmånerna, syntes departementschefen, att, på sätt landtbruks- tände,

styrelsen jemväl föreslagit, dessa vilkor borde vara lika för de begge

instituten vid Ultuna och Alnarp.

De för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna

upptagna löneförmåner stadgade vilkor återfunnes i kongl. kungörelsen

den 6 augusti 1891 med i densamma genom kongl. kungörelsen den

26 maj 1899 gjord ändring.

Genom sistberörda kungörelse hade vidtagits ändring i bestämmelsen

rörande ålderstillägg, så att, der höjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjenst i samma grad vore medgifven, löntagaren

borde tillgodoräknas den tid, han före utfärdandet af den genom Riksdagens

skrifvelse den 13 maj 1899 faststälda stat kunde hafva tjenst.- gjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af

undervisningsskyldigheten vore med hans nya befattning jemförlig,

hvarjemte löntagare, som efter utfärdandet af nämnda stat vunne an
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

9

38 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ställning, egde tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han före sin anställning

vid institutet tjenstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller

tekniskt läroverk eller såsom docent vid universitet, dervid i tillämpliga

delar skulle lända till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant

afseende meddelats angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken.

Med förmälan, att institutets lärareråd i skrifvelse till institutsstyrelsen

framhållit, att institutets fördel såväl som billighetens kraf

uppenbarligen fordrade, att liknande rätt till tjenstårsberäkning borde

följa med motsvarande anställning äfven vid rikets båda landtbruksinstitut,

hade, under instämmande i denna lärarerådets mening, IJltuna

instituts styrelse uti skrifvelse den 26 september 1899 hos Kongl. Maj:t

hemstält, att rätt måtte beredas lärare vid Ultima landtbruksinstitut att

vid beräkning af tjenstår få tillgodoräkna sig den tid, han före sin anställning

vid Ultuna landtbruksinstitut varit vid annat rikets landtbruksinstitut

anstäld i motsvarande grad, samt att lärare vid Ultuna landtbruksinstitut

vid öfvergång till annat rikets landtbruksinstitut eller till

allmänt eller tekniskt läroverk finge på motsvarande sätt tillgodoräkna

sig den tid, han tjenstgjort vid landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Efter det landtbruksstyrelsen uti utlåtande den 4 november 1899

anfört, att styrelsen för sin del väl icke hade något att erinra deremot,

att sådan rätt, som af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna

uti förberörda skrifvelse ifrågasatts, finge lärare vid Ultuna landtbruksinstitut

tillgodokomma, men att beredandet af en dylik förmån åt

bemälda lärare påkallade framställning i ämnet till Riksdagen, och

det syntes mindre lämpligt, att, då Riksdagen samma år till pröfning

förehaft frågan om vil koren för åtnjutande af de i staten för institutet

upptagna löneförmåner, framställning till Riksdagen om ändring i samma

vilkor redan då ånyo gjordes, samt att någon olägenhet icke syntes

följa deraf, att med pröfningen af föreliggande fråga anstode, till dess

frågan om förändrad organisation af Alnarps landtbruksinstitut blefve

upptagen till behandling, hade Kongl. Maj:t genom bref den 30 november

1899, med afseende å hvad landtbruksstyrelsen anfört, funnit nyssberörda

framställning icke till vidare åtgärd föranleda.

Emellertid både nu styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna

uti en till Kongl. Maj:t stäld, till landtbruksstyrelsen ingifven skrifvelse

af den 24 september 1901 ansett sig böra å nyo anmäla sin ofvan anförda

hemställan med anhållan att densamma måtte vinna Kongl. Mai :ts

bifall.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

För egen del hade landtbruksstyrelsen vid öfverlemnandet af denna

framställning i utlåtande den 4 oktober 1901 anfört:

På sätt landtbruksstyrelsen uti sitt förberörda utlåtande af

den 4 november 1899 anfört, hade styrelsen icke något att i sak

erinra mot styrelsens för Ultima landtbruksinstitut förevarande framställning.

Sedan samma utlåtande afgafs, hade emellertid landtbruksstyrelsen

afgifvit förnyadt utlåtande angående omorganisation af Alnarps

landtbruksinstitut och deruti, bland annat, föreslagit inrättandet af ett landtbruks-

och mejeriinstitut vid Alnarp, att i staten för detsamma skulle upptagas

endast tvenne läraregrader, nemligen lektorer och extra lärare, af

hvilka endast lektorerna skulle åtnjuta ålderstillägg, samt att beträffande

vilkoren och förbehållen för aflöningarnas åtnjutande borde för landtbruks-

och mejeriinstitutet tillämpas gällande bestämmelser i motsvarande

afseende vid landtbruksinstitutet vid Ultuna. Under förutsättning,

att detta förslag, i hvad det afsåge upprättande af ett landtbruks- och

mejeriinstitut samt läraregradernas reducerande, blefve af Kongl.

Maj:t och Riksdagen gilladt, borde, med anledning af förevarande af

landtbruksstyrelsen förut i hufvudsak tillstyrkta framställning, i fråga

om vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg för lärarne vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna stadgas, att dessa lärare skulle få tillgodoräkna

sig den tid, de före sin anställning vid Ultuna varit anstälda såsom

lektorer vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Den rätt, som

lärarne vid landtbruksinstitutet vid Ultuna vid öfvergång till allmänt

eller tekniskt läroverk enligt föreliggande förslag borde ega att vid

beräkning af tjenstår för åtnjutande af ålderstillägg få tillgodoräkna

sig den tid, de före sin anställning vid dylikt läroverk kunde hafva

tjenstgjort vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, syntes böra tillerkännas

dem icke genom ändring i gällande bestämmelser angående åtnjutande

af löneförmåner vid Ultuna landtbruksinstitut, utan genom förändring

af motsvarande bestämmelser beträffande allmänt eller tekniskt läroverk.

Uti skrifvelse likaledes af den 4 oktober 1901 hade landtbruksstyrelsen

hemstält, att den sålunda föreslagna ändringen i vilkoren

för åtnjutande af ålderstillägg vid Ultuna måtte iakttagas äfven

vid bestämmandet af motsvarande förhållande vid Alnarp, så att lektor

vid landtbruks- och mejeriinstitut vid Alnarp i fråga om ålderstilläggs

åtnjutande finge tillgodoräkna sig den tid, han före sin anställning vid

sistnämnda institut varit anstäld såsom lektor vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna, hvarjemte styrelsen gjort framställning om likstäldhet för

lärarne vid begge instituten i fråga om rätt till ålderstillägg vid öfvergång

till allmänt eller tekniskt läroverk.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

De sålunda föreslagna utvidgningarne i rätten att komma i åtnjutande

af ålderstillägg vore utan tvifvel egnade att underlätta besättandet

af lärareplatserna vid instituten med goda och lämpliga krafter. Frågan

om tillgodoräknande af tjenstgöring vid institutet för erhållande af

ålderstillägg vid allmänt och tekniskt läroverk hörde emellertid till ecklesiastikdepartementets

föredragning och komme, efter hvad chefen för

detta departement meddelat, att af honom inför Kongl. Maj:t anmälas,

sedan detta ärende hunnit i vederbörlig ordning beredas. Rätten

att för erhållande af ålderstillägg vid landtbruksinstitut tillgodoräkna

sig tjenstgöring vid dylikt läroverk eller vid det andra institutet

borde deremot, såsom i afseende å Uituna redan genom kungörelsen

den 26 maj 1899 delvis skett, upptagas bland de allmänna vilkoren

för aflöningarnas åtnjutande. Med det tillägg till de nu vid Ultima

i sådant hänseende gällande vilkor, som af hvad departementschefen

nu anfört skulle föranledas, samt under iakttagande derjemte, att bland

vilkoren borde intagas föreskrifter derom, att lektorer och adjunkter skulle

vara underkastade de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunde varda stadgade, ansåge departementschefen att för åtnjutande

af i staterna för landtbruksinstitutet vid Ultima samt landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp upptagna löneförmåner borde föreskrifvas

följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att lärare vid institut skulle vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af institutet eller eljest kunde varda stadgad;

att med lektorsbefattning vid institut icke finge förenas annan tjenst

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet af

tjenstgöringen vid institutet;

att tjensteinnehafvare finge uppbära tjenstgöringspenningar eller

arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjört; skolande för den

tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsfön^åner

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag heisas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades

skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad vid institut skulle

vara skyldig att, om han förordnades till högre befattning vid institutet,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

densamma, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der böjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera

än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller

på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen

efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen

under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande hvad

hvarje af dessa förhöjningar anginge, att den högre aflöningen ej finge

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket

den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid

tillgodoräknas den tid, han före utfärdandet af den för det institut, der han

vore anstäld, faststälda stat kunde hafva tjenstgjort vid samma institut i

lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten

vore med hans nya befattning jemförlig, hvarjemte löntagare, som efter

utfärdandet af för instituten faststälda stater vunne anställning vid ett af

instituten, egde tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han före denna sin

anställning tjenstgjort i motsvarande grad vid det andra institutet eller

vid allmänt eller tekniskt läroverk eller såsom docent vid universitet,

dervid i tillämpliga delar skulle lända till efterrättelse de bestämmelser,

som i sådant afseende meddelats angående aflöningsförmånerna vid de

allmänna läroverken;

att lektor eller adjunkt skulle, då han uppnått 65 lefnadsår och

35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller vederbörande

instituts styrelse, der det tillkomme denna att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå; samt

att lektor eller adjunkt skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

Då de i staten upptagna ålderstilläggen borde utgå af nionde

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, erfordrades till täckande af

de med landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp förenade årliga kostnaderna,

att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar» uppförda ordinarie anslaget till Alnarps landtbruksinstitut,

29,400 kronor, under förändrad benämning »till landtbruksoch

mejeriinstitutet vid Alnarp» höjdes med 35,600 kronor. Denna höjBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning medförde dock icke, såsom af det föregående framginge, en motsvarande

ökning i statsverkets kostnader. Dels skulle det hittills utgående

extra anslaget å 8,000 kronor till mejeriinstitutet icke vidare erfordras,

dels skulle till statsverket inlevereras såväl elevernas och lärlingarnes

afgifter och hyresbidrag, hvilka kunde beräknas till omkring 6,000

kronor, som ock behållningen af egendomen och hofbeslagsskolan, hvilken

behållning med ledning af erfarenheten från senast gångna åren

kunde skattas till i medeltal omkring 15,000 kronor för år utöfver

för egendomen nu utgående arrende, dels slutligen skulle de i staten

till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejerirörelsen

upptagna 5,000 kronor återgå till statskassan i form af höjd afkastning

af egendomen. Frånräknades dessa belopp, sammanlagdt uppgående

till 34,000 kronor, skulle sålunda den årliga ökningen i utgifter

för statsverket till följd af omorganisationen inskränka sig till mellan

1,000 och 2,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna omorganisationen af Alnarps landtbruksinstitut

anser utskottet sig böra i hufvudsak biträda. Hvad särskilt

beträffar åtskiljandet af föreståndareplatserna för institutet och

för egendomsförvaltningen, finner utskottet det framlagda förslaget

öfverensstämma med de åsigter, som i detta ämne blifvit inom Riksdagen

och af Riksdagens revisorer uttalade, hvadan utskottet anser sig

böra tillstyrka detsamma, i synnerhet som, enligt hvad af departementschefen

framhållits, anordningarna i detta hänseende vid Ultima visat

sig tillfredsställande och det mera intensiva jordbruket vid Ålnarp

synes vid detta institut göra särskiljandet af förvaltningen utaf landtegendomen

från föreståndarebefattningen vid läroanstalten än mera af

förhållandena påkalladt.

I afseende å lärarne vid institutet har utskottet, utan att vilja

ingå i närmare pröfning i afseende å ämnesfördelningen mellan de olika

lärarne, dock trott sig finna, att lektorernas antal bör kunna begränsas

till 7. Utskottet håller nemligen före, att, om i stället för den af Kongl.

Maj:t föreslagna åttonde lektorn anstäldes två extra lärare, lättare skulle

kunna mellan institutets lärarekrafter åstadkommas en tillfredsställande

fördelning af de mångskiftande läroämnena. Då dessa extra lärare torde

böra tillförsäkras arfvoden å tillsammans 3,000 kronor, skulle den antydda

förändringen i lärarepersonalen icke medföra någon ändring i

aflöningsstatens slutsummor, hvaremot det af Kongl. Maj:t begärda

extra anslaget för nya byggnader vid landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp skulle kunna minskas med kostnaden för uppförande af eu

lektorsbostad.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

Mot den föreslagna aflöningsstaten bär utskottet i öfrigt icke

något att erinra, ej heller mot de vilkor och förbehåll, som föreslagits

för åtnjutande af de i staten upptagna löneförmåner.

Förslaget i fråga om användande af besparingar å det i staten till

»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp öfverensstämmer med hvad

som i detta hänseende är gällande angående Ultima landtbruksinstitut;

och hvad beträffar det föreslagna medgifvandet i fråga om vidtagande

under visst vilkor af de ändringar i staten, som för genomförande af

institutets förändrade organisation kunna erfordras, torde deremot icke

vara något att erinra.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och under förutsättning att behållna

afkastningen af ej mindre den staten tillhöriga,

till Alnarps landtbruksinstitut anvisade fasta egendom

än äfven den vid institutet inrättade hofbeslagsskolan

tillika med elevernas vid institutet och lärlingarnas

idd den till egendomen förlagda landtbruksskolan afgifter

och hyresbidrag varda till statsverket redovisade, må

a) med godkännande ej mindre af följande

Stat

för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp:

Löner.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Aflöning:

2,000

3,000

18,000

11,700

300

Efter fem år kan

lönen höjas med 500

. kr., efter tio år med

[ytterligare 500 kr.

'' och efter femton år

med ytterligare 500

kr.

2,000

12,000

1,000

6,000

Extra lärare, arfvoden

1 bibliotekarie ........

Aflöning summa kronor

[Till betäckande af möj- ligen uppkommande

förlust å mejerirörelsen

|Till institutets öfriga

utgifter ................

—

3B,000

6,000

25,000

Summa kronor

—

65,000

Anm. Rektor och öfriga

lektorer åtnjuta jemväl fri bostad.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

än äfven af de i statsrådsprotokollet för jordbruksärenden

den 11 januari 1902 angifna vilkor och förbehåll för åtnjutande

af de i berörda stat upptagna löneförmåner,

höja det under anslagstiteln undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar uppförda anslag

till landtbruksinstitutet vid Alnarp från 29,400 kronor

med 35,600 kronor till 65,000 kronor under benämning

»till landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp»; samt

b) medgifva,

att besparingar, som å det i staten för landtbruksoch

mejeriinstitutet vid Alnarp till »institutets öfriga

utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må

användas till bestridande af utgifter under ett kommande

år, samt

att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega

att vidtaga de ändringar i staten, som för genomförande

af institutets förändrade organisation kunna

erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp

eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.

af anslaget tfa 2:o) Kongl. Maj :t har vidare under punkten 2 af förevarande

Ultuna landt■ hufvudtitel föreslagit Riksdagen att dels godkänna de vilkor och förbruksinstitut

behåll, som under punkt 1 i ofvan nämnda statsrådsprotokoll den 11

|"2 i* sistlidne januari föreslagits för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet

vid Ultuna upptagna löneförmåner, dels ock höja det under

denna anslagstitel uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut från

20,000 kronor till 51,000 kronor, eller med 31,000 kronor.

Redan under föregående punkt hade, såsom i statsrådsprotokollet

meddelas, departementschefen erinrat, hurusom af det i staten för

landtbruksinstitutet vid Ultuna anslagna beloppet, 51,000 kronor, blott

20.000 kronor hittills varit uppförda å ordinarie stat under anslaget till

undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar. Återstoden,

31.000 kronor, hade för hvarje år anvisats å extra stat. Anledningen

till detta vore förnämligast att söka i Riksdagens önskan att sätta fastslåendet

af den nuvarande organisationen af institutet vid Ultuna i samband

med omorganiserandet af institutet vid Alnarp. Då denna senare

fråga nu förelåge, vore tiden inne, att hela det till Ultuna utgående

anslaget uppfördes å ordinarie stat.

På grund häraf och med åberopande af hvad departementschefen

här ofvan i punkt 1 anfört i fråga om vilkoren och förbehållen för

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

åtnjutande af de i den för landtbruksinstitutet vid Ultuna gällande stat

upptagna aflöningsförmåner, liemstälde lian, att Kongl. Magt ville hos

Riksdagen göra förevarande framställning.

Utskottet, som i nästföregående punkt, mom. l:o hemstält om

Riksdagens godkännande af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna vilkor och

förbehåll för åtnjutande af de i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp upptagna löneförmåner, anser, att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

enahanda vilkor och förbehåll böra föreskrifvas för tjensteinnehafvare

å landtbruksinstitutets vid Ultuna stat. Och då utskottet icke

haft något att erinra mot att det anslag å 31,000 kronor till aflöningar

och öfriga utgifter vid sistnämnda institut, som vid institutets omorganisation

år 1899 uppfördes å extra stat, nu må till ordinarie stat öfverflyttas,

får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må godkänna, de vilkor och

förbehåll, som under punkt 1 i statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 11 januari 1902 föreslagits

för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet

vid Ultuna upptagna löneförmåner,

b) att Riksdagen må, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under punkt 1 härofvan föreslagit,

höja det under förevarande anslagstitel uppförda anslagtill

Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor med

31,000 kronor till 51,000 kronor.

3:o) Kongl. Maj:t har i punkten 3 af förevarande hufvudtitel Ang.anslagtm

föreslagit Riksdagen att till bestridande af kostnader för nya byggnader hy9g2inalpM

vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat för år [3.] ''

1903 anvisa ett anslag af 143,600 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t

att af nämnda belopp under innevarande år förskjuta hvad derunder

för ändamålet erfordras.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen meddelat,

att genomförandet af den utaf honom i punkt 1 förordade, förändrade

organisation af Alnarps landtbruksinstitut kräfde, såsom redan antydt

blifvit, utförande vid Alnarp af en del byggnadsarbeten.

För närvarande vore bostadsförhållandena vid Alnarp ordnade på

följande sätt.

Föreståndaren samt läraren i kemi, fysik, geologi och meteorologi

innehade hvardera en lägenhet i hufvudbyggnaden, läraren i mejeriskötsel

och agrikulturkemi bebodde en för ändamålet uppförd villa, läraren

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i hästskötsel, ytterlära, hofbeslag och zoologi, hvilken tillika vore föreståndare

för hofbeslagsskolan vid Alnarp, innehade en lägenhet i den

till denna skola hörande byggnaden, läraren i trädgårdsskötsel och

ekonomisk växtkunskap, hvilken samtidigt vore institutets trädgårdsmästare,

bebodde trädgårdsmästarebostället, och slutligen innehade läraren

i bokföring och inledande jordbrukslära, hvilken äfven vore institutets

kamrerare, en i ladugårdsbyggnaden inrättad bostadslägenhet, hvartill

komme, att inspektören hade bostad vid institutet.

Landtbruksstyrelsen hade i sitt utlåtande den 11 november 1898,

deruti styrelsen föreslagit, bland annat, att vid institutet skulle anställas

6 lektorer och 3 adjunkter, i fråga om ofvanberörda bostäder

yttrat, att de samtliga vore fullt användbara och lämpliga, de fyra

förstnämnda för lektorer, den sistnämnda för den föreslagne förvaltaren

och de begge öfriga för adjunkter. Då, yttrade styrelsen vidare, för

genomförande af den föreslagna organisationen erfordrades, förutom

förvaltarebostad, nio familjebostäder, men deraf funnes endast sex, måste,

om organisationen skulle kunna sättas i verket, för ändamålet anskaffas

ytterligare tre familjebostäder. Visserligen skulle det i hufvudbyggnaden

vid Alnarp inredda nuvarande laboratoriet, under förutsättning

att ett nytt sådant, på sätt styrelsen jemväl i samma skrifvelse föresloge,

uppfördes, kunna omändras till bostad för en af lärarne, men

då kostnaderna härför blefve rätt afsevärda, samt utrymmet i de lokaler,

der institutets undervisningsmateriel vore afsedd att förvaras,

vore ganska inskränkt, så att till och med en del deraf måst uppställas

i förstugorna, syntes det nuvarande laboratoriet böra användas

till uppställande derstädes af undervisningsmateriel. På grund

häraf hade landtbruksstyrelsen, som uppdragit åt arkitekten G. Glinder

att upprätta vid skrifvelsen fogad ritning med kostnadsförslag till lärarebostäder

vid Alnarp, mot hvilken ritning liksom mot kostaadsförslaget,

slutande å ett belopp af 17,286 kronor 50 öre för hvarje bostad,

styrelsen icke hade något att erinra, ansett, att samtliga ifrågavarande

bostäder lämpligen borde uppföras såsom fristående villor i enlighet

med berörda ritning.

Styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut hade uti sitt utlåtande den

27 december 1898 i bostadsfrågan yttrat, bland annat, att kostnadsförslagct

icke upptoge några belopp för planering, kloak- och vattenledning,

brunn, vägar och plantering eller för yttre afträdeshus, tvättstuga,

mangelbod m. m., att befintliga sådana lägenheter ej kunde användas

af flere familjer än de, som nu använde desamma, hvarför en

särskild för dessa ändamål afsedd, för de tre nya bostäderna gemen
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

sam byggnad erfordrades, samt att, derest den nuvarande trädgårdsmästarebostaden

användes till bostad för en lärare, ny trädgårdsmästarebostad

erfordrades.

Öfverintendentsembetet, som den 9 maj 1899 afgifvit utlåtande,

hade förklarat, att embetet mot ifrågavarande ritningar icke funnit anledning

till anmärkning samt att kostnadsberäkningarne icke föranledde

annan erinran än de af styrelsen för landtbruksinstitutet ofvan gjorda.

IJti sin skrifvelse den 28 maj 1901 hade landtbruksstyrelsen,

efter framläggande af sitt slutliga förslag till omorganisation af Alnarps

landtbruksinstitut, upptagande, jemte förvaltare, kamrerare och extra

lärare, 6 lektorer, vidare anfört:

Derest detta landtbruksstyrelsens förslag genomfördes, måste bostäder

beredas, förutom åt förvaltaren af Alnarps landtegendom, hvilket

kunde ske genom att till honom öfverlätes nuvarande inspektörens

bostad, på sätt landtbruksstyrelsen i sitt föregående förslag afsett,

dessutom åt de af landtbruksstyrelsen i förslaget upptagna sex lektorerna,

hvilka enligt förslaget borde åtnjuta förmånen af fri bostad, liksom

äfven dylika bostäder ovilkorligen måste finnas för kamreraren samt

för de två extra lärarne i mejerihushållning och bakteriologi samt i

kemi och fysik, hvilka enligt det föregående skulle tjenstgöra såsom

assistenter vid institutet.

Behofvet af lärarebostäder blefve sålunda enligt landtbruksstyrelsens

föreliggande förslag lika stort som enligt det af styrelsen förut afgifna,

och ansåge landtbruksstyrelsen fortfarande, att detta behof måste fyllas

medelst anskaffande af tre nya familjebostäder. Men då, på sätt i landtbruksstyrelsens

föregående utlåtande blifvit framhållet, det vid institutet

förefintliga kemiska laboratoriet ej vore tidsenligt och knappast tillräckligt

för landtbruksinstitutets än mindre för dettas och mejeriinstitutets

gemensamma behof, och härtill komme, att en stor del af institutets

samlingar af brist på utrymme för närvarande inrymdes i korridorer och

förstugor, hvilket måste vara för undervisningen menligt, syntes skäl

vara för handen att i sammanhang med institutets omorganisation anskaffa

ett nytt kemiskt laboratorium för landtbruks- och mejeriinstitutets

räkning, hvarigenom det gamla laboratoriet blefve tillgängligt för dessa

samlingar. Då landtbruksstyrelsen afgifvit sitt föregående förslag i ämnet

och dervid föreslagit uppförandet af ett nytt kemiskt laboratorium, hade

detta skett under den förutsättning, att till Alnarp skulle förläggas en

föreslagen försöksanstalt på mejerihandteringens område, hvilket haft

till följd, att i förslaget till ett nytt kemiskt laboratorium hänsyn måst

tagas till det tredubbla ändamål, som detta laboratorium både att till
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

godose, nemligen landtbruksinstitutets, mejeriinstitutets ocli försöksanstaltens.

Sedan emellertid Kong]. Maj:t genom bref den 24 mars

1899 funnit framställningen om inrättandet af en dylik försöksanstalt

icke för det dåvarande till någon vidare åtgärd föranleda, syntes det

kemiska laboratorium, som borde inrättas vid landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, ej behöfva hafva den storlek eller omfattning som

det förut föreslagna laboratoriet, för hvilket eu särskild byggnad varit

afsedd att uppföras för eu kostnad af 74,171 kronor.

Skulle, på sätt landtbruksstyrelsen i sitt föregående utlåtande föreslagit,

de tre familjebostäderna samt det kemiska laboratoriet uppföras

såsom fristående byggnader, skulle ett vida större tomtutrymme behöfva

tagas i anspråk och äfven kostnaderna blifva större, än om de tre bostäderna

och laboratoriet inrymdes i två särskilda byggnader, nemligen

två familjebostäder i den ena byggnaden samt en familjebostad och

laboratoriet i den andra byggnaden.

Landtbruksstyrelsen hade i enlighet med denna plan låtit uppgöra

ritningar och kostnadsförslag till dels en mindre byggnad, innehållande

tvenne familjebostäder med tvättstuga och mangelbod samt klosetter,

för hvilken bj^ggnad enligt af arkitekten C. (Hinder uppgjordt kostnadsförslag

och tvenne ritningar, betecknade med litt. A, kostnaden skulle

belöpa sig till 34,500 kronor eller, om dertill lädes 1,000 kronor för

yttre anordningar, 35,500 kronor, dels ock en större byggnad, inrymmande

en familjebostad likaledes med tvättstuga, mangelbod och klosetter samt

laboratorium, hvilken byggnad enligt af bemälde (Hinder uppgjordt kostnadsförslag

samt trenne ritningar, betecknade med litt. B, skulle komma

att kosta 50,925 kronor, till hvilken summa dock borde läggas kostnaden

för åtskilliga anordningar med anledning af det kemiska laboratoriets

inrymmande derstädes samt planering m. in., hvarför erfordrades följande

belopp:

för laboratoriets inredning ............................................. kr. 4,000: —

„ vattenverk med rörledning ................................ „ 2,500: —

„ gasverk med ledningar .......................................... ,, 1,700: —

,, yttre anordningar, planering och dylikt ............ ,, 1,000: —

tillhopa kronor 9,200: —

så att hela kostnaden för denna byggnad skulle komma att belöpa sig

till 60,125 kronor.

För genomförande af ifrågavarande omorganisation syntes ytterligare

två byggnadsföretag erfordras.

På sätt i det föregående omförmälts, hade landtbruksstyrelsen

ansett, att den nuvarande lägre afdelningen af institutet borde, i enlighet

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

med hvad vid Ultima skett, utbytas mot eu landtbruksskola, hvilken

borde lyda under egendomens förvaltare och sålunda vara skild från institutet.

Härför erfordrades emellertid, att landtbruksskolan försåges

med egen lärosal, nödigt utrymme för undervisningsmateriel för skolans

behof samt bostad för den andre lärare, som skulle vid skolan anställas,

invid den så kallade gamla gården, hvarest förvaltaren och lärlingarna

hade sin bostad. På grund häraf hade landtbruksstyrelsen låtit arkitekten

N. A. Arwidius upprätta kostnadsförslag jemte tvenne ritningar, betecknade

med litt. C. för en dylik byggnad, för hvilken kostnaden belöpte

sig till 15,109 kronor 38 öre och hvarest, förutom ofvan sagda lokaler,

utrymme beredts för en bostad om tre rum och kök åt ladufogden,

hvilkens nuvarande bostad derigenom blefve ledig för en gift arbetare,

hvilket ansåges vara väl behöflig! för egendomen, som saknade tillräckligt

antal arbetarebostäder.

Slutligen syntes under ofvan angifna förutsättning ytterligare en

mindre byggnad erfordras, hvari borde beredas utrymme för institutets

hästar och vagnar. Utrymmet i egendomens nuvarande stall vore nemligen

väl behöflig! för egendomen, som för närvarande saknade tillräckligt

utrymme för uppfödning af hästar, hvilket måste betraktas såsom

en brist vid ett jordbruk af Alnarps omfattning, hvartill ytterligare

komme önskvärdheten af att institutet och egendomen efter omorganisationens

genomförande hade hvar sitt stall och vagnshus. Enligt af bemälde

Arwidius upprättadt kostnadsförslag och ritning, betecknade med

litt. D., skulle kostnaden för ett dylikt stall och vagnshus belöpa sig

till 6,988 kronor 39 öre.

För vägar, kloak, vattenledning, brunn, yttre afträdeshus ansåge

landtbruksstyrelsen, i motsats till styrelsen för institutet, att något särskilt

belopp icke behöfde beräknas, hvaremot landtbruksstyrelsen enligt

styrelsens för institutet önskan icke låtit gråsten ingå i byggnadsförslagen.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstälde styrelsen,

att Kongl. .Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa för uppförande

af tvenne byggnader vid Alnarp, afsedda att inrymma tre lärarebostäder

samt ett kemiskt laboratorium, i enlighet med af arkitekten

Olinder uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, samt för bestridande af

det kemiska laboratoriets inredning, anordnande af vatten- och gasverk

samt yttre anordningar, planering och dylikt i enlighet med ofvan intagna

beräkning ett belopp af 95,625 kronor, till uppförande af eu

byggnad för landtbruksskolans behof i enlighet med förbemälde Arwidii

ritningar ''och kostnadsförslag ett belopp af 15,109 kronor 38 öre samt

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till uppförande af eu stallbyggnad jemte vagnshus för institutets behof

i enlighet med samme Arwidii ritning och kostnadsförslag ett belopp

6,988 kronor 39 öre eller för uppförande af byggnader sammanlagdt

117,722 kronor 77 öre.

Till följd af remiss hade öfverintendentsembetet härefter afgifvit

utlåtande af den 54 september 1901 och deruti anfört hufvudsakligen:

a) beträffande med litt. A. betecknade, af arkitekten C. O Under upprättade

ritningar till boställsbyggnad jemte tillhörande kostnadsförslag,

att embete!, som mot ritningarne icke funnit annat att erinra, än

att det syntes embetet såsom en svaghet i konstruktionen, att trappor

och trapphus vore afsedda att utföras af trä, funne förslagets slutsumma

böra höjas till 34,850 kronor, i hvilket belopp emellertid icke inginge

kostnaderna för yttre anordningar;

b) angående med litt. B. betecknade, likaledes af arkitekten Olinder

uppgjorda ritningar till bostads- och laboratoriebyggnad med dertill hörande

kostnadsberäkning,

att embetet, som icke kunnat ingå i närmare granskning af den

antagna kostnaden, 9,200 kronor, för laboratoriets inredning, åtskilliga

ledningsarbeten m. in., lemnat ritningarne utan anmärkning och funnit

sig böra till kostnadsförslaget, som slutade å en summa af 50,925 kronor,

göra vissa tillägg, hvarigenom kostnaden för ifrågavarande byggnad,

oberäknadt yttre anordningar, komme att uppgå till 55,315 kronor;

c) rörande med litt. C. betecknade, af arkitekten N. A. Arwidius

utarbetade ritningar till en byggnad för en vid institutet tillämnad landtbrukssltolas

behof jemte tillhörande kostnadsförslag,

att embetet, som i fråga om dessa ritningar ansett sig böra framställa

vissa anmärkningar, ansåge förevarande kostnadsförslags slutsumma

böra höjas till 17,075 kronor 58 öre, äfven här yttre anordningar oberäknade;

samt

d) vidkommande med litt. D. betecknad, af arkitekten Arwidius författad

ritning till stallbyggnad m. m. jemte till densamma hörande kostnadsförslag'',

att embetet icke funnit orsak till anmärkning mot denna ritning,

men ansett sig böra till kostnadsberäkningarne, slutande å ett belopp

af 6,988 kronor 39 öre, göra vissa tillägg, så att kostnaden för nu omhandlade

byggnads utförande komme att bestiga sig till 7,360 kronor 39 öre.

Genom dessa af öfverintendentsembetet såsom nödiga ansedda

förhöjningar till de af landtbruksstyrelsen beräknade kostnaderna skulle

hela kostnaden för de af styrelsen föreslagna byggnaderna belöpa sig

till 124,800 kronor 97 öre.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

Emot hvad landtbruksstyrelsen föreslagit i afseende å nya byggnader

hade departementschefen icke funnit anledning till annan anmärkning,

än att med uppförandet af den utaf styrelsen ifrågasatta byggnaden

för landtbruksskolan syntes kunna anstå. Väl vore det obestridligt, att

utrymmet i hufvudbyggnaden nu vore mycket begränsadt, och att svårigheter

vid åtskilliga tillfällen uppstått att bereda erforderliga lokaler

för föreläsningarnes och ritöfningarnes obehindrade fortgång, men syntes

dessa svårigheter, under förutsättning att den föreslagna nya laboratoriebyggnaden

komme till utförande, komma att i väsentlig mån afhjelpas,

då de lokaler i hufvudbyggnaden, som nu användes till laboratorium,

derigenom blefve för annat ändamål tillgängliga och lämpligen kunde

förändras till ritsal och förvaringsrum för samlingar.

Hänsyn till vinnande af erforderligt utrymme syntes fördenskull

icke nödvändigt påkalla, att en särskild byggnad för landtbruksskolan

uppfördes, och den omständigheten, att denna skola ej vore afsedd att

sortera under föreståndaren för institutet, innebure enligt departementschefens

åsigt icke något giltigt skäl, hvarför icke för skolan skulle kunna

begagnas lokaler inom de byggnader, som i öfrigt vore åt institutet upplåtna.

Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle uti ifrågavarande byggnad

inrymmas jemväl bostad åt den andre lärare, hvilken af styrelsen

förutsatts blifva vid skolan anstäld. Då emellertid, för den händelse

hvad departementschefen i afseende å lärarekrafterna vid institutet föreslagit

vunne bifall, en dylik andre lärare skulle blifva öfverflödig, ansåge

departementschefen äfven frågan om bostadslägenhet för honom nu böra

förfalla. Utan att vilja förneka att önskvärdt kunde varit, om en särskild

byggnad för landtbruksskolan blefve uppförd, funne departementschefen,

med hänsyn till nu angifna förhållanden, behofvet deraf icke

vara så trängande, att medel derför nu, då i allt fall anslag till ganska

afsevärdt belopp för nya vigtigare byggnader vid institutet erfordrades,

borde af Riksdagen äskas.

Hvad åter anginge den föreslagna nybyggnaden af ett laboratorium,

ansåge departementschefen, att en sådan byggnad skulle vara oundgängligen

nödvändig, äfven om icke en omorganisation af institutet vore i

fråga, och genom omorganisationen gjorde sig behofvet deraf naturligen

i ännu högre grad gällande, helst om, såsom departementschefen föreslagit,

landtbruksskolans byggnad bortfölle. Att, som föreslaget blifvit,

i samma byggnad som laboratoriet inrätta en lärarebostad, i likhet med

hvad vid Ultuna egt rum, syntes välbetänkt och egnadt. att medföra

besparing.

Beträffande den föreslagna stallbyggnaden med tillhörande vagn
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bod, vore, efter hvad departementschefen inhemtat, behofvet deraf

oafvisligt.

Emot de för de sålunda af departementschefen förordade nybyggnaderna

uppgjorda kostnadsberäkningar med deri af öfverintendentsembetet

gjorda förändringar hade han icke något att erinra; och skulle

för dessa byggnader alltså erfordras ett belopp af 107,725 kronor 39 öre.

Derest den föreslagna omorganisationen gillades, erfordrades emellertid,

utöfver de af landtbruksstyrelsen beräknade bostadslägenheter, ytterligare

två lektorsbostäder. Dessa ansåge departementschefen lämpligen

kunna inrymmas i en byggnad af samma beskaffenhet som den uti

öfverintendentsembetets sistberörda utlåtande under a) upptagna byggnad,

för hvilken kostnaden, 1,000 kronor för yttre anordningar medräknade,

skulle uppgå till 35,850 kronor.

Sammanlagda kostnaden för de såsom nödiga ansedda byggnaderna

skulle sålunda uppgå till 143,575 kronor 39 öre; och borde för ändamålet

erforderligt anslag å i afrundadt tal 143,600 kronor af Riksdagen

äskas för år 1903. För att emellertid den nya organisationen vid Alnarp

måtte kunna i behörig tid träda i verksamhet, erfordrades tydligen, att

så mycket som möjligt af byggnadsarbetet redan innevarande år verkstäldes.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte

förbehålla sig att af tillgängliga medel förskjuta hvad för ändamålet

erfordrades innevarande år.

Då, vid bifall till utskottets i punkt Do) här ofvan framstälda

förslag, lektorernes antal vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

skulle komma att minskas från af Kongl. Maj:t föreslagna 8 till 7,

skulle, på sätt i samma punkt framhållits, en af de utaf Kongl. Magt

föreslagna nya lektorsbostäderna kunna undvaras. Utskottet anser

derför, att den i Kongl. Maj:ts förslag ingående kostnaden å 35,850

kronor för uppförande af en byggnad med bostadslägenheter för två

lektorer bör kunna nedbringas till halfva beloppet, eller 17,925 kronor.

Visserligen förbiser utskottet icke, att kostnaden för uppförande af en

byggnad för en bostadslägenhet måste ställa sig jemförelsevis högre än

kostnaden för en byggnad med två; men då kostnaden för uppförande

af en lektorsbostad vid Ultima af 1899 års Riksdag beräknades till

15,000 kronor och, enligt hvad utskottet inhemtat, med detta anslag

anordnats en synnerligen tillfredsställande bostad, tvekar utskottet icke

att föreslå nämnda minskning i det nu äskade byggnadsanslaget.

Vidare har utskottet beträffande de föreslagna nya byggnaderna

vid Alnarp icke funnit sig öfvertygadt om behofvet af den ifrågasatta,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

för disposition af institutets förvaltningspersonal afsedda nya stallbyggnaden

med tillhörande vagnbod, derför kostnaden beräknats till 7,360 kronor

39 öre. Den förändrade organisationen af institutet synes nemligen utskottet

icke med nödvändighet föranleda uppförandet af särskild stallbyggnad

för institutets behof. Då utskottet i öfrigt icke haft något att

erinra mot de ifrågasatta nybyggnaderna och kostnaderna för dem, skulle

enligt utskottets mening det af Kongl. Maj:t föreslagna byggnadsanslaget

böra nedsättas med kostnaderna för en lektorsbostad, 17,925 kronor,

och för en stallbyggnad m. m. 7,360 kronor 39 öre, tillsammans 25,285

kronor 39 öre, eller från 143,600 kronor till 118,314 kronor 61 öre, i

jemnadt tal 118,300 kronor.

Utskottet, som emot förslaget, att Kongl. Maj:t skulle ega att för

byggnadsarbetets påbörjande under innevarande år härtill af tillgängliga

medel förskjuta hvad som erfordras, icke haft något att erinra,

hemställer sålunda,

att Riksdagen, under förutsättning af bifall till

hvad utskottet under punkt 1 här ofvan föreslagit, må

till bestridande af kostnader för nya bj^ggnader vid

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat

för år 1903 anvisa ett anslag af 118,300 kronor, med rätt

för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under innevarande

år förskjuta hvad derunder för ändamålet erfordras.

4:o) Kongl. Magt har i punkten 4 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att höja det under ofvannämnda anslagstitel uppförda anslaget

till reseunderstöd för landtbrukets studerande från 6,000 kronor till

10.000 kronor eller med 4,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag beviljat en summa af

3.000 riksdaler årligen till reseunderstöd åt sådana personer, hvilka

egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska studium och

önskade besöka främmande länder i ändamål att utvidga sina kunskaper

i det yrke, de valt. Redan vid 1859—1860 årens riksdag hade emellertid

detta anslag blifvit förhöjdt till 6,000 riksdaler.

Äfven sistnämnda belopp hade dock så småningom visat sig för

ändamålet otillräckligt. Antalet af dem, som sökte understöd från ifrågavarande

medel, hade särskildt under åren 1890—1893 varit synnerligen

stort, och hade med anledning häraf Kongl. Maj:t, på framställning af

landtbruksstyrelsen, till 1894 års Riksdag aflåtit proposition, att Riks
-

Ang. höjning

af anslaget

till reseunderstöd

för landtbrukets

studerande.

L4-]

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dagen, med godkännande af ett utaf landtbruksstyrelsen i afseende å

användningen af anslaget väckt förslag, enligt hvilket understöd från

detsamma skulle kunna meddelas vare sig resorna vore afsedda att

företagas i främmande länder eller inom landet, måtte höja samma anslag

från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000 kronor.

Denna framställning hade dock af Riksdagen endast på det sätt

bifallits, att Riksdagen godkänt* den föreslagna förändringen i afseende

å användningen af anslaget, men bibehållit detsamma vid enahanda belopp

som förut, 6,000 kronor.

Häraf hade emellertid blifvit en följd, att förhållandet mellan tillgången

af medel för ifrågavarande ändamål och antalet af dem, som

sökt understöd från desamma, under senare tiden kommit att ställa sig

än ofördelaktigare, i det att antalet af d$ personer, som önskat komma

i åtnjutande af dylikt understöd, hvilket antal åren 1890—1894, då

understöd utgått endast för resor utom landet, utgjort i medeltal

36, under åren 1895—1901, då medlen fått användas äfven för understöd

till resor inom landet, stigit till i medeltal 53. Under sistnämnda

period hade icke heller under något år understöd kunnat beredas åt

flere än högst 13, men hade det två år händt, att, på grund deraf att

en eller annan af de sökande ansetts böra erhålla understöd för tillämnad

längre resa, icke flera än 9 personer hvartdera året kunnat hugnas med

dylikt understöd.

Uti skrifvelse den 4 oktober 1901 hade landtbruksstyrelsen å nyo

gjort framställning om ökning af ifrågavarande, under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda

anslag.

Till stöd för denna sin framställning hade styrelsen anfört:

Det vore lätt att inse, hurusom den missräkning, som måste

alstras hos den landtbruksidkande allmänheten derigenom, att så många

ansökningar om reseunderstöd, som nu vore fallet, måste lemnas obeaktade,

lätteligen kunde verka till minskande inom landet af intresset för

dylika resor, hvilket åter icke kunde undgå att utöfva menligt inflytande

å landtbrukets studium inom vårt land.

Visserligen komme af det anslag till belopp af 25,000 kronor,

som vid 1901 års riksdag anvisats till åtgärder för höjande af det mindre

jordbruket, medel att utgå äfven för anordnande af studieresor. Men

dessa studieresor vore ämnade att företagas endast af en särskild klass

af landtmän, nemligen mindre jordbrukare, hvilka så godt som undantagslöst

varit uteslutna från erhållande af understöd från nu ifrågavarande

anslag, som allt ifrån början på grund af den rubrik, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o lo
-

tt

hvilken anslaget beviljats, ansetts böra fördelas mellan personer, hvilkas

resor kunnat medföra gagn icke blott för dem sjelfva, utan äfven genom

dem för den landtbruksidkande befolkningen inom mer eller mindre

vidsträckta kretsar af landet. Det belopp, hvarmed det ena eller andra

af dessa anslag borde utgå, måste sålunda bestämmas etter alldeles

olika grunder och frågan om storleken af det ena anslaget kunde

alltså på intet vis röna inflytande af den omständigheten, huruvida eller

med hvilket belopp det andra anslaget utginge.

Då under nuvarande tidsomständigheter det vore af största vigt,

att landtbruksnäringen bedrefves med den största möjliga omsigt och

att grundliga vetenskapliga och praktiska insigter beträffande landtbruket

spriddes i allt vidsträcktare kretsar, syntes också tillfällena för

dem, som önskade att genom resor öka sina vetenskapliga eller praktiska

insigter å landtbrukets område, böra ökas. Från och med år 1861

eller under mera än 40 år hade det anslag, som afsett att befordra

nämnda ändamål, utgått med oförändradt belopp. Under denna tid

hade jordbruket inom alla länder i hög grad utvecklats och behofvet

af studieresor derför också i samma mån ökats för tillgodogörandet

af på andra orter vunnen erfarenhet. Genom upprättandet inom landet

af landtmannaskolor, instruktörsbefattningar inom olika grenar af landtbruket,

kemiska stationer och frökontrollanstalter hade också antalet

af personer, som på grund af sin verksamhet vore i behof af studieresor

för att dermed gagna landet, mångdubblats, hvartill komme att

anspråken på utbildning hos landtmännen i hög grad stegrats. Vid

sådant förhållande syntes tiden nu vara inne, att anslaget ökades till

ett efter tidsomständigheterna afpassadt belopp, som landtbruksstyrelsen

ansåge icke lämpligen böra bestämmas lägre än till 10,000 kronor.

Den af landtbruksstyrelsen uti förevarande ämne gjorda framställning

funne departementchefen sig böra biträda. Redan då år 1893

frågan om en höjning af detta anslag af samma styrelse väckts, hade

departementschefen, i sin dåvarande egenskap af chef för styrelsen,

haft tillfälle framhålla önskvärdheten af att en sådan åtgärd vidtoges,

och att den åttaåriga erfarenhet, som sedermera vunnits, ådagalagt, att

de för ändamålet tillgängliga medlen med hvart år som gått blifvit

alltmera otillräckliga, vore han i tillfälle vitsorda, och ansåge han, den

af landtbruksstyrelsen föreslagna höjningen vara den minsta, som borde

ifrågakomma.

Utskottet, som delar den sålunda uttalade meningen om det för

ifrågavarande ändamål hittills anvisade anslagets otillräcklighet, anser

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. ändringar

i staten

för stuteriöfver

styr elsen.

[5.]

sig alltså böra biträda Kongl. Maj:ts förevarande förslag och får följaktligen

hemställa,

att Riksdagen må höja det under denna anslagstitel

uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets

studerande från 6,000 kronor till 10,000 kronor,

eller med 4,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet härofvan under punkterna l:o och 2:o

i afseende å anslagen till landtbruksinstituten vid Alnarp och Ultima

samt punkten 4:o föreslagit, kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag

å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor), nu 200,000 kronor,

att höjas med 70,600 kronor till 270,600 kronor.

Hästafvelns förbättrande.

5:o) 1 punkten 5 af denna liufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att från och med år 1903 dels chefen för

stuteriöfverstyrelsen måtte, i stället för den till honom nu utgående

ersättning för expenser, få åtnjuta från reservationsanslaget till hästafvelns

förbättrande ett arfvode af 2,000 kronor, för år räknadt, dels

ock det från samma anslag utgående arfvodet till styrelsens sekreterare

måtte höjas från 1,500 kronor till 3,000 kronor.

Enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll meddelas, vore, enligt

den för stuteriöfverstyrelsen gällande instruktion af den 18 maj 1837,

stuteriöfverstyrelsen af Kongl. Maj:t uppdragen åt en tills vidare förordnad

chef, biträdd i expeditionsgöromålen af en af Kongl. Maj:t

likaledes tills vidare konstituerad sekreterare.

. Genom bref den 29 maj 1874 hade Kongl. Maj:t, i enlighet med

af Riksdagen på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning fattadt beslut,

laststält aflöningsstat för de hos styrelsen samt vid stuteristaten i orterna

anstälde embets- och tjensteman, att lända till efterrättelse från och

med år 1875, enligt hvilken stat, som, såvidt styrelsen anginge, ännu

vore gällande, styrelsens chef, hvilken icke uppbure någon lön, åtnjöte

ersättning för expenser med 600 kronor samt sekreteraren uppbure

ett arfvode af 1,500 kronor jemte ersättning för expenser och vaktmästares

aflönande med tillhopa 150 kronor. De uti staten sålunda

upptagna belopp utginge af det under anslagstiteln »hästafvelns förbättrande»,

reservationsanslag, (deraf särskildt 100,000 kronor till prisbelöningar

för hästar) i riksstaten uppförda anslag å 159,620 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

Från det uti anslagstiteln ingående särskilda anslaget till prisbelönande

af hästar uppbure styrelsens sekreterare derjemte 150 kronor

för expenser och vaktmästares aflönande.

Uti skrifvelse den 14 december 1901 både nu stuteriöfverstyrelsen

anfört följande.

Det arfvode af 1,500 kronor, som enligt kongl. brefvet den 29

maj 1874 tillkomme sekreteraren bos stuteriöfverstyrelsen och som vid

tiden för nämnda brefs utfärdande ansetts motsvara det arbete, som

då ålegat sekreteraren, syntes numera, sedan sekreteraregöromålen

under den förflutna perioden af öfver ett, fjerdedel sekel, särskildt till

följd af premieringsväsendets utveckling, efter hand mer än fördubblats,

ej längre kunna anses stå i rimligt förhållande till det arbete, som för

närvarande ålåge sekreteraren, hvilken, ensam tjensteman hos styrelsen,

hade att ombesörja ej endast de egentliga sekreteraregöromålen hos

styrelsen, utan äfven redogörare-, registrators- och expeclientgöromålen

derstädes, hvarförutom, jemlikt skrifvelsen till chefen för stuteriöfverstyrelsen

angående stuteriväsendets ordnande den 1 november 1872,

honom ålåge att vid stuterikommissionens sammanträden föra protokoll,

hvilket åliggande äfvenledes under årens lopp medfört betydligt ökadt

arbete.

Då dessutom under ofvannämnda tidrymd jemväl lefnadsomkostnaderna

säkerligen fördubblats och, efter hvad stuteriöfverstyrelsen kunde

med temlig visshet förutse, sekreterarens arbete komme att fortfarande

än ytterligare ökas, hemstälde stuteriöfverstyrelsen, det Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning af arfvodet för

styrelsens sekreterare från nu utgående 1,500 kronor till 3,000 kronor.

Departementschefen har derefter erinrat, hurusom förslag till omorganisation

af nämnda styrelse vore på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.

Sedan nemligen hushållningssällskapens år 1893 i Stockholm församlade

ombud hos Kongl. Maj:t gjort framställning derom, att för vården

af landets hästafvel en kommission för hästafvelns befrämjande, bestående

af cheferna för landtbruksstyrelsen, statens hingstdepoter och

remonteringsväsendet, ordförandena i statens premieringsnämnder samt ett

ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap, skulle tillsättas

och såsom rådgifvande församling ställas under chefen för stuteriöfverstyrelsen,

samt i anledning af detta förslag åtskilliga myndigheter blifvit

hörda och uti de sålunda inkomna utlåtandena olika uppfattningar angående

lämpligaste organisationen af den centrala ledningen af landets

hästväsende uttalats, i det dels bibehållandet af särskild styrelse för

hästväsendet förordats, dels ock fråga blifvit väckt derom, att behändig.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lingen af ärenden angående hästafveln skulle öfvertagas af landtbruksstyrelsen,

hade Kongl. Maj:t den 28 mars 1896 tillsatt en komité

med uppdrag att taga i öfvervägande, huruvida en förändrad organisation

af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets

hästväsende för närvarande vore anförtrodd, vore af verkligt behof

påkallad, och att, derest så befunnes, afgifva förslag derom. Komitén,

som den 18 november samma år afgifvit betänkande och förslag i

ämnet, hade ansett, att stuteriöfverstyrelsen borde bibehållas, ehuru

med i viss mån förändrad organisation, samt föreslagit, att styrelsen,

förutom af chefen, skulle bestå af två ledamöter, hvarjemte en sekreterare

hos densamma skulle finnas anstäld. Beträffande aflöningsförmånerna

hade komitén föreslagit, att dessa skulle utgå såsom arfvoden med 6,000

kronor till chefen, 500 kronor till hvardera ledamoten samt 2,000 kronor

till sekreteraren.

Öfver det af komitén afgifna betänkande hade utlåtanden afgifvits

af stuteriöfverstyrelsen, landtbruksstyrelsen och kavalleriinspektören

samt senast af hushållningssällskapens år 1901 i Stockholm församlade

ombud. Af dessa utlåtanden framginge, hurusom olika åsigter

angående lämpligaste sättet för ordnandet af den styrelse, åt hvilken

ledningen af landets hästväsende borde anförtros, fortfarande gjorde

sig gällande.

Vid sådant förhållande och då genom jordbruksdepartementets

inrättande förevarande fråga måste anses hafva kommit uti ett i viss mån

förändradt läge — en uppfattning, till stöd hvarför departementschefen

åberopade, hurusom komitén uti sin allmänna motivering framhållit,

att när en gång de svårigheter blifvit öfvervunna, hvilka ansåges förefinnas

för inrättande af ett särskildt statsdepartement för landtbruket

och dess binäringar, nu ifrågavarande angelägenhet skulle kunna mera

tillfredsställande ordnas, men att komitén för det dåvarande ansåge, att

ledningen af hästafveln borde anförtros åt en sjelfständig styrelse, stäld

under det departement, som handhade landtbruksfrågor i allmänhet, eller

civildepartementet — funne departementschefen önskligt, att med den

definitiva lösningen af frågan om ordnandet af den centrala ledningen

af landets hästväsende finge anstå, till dess genom någon tids erfarenhet

kunde tillförlitligen bedömas, hvilket inflytande tillvaron af ett särskildt

jordbruksdepartement borde tillmätas vid bestämmandet af arten

och omfattningen af den embetsverksamhet, som skulle tillkomma den

myndighet, åt hvilken nämnda ledning anförtroddes.

Då departementschefen sålunda ansåge, att den nuvarande organisationen

af stuteriöfverstyrelsen borde, åtminstone för en tid framåt,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

bibehållas oförändrad, funne han det nödvändigt, att de ändringar uti

aflöningsstaten för styrelsen, hvilka med hänsyn till nu rådande förhållanden

vore af behof påkallade, blefve utan afvaktan på organisationsfrågans

utgång vidtagna.

Såsom ofvan redan nämnts, åtnjöte chefen för stuteriöfverstyrelsen

för närvarande icke någon lön, utan uppbure endast ersättning för

expenser med 600 kronor, hvaremot sekreteraren vore tillförsäkrad ett

arfvode af 1,500 kronor. Uti sin skrifvelse den 14 december 1901 hade

visserligen stuteriöfverstyrelsen föreslagit ändring i staten blott beträffande

sekreteraren, men ansåge departementschefen sig icke kunna

underlåta att i sammanhang härmed till behandling upptaga frågan om

chefens aflönande.

Redan år 1869 hade särskilde, för afgifvande af utlåtande och

förslag angående stuteriväsendet, af Kongl. Maj:t år 1868 utsedde

komiterade, beträffande de aflöningsförmåner, som borde tillkomma

styrelsens chef och sekreterare, yttrat, att desse, med afseende på sina

vigtiga och ansvarsfulla göromål och det ansvar, de enligt gällande

instruktion vore underkastade, borde erhålla årliga löner med 2,000

kronor för chefen och med 1,500 kronor för sekreteraren. Att 1896

års komité uti detta hänseende stannat vid arfvoden å 6,000 kronor

för chefen och å 2,000 kronor för sekreteraren vore redan omnämnt.

Om än vid den tid, då stuteriöfverstyrelsen inrättats, chefskapet

för denna styrelse kunnat betraktas såsom en hederspost, för hvilken ej

något arfvode behöfde bestämmas, hade dock förhållandena numera i

så väsentlig grad förändrats, att en dylik uppfattning ej längre kunde

vara hållbar. På chefens initiativ och intresse berodde till stor del hästafvelns

framåtskridande inom landet, och ärendenas handläggning kräfde

både genom deras antal och omfattning icke ringa arbete. Det af Riksdagen

till hästafvelns förbättrande anvisade årliga anslag å 159,620

kronor disponerades genom stuteriöfverstyrelsen, och lydde derjemte under

styrelsen hingstdepoterna med sin talrika personal och dyrbara uppsättning

af hästar, hvilken sistnämnda äfven genom styrelsens chef rekryterades.

Den stora betydelse, hästafvel egde för vårt land, med hänsyn

icke allenast till jordbruket och industrien, utan jemväl till rikets försvar,

gjorde det angeläget, att, vid tillsättande af den vigtiga posten såsom chef

för stuteriöfverstyrelsen, Kongl. Maj:t måtte vara i tillfälle att välja

bland ett så stort antal för landets hästafvel nitälskande personer som

möjligt. Om man vid detta val, såsom nu vore fallet, uteslutande skulle

vara hänvisad till sådana personer, som kunde mottaga befattningen

icke allenast utan någon som helst godtgörelse för sitt arbete, utan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dertill — såsom med nu utgående ersättning af endast 600 kronor för

expenser måste blifva följden — med ekonomisk uppoffring, kunde man

svårligen alltid påräkna att finna någon för platsen lämplig person, som

vore villig åtaga sig uppdraget.

Vore nu fråga att definitivt fastslå stuteriöfverstyrelsens nuvarande

organisation, skulle departementschefen antagligen icke hafva funnit sig

kunna underlåta att åt chefen föreslå ett arfvode till belopp, närmande

sig det af 1896 års komité ifrågasatta, såsom en mot hans arbete

och ansvar svarande aflöning, men då departementschefen förutsatte,

att de nuvarande förhållandena blott tills vidare komme att fortfara i

afvaktan på frågans slutliga lösning, funne han sig nu böra stanna vid

ett ersättningsbelopp, som kunde beräknas fullt betäcka de för chefen

i anledning af tjensfen uppkommande utgifter och derutöfver lemna

någon godtgörelse för hans arbete; och ansåge departementschefen sig

i detta afseende böra föreslå, att det till eliefen utgående expensanslaget

utbyttes mot ett arfvode af 2,000 kronor, hvilket ej kunde anses öfverdrifvet

högt, då redan 1868 års komité ansett, att, med de göromål, som

då ålegat stuteriöfverstyrelsen, chefens aflöning borde utgå med detta

belopp.

Beträffande sekreterarens arfvode funne departementschefen den

af stuteriöfverstyrelsen föreslagna förhöjning deri berättigad. Betänkte

man, att anslaget till prisbelönande af hästar, som år 1874 utgått

med 35,000 kronor, år 1901 varit 100,000 kronor, samt att antalet prisbelönade

hästar stigit från 555 år 1874 till 4,425 år 1901, insåges, i

huru hög grad göromålen för sekreteraren ökats, sedan det nuvarande

arfvodet bestämdes. Då sekreteraren vore den ende hos stuteriöfverstyrelsen

anstälde tjensteman, måste nemligen han verkställa den enligt

premieringsreglementet hos styrelsen erforderliga granskning af rullor

och anmälningssedlar, hvarjemte liqviderna med hushållningssällskapen

genom honom verkstäldes. I afseende å den till sekreteraren nu utgående

ersättning för expenser och vaktmästares aflönande, utgörande, såsom

ofvan nämnts, tillhopa 300 kronor, motsvarade densamma, efter hvad

nuvarande sekreteraren uppgifvit, i det närmaste behofvet och lemnade

honom i hvarje fall icke någon behållning; och saknade departementschefen

för ty anledning att härutinnan ifrågasätta någon ändring.

Den ökning i kostnader, som genom de nu förordade förhöjningar

i staten för stuteriöfverstyrelsen skulle uppkomma, ansåge departementschefen

böra, på samma sätt som de till chefen och sekreteraren nu utgående

ersättningar, drabba det till hästafvel^ förbättrande utgående

anslaget, utan att någon höjning af anslagets belopp nu skulle behöfva

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

af Riksdagen äskas. Anledningen härtill vore visserligen icke, att detta

anslag kunde anses vara för rikligt. Det komme tvärtom inom en nära

framtid att visa sig otillräckligt. Men det belopp, 2,900 kronor, hvarom

här vore fråga, vore icke af den betydenhet, att dess utgående ett eller

annat år från nuvarande anslaget väsentligen inverkade på frågan om

dettas tillräcklighet för underhållandet af statens hingstmateriel.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl finner utskottet en tillökning

i den till chefen för stuteriöfverstyrelsen utgående ersättning och

i arfvodet till styrelsens sekreterare böra beredas. Utskottet har dock

funnit den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen, hvarigenom nämnda

ersättning, förvandlad till arfvode, skulle mer än tredubblas och

förberörda arfvode blifva dubbelt så stort som förut, vara betydligare,

än hvad som synes af nuvarande förhållanden påkalladt; och föreställer

sig utskottet, att, derest arfvodet till chefen, hvilken förut

endast uppburit expensersättning med 600 kronor, bestämdes till 1,500

kronor och arfvodet till sekreteraren höjdes från 1,500 kronor med

1,000 kronor till 2,500 kronor, en afsevärd och tillräcklig ökning i

arfvodesförmånerna skulle i förevarande hänseende blifva beredd.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att från

och med år 1903 dels chefen för stuteriöfverstyrelsen

må, i stället för den till honom nu utgående ersättning

för expenser, åtnjuta från reservationsanslaget

till hästafvelns förbättrande ett arfvode af 1,500 kronor,

för år räknadt, dels ock det från samma anslag

utgående arfvodet till styrelsens sekreterare må höjas

från 1,500 kronor till 2,500 kronor.

Skogsväsendet.

6:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Magt föreslagit, att An,J- eIco,JsRiksdagen

måtte dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytter- e ■

ligare en öfverjägmästare med lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar L ''■

1.600 kronor och resepenningar 800 kronor, samt för sådant ändamål

höja det bestämda anslaget för skogsstaten, nu 640,008 kronor, med

5.600 kronor till 645,608 kronor; dels godkänna det i ofvanberörda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

statsrådsprotokoll intagna förslag till stat för den forstliga försöksanstalten;

dels ock höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande

belopp, 1,499,392 kronor, med 100,400 kronor till 1,599,792 kronor;

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet erhölle följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ....................... kronor 645,608: —

„ statens skogsläroverk .. ..___„____55,000:— kronor 700,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ............................................... kronor 100,000: —

reservationsanslag:

„ enskilda skogsundervis
ningen

.............................. kronor 5,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet

.......................... „_1,599,792:— „ 1,605,392: —

summa kronor 2,406,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess

helhet skulle ökas med kronor 106,000.

samt att Riksdagen måtte medgifva, att jägmästarne C. G. H.

Gederbaum, J. H. Blombergsson och C. G. Barthelson finge för bestämmande

af dem i egenskap af jägmästare från och med år 1902

tillkommande rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort

såsom skogsingeniörer.

Vid föredragningen af detta ärende har departementschefen till

en början erinrat, att för skogsväsendet vore å ordinarie stat för

innevarande år uppförda:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten..................................... kr. 640,008: —

» statens skogsläroverk .................. » 55,000: — kr. 695,008:

- Transport kr. 695,008: —

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

63

Transport kronor 695,008: —-

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ..................................................................... )> 100,000: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ... kr. 5,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet............................................. » 1,499,392:— » 1,504,992: —

tillsammans kronor 2,300,000: —

Departementschefen har derefter meddelat, att domänstyrelsen i

skrifvelse den 16 oktober 1901, angående anslagsbehofvet för år 1903,

ifrågasatt höjning af bestämda anslaget för skogsstaten med 5,600 kronor

för anställande af ytterligare eu öfverjägmästare.

Den af styrelsen i detta hänseende gjorda framställning afsåge

fördelning i tre distrikt af Norrbottens och Vesterbottens distrikt.

Denna fråga hade redan förut utgjort föremål för statsmakternas pröfning,

i det Kongl. Maj:t redan hos 1900 års Riksdag gjort framställning

om inrättande af en ny öfverjägmästarebefattning i syfte att åstadkomma

en dylik fördelning af nyssnämnda två distrikt. Denna Kongl.

Maj:ts framställning hade dock icke vunnit Riksdagens bifall.

Beträffande frågans föregående behandling har departementschefen

erinrat, att domänstyrelsen redan i skrifvelse den 1 november 1897

hade, med afseende å behofvet af ökning af den ordinarie skogspersonalen,

framhållit bland annat, hurusom de med öfver]’ägmästarebefattningen

i Norrbottens distrikt förenade göromål vore af den stora omfattning,

att de icke kunde medhinnas af endast en öfverjägmästare,

hvartill ej minst bidragit distriktets alltför stora ytvidd med deraf föranledda

tidsödande resor. Då derjemte, i betraktande af såväl kronoskogarnes

betydande ökning i detta och Vesterbottens distrikt som ock sjelfva

skogshushållningens utveckling, krafvel på öfverjägmästarens verksamhet

allt mer stegrades, vore det enligt styrelsens åsigt nödvändigt, att

de ifrågavarande två distrikten delades i tre samt att en ny öfverjägmästarebefattning

inrättades. De tre distrikten, hvilka borde uppkallas

efter hufvudelfvarne, skulle, enligt af styrelsen framlagdt detaljeradt

förslag, omfatta: Luleå distrikt 12 revir, Skellefteå distrikt 8

revir och Umeå distrikt 10 revir, hvarjemte föreslagits, att till nuvarande

Anslaget för

skogsstaten.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mellersta Norrlands distrikt skulle hänföras Dorotea socken i Vesterbottens

län såsom beståndsdel af ett för öfrig!, utaf tre socknar i Vesternorrlands

län bildadt nytt revir, Tåsjö revir, hvilket sistnämnda med

afseende å belägenheten och vägarnes rigtning vore med hänsyn till

ledningen och kontrollen lättast tillgängligt från södra sidan.

Af anledning, att betänkande från den år 1896 af Kongl. Maj:t

tillsatta skogskomit.én ansetts böra afvaktas, innan frågan om skogsstatens

omreglering toges under ompröfning, hade emellertid den

fortsatta behandlingen af denna fråga blifvit uppskjuten. Efter de!

sagda komités betänkande den 9 september 1899 afgifvits, hade styrelsen

i skrifvelse den 25 november samma år förnyat sin nyssberörda framställning

med vissa jemkningar hufvudsakligen i revirindeluingen, påkallade

af under mellantiden uppkomna förhållanden, hvilka jemkningar

skulle föranleda, att till Luleå distrikt komme att hänföras 13, till

Skellefteå distrikt 10 och till Umeå distrikt 10 revir, bland hvilka

sistnämnda skulle räknas Anundsjö (förut Norra Ångermanlands) revir

för att bereda nödig lindring i göromålen inom Mellersta Norrlands

vidsträckta distrikt, som enligt förslaget skulle ökas med Dorotea socken.

Beträffande aflöningen hade styrelsen föreslagit, att resepenningarna

för öfver]ägmästaren inom Luleå distrikt, hvilka för närvarande uppginge

till 1,000 kronor, äfven framdeles borde utgå med samma belopp, enär

inom detta distrikt, som vore vidsträcktare och omfattade flera revir

än de öfriga distrikten, genom nya jernvägslinier och industriella anläggningar

framkallats en lifligare rörelse och afsättning af virke från

kronans skogar och i följd af dessa omständigheter resorna i och för

förvaltningen ökats, hvaremot resepenningarna i hvartdera af Skellefteå

och Umeå distrikt borde, såsom i det nuvarande Vesterbottens distrikt,

utgå med 800 kronor. För den nya öfver]ägmästarebefattningens

bildande skulle enligt styrelsens förslag derför erfordras följande ökning

i bestämda anslaget till skogsstaten, nemligen lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar

1,600 kronor och resepenningar 800 kronor, eller

tillsammans 5,600 kronor.

Efter det Kongl. Magt i den till 1900 års Riksdag aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att Riksdagen

måtte i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare,

bland annat, 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare, af hvilka sistnämnda

13 afsåges för Norrland och Kopparbergs län, hade Riksdagen i skrifvelse

den 9 maj samma år anfört, att, hvad särskilt Norrland och Dalarne

beträffade, dåmera ej allenast på grund af jern vägsanläggningarna,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65

utan äfven genom flottledernas upprensning ökade förutsättningar fölen

intensivare skogsskötsel syntes hafva framkallats, hvarför den i

dessa delar af landet anstälda skogspersonalen syntes Riksdagen böra

i främsta rummet ökas, och ansåge sig Riksdagen följaktligen böra

biträda Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af 13 nya jägmästarebefattningar

i Norrland och Kopparbergs län, hvaremot Riksdagen förklarade

sig anse den ifrågasatta distriktsdelningen icke vara af så

trängande behof påkallad, att ej med densamma jemte den deraf föranledda

nya öfver]ägmästarebefattningens inrättande kunde tills vidare

anstå.

Då domänstyrelsen nu förnyat sin framställning om de två nordligaste

distriktens delning i tre och inrättande för detta ändamål af en

ny öfverjägmästarebefaktning, hade stjTelsen, under åberopande af hvad i

samma fråga sålunda förut förekommit, framhållit, att de skogsdomäner,

hvilkas förvaltning frågan här gälde, ej allenast vore af synnerligen

stor omfattning — kronoparker och öfverloppsmarker, förutom fjellskogar,

belöpte sig nemligen till mer än fyra millioner hektar, belägna inom

de två nordligaste länen, hvilkas sammanlagda ytvidd utgjorde nära en

tredjedel af hela rikets — utan äfven, oaktadt det nordliga läget, vore

af högt värde såsom lemnande en årsafkastning under de senaste tre

åren af omkring fyra millioner kronor. Den lokala ledningen af skogsförvaltningen

inom dessa vidsträckta distrikt, hvilken ledning redan från

början stält stora anspråk på ifrågavarande tjenstemän, särskildt till

följ d af de långa afstånden samt den tidsutdrägt, resorna inom distrikten

kräfde, hade allt mer visat sig endast med svårighet kunna utöfvas,

mången gång blott med eftersättande af en del ganska vigtiga uppgifter.

Utom de förslag till skogsindelnings-, utsynings-, flottledsreglerings-,

diknings-, förvaltnings- in. fl. åtgärder, som öfver]ägmästaren

årligen hade att med ledning af revirförvaltarnes primära uppgifter och

förslag utarbeta och till domänstyrelsen ingifva, ålåge det honom, att å

ort och ställe närmare undersöka, huru skogarnes förvaltning och skötsel

handhades, samt att efter öfverläggningar med revirförvaltarne lemna

dessa sistnämnda besked om hvad till skogsskötsel^ främjande borde

vidtagas. För en framgångsrik förvaltning af statsskogarne vore denna

öfverjägmästarens verksamhet af den största betydelse och kunde ej

utan väsentlig skada för det hela eftersättas. Då numera afvittringen

framskridit nära sin fullbordan, hvarigenom och medelst nya flottleders

inrättande förut otillgängliga delar af kronoskogarne blifvit föremål Anordnad

afverkning samt öfverjägmästarens arbetsfält alltså ytterligare

ökats i de ifrågavarande distrikten, inom livilka dessutom nya uppgifter

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tillkomme i den mån skogsskötseln der utvecklades, kunde distriktens

delning ej utan väsentligt men för skogarnes förvaltning längre uppskjutas.

På'' grund af livad sålunda anförts hade domänstyrelsen, med förmälan

tillika, att styrelsen saknade anledning frångå sitt år 1899 i förevarande

afseende framlagda förslag i vidare män, än som betingades af

de genom kongl. brefvet den 20 juli 1900 faststälda namn på reviren,

hemstält,

att Norrbottens och Vesterbottens nuvarande distrikt måtte fördelas

i tre distrikt, nemligen: Luleå distrikt, omfattande de 13 reviren

Pajala, Torneå, Tärendö, Juckasjärvi, Gellivare, Råneträsk, Ångeså, Kalk,

Råneå, Boden, Storbacken, Perlelfven och Jockmock i Norrbottens län;

Skellefteå distrikt, omfattande de 10 reviren Varriså, Arjepluog, Malmesjaur,

Öfre Byske, Arvidsjaur, Flfsby och Piteå i Norrbottens län samt

Jörn, Norsjö och Burträsk i Vesterbottens län; äfvensom Umeå distrikt,

omfattande de 10 reviren Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele,

Åsele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Fredrika och Bjurholm i Vesterbottens

län samt Anundsjö i Vesternorrlands län, det sistnämnda för närvarande

tillhörande Mellersta Norrlands distrikt, samt

att, för beredande*åt den nye öfverjägmästaren af 3,200 kronor

lön, 1,600 kronor tjenstgöringspenningar och 800 kronor resepenningar,

det bestämda anslaget för skogsstaten måtte ökas med 5,600 kronor

till 645,608 kronor.

Den allt jemt fortgående utvecklingen af statens skogshushållning

i de två nordligaste distrikten, derför domänstyrelsen närmare redogjort,

hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört, under den tid, som

förflutit efter det Kongl. Magt hos Riksdagen gjort framställning om

delning af samma distrikt i tre nya sådana och om inrättande af en

ny öfver]ägmästarebefattning, allt mer ådagalagt vigten af att åt kronans

värdefulla skogstillgångar i dessa trakter egnades så noggrann och

sakkunnig vård som möjligt, på det att de måtte blifva till största

möjliga gagn för statsverket och för landet i dess helhet. Med hänsyn

till den betydelsefulla uppgift, som i detta afseende tillkomme öfverjägmästarne,

och då desse för närvarande uti ifrågavarande distrikt

endast med svårighet och mången gång blott med eftersättande af eu

del ganska vigtiga arbeten kunnat utöfva den dem åliggande lokala

ledningen af skogsförvaltningen inom distrikten, ansåge departementschefen,

i likhet med domänstyrelsen, att med den ifrågasatta delningen

af de begge distrikten ej längre kunde utan verklig skada för skogsförvaltningen

i dessa trakter anstå. På grund häraf och på de skal,

som i öfrigt af domänstyrelsen anförts, funne departementschefen sig

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

böra hos Kongl. Maj:t tillstyrka, att frågan om distriktens delning

och om inrättande för sådant ändamål af en ny öfver] ägmästarebefattning

inom de två nordligaste länen å nyo förelädes Riksdagen, och

biträdde han dervid till alla delar hvad domänstyrelsen föreslagit såväl

i afseende å delningens verkställande som i fråga om aflöningsförmånerna

vid den nya öfver]''ägmästarebefattningen.

Beträffande bestämda anslaget för statens skog slär o verk, förslagsanslaget

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

samt reservationsanslaget till enskilda skog sunder visning en har domänstyrelsen

icke ifrågasatt någon förändring för år 1903.

Vidkommande deremot reservationsanslaget till kronosko g arnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen

hemstält om detsammas ökning. Styrelsen hade dervid erinrat, hurusom

styrelsen i skrifvelse den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet

för år 1902 anfört, att, med hänsyn till den betydliga stegring

i utgifter, som föranleddes dels och hufvudsakligen af en väsentlig

ökning af kronoparkerna, dels deraf, att det ur ekonomisk synpunktvore

naturligt och för skogsväsendet-s tidsenliga utveckling nödvändigt,

att arbeten, afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större omfattning

och intensitet, det vore föga antagligt, att för år 1902 ett lika

anslag som det för år 1901 eller 1,479,992 kronor skulle blifva tillräckligt,

hvarför styrelsen hemstält om detsammas höjande till 1,599,992

kronor, men at-t Kongl. Maj:t af skäl, anförda i statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 11 januari 1901, hos Riksdagen föreslagit

en höjning af anslaget till endast 1,501,992 kronor. Ehuru det ännu

icke kunde utredas och bedömas, huruvida sistnämnda anslag kunde j emte

ännu odisponerad del af 1901 års anslag blifva tillräckligt för bestridande

af 1902 års utgifter, kunde dock, enligt styrelsens åsigt, med full visshet

förutses, att ett lika anslagsbelopp skulle för år 1903 blifva alldeles

otillräckligt. Domänstyrelsen hade i sådant afseende särskildt erinrat om de

under en följd af år gjorda och alltjemt fortgående inköpen för statens räkning

af enskildes egendomar till förökande af statens skogar. Sådana egendomars

behöriga skötsel kräfde naturligtvis betydliga utgifter. Vidare

hade styrelsen erinrat, att af kronans skogar, ej blott i de norra länen

— för hvilka beviljats särskilda extra dikningsanslag — utan äfven i

mellersta och södra delarne af landet, betydliga områden utgjordes af

sådan nu improduktiv, vattensjuk mark, som efter torrläggning kunde

göras skogbärande och sålunda bidraga till väsentlig ökning af statsskogarnes

afkastning i framtiden, ehuru detta för det närvarande måste

Anslag en för

sta,tens skogsläroverk,

till

ålderstillägg

samt till

enskilda skogsundervisningen.

Anslaget till

kr onoskogarnes

förvaltning

och befrämjande

af

skogsväsendet

i allmänhet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

orsaka dryga omkostnader. Till ernående af högsta möjliga nettoafkastning

och befordrande af en rationel skogsskötsel hade i landets

sydligare delar alltmer befunnits nödigt, att virket före dess försäljning

afverkades samt upphögges eller apterades, hvarjemte kolning i stor

skala mångenstädes måste bedrifvas, allt på kronans bekostnad. Härtill

fordrades naturligtvis, liksom ock till skogsprodukternas utforsling till

afsättningsplatser, ej ringa förlagskapital, under det att försäljningsmedlen

för skogsprodukterna, efter afdrag endast af auktionskostnaden,

i sin helhet inginge till statsverkets skogsmedel.

Domänstyrelsen hade derför hemstält, att reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

måtte höjas för år 1903 till 1,700,000 kronor, hvilket belopp

dock, för vinnande af afrundad slutsumma å ordinarie anslagen till

skogsväsendet, ansetts böra jemkas till 1,699,792 kronor, hvarigenom

ökningen skulle blifva 200,400 kronor.

Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrade departementschefen

derom, att Kongl. Maj:t den 29 november nästlidna år faststält

af styrelsen upprättadt generalförslag öfver användandet af det för

år 1902 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande, hvad

anginge anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af 1,569,140

kronor. Till betäckande af dessa utgifter hade disponerats dels återstående

behållning å 1901 års anslag, 69,748 kronor, dels ock hela det

för innevarande år anvisade anslaget för detta ändamål, 1,499,392 kronor.

Någon behållning å 1902 års anslag, hvilken skulle kunna komma

utgiftsbehofven under 1903 till godo, vore alltså icke att påräkna,

utan borde af Riksdagen nu äskas anslag till så stort belopp, att detsamma

kunde antagas komma att betäcka utgifterna för sistnämnda år.

Då enligt det för innevarande år faststälda generalförslag utgifterna

beräknats komma att med nära 70,000 kronor öfverstiga det för samma

år anvisade anslaget och någon minskning i utgifternas totalsumma

icke kunde under år 1903 ega rum, utan tvärt om hvad domänstyrelsen

anfört gåfve anledning antaga, att sagda utgifter komme att,

liksom under en följd af år redan skett, utvisa ökning, måste sålunda

en höjning af anslaget för år 1903 anses vara behöflig. Då emellertid

någon grund för beräkning af den erforderliga anslagshöjningen icke för

närvarande kunde uppgifvas och Riksdagen åren 1900 och 1901 beviljat

så betydlig ökning å detta anslag som från 1,010,892 kronor till 1,499,392

kronor, eller med 488,500 kronor, ville det synas, som om anslagshöjningen

för år 1903 skulle kunna stanna vid en lägre siffra, än do
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

69

mänstyrelsen föreslagit; och förestälde departementschefen sig, att, om

anslaget ökades med 100,000 kronor och sålunda bestämdes till 1,600,000

kronor, för vinnande af afrundad slutsumma å de ordinarie anslagen

till skogsväsendet jemkadt till 1,599,792 kronor, detsamma skulle

komma att visa sig tillräckligt.

Såsom ofvan omförmälts, hade Kongl. Maj:t föreslagit nästlidna års

Riksdag att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från 1,479,992 kronor till

1,501,992 kronor, eller med 22,000 kronor. Häraf hade ett belopp af

16,000 kronor afsetts att användas för anordnande af förstelig försöksverksamhet.

Det för detta ändamål begärda anslaget hade jemväl blifvit af

Riksdagen enligt skrifvelse den 1 maj 1901 beviljadt, men hade Riksdagen

dervid fäst det vilkor, att fullständig arfvodesstat för försöksanstalten

skulle, innan densamma trädde i tillämpning, Riksdagen för fastställelse

föreläggas. Vid föredragning den 10 maj 1901 af Riksdagens berörda

skrifvelse hade Kongl. Maj:t anbefalt domänstyrelsen att inkomma

med fullständig plan samt förslag till arfvodes- och kostnadsstater för

den tiilämnade försöksanstalten; och hade styrelsen, till åtlydnad häraf,

med skrifvelse den 3 december 1901 öfverlemnat plan äfvensom förslag

till arfvodes- och kostnadsstater för ifrågavarande anstalt.

Innan departementschefen redogjorde för innehållet af dessa handlingar,

har han i korthet erinrat om de förslag rörande försöksväsendets

ordnande, på hvilka Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning till nästlidna

års Riksdag grundades.

Närmast hade denna Kongl. Maj:ts framställning föranledts al

en utaf domänstyrelsen uti skrifvelse den 7 november 1900 i

ämnet gjord hemställan. Styrelsen hade dervid anfört, att, enligt

styrelsens åsigt, försöksväsendet kunde inskränkas till det forstliga och

forstbotaniska området. Dess uppgift skulle sålunda hufvudsakligen

blifva att inom landets skilda delar utvälja profytor eller försöksfält,

afsedda för olika behandlingssätt, såsom olika slags gallringar, blädningar,

ljus- och föryngringshuggningar, markberedningar för sjelfsådd,

skogsodlingar m. in., samt att noggrant beskrifva dessa ytor till läge,

jordmån, växtlighet m. m. Vidare måste träden å dem uppräknas,

numreras, mål as och bokföras, hvarefter samtliga försöksfält och deras

olika behandlingssätt måste registreras. Efter vissa mellantider — 5 å 6

år — skulle noggranna undersökningar verkställas såväl om tillväxtens

gång efter de olika afverkningssätten som om resultaten af markberednings-

och skogsodlingsförsöken. Det härvid erhållna materialet

måste sedan bearbetas och berättelse afgifva^ om resultaten. Vid be
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skrifningen af försöksfälten påkallades medverkan af en botanist, som

borde kafva till åliggande i öfrigt att verkställa för skogshushållningens

utveckling inom det botaniska området erforderliga undersökningar, såsom

om skogsträdens förhållanden och utveckling inom olika skogstyper, om

trädens frösättning och sjukdomar, om skogsfröets från olika växtplatser

grobarhet och härdighet, om ärftligheten m. m. De öfriga rent förstuga

arbetena borde deremot förestås af en skogsvetenskapligt utbildad

och med utlandets förstuga försöksväsende förtrogen person. För ledningen

af de sistnämnda arbetena vore lektorn i skogsmatematik och

skogsindelning vid skogsinstitutet, och för ledningen af de forstbotaniska

lektorn i botanik vid samma institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten

borde utföras enligt plan, som skulle af styrelsen på förslag af direktören

och lektorerne vid institutet fastställas.

Derest ett af styrelsen samtidigt väckt förslag om ett anslag åt

7,000 kronor för anställande af två extra lektorer vid skogsinstitutet

vunne bifall, ansåge styrelsen, att undervisningen vid institutet kunde

så fördelas, att lektorerne i förenämnda ämnen kunde, jemte sin undervisning,

mot åtnjutande af skäligt arfvode förestå arbetena vid försöksväsendet.

Dock måste, i anseende till den förstuga afdelningens omfattande

arbeten, vid sidan af denna afdelnings föreståndare ställas en

jägmästare för anordnandet af skogsodlingsförsöken och med uppgift

tillika att efter samråd med föreståndaren i enlighet med faststälda

arbetsplaner anordna öfriga försöksåtgärder i de orter, der skogsodlingsförsöken

förekomme. Till biträden erfordrades två assistenter, den ene

under hela året för såväl arbetena å försöksfälten som registrering och

bearbetning af materialet, den andre under halfva året hufvudsakligen

för utarbetena. Dessutom vore tillfälliga biträden och handtlangning

behöfliga.

Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att

afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af

försöksytorna, kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp,

nemligen:

arfvode till föreståndaren för den förstuga afdel
-

nmgen ............................................................

arfvode för den botaniska undersökningen ...

kronor 2,000

1,000

2,000

2,500

1,300

till en jägmästare

till en assistent ...

till en assistent ...

Transport kronor 8,800

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 71

Transport kronor 8,800: —

till rese- och traktamentsersättning under utarbeten,

till aflöning åt tillfälliga biträden samt till handtlangning

....................................................................... „ 5,600: —

expensmedel: för tryckning af blanketter, skrifmateriel,

instrument, hyra af lokal och densammas

eldning och städning samt till inköp

af möbler...................................................................... „ 1,600: —

Summa kronor 16,000: —

På grund af det anförda hemstälde styrelsen, att ett belopp af

16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få användas

till ett forstligt försöksväsende.

Vid föredragning den 11 januari 1901 inför Kongl. Maj:t af frågan

om reglerandet af utgifterna under riksstatens nionde hutvudtitel hade

departementschefen förordat framställningar till Riksdagen om anvisande

af dels ett extra anslag å 7,000 kronor till förstärkning af lärarekrafterna

vid skogsinstitutet och dels ett belopp af 16,000 kronor för inrättande

af eu forstlig försöksanstalt, och dervid till statsrådsprotokollet för

nämnda dag beträffande denna anstalt anfört, bland annat, följande:

»Huru nu en dylik institution skall anordnas på bästa sätt och

med minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skall

förfelas, kan naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kan

man dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna eiffarenheten

rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För

vinnande af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgärdernas

utförande efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena

i landets skilda delar lämpad plan — som i allt fall borde af domänstyrelsen

fastställas — synes ledningen af försöksväsendet böra anförtros

åt derför särskildt qvalificerade, skogsvetenskapligt utbildade personer.

I sådant afseende ligger närmast till hands att för ändamålet

taga i anspråk de vid vår enda högre forstliga undervisningsanstalt,

skogsinstitutet, anstälde lärare, såvidt deras verksamhet i öfrigt skulle

sådant medgifva. Under förutsättning af bifall till den af mig nyss

förordade framställningen om anvisande af medel till beredande af

ökade lärarekrafter vid institutet, skulle sådant kunna låta sig göra

utan större svårighet för undervisningens ostörda fortgång; och skulle

det säkerligen vara en fördel för utbildningen af eleverne vid institutet,

att lärarne och, så vidt lämpligen ske kunde, jemväl eleverne finge

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

omedelbart iakttaga och följa fortgången af de förstuga försöksåtgärderna

och tillgodogöra sig deras resultat.

»I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar

af landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten

skulle kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin

ort. Då emellertid det väsentligaste syftet med det förstuga försöksväsendets

ordnande är att erhålla såvidt möjligt objektiva och allmängiltiga

resultat af de anstälda försöksåtgärderna, synes den antydda

anordningen, särskildt med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet

af revirförvaltare, icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen utfördes

till eu början de förstuga försöksarbetena af revirförvaltarne, men då

erfarenheten gaf vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid

icke kunde vinnas, öfvertogos arbetena af försöksväsendets egen personal,

så att numera på revirförvaltarne endast ankommer att efter anvisningutföra

kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda

virket. Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden lärer

ännu mindre kunna låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas ombesörjande,

utöfver hvad nyss nämnts, åt de särskilde revirförvaltarne.

»Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid

det tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställningtill

detsamma, framgår icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet.

Innan styrelsen erhåller nådigt bemyndigande att gå i författning om

anordnandet af detsamma, torde styrelsen ock böra erhålla nådig befallning

att underställa Kong!. Maj:ts pröfning fullständig plan och

detaljerade kostnadsberäkningar derför.

»Redan nu anser jag mig emellertid höra framhålla, att enligt, min

åsigt åt direktören för skogsinstitutet synes böra mot ett mindre arfvode

af exempelvis 500 kronor uppdragas föreståndareskapet för försöksanstalten,

att ledningen af de särskilda grenarna af anstaltens verksamhet

bör uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid

institutet mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar,

samt att två assistenter med en aflöning af högst 2,500 kronor hvardera

böra anställas.

»Äfven om jag sålunda vid granskning, såvidt nu kunnat ske,

af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti såväi

planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna ifrågasättas,

anser jag likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta anslagsbeloppet

ej vara för högt tilltaget i iörhällande till de utgifter, som

måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och då jag tillika

finner samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt med det

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf bör

kunna förväntas, tillstyrker jag bifall till styrelsens förevarande framställning.

»

I detta sammanhang har departementschefen vidare erinrat, att

den af Kongl. Maj:t i enlighet med departementschefens hemställan hos

Riksdagen gjorda framställning om anvisande på extra stat för innevarande

år af ett belopp af 7,000 kronor till beredande af ökade extra

lärarekrafter vid skogsinstitutet af Riksdagen endast i så måtto bifallits,

att Riksdagen för ändamålet anvisat 5,000 kronor.

Vid öfverlemnande med ofvannämnda skrifvelse den 3 december

1901 af plan samt förslag till arfvodes- och kostnadsstater för den

tillämnade försöksanstalten hade domänstyrelsen anfört följande:

Förutsättningen för att lektorerna vid skogsinstitutet, jemte sin

undervisning derstädes, tillika skulle kunna leda eller förestå arbetena

vid försöksväsendet hade varit den, att tillräcklig ökning i lärarekrafter

erhölles. Eu i sådant syfte tillräcklig ökning hade emellertid icke

genom det beviljade anslaget af 5,000 kronor kunnat åvägabringas.

Uppenbart vore, att anspråken på de. med detta anslag vunna extra

lärarebefattningar icke kunde ställas så högt, som om det begärda

anslaget beviljats, och att till följd häraf det genom elevantalets ökning

alltjemt stegrade undervisningsarbetet icke till en så betydande del

kunde läggas på dessa extra lärare, att åt de ordinarie lektorerna derigenom

bereddes tillräcklig tid öfrig att verksamt leda och än mindre

sjelfva omhändertaga och ombesörja de med försöksväsendet förenade

undersökningar och arbeten, som till hufvudsaklig del måste utföras å

skilda platser inom orterna. Ett försök att sammanställa försöksväsendet

med skogsinstitutet måste under sådant förhållande utfalla ogynsamt

för båda.

Styrelsen funne sig derför icke kunna vidhålla sitt förenämnda

förslag af den 7 november 1900, utan ansåge, att det under nuvarande

omständigheter vore lämpligast, att försöksanstalten erhölle sin egen

personal.

Enligt hvad ett skrifvelsen bilagdt utdrag af en utaf byråchefen

i styrelsen J. Meves till styrelsen afgifven berättelse öfver en i Tyskland

år 1900 företagen studieresa närmare utvisade, hade vid försöksväsendet

i Preussen erfarenheten gifvit vid handen, att det icke, åtminstone

ej förr än flera personer blifvit fullt inöfvade efter samma system,

vore lämpligt, att, såsom det af styrelsen förut framlagda, vid skogsinstitutet

uppgjorda förslaget ifrågasatte, försöksytors anläggande anBih.

till Biksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förtroddes åt flera afdelningar samtidigt, enär enhet i arbetet — synnerligen

vigtig för åstadkommande af komparabla resultat — äfventyrades.

Att uppdraget såsom ledare och föreståndare borde förenas bos samma

person och att denne borde vara en för uppdraget särskildt qvalificerad

forstman, både ock erfarenheten visat vara mest ändamålsenligt.

Med hänsyn till det anförda ansåge styrelsen, att den forstliga

försöksanstalten borde organiseras på följande sätt. Anstalten, hvars

personal borde utgöras af en uteslutande för anstalten anstäld föreståndare,

som borde vara skogsvetenskapligt utbildad och förtrogen

med utlandets försöksväsende, en botanist, två assistenter och tillfälliga

biträden efter behof, borde lyda under domänstyrelsen, som för anstaltens

experimentala undersökningar skulle fastställa detaljerade, för skilda

orters förhållanden lämpade planer och föreskrifter, så att ett enhetligt

system dervid följdes. I frågor rörande anstaltens arbeten och sättet

för deras utförande borde domänstyrelsen emellertid ega att för öfverläggning

inför styrelsen tillkalla för försöksväsendet intresserade fackmän

från orterna jemte såväl skogsinstitutets direktör och vederbörande

lärare som anstaltens föreståndare och botanist. I en sådan anordning

såge styrelsen ett medel att följa försöksväsendet i dess första vigtiga

utvecklingsskede och att vid behof göra de jemkningar och tillägg i

arbetsplanerna, som af tillkommande omständigheter eller nya uppgifter

för försöksväsendet kunde påkallas. Deremot ansåge styrelsen den i

skogsinstitutets förslag ifrågasatta ledning, som skulle af direktören vid

nämnda institut utöfvas genom inspektionsresor, icke vara att förorda,

såsom till gagnet icke motsvarande kostnaden, i all synnerhet under

den första tiden af anstaltens förberedande arbeten. Hvilka anordningar

åter, som komme att erfordras, när försöksväsendets arbeten längre

fortskridit, syntes först efter då vunnen erfarenhet kunna fullt bedömas.

I fråga derefter om arfvodes- och kostnadsstaterna, följde af hvad

styrelsen bär ofvan anfört om försöksanstaltens organisation, att aflöningen

för den uteslutande för arbetet vid anstalten anstälde föreståndaren

måste utgå med ett för hans utkomst fullt tillräckligt belopp.

Härtill lemnade emellertid det under andra förutsättningar äskade

anslaget — 16,000 kronor — icke tillgång, derest anstaltens öfriga

behof skulle fullt tillgodoses. En lämplig utväg erbjödes dock derigenom,

att till föreståndare förordnades en för uppdraget qvalificerad

ordinarie jägmästare, som utöfver sin lön på stat icke skulle för sin

utkomst behöfva fyllnadsarfvode till högre belopp än 3,000 kronor.

Och då botanistens verksamhet ej blefve sådan, att densamma åtminstone

till en början påkallade hans odelade tid och således ej borde

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

anses utgöra hinder, att äfven annan befattning af honom innehades,

syntes hans aflöning icke behöfva ställas högre än 1,500 kronor. Assistenterna,

hvilkas arbete toges i anspråk hela året om, syntes deremot

icke kunna tillerkännas lägre aflöningsbelopp än 2,500 kronor. Ersättning

och dagtraktamenten under resor och förrättningar syntes styrelsen

böra utgå till föreståndaren och botanisten efter tredje och till assistenterna

efter fjerde klassen af gällande resereglemente.

Arfvodesstaten skulle sålunda uppgå till 9,500 kronor, hvadan

till kostnaderna i öfrigt skulle af anslagsbeloppet återstå endast 6,500

kronor, hvilket stälde sig väl knappt. Då emellertid arfvodena till

personalen år 1902 icke komme att tagas i anspråk under årets första

månader, borde de härigenom uppkomna besparingarna få användas till

den första uppsättningen af anstaltens inventarier.

I öfverensstämmelse med de af domänstyrelsen sålunda angifna

grunder vore ock de vid styrelsens skrifvelse fogade förslag, innefattande

plan samt arfvodes- och kostnadsstater för anstalten i fråga,

upprättade.

Departementschefen har för egen del anfört, att då han tillstyrkte

Kong! Maj:t att hos nästlidna års Riksdag äska medel för anordnande

af en försteg försöksverksamhet, hade han, såsom af hvad han här ofvan

erinrat jemväl framginge, lika med domänstyrelsen tänkt sig, att, på

det största möjliga utsigter skulle förefinnas för att ledningen af

försöksväsendet komme att hvila uti händerna på väl qvalificerade,

skogsvetenskapligt bildade personer, densamma borde anförtros åt lärarne

vid skogsinstitutet, såvidt deras verksamhet i öfrigt det medgåfve. För att

sådant skulle kunna låta sig göra utan större svårighet för undervisningens

ostörda fortgång, hade han ansett nödigt, att den af honom förordade

framställningen om anvisande af medel till beredande af ökade lärarekrafter

vid institutet vunne bifall. Genom den af Riksdagen vidtagna

nedsättning uti det för sistnämnda ändamål äskade anslaget hade emellertid

enligt departementschefens uppfattning frågan om lärarnes vid institutet

tagande i anspråk för försöksanstalten kommit i ett förändradt läge, i

det nemligen den ökning i lärarekrafter, som med det beviljade anslagsbeloppet

kunnat vinnas, icke syntes tillräcklig, för att icke, om dertill

försöksverksamheten förbundes med institutet, fara skulle uppstå för,

att antingen undervisningen vid institutet eller försöksväsendet komme

att blifva lidande. Om departemenschefen derför ock skulle

känna sig nödsakad afstyrka, att försöksanstalten anordnades på

på af honom förut föreslaget sätt, med mindre samtidigt en ytterligare

ökning beviljades i de till extra lärarekrafter vid institutet anslagna

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

medel, skulle denna svårighet, för hvars undanrödjande förnyad framställning

till Riksdagen ju kunde göras, för visso icke hafva kommit

honom att afstå från planen att till institutet förlägga försöksanstalten,

derest han icke härtill jemväl af andra skäl funne grundad anledning.

Under den tid, som förflutit, sedan frågan förra gången anmäldes

inför Kongl. Maj:t, hade vissa omständigheter tillkommit, hvilka föranledde

dertill, att departementschefen numera funne önskligare, det

försöksanstalten organiserades såsom sjelfständig institution utan förbindelse

med skogsinstitutet,

Sålunda ville departementschefen påpeka, hurusom den förberedande

behandlingen af frågan om åtgärders vidtagande för vinnande af en tillfredsställande

vård af de enskilda skogarne nu fortskridit så långt, att

han hyste förhoppning, att denna fråga skulle kunna för nu instundande

Riksdag framläggas; och kunde tvifvel icke råda derom, att, vare sig

den lagstiftning i detta ämne, som kunde komma till stånd, anslöte sig

till 1896 års komités förslag eller ginge i annan rigtning, allmänna lagstadgade

bestämmelser, inskränkande den enskildes fria förfoganderätt

öfver sin skog, måste komma att icke allenast föranleda ett ökadt behof

inom landet på skogsvetenskapligt utbildade personer, såväl för att

biträda de enskilde vid skötseln af deras skogar som ock för att från

det allmännas sida häröfver utöfva kontroll, utan jemväl för tillgodoseendet

af detta behof orsaka en starkare tillströmning till skogsläroverken

och särskild! till skogsinstitutet. Dettas lärarekrafter komme härigenom

att, i än högre grad än nu vore fallet, blifva uteslutande för

undervisningen vid institutet behöfliga.

En annan omständighet, som framkallade stora betänkligheter mot

försöksanstaltens förenande med skogsinstitutet, vore det resultat, hvartill

de sakkunnige, som af departamentschefen, efter af Kongl. Maj:t

den 16 november 1900 lemuadt bemyndigande, tillkallats för att inom

jordbruksdepartementet biträda vid behandlingen af frågan, hvilka åtgärder

från statens sida borde vidtagas för ett tillfredsställande ordnande

af försöksverksamheten inom jordbruksområdet, uti ett i oktober 1901

i ämnet afgifvet betänkande kommit. Jemväl beträffande försöksverksamheten

inom detta område hade nemligen föreslagits, att densamma

skulle förläggas till de högre landtbruksläroverken, nemligen

landtbruksinstituten. Bemälde sakkunnige hade emellertid med styrka

framhållit, att de fördelar, som härigenom komme att vinnas, skulle

komma att mer än motvägas af de stora olägenheter, som alltid måste

följa med en sådan sammankoppling som den ifrågasatta och förty bestämdt

afstyrkt försöksverksamhetens förenande med instituten. De skäl, hvilka

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

77

härför anförts, vore hufvudsakligen, att försöksverksamheten vore af så

stor betydelse och redan från början borde få en sådan omfattning, att

den hvarken kunde eller finge betraktas såsom en bisysselsättning åt en

eller ett par lärare, hvilket ovilkorligen måste blifva följden, om institutslärarnes

redan med undervisning starkt medtagna tid ytterligare skulle

tagas i anspråk för en mer eller mindre omfattande försöksverksamhet

af ifrågavarande slag. Den eller de, som egnade sig åt densamma,

måste göra detta helt och odeladt, om några beaktansvärda resultat skulle

uppnås. Dessutom läge det äfven från den synpunkten sedt alltid en viss

fara i att åt samma person öfverlemna tvenne så maktpåliggande befattningar

som den såsom lärare och den såsom försöksledare, den faran

nemligen, att han i de flesta fall med så stort intresse kunde komma att

egna sig åt den ena af dem, att den andra i viss mån derpå blefve lidande.

De skäl, hvilka sålunda anförts emot försöksverksamhetens inom

jordbruksområdet förläggande till landtbruksinstitut en, syntes ega full

giltighet jemväl i fråga om det forstliga försöksväsendets förenande med

skogsinstitutet.

Med hänsyn till hvad departementschefen sålunda anfört funne

han sig böra, i likhet med domänstyrelsen, frånträda förslaget om en

sådan förening och tillstyrka, att försöksanstalten anordnades såsom en

fristående institution; och vore emot den af domänstyrelsen för anstalten

framlagda plan samt styrelsens förslag till arfvodes- och kostnadsstater

icke något att erinra.

Departementschefen framlade alltså följande förslag till

Stat

för den forstliga försöksanstalten.

Kronor.

Arfvode till föreståndaren ..........................................................

3,000

» till botanisten .............................................................

1,500

—

» till en assistent .............................................................

2,500

—

» till j> » ....................................................... ...

2,500

—

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt

tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till expens-

medel ........................................................................................

6.500

Summa kronor 16,000''

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Under förutsättning, att detta förslag vunne godkännande, ansåge

departementschefen hinder icke för Kongl. Maj:t möta att lemna domänstyrelsen

bemyndigande att för anskaffande af den första uppsättningen

af anstaltens inventarier använda de besparingar, som uppkomme derigenom,

att arfvodena till personalen under innevarande år ej komme

att i sin helhet tagas i anspråk.

An9- rätt för I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari 1896

mäsZrTatt både åtskilliga då- och förutvarande skogsingeniörer anhållit, att åtför

åtnjutande gärder måtte vidtagas för beredande af rätt för ej mindre dåvarande

%1 räkna Isig oc^ blifvande skogsingeniörer, som vunne anställning såsom jägmästare,

till godo den än äfven förutvarande skogsingeniörer, hvilka redan utnämnts till jäg''tfon

stom'' mästare,_ att i sistnämnda egenskap i fråga om rätt till ålderstillägg få

skogsingen- räkna sig till godo den tid, de innehaft förordnande såsom skogswrer.

ingeniörer.

Med anledning af denna framställning och efter det domänstyrelsen

samt statskontoret blifvit i ärendet hörda, hade Kongl. Maj:t i den till

1899 års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd

och behof föreslagit Riksdagen att medgifva, att jägmästare i fråga

om rätt till ålderstillägg finge räkna sig till godo den tid, hvarunder

han innehaft befattning såsom statens skogsingeniör. Till svar härå

hade Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1899 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anfört: Riksdagen

ansåge, att de skogsingeniörerna tillkommande göromål vore af

den art, att de i allmänhet kunde tillmätas samma betydelse i fråga

om de enskilda skogarne som jägmästarnes hvad kronoskogarne beträffade.

Då önskvärdheten af ett rationelt ordnande af hushållningen

å de enskilda skogarne allt mer gjorde sig gällande, syntes det vara

af stor betydelse, att hvad i sådant syfte kunde åtgöras icke försummades.

Skogsingeniörernas gagnande verksamhet i detta afseende vore

allmänt erkänd, och qvarhållandet vid sådan verksamhet af erfarne

skogstjenstemän syntes alltså vara af vigt. Med hänsyn härtill hade

Riksdagen också ansett, att åt skogsingeniörerna borde, på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit, beredas den förmån, att den tid, de såsom sådana

tjenstgjorde, finge, sedan de befordrats till jägmästare, medräknas

vid bestämmande af rätt till ålderstillägg. Men häraf följde ej, att,

såsom Kongl. Maj:ts förslag innebure, förutvarande skogsingeniörer,

som redan öfvergått till jägmästarebefattningar, borde göras delaktige

af samma förmån; och för öfrigt syntes bestämmandet af en löneförmån

på sådant säl t, att den gåfves retroaktiv verkan, i allmänhet

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

79

böra ske med stor varsamhet, helst i ett fall sådant som detta, der icke

vore utredt, till hvilket antal eller i hvad mån den föreslagna utsträckta

beräkningsgrunden för ålderstillägg skulle komma vederbörande tjensteman

till godo. Beträffande dåvarande skogsingeniörer ansåge Riksdagen

ej heller dem böra tillerkännas rätt att, sedan de inträdt i jägmästarebefattning,

vid bestämmande af ålderstillägg medräkna den tid,

under hvilken de dittills innehaft skogsingeniörstjenst. Enligt hvad

Riksdagen inhemtat hade halfva antalet af dem nått den ålder i tjensten,

att, derest desse befordrades till jägmästare, de enligt Kongl. Maj:ts

förslag skulle komma att omedelbart kunna tillerkännas alla de tre

medgifva ålderstilläggen. En sådan befordran skulle med afseende

härå och å deras lefnadsålder kunna eg a rum af uteslutande anledning

att bereda dem pension; men deras pensionering, om ock berättigad,

syntes ingalunda böra på sådant sätt åstadkommas. Och hvad de tre

öfriga skogsingeniörerna vidkomme, hade de så nyligen tillträdt sina

befattningar, att den af dem i tjensten redan tillryggalagda tidens

beräkning för ifrågavarande ändamål icke hade afsevärd betydelse.

Riksdagen ansåge derför, att det af Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

äskade medgifvandet borde inskränkas derhän, att jägmästare

finge för bestämmande af rätt till ålderstillägg räkna sig till godo sin

tjenstetid såsom skogsingeniör, dock endast för tiden efter det Kongl.

Maj:ts beslut härom blefve meddeladt.

Efter föredragning af Riksdagens skrifvelse i denna del hade

Kongl. Maj:t jemlikt bref den 26 maj 1899 förklarat, att jägmästare

finge i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den tid,

hvarunder han innehaft befattning såsom statens skogsingeniör, dock

endast för tiden efter det Kongl. Maj:ts beslut meddelats.

Under erinran om hvad sålunda i detta ämne förekommit, hade

i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 17 juli 1901 jägmästarne

i Vartofta revir Carl Gustaf Henrik Cederbaum, i Enköpings revir

Johan Hongil Blombergsson och i Vadsbo revir Clemens Gustaf Barthelson

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes ännu en gång upptaga denna

fråga till pröfning och vidtaga åtgärder för beredande af rätt för jägmästare

att i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo äfven den tid,

han före den 26 maj 1899 innehaft skogsingeniörsbefattning, eller ock,

om detta icke kunde i sin helhet bifallas, att åtminstone sökandena,

af hvilka ingen fått åtnjuta någon fördel af den tjenstårsberäkning,

som medgifvits enligt brefvet den 26 maj 1899, måtte förklaras berättigade

att för åtnjutande af ålderstillägg såsom jägmästare räkna

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sig till godo den tid, de innehaft befattning såsom statens skogsingeniörer,

samt att sökandena från och med ingången af år 1902

måtte undfå det ålderstillägg, som på grund af sådan beräkning skulle

dem tillkomma.

Vid denna framställning funnes fogade tre tablåer af följande

lydelse:

1) »Förteckning öfver ordinarie jägmästare, hvilka före sanktionerandet

den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt för skogsingeniörer

att räkna tjensteår innehaft befattning såsom skogsingeniörer.

Namn.

Jägmästaretjenst.

Födelseår.

Antagen

till skogs- ingeniör.

Förordnad

till ordina- rie jäg- mästare- tjenst.

Tillerkänd

forsla ål- derstilläg- get från och

med år

Innehaft skogs- ingeniörsbefatt- ning före den

26 maj 1899

år.

män.

dag.

C. G. Cederbaum

Vartofta revir

1847 2/x

1881 27/4

1891 6/s

1897

10

3

10

J- H. Blombergsson

Enköpings „

1849 28/n

1891 2>

1895 6/j

1899

3

9

9

C. G. Barthelson ...

Vadsbo „

1854 8/a

1892 30/i2

1898 I8/s

—

5

2

17»

2) »Förteckning öfver extra jägmästare, som före sanktionerandet

den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt för skogsingeniörer

att räkna tjensteår innehaft befattning såsom skogsingeniör:

Namn.

Födelseår.

Inträde i

skogsstaten

såsom extra

jägmästare.

Skogsingeniörs- befattning före den

26 maj 1899.

Anmärkningar.

år.

månad.

dag.

J. Hultin .................

1860 I2/s

1882 3 * */s

i

5

2

Skogsintendent vid Stora

Kopparbergs bergslag.»

3) »Förteckning öfver nuvarande skogsingeniörer och den tid de före

sanktionerandet den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt

för skogsingeniörer att räkna tjensteår innehaft befattning såsom skogs
ingeniörer.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 81

1

Innehaft skogsingeniörs-

Namn.

Födelseår.

till skogs-

befattning före 26 maj 1899.

ingeniör.

år

månad

dag

J. von Heideken .............................

1835 15/n

1874 28/iä

24

4

28

0. A. Kopp .................................

1844 10/3

1877 20/s

22

2

—

A. G. Eriksson.................................

1855 26/io

1897 V2

1

8

25

Hj. Landberg...................................

1854 Va

1898 2/ö

1

—

24

E. Hemberg ...................................

1845 e/xi

1899 is/i2

—

—

—

Fr. Witt.......................................

1860 ls/9

1901

—

—

_ ))

Enligt hvad sökandena i sin skrifvelse upplyst hade, förutom sökandena,

jemväl en fjerde i tjenst varande ordinarie jägmästare, E. E.

Hessel, före den 26 maj 1899 innehaft befattning såsom skogsingeniör,

men hade han icke å förteckning 1) upptagits, enär han redan erhållit

tre ålderstillägg såsom jägmästare.

Af de åtta personer, nemligen, förutom sökandena, en extra jägmästare

och fyra af de nuvarande skogsingeniörerna, som skulle af den

föreliggande frågan beröras, skulle, enligt sökandenas åsigt, endast

sökandena och de två yngre af de fyra skogsingeniörerna kunna komma

att draga fördel af den utaf sökandena ifrågasatta utsträckta beräkningsgrunden

för ålderstillägg. Den ende obefordrade skogstjensteman, hvilken

haft anställning såsom skogsingeniör före nyssnämnda tidpunkt, innehade

en förmånlig enskild tjenst och komme sannolikt aldrig att söka

statskonst. Hvad de två äldsta skogsingeniörerna beträffade, innehade

de begge den ålder, att de ej syntes kunna befordras till jägmästare.

Den sålunda förebragta utredningen ansåge sökandena vara af

beskaffenhet att kunna undanrödja de betänkligheter, Riksdagen hyst

mot beviljande i hela dess utsträckning af den år 1896 gjorda ansökningen

och Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till 1899 års Riksdag.

Såsom särskildt ömmande skäl för framställningen framhölles af sökandena

deras knappa löneförmåner i jemförelse med de flesta andra likstälda

tjenstemän och nu rådande dyra tider samt att sökandena enligt

nu gällande bestämmelser i lyckligaste fall endast under högst fem år

skulle komma i åtnjutande af tredje ålderstillägget förr än de uppnått

den ålder, att de måste afgå, och det oaktadt de redan tillhört skogsstaten

i respektive 30, 25 och 24 år.

Till följd af remiss hade domänstyrelsen den 30 oktober 1901

afgifvit utlåtande i ärendet. Domänstyrelsen hade dervid meddelat,

Bill. till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att styrelsen vid granskning’ af de utaf sökandena gjorda utredningar

icke funnit annat att anmärka, än att den tid, J. Hultin innehaft

skogsingeniörsbefattning före den 26 maj 1899, upptagits 20 dagar

för kort, hvilket dock ej inverkade på förevarande fråga, hvarjemte

styrelsen i öfrig! anfört: Hvad beträffade skogsingeniörerna von Heideken

och Kopp syntes den förre, som öfverskridit pensionsåldern

för jägmästare, ej kunna ifrågasättas att befordras till jägmästare, och

borde den senare i anseende till sin framskridna ålder, 57 år, icke

heller lämpligen kunna af styrelsen förordas till sådan befordran.

Verkan af den begärda utsträckningen af rätt till ålderstillägg skulle

alltså inskränka sig dertill, att, under förutsättning att den finge tillämpas

från och med år 1902 och att öfriga med ålderstillägg för jägmästare förenade

vilkor, såsom viss tids tjenstgöring och godt vitsord, uppfyldes,

Cederbaum skulle erhålla tredje ålderstillägget 5 år, Blombergsson första

tillägget 2 år samt andra och tredje tilläggen 3 år, äfvensom Barthelson

första tillägget 2 år samt andra och tredje tilläggen 6 år tidigare, än med

tillämpning af nuvarande bestämmelser finge ega rum, samt att Eriksson,

Landberg och Hultin, derest de befordrades till jägmästare, erhölle

hvardera ålderstillägget ett år tidigare än eljest. Vidare hade domänstyrelsen,

då styrelsen ansåge de skäl sökandena framhållit synnerligen

beaktansvärda, tillstyrkt sökandenas, enligt styrelsens åsigt, med rättvisa

och billighet öfverensstämmande framställning i dess helhet.

Öfver framställningen hade yttrande infordrats jemväl från statskontoret,

som i den 17 december 1901 afgifvet utlåtande, hvad anginge

de fyra nuvarande skogsingeniörer, som tillträdt sin befattning

före år 1899, framhållit, att, enligt hvad domänstyrelsen rörande

två af dem anfört, den ifrågasatta åtgärden för dessa två icke skulle

vara till något gagn samt att Riksdagen i sin ofvan berörda skrifvelse

om de två återstående af dessa skogsingeniörer yttrat, att de så nyligen

tillträdt sina befattningar, att den af dem i tjensten då tillryggalagda

tidens beräkning för ifrågavarande ändamål icke hade afsevärd

betydelse; och hade statskontoret med hänsyn härtill förklarat sig anse

något skäl icke nu föreligga, som syntes kunna föranleda Riksdagen

att frångå sitt år 1899 fattade beslut, i hvad det rörde ofvannämnda

fyra skogsingeniörer. Detsamma gälde enligt statskontorets åsigt extra

jägmästaren Hultin, hvilken före den 26 maj 1899 uppehållit skogsingeniörsbefattning

allenast omkring ett och ett hälft år. Beträffande

de förutvarande skogsingeniörer, som vid tiden för Kongl. Maj:ts

och Riksdagens år 1899 fattade beslut öfvergått till jägmästarebefattningar,

hade statskontoret deremot uttalat, att, enär utredning nu före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 10.

88

läge derom, att sökandena vore de enda ordinarie jägmästare, som en

dylik utsträckt beräkningsgrund kunde tillgodokomma, samt att hela

summan af de kostnader, som deraf skulle under årens lopp för statsverket

uppstå, icke kunde komma att öfverstiga, men väl mer eller

mindre understiga 13,500 kronor, och då det syntes vara med billighet

öfverenssl ämmande, att sökandena, hvilka, derest de ännu qvarstått

såsom skogsingeniörer, skulle hafva i sådan egenskap uppburit 10,500

kronor mer, än som nu efter sökandenas befordran till jägmästare åtgått

till aflöning åt deras efterträdare å skogsingeniörsbefattningarna, komme

i åtnjutande af den förmån i förevarande afseende, som Riksdagen förklarat

vara principielt befogad, statskontoret ansåge sig kunna hemställa

om bifall till sökandenas framställning, i hvad den afsåge rätt

för dem att för åtnjutande från och med år 1902 af ålderstillägg såsom

jägmästare räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort såsom skogsingeniörer.

För egen del har departementschefen anfört, att ordalagen i

Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1899 gåfve anledning till antagande,

att Riksdagens deri anmälda beslut i förevarande fråga kunnat utfalla

annorlunda, än som skett, derest den af sökandena nu förebragta utredning

då stått Riksdagen till buds. Med hänsyn härtill och då framställningen

i och för sig syntes billig och behjertansvärd, ansåge departementschefen

densamma böra vinna nådigt afseende. I likhet med statskontoret

hölle han dock före, att den begärda utsträckningen i rätten

till ålderstillägg borde begränsas på sätt statskontoret angifvit.

Hvad beträffar det föreslagna inrättandet af en ny öfverjägmästare- utskottets yttbefattning

inom Vesterbottens och Norrbottens län, har utskottet funnit randeden

fortgående utvecklingen af statens skogshushållning i de två nordligaste

länen påfordra, att ifrågavarande redan i statsverkspropositionen

till 1900 års Riksdag föreslagna förstärkning i skogsfru-valtningspersonalen

derstädes icke längre undanskjutes.

Det framlagda förslaget till stat för den forstliga försöksanstalten

har utskottet ansett sig böra förorda. I sammanhang härmed har utskottet

emellertid velat framhålla, att det torde kunna ifrågasättas,

huruvida icke ersättning och dagtraktamente under resor och förrättningar

till anstaltens föreståndare och botanisten borde utgå efter fjerde

klassen i resereglementet. Då emellertid, enligt hvad utskottet tiar sig

bekant, nytt resereglemente är under utarbetande, har utskottet icke

ansett sig kunna i detta afseende uttala någon bestämd mening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Äfven förslaget om höjning af reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

med 100,400 kronor har utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda

skäl funnit sig böra biträda.

Vidkommande slutligen det äskade medgifvandet till att jägmästarne

Cederbaum, Blombergsson och Barthelson måtte för bestämmande

af ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort

såsom skogsingeniörer, så och då tillfyllestgörande utredning i detta

ämne nu synes hafva blifvit förebragt, får utskottet tillstyrka det begärda

medgifvandet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare en öfverjägmästare med lön 3,200 kronor,

tjenstgöringspenningar 1,600 kronor och resepenningar

800 kronor; samt att för sådant ändamål höja det bestämda

anslaget för skogsstaten, nu 640,008 kronor,

med 5,600 kronor till 645,608 kronor;

dels godkänna följande

Stat

för den forstliga försöksanstalten.

Kronor.

Arfvode till föreståndaren..............................i 3,000

» till botanisten...................................i 1,500

» till en assistent .............................! 2,500

)) till » » .............................. 2,500

Till rese- och traktamentsersättning

samt till aflöning åt tillfälliga biträden och

handtlangning äfvensom till expensmedelj 6,500!-

Summa kronor! 16,000!—!

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

86

dels ock höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet från dess nuvarande belopp, 1,499,892

kronor, med 100,400 kronor till 1,599,792 kronor;

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet

erhåller följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten kronor 645,608: —

» statens skogs
läroverk

..... » 55,000: — kronor 700,608: —-

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 100,000: —

reservationsanslag:

b enskilda skogsundervisnin
gen.

..............kronor 5,600: —

» kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet......... » 1,599,791b— j> 1,605,392: —

summa kronor 2,406,000: —

samt att Riksdagen må medgifva, att jägmästarne

C. G. H. Cederbaum, J. H. Blombergsson och C. G.

Barthelson må för bestämmande af dem i egenskap

al jägmästare från och med år 1902 tillkommande

rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid,

de tjenstgjort såsom skogsingeniörer.

Landtmåteristaten.

7:o) Kongl. Maj:t har i punkt 7 under denna hufvudtitel föreslagit Ang. höjning

Riksdagen att höja det å landtmäteristyrelsens stat uppförda anslaget 1 landtmäteri-1

till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifnings- styrelsen.

kostnad» från 5,000 kronor till 7,000 kronor, eller med 2,000 kronor. [7-]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

erinrat, hurusom uti den af 1878 års Riksdag för landtmäteristyrelsen

faststälda stat upptagits till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden och renskrifningskostnad» ett belopp af 3,500 kronor. Med

bifall till Kongl. Maj:ts derom till 1879 års Riksdag aflåtna proposition

hade Riksdagen höjt detta anslag till 5,000 kronor; och hade detsamma

derefter utgått med oförändradt belopp.

Styrelsen hade nu uti skrifvelse den 4 december 1901 gjort en

framställning, som syntes böra föranleda en ytterligare höjning af

nämnda anslag. Uti sin berörda skrifvelse hade styrelsen hufvudsakligen

anfört följande:

De utgifter, styrelsen i regeln både att bestrida från ifrågavarande

anslag, utgjordes af följande poster:

arfvode till ett extra biträde hos styrelsen ................................ 1,800 kr.;

arfvode till ett extra biträde för renskrifning af styrelsens

och landtmäterifiskalens expeditioner ................................... 1,000 „

arfvode till ett extra biträde i arkivet för registerarbeten ... 720 ,,

vikariatsersättningar.............................................................................. 925 „

samt arfvoden åt extra biträden för kopierande af kartor med dertill

hörande handlingar till belopp, som vore beroende af från allmänheten

inkommande reqvisitioner.

Bland ofvan uppräknade utgiftsposter funnes alltså en, nemligen

den sist omförmälda, hvilken det icke läge i styrelsens skön att begränsa.

Jemlikt kungörelsen den 31 maj 1878 angående vilkoren för

åtnjutande '' af de från 1879 års början faststälda nya löneförmåner för

landtmäteristaten skulle den inkomst af lösen, som för det dåvarande

tillfölle tjenstemännen i generallandtmäterikontoret, från och med år

1879 ingå och redovisas till statsverket. Den lösen, som sålunda skulle

till statsverket redovisas, hade genom förordningen den 24 september

1886 och senare författningar angående stämpelafgiften ersatts af en

stämpelafgift till belopp, svarande mot förut stadgad lösen.

Af landtmäteristyrelsens årsberättelser för åren 1880—1900 samt i

styrelsen förda anteckningar framginge:

dels att styrelsen till enskilda utgifvit kopior eller utdrag af kartor

och beskrifningar mot lösen, respektive stämpel till ett belopp i medeltal

för år af

under femårsperioden

1880-

-1884 ...............

................ kr.

961,52

77 77

1885-

-1889 ...............

................ 77

1,367,97

77 77

1890-

-1894 ..............

............. 77

1,851,76

samt under sexårsperioden

1895-

-1900

................. 77

2,146,6 i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

1897

1898

1899

1900

1901

dels ock att beloppet af den sålunda för kopior af kartor och beskrifningar

af styrelsen årligen redovisade stämpelafgift under de senaste

sex åren varit i ständigt stigande, i det sagda belopp

år 1896 utgjort....................................................... kr. 1,553,50

n ............................................................. „ 1,754,35

it .............................................................. ,, 1,955,55

» „ 2,468,4 5

„ „ 2,961,80 och

,, approximativt .................................... „ 4,000,—

eller nära tio gånger så mycket som motsvarande belopp för år 1881.

Jemlikt § 7 i förnyade landtmäteriinstruktionen den 6 augusti

1864, sådan denna § lydde enligt kungörelsen den 17 oktober 1879,

skulle ingeniörerne i general! andtmäterikontoret vexelvis med hvarandra,

enligt hvad af landtmäteristyrelsen kunde varda närmare föreskrifvet,

verkställa den renovation af de i arkivet förvarade kartor med dertill

hörande handlingar, som för det allmännas räkning erfordrades eller

af enskilde begärdes. Sedan emellertid ingen iörernes antal, som förut

varit fyra, från och med år 1879 reducerats till två, hade det redan

fem år derefter blifvit för styrelsen omöjligt att med så ringa arbetskrafter

möta de växande kraf på renovationer, som af enskilde stäldes

på generallandtmäterikontoret, utan hade styrelsen, för att ingeniörerne

skulle medhinna öfriga dem enligt § 7 i instruktionen åliggande göromål,

nödgats befria dem från det mera handtverksmessiga af renovationsgöromålen,

i det styrelsen genom beslut den 14 november 1884

bestämt, att dylika renovationsarbeten skulle tillsvidare genom aktuariens

försorg uppdragas åt extra biträden, att dessa derför skulle åtnjuta ersättning,

motsvarande hälften af den för renovation i gällande landtmäteritaxa

bestämda lösen, samt att alla ifrågavarande slags renovationer

fortfarande skulle af ingeniörerne kollationeras, till rigtigheten bestyrkas

och förses med påskrift om lösen.

Enahanda ersättning hade till styrelsens extra biträden utgått jemväl

efter det lösen ersatts af stämpelafgift.

Af det anförda framginge alltså, att styrelsens utgifter för ifrågavarande

renovationsarbeten under de sex senaste åren varit i ständigt

stigande. De hade sålunda ökats från omkring 780 kronor år 1896 till

nära 1,500 kronor år 1900 och komme för år 1901 antagligen att öfverstiga

2,000 kronor.

Att ifrågavarande anslag, oaktadt detsamma till betäckande af

utgifter för karterenovationer tagits i anspråk till belopp, som under

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

årens lopp tiodubblats, likväl kunnat i regeln förslå, berodde hufvudsakligen

derpå, att beloppet af de vikariatsersättningar eller omkring

925 kronor, som skulle utgå, om vikarier med rätt till åtnjutande af

ersättning, motsvarande stadgade tjenstgöringspenningar, förordnades

lör alla embete- och tjenstemännen vid generallandtmäterikontoret under

den tid, de enligt landtmäteriinstruktionen egde åtnjuta semester, af

styrelsen nedbringats till 325 kronor derigenom, att styrelsen dels icke

förordnat vikarier för ingeniörerne under deras semester och dels till

vikarier för öfrige tjenstemän användt de vid generallandtmäterikontoret

anstälde extra biträden utan att i deras ställe under tiden anlita

andra biträden. Dessa anordningar hade naturligen haft till följd, att

arbetsprodukten under semestertiderna icke stått i jemnt förhållande

till tiden, hvarför samtliga embets- och tjenstemän närmast före och

efter semestern måst underkasta sig väsentligen ökadt arbete, på det

att ärendena icke skulle hopa sig.

Emellertid hade anslaget, äfven med de sålunda reducerade anspråken

på vikariatsersättningar, icke varit tillräckligt för år 1900,

hvadan styrelsen af Kongl. Maj:t begärt och erhållit ett tillskott till

anslaget för samma år af 1,000 kronor. Och förhållandet vore icke

bättre för år 1901, ehuru styrelsen under detta år ytterligare nedbringat

utgifterna från anslaget genom att tills vidare entlediga det

extra biträde, som varit sysselsatt med upprättande af nya jordeboksregister,

hvilka blifvit behöfliga till följd af de, särskilt inom vissa

län, talrika ändringar i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och

kommunala indelningar,, som tillkommit på förslag af eu år 1881 af

Kongl. Maj:t tillsatt komité eller eljest af Kongl. Maj:t tid efter annan

vidtagits.

Styrelsen hade derför sett sig nödsakad att i särskild skrifvelse

anhålla om tillskott för år 1901, till enahanda belopp som det, hvilket

af Kongl. Maj:t för år 1900 beviljats.

Då emellertid de förhållanden, som framkallat dessa styrelsens

särskilda framställningar om tillskott till ifrågavarande anslag, icke

blott syntes komma att fortfara utan, att döma af mängden af de

under de senaste sex åren af enskilde gjorda reqvisitioner, syntes

kunna antagas komma att föranleda ett växande behof af tillgångar,

hölle styrelsen före, att styrelsens ifrågavarande behof af större anslagtill

vikariatsersättningar, extra biträden och renskrifningskostnad lämpligen

borde tillgodoses på mera stadigvarande sätt än genom ett år

för år af Kongl. Maj:t beviljadt tillskott till anslaget.

Då det för landtmäteristyrelsen sålunda uppkomna behof af ökade

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

89

tillgångar hade sin grund i de ökade utgifter, styrelsen måste vidkännas

till följd af reqvisitioner af kopior af kartor och handlingar samt behofvet

vexlade med storleken af berörda reqvisitioner, och dertill komme,

att ökningen i beloppet af dessa styrelsens utgifter motsvarades af en

ökning i de stämpelafgifter, som för de omförmälda arbetena inflöte

och till statsverket redovisades, syntes det styrelsen som om den lämpligaste

utvägen att tillgodose styrelsens behof af medel till bestridande

af de med ifrågavarande arbeten förenade, stämpelafgifternas halfva

belopp motsvarande utgifter, vore den, att halfva beloppet af den afgift,

som enligt stämpelförordningen borde erläggas till gen er allandtmäterikontoret

för kopia af karta eller handling, bestämdes att utgå i form

af lösen, som finge af landtmäteristyrelsen uppbäras och i sammanhang

med ifrågavarande anslag redovisas.

Då emellertid svårigheter möjligen kunde möta att till stämpel

och lösen förändra den stämpelafgift till belopp af en krona 25 öre för

ark, hvarmed i generallandt.mäterikontoret verkstäld afskrift af landtmäteriförrättning

rörande handling skulle förses, samt den utgift styrelsen

finge vidkännas för dylika afskrifter i regeln icke uppginge till mer

än omkring 200 kronor för år, hade landtmäteristyrelsen hemstält,

att Kongl. Magt täcktes hos Riksdagen göra framställning för åstadkommande

allenast af sådan ändring i gällande bestämmelse, att

hälften af den särskilda stämpel, hvarmed karta eller utdrag af

karta, som från generallandtmäterikontoret utgåfves, skulle förses,

förklarades skola utgå såsom lösen, hvilken finge af landtmäteristyrelsen

uppbäras och i sammanhang med ifrågavarande anslag redovisas.

Om Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att hos Riksdagen

göra framställning i nu angifna rigtning, hade landtmäteristyrelsen

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja ifrågavarande

till styrelsens disposition stälda anslag med belopp, som, enligt

hvad den af styrelsen härofvan gjorda utredning syntes angifva, icke

lämpligen borde understiga 2,000 kronor.

För egen del anför departementschefen, att af hvad landtmäteristyrelsen

i förevarande ärende anfört framginge, att det behof af ökade

medel, som för styrelsen gjort sig gällande, vore orsakadt af de stegrade

utgifter, som tillhandahållandet af kopior och utdrag af kartor åt enskilde

för styrelsen under senare åren medfört. Uti § 7 af landtmäteriinstruktionen,

hvilken paragraf innehölle bestämmelser angående de hos styrelsen

unstälde ingeniörernes åligganden, vore visserligen stadgadt, att desse

tjensteman skulle, bland annat, verkställa den renovation af de i arkivet

förvarade kartor med dertill hörande handlingar, som för det allmännas

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

räkning erfordrades eller af enskilde begärdes, men hade, enligt departementschefens

förmenande, härmed afsetts, mindre att det rent mekaniska

kopieringsarbetet skulle af ingeniörerne utföras, än att dessa skulle

ansvara för de från generallandtmäterikontoret utlemnade renovationernas

rigtighet. Då styrelsen, sedan det visat sig, att ingeniörerne icke utan

eftersättande af andra vigtigare göromål kunde medhinna kopieringsarbetet,

beslutit att åt extra biträden öfverlemna utförandet af detta

bestyr, med bibehållande af skyldigheten för ingeniörerne att kontrollera

och bestyrka renovationernas rigtighet, syntes derför icke heller något

vara att erinra mot det sätt, hvarpå förenämnda bestämmelse i instruktionen

sålunda blifvit af styrelsen tillämpad. Emot den af styrelsen

fastslagna grund, efter hvilken ersättning för ifrågavarande arbete till

styrelsens extra biträden utginge, funne departementschefen lika litet

anledning till anmärkning.

Då departementschefen sålunda till fullo gillade landtmäteristyrelsens

åtgöranden uti omförmälda hänseenden samt, enligt hvad chefen

för landtmäteristyrelsen meddelat, det fortfarande vore och jemväl för

framtiden måste antagas blifva för ingeniörerne omöjligt att i vidsträcktare

mån än nu skedde medhinna renovationsarbetets verkställande,

ansåge departementschefen gifvetvis ock, att för arbetets åstadkommande

genom extra biträden tillräckliga medel måste finnas till styrelsens

disposition. Att detta nu ej vore förhållandet framginge bäst deraf,

att Kong!. Maj:t måst för hvartdera af åren 1900 och 1901 af tillgängliga

medel ställa 1,000 kronor till styrelsens förfogande. På sådånt

sätt kunde dock ej i längden fortgå, då det icke allenast måste anses

olämpligt att för någon längre tid fylla ett anslagsbehof, som visat sig

vara af ständig natur, från medel utom den ifrågavarande staten, utan

antagligen jemväl komme att visa sig svårt att med de knappa tillgångar,

som stode jordbruksdepartementet till buds, tillsläppa medel

dertill. Departementschefen ansåge derför ock oundgängligen nödigt att

ökade medel på annat sätt styrelsen bereddes.

Styrelsen hade i sådant hänseende i första hand föreslagit vidtagandet

af sådan ändring i gällande bestämmelser, att hälften af den

stämpel, hvarmed karta eller utdrag af karta skall förses, skulle utgå

såsom lösen, hvilken skulle få af styrelsen uppbäras och redovisas.

Med anledning af detta styrelsens förslag ville departementschefen

erinra, att i förnyade taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar

såväl af den 8 februari 1867, som ock af den 10 juni 1881, hvilken

senare trädt i stället för den förra, funnes föreskrifvet, att för kopia

eller utdrag af karta, beskrifning, landtmäteriprotokoll eller annan dylik

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

handling, som från generallandtmäterikontoret utgåfves, skulle erläggas

efter vissa i taxan angifna grunder beräknad lösen. Lösen för sådan

från generallandtmäterikontoret utgifven kopia eller utdrag hade utgått

till dess, på framställning af 1886 års Riksdag, genom kungörelse

den 24 september samma år bestämts, att dylik lösen, som, på sätt ofvan

förmäldes, redan från och med år 1879 ingått och redovisats till statsverket,

icke vidare skulle utgöras. Genom nyssnämnda dag utfärdad

kungörelse angående stämpelafgiften hade den förut med en krona

för hvarje ark belöpande stämpelafgift för afskrift från generallandtmäterikontoret

af landtmäterihandling höjts till eu krona 25 öre för ark,

motsvarande den tillförene utgående lösen, hvarjemte föreskrifvits, att

kopia eller utdrag af karta, som från generallandtmäterikontoret utgåfves,

skulle förses med stämpel, svarande mot den för annan dylik karta

stadgade lösen.

Att nu, på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit, för beredande åt

styrelsen af nödiga medel till bestridande af de kostnader, som för

styrelsen uppkommit genom ökade reqvisitioner af afskrifter af landtmäterihandlingar

och kopior eller utdrag af kartor, föreslå Riksdagen,

att eu del af den nu stadgade stämpelafgiften för kartekopior eller

karteutdrag måtte förändras till lösen, hvilken finge af styrelsen uppbäras,

funne departementschefen, -efter samråd med chefen för finansdepartementet,

sig icke kunna tillstyrka.

Vida lämpligare syntes då att, såsom styrelsen alternativt ifrågasatt,

det i styrelsens stat uppförda anslag, från hvilket kostnaderna

för ifrågavarande renovationsarbeten hittills utgått, med erforderligt

belopp höjdes.

Vid bestämmandet af denna höjnings storlek borde man, då det

uppenbarligen vore af vigt för arbetets inom styrelsen obehindrade fortgång

att tillfälle bereddes styrelsen att förordna vikarier för vederbörande

tjenstemän under semestertid, icke stanna vid en lägre siffra än den

af styrelsen angifna eller 2,000 kronor.

Utskottet, som funnit behofvet af den utaf Kongl. Maj :t nu begärda

förhöjningen uti ifrågavarande anslag vara genom hvad i statsrådsprotokollet

anförts till fullo styrkt, hemställer,

att Riksdagen må höja det å landtmäteristyrelsens

stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden och renskrifningskostnad» från 5,000

kronor till 7,000 kronor, eller med 2,000 kronor.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till godtgörelse

åt afvittringslandtmätare

m. m.

T8-]

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »landtmäteristaten» att

höjas från 87,200 kronor till 89,200 kronor.

Skiften och afvittringar.

8:o) Vidare har Kongl. Maj:t i punkt 8 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna

åt tjensten under år 1903 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens

och Norrbottens län kunde komma att understiga 2,500 kronor för

dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som

på grund af ålder i tjensten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge desse

tjenstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,

dels ock för år 1903 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400

kronor i det åt honom anslagna belopp.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att landtmäteristyrelsen

uti skrifvelse den 9 november 1901 beräknat kostnaderna för afvlttringen

under år 1903 till omkring 39,915 kronor för Vesterbottens

län och omkring 45,000 kronor för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt

tal 85,000 kronor. Derjemte hade styrelsen upplyst, att den vid

1902 års slut påräkneliga behållningen å anslagen till skiften och afvittringar

jemte 1903 års ordinarie anslag för samma ändamål vore

fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader, i följd hvaraf något extra

anslag för afvittringsarbetenas fullföljande under år 1903 icke vore

behöflig!.

Departementschefen inskränkte sig derför till att, i enlighet med

hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka

att, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län

måtte för år 1903 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner,

som hittills varit dem beviljade, Kongl. Magt måtte hos Riksdagen göra

nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Magt i förevarande hänseende

föreslagit, må vinna Riksdagens bifall.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

93

Öfriga ordinarie anslag.

9:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

anslag å nionde bufvudtiteln har Kongl. Magt ej föreslagit annan förändring,

än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 16,651

kronor, måtte höjas till 16,736 kronor eller med 85 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,

som här ofvan icke blifvit omförmälda, må

för år 1903 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den

jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga

till nionde bufvudtiteln hänförliga behof, med undantag af det

under punkt 3 här ofvan omförmälda, får utskottet afgifva följande

yttranden och förslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

10:o) Kongl. Majct har föreslagit Riksdagen att, för höjning från

4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Vesternorrlands,

Vesterhottens och Norrbottens län inrättade tre lantbruksskolor

utgående understöd af statsmedel, å extra stat för år 1903 anvisa ett

anslag af 6,000 kronor.

Sedan, med anledning deraf att den organisation, som gifvits de

uti riket inrättade landtbruksskolorna, hvad vissa delar af Norrland,

nemligen Vesternorrlands, Vesterhottens och Norrbottens län, anginge, befunnits

mindre tillfredsställande, fråga väckts om de uti nämnda tre län

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

[9-]

Ang. förhöjda

understöd åt

landtbruksskolorna

i Vestemorrlands,

Vesterhottens

och Norrbottens

län.

[10.]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

befintliga landtbruksskolornas omorganiserande på sådant sätt, att kurserna

vid desamma, utan minskning af den teoretiska undervisningen,

förändrades från tvååriga till ettåriga, hade, på sätt i förenämnda

statsrådsprotokoll erinras, på framställning af landtbruksstyrelsen, Kongl.

Maj:t, i syfte att möjliggöra genomförandet af en dylik omorganisation

af ifrågavarande tre skolor, uti en den 15 mars nästlidna år till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 67) föreslagit Riksdagen att, för böjning

från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom

Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län inrätta.de tre lantbruksskolor

utgående understöd af statsmedel, å extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af 6,000 kronor.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade jemväl blifvit af Riksdagen

bifallen. Vid anmälan uti skrifvelse den 29 maj nästlidna år af sitt beslut

i ämnet hade Riksdagen anfört att, ehuruväl någon fullständigare utredning

i ärendet än den, som då förelåge, synts Riksdagen hafva varit önsklig,

Riksdagen dock icke velat afstå det i omförmälda proposition framstälda förslag,

då Riksdagen funnit omorganisationen af förenämnda skolor till ettårigkurs

vara välbetänkt och derför icke ansett sig böra föranleda uppskof

med dess genomförande, men att Riksdagen dock velat uttala den mening,

att, derest förnyad framställning till Riksdagen i samma sak skulle

ifrågakomma, någon fullständigare utredning syntes böra förebringas,

särskildt i afseende å beräkningen af den ökade kostnad, som föranleddes

af skolornas förändrade organisation, samt huruvida större

bidrag till ändamålet kunde från länen förväntas.

Vid föredragning den 7 juni 1901 af Riksdagens berörda skrifvelse

hade Kongl. Maj:t medgifvit, att till en hvar af ifrågavarande

tre skolor finge för år 1902 utgå ett till 6,000 kronor förliöjdt understöd

af statsmedel, under förklarande tillika att från och med ingången

af innevarande läroår, den 1 november 1901, i afseende å

clessa skolor skulle lända till efterrättelse följande ändrade bestämmelser,

nemligen: att undervisningen vid skolorna skulle taga sin början den

1 november och fortgå till laga flyttningstid för tjenstehjon nästföljande

års höst; att under tiden från och med den 1 november till midten af

maj månad nästföljande år undervisningen skulle vara hufvudsakligen

teoretisk, men att lärlingarna derunder äfven skulle öfvas i bokhålleri,

ritning, fältmätning och afvägning äfvensom i husdjurens utfodring och

vård, mejerihandtering samt slöjd och smide, dervid särskild vigt skulle

läggas på berörda båda grenar af handtverk; att under tiden från och

med midten af maj månad till september månads slut lärlingarna skulle

öfvas i alla vid ett norrländskt jordbruk förekommande göromål samt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

95

äfven derunder turvis tjenstgöra i stall, ladugård, mejeri, trädgård m. m.;

att den återstående tiden af undervisningsåret skulle användas till repetitioner

i de teoretiska ämnena; att styrelsen för hvarje skola skulle i

god tid före hvarje läroårs början till landtbruksstvrelsen för fastställelse

ingifva ett af styrelsen i samråd med föreståndaren uppgjordt förslag till

undervisningsplan vid skolan för det kommande undervisningsåret;

samt att i öfrigt det af Kongl. Maj:t för de med understöd af statsmedel

i riket inrättade landtbruksskolor den 9 juni 1893 faststälda förnyade

reglemente skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse för

ifrågavarande skolor.

För undervisningen vid ifrågavarande skolor under innevarande

läroår hade sedermera planer blifvit af landtbruksstyrelsen faststälda.

Uti skrifvelse den 14 november nästlidna år hade nu landtbruksstyrelsen

gjort framställning om beredande af medel för höjning jemväl

för år 1903 med samma belopp, som för innevarande år beviljats, af

anslaget till en hvar af samma tre skolor.

Styrelsen hade dervid till en början, under erinran, hurusom det

förnämsta skälet för vidtagande af den omorganisation af skolorna, som

nu genomförts, varit svårigheten att under den äldre form, skolorna

haft, erhålla tillräckligt antal lämpliga lärlingar, meddelat, att, enligt till

styrelsen ingångna underrättelser, denna olägenhet syntes hafva genom

den förändrade organisationen upphört. Till belysande häraf anförde styrelsen

följande:

Vid Vesternorrlands läns landtbruksskola vid Nordvik hade till

1899—1900 års kurs anmält sig 8 sökande, af Indika 7 antagits

för fyllande af de 12 platser, hvilka enligt reglementet borde finnas

vid skolorna. Af dessa 7 hade 2 måst skiljas från skolan, så att under

kursens senare hälft antalet lärlingar varit 10, af hvilka 6 lemnat skolan

i oktober 1900. Till 1900—1901 års lärokurs hade inkommit ansökningar

från 10 personer, af hvilka 8 blifvit antagna. Till lärokursen,

som tagit sin början den 1 november 1901, hade deremot 16 sökande

anmält sig, af hvilka 7 antagits, och vore hela lärlingsantalet för närvarande

12.

Vid Vesterbottens läns landtbruksskola vid Ytter-Tafle hade till

hvardera af de tvenne nästföregående kurserna anmält sig 5 sökande,

så att antalet kursdeltagare varit 10 årligen, hvaremot till nu pågående

lärokurs anmält sig 8, af hvilka 7 antagits, så att antalet lärlingar vid

denna skola för närvarande likaledes vore 12.

Vid Norrbottens läns landtbruksskola vid Aminne hade antalet

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sökande och antagna lärlingar till 1899—1900 års kurs varit 6 och till

1900—1901 års kurs 3, af hvilka dock endast 1 inom ansökningstiden, så

att under den förra kursen funnits anstälda 11 lärlingar och under den

senare 7, af hvilka sistnämnda 1 dött vid kursens början. Till nu

pågående kurs hade deremot inkommit ansökningar från 14 personer,

af hvilka 10 antagits, så att äfven vid denna skola samtliga 12 lärlingsplatserna

nu vore upptagna.

Med afseende å den utaf Riksdagen, på sätt ofvan omförmälts,

uttalade önskan om någon fullständigare utredning hade landtbruksstyrelsen,

med åberopande för öfrigt af den vid nästföregående riksdag

åvägabragta utredning i frågan, ytterligare meddelat följande.

Vid det uti statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 15

mars 1901 omförmälda sammanträde med föreståndarne för ifrågavarande

tre skolor samt andra tillkallade sakkunnige personer, som egt rum

inför landtbruksstyrelsen år 1900, både framhållits såsom önskvärd!,

att vid omorganisationen för slöjdundervisningen inrymdes mera tid

vid skolorna äfvensom att den teoretiska undervisningen ökades, under

det att minskning skedde i afseende å de praktiska arbetena, hvilka

hufvudsakligen borde förläggas till sommarhalfåret. I enlighet härmed

hade äfven i de undervisningsplaner för berörda skolor, hvilka af

styrelsen faststälts att gälla för innevarande läroår, slöjdundervisningen

under tiden från och med den 1 november 1901 till den 15 maj 1902

tilldelats större timantal än förut, i det att halfva antalet af lärlingarna

dagligen undervisades i slöjd och smide vid Nordvik 1 Vä timme samt

vid Ytter-Tafle och Åminne 3 timmar, medan andra hälften af lärlingarna

samtidigt sysselsattes med undervisning i ritning, bokföring in.. m.

Under denna årstid användes lärlingarna icke till annat praktiskt

arbete än turer i stall och ladugård, medan 5 till 5 Va timmar dagligen

användes till lektioner å lärosal för lärlingarna, som dessutom vissa

timmar vore sysselsatta med sjelf studium. Under tiden mellan den 15

maj och den 1 oktober sysselsattes lärlingarna hufvudsakligen med

jordbruksarbeten, men äfven delvis med undervisning i landtmäteri,

exkursioner m. in. Slutligen toges tiden från och med den 1 till och

med den 24 oktober i anspråk för repetitioner i de teoretiska kurserna

m. m.

1 enlighet med den för omorganisationen uppgjorda planen hade

sålunda lärlingarnas praktiska arbete i betydlig mån minskats. Under

kursen 1898—1899 hade enligt uppgift i sådant afseende uti de från

skolorna afgifna berättelserna lärlingarna i medeltal utgjort följande

antal dagsverken, nemligen vid

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Nordvik: yngre afdelningen ..................<.......... 220

äldre » 150

Ytter-Tafle: yngre » 276

äldre » 244

Åminne: yngre » 290

äldre x> 264

Då enligt 9 § af gällande reglemente för landtbruksskolorna,

hvilken § skulle äfven efter den nya organisationen af de norrländska

landtbruksskolorna vara tillämplig å dessa, vid hvarje skola borde finnas

platser för 12 lärlingar, skulle, om det antoges att antalet lärlingar

vore lika i äldre och yngre kursen eller 6 lärlingar i hvarje, antalet

dagsverken under nyssnämnda år utgjort vid

Nordvik: yngre afdelningen .................. 1,320

äldre » 900 2,220

Ytter-Tafle: yngre » ................it.................... 1,656

äldre » ..............j.................................... 1,464 3^120

Åminne: yngre » 1,740

äldre » ...................................J. 1,584 3 324

eller i medeltal för hvarje skola 2,888.

Efter omorganisationen skulle lärlingarna deltaga i utarbete under

tiden från och med den 15 maj till den 1 oktober, således under 19

veckor eller 114 dagar, h vilket för 12 lärlingar skulle utgöra 1,368

dagsverken, hvarifrån dock borde frånräknas dagsverkena under omkring

20 dagar, Indika skulle användas till fältmätning, botaniska exkursioner

m. m., eller 240 dagsverken, hvadan föreståndaren för skolan efter den

nya organisationen skulle hafva att påräkna endast 1,128 dagsverken,

och minskningen i dagsverken till följd af omorganisationen uppgå i

medeltal till 1,760 eller, om beräkningen utfördes för de särskilda

skolorna, till vid Nordvik 1,092, Ytter-Tafle 1,992 och Åminne 2,196.

Om enligt det vanliga åskådningssättet de dagsverken, som lärlingarna

vid landtbruksskolorna kostnadsfritt utgjorde, beräknades vara ersättning

för kost, logis, ljus m. m. och kostnaden härför ansåges uppgå till

minst 1 krona 25 öre för dag och lärling, skulle den förlust, som

föreståndaren genom den nya organisationen af skolorna på detta sätt

nödgas vidkännas, uppgå i medeltal till 2,200 kronor. Härtill komme

emellertid ökad kostnad för skolan för aflönande af lärare i slöjd samt

möjligen äfven för lärare i andra ämnen, hvilka senare lärares tid

skulle mera tagas i anspråk genom den ökade teoretiska undervisning,

som skulle komma att vid skolorna meddelas.

Bih. till Biksd. Prof. 1902. i Samt. 1 Afd. 10 Käft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande frågan, huruvida större bidrag till de norrländska

landtbruksskolorna, än hittills utgått, skulle kunna från länen förväntas,

ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom, på sätt äfven framginge af

landtbruksstyrelsens skrifvelse den 25 februari 1901, angående omorganisation

af de med statsmedel understödda landtbruksskolorna

inom Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, landtbruksstyrelsen

före afgifvande! af förslag till omorganisation af dessa skolor

öfver hufvudgrunderna till detsamma, inhemtat yttranden från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott inom de län, der skolorna voro

belägna, samt med sagda skrifvelse öfverlemnat de sålunda inkomna

yttrandena. Uti de skrivelser till förvaltningsutskotten, hvaruti landtbruksstyrelsen

begärde sagda yttrandens afgifvande, både styrelsen

anhållit, att förvaltningsutskotten skulle utlåta sig jemväl öfver frågan,

huruvida och i sådant fall huru stort belopp af statsmedel utöfver det

belopp af 4,000 kronor, som hvarje skola redan då åtnjöte, kunde erfordras

för genomförande af omorganisationen i enlighet med det af

landtbruksstyrelsen uppgjorda förslaget. Då uti de inkomna yttrandena

samtliga förvaltningsutskotten förklarat sig anse, att ett belopp af 2,000

kronor utöfver det förut åtnjutna statsunderstödet skulle erfordras för

genomförandet af omorganisationen enligt den uppgjorda planen, syntes

förvaltningsutskotten dermed hafva såsom sin åsigt uttalat, att något

större bidrag än hittills icke kunde vara att från orten förvänta, en

åsigt, som landtbruksstyrelsen funne vinna ytterligare stöd derigenom,

att den äfven uttryckligen och på särskild i sådant afseende från landtbruksstyrelsens

sida framstäld förfrågan uttalats af föreståndarne för

skolorna vid det sammanträde, som enligt det föregående inför landtbruksstyrelsen

med dem hållits för behandling af denna angelägenhet.

Rörande de understöd, hvilka från de särskilda orterna redan

komme ifrågavarande skolor till del, hade landtbruksstyrelsen meddelat

följande upplysningar.

Hvad först Vesternorrlands läns landtbruksskola vid Nordvik beträffade,

så hade hushållningssällskapet stält denna egendom jemte inventarier

till föreståndarens förfogande utan skyldighet för denne att

derför till sällskapet lemna något arrende eller ränta för inventariernas

begagnande. Egendomen, som jemte inventarier egdes af hushållningssällskapet

och omfattade en areal af 35,5 hektar åker och omkring

200 hektar skogs- och hagmark, hade ett taxeringsvärde af 50,000

kronor, och vore inventarierna i räkenskaperna upptagna till ett värde

af omkring 10,000 kronor. Den graverades af ett hypotekslån, hvarå

annuiteten uppginge till 600 kronor, som erlades af hushållnings
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

sällskapet, hvilket äfven underhölle byggnaderna och, der så erfordrades,

äfven anskaffade inventarier. Under åren 1889 och 1890 hade hushållningssällskapet

för byggnaderna användt 1,000 kronor hvardera

året, och hade på sällskapets bekostnad åren 1893 och 1894 uppförts

ny ladugård för en kostnad af 17,804 kronor, hvilket belopp fördelats

till betalning å fyra år. Under år 1899 hade sällskapet bekostat anläggning

af en telefonledning för 610 kronor 50 öre. Af skogen uttoges

årligen för föreståndarens behof omkring 125 famnar ved till

bränsle. Afkastningen af egendomen beräknade föreståndaren motsvara

ett arrende af omkring 20 kronor per hektar åker eller omkring 700

kronor samt af inventarierna likaledes 700 kronor årligen. Sällskapets

öfriga utgifter för skolan hade uppgått till följande årliga belopp:

åren 1889—1895

till

föreståndaren ....................................................

.............. kronor

1,000:

—

77

gästpenningar .............................................

............... 77

150:

—

•n

beklädnadspenningar och premier m. m.

till lär-

lingar, i medeltal .......................................

212: 55.

Summa kronor

1,362:

55.

åren 1896—1898

till

föreståndaren ................................................

............... kronor

800

—

77

gästpenningar ..................................................

150

—

77

beklädnads- och premiemedel, i medeltal

............... 77

304

—

Summa kronor

1,254

—

år 1899

till

föreståndaren .................................................

................ kronor

800

—

77

gästpenningar .................................................

................ 77

150

—

77

beklädnads- och premiemedel ..................

895

—

telefonafgift ......................................................

45

—

Summa kronor

1,890

—

år 1900

till föreståndaren .....................................................

............. kronor

800

—

77

gästpenningar ................................................

................ 77

150

—

77

beklädnads- och premiemedel .....................

950

-—

77

telefonafgift ....................................................

................ 77

45

—

77

undervisningsmateriel ..................................

................ 77

600

—

77

oförutsedda utgifter ......................................

................ 77

100

—

Summa kronor

2,645

—

För år 1901 hade sällskapet höjt anslaget till föreståndaren med

600 kronor eller till 1,400 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sammanlagda årliga utgiften för skolan kunde enligt ofvanstående

uppgifter beräknas på följande sätt:

till föreståndaren ............................................................... kronor 1,400: —

150: —

,, gästpenningar ..................................................................

„ beklädnadspenningar, premier m. m........................

„ telefonafgift .................................................................

„ undervisningsmateriel ................................................

,, oförutsedda utgifter ..................................................

afkastning af egendomen ................................................

,, „ inventarier ..................................................

hvartill komme kostnader för byggnaders underhåll

och nybyggnader, hvilka kostnader i medeltal för

åren 1889—1900 utgjort ...............................................

ii

I1)

•n

''ii

•n

ii

vi

950

45

100

100

700

700

1,650: so.

Summa kronor 5,795: 30.

Ytter-Tafle egendom, som år 1858 inköpts af Vesterbottens läns

hushållningssällskap och år 1869 öfvertagits af länets landsting, omfattade

en åkerareal af 50 hektar. Inventarierna deremot tillhörde föreståndaren,

till hvars förfogande utan särskild afgift landstinget stält

egendomen mot skyldighet för föreståndaren att underhålla byggnaderna,

hvilkas uppförande och ombyggnad verkstälts af landstinget, som år

1889 anslagit till uppförande af ny elevbyggnad omkring 9,000 kronor

samt år 1900 stält 4,000 kronor till hushållningssällskapets förvaltningsutskotts

förfogande för ombyggnad af boningshuset. Föreståndaren

beräknade afkastningen af egendomen motsvara ett arrende af omkring

20 kronor för hektar åker eller ....................................... kronor 1,000: —-

hvarjemte sällskapet till föreståndaren för år 1902 anvisat „ 2,000: —

Lades härtill kostnaderna för nybyggnader, som kunde

beräknas till .................................................................. v 700: —

skulle årliga bidragen från orten till denna skola uppgå

till .......................................................................... kronor 3,700: —

Vidkommande landtbruksskolan vid Åminne erinrade landtbruksstyrelsen,

hurusom, sedan Konung Carl XV, som grundlagt Åminne

mönsterfarm, skänkt egendomen till Norrbottens läns hushållningssällskap,

densamma varit af sällskapet anvisad till landtbruksskola.

Egendomens areal utgjorde 1,051,86 hektar, hvaraf 57,37 hektar åker

och annan jord under plog, 142,03 hektar äng, 479,80 hektar skogsmark

samt 372,4 6 hektar impediment. Af denna areal nyttjade landtbruksskolan

40 till 41 hektar åker och 28 hektar sidvallsäng. Inventarierna

å egendomen tillhörde hushållningssällskapet och uppgåfves af

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

föreståndaren vara värda omkring 10,000 kronor. Åminne landtbruksskola

bokfördes i sällskapets räkenskaper till ett värde af mellan 47,383

kronor och 59,339 kronor, olika för skilda år. Sedan egendomens

ladugård, som varit försäkrad för 4,788 kronor, år 1894 nedbrunnit,

hade derstädes samma år uppförts ny ladugård för en kostnad af omkring

10,000 kronor. För detta ändamål hade af egendomens skog

afverkats 1,850 st. timmerträd, värderade till 1 krona 40 öre för träd.

Landstinget i länet hade årligen anvisat 1,200 kronor att utgå såsom

premier till lärlingarna med 100 kronor åt dem hvar. Hushållningssällskapet

hade stält egendomen till föreståndarens förfogande utan

afgift och likaså inventarierna. Afkastningen af egendomen beräknades

af föreståndaren motsvara ett arrende af omkring 10 kronor för hektar

åker eller 400 kronor och årliga räntan å inventariernas värde upptoges

af honom till omkring 400 kronor. Under åren 1892—1896

hade hushållningssällskapet af egna medel för utdikning af mossar å

egendomen anslagit resp. 1,400, 3,400, 3,400, 1,200 och 1,000 kronor.

Såsom bidrag från statens frostminskningsfond hade för detta ändamål

under åren 1892—1895 utgått 600 kronor årligen och 1896 500

kronor. År 1891 hade hushållningssällskapet anvisat 1,620 kronor till

inköp af inventarier och för åren 1899—1900 6,000 kronor till nybyggnader.

Hushållningssällskapet skulle ansvara för utskylder, brandförsäkring

och vissa reparationskostnader och hade sällskapet före år 1900

äfven bekostat vägunderhållet. Dessa kostnader hade för åren 1898

och 1899 uppgått till följande belopp:

1898. 1899.

utskylder .............................\ ............................................................... 560: —

brandförsäkring ..................j 1,864:05......................................... 200: —

vägunderhåll ......................] .........................................................\ 9 no*.

reparationer ........................... 1,235:57.......................................j ^,uöö. 45.

Summa kronor 3,099: 6 2. 2,845: 4 5.

Anslagen till skolan hade under senast förflutna tre år uppgått

till följande belopp, oberäknadt statsbidrag:

till föreståndaren .....................

1898. 1899.

1,000:— 1,000: —

1900.

1,000: —

,, gästpenningar..........................................

200: — 200: —

200: —

„ 2:dre läraren ........................................

400: — 600: —

800: —

„ skolbibliotek............................................

334:70.--

_ _

,, undervisningsmateriel ...........................

-- 750: —

750: —

Transport kronor

934:70 2,550: —

2,750: —

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport kronor 1,934: 7 0 2,550: — 2,750: —

af landstingets anslag å 1,200 kronor åt

lärlingar, 100 kronor till hvar, ............ 900: — 900: -—- 1,050: —

hvartill komme afkastning af egendom

och inventarier ............................................. 800: — 800: — 800: —

Summa kronor 3,634:70. 4,250:— 4,600: —

1 jemförelse med de anslag, som inom öfriga delar af landet, der

landtbruksskolor funnes upprättade, utginge till dessa skolor, vore de

bidrag, som inom länen beviljats till ifrågavarande tre landtbruksskolor,

i allmänhet betydligt högre. Bidragen inom andra orter utginge nemligen

enligt landtbruksstyrelsens berättelser för år 1899 till de särskilda

skolorna med belopp, vexlande från 100 kronor till 3,300 kronor, i

medeltal omkring 1,000 kronor. Inom ett län beviljades till och med

icke något bidrag till landtbruksskolan.

Under sådana förhållanden ansåge landtbruksstyrelsen det icke

kunna förväntas, att större bidrag till ändamålet skulle kunna från

länen till ifrågavarande skolor beviljas.

Ehuru ännu allt för kort tid förflutit, från det den nya organisationen

af ifrågavarande skolor trädt i kraft, för att man skall kunna

uttala något bestämdt omdöme om dess verkningar, kunde departementschefen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, dockicke

undgå att finna, det den stegring i antalet inträdessökande vid samtliga

skolorna, som omorganisationen omedelbart föranledt, gåfve grundad

anledning till den förhoppning, att skolorna uti sin nya form skulle

blifva till verkligt gagn för jordbruksnäringen och dess idkare inom de

delar af Norrland, för hvilka skolorna vore inrättade. För staten syntes

derför ock angeläget att tillse, det verksamheten vid skolorna komme att

obehindradt fortgå uti den nu inslagna rigtningen. Att emellertid

häraf föranleddes ökade utgifter för skolornas uppehållande vore uppenbart.

Då denna utgifts ökning af landtbruksstyrelsen uti den af styrelsen

gjorda framställning, som föranledt Kongl. Maj:ts proposition till nästlidna

års Riksdag, beräknats till 2,000 kronor om året för hvarje

skola, hade departementschefen, efter anstälda beräkningar öfver

dels den minskning i arbetskraft, som för föreståndarne för skolorna

skulle föranledas af den praktiska undervisningens inskränkande, och

dels de ökade utgifter, som för lärares anställande kunde antagas genom

den nya organisationen uppkomma, icke funnit sig hafva skäl till erinran

mot den föreslagna höjningen; och hade departementschefen vidare vid

ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 15 mars 1901 uti sitt anförande

till statsrådsprotokollet framhållit, att, då, med hänsyn till de

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

betydande belopp, hushållningssällskap och landsting inom ifrågavarande

län årligen offrade på uppehållandet af dessa skolor, några ytterligare

bidrag från deras sida icke, i betraktande särskildt deraf, att inom öfriga

län icke några nämnvärda bidrag för landtbruksskolorna tillskötes inom

vederbörande orter, syntes kunna skäligen ifrågasättas, lian ansåge, att

staten borde lemna det tillskott, som för ändamålet erfordrades.

Genom den uti ifrågavarande hänseenden af landtbruksstyrelsen nu

förebragta fullständiga utredning syntes ytterligare bekräftadt, såväl

att den beräknade utgiftsökningen ingalunda varit för högt tilltagen

som ock att framställandet af kraf på ytterligare bidrag till skolornas

uppehållande från landsting och hushållningssällskap icke skulle vara

förenligt med rättvisa och billighet.

Departementschefen liölle alltså fortfarande före, att staten borde

vidkännas den ökade kostnad, som skolornas verksamhet i den nya

organisationen föranledde.

Såsom ofvan nämnts uttalade nästlidet års Riksdag vid beviljandet

af då begärd höjning af ifrågavarande anslag med 2,000 kronor eller

från 4,000 kronor till 6,000 kronor den mening att, derest förnyad

framställning till Riksdagen i samma sak skulle förekomma, någon fullständigare

utredning borde förebringas, särskildt i afseende å beräkningen

af den ökade kostnad, som föranleddes af skolornas förändrade

organisation samt huruvida större bidrag till ändamålet kunde från

länen förväntas.

Den utredning i berörda afseende, som nu föreligger, synes utskottet

till fullo ådagalägga ej allenast att den äskade höjningen i anslaget

till de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län

inrättade landtbruksskolorna är af oafvisligt behof påkallad utan äfven

att större bidrag från länen till desamma, än som hittills utgått, icke

äro att påräkna.

Vid sådant förhållande och då genom skolornas förändring från

tvåårig till ettårig kurs den förut rådande svårigheten att erhålla tillräckligt

antal lämpliga elever synes hafva upphört och den förändrade

organisationen sålunda torde komma att medföra verkligt gagn för jordbruket

inom de delar af Norrland, för livilka skolorna äro afsedda,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor

till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län inrättade

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[11.]

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöten.

[12.]

Ang. anslag

till agrikultur - kemiska

stationer.

[13-]

tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel,

å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 6,000

kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

ll:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1903 anvisa 7,500 kronor.

12:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1903 anvisa 12,500

kronor.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1903 anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för

jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller

hushållningssällskap, hvart lör sig eller i förening, förbundit sig att

upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta jemte

bostad eller byresmedel för kemist och assistent än äfven aflöningen

till desse och laboratoriet] enaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof — 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 32,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat, hurusom det anslag, som sedan en följd af år utgått

såsom bidrag till underhåll af kemiska stationer för jordbrukets och

näringarnas behof, af 1901 års Riksdag för innevarande år bestämts

till 32,000 kronor att utgå med 4,000 kronor till åtta stationer inom

de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i

förening, .förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent

än äfven aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga

utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och

inventarier för stationens behof.

De anstalter, som kommit i åtnjutande af dylikt bidrag af 4,000

kronor vore de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad,

Skara, Örebro, Vesterås, Hernösand och Visby.

Föreståndarne för de sju förstnämnda stationerna hade nu uti till

Kongl. Maj:t stälda, af vederbörande stationsstyrelsers förord åtföljda

ansökningar gjort framställningar om förhöjning, med belopp vexlande

mellan 2,000 och 2,500 kronor, uti de till ifrågavarande anstalter utgående

bidrag. I samtliga dessa framställningar framhölles, hurusom

arbetet på de kemiska stationerna på senare tiden alltmera ökats och

att derför större arbetspersonal blifvit af nöden, äfvensom att aflöningarna

för såväl föreståndare som assistent vore i förhållande till de

fordringar, som stäldes på dessa tjenstemän, för låga, särskildt med

hänsyn till de dyra tider, som för närvarande vore rådande.

Landtbruksstyrelsen hade den 15 oktober 1901 afgifvit utlåtande

i ämnet och deri anfört:

Det syntes icke kunna bestridas, att de förhållanden, under hvilka

de kemiska stationerna verkade, på senare tiden i mer än ett hänseende

förändrat sig i den rigtning, att möjligen en förhöjning i statsanslaget

kunde finnas påkallad. Utan att styrelsen i detta hänseende för närvarande

ville afgifva något bestämdt yttrande, ansåge styrelsen att, då

på Kongl. Maj:ts pröfning vore beroende väckt förslag till lag om

kontroll å handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror samt

utgången af denna pröfning syntes kunna väsentligen inverka på omfattningen

af de kemiska stationernas verksamhet, frågan om förhöjdt

anslag till de kemiska stationerna borde anstå, tills beslutet rörande

förslaget om ofvan sagda lag hunnit fattas.

På grund häraf hade landtbruksstyrelsen hemstält, att för ifrågavarande

ändamål måtte för år 1903 äskas anslag till samma belopp,

som för innevarande år beviljats.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet meddelat, hade behandlingen

af det utaf landtbruksstyrelsen berörda lagförslag fortskridit

så långt, att bemälde chef ansåge sig inom den närmaste framtiden kunna

framlägga frågan inför Kongl. Maj:t.

Då emellertid, såsom nämnda styrelse framhållit, det beslut, som

komme att uti omförmälda lagstiftningsfråga fattas, kunde öfva väsentligt

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till kemiskväxtbiologisk

anstalt inom

Norrbottens

län.

[14.]

Ang. anslag

tillfrökontrollanstalter.

[15]

inflytande på de kemiska stationernas verksamhet, ansåge departementschefen

lika med styrelsen tidpunkten nu icke lämplig för pröfning af

frågan om behofvet af ökadt understöd till ifrågavarande anstalter.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Magt

i förevarande ärende föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa

såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof — inom

de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart

för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta

laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta

jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent

än äfven aflöningen till desse och laboratorietjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll

samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof — 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa

32,000 kronor.

14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag

hemställer utskottet,

att, Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af

en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län — under vilkor att från länets

landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag

lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 3,750 kronor — på extra stat för år 1903 anvisa

ett anslag af 6,250 kronor.

15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 till

Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000

kronor för att med högst 1,000 kronor för hvarje

anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, understödjas med minst

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

samma belopp som statsbidraget, pell Indika anstalter

vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kongl.

Maj:t fastställas.

16:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må jemväl för år 1903, till

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushåll,

ning, på extra stat anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för anställande

af en torfingeniör, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag

af 5,000 kronor.

I fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom nästlidna års Riksdag, med anledning af

Kongl. Maj:ts till Riksdagen i ämnet gjorda framställning, för anställande

genom landtbruksstyrelsen af en torfingeniör, på extra stat för år

1902 anvisat ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t

att låta utaf detta belopp förskottsvis under år 1901 af tillgängliga

medel utanordna 3,750 kronor; och hade Kongl. Maj:t den 28 juni

nästlidna år utfärdat reglemente för den i statens tjenst anstälde torfingeniören.

Uti detta reglemente, som i hufvudsak öfverensstämde

med gällande reglementen för de under landtbruksstyrelsen lydande

kringresande tjenstemän, vore i fråga om torfingeniörens åligganden stadgadt,

att han, som hade att med uppmärksamhet följa allt, som hörde

till eller kunde befordra utvecklingen af torfindustrien inom landet, och

tillhandagå allmänheten med biträde, råd och upplysningar i alla torftekniska

frågor, skulle dels verkställa undersökningar af mossar med

afseende på deras lämplighet för beredning af bränntorf, torfströ, torfmull

eller annan torfteknisk produkt, dels lemna anvisningar och råd

för torfberedning i såväl större som mindre omfång, dels uppgöra förslag

och kostnadsberäkningar till fabriksanläggningar för tillgodogörande åt

torf i industri eif hänseende, dels ock sjelfmant hos landtbruksstyrelsen

föreslå de åtgärder, som han funne böra vidtagas för torfindustriens förkofran,

utarbeta förslag och utlåtanden, som af landtbruksstyrelsen anbefaldes,

samt på uppdrag af samma styrelse företaga resor inom landet

i torftekniskt syfte.

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushdllninq.

[16.]

Ang. anslag

till anställande

af en förfina

eniör,

[17.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang med utfärdandet af detta reglemente hade Kongl.

Maj:t derjemte dels bemyndigat landtbruksstyrelsen att i enlighet med

bestämmelserna i reglementet, så snart ske kunde, för tiden intill den

1 januari 1903 mot åtnjutande af ett arfvode af 3,500 kronor, för år

räknadt, antaga en torfingeniör, dels föreskrifvit, att af de utaf Riksdagen

anvisade medel ett belopp af 1,500 kronor, för år räknadt, finge

användas för bekostande af torfingeniörens resor, dels ock förordnat, ej

mindre att arfvodestaxan den 14 december 1888 för de i statens tjenst

anstälde instruktörer i boskapsskötsel, mejerihushållning och husslöjd,

med deri genom kungörelsen den 13 december 1889 gjord ändring,

skulle gälla äfven för den i statens tjenst anstälde torfingeniören,»än

äfven att samme ingeniör vid resa, som af honom på uppdrag af landtbruksstyrelsen

inom landet företoges i torftekniskt syfte, egde uppbära

resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande

resereglemente.

Den 27 augusti 1901 hade landtbruksstyrelsen tillsatt torfingeniörsbefattningen

för tiden från och med den 1 derpåföljde september

intill den 1 januari 1903 samt den 30 nyssnämnda augusti månad

utfärdat cirkulär rörande tillfälle till och vilkoren för erhållande af

biträde utaf den sålunda i statens tjenst anstälde torfingeniören. Uti

skrifvelse den 19 september 1901 hade nu landtbruksstyrelsen, under

åberopande, hurusom det syntes styrelsen i hög grad önskligt, att

äfven under år 1903 en torfingeniör blefve anstäld, hemstält om aflåtande

till Riksdagen af proposition om anvisande af för ändamålet

erforderliga medel.

Den korta tid, som förflutit, sedan torfingeniören började sin verksamhet,

gjorde det naturligen omöjligt att uttala något omdöme om resultatet

af densamma. I likhet med landtbruksstyrelsen funne departementschefen

emellertid angeläget, att eu sådan tjensteman blefve anstäld

jemväl under år 1903 och erfordrades härför ett anslag af 5,000 kronor

eller samma belopp, som af det utaf nästlidna års Riksdag för ändamålet

beviljade anslaget afsetts för innevarande år.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anställande af en torfingeniör

på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag

af 5,000 kronor.

18:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till understöd åt svenska moss
-

Ang. anslag

till svenska

moss kulturföreningen.

[18.]

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

kulturföreningen, på extra stat för år 1903 anvisa ett

anslag af 15,000 kronor.

19:o) Kong!. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för år

1903 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet bär departementschefen erinrat, hurusom

Kongl. Maj:t uti den till nästlidna års Riksdag atlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att, såsom

bidrag till åtgärder, i enlighet med i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunder, för höjande af

det mindre jordbruket, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af

25,000 kronor.

De åtgärder, som härvid afsetts, hade varit, dels premiering af

mindre jordbruk och dels studieresor för mindre jordbrukare. I fråga

om de hufvudgrunder, efter Indika premieringen och resorna enligt

Kongl. Maj:ts förslag borde anordnas, hänvisade departementschefen

till innehållet af ofvannämnda statsrådsprotokoll, under erinran allenast

att deruti förutsatts, hvad anginge premieringen, att icke någon egare

eller brukare af större åkerareal än 10 hektar skulle ega rättighet att

deri deltaga samt, beträffande studieresorna, att ingen, som egde eller

brukade mera än 50 hektar åker, skulle få till deltagare antagas.

Den af Kongl. Maj:t i detta ämne gjorda framställning hade

af Riksdagen bifallits. Då Riksdagen uti skrifvelse den 29 maj 1901

anmälde sitt beslut härom, hade Riksdagen, med tillkännagifvande, att

Riksdagen i hufvudsak anslöte sig till hvad Kongl. Maj:t i förevarande

hänseende föreslagit, anfört dels i afseende å premieringen, att Riksdagen

funne den [[föreslagna siffran å maximiarealen åker för deltagande

i premieringen väl låg, att det nemligen förefölle Riksdagen,

som om egare pell brukare af äfven något större jordbruk borde kunna

ifrågakomma vid premieringen, men att, då Riksdagen icke kunde bedöma,

i hvad mån en höjning af berörda siffra skulle verka till ökande

af kostnaderna för den föreslagna anordningen, Riksdagen icke ville

göra någon bestämd framställning i ämnet, dels ock beträffande studieresorna,

att Riksdagen ansåge, att det borde tagas i öfvervägande,

huruvida den bland vilkoren för deltagande i sådana resor angifna

bestämmelsen, att ingen, som egde eller brukade mera än 50 hektar

åker, finge till deltagare antagas, borde jemkas på sådant sätt, att

åkerarealens maximibelopp i någon mån nedsattes, på det att de mindre

jordbrukarne måtte i så hög grad som möjligt kunna komma i

Ang. anslag

till åtgärder

för höjande

af det mindre

jordbruket.

[19.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

åtnjutande af den fördel, som vore afsedd att genom förenämnda studieresor

dem beredas.

Rörande användningen af det utaf Riksdagen för ifrågavarande

ändamål sålunda anvisade anslaget både Kongl. Maj:t, efter landtbruksstyrelsens

hörande, den 18 oktober 1901 meddelat bestämmelser

genom utfärdande af dels reglemente för med statsmedel understödd

premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag

af statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock kungörelse

angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre

jordbruket. De sålunda meddelade bestämmelserna öfverensstämde i

"allt väsentligt med de uti statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901

angifna hufvudgrunderna, dock att, med hänsyn till hvad Riksdagen uti

ofvanberörda skrifvelse i ämnet anfört, maximiarealen åker för deltagare

i premieringen ökats från 10 till 12 hektar och för deltagare i studieresorna

minskats från 50 till 40 hektar.

Uti skrifvelse den 22 november 1901 hade nu landtbruksstyrelsen

hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen om anvisande äfven

för år 1903 af ett belopp af 25,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Då departementschefen, lika med landtbruksstyrelsen, ansåge, att

medel jemväl för år 1903 borde finnas för ifrågavarande ändamål tillgängliga,

och icke funne anledning ifrågasätta någon ändring i anslagets

storlek, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t matte hos Riksdagen

göra förevarande framställning.

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hemställer

utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder för

höjande af det''mindre jordbruket på extra stat för år

1903 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Ang. anslag 20:o) Vidare har Kongl. Maj: t föreslagit Riksdagen, att, för fort
et

geologiska sättande under år 1903 af de geologiska undersökning änne och utgifvande

undersöknm- {(£ derpå grT1ndade kartor, afkandlingar och uppsatser, bevilja å extra

[20]. stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för Sveriges

geologiska undersökning med skrifvelse den 20 november 1901 öfverlemnat

förslagsberäkning öfver de under år 1903 för fullföljande af de

geologiska arbetena erforderliga medel. Beräkningen upptoge utgifterna

96,500 kronor, deraf för:

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. 111

Aflöningen.

Löner och arfVoden samt ersättning åt tillfälliga biträden, kr. 58,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättningar m. m..................... ,, 17,000: -—-

By råafdelning en.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m........................ „ 2,000: —

Biblioteket och samlingarne.

Böcker, kartor och samlingar ......................................... „ 1,700: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af geologiska kartor, beskrifningar och uppsatser

................................................................................ „ 15,000: •—

Diverse utgifter.

Värme, lyse, renhållning m. m..................... ,, 2,350: —

Stimma kronor 96,500: —.

Denna förslagsberäkning skiljde sig från det förslag till stat, som

framlagts för 1901 års Riksdag, derutinnan, att kart- och boktryckets

konto blifvit höj dt med 3,000 kronor, hvaremot aflöningskontot blifvit

minskadt med 1,000 kronor och fältarbetenas konto med 2,000 kronor.

Såsom skäl härför hade chefen för geologiska undersökningen anfört

följande:

Under tiden från början af år 1886, då fråga väckts om förändring

af systemet för de geologiska kartornas rekognoscering och

utgifning, och till dess denna fråga genom Kongl. Maj:ts beslut

den 23 november 1900 erhållit sin definitiva lösning, således under

en tid af öfver 14 år, kunde det geologiska karttrycket icke på vanligt

sätt fortgå, utan måste i ganska betydlig mån hållas tillbaka,

enär det naturligtvis ej varit lämpligt, att kartor trycktes efter ett

system, som möjligen snart skulle öfvergifvas. I följd häraf hade outgifvet

kartmaterial hopats år efter år, och detta så mycket mer, som

öfverskottet å tryckningskontot förnämligast användts till påskyndande

af fältarbetena. Sedan kartfrågan afgjorts, vore derför den första omsorgen

att till tryckning bereda det sålunda hopade kartmaterialet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härför erfordrades då först och främst ett ganska drygt revideringsarbete,

emedan materialet till en stor del tillkommit under förutsättning

af utgifning enligt ett annat system än det slutligen faststälda. Dessa

revideringsarbeten både med all kraft bedrifvits under de tvenne sista

somrarne och torde under nästkommande sommar kunna i hufvudsak

afslutas. Genom dem samt genom samtidigt pågående nyrekognosceringar

blefve sedan år 1899 omkring 30 kartblad färdiga hvad fältarbetena

beträffade. Af dessa blad vore redan 8 till tryckning aflemnade,

ytterligare 10 blefve antagligen under vinterns lopp tryckfärdiga

och återstoden kunde blifva färdig under vintern 1902—03. Emellertid

tilläte hvarken det vanliga för tryckning afsedda beloppet, 12,000 kronor

för år, ej heller härvarande tryckeriers resurser utgifvandet af detta

betydande antal kartor i samma mån som de blefve färdiga. Tryckningen

måste derför fördelas på en något längre tid, men på det att

den dock måtte kunna fortgå med all den skyndsamhet, som tryckeriförhållandena

medgåfve, hade chefen — enligt en gjord öfverslagsberäkning

— ansett trycknings anslaget böra höjas med 3,000 kronor.

På det att detta måtte kunna ske utan förhöjning af Sveriges geologiska

undersöknings anslagsbelopp i dess helhet, och derjemte i afsigt att

under den närmaste tiden något minska nyrekognosceringarne, så att

dessas tillväxt icke allt för mycket fördröjde ernåendet af den eftersträfvade

jemnvigten mellan det rekognoscerade och det utgifna, hade

chefen ansett nämnda summa böra tagas från poster,1^afsedda för fältarbetena,

och derför föreslagit en minskning dels af 2,000 kronor å

fältarbetenas konto och dels af 1,000 kronor å det belopp i aflöningskontot,

som vore afsedt att utgå såsom ersättning åt tillfälliga biträden,

af hvilka ett flertal användes just vid fältarbetena. Det vore för öfrigt

en naturlig sak att, enär under den tid kartfrågan varit sväfvande

fältarbetena, såsom ofvan omnämnts, drifvits intensivare än vanligt på

tryckningskontots bekostnad, detta konto nu, sedan kartfrågan blifvit

ordnad, borde från fältarbetena erhålla godtgörelse för hvad det sålunda

förlorat. För öfrigt borde rörande ofvanstående förslagsberäkning anmärkas,

att aflöningskontot å ena sidan minskats med 500 kronor, enär

det genom kongl. bref den 5 december 1884 aktuarien tilldelade särskilda

arfvode, jemlikt kongl. bref den 28 juni 1901, ej vidare finge

af honom åtnjutas, men å andra sidan ökats med likaledes 500 kronor,

utgörande ålderstillägg åt geologen F. Svenonius, hvilken år 1882

af chefen för civildepartementet förordnats att vara geolog vid undersökningen

och med nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

samt förty, jemlikt bref den 16 juni 1875, vore till en sådan löneförhöjning

berättigad.

Till betäckande af de beräknade kostnaderna hemstälde chefen,

att, utöfver det belopp af 500 kronor, som kunde antagas inflyta genom

försäljning af geologiska undersökningens publikationer, ett anslag af

96,000 kronor måtte för år 1903 af Riksdagen äskas.

I öfverensstämmelse med de af chefen för Sveriges geologiska undersökning

gjorda förslagsberäkningar, mot hvilka kommissionen för de

allmänna kartarbetena uti afgifvet utlåtande icke haft något att erinra,

hemstälde departementschefen att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra ifrågavarande framställning.

Utskottet, som icke haft något att emot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må för de geologiska undersökningarna

bevilja ett extra anslag för år 1903 till belopp

af 96,000 kronor.

21:o). Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, såsom

bidrag till bildande och upprätthållande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrnnder, af afvelscentra

för nötboskap, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 9,000

kronor.

Till samma statsrådsprotokoll har departementschefen i detta ärende

anfört följande.

Frågan om åtgärders vidtagande till den svenska husdjursskötselns

befrämjande hade vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas

pröfning. Sålunda hade vid riksdagarne under 1840- och början af

1860-talen anslag till olika belopp stälts till Kongl. Maj:ts förfogande för

uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln i riket såväl genom

stamholländeriers bildande samt ädla rasdjurs införskrifning och framdeles

utdelning af premier som äfven genom de åtgärder i öfrigt, Kongl.

Maj:t kunde finna lämpliga för befordrande af denna vigtiga angelägenhet.

Äfven för fårafvelns förbättrande hade anvisats af såväl Kongl. Maj:t

som Rikets Ständer vid olika tillfällen under första hälften af förra århundradet

anslag till inköp af får för afvelsändamål, genom hvilka inköp

stamschäferier blifvit upprättade i olika landsdelar.

Då emellertid redan år 1862 vid förrättad besigtning af stamBih.

till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 15

Ang. anslag

till afvelscentra

för nötbo

skaf).

[21.]

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

holländerierna iakttagits flera fall af tuberkulos och denna sjukdom

under de följande åren uppträdt alltmera allmän inom samtliga stamholländerier,

hade Kongl. Maj:t den 30 november 1869 beslutit att låta

försälja statens genom ofvannämnda anslag bildade stamhjordar af nötboskap.

På grund af detta Kongl. Maj:ts beslut hade stamholländeridjuren

efter hand blifvit försålda och stamholländerierna upplösta med

undantag af stamholländeriet af korthornsras vid Alnarp, hvilket fortfarande

egt bestånd, till dess äfven det, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut

den 30 mars nästlidna år, numera försålts. Af de genom den förstnämnda

försäljningen influtna medlen hade bildats en särskild fond, stamholländerifonden,

som efter försäljningarnas slut år 1878 utgjorts 51,852

kronor 46 öre. Samtliga stamschäferierna hade jemväl blifvit uppsagda

och försålda, och af de härför influtna medlen hade likaledes bildats

en särskild fond, stamschäferifonden, som vid nyssnämnda tidpunkt

uppgått till 20,670 kronor 80 öre.

Sedan emellertid 1881 års Riksdag, på framställning af Kongl.

Maj:t, beslutit, att båda fonderna finge sammanfattas till en gemensam

fond under benämning »fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns

förädling)) att i enlighet med de närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t

kunde finna för godt meddela, för det med benämningen afsedda ändamål

användas, hade Kongl. Maj:t den 6 maj 1881 förordnat, att af kastningen

af den sålunda bildade, under landtbruksakademiens förvaltningskomités

inseende stälda fonden för framtiden finge tagas i anspråk,

förutom till låneunderstöd vid inköp af afvelsdjur, till prisbelöningar

för ladugårdar och schäferier, som bestode af sinsemellan likartade, inom

landet uppfödda och med hänseende till de ändamål, för livilka de underhölles,

utmärkta och prisgilda nötkreaturs- och fårraser, lämpliga att

genom afkomlingar spridas till den svenska boskaps- och fårafvelns

förbättring.

Då landtbruksstyrelsen år 1890 inrättades, hade denna styrelse

öfvertagit landtbruksakademiens förvaltningskomités befattning med afseende

å fonden, och hade i afseende på dess användande sedermera

endast den förändring af Kongl. Maj:t vidtagits, att jemväl fondens

kapitaltillgång finge till låneunderstöd användas. För detta ändamål

hade densamma dock så föga anlitats, att från år 1893 endast utlemnats

fem lån å smärre belopp till enskilda personer, äfvenså två lån

å tillhopa 40,000 kronor till . två hushållningssällskap. Jemförelsevis

mera betydande hade deremot de belopp varit, som vid de allmänna

svenska landtbruksmötena af fondens afkastning utgått till prisbelö
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

ningar af ladugårdar och schäferier, till hvilket ändamål anslagits

vid 1886, 1891 och 1896 årens landtbruksmöten 10,000 kronor för

hvarje möte samt vid landtbruksmötet nästlidna år 11,000 kronor. Vid

1886 och 1891 årens landtbruksmöten hade prisen utgått till de bästa vid

mötena uppvisade flockar af nötboskap och får enligt vissa af landtbruksakademien

derför meddelade bestämmelser. Genom landtbruksstyrelsens

cirkulär den 31 augusti 1892 angående prisen vid 1896 års allmänna

svenska landtbruksmöte i Malmö hade visserligen antydts, att flockarna,

som utstäldes vid mötet, skulle antingen utgöras af kreatursbesättningarna

eller afdelningar deraf i de för täflan anmälda ladugårdarna och

schäferierna, men först genom landtbruksstyrelsens cirkulär den 10

mars 1897 angående prisbelöningarna vid nästlidna års landtbruksmöte

i Gefle hade uttryckligen stadgats, att prisen icke afsåge de flockar, som

enligt cirkuläret skulle vid mötet utställas, utan sjelfva ladugårdarna

och schäferierna, af hvilka de utstälda flockarna skulle utgöra exponenter.

Vid 1896 års möte hade före prisbedömningen anstälts inspektion af

de anmälda ladugårdarna och schäferierna genom dertill af landtbruksstyrelsen

utsedda personer; sjelfva prisbedömningen deremot hade verkstälts

af nämnder, i hvilka de personer, som utfört sagda inspektion,

visserligen varit ledamöter, men som dessutom bestått af ett flertal

andra personer, som endast genom dem, hvilka verkstält inspektionerna,

erhållit kännedom om ladugårdarnes och schäferiernas verkliga beskaffenhet.

Denna sistnämnda olägenhet hade visserligen beträffande täflingarna

vid nästlidna års landtbruksmöte i viss mån upphäfts derigenom,

att landtbruksstyrelsen i förberörda cirkulär den 10 mars 1897 föreskrifvit,

att prisdomarne borde vid besök vid de särskilda ladugårdarna eller

schäferierna lemnas ''tillfälle att granska alla rörande ladugården eller

schäferiet förda anteckningar, något som emellertid gifvetvis icke kunde

anses tillfyllest för att prisdomarne skulle erhålla en fullständig och

tillräckligt noggrann uppfattning om de i ladugården eller schäferiet

befintliga djurens såväl afvels- som bruksvärde. Ändamålet med här

ifrågavarande, belöningar hade sålunda icke genom hittills utfärdade

bestämmelser rörande prisbedömningen helt och fullständigt kunnat

vinnas.

Förslag om ett förändradt användande af fonden för svenska hornboskaps-

och fårafvelns förädling hade också just med hänsyn till

nyssberörda omständighet från skilda håll blifvit framstälda. Sålunda

hade hushållningssällskapens år 1899 församlade ombud, med anledning

af en vid ombudens sammanträde väckt motion, uti skrifvelse till

landtbruksstyrelsen anhållit, att styrelsen ville taga under öfvervägande,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i hvad mån och på hvad sätt tillgängliga afkastningen af ifrågavarande

fond kunde användas till understödjande af utaf enskilda kreatursegare

anordnade och af styrelsen kontrollerade afvelscentra för nötboskap.

På grund af denna hushållningssällskapens ombuds framställning

hade inom landtbruksstvrelsen utarbetats ett förslag till de hufvud grunder,

som landtbruksstyrelsen ansåg böra ifrågakomma vid upprättande inom

vårt land af de ifrågasatta afvelscentra. Öfver detta förslag, som på det

närmaste öfverensstämde med ett af landtbruksstyrelsen nu till Kongl.

Maj:t ingifvet förslag i samma ämne, hade landtbruksstyrelsen inhemtat

yttrande af hushållningssällskapens under november månad 1901 sammanträdande

ombud, som dervid förklarat sig i hufvudsak icke hafva

något att mot detsamma erinra.

Äfven de personer, åt Indika landtbruksstyrelsen meddelat uppdrag

att vara prisdomare för bestämmande af statens hederspris vid

19:de allmänna svenska landtbruksmötet i G-efle nästlidna år för sådana

ladugårdar, som uteslutande eller till större delen bestode af kreatur

af ayrshireras, hade uti sin öfver uppdragets fullgörande ingifna berättelse

såsom sin åsigt rörande frågan om förändradt användande af

fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling uttalat, att eu

sådan förändring i användandet af afkastningen af meranämnda fond,

som den vid hushållningssällskapens ombuds möte 1899 föreslagna,

hvad ayrshireafveln anginge, otvifvelaktigt skulle medföra en mera

varaktig nytta för afveln än de nuvarande hedersprisen.

Tillika ansåge departementschefen sig böra framhålla, att ett ytterligare

skäl att nu taga frågan om förändradt användande af afkastningen

utaf fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling under allvarligt

öfvervägande ansetts ligga i den omständigheten, att, enligt de berättelser,

som afgifvits rörande den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen

inom riket, brist på goda afvelsam- visat sig förefinnas inom

vidsträckta trakter af vårt land, hvarigenom hinder uppstått för ett fullständigt

vinnande af det med nämnda premiering afsedda syfte; och hade

anmärkts, att de försök, som inom vissa områden för premieringen blifvit

gjorda att aflägsna sagda olägenhet, ej sällan strandat på svårigheten att

äfven till höga pris anskaffa lämpliga afvelsdjur, en svårighet, som ökats i

de fall, då importförbud lagt hinder i vägen för fyllandet af behofvet från

utlandet.

Frågan om åtgärders vidtagande för afhjelpande af denna känbara

olägenhet hade äfvenledes varit föremål för öfver läggningar inför

hushållningssällskapens nästlidna års höst samlade ombud, dervid ombuden

funnit frågan vara af den stora betydelse, att de beslutit att hos landtbruks
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

styrelsen göra framställning, att styrelsen måtte taga under öfvervägande,

huruvida icke något kunde göras för underlättande af anskaffande af

åtminstone prisgilda tjurar åt den mindre jordbrukaren.

På grund af dessa förhållanden hade landtbruksstyrelsen nu uti

skrifvelse den 20 december 1901 gjort framställning om åtgärders vidtagande

för åstadkommande af utaf staten kontrollerade afvelscentra

för nötboskap. Rörande det sätt, hvarpå, enligt styrelsens åsigt, dylika

afvelscentra lämpligast borde inrättas för att sätta allmänheten i tillfälle

att inom vårt eget land åt sig kunna anskaffa det afvelsrnaterial, som

kräfdes, för att dess arbete på ladugårdsskötsel^ höjande skulle lemna

önskvärdt resultat, hade landtbruksstyrelsen anfört följande:

För ifrågavarande ändamål ansåge landtbruksstyrelsen, att täflingar

borde anordnas mellan de kreatursstammar, som härvid kunde komma

i fråga. Som emellertid den pröfning, hvilken borde föregå den slutliga

bedömningen af de täflande besättningarna, måste afse, icke blott de

särskilda djurens exteriör, härkomst och afkomma, utan äfven deras

mjölkafkastning samt förmåga att tillgodogöra sig och betala fodret,

borde pröfningen utsträckas till en längre tid, minst ett år, hvarunder

de, som skulle bedöma djuren, borde hafva tillfälle att genom förnyade

besök lära känna djurens egenskaper samt genom särskilda för ändamålet

anstälde kontrollassistenter erhålla noggranna uppgifter öfver djurens

afkastningsförmåga och bruksvärde.

Af en dylik grundlig pröfning komme också att framgå, hvilka

af de täflande ladugårdsbesättningarna vore i besittning af så framstående

egenskaper, att de kunde förklaras för afvelscentra, d. v. s.

stammar, hvilka egde förmåga att på af kommun öfverföra sina egna

framstående egenskaper och således vore egnade att i väsentlig grad

bidraga till förbättrandet af nötkreatursafveln inom landet.

Då emellertid de fordringar, som borde ställas på ett afvelscentrum,

måste blifva ganska höga, läge det nära till hands att antaga, att åtminstone

vid första täflingen endast ett fåtal stammar kunde förklaras för

afvelscentra. Vid sådant förhållande måste det ur flera synpunkter

anses gagneligt, om sådana kreatursstammar, hvilka väl icke kunde

förklaras för afvelscentra, men dock vore af så framstående beskaffenhet,

att de syntes ega betingelser för att vid en blifvande täflan uppnå

denna utmärkelse, blefve tilldelade uppmuntringspris. Härigenom komme

gifvetvis ett större antal ladugårdar att deltaga i tättingarna och derigenom

äfven att åtnjuta fördelarna af den vägledning i arbetet för

stammarnas utveckling, som måste anses ligga i den kontroll, de under

täflingsåret blefve underkastade. Det kunde också med skäl antagas,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att de ladugårdar, för hvilka ett dylikt uppmuntringspris erhållits, skulle

komma att vid en framdeles skeende ny täflan förklaras för afvelscentra.

Vid senaste täflan om statens hederspris hade följande raser varit

förklarade berättigade till täflan, nemligen fjellras, ayrshireras, korthornsras

samt ostfriesisk och holländsk ras. Några korthornsstammar anmäldes

emellertid icke till täflan. Vid bedömandet af frågan, hvilka raser

de kreatursstammar borde tillhöra, som skulle kunna förklaras för afvelscentra,

syntes det derför landtbruksstyrelsen, att korthornsrasen icke lämpligen

borde bland dem upptagas. Alla försök, som inom vårt land gjorts

för att bilda rena korthornsstammar af något större afvelsvärde, hade

nemligen misslyckats och det behof af djur af korthornsras till korsning

med djur af vissa andra stammar, som enligt landtbruksstyrelsens åsigt

ovilkorligen förefunnes, kunde sålunda ej tillgodoses utan import.

Hvad öfriga här omnämnda raser beträffade, tycktes den erfarenhet,

som under de senaste tjugu årens arbete på kreatursafvelns förbättring

inom vårt land vunnits, tydligen visa, att. fjellrasen, ayrshirerasen

samt ostfriesiska och holländska rasen, men ej några andra, borde ifrågakomma

vid upprättandet af afvelscentra inom Sverige. Hvad den sistnämnda

rasens benämning beträffade, syntes, i likhet med hvad uti

senaste premieringsreglemente för Kristianstads och Malmöhus län skett,

denna ras bäst betecknas med benämningen svartbrokig låglandsras,

hvarmed lämpligast angåfves den för Sverige mest passande låglandsboskapen.

Vidkommande härefter storleken af de stammar, som borde vara

berättigade att deltaga i täflan, ansåge landtbruksstyrelsen, att antalet

af till stammen hörande kor icke borde understiga 25, enär mindre

stammar ej gerna kunde betraktas såsom sjelfständiga afvelscentra.

Genom en bestämmelse i sådant syfte komme i allmänhet rätten att

deltaga i förevarande täflingar att så afpassas, att den inträdde just vid

den gräns, der rätten att erhålla penningpris för djur vid nötboskapspremieringen

i allmänhet upphörde, enär de jordbrukare, hvilkas åkerareal

utgjorde 50 hektar, hvilken egovidd bildade gränsen för att en jordbrukare

skulle ega täfla om penningpris vid nötboskapspremieringar,

kunde antagas i regel hafva en kreatursbesättning af omkring 25 kor.

Från sagda bestämmelse borde dock göras undantag hvad anginge

fjellrasen, hvilken på grund af lokala förhållanden oftast uppträdde i

små besättningar, hvarför också, för att ladugårdar af denna ras skulle

kunna deltaga i förevarande täflingar, större anspråk på kreatursbesättningens

storlek ej borde ställas, än att den utgjordes af minst 10 kor.

Sedan åtskilliga år tillbaka påginge inom vårt land ett kraftigt, med

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

statsmedel understöd^ arbete för tuberkulosens utrotande ur ladugårdarna,

och tiden syntes nu vara inne att fordra, att den stam, som förklarades

för afvelscentrum, vore i möjligaste måtto fri från tuberkulos. För att

emellertid ej från täflan utesluta ladugårdar, bvilka oaktadt vidtagna

åtgärder ännu ej nått detta mål, och för att nödig hänsyn måtte tagas

till en tillfällig nedgång i en ladugårds en gång uppnådda ståndpunkt

med afseende å tuberkelfribet i de ladugårdar, der arbetet för tuberkulosens

utrotande betraktades såsom afslutadt, ansåge landtbruksstyrelsen,

att i afseende å förevarande omständighet såsom vilkor för rätt

att, deltaga uti ifrågavarande täflingar lämpligen borde bestämmas, att

vid den pröfning med tuberkulin af kreatursbesättningen, som det år,

då täflingarna toge sin början, både egt rum, antalet reaktionsfria djur

skulle hafva visat sig uppgå till minst 70 procent af den anmälda besättningen,

samt att vid den undersökning, som närmast föreginge den

slutliga prisbedömningen, antalet reaktionsfria djur skulle utgöra minst

90 procent, om stammen skulle kunna förklaras för afvelscentrum, och

minst 80 procent, om den skulle kunna tilldelas uppmuntringspris.

Såsom af det föregående framginge, borde enligt landtbruksstyrelsens

åsigt den pröfning, som föreginge prisbedömningen, utsträckas

till minst ett år. Dessa förberedande pröfningar borde öfverlåtas till

särskilda urvalsnämnder, olika för de särskilda raserna, och utsedda för

hvarje hushållningssällskaps område, från hvilket ladugård till täflan

anmäldes. Dessa urvalsnämnder borde hvar och en för sitt område

efter slutade pröfningar hafva att uppgifva, hvilka kreatursstammar inom

området kunde ifrågakomma till afvelscentra eller till erhållande af

uppmuntringspris. Den slutliga prisbedömningen borde deremot öfverlåtas

åt för hela landet gemensamma nämnder, en för hvarje ras, med

uppgift att slutligen föreslå, hvilka af de utaf urvalsnämnderna uppgifna

ladugårdarna skulle förklaras för afvelscentra eller erhålla uppmuntringspris,

samt hos landtbruksstyrelsen göra framställning derom

och i sammanhang dermed föreslå de pris, hvilka i båda fallen borde

tilldelas hvarje stam.

Urvalsnämnderna borde bestå af två utaf vederbörande hushållningssällskap

utsedda ledamöter samt en af landtbruksstyrelsen förorclnad

person, hvilken skulle tjenstgöra inom hela landet såsom ordförande i

samtliga de för samma ras utsedda urvalsnämnder. De nämnder åter,

som hade att verkställa den slutliga prisbedömningen, eller prisnämnderna,

och som, en för hvarje ras, skulle vara gemensamma för hela

landet, borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt utgöras af ordförandena

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i urvalsnämnderna samt ytterligare tvenne af landtbruk sstyrelsen utsedda

personer. Genom att sålunda skilja mellan den lokala bedömningen

eller urvalsbedömningen och den slutliga för hela landet gemensamma

prisbedömningen undvekes de dryga resekostnader, som skulle

uppstå, om sjelfva prisnämnderna skulle förnyade gånger under täflingsåret

besöka alla de i täflingen deltagande ladugårdarna, hvartill komme

den fördelen, att på detta sätt vida lättare skulle kunna finnas lämpliga

personer, som vore villiga att ingå såsom ledamöter i prisnämnderna

och underkasta sig de med ett dylikt uppdrags fullgörande förenade

besvär. Den olägenhet, som kunde tänkas uppstå derigenom, att de

särskilda urvalsnämnderna komme att sins emellan hysa en olika uppfattning

beträffande de egenskaper, som borde förefinnas hos en stam

för att få deltaga i den slutliga täflingen, syntes ej böra tillmätas större

betydelse, då alltid ordföranden i urvalsnämnderna för samma ras tjenstgjorde

inom hela landet och önskvärd enhet i bedömandet härigenom

borde kunna i sagda afseende påräknas. Skulle ordföranden i något

enstaka fall blifva i fråga om bedömandet, huruvida en boskapsstam

borde få deltaga i den slutliga täflingen eller icke, öfverröstad af ortens

representanter i nämnden, kunde med säkerhet antagas, att beslutet i

sådan händelse komme att gå i den riktningen, att stammen i fråga

blefve berättigad deltaga i slutliga täflingen, hvarigenom någon olägenhet

ej kunde anses uppstå, utan följden endast blifva, att prisnämnden finge

besöka ytterligare en eller annan ladugård samt hafva att i fråga om

tilldelande af pris välja mellan ett något ökadt antal boskapsstammar.

Då landets kreatur suppföd are gifvetvis behöfde någon tid att

bereda sig på en täflan af det slag, hvarom här vore fråga, syntes det

landtbruksstyrelsen, att täflingarna ej borde taga sin början förrän

hösten år 1904, då de kunde vara afskräde före 1905 års utgång samt

afvelscenira jemte pris för dessa äfvensom uppmuntringspris hunne

bestämmas före allmänna svenska landtbruksmötet i Norrköping 1906.

Hvad anginge de penningpris, som borde tilldelas de kreatursstammar,

livilka förklarats för afvelscentra, så borde dessa för hvarje

afvelscentrum med lika belopp, som utginge första gången, äfven under

hvart och ett af de fyra derpå följande åren uppbäras samt för de

olika afvelscentra bestämmas i förhållande till den betydelse, hvarje

särskildt sådant kunde anses hafva för landets kreatursafvel. Prisen

borde bestämmas till så höga belopp, att de kunde utgöra en lockelse

för landets kreatursuppfödare att underkasta sig det ganska afsevärda

arbete, som erfordrades såväl för att bilda ett sådant som för att hålla

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

detsamma vid makt. Af detta skäl borde prisen utgå med högst 1,500

kronor och lägst 500 kronor samt uppmuntringsprisen med högst 1,000

kronor och lägst 300 kronor.

Då genom den omständigheten, att en boskapsstam blifvit åt

staten förklarad för afvelscentrum, såväl en fördel beredts åt innehafvaren

af densamma som staten gentemot den landtbrukande allmänheten

iklädt sig en förbindelse att inom kreatursstammen skulle kunna

erhållas afvelsdjur af framstående beskaffenhet, syntes det för staten

vara på samma gång eu såväl rättighet som pligt att fordra, att innehafvaren

af afvelscentrum för ett fortsatt åtnjutande ej mindre af det

åt hans ladugård gifna erkännandet såsom afvelscentrum än äfven

af penningpris lemnade nöjaktig garanti för att hans boskapsstam

alltjemt innehade samma framstående egenskaper, som föranledt densammas

förklarande för afvelscentrum. I sådant afseende ansåge landtbrukstyrelsen,

att det borde fordras:

a) att stammen stode under prisnämndens kontroll samt årligen

undersöktes med tuberkulin,

b) att ett antal tjurar, motsvarande minst Vio af stammens koantal,

årligen uppföddes och försåldes i eu ålder mellan 17s och 2 år,

såvidt prisnämnden ej funne anledning att härifrån särskildt medgifva

befrielse;

c) att alla afvelsdjur, som från kreatursstammen försåldes, skulle

vara af ren ras och reaktionsfria;

d) att inga afvelsdjur från stammen försåldes till utlandet; samt

e) att sådana åtgärder för tuberkulosens utrotande inom kreatursstammen

årligen vidtoges, som berättigade till ompröfning med tuberkulin

på statens bekostnad.

För att emelleriid fri och öppen täflan måtte finnas mellan landets

ladugårdar att kunna blifva förklarade för afvelscentra och sålunda ett

framåtskridande i fråga om dessas beskaffenhet skulle kunna påräknas,

borde diplomen för dessa, livilka diplom syntes böra utfärdas af landtbruksstyrelsen,

icke ställas på all framtid utan endast på viss tid, som

landtbruksstyrelsen ansåge icke böra sättas längre än högst fyra år.

Före utgången af denna tid borde ny allmän täflan ega rum, i

hvilken äfven förutvarande afvelscentra skulle ega rättighet att deltaga.

Af den pröfning af de täflande stammarna, som då anstäldes, komme

att framgå, huruvida nya stammar uppstått, hvilka framför de dåvarande

eller tillika med dessa borde utmärkas såsom afvelscentra.

Kostnaden för inrättandet af här föreslagna afvelscentra ansåge

landtbruksstyrelsen icke böra uteslutande bestridas af statsmedel utan

Bill. till Biksd. Prat. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 10 Käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fördelas mellan staten och hushållningssällskapen på det sätt, att sällskapen

bekostade rese- och traktamentsersättning åt de af sällskapet

utsedda ledamöterna i urvalsnämnderna samt arfvode och reseersättningåt

den kontrollassistent, som skulle tjenstgöra inom hvarje hushållningssällskaps

område och biträda urvalsnämnden vid förefallande behof,

under det att penningpris och öfriga omkostnader borde bestridas af

statsmedel.

Såsom i det föregående framhållits, ansåge landtbruksstyrelsen, att

pristäflingarna borde taga sin början hösten 1904 och pågå under ett

års tid samt prisen vara utdelade före landtbruksmötet i Norrköping

1906. För beräknande af de medel, som erfordrades i och för sagda

angelägenhet intill nämnda tid och derefter under de år, penningprisen

på grund af utgången utaf denna första täflan skulle till afvelscentra

utgå, hade landtbruksstyrelsen, med den kännedom, styrelsen egde om

beskaffenheten af förefintliga boskapsstammar inom landet, tagit i öfvervägande,

hvilka stammar skulle kunna antagas komma i fråga till erhållande

af utmärkelsen att varda förklarade för afvelscentra eller tillerkännas

uppmuntringspris; och hade styrelsen dervid kommit till det

resultat, att för bestridande af de första penningprisen till afvelscentra,

hvilka skulle utbetalas i början af år 1906, skulle erfordras ett belopp

af omkring 15,000 kronor samt för uppmuntringspris vid samma tid

omkring 13,000 kronor eller tillhopa 28,000 kronor. Under åren 1907,

1908, 1909 och 1910, då uppmuntringspris icke skulle utgå, utan endast

pris till afvelscentra, ansåge landtbruksstyrelsen, att eu summa af omkring

15,000 kronor årligen komme att erfordras. För bestridande af

kostnaderna för resor, som ordförandena i urvalsnämnderna äfvensom

prisnämnderna skulle företaga för fullgörande af sina uppdrag i och

för de törsta pristäflingarna, skulle enligt landtbruksstyrelsens beräkning

under åren 1904—1906 åtgå ett sammanlagdt belopp af omkring

6,700 kronor samt kostnaderna för prisnämndernas resor för kontroll

af de utsedda afvelscentra under åren 1906—1909 uppgå till ett årligt

belopp af omkring 2,500 kronor.

Till betäckande af en del af sagda kostnader ansåge landtbruksstyrelsen

afkomsten af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns

förädling, utan att dess kapital till någon del för här ifrågavarande

ändamål behöfde anlitas, sålunda skulle kunna tagas i anspråk, att,

förutom förberörda för afvelscentras bildande erforderliga resekostnader,

för år 1906 till pris för afvelscentra och uppmuntringspris samt för åren

1907—1910 till pris för afvelscentra utaf fondens afkomst skulle kunna

utgå ett belopp af 3,000 kronor för år, så att af andra statsmedel icke

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

skulle behöfva beviljas mera än för år 1906 25,000 kronor och för

hvart och ett af åren 1907 — 1910 12,000 kronor eller för de första

täflingarna sammanlagdt 73,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet

anört, framginge af hvad han i det föregående meddelat, att man i vårt land

sedfan lång tid tillbaka vid arbetet på ladugårdsskötsel^ höjande sökt

bygga på import af framstående afvelsam''. Till en början — särskildt

under midten af förra århundradet — hade staten offrat betydliga belopp

härpå, i det att hela stammar afvelsam- af olika raser då hit importerats,

hvilka derefter såsom stamholländerier utplacerats i olika

landsdelar för att der bilda sådana afvelscentra som dem man nu här

på annan väg, genom att på planmessigt sätt tillvarataga frukterna

af det egna arbetet, ville söka skapa. Om än resultatet af denna uteslutande

med statsmedel bekostade import på grund af flera omständigheter,

såsom ett kanske icke alltid tillräckligt väl afvägdt val af

afvelsam'' och de mer eller mindre ogynsamma förhållanden, under

hvilka de främmande afvelsdjuren här kommit att lefva, icke blifvit det

med ifrågavarande import afsedda, hade man likväl genom densamma

vunnit bland annat en ganska god erfarenhet om, hvilka främmande förädlade

nötkreatursraser bäst lämpade sig för att i vårt land användas.

Sedan visshet härom förvärfvats, hade importen mer och mer öfvergått

till en import af enstaka afvelsdjur, i och för hvilken landets hushållningssällskap

med en offervillighet, värd allt erkännande, beviljat

och fortfarande beviljade betydande anslag.

Af huru stort gagn denna sistnämnda import än varit och huru

välbehöflig den än fortfarande från flera synpunkter sedt kunde anses

vara, syntes det departementschefen dock icke kunna förnekas, att det afvelsarbete,

som på densamma grundades, alltför ofta hade att kämpa mot den

svårigheten, att endast ofullständig kännedom förelåge såväl rörande beskaffenheten

af den hjord, från hvilken afvelsdjuret i fråga utgått, som

ock huruvida detsamma på grund af sin härstamning kunde förutsättas

vara i besittning just af de egenskaper, som köparen genom det dyrt

förvärfvade djuret ville tillföra sin stam. T regel vore det vid afslutaudet

af detta för honom så vigtiga köp endast den ofta vilseledande exteriören,

som finge fälla utslaget.

Det hade till väsentlig del varit för att undanrödja denna med här

ifrågavarande import förbundna olägenhet, som man vid de senast hållna

allmänna svenska landtbruksmötena användt en del af afkastningen af

den genom stamholländeriernas försäljning uppkomna fonden för svenska

hornboskaps- och fårafvelns förädling till särskilda statens hederspris

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för flockar af "till afvel lämpliga, inom landet födda djur från en och

samma ladugårdsbesättning, dervid man genom de bestämmelser, som

för utdelandet af dessa pris blifvit utfärdade, sökt vinna säkerhet för,

att den stam, från hvilken flockarna i fråga blifvit uttagna, verkligen

egde det afvels- och bruksvärde, som kunde göra stammen förtjent af

ett densamma tillerkändt dylikt hederspris. Att emellertid dessa bestämmelser,

huru stränga de än kunde förefalla, icke varit tillfyllestgörande

för att lemna här afsedda säkerhet, framginge af hvad departementschefen

i det föregående anfört, liksom ock att det kräfdes mera

omfattande åtgärder för att skapa afvelsstammar af sådant värde, att

landets jordbrukare från dem verkligen kunde erhålla hvad de för

upparbetande af sin ladugårdsskötsel behöfde.

Detta mål syntes kunna uppnås genom det af landtbruksstyrelsen

utarbetade förslaget till premiering af hela ladugårdsbesättningar,

iör hvilket departementschefen här ofvan redogjort och som särskildt

från den synpunkten syntes honom beaktansvärdt, att det genom den

noggranna pröfning, hvarpå prisbedömningen komme att hvila, stälde

i utsigt att den ofvan antydda med import af utländska afvelsdjur

alltid i viss mån förbundna olägenheten af bristande kännedom om

afvelsdjurets verkliga värde för visst afvelsändamål ej såsom hittills

skulle behöfva göra sig gällande.

Såsom ett ytterligare skäl för vidtagande af åtgärder i här ifrågasatt

rigtning ansåge departementschefen sig särskildt böra framhålla,

hvad som redan i det föregående blifvit påvisadt, nemligen att behofvet

af och efterfrågan på goda afvelsdjur under dessa sista år blifvit

allt större, något hvartill orsaken till väsentlig del vore att söka i det

intresse för nötkreatursafvelns höjande, som stat och hushållningssällskap

genom den med statsmedel understödda nötkreaturspremieringen

väckt till lif, särskildt bland den stora massan af landets mindre jordbrukare.

Och då det nu från skilda håll klagades öfver å ena sidan, att

detta behof icke på önskvärdt sätt kunde inom vårt eget land tillfredsställas

och å andra sidan, att en fortsalt import stälde sig alltför dyrbar,

syntes det departementschefen, att grundade skäl till den förhoppning

förelåge, att stat och hushållningssällskap, som städse med intresse

omfattat alla förslag, hvilka haft till mål höjandet af landets nötboskapsafvel,

äfven skulle vilja för den svenske kreatursegaren undanrödja

anledningen till dessa otvifvelaktigt berättigade klagomål. Vidtoges

ej kraftiga åtgärder i detta syfte vore det att befara, att det nu så

lifaktiga intresset att föra vår ladugårdsskötsel ytterligare framåt lätt

kunde komma att slappas, och att resultatet af de af stat och hushåll
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

ningssällskap gjorda uppoffringarna kunde blifva ett annat än det man

påräknat och nu tyckes vara på god väg att ernå.

Äfven den erfarenhet, som rörande här ifrågavarande åtgärd till

ladugårdskötselns höjande vunnits i Danmark, syntes tala för, att frågan

äfven hos oss borde egnas den uppmärksamhet, som den tvifvelsutan

förtjenade. Enligt hvad departementschefen derifrån inhemta^ hade

anslag af statsmedel till ett belopp af 100,000 kronor årligen under 4

år af danska riksdagen blifvit beviljadt för upprättande af afvelscentra

för nötboskap, hästar, får och svin. Af dessa anslag hade uteslutande

till upprättande af afvelscentra för nötboskap årligen tagits i anspråk

72,000 kronor, dervid så betydelsefulla resultat blifvit uppnådda, att

fortsatta åtgärder i samma rigtning ansetts böra upptagas såsom en

vigtig del i det af danska staten understödda arbetet på nötboskapsafvelns

höjande.

Mot åtgärder, sådana som de här af landtbruksstyrelsen föreslagna,

hvilka afsåge att åt enskilda uppfödare lemna bistånd och stöd i deras

arbete att skapa stammar, om hvilkas afvels- och bruksvärde fullt pålitlig

visshet förelåge, och från hvilka goda afvelsdjur med förmåga att på sin

afkomma öfverföra moderstammens karakteristiska egenskaper kunde

spridas i allt vidsträcktare kretsar, skulle möjligen kunna invändas, att

redan den omständigheten, att egaren till eu dylik stam alltid borde kunna

påräkna god afsättning af afvelsdjur till höga pris, borde vara tillräcklig

för att sporra hvarje djuruppfödare att arbeta sig fram till detta

mål. Erfarenheten hade emellertid lagt i dagen, att målet icke alltid härigenom

nåddes, och orsaken dertill vore icke svår att påvisa; i främsta rummet

läge den deri, att förmågan att skapa en framstående afvelsstam

icke vore hvarje djuruppfödare gifven, och der denna förmåga funnes,

saknades ofta de ekonomiska resurser, som här vore nödvändiga och som,

om verket skulle krönas med önskvärd framgång, icke finge vara alltför

obetydliga. Detta erforderliga ekonomiska stöd kunde staten lemna dels

direkt genom större eller mindre anslag till den deraf förtjent^, dels

indirekt genom att underlätta den afsättning af afvelsdjur, som åt

honom skulle återbörda åtminstone en del af de kostnader, han på

stammens skapande nedlagt, och som skulle sätta honom i stånd att

utan alltför stora nya uppoffringar vidmakthålla dess afvelsvärde. Det

syntes departementschefen att staten bär hade så mycket större anledning

att hjelpande träda emellan, som hvarje egare af en god afvelsstam genom

densamma i mycket hög grad gagnade det allmänna, något hvarpå

mångfaldiga, de mest påtagliga bevis kunde anföras.

Det sätt, hvarpå lijelpen i enlighet med här föreliggande förslag

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle komma att lemnas, syntes erbjuda fördelar utöfver den närmast

afsedda, livilka vore väl förtjenta att beaktas. Genom anordnandet

af de föreslagna offentliga täflingarna lockade man fram och finge reda på

de framstående uppfödare, som funnes i landets olika delar, dessas

arbete pröfvades och granskades på ett sätt, livilket blefve så väl dem

sjelfva som den stora allmänheten till afsevärd nytta och god vägledning

icke minst genom att den jemförelse, som uppdroges mellan de täflandes

olika arbetsmetoder, osökt rigtade uppmärksamheten på åtskilligt af

intresse, hvilket utan denna pröfning kommit att förblifva obeaktadt.

Dertill komme att, då statsanslaget under oafbruten kontroll uppburits

ett visst antal år, den, som lyckats tillkämpa sig detsamma, måste, för

att allt framgent få behålla det, underkasta sig ny täflan och pröfning

med de djuruppfödare, Indika under mellantiden arbetat på att så bringa

upp sina stammars afvelsvärde, att äfven dessa i sin tur skulle kunna erkännas

såsom af staten understödda afvelscentra. Det helas planläggning vore

sådan, att det icke endast beredde allmänheten tillgång till goda afvelsdjur

utan äfven i andra hänseenden borde kunna verka fördelaktigt på

utvecklingen och främjandet af landets ladugårdsskötsel i stort sedt.

De af landtbruksstyrelsen angifna grunderna för här ifrågavarande

täflingar och prisbelöning syntes departementschefen i hufvudsak väl afvägd

och eg a goda förutsättningar att kunna föra till det med dem afsedda

målet. Ifrågasättas kunde emellertid, om icke den af landtbruksstyrelsen

föreslagna, af urvalsnämnderna ledda pröfningen lämpligen skulle

kunna utsträckas till två år, i hvilket fall den skulle komma att taga

sin början hösten 1903 i stället för, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit,

hösten 1904. Härigenom vunnes, dels att tillfälliga rubbningar, såsom

en öfvergående sjukdomsopidemi e. d., icke skulle kunna utesluta eu

framstående afvelsstam från erhållande af pris eller verka så missledande

på bedömningen, som genom en endast ettårig pröfningstid

skulle kunna blifva fallet, dels att det slutliga åtgörande! under

alla förhållanden komme att hvila på eu väsentligt mycket grundligare

och tillförlitligare pröfning, något som man kunde hafva rätt att

fordra, då på grund af densamma ett årligt statsunderstöd af ända till

1,500 kronor kunde tillerkännas en eller flera af de täflande ladugårdarna.

Dertill komme ytterligare, dels att denna pröfning vore af så stor nytta

för egaren till den täflande ladugården, att det för honom måste anses

som en gifven fördel, att pröfningstiden utsträcktes till två år, dels att

några ökade kostnader till nämnvärdt belopp härigenom icke komme

att drabba statskassan. Don något större ökning i kost naderna, som

genom pröfningstidens förlängning skulle vållas hushållningssällskapen,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

uppvägdes till fullo af den nytta för de täflande och dermed ock för

allmänheten, som denna förlängning obestridligen skulle medföra.

En förändring i landtbruksstyrelsens förslag, sådan som den af

departementschefen här ifrågasatta, komme att kräfva en sänkning i den

af landtbruksstyrelsen för rättighet att i täflingarna deltaga föreslagna

procentsiffran på reaktionsfria djur, enär, om densamma bibehölles, en

eller annan afvelsstam lätt skulle kunna blifva från täflingarna utestängd

på grund af att arbetet på tuberkulosens utrotande inom densamma

hösten 1903 icke så långt fortskridit, att stammen då uppfylde det af

landtbruksstyrelsen föreslagna vilkoret. Dermed följde emellertid icke,

att någon som helst förändring behöfde vidtagas i de af landtbruksstyrelsen

uppstälda krafven på en reaktionsfrihet af 80 eller 90 procent

för erhållande af de föreslagna belöningarna.

Vidare syntes det af landtbruksstyrelsen angifna vilkoret för

att en ladugårdsbesättniug skulle kunna erkännas såsom afvelscentrum,

nämligen att ett antal tjurar, motsvarande minst V10 af stammens

koantal, årligen skulle uppfödas och försäljas i en ålder mellan 1V2 och

2 år, väl betungande.

Landtbruksstyrelsen medgåfve visserligen prisnämnden rättighet

att derifrån bevilja befrielse, för så vidt den dertill funne anledning, men

denna befrielse borde naturligtvis, om vilkoret funnes föreskrifvet, endast

undantagsvis få förekomma. Då det emellertid å ena sidan alltid måste

ställa sig ganska dyrt för en ladugårdsegare att underhålla det erforderliga

antalet ungtjurar till uppnådda 1 V2 år, och då det å andra sidan

för eu eventuel köpare ofta kunde vara önskvärdt att erhålla ungtjurar

redan vid en ålder,, af 1—1 Va år och kanske derunder, bland annat

på grund af att de vid nämnda ålder stälde sig billigare, syntes

ofvan angifna åldersgräns kunna sänkas åtminstone till 1 år, detta så

mycket mera, som departementschefen ansåge, att man, för att hindra

att ungtjurar af mindre god beskaffenhet spredes från ett af staten

understödt afvelscentrum, måste föreskrifva, att de tjurar, som derifrån

utsläpptes, skulle vara besigtigade och godkända af prisnämnden. En

dylik föreskrift måste gifvetvis tvinga egaren af ett afvelscentrum att,

för uppfyllande af här om ordade vilkor, föda upp och till fylda 1 Va år

behålla ett väsentligt mycket större antal än det angifna Vio af stammens

koantal.

På sätt i det föregående blifvit omförmäldt, användes afkastningen

från fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling för

närvarande till bederspris vid de allmänna svenska landtbruksmötena

såväl för framstående ladugårdar som för schäferier, hvilka bestode af

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sins emellan likartade, inom landet uppfödda ock med hänseende till

det ändamål, för hvilket de underhölles, utmärkta och prisgilla fårraser.

Om än för den svenska fårafveln behof af detta understöd för

visso fortfarande måste anses förefinnas, ansåge departementschefen likväl

bildandet och upprätthållandet af afvelscentra för nötboskap vara af så

afgjordt större betydelse, att han icke tvekade att förorda, det fondens

afkastning tillsvidare odeladt för sistnämnda ändamål användes.

Departementschefen ansåge, att så mycket större anledning dertill förefunnes,

som fårafvelns idkare fortfarande såsom hittills vore i tillfälle

att af fondens kapitaltillgång erhålla låneunderstöd vid inköp af afvelsdjur

och sålunda i detta afseende kunde draga samma fördel af densamma

som uppfödare af nötboskap.

Mot den af landtbruksstyrelsen gjorda beräkningen af de för här

ifrågavarande tätlingar och prisbelöningar erforderliga beloppen hade

departementschefen icke något att erinra, utan funne han dessa belopp

säkerligen komma att knifvas för att det med dem afsedda ändamålet

på ett för vår ladugårdsskötsel gagnande sätt skulle kunna uppnås.

Då vidare fondens för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling

kapitaltillgång, enligt från statskontoret lemnad uppgift, den 31

december nästlidna år uppgått till 143,085 kronor 79 öre, ansåge

departementschefen, att fondens afkastning, äfven om pröfningstiden

skulle komma att utsträckas till två år, borde vara tillräcklig icke

endast till de erforderliga resekostnadernas gäldande, hvilka under denna

förutsättning komme att uppgå till omkring 20,600 kronor, utan äfven

att deraf för år 1906 till pris för afvelscentra och uppmuntringspris

samt för åren 1907—1910 till pris för afvelscentra borde kunna utgå ett

belopp af 3,000 kronor för år. Af andra statsmedel skulle sålunda för

ändamålet komma att kräfvas ett belopp af sammanlagdt 73,000 kronor.

Då emellertid, för att täflan om prisen skulle kunna utlysas, redan

vid tiden härför visshet måste föreligga, att hela det penningbelopp,

som erfordrades för såväl de första prisen som de årliga pris, hvilka

under derpå följande fyra år borde till afvelscentra utgå, skulle blifva beviljadt,

syntes det vara nödvändigt, att denna fråga redan nu förelädes

Riksdagen till pröfning; och ansåge departementschefen sig böra

förorda, att den summa, 73,000 kronor, som enligt det föregående

skulle behöfva af Riksdagen för ändamålet anvisas, fördelades på åren

1903—1910 sålunda, att uti riksstaten för hvart och ett af åren

1903—1909 härför upptoges ett belopp af 9,000 kronor och uti staten

för 1910 återstående 10,000 kronor.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

Bildandet och upprätthållandet, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, af

afvelscenlra för nötboskap anser utskottet komma att främja den inhemska

boskapsskötseln; och utskottet vill derför förorda, att de för

detta ändamål erforderliga medel varda af Riksdagen beviljade. Det

sätt, på hvilket denna angelägenhet, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, kommer att ordnas, synes utskottet vara välbetänkt. I nedannämnda

har dock utskottet funnit anledning till erinran. För att

kunna godkännas såsom afvelscenlra få nemligen enligt det föreliggande

förslaget boskapsstammarne icke vara af annan ren ras än fjellras,

ayreshire-ras och svartbrokig låglandsras. Utskottet har emellertid

trott sig finna korthorn srasen vara af sådan betydelse för den svenska

boskapsafveln, att denna ras bör upptagas bland dem, inom hvilka

afvelscentra få bildas. Tillika har utskottet velat erinra, att det ifrågasatta

antalet af 25 kor för att en stam, med undantag hvad anginge

fjellrasen, må vara berättigad att deltaga i täflan, synes alltför stort, i

anledning hvaraf och på det att tillfälle till nämnda deltagande må kunna utsträckas

till flera kreatursuppfödare, berörda antal torde böra nedsättas till 10.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1903 anvisa

ett anslag af 9,000 kronor såsom bidrag till

bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap

enligt de i statsrådsprotokollet öfverjordbruksärenden

den 11 januari 1902 omförmäldahufvudgrunder

med de i dem af utskottet här ofvan angifna jemkningar.

Befrämjande af husslöjden.

22:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit,

får ul skottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903

anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna

egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor,

eller tillhopa 3,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Ang. anslag

till en andre

instruktör

i husslöjd.

[22.]

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till ett

armeradt

ångfartygs

stationerande

för ordning

och skydd

vid fisket.

[23.]

Fiskerinäringens understöd.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till stationerande

jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt

ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid

fiskets bedrifvande, å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 25,000

kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande förevarande

ärende erinrat, hurusom Riksdagen för hvart och efi af åren

1900—1902 i anledning af Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, till

stationerande jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af

ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster, för åstadkommande af ordning

och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat anvisat ett belopp af

25,000 kronor.

Beträffande de för år 1901 anvisade medlens användning har

departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t, efter att den 26 februari

1901 hafva befalt, att kanonbåten Svensksund skulle utrustas för att

från tid, som framdeles skulle komma att bestämmas, öfvervaka ordningen

vid fiskeplatser å rikets kuster, den 15 derpåföljde mars förordnat,

att bevakningstiden skulle omfatta månaderna juni—oktober,

hvilken tid emellertid, sedan för Kongl. Maj:t anmäldt blifvit, att, enligt

af marinförvaltningen till sjöförsvarsdepartementet lernnad uppgift, den

på månaderna juni—augusti belöpande kostnaden för expeditionen jemte

kostnaden för fartygets utrustning för expeditionen uppgått till sammanlagdt

16,447 kronor 99 öre, den 27 september 1901 blifvit inskränkt

derhän, att kanonbåten den 8 derpåföljde oktober skulle anträda återfärden

till Karlskrona.

Uti den 20 november 1901 afgifven generalrapport öfver nämnda

expedition hade chefen å kanonbåten Svensksund å nyo framhållit sin

föregående år uttalade åsigt om behofvet af en hela året omfattande

bevakning för fisket vid rikets vestra kust.

Tillika hade kommerskollegium och landtbruksstyrelsen uti den

14 december 1901 afgifvet utlåtande rörande användningen af de för

innevarande år för ifrågavarande ändamål anvisade medel, likasom tillförene,

uttalat önskvärdheten, att bevakningstjensten uppehölles under

hela den tid af året, april—oktober månader, då icke motsvarande bevakningstjenst,

såsom fallet vant under en följd af år, på grund af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1B1

annat Kong], Maj:ts föranstaltande uppehölles genom kanonbåten Svensksund.

De upprepade uttalanden för expeditionstidens utsträckning, som

sålunda från skilda håll förekommit, syntes gifva det bästa vittnesbörd

om att de medelst ifrågavarande anslag bekostade expeditionerna medfört

åsyftadt gagn för fisket; och hade, enligt hvad departementschefen

inhemtat, de klagomål, som förut ofta från fiskeribefolkningens vid

vestkusten sida förekommit öfver utländska trawlfiskares intrång på

det svenska sjöterritoriet, numera upphört.

På grund häraf ansåge departementschefen ock, att det icke borde

ifrågakomma annat än att sådana bevakningsexpeditioner fortfarande

anordnades.

I detta sammanhang bär departementschefen framhållit, hurusom det

för bevakningen utstationerade fartyget syntes kunna, på samma gång det

fylde denna sin hufvudsakliga uppgift, på ett verksamt och ändamålsenligt

sätt bidraga till lösningen af en annan vigtig fråga. Det tillkomme

enligt det program, som blifvit uppgjordt för den internationella undersökning,

i hydrografiskt och biologiskt hänseende, af Atlantiska oceanens

nordliga del samt Nordsjön och Östersjön, i fiskeriernas intresse, hvartill

initiativet från Sverige utgått, Sverige att utföra en del undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven. Vid uppgörandet af de kostnadsberäkningar

rörande dessa undersökningar, som legat till grund för af

Kongl. Maj:t hos Riksdagen gjorda framställningar om anslag till

samma undersökningar, hade förutsatts, att för dem erforderligt fartyg

skulle få utan särskild kostnad disponeras; och hade till följd af Kongl.

Maj:ts särskilda medgifvanden kanonbåten Svensksund under senaste

bevakningsexpedition fått för dessa, under nästiidna år påbörjade undersökningar

användas. Enligt hvad kanonbåtens chef uti ofvannämnda

generalrapport vitsordat, hade någon olägenhet icke uppstått genom fartygets

begagnande för detta ändamål. Under förutsättning att en del

förändringar uti Svensksunds utrustning, för hvilkas utförande departementschefen

hade för afsigt att nu föreslå Kongl. Maj:t att hos Riksdagen

äska medel, blefve vidtagna, ansåge departementschefen ock

synnerligen lämpligt, att kanonbåten under bevakningsexpeditionerna

fortfarande blefve använd jemväl för nämnda undersökningar, och vore

detta ett ytterligare stöd för nu ifrågavarande anslagskraf.

I fråga om det belopp, som borde af Riksdagen äskas, ansåge

departementschefen, att, då bevakningstiden, som år 1900 varit 3 V2

månader och år 1901 öfver 4 månader, äfven med anslagets nuvarande

belopp kunde väsentligen utsträckas, derest, såsom Kongl. Maj:t redan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

anslag till

hydrograiiskbiologiska

undersökningar

af de

Sverige omgifvande

hafven.

r24.]

förordnat beträffande kanonbåten Skaguls expedition för ifrågavarande

ändamål år 1900, proviantkostnaden finge utgå af femte hufvudtitelns

förslagsanslag till naturaunderkåll, anledning för närvarande saknades

att föreslå någon ändring uti nu utgående anslag, utan hemstälde lian,

efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, att Kongl. Maj:t

måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till stationerande jemväl under

annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt

ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande

af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra

stat för 1903 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

24:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till utförande

af hydrograjisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1903 bevilja

dels till omkostnader för tiden från och med den 1

maj 1903 till och med den 30 april 1904 ............ kronor 19,200: —

dels ock. till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationel hydrografisk-biologisk

centralanstalt med laboratorium för samma tid...... „ 5,100: —

tillhopa kronor 24,300: —.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom Riksdagen till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven, i enlighet

med de grunder, som af chefen för civildepartementet framlagts uti det

vid Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 till 1900 års Riksdag fogade protokoll

öfver civilärenden den 23 februari 1900, på extra stat för hvartdera

af åren 1901 och 1902 beviljat medel, nemligen:

för år 1901:

dels till kostnader för en gång ..................................... kronor 19,000: —

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj

1901 till och med den 30 april 1902 .................... „ 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för sistnämnda tid ...... „ 5,100: —

tillhopa kronor 43,300: —

I

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

och för år 1902:

dels för omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1902 till och

med den 30 april 1903 ....................kronor 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för samma tid ,, 5,100: —

tillhopa kronor 24,300: —

I fråga om användningen af det för år 1901 anvisade anslaget

hade Kongl. Maj:t, utom beträffande det till centralanstalten anvisade

beloppet, fattat beslut, i det Kongl. Magt, som den 25

januari 1901 tillsatt en styrelse under benämning af »Svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen)) med uppdrag att leda Sveriges deltagande

i internationella hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige

omgifvande hafven, den 8 mars 1901 faststält stat för kommissionen

för tiden 1 maj 1901—30 april 1902 i full öfverensstämmelse med den

uti ofvannämnda protokoll öfver civilärenden intagna förslagsberäkning

och dervid tillika till kommissionens förfogande stält ej mindre det till

kostnader för nämnda tid afsedda belopp, än äfven ofvannämnda till

kostnader för en gång anvisade belopp. Såsom departementschefen

redan under nästföregående punkt haft tillfälle omnämna, hade jemväl

undersökningarna under nästlidna år tagit sin början.

Den 8 mars 1901 hade Kongl. Maj:t faststält instruktion för kommissionen,

enligt hvilken det ålåge denna, bland annat, att före den 1

april hvarje år till Kongl. Maj:t ingifva förslag till plan för Sveriges

deltagande i internationella hydrografisk-biologiska undersökningar för

tiden från och med den 1 derpå följande maj till och med den 30 april

påföljande år, äfvensom förslag till utgiftsstat för kommissionen för

samma tid. Frågan om dispositionen af det för innevarande år för ifrågavarande

ändamål anvisade anslagsbeloppet har till följd deraf ännu icke

förevarit.

Beträffande det af Riksdagen för år 1901 anvisade beloppet, 5,100

kronor, till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för eu internationel

centralanstalt med laboratorium, hade något beslut om dispositionen af

detsamma icke kunnat fattas, enär slutlig öfverenskommelse i fråga

om berörda anstalt ännu icke träffats mellan de intresserade makterna.

Vid en konferens, som under maj månad 1901 afhållits i Kristiania och

vid hvilken tillstädesvarit delegerade för Sverige, Norge, Danmark, Tyskland,

Ryssland, Finland, Storbritannien och Irland, Nederländerna samt

Belgien, hade nemligen frågan om platsen för centralanstalten lemnats

öppen till framtida underhandling, hvilken ännu icke ledt till något

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

definitivt resultat. Ifrågavarande anslagsbelopp komme derför ock

att i sin helhet eller åtminstone till allra största delen till statsverket

inbesparas.

De beslut, som fattats vid berörda sammanträde i Kristiania och

som i allt väsentligt sammanfölle med dem, som fattats vid konferensen

i Stockholm i juni" 1899, hade af Kongl. Maj:t för Sveriges del biträdts,

att bringas till verkställighet i den mån derför erforderliga penningmedel

af Riksdagen beviljades. Jemväl norska, danska, tyska, ryska,

nederländska och belgiska regeringarne hade förklarat sig benägna för

anslutning till de i Kristiania fattade besluten.

På grund af den ståndpunkt, på hvilken frågan sålunda nu stode,

hade departementschefen icke någon anledning föreslå någon ändring i de

till täckande af de årliga kostnaderna hittills beviljade beloppen.

Såsom i statsrådsprotokollet omförmäles, hafva de vid konferensen

i Kristiania representerade länderna förklarat sig benägna för anslutning

till de derstädes fattade besluten, och hafva, för så vidt utskottet varit

i tillfälle inhemta, de olika länderna förbundit sig att för ändamålet

lemna följande bidrag, nemligen England årligen under två år 925

pund sterling, Ryssland under åren 1902 och 1903 11,300 rubel,

Tyskland årligen under fem år 25,263 mark, Finland 5,100 kronor samt

Norge likaledes 5,100 kronor, hvarjemte detta land förklarat sig vilja,

under förutsättning att endera af eller båda de föreslagna centralanstalterna

komme att förläggas i Norge, lemna ett extra anslag af 10,000

kronor. I Nederländerna lärer representationen redan hafva beviljat de

nödiga anslagsmedlen, om hvilkas storlek utskottet dock icke kunnat

erhålla upplysning; och lärer Danmarks beslut i ärendet vara att förvänta

under våren innevarande år.

Enligt hvad utskottet vidare inhemtat lära, då den beslutade centralanstalten

ännu icke blifvit inrättad, de till densamma för föregående

år anvisade medel hafva till statsverket återgått.

Då utskottet icke liaft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, till utförande af hydografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1903 bevilja:

a) för omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1903 till och med den 30 april 1904 19,200

kronor; samt

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationel

an stalt med laboratorium för samma tid 5,100 kronor;

eller sålunda tillhopa 24,300 kronor.

25:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till vidtagande

af i statsrådsprotokollet närmare angifna ändringar uti kanonbåten

Svensksunds utrustning, på extra stat för år 1903 anvisa eif belopp

af 3,100 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att redan innevarande

år förskjuta beloppet af tillgängliga medel.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom kanonbåten Svensksund vid flera särskilda tillfällen

med Kongl. Maj:ts begifvande under bevakningstjenst vid rikets kuster

för åstadkommande af ordning och skydd vid fisket biträdt vid hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven,

något som nödvändiggjorts deraf, att ett för sådant ändamål särskild!

anskaffad! fartyg icke funnes.

Redan uti skrifvelse den 14 oktober 1899 hade visserligen Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län gjort framställning

om vidtagande af åtgärder för anskaffande af ett nytt armeradt ångfartyg,

lämpadt för utförande så väl af bevakningstjenst vid rikets

kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande

som af hydrografisk-biologiska undersökningar, och, sedan kommerskollegium

häröfver afgifvit ett tillstyrkande utlåtande, hade från sjöförsvarsdepartementet

öfverlemnats en genom detta departements försorg,

på anmodan, utarbetad ritning till ett dylikt fartyg, hvarför anskaffningskostnaden

beräknats till ett belopp af 281,000 kronor; men då, om än

önskvärd! syntes, att. ett särskild! för ifrågavarande ändamål anskaffadt

fartyg funnes att tillgå för bevakningstjensten och de hydrografiska

undersökningarna, hade departementschefen dock icke ansett behofvet

deraf så trängande, att icke försök först borde göras med användande

af redan befintlig, kronan tillhörig fartygsmateriel. Den erfarenhet,

som hittills vunnits, hade icke heller ådagalagt nödvändigheten af att

särskild!, fartyg anskaffades, utan tvärtom gifvit vid handen, att kanonbåten

Svensksund rätt väl lämpade sig för kombinerade bevaknings- och undersökningsexpeditioner.

Sålunda hade uti den af departementschefen under

punkt 23:o här ofvan omnämnda generalrapport öfver 1901 års sommarexpedition

med Svensksund kanonbåtens chef i fråga om fartygets användningvid

hydrografisk-biologiska undersökningar anfört, bland annat, att kanon
-

Ang. anslag

till ändringar

i kanonbåten

Svensksunds

utrustning.

[25.]

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

båten syntes för dessa arbeten synnerligen lämplig, dock att några

smärre förändringar å däck fordrades för att underlätta arbetena,

livilka förändringar emellertid ej på något sätt syntes komma att inverka

störande på fartygets egenskaper, utseende eller användning i öfrigt.

Uti skrifvelse den 9 oktober 1901 hade nu också svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen — efter hemställan, alt Kongl. Maj:t

måtte för de undersökningsarbeten af de Sverige omgifvande hafven,

som ålåge kommissionen, till dennas förfogande ställa ett lämpligt

ångfartyg vid de tider af året, då den internationella undersökningens

terminer infölle, nemligen i februari, maj, augusti och november —- i första rummet framhållit önskvärdheten af att med det snaraste ett

nytt fartyg byggdes, och derefter anhållit, att, intill dess sådant kunde

ske, Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för, att kanonbåten Svensksund

finge medverka vid undersökningarna samt att å densammas utrustning

finge vidtagas vissa mindre förändringar i enlighet med en vid skrifvelsen

fogad promemoria, deruti föreslagits:

1) att relings- och däcksstöttorna mellan båda davittarne å

båda sidorna eller åtminstone å styrbords sida skulle göras flyttbara

så att trawlar och större fiske-apparater kunde upptagas utan hinder

af räcket och stöttorna;

2) att kanonbåten försåges med en »maskinbåt» i stället för ängslig,

hvilken vore mindre användbar;

3) att en 500 meter lång ståltrådstross jemte rulle anskaffades;

4) att några stora jernbleck, dels fasta, dels lösa, anskaffades, samt

5) att en liten elektrisk winch för upphalning af de hydrografiska

apparaterna anskaffades.

Efter det departementschefen uti skrifvelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet

anhållit om dennes medverkan för utredning af frågan, under

hvilka förutsättningar de uti ofvannämnda promemoria upptagna förändringar

läte sig verkställa, äfvensom kostnaderna för desamma, hade

bemälde chef med skrifvelse den 10 december 1901 öfverlemnat eu af

marinförvaltningen verkstäld utredning i ämnet, beträffande hvilken nämnde

departementschef förklarat sig icke hafva något att erinra eller tillägga.

Marinförvaltningen hade till frågans utredning anfört följande:

Räcket på kanonbåtens däck kunde utan svårighet göras losstagbart

mellan de stöttor, som uppbure bryggorna. Mot öfriga i ofvan berörda

promemoria föreslagna förändringar beträffande utrustningen syntes intet

vara att erinra.

Beträffande kostnaderna för här ifrågakomna arbeten och anskaffa

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

137

ningar, hade dessa i enlighet med i marinförvaltningens ingeniörsafdelning

nppgjordt kostnadsförslag beräknats att uppgå till

för ändring af relings- och däcksstöttorna .............. kronor

,, en “maskinbåtu .......................................................... ,,

,, 2V2 “ ståltross, 500 meter lång, med rulle ......... „

,, nödiga jernbleck, förslagsvis ................................... ,,

„ en elektrisk winch, cirka........................................... „

„ transporter, cirka ........................................................... ,,

eller till

Då emellertid dessa arbeten och

400

4,400

1,200

200

1,200

100

sammanlagdt

kronor

7,500:—

anskaffningar icke afsåge något

flottans ändamål, syntes icke under femte hnfvndtiteln anvisade medel

böra för kostnadernas bestridande användas.

Den af svenska hydrografisk-biologiska kommissionen nu gjorda

framställning afsåge visserligen i främsta rummet anskaffandet af ett nytt

fartyg, men då departementschefen, såsom af hvad han ofvan anfört framginge,

fortfarande hölle före, att de härmed förenade afsevärda kostnader

borde i det längsta undvikas, funne han sig äfven nu sakna tillräcklig

anledning att tillstyrka framställning till Riksdagen i sådant syfte.

Deremot vore det tydligen oundgängligen nödigt att, om ett flottans

fartyg skulle kunna för de hydrografisk-biologiska undersökningarna med

fördel användas, detsamma snarast möjligt försåges med sådan utrustning,

att det blefve för ändamålet fullt användbart. Mot de utaf kommissionen

i detta afseende föreslagna arbeten och anskaffningar hade departementschefen

intet annat att erinra, än att behofvet af kanonbåtens förseende

med en “maskinbåt“, hvarmed åsyftades en för eldning med petroleum

afsedd båt, i stället för den dertill hörande ångslup, icke syntes

nöjaktigt ådagalagdt. Enligt hvad departementschefen inhemtat skulle

nemligen förnämsta fördelen af detta utbyte vara, att en båt, som eldades

med petroleum, kunde något fortare uppeldas och derför hastigare komma

till användning, än en sådan ångslup, som nu funnes å Svensksund, men

syntes häruti icke ligga tillräcklig anledning till den utgift å 4,400

kronor, hvarom här vore fråga. Emot de beräknade kostnaderna för

öfriga föreslagna ändringar i kanonbåtens utrustning hade departementschefen

intet att erinra, och komme, enligt hvad från sakkunnigt håll vitsordats,

desamma icke att i någon mån inverka störande på kanonbåtens

egenskap af krigsfartyg.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till vidtagande af här ofvan

närmare angifna ändringar uti kanonbåten Svensksunds

Bih, till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. höjning

af fonden för

fiskerinäringens

befrämjande.

[26.]

utrustning, på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp

af 3,100 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att redan

under innevarande år förskjuta beloppet af tillgängliga

medel.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjande af

fonden för fiskerinäringens befrämjande, bevilja ett anslag af 500,000

kronor och deraf på extra stat för år 1903 anvisa 200,000 kronor, med

rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom Riksdagen med föranledande

af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning år 1891 beviljat

ett anslag af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens

befrämjande, från hvilken fond, i mån af tillgång och på

vissa af Riksdagen angifna vilkor, lån finge tilldelas landsting eller

hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlemna låneunderstöd

för anskaffande af fiskebåtar och fiskeredskap eller för anläggande af

smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter.

Riksdagen hade dervid tillika medgifvit, att inflytande räntor å de från

fonden utlemnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans med

dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål.

Kong!. Maj:t både derefter den 3 juni 1892 utfärdat kungörelse angående

bildandet af omförmälda fond, uti hvilken kungörelse föreskrifvits,

bland annat, att af hushållningssällskap eller landsting gjord

framställning om lån från ifrågavarande fond, hvilken framställning

borde ingifvas, för Göteborgs och Bohus län samt Hallands län till

Kong!. Majds befallningshafvande i samma län samt för rikets öfriga

län till landtbruksstyrelsen, skulle underställas Kongl. Maj ds pröfning;

att från fonden beviljadt lån skulle utbetalas emot hushållningssällskapets

eller landstingets förskrifning derå; samt att tiden för amortering

af sådant lån, hvarå skulle erläggas 3 procent årlig ränta, skulle

utgöra 8 år.

I fråga om amorteringstiden hade sedermera genom kungörelsen

den 19 maj 1893 skett den förändring, att lån kunde erhållas äfven

med kortare återbetalningstid än 8 år.

Med anledning af uti särskilda motioner till 1899 års Riksdagväckta

förslag om höjning af ifrågavarande fond, hvarigenom, bland

annat, skulle möjliggöras, att lån för det med fonden afsedda ändamål

ktmde beviljas fiskare till högre belopp, än som dittills förekommit,

samt om lindring i visst fall af lånevilkoren, hade Riksdagen för höjande

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

af berörda fond å extra stat för år 1900 beviljat ett anslag af 100,000

kronor, hvarjemte Riksdagen för sin del besluta de ändringar i gällande

vilkor för Iåns erhållande ur fonden, att tiden för lånens amortering:

bestämts till högst 10 år och att räntefrihet medgifvits för första året,

under hvilket lånet innehades. 1 samband dermed hade Riksdagen uttalat

det önskemål, att förenkling i sjelfva sättet för låneansökningarnas

behandling och lånens utbekommande måtte åstadkommas, i syfte att

lånen måtte kunna med mindre tidsutdrägt än nu vore fallet till vederbörande

utbetalas.

På grund af Riksdagens förenämnda beslut och i samband dermed

gjorda uttalande hade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 8 februari

1900 funnit godt att, med upphäfvande af kungörelserna den 3 juni

1892 och den 19 maj 1893, förordna, hufvudsakligen: att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län och Hallands län samt

landtbruksstyrelsen skulle ega att, efter pröfning af hos dem af

vederbörande hushållningssällskap eller landsting gjorda framställningar

om lån från ifrågavarande fond, inom det belopp, hvaröfver,

enligt hvad särskildt bestämdes, eu hvar af dessa myndigheter egde

för ändamålet förfoga, bevilja hushållningssällskapet eller landstinget

lån från fonden; att från fonden beviljadt lån skulle återbetalas inom

högst tio år; att räntefrihet skulle åtnjutas för första året, under hvilket

lånet innehades; samt att låneunderstöd, som af hushållningssällskap eller

landsting meddelades, finge utgöra högst 10,000 kronor. Enligt kongl.

bref den 8 februari 1900 hade föreskrifvits, bland annat, att af ifrågavarande

fond finge tills vidare intill slutet af år 1900 tagas i anspråk,

af Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för

detta län 60 procent, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

län för detta län 15 procent samt af landtbruksstyrelsen för öfriga län

25 procent, deri inberäknade de belopp, för hvilka låntagare inom de

särskilda kretsarna redan svarade.

Sedan 1900 års Riksdag med anledning af derom inom Riksdagen

väckt förslag på extra stat för år 1901 anvisat ytterligare 100,000 kronor

för höjande af berörda fond, hade Kongl. Majd genom bref den 8

mars 1901 sålunda bestämt fondens fördelning intill slutet af sistnämnda

år, att deraf finge tagas i anspråk, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län för detta län 80 procent,

af Kongl. Maj ds befallningshafvande i Hallands län för detta

län 10 procent samt af landtbruksstyrelsen för öfriga län 10 procent,

deri inberäknade de belopp, för hvilka låntagare inom de särskilda kretsarna

redan svarade; och hade Kongl. Maj:t den 31 december 1901

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bestämt enahanda fördelning af fonden för tiden intill utgången af år

1902.

Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län med skrifvelse af den 12

november 1901 öfverlemnad skrift, hade nu nämnda läns landsting,

med förmälan att för Göteborgs och Bohus län från ifrågavarande

fond förmedlats lån till en början af länets hushållningssällskap

och derefter alltsedan år 1894 af länets landsting genom dess förvaltningsutskott

i enlighet med beslut, som af landstinget fattats sistnämnda

år samt åren 1896, 1899, 1900 och 1901, vidare anfört: Den låne
förmedling,

som år 1894 af landstinget beslutats, hade begränsats till

25,000 kronor. Sedan förvaltningsutskottet offentliggjort kungörelse om

lånen, hade 20 ansökningar inkommit å tillhopa 32,300 kronor, af hvilka

14 beviljats med sammanlagdt lånebelopp af 24,800 kronor. Vid 1896

års lån, som af landstinget faststälts till högst 20,000 kronor, hade ansökningar

ingifvits till sammanlagdt belopp af 47,300 kronor af 34 sökande,

af hvilka 29 erhållit lån, dock endast till hälften af sökta beloppen med

tillhopa 20,000 kronor. Vid båda dessa låneförmedlingar hade såsom

maximibelopp för lån till anskaffande af fiskebåtar faststälts 2,000 kronor

och för anskaffande af redskap 1,000 kronor, hvarjemte tiderna för

lånens amortering bestämts, för det förra ändamålet till 5 och för det

senare till 3 år. Sedan landstinget år 1899 gifvit förvaltningsutskottet

uppdrag att förmedla lån från fonden till belopp af ytterligare 75,000

kronor, hade utskottet, med bibehållande af amorteringstiderna, fastställa

lånen för fiskefartygs anskaffande till högst 5,000 kronor och för inköp

af redskap till högst 3,000 kronor. Vid denna låneförmedling hade inkommit

ej mindre än 84 ansökningar å tillhopa 243,350 kronor. Då

sålunda endast en bråkdel af det sökta beloppet kunnat beviljas och enligt

utskottets åsigt behofvet af fiskebåtar i första rummet synts böra tillgodoses,

hade denna gång ansökningarna för inköp af redskap måst lemnas utan

afseende och af öfriga sökande 43 tilldelats lån till sammanlagdt belopp af

74,700 kronor, utgörande för hvarje beviljadt lån ungefär hälften af

sökta beloppet. Genom beslut vid 1900 års landsting hade uppdragits åt

förvaltningsutskottet att intill följande lagtima landsting från fonden

förmedla lån till det belopp, som enligt Kongl. Maj:ts beslut vore

eller kunde varda på länet disponeradt. Sedan Kongl. Maj:t genom

beslut den 8 mars 1901 bestämt, att af fondens behållning för 1900

och 1901 skulle på detta län, som förut tillerkänts 60 procent af

fonden, disponeras 80 procent eller 158,985 kronor, samt låneförmedlingen

derefter kungjorts, hade lån sökts till sammanlagdt belopp af

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

174,450 kronor af 63 sökande; och hade af fonden till landstinget utlemnats

158,775 kronor, hvadan och då från föregående låneförmedlingar

återstått några olyftade lånebelopp, utskottet varit i tillfälle att på

grund af 61 godkända ansökningar denna gång utdela lån å sammanlagdt

173,250 kronor. Sedan sist sagda låneförmedling verkstälts, hade

ytterligare 20 ansökningar inkommit med lånebelopp af tillhopa 73,000

kronor, hvilka ansökningar tillsvidare bordlagts. Vid 1901 års landsting

hade beslut af motsvarande lydelse som år 1900 fattats om låneförmedling,

men hade på grund af detta beslut några åtgärder dittills ej vidtagits.

Af denna redogörelse, hvartill syntes böra läggas, att samtliga

låntagare dittills ordentligt fullgjort sina förbindelser till landstinget,

framginge alltså, att under den tid, landstinget tagit befattning

med förmedling af lån från fonden till fiskerinäringens befrämjande,

landstinget utlemnat sådana till sammanlagdt belopp af 278,375 kronor,

under det att samtidigt lån sökts till belopp af 570,400 kronor.

Enligt hvad landstinget inhemtat, vore emellertid ännu ett stort antal

ansökningar med betydande lånebelopp att förvänta till nästa låneförmedling.

Då landstinget af fondens behållning uttagit hela den på

länet disponerade andel, med undantag af en obetydlig återstod, vore,

derest ej länet tilldelades ännu större andel af fonden, andra medel

för den af 1901 års landsting beslutade förmedling ej att påräkna, än

hvad som vid skeende afbetalningar till fonden inflöte. Häraf framginge

enligt landstingets åsigt tydligt, att de till fonden dittills beviljade

anslag icke på långt när motsvarat eller lomme att motsvara

lånebehofvet för fiskeriändamål inom detta län, från hvilket fonden ju

företrädesvis anlitades. Beträffande de ifrågavarande lånens betydelse

för förkofran af den bohuslänska fiskerinäringen syntes icke inom länet

råda mer än en mening, hvilket ock bestyrktes af landstingets upprepade

beslut om låneförmedlingar. Då inomskärsfisket vid Bohus

läns kuster alltmera förminskades, vore det för länets talrika fiskarebefolkning

af bjudande ekonomisk nödvändighet att medelst anskaffande

af större fångstfartyg och lämplig redskap rusta sig till ett rationel

utöfvande af storsjöfisket. Det derför nödiga kapitalet kunde, särskildt

i dessaHmappa penningtider, af flertalet svårligen anskaffas, derest ej

staten trädde hjelpande emellan medelst erbjudande af billiga lån. Behofvet

af dylika lån hade jemväl, såsom landstinget hade sig bekant,

af Kong! Maj:ts befallningshafvande i dess om lånen afgifna redogörelse

kraftigt vitsordats. Med hvad sålunda blifvit anfördt ansåge

sig landstinget hafva visat ^angelägenheten af, att fonden för fiskerinäringens

befrämjande tillökades utöfver sitt nuvarande belopp. Be
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

träffande det belopp, hvarmed denna tillökning syntes böra ske, ville

landstinget, med hänsyn ej mindre till det i ofvan meddelade redogörelse

påvisade, redan befintliga lånebehofvet, än äfven till önskvärdheten

af, att länets fiskare måtte för framtiden beredas ökadt tillfälle

att anskaffa de tidsenligaste fartyg och redskap och dymedelst sättas

i stånd att möta konkurrensen med andra nationers fiskare, såsom

sin åsigt uttala, att nämnda belopp ej borde sättas lägre än 500,000

kronor. Landstinget funne ett ytterligare stöd för en så betydande

höjning- af fonden uti motsvarande förhållanden i Norge. Enligt en

från departementet för det inre meddelad redogörelse, som stälts till

landstingets förfogande, framginge, att i nämnda land sedan år 1889

funnes en »Havsfiskefond» för utdelande af lån till fiskare och sjömän,

som sjelfva deltoge i fiskerinäringens bedrifvande, i och för anskaffande

af ång- och segelfartyg till fiske samt till främjande af anläggningar

för fiskevarors tillverkning, förädling och konservering, hvilken fond

för närvarande uppginge till 700,000 kronor och från hvilken beviljade

lån förräntades efter 2Va procent. Stortinget hade derjemte år 1900 beviljat

en fond af 500,000 kronor, som uteslutande finge användas till

lån för anskaffande af moderna fiskeångbåtar för bedrifvande af storsjöfiske,

utan afseende å huruvida låntagaren sjelf vore att räkna till

fiskeriidkare eller ej. Dessa lån löpte med 4 procent ränta. Det i

Norge för fiskeriändamål fonderade beloppet utgjorde alltså ej mindre

än 1,200,000 kronor. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade

landstinget hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka

ytterligare anslag till fonden för fiskerinäringens befrämjande till belopp

ej understigande 500,000 kronor.

Efter härå erhållen remiss hade kommerskollegium och landtbruksstyrelsen

med utlåtande af den 14 december 1901 öfverlemnat

ett af kommerskollegium från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län infordradt, den 4 i nämnda månad afgifvet

yttrande i ämnet, af innehåll hufvudsakligen: att den förnämsta

orsaken, hvarför behofvet af lån inom Göteborgs och Bohus län

varit så stort, syntes kunna sökas i den omständighet att, sedan

sillfisket vid länets kuster, åt hvilket fiske i allmänhet fiskeribefolkningen

uteslutande egna! sig, numera upphört, fiskarena måst för sin

utkomst såväl återgå till det af dem under sillfisket försummade

storsjöfisket, som ock mera än förut egna sig åt annat fiske; att, då

det härtill fordrades andra farkoster och redskap än de vid sillfisket

använda samt fiskeribefolkningen i allmänhet under det gifvande sillfisket

icke gjort några besparingar, fiskarena måst genom lån söka

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

bereda sig möjlighet att anskaffa sig dylika farkoster och redskap; att

som de genom de af landstingets förvaltningsutskott utlemnade lånen

redan inköpta farkoster och redskap i icke ringa grad medfört gagn för

fiskerinäringen inom länet, syntes med all säkerhet allt flera fiskare

inom länet finna det med sin fördel förenadt att för idkande af storsjöfiske

eller annat fiske i det förra sillfiskets ställe anskaffa derför erforderliga

farkoster och redskap och särskildt för att beträffande storsjöfisket

kunna bestå i täflan med främmande länders fiskeriidkare; att de

ntlemnade lånen hufvudsakligen afsett anskaffande af fiskefartyg, enär

förvaltningsutskottet ansett, att behofvet af dylika fartyg borde i första

rummet tillgodoses, men att för framtiden, då behofvet af dessa icke

blefve så trängande samt då det bland fiskarena blefve mera bekant,

att större möjlighet än nu forefunnes att erhålla lån till fiskeredskap,

framställningar om dylika lån syntes komma att blifva allt talrikare;

att, då fonden dessutom vore afsedd att bereda tillgång till lån för

anläggning af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af

fiskets produkter, fonden gifvetvis i en framtid skulle komma att tagas

i anspråk för berörda ändamål, hvilket icke saknade sin stora vigt och

betydelse; samt att, vidkommande det af landstinget föreslagna beloppet,

hvarmed fonden borde höjas, Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som väl funne det sannolikt, att inom en icke alltför aflägsen framtid

behof af fondens ökande med det af landstinget föreslagna beloppet

komme att göra sig gällande, dock, enär svårigheter syntes förefinnas

att nu på en gång nå fram till detta mål, ansåge, att en betydlig

höjning redan nu vore synnerligen önskvärd, och för sin del ville tillstyrka,

att fonden ökades med åtminstone 200,000 kronor.

I sitt ofvanberörda utlåtande hade kommerskollegium och landtbruksstyrelsen

för egen del anfört: I likhet med såväl landstinget

som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län

ansåge embetsverken, att för närvarande inom detta län forefunnes

stort behof af kapital förnämligast för anskaffande af sådana fiskefartyg,

som med anledning af de förändringar inom fiskets bedrifvande,

hvilka, enligt hvad vederbörande framhållit, uppstått inom länet, komme

att erfordras. Sedan inomskärsfisket minskats och länets talrika fiskarebefolkning

tvungits att öfvergå till storsjöfisket för att lifnära sig, måste

gifvetvis åtgärder vidtagas för anskaffande af efter de förändrade konjunkturerna.

lämpade fiskefartyg och fiskeredskap, och då fiskarena

sjelfva vore i saknad af möjlighet att förskaffa det härför erforderliga

kapitalet, syntes staten böra träda emellan för att lemna fiskarebefolkuingen

den hjelp, som för ändamålet behöfdes.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af den ändring med hänsyn till fartygens beskaffenhet,

som inträdt derigenom, att ångkraften införts i fiskets tjenst, hade på

senare tiden i England en del seglande fiskefartyg kunnat erhållas för

billigt pris. Denna sistnämnda möjlighet syntes emellertid numera

hafva åtminstone till större delen upphört, hvarför de fiskefartyg, som

af ifrågavarande fiskare behöfde anskaffas, säkerligen hädanefter komme

att ställa sig dyrare. Det syntes visserligen icke böra förbises, att

nämnda storsjöfiske fordrade en stam af tränade fiskare i helt annan

grad, än då fråga vore om vadfiske efter sill inomskärs, hvarför det

äfven måste dröja någon tid, innan fiskarebefolkningen i sin helhet

eller till någon större del kunde med framgång upptaga den täflan

med andra nationers fiskare, som måste blifva en följd af öfvergången

till storsjöfisket, men det syntes icke kunna förnekas, att, äfven om

hänsyn toges till denna omständighet, lånebehofvet för nu ifrågavarande

ändamål inom Göteborgs och Bohus län måste anses högst betydligt,

helst, på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, lån från

fonden enligt densammas uppgift äfven kunde beviljas för anläggande

af smärre inrättningar för tillgodogörande ocli förädling af fiskets produkter.

Beträffande det belopp, hvarmed fonden för tillgodoseende af

ofvan sagda ändamål syntes böra ökas, kunde visserligen samma belopp

icke till siffran exakt angifvas, men det syntes, som om, då det vore

för fiskarenas intressen ganska menligt, om medel för ändamålet i

händelse af behof komme att saknas, fondens belopp borde bestämmas

så, att den för en icke alltför kort framtid kunde antagas komma

att tillfredsställa anspråken på densamma, helst utgifterna för statsverket

genom fondens ökande och utlemnande af lån från densamma

ej kunde anses afse värda. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län hade också i sitt förberörda yttrande vitsordat,

att inom en icke alltför aflägsen framtid behof af fondens

ökande med det af landstinget ifrågasatta belopp sannolikt komme

att förefinnas, fastän nämnda myndighet trodde svårigheter förefinnas

att nu på en gång nå fram till detta mål. Vid sådant förhållande och

då det belopp, hvarmed landstinget ansett fonden böra höjas, eller

500,000 kronor, icke enligt embetsverkens uppfattning kunde anses

högre, än omständigheterna för närvarande påkallade, syntes det också,

som om hänsynen härtill ensam borde göra sig gällande vid bestämmandet

af sagda belopp; och hade embetsverken på grund häraf hemstält

om beviljande af ett anslag af 500,000 kronor för höjande af fonden

för fiskerinäringens befrämjande.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

De skäl, som sålunda framlagts för en höjning af fonden för

fiskerinäringens befrämjande, hvilken, enligt af statskontoret lemnad

uppgift, vid 1901 års slut uppgått till 316,960 kronor 76 öre, funne

departementschefen synnerligen beaktansvärda. Det finge å ena sidan

anses otvifvelaktigt, att de lån, som af landsting eller hushållningssällskap

förmedlats från ifrågavarande fond, i sin mån kraftigt bidragit till upphjelpande

af fisket särskildt vid rikets vestra kust. Framför allt syntes

omförmälda lån hafva anlitats till anskaffande af båtar och redskap

för bedrifvande af det s. k. storsjöfisket, hvars betydelse för vestkustens

fiskarebefolkning med hänsyn särskild!'' till det aftagande

sillfisket alltjemt vuxit. Men å andra sidan framginge tydligt af den

jemförelse mellan beloppet af sökta och beviljade lån under tiden

1894—1900, som lemnats af Göteborgs och Bohus läns landsting, inom

hvars område större delen af fonden disponerats, att fondens tillgångar

visat sig alldeles otillräckliga i förhållande till de lånekraf, som stälts

på densamma. Det syntes så mycket mer angeläget, att en det allt

mer ökade lånebehofvet motsvarande höjning af fonden skedde, som

detta lånebehof endast med stor svårighet kunde på annat sätt fyllas.

Härtill komme jemväl den omständigheten, att staten genom ifrågavarande

lånerörelse knappast kunde tillskyndas några förluster, då

ju landsting och hushållningssällskap vore för de till dem i första hand

utlemnade lånen ansvariga.

Beträffande det belopp, hvarmed fonden nu borde höjas, funne

departementschefen visserligen det af Göteborgs och Bohus läns landsting

samt af kommerskollegium och landtbruksstyrelsen föreslagna beloppet

af 500,000 kronor alltför högt för att af Riksdagen skäligen

kunna för ett och samma år beviljas, men å andra sidan ansåge han

sig, med afseende å hvad i ärendet förekommit, icke böra underlåta

att tillstyrka Kongl. Maj:t att hos Riksdagen redan nu göra framställning

i syfte att hela det sålunda ifrågasatta beloppet måtte varda till

fonden afsatt. Enligt nyssnämnda, från statskontoret lemnade uppgift

hade af fondens medel vid 1901 års utgång tillhopa 252,142 kronor 50

öre varit utlånade, hvadan af samma medel nu funnes för utlåning tillgängligt

ett belopp af endast 64,818 kronor 26 öre jemte inflytande

annuiteter. Efter hvad departementschefen från statskontoret inhemtat,

skulle å för närvarande utestående lån under åren 1902—1905 inbetalas

annuiteter till följande belopp:

år 1902 ................................................ kronor 63,387: 19

„ 1903 .................................................. „ 61,164: 7 o

,,1904 ..................................................... „ 56,402:10

„ 1905 .................................................. „ 50,582: 50

Bih. till Iliksd. Frat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till undervisningskurser

i navigation

för bohuslänske

fiskare

[27.]

För beredande af en så jemn tillgång på lånemedel som möjligt,

ansåge departementschefen sig med ledning af dessa siffror böra förorda,

att det för fondens ökning afsedda anslagsbeloppet fördelades på

fem år. Med hänsyn såväl till det redan nu förefintliga lånebehofvet

som ock till den ökning deraf, som med all sannolikhet kunde inom

den närmaste framtiden förväntas, hade departementschefen emellertid

ansett önskvärdt, att för fondens ökande uti riksstaten för nästkommande

år upptoges ett anslag af 200,000 kronor och att af detta belopp redan

under innevarande år blefve för det med fonden afsedda ändamål tillgängligt

ett belopp af 100,000 kronor.

I likhet med de myndigheter, hvilka uti förevarande ärende yttrat

sig, finner utskottet det vara af synnerlig vigt, att tillfälle beredes

fiskeribefolkningen, särskildt den vid rikets vestra kust, att genom lån

erhålla medel till anskaffande af för nuvarande förhållanden lämpliga

fiskebåtar med de för fiskebedriften afsedda anordningar och maskiner

samt fångstredskap med mera dylikt och då den härför afsedda fonden

påtagligen för närvarande icke kan tillgodose de kraf, som ställas på

densamma, anser sig utskottet böra tillstyrka eu ökning af samma fond,

hvadan utskottet, som icke haft något att erinra vare sig mot storleken

af det utaf Kongl. Maj:t föreslagna beloppet, eller mot Kongl. Maj:ts

framställning att redan under innevarande år få af tillgängliga medel

för ändamålet förskottsvis utanordna 100,000 kronor, hemställer,

att Riksdagen må, för höjande af fonden för fiskerinäringens

befrämjande bevilja ett anslag af 500,000

kronor och deraf på extra stat för år 1903 anvisa

200,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf

sistnämnda belopp förskottsvis under innevarande år

af tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor.

27:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, såsom

bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 2,250 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

meddelat, att Göteborgs fiskeriförening i en till Kongl. Maj:t stäld,

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län med

skrifvelse den 2 januari 1901 öfverlemnad skrift hemstält om anvisande

af ett årligt anslag å tills vidare 4,000 kronor för åstadkommande

af viss enklare undervisning i navigation för fiskare i Bolmsläns skärgård.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

Till stöd för berörda framställning både åberopats densamma åtföljande

yttrande och förslag af f. d. kommendörkaptenen A. F. Ouchterlony

samt utlåtande häröfver af intendenten vid hafsfiskena i Göteborgs och

Bohus län A. H. Malm, af hvilka den förre anfört, hufvudsakligen: att

för storsjöfiskets utveckling erfordrades, att fiskarena bibragtes den för

yrket behöfliga kunskapen i navigation, hvilken de i allmänhet saknade;

att meddelandet deraf lämpligast skulle kunna ske på det sätt, att

under de tider af året, då icke något af de större fiskena bedrefves,

fiskarena å de större fiskelägena lemnades tillfälle att årligen under

en eller annan månad genom ambulerande navigationslärare erhålla

en enkel och praktisk undervisning i för storsjöfiskare behöflig navigationskunskap,

såsom allmän kännedom om sjökort, afsättning af kurser,

distanser och pejlingar med mera, samt att, genom förfrågningar hos

navigationslärarne, utveckla sin kunskap i ämnet så långt, som lust

och förmåga sträckte sig, hvarjemte högst: nödvändigt vore, att

fiskarena grundligt lärde känna reglerna för hvad å fartyg iakttagas

borde till undvikande af ombordläggning; att emellertid med kännedom

om fiskarenas uppfattning och lynne all kurs- och lexläsning

samt allt examensväsende helt och hållet borde uteslutas, så att undervisningen

uti ifrågavarande ämnen komme att bedrifvas ungefär efter

samma metod, som i allmänhet följdes i Sveriges folkhögskolor; att,

enär i Bohuslän hemmahörde ungefär 100 hufvudsakligen från England

inköpta fiskekuttrar, hvilka användes såväl för fiske som för fraktfart,

behofvet af navigationskunskap numera vore vida större, än då de mindre

så kallade bankskutorna mera allmänt användes för bank- eller storsjöfisket;

samt att, om i Bohuslän funnits flere navigationskunnige fiskare,

än hvad nu vore fallet, sannolikt redan för åtskilliga år sedan svenske

fiskare deltagit i de rika fiskena utanför Island, hvilka nu vore för dem

nästan okända; och hade f. d. kommendörkaptenen Ouchterlony beträffande

anordningarna och kostnaderna för den sålunda ifrågasatta ambulatoriska

undervisningen föreslagit, att för densamma, som lämpligen kunde meddelas

under tiden från den 1 oktober till den 15 mars och somliga år

möjligen något längre, borde anlitas två navigationslärare, af hvilka en

hvar årligen undervisade vid fre fiskelägen, mot arfvode till hvardera

af 1,000 kronor, eller tillhopa 2,000 kronor, hvartill komme dels för

traktamente till dem under sex månaders vistelse å fislielägena jemte

ersättning till dem under samma tid för hyra af bostad och undervisningslokal

äfvensom för bränsle och lysämnen 5 kronor om dagen för hvardera,

eller tillhopa 1,800 kronor, dels ock för lärarnes resor in alles 100

kronor och för inköp af undervisningsmateriel tillhopa 100 kronor, eller

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

således i ett för allt 4,000 kronor; dock med iakttagande, att, om det

ymniga sillfisket åter började, undervisningstiden borde inskränkas till

februari och mars månader, men i stället anlitas tre lärare vid undervisningen,

då arfvoden och öfriga kostnader skulle minskas i skäligt

förhållande för en hvar lärare.

Bemälde Malm hade, under åberopande, bland annat, af den nytta,

fiskarena skulle hafva af kunskap i navigation vid fiskefärder öfver

Nordsjön, tillstyrkt nämnda fiskeriförening att på hvarje sätt, som kunde

stå föreningen till buds, verka till uppnående af ifrågavarande förslags syfte.

Sedan Kongl. Magt genom remiss anbefalt kommerskollegium att

i detta ärende afgifva utlåtande, hade kollegium med skrifvelse den 20

november 1901 öfverlemnat yttrande af bemälde Malm, i h vil k et afgifvits

förslag å de blifvande undervisningsämnena samt å de fiskelägen,

der undervisningen borde i den närmaste tiden företrädesvis meddelas

m. m. Enligt detta förslag skulle undervisningsämnena utgöras af:

a) gällande förordning angående hvad å fartyg iakttagas bör

till undvikande af ombordläggning, förtydligad genom demonstrering

med små fartygsmodeller;

b) aritmetik: de 4 enkla räknesätten och decimalbråk;

c) kännedom om kompassen, dess rätta placering, samt huru

kurser och pejlingar rättas för missvisning;

d) kännedom om sjökort;

e) . bestickföring, såsom afsättning i sjökortet af kurser, distanser

och pejlingar samt sammankoppling af kurser m. m.;

f) kännedom om oktanten eller sextanten och dess användning;

g) beräkning af latitud efter observation af solens meridianhöjd;

h) någon kännedom om tidvatten.

Malm hade derjemte anfört, i hufvudsak, att under de första åren

icke någon examen eller pröfning af dem, som åtnjutit undervisning,

borde ega rum, emedan fiskarenas skaplynnen och vanor vore sådana,

att många fiskare kanske skulle känna det motbjudande att underkasta

sig offentlig pröfning och hellre undvara undervisningen. Beträffande

öfvervakande och närmare ordnande af undervisningen, förefölle

det lämpligast, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande till det

uppdraget förordnade intendenten vid länets hafsfisken och en nautiskt

bildad person, livilka anmodades att emellanåt besöka de ställen,

der undervisning lemnades. Berättelse öfver undervisningen borde årligen

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifvas. Reseersättning

för öfvervakningen borde utgå med 250 kronor för år åt hvardera af de

båda inspektörerna, med skyldighet för dem att öfvervara undervisningen

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

åtminstone en dag i hvarje af årets sex kurser. Den mängd sjöolyckor,

som i senare tid i hastig följd drabbat Bohusläns storsjöfiskare,

syntes böra få gälla såsom det kraftigaste förordet för förslaget.

Vid kommerskollegii ofvanberörda skrifvelse funnes derjemte

fogade dels eu skrift af ordföranden i Klöfvedals sockens kommunalstämma,

Carl Berndtsson, innefattande förslag i fråga om undervisningsämnena,

dels förklarande af Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, att detta, som ansåge, att frågan

vore af stor betydelse för länets storsjöfiskeidkande befolkning, om man

ock icke med fog kunde säga, att den väsentliga anledningen till timade

olyckshändelser under näringens utöfvande orsakats af bristande kunskap

i navigation, anvisat under fem år från och med år 1902 ett reservationsanslag

af 1,000 kronor årligen till bestridande af högst en

tredjedel af kostnaderna för anordnandet af undervisningskurser i navigation

åt bohuslänska storsjöfiskare och under förutsättning, att kurserna,

stälda under Kongl. Maj:ts befallningshafvandes öfverinseende

och anordnade ambulatoriskt inom länets större fiskelägen, skulle vara

för deltagarne kostnadsfria och utan examenstvång, dels meddelande

från länets landsting, att detta vore villigt att under fem år från och

med år 1902 anvisa ett reservationsanslag af 1,000 kronor årligen

till bestridande af en del af kostnaderna lör undervisning i navigation

och dermed sammanhängande ämnen åt storsjöfiskare å de vigtigare

fiskelägena inom länet, dels ock yttrande i ämnet af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

af följande innehåll.

1 likhet med alla dem, som haft tillfälle att i frågan sig yttra,

funne Kong]. Maj:ts befallningshafvande det otvifvelaktigt, att den ifrågasatta

undervisningen i navigation skulle tillföra länets hafsfiskare kunskaper,

hvaraf de å sina fiskefärder skulle hafva stor fördel och nytta,

och hvarigenom vid vunnen större erfarenhet i navigering risken för

lif, redskap och fartyg skulle i väsentlig grad minskas.

Sedan det bohuslänska vintersillfisket under senare åren i betydande

grad aftagit, hade länets fiskeriidkande befolkning mer och mer

funnit med sin fördel förenligt att egna sig åt det egentliga storsjöfisket,

dertill dock äfven andra orsaker bidragit, och fiskefärderna måste

numera rigtas mot aflägsnare farvatten och företagas å större fartyg.

För detta ändamål hade ock under senare åren för betydliga belopp

inköpts ett stort antal engelska fiskekuttrar, för närvarande uppgående

till öfver 100, och gifvet vore, att med det egentliga hafsfiskets utveckling

det väckta förslaget, derest det realiserades, måste vinna i

betydelse och omfattning.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anordningen af undervisningen syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande

lämpligen kunna ske på sätt och enligt de hufvudgrunder,

som fiskeriintendenten Malm uti sistberörda yttrande föreslagit. Dock

syntes i stället för den af Malm föreslagna bestämmelsen, att någon

examen icke borde eg a rum med dem, som åtnjöte undervisning, böra

stadgas, att desse icke vore skyldige underkasta sig någon pröfning

eller examen, men deremot berättigade att, om de så önskade, få undergå

examenspröfning och erhålla betyg deröfver. Examenstvång vore de

bohuslänske fiskarena antagligen icke hågade att underkasta sig, och ett

ovilkorligt stadgande derom skulle antagligen hafva till följd, att ingen

anmälde sig till genomgående af undervisningskurserna. För öfvervakandet

och det närmare anordnandet af undervisningen syntes vara

till fyllest, att en sakkunnig person af Kongl. Maj :ts befallningshafvande

förordnades, och icke två personer, såsom Malm föreslagit.

Kostnaderna för den ifrågasatta undervisningens anordnande hade

af förslagsställaren, under förutsättning, att tvenne lärare dervid komme

till användning, beräknats till 4,000 kronor årligen, och syntes Eders

Kongl, Maj:ts befallningshafvande icke något vara att erinra mot hans

beräkningar. I nämnda summa inginge dock ej kostnaden för närmare

anordnande af och kontroll vid undervisningen, hvilken kostnad skäligen

syntes kunna bestämmas till ett arfvode af 250 kronor för den person,

som erhölle dessa uppdrag.

Då landstinget, hvars beslut i ämnet blifvit af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande faststäldt, likasom äfven hushållningssällskapet för

en tid af fem år från och med år 1902 anslagit 1,000 kronor hvardera för

år för den ifrågasatta undervisningens anordnande, skulle således för år

återstå ytterligare 2,250 kronor för att undervisningen skulle kunna komma

till stånd. Blefve detta belopp för ändamålet anslaget af statsmedel,

vore dermed också mer än väl sörjdt för uppfyllande af det utaf hushållningssällskapet

vid dess anslag fästade vilkor, att dermed finge

bestridas högst en tredjedel af kostnaderna för undervisningskurserna.

Såväl hushållningssällskapet som länets landsting hade beviljat

sina anslag för meddelande af den ifrågavarande undervisningen åt

storsjöfiskare å de vigtigare fiskelägena inom länet och således icke

bundit anslagen vid vissa af dessa fiskelägen. För hvilka af fiskelägena,

undervisningskurser borde anordnas, syntes kunna öfverlemnas åt Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att bestämma.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, att kollegium måtte hos Kongl. Maj:t förorda

bifall till den gjorda framställningen och dervid föreslå, att Kongl. Maj:t

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

ville såsom bidrag till anordnande af undervisning i navigation

åt stor sjöfiskare inom länet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad ofvan nämnts, anslå ett årligt belopp af 2,250 kronor att af statsmedel

utgå för den tid från och med nästkommande år, som Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

För egen del hade kollegium anfört följande:

För de bohuslänske fiskarena vore det otvifvelaktigt, särskildt vid

storsjöfiskets utöfvande, af synnerligt gagn att eg a insigter i navigation

och dermed sammanhängande ämnen; och då härtill komme, att

betydande bidrag för det med ifrågavarande framställning afsedda ändamål

erhölles från orten, samt de uppgjorda kostnadsberäkningarna och

öfriga förslag för sakens genomförande, sådana de af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande förordats, icke syntes gifva anledning till någon

hufvudsaklig erinran, tillstyrkte kollegium, att Kongl. Maj:t måtte bereda

anslag af statsmedel å 2,250 kronor årligen under fem år från och med

år 1902, att, jemte landstingets och hushållningssällskapets omförmälda

bidrag, användas för ifrågavarande ändamål i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande härutinnan föreslagit,

med iakttagande tillika, att den årliga berättelse öfver undervisningen,

som borde till Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifvas, derefter tillstädes

kollegium för att af kollegium till Kongl. Maj:t öfverlemnas.

Departementschefen har vidare för egen del anfört, att bland

fiskena vid Sveriges vestra kust intoge utan tvifvel storsjöfisket det

främsta rummet såväl i afseende å värdet af den afkastning, som deraf

stode att vinna, som ock med hänsyn dertill, att detsamma år från

år företedde jemförelsevis mindre betydande vexlingar. Sedan det bohuslänska

sillfisket under de senare åren gått ansenligt tillbaka, hade, såsom af

det anförda framginge, nämnda storsjöfiske allt mer och mer utsträckts till

aflägsnare farvatten, hvithet underlättats, bland annat, genom inköp af

snabbseglare, engelska fiskekuttrar af för hafsfiske lämplig typ. En

sådan utveckling af storsjöfisket, hvarigenom bohuslänske fiskare i allt

större omfattning kommit att med fiskare af andra nationer taga del

särskildt i de i Nordsjön befintliga, mycket gifvande fiskena, måste

naturligen betecknas såsom synnerligen tillfredsställande. Departementschefen

ville i sammanhang härmed erinra, att Kongl. Maj:t

den 8 september 1899 till ifrågavarande fiskes förkofran stält till

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Göteborgs och Bohus län förfogande

ett belopp af 1,750 kronor att jemte ett lika stort, af nämnda

läns hushållningssällskap beviljadt belopp användas för att sätta tio,

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

efter ansökan utvalde, duglige bohuslänske fiskare från sådana fiskelägen,

hvilkas befolkning idkade storsjöfiske och visat intresse för

fiskekuttrars anskaffande, i tillfälle att under minst två månader såsom

volontärer å utländska fiskefartyg, som bedrefve fiske i Nordsjön, deltaga

i arbetet ombord.

Det nu föreliggande förslaget om anordnande af lättfattliga, praktiska

undervisningskurser i navigation och dermed sammanhörande ämnen

för bohuslänske fiskare syntes departementschefen vara ett ytterligare steg

till befordran af storsjöfiskets utveckling. Gifvet vore, att bristen hos

de bohuslänske fiskarena i afseende å de för navigation särskildt i främmande

farvatten erforderliga insigter i många afseenden måste verka

hämmande vid hafsfiskets bedrifvande och tillgodogörande, liksom deraf

också naturligen ofta vållades, att fiskare, fastän de egde den för storsjöfiske

nödvändiga utrustningen, likväl icke egnade sig åt detsamma,

eller att deras intresse för anskaffande af sådan utrustning slappades.

Sådana undervisningskurser i navigationskunskap, anordnade enligt det

af fiskeriintendenten Malm framstälda förslag, med deri af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län gjorda, mindre modifikationer,

syntes väl egnade att afhjelpa omförmälda brist; och funne

departementschefen jemväl i den omständigheten, att länets såväl landsting

som hushållningssällskap till ändamålet anslagit jemförelsevis betydande

belopp, en bekräftelse på behöfligheten och nyttan af sagda

kurser. Slutligen borde icke heller förbises, att fiskarena genom inhemtande

af nödig kunskap i navigation blefve bättre tryggade mot de

faror, som vore förenade med utöfvandet af deras yrke.

Emot den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda beräkningen

af kostnaderna för berörda undervisningskursers anordnande, hvilken

kostnadsberäkning slutade å ett belopp för år af 4,250 kronor, deraf

länets landsting och hushållningssällskap skulle bidraga med tillhopa

2,000 kronor, hade departementschefen icke något att erinra; och då

han ansåge ifrågavarande angelägenhet, särskildt under förutsättning, att

fonden för fiskerinäringens befrämjande blefve, på sätt han under nästföregående

punkt föreslagit, höjd. i hufvudsakligt syfte att bereda

bohuslänske fiskare lån på billiga vilkor för anskaffande af för storsjöfiske

lämplig fartygsmaterie.1, vara af den vigt, att densamma borde

med bidrag af statsmedel ordnas, skulle alltså det årliga belopp, hvilket

borde såsom statsanslag utgå, belöpa sig till 2,250 kronor. Då emellertid

anslaget till fiskerinäringens understöd icke lemnade tillgång till bestridande

af andra utgifter än dem, som från berörda anslag redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

158

utginge, samt icke heller från andra under nionde hufvudtiteln uppförda

anslag det för ändamålet i fråga erforderliga bidraget kunde

beredas, borde hos Riksdagen framställning göras om beloppets beviljande.

Dock ansåge departementschefen icke nödigt eller lämpligt, att

anslag nu af Riksdagen begärdes för mer än ett år.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser sig utskottet böra

tillstyrka beviljandet af det utaf Kongl. Majd nu begärda anslaget till

anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare.

Då Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap samt länets landsting

förklarat sig villiga att för samma ändamål anvisa under fem år från

och med år 1902 hvartdera ett anslag af 1,000 kronor, synes emellertid

böra vid beviljandet af nu ifrågasatta anslag, såsom i likartade fall

förut plägat ske, fästas det vilkor, att hushållningssällskapet och landstinget

bidraga med de af dem erbjudna beloppen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, till anordnande af undervisningskurser

i navigation för bohuslänske fiskare,

under förutsättning, att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

och landsting för ändamålet bidraga

med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat för år

1903 anvisa ett anslag af 2,250 kronor.

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelsiing.

28:o) Med anledning af Kongl. Maj ds derom framstälda förslag Ang. anslag

hemställer utskottet, " '' till arfvoden åt

7 amanuenser

och extra

att Riksdagen må till arfvoden åt amanuenser

och extra biträden å domänstyrelsens skogsufdelning på sens skogsextra

stat för år 1903 bevilja ett anslag af 6,100 afdelning.

kronor. l“L-J

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomåner.

29:o) Kongl. Majd. har föreslagit Riksdagen att på extra stat för tui^denTokaia

år 1903 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af förvaltningen

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20 tuksdomilt''

[29. 30.]

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till extra

lärarekrafter

vid skogsinstitutet.

[31.]

domäng öromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader

vid domän förvaltning en såsom förslagsanslag 40,585 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen under erinran,

hurusom till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat

vore såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter

och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis,

40,585 kronor, anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål

fortfarande vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse

den 4 oktober 1901 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning

eller nedsättning i beloppen.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903

bevilja:

a) till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

43,200 kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,585 kronor.

Beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet.

30:o) Vidare har Kongl. Maj t föreslagit Riksdagen att, till beredande

af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1903

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Uti detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet .

meddelat, att domänstj^relsen uti skrifvelse den 7 november 1900 gjort

framställning om förstärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet

och dervid uttalat, att två nya lektorsbefattningar vore nödvändiga

för institutet. Då emellertid någon tids erfarenhet, huru en under

förutsättning af denna ökning i institutets lärarekrafter föreslagen

anordning af undervisningen vid institutet komme att verka, syntes

böra afvaktas, innan nämnda lektorsbefattningar tillsattes såsom ordinarie,

borde enligt styrelsens mening dessa befattningar till en början

uppföras endast på extra stat. I öfverensstämmelse härmed hade

styrelsen hemstält, att till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet

måtte på extra stat för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000

kronor. Derjemte och då de extra lektorerna skulle komma att tagas

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

i anspråk äfven under 1901 års hösttermin och under samma termins

praktiska öfningar, hade styrelsen hemstält, att för deras anställande under

senare hälften af år 1901 målte få från reservationsanslaget för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

utbetalas ett belopp af 3,500 kronor.

Sedan departementschefen vid ärendets föredragning den 11 januari

sistnämnda år, med biträdande i öfrigt af domänstyrelsens hemställan,

såsom sin åsigt uttalat, att det vore lämpligast att hos Riksdagen begära det

för den erforderliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet nödiga

beloppet, 7,000 kronor, utan att fastslå beloppets ovilkorliga användande

till arfvoden åt två nya extra lektorer, äfvensom att, under förutsättning

af bifall härtill, hinder ej syntes möta för Kong!. Maj:t att

af nyssnämnda reservationsanslag använda eit belopp af 3,500 kronor

för beredande af erforderlig förstärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet

under höstterminen 1901, hade Kongl. Maj:t i den till samma

års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof

föreslagit Riksdagen att, till beredande af ökade extra lärarekrafter vid

skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000

kronor.

I skrifvelse den 1 maj 1901 hade Riksdagen anfört, att Riksdagen

funnit en förstärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet med nödvändighet

påkallad, att det dock icke synts Riksdagen vara erforderligt

att, på sätt domänstyrelsen ifrågasatt, anvisa arfvoden till två nya extra

lektorer, att den behöfliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet

enligt Riksdagens åsigt borde kunna tillfredsställande tillgodoses

genom anställande af en extra lektor och ytterligare en extra lärare

med aflöning af 3,500 kronor för den förre och 1,500 kronor för den

senare, men att Riksdagen i öfverensstämmelse med den af departementschefen

uttalade mening ansåge, att dessa båda tjensters inrättande icke

borde definitivt bestämmas, utan att sammanlagda beloppet, 5,000

kronor, borde ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att efter Kongl.

Maj:ts bepröfvande till det afsedda ändamålets befrämjande användas.

I enlighet härmed hade Riksdagen, till beredande af ökade extra

lärarekrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisat ett

belopp af 5,000 kronor.

Med föranledande af Riksdagens berörda beslut hade Kongl.

Maj:t genom bref den 10 maj 1901 dels medgifvit, att af samma

års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet finge, för beredande af erforderlig för
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet under höstterminen 1901,

användas ett belopp af 2,500 kronor, dels ock anbefalt domänstyrelsen

att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser rörande

användningen af såväl nyssberörda medel som äfven förenämnda, af

Riksdagen för enahanda ändamål anvisade anslag.

I öfverensstämmelse med af domänstyrelsen uti skrifvelse den 14

juni 1901 afgifvet förslag hade Eders Kongl. Maj:t genom bref den

28 i sistnämnda manad bemyndigat styrelsen alt till ansökning kungöra

två lärarebefattningar på extra stat vid skogsinstitutet, att uppehållas

dels under återstående del af år 1901 och dels under innevarande år,

den ena med undervisningsskyldighet i skogsteknologi, geodesi, furstlig

byggnadslära och bokföring mot en aflöning af 3,000 kronor för år

räknadt, och den andra i zoologi, geologi och naturlära mot en aflöning

af 2,000 kronor, likaledes för år räknadt; och hade förordnanden å

uppehållande af ifrågavarande extra lärarebefattningar intill utgången af

år 1902 sedermera af Kongl. Maj:t utfärdats. .

Uti skrifvelse den 16 oktober 1901 hade domänstyrelsen hemstält,

att jemväl för år 1903 måtte beredas ett extra anslag å 5,000 kronor

för uppehållande af ifrågavarande lärarebefattningar; och då departementschefen

emot denna styrelsens framställning icke hade något att erinra,

hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra förevarande

framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till beredande af ökade extra

lärarekrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år 1903

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Ang. anslag

dl:o

t 552 ställer Skottet,

Vägunderhåiiet på landet

31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
-

ningar.

Ihbnuu,! .

[32.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

32:o'')

Kongl.

domar hos nötkreaturen,

[33.]

Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Ang. andag

år 1903 till Kongl. Maj:ts förfogande skälla ett anslag af 50,000 kronor,

att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos hämmande af

... 7 , tuberkelsjuk
notkreaturen.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom Riksdagen till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen för år 1898 beviljat 50,000

kronor med rätt för Kongl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta

15.000 kronor, hvarjemte 1898 års Riksdag medgifvit, att ytterligare

25.000 kronor finge under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För

hvardera af åren 1899 och 1900 hade anvisats ett belopp af 50,000

kronor.

Till sistnämnda års Riksdag hade Kongl. Maj:t hemstält, att

Riksdagen måtte på extra stat för år 1901 till Kongl. Maj ds förfogande

för berörda ändamål ställa ett anslag af 100,000 kronor, med rätt för

Kongl. Majd att låta utaf sagda belopp under år 1900 af tillgängliga

medel förskjuta 25,000 kronor; och hade denna Kongl. Maj ds framställning

blifvit af Riksdagen bifallen.

Vid afgifvande uti skrifvelse den 11 oktober 1900 af förslag

rörande det anslag, som för ifrågavarande ändamål borde för år 1902

af Riksdagen äskas, hade landtbruksstyrelsen såsom sin åsigt uttalat,

att något skäl icke förefunnes att beräkna detta anslag lägre än till

75.000 kronor eller samma belopp, som för år 1901 funnits tillgängligt.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen i nyssnämnda

skrivelse hemstält, hade Kongl. Majd föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1902 till Kong!. Majds förfogande ställa ett anslag af

75,000 kronor för ändamålet i fråga, hvilken framställning jemväl af

Riksdagen bifallits.

På framställning af landtbruksstyrelsen hade derefter Kongl. Majd

den 16 december nästlidna år meddelat bestämmelser rörande användandet

af det utaf Riksdagen för år 1902 anvisade anslaget och dervid,

bland annat, bemyndigat styrelsen att för samma år antaga en legitimerad

veterinär att vara konsulent med hufvudsaklig uppgift att efter

reqvisition af djuregare besöka ladugårdar inom landet för att tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar rörande åtgärder till

förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samt mot åtnjutande såsom godtgörelse af dels ett arfvode af 2,000

kronor, för helt år räknadt, dels ock resekostnads- och traktamentsersättning

intill ett sammanlagdt belopp af 2,000 kronor.

Uti en den 11 oktober 1901 dagtecknad skrifvelse hade landtbruksstyrelsen

afgifvit utlåtande rörande anslagsbehofvet för nu ifrågavarande

ändamål för år 1903, dervid styrelsen hemstält om anvisande

af anslag till det belopp, att 75,000 kronor blefve för samma år för

ändamålet tillgängliga. Till stöd för denna sin framställning hade

styrelsen anfört följande.

Statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna förelåge

numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början

den 15 oktober 1897 till och med år 1900, hvarjemte en preliminär

statistik för nästlidna år intill den 1 september utarbetats, hvilka

samtliga uppgifter vore sammanförda i nedanstående tabell.

1

År

Samman- lagda antalet

För första gången pröfvade

besättningar

Antal besätt- ningar reak-

Ompröfvade besättningar

undersökta

djur.

Antal

Antalet

djur inom

dessa

% reage- rande af

djuren

tionsfria vid

första under- sökningen

Antal

Antalet

djur

inom

dessa

% reage- rande af

djuren

1B/i0 1897

—1898

63.374

1.651

48.677

31.7

570

130

6.970

9.3

1899

53.601

1.325

37.994

27.5

532

246

13.150

7.1

1900

68.615

1.528

43.988

31.4

574

479

22.113

5.8

1901 till1/ 9

41.775

962

23.289

25.4

374

364

15.965

5.4

Summa

227.365

5.466

153.948

—

2.050

_

—

—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

|

Af denna tabell framginge, att den kreatursegande allmänheten

fortfarande omfattade de kostnadsfria undersökningarna med tuberkulin

med lifligt intresse och att afsevärda framsteg gjorts vid bekämpandet

af tuberkulosen inom ladugårdarna. Af afgörande betydelse i senare hänseendet

vore uppgifterna rörande ompröfvade besättningar under år

1900, i det att antalet af dessa besättningar, såsom kolumnerna 7, 8

och 9 i tabellen utvisade, under nämnda år uppgått till 479 med ett

sammanlagdt djurantal af 22,113 och en reaktionsprocent af endast 5,8.

Om denna del af besättningarna, hvilken utgjorde det bästa beviset på

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

framåtskridande i detta afseende, jemfördes med den del af besättningarna,

som enligt kolumnen 3 underkastats endast en undersökning,

hvilken i sådant fall vanligen skett endast för erhållande af kännedom

om besättningens helsotillstånd med afseende å tuberkulosen, framginge

såsom resultat häraf, att antalet förnyade undersökningar i förhållande

till hela antalet af verkstälda sådana alltjemt stege, medan deremot ett

motsatt förhållande vore rådande beträffande de undersökningar, som

första gången egt rum inom ladugårdarna. Under det att nemligen

antalet ompröfvade besättningar i förhållande till hela antalet undersökningar

år 1898 utgjorde endast 7 procent, uppginge det år 1900

till 23 procent och belöpte sig under nästlidna år till den 1 september

till 27 procent.

Vidare syntes böra framhållas, att antalet besättningar, som vid

en första undersökning med tuberkulin enligt kolumnen 6 visat sig

reaktionsfria, numera uppginge till öfver 2,000, hvaraf flertalet utan

tvifvel utgjorde föremål för skyddsåtgärder i fråga om tuberkelsmitta.

Fullständig reaktionsfrihet hade vid nästlidna års ompröfningar visat

sig inom 164 besättningar med sammanlagdt 5,633 djur, inom hvilka

besättningar tuberkulosen genom lämpliga åtgärder antingen förekommits

eller ock fullständigt hämmats.

Med hänsyn till ofvan omförmälda förhållanden kunde det icke

bestridas, att de åtgärder, som från statens sida hittills vidtagits till

förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar lios nötkreaturen,

visat sig i hög grad gagnande och sålunda lemnade stöd för den uppfattning,

att ifrågavarande åtgärder borde fortsättas.

Beträffande beloppet af de medel, som kunde för ändamålet under

år 1903 erfordras, hade styrelsen, ehuru det visat sig, att de för hvardera

af åren 1900 och 1901 till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen anvisade belopp ej fullständigt behöft tagas

i anspråk för det med dem afsedda ändamål, ansett det icke vara redligt,

att ett mindre belopp än under nyssnämnda båda år blefve för år

1903 för ändamålet tillgängligt, eller 75,000 kronor, helst genom anställande

af en konsulent vid bekämpandet af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen dels i och för sig ökade kostnader uppstode, dels ock af

konsulentens verksamhet med skäl kunde förväntas en ännu lifligare

anslutning än hittills från landtmännens sida till kampen mot tuberkulosen

hos nötkreaturen.

I fråga om storleken af de kostnader, som under senast gångna

åren genom de uti förevarande afseende vidtagna åtgärder för statsverket

uppstått, hade departementschefen af en utaf föredraganden af

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tuberkulinärenden i landtbruksstyrelsen, på anmodan, till departementschefen

aflemnad promemoria af den 4 i denna månad funnit framgå, att af

statsmedel utbetalats för år 1900 tillhopa 62,122 kronor samt att till

och med den 31 december 1901 för åtgärder under samma år utgifvits

54,097 kronor 20 öre, hvartill dock borde läggas dels beloppet af

nämnda dag hos landtbruksstyrelsen inneliggande, ännu ej granskade

räkningar till sammanlagdt belopp af 4,136 kronor 80 öre och dels

ett belopp af omkring 4,000 kronor för gäldande af räkningar, som

ytterligare antoges inkomma, då statsverkets utgifter för år 1901 sålunda

kunde beräknas till sammanlagt 62,234 kronor.

De för ändamålet tillgängliga medel hade alltså icke till fullo

åtgått, och efter hvad förenämnda promemoria utvisade, kunde behållningen

å samtliga, af Riksdagen för tiden till och med år 1901 anvisade

anslågsbelopp, efter afdrag af hvad för år 1901 ytterligare beräknades

komma att åtgå, med temlig säkerhet antagas icke komma att understiga

25,000 kronor.

Äfven under antagande, att kostnaderna under år 1902, genom

konsulentens anställande och såsom en följd af dennes verksamhet,

komme att något ökas, syntes dock tryggt kunna beräknas, att jemväl

vid utgången af detta år en behållning af 25,000 kronor skulle finnas

att tillgå.

Då departementschefen i likhet med landtbruksstyrelsen ansåge,

att de med statsmedel understödda tuberkulinundersökningarna borde

jemväl under år 1903 fortsättas, funne han sig böra förorda framställning

till Riksdagen om anvisande af derför erforderliga medel. Emot

landtbruksstyrelsens förslag, att ett belopp af 75,000 kronor borde

finnas för sistnämnda år tillgängligt, hade departementschefen icke

något att erinra, men då den befintliga behållningen å föregående

årens anslag dervid i främsta rummet syntes böra komma till användning,

ansåge han sig sakna anledning föreslå äskande hos Riksdagen

af högre belopp än 50,000 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit, får utskottet, som icke

haft något att erinra mot att den vid detta års slut förefintliga behållningen

å föregående årens anslag till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen må för nämnda ändamål användas,

hemställa,

att Riksdagen må till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen på extra

stat för år 1903 bevilja ett anslag af 50,000 kronor.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

161

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras af väg
och

vattenbyggnadsstyrelsen.

33:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1903 ställa

till Kongl. Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst anslag utan återbetalning

sskyldighet, af sådana myr utdikning ar och vattenaftappnig ar, hvilkas

ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd, 500,000

kronor.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen i skrifvelse den

18 oktober 1901 anmält behofvet af medel för år 1903 till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyIdoghet, af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd.

Sedan lång tid tillbaka hade Riksdagen till understödjande af

frostminskningsföretag årligen plägat å extra stat ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp under olika tider vexlat,

liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån undergått förändringar.

Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, hade nemligen med detta

anslag afsetts att understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

soin företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, och anslaget,

hvilket användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, hade

för hvart och ett af åren 1874—1883 utgått med 80,000 kronor, hvarjemte

för sistnämnda år dessutom för samma ändamål anvisats ett belopp

af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang med inrättande

af nämnda fond hade den förändring vidtagits, att anslaget efter år 1883

skulle användas till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan

att kunna med fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd.

Tillika hade anslagets belopp höjts till 100,000 kronor, hvaremot medel

att utgå såsom lån icke vidare för ändamålet anvisats. Nämnda förändring

i afseende å anslagets användande hade emellertid föranledt en

minskning i anspråken på understöd från anslaget, och anslagets belopp

hade derför från och med år 1889 nedsatts till 50,000 kronor. Med

anledning af en utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjord framställning hade

Riksdagen år 1891 beslutit den förändring af ifrågavarande anslags

ändamål, att detsamma skulle användas till understödjande, medelst

anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och

vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för

Bih, till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 21

Ang. anslag

till frostminskningsföretag.

[34.] ''

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

närliggande bygd, och i sammanhang dermed hade anslagets belopp åter

höjts till 100,000 kronor, vid hvilket belopp anslaget sedermera bibehållits,

till dess detsamma höjts för år 1896 till 150,000 kronor, för

år 1897 till 200,000 kronor och för år 1898 på grund af eu inom

Riksdagen gjord framställning till 300,000 kronor. I sammanhang med

sistnämnda förhöjning af anslaget hade Riksdagen beslutit vidtaga den

ändring beträffande vilkoren för åtnjutande af bidrag från denna fond,

att dylikt bidrag, som förut fått utgöra högst en tredjedel af den beräknade

kostnaden för torrläggningsföretaget, skulle kunna utgå med belopp,

motsvarande hälften af den för företaget beräknade kostnaden.

Sedermera hade icke någon ändring i vilkoren vidtagits, men deremot

hade anslaget från och med år 1901 höjts till 400,000 kronor.

Denna höjning, som skett på Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen,

hade föranledts åt eu utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

gjord hemställan, öfver hvilken hushållningssällskapens

i november 1899 församlade ombud afgifvit yttrande. Beträffande innehållet

i detta yttrande har departementschefen erinrat, hurusom ombuden

deri anfört hufvudsakligen:

Den allt lifligare verksamhet, som under senare åren utvecklats

för torrläggningen af landets frostförande marker, utgjorde, enligt ombudens

åsigt, säkraste beviset för att de medel, som nedlades för sagda

ändamål, medförde synnerligen gynsamma resultat. Redan 1895 års

ombud både i sin då afgifna framställning om höjning af detta anslag

anfört följande:

»Yttranden från myndigheter och fackmän likasom den allmänna

meningen inom de frostländare delarne af landet öfverensstämma deri,

att frostminskningsfonden i synnerlig grad visat sig motsvara sitt ändamål.

Äfvenledes har intygats, särskildt från landets nordligaste län, att

ingen åtgärd från statens sida för dess materiella förkofran medfört så

jemförelsevis storartade förbättringar i flera rigtningar som nämnda fond,

hvilken verkat en märkbar minskning i frostländiglieten, en ökad uppodling

och möjligen äfven en, som i orten antages, förmildring i klimatet.

Då liknande erfarenhet vunnits i alla delar af landet, hvarest frostdikningar

i större skala skett, synas giltiga skäl tala för att fortgå på

den väg, som ledt till så gynsamt resultat.»

Rigtigheten af de åsigter, som sålunda af ombuden då uttalades,

hade genom den erfarenhet, som under de senast förflutna åren

vunnits, ytterligare till alla delar bekräftats. Ombuden ansåge derför,

att sträfvandena inom landet för de frostspridande markernas afdik
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

ning borde af staten kraftigt befrämjas och med erforderliga medel

understödj as.

Inom flera delar af landet förefunnes ännu i riklig mängd frostförande

sankmarker, hvilkas uppodling icke med framgång kunde utföras,

förrän längre tid förflutit efter torrläggningsarbetets fullbordande,

och hvilkas afdikning öfverstege den enskilde egarens förmåga. Sådana

marker vore de vidsträckta hvitmossarne, som förekomme i stor

utbredning inom mellersta Sveriges högland, inom Kronobergs, Jönköpings,

Elfsborgs och Skaraborgs län, samt största antalet myrmarker

inom de nordligaste länen. Sistnämnda myrmarker innehölle visserligen

en till odling i allmänhet tjenlig jordmån, men ogynsamma klimatiska

förhållanden och bristande arbetskrafter lade hinder i vägen

för att deras uppodling i större omfattning för närvarande skulle kunna

med framgång bedrifvas.

I detta sammanhang ansåge sig ombuden jemväl böra framhålla,

hurusom kommunikationernas storartade utveckling inom de förr nästan

otillgängliga delarne af landets nordligaste län beredt ökade tillfällen

till kolonisation derstädes, men att en nödvändig förutsättning - för

dylik kolonisation vore, att de dertill lämpligt belägna myrmarkerna,

vare sig dessa funnes på enskilda jordegares marker eller inom kronans

vidsträckta skogsområden, blefve behörigen torrlagda.

Behofvet af att öka understödet för de frostförande sumpmarkernas

utdikning framträdde derför år efter år allt kraftigare och borde ej

lemnas obeaktadt, utan deremot på allt sätt befrämjas, i synnerhet som

de utgifter, hvilka staten för det afsedda ändamålet skulle ikläda sig, i

en ej långt aflägsen framtid komme att rikligen återgäldas genom utvidgad

odling och ökad befolkning.

Under sådana förhållanden ansåge ombuden, att höjning af statens

anslag till de frostförande markernas afdikning borde gå hand i hand

med det allt mer framträdande sträfvandet att utsträcka dylika afdikningar,

och ehuru ombuden vore förvissade om, att ett betydligt högre

belopp efter hand blefve af behofvet påkalladt, på sätt äfven embetsverken

antydt, samt att anslaget redan då borde höjas till 500,000

kronor, ansåge sig ombuden dock af formella skäl böra instämma med

embetsverken och hemstälde derför, att, derest icke Kong!. Maj :t skulle

finna skäligt att redan hos 1900 års Riksdag föreslå fro^tminskningsfondens

förhöjning för år 1901 till ofvannämnda högre belopp, åtminstone

det af embetsverken föreslagna beloppet, 400,000 kronor, måtte

äskas.

Uti sin förevarande skrifvelse af den 18 oktober 1901 hade nu

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen beträffande

ifrågavarande anslagsbehof anfört, bland annat, följande:

Trots det senast ej oväsentligt ökade anslagsbeloppet hade det

visat sig, att med detsamma ej kunde tillgodoses de jemväl ökade

krafven på bidrag för utförande af de för landet så betydelsefulla frostafdikningsföretagen,

i det att från 1901 års medel af Kongl. Maj:t

redan beviljats bidrag till frostförminskningsföretag till sammanlagdt

belopp af 195,300 kronor samt af styrelserna hernstälts om beviljande

af ytterligare alternativt 217,150 kronor eller 218,400 kronor, hvarigenom

i händelse af bifall till sagda hemställan hela fonden för år

1901 skulle utgå och anvisningar å 1902 års fond behöfva ske, i förra

fallet med 12,450 kronor och i senare fallet med 13,700 kronor,

hvartill komme, att ansökningar om dylika bidrag redan gjorts till företag,

för hvilkas utförande beräknade kostnaden uppginge till 1,420,622

kronor.

På grund deraf funne styrelserna en ytterligare ökning af anslaget

utaf behofvet påkalladt samt hemstälde i sådant hänseende, att Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande för år

1903 af ett belopp af 500,000 kronor.

Departementschefen har meddelat, att genom särskilda beslut

hela det för år 1901 tillgängliga anslaget, 400,000 kronor, blifvit

disponeradt. Af innevarande års medel hade derjemte till särskilda

företag anvisats ett sammanlagdt belopp af 12,300 kronor. För detta

år återstode sålunda till Kongl. Maj ds disposition 387,700 kronor. Då

emellertid, efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

aflåtit sin ofvanberörda skrifvelse af den 18 oktober 1901, deri

de uppgifva, att ansökningar om bidrag innelåge för företag, för hvilkas

utförande kostnaderna beräknats till sammanlagdt 1,420,622 kronor,

ytterligare, enligt departementschefen lemnad upplysning, inkommit

ansökningar om bidrag till företag med beräknad sammanlagd kostnad

af öfver 200,000 kronor, visade sig tydligt otillräckligheten af för ändamålet

tillgängliga medel. Under förutsättning att, såsom vanligt,

hälften af beräknade kostnaderna funnes böra af statsmedel utgå, skulle

till de företag, i fråga om hvilka ansökningar nu förelåge, erfordras

statsmedel till belopp, öfverstigande 800,000 kronor. De för innevarande

år återstående medel lemnade således icke blott icke tillfälle att understödja

några företag, som under detsamma anmäldes, utan försloge

icke ens att tillfredsställa redan framstälda anspråk. Vid sådant förhållande

vore, om icke det allt mer vaknande intresset för att genom

minskande af frostländigheten höja kringliggande arealers afkastnings
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

möjlighet och för kommande generationer bereda odlingslägenheter skulle

slappas, nödvändigt vore att öka de för sådant ändamål afsedda medel.

Gifvet vore nemligen, att lusten att planlägga dylika företag måste

minskas, då det visade sig förenadt med stor tidsutdrägt att efter de nödvändiga

undersökningarna å marken kunna erhålla understöd och få påbörja

arbetet. På grund häraf och med hänsyn till den obestridliga

vigt eu för det allmänna deraf, att företag af ifrågavarande beskaffenhet,

som funnos förtjenta af statsbidrag, jemväl komme till utförande, funne

departementschefen sig böra tillstyrka styrelsernas förevarande framställning.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare upplyses, innehållas

de nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och

tillgodonjutande af statsbidrag till frostminskningsföretag samt angående

kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas

utförande följda, i Riksdagens skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17)

och blefvo till allmänhetens kännedom meddelade genom kungörelse

den 29 i samma månad (svensk författningssamling 1899, n:o 21).

Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 18 oktober 1901 hade

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen framstält

vissa erinringar beträffande innehållet af mom. 12 och 15 af ifrågavarande

vilkor och bestämmelser.

Nämnda två moment vore enligt kungörelsen den 29 mars 1899

i hithörande delar af följande lydelse:

Mom. 12. »Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten

skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas,

intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning

ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats,---

—-------— — — —---------D

Mom. 15. »Beträffande anslag till understödjande af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd, skall iakttagas, dels att anslaget

må företrädesvis anvisas till sådana större företag, som anses i väsentlig

mån befrämja det dermed afsedda ändamål, dels ock att Kongl. Maj:t

eger att, i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt, medgifva,

att någon del af anslaget må förskottsvis till vederbörande

utbetalas.»

I fråga om mom. 12 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksstyrelsen framhållit behofvet af verksammare garantier för

nöjaktigt underhåll af med statsbidrag utförda frostminskningsföretag;

och hade styrelserna antydt flera särskilda utvägar, genom hvilka sty
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

relserna ansett en större trygghet i berörda hänseende kunna vinnas.

Med styrelserna fullt ense derom, att nu gällande bestämmelser icke

erbjöde staten den säkerhet för framtida underhållet af företag af ifrågavarande

beskaffenhet, som önskvärdt vore, vore departementschefen

emellertid icke för närvarande beredd att afgifva något förslag till bestämmelser

för afhjelpande af denna brist. De fall, då försummelser i

förevarande afseende anmärkts, hade, på sätt styrelserna jemväl framhållit,

i synnerhet förekommit, sedan hemman, hvars egare erhållit bidrag

från fonden, bytt egare; och skulle derför föga vara vunnet genom

bestämmelser för betryggande af underhållsskyldighetens behöriga fullgörande,

derest dessa bestämmelser icke blefve gällande jemväl emot

en ny egare. Huru bestämmelser i detta syfte skulle kunna i vår lagstiftning

införas, utgjorde emellertid eu fråga, som måste blifva föremål

för gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet. Enligt

hvad bemälde departementschef meddelat vore frågan jemväl inom

justitiedepartementet under förberedande utredning.

Beträffande mom. 15 anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen följande:

Af ordalagen i detta moment syntes kunna dragas den slutsats, att

större eller mera omfattande afdikningsföretag skulle i främsta rummet

tillgodoses genom statsbidrag; men då det stundom inträffade, att ett

företag, omfattande en mindre areal, i högre grad främjade frostländighetens

minskande för närliggande bygd än ett företag, som omfattade

en större areal, ansåge styrelserna önskligt, att författningens bestämmelse

med afseende härå ändrades. För detta ändamål hemstälde styrelserna,

huruvida icke ordet »större» borde utgå och momentet erhålla

följande lydelse. »Beträffande anslag till understödjande af myrutdikningar

och vattenaftappningar, skall iakttagas, dels att anslaget må företrädesvis

anvisas till sådana företag, som anses i högre grad minska

frostländigheten för närliggande bygd, dels ock att Kongl. Maj:t eger

att, i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt, medgifva,

att någon del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.»

Då departementschefen ansåge den sålunda af styrelserna föreslagna

lydelsen innebära en förbättring af förevarande bestämmelse,

funne han sig böra biträda denna deras framställning och hemstälde,

att Kong]. Maj:t måtte föreslå Biksdagen, att uti förevarande hänseende

nu gällande vilkor och bestämmelser finge med den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen

af moment 15 bibehållas.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

167

I sammanhang med detta ämne har utskottet till behandling förehaft

en af herr C. H. Wittsell inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 110), deri föreslagits, att Riksdagen måtte besluta för år 1903 på

extra stat ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 20,000

kronor till understöd för upprättande af plan och kostnadsförslag öfver

frostminskningsföretag.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört, att bland de af

Riksdagen beviljade anslag för främjandet af jordbruket vore de belopp,

som användes för frostminskningen, af mycket stor betydelse. Stora

mossar funnes nemligen inom landet, som borde utdikas, hvilka för närvarande

förorsakade stora förluster för kringliggande trakter genom

spridande . af frostförande dimmor. Oaktadt hälften af kostnaden för

deras utdikande kunde erhållas af statsmedel, vore det dock förenadt

med stora svårigheter att åstadkomma företag af denna beskaffenhet.

Eu bland dessa vore uppfyllandet af stadgade vilkoret: för hvarje företag

måste plan till arbetets utförande jemte beräkning öfver dermed

förenade kostnader vara uppgjorda och hafva vunnit Kongl. Maj:ts

fastställelse. Vanligtvis, åtminstone i södra delen af landet, vore det

många egare till dylika mossar, hvarigenom det uppstode svårigheter

att anskaffa medel till bestridande af kostnaderna för undersökningens

verkställande. Om derför Riksdagen beviljade ett anslag för upprättande

af plan och kostnadsförslag öfver frostminskningsföretag, i likhet med

hvad för väganläggningar egde rum, skulle derigenom företag af nämnda

beskaffenhet betydligt befrämjas.

Då det alltmer vaknande intresset att genom frostförande markers

afdikning höja kringliggande trakters afkastningsmöjlighet ställer ökade

anspråk på åtnjutande af det till sådana företag utgående statsbidraget,

anser utskottet en förhöjning af det för ändamålet afsedda anslaget

vara af förhållandena påkalladt.

Hvad vidare beträffar den föreslagna ändringen i de för tillgodonjutande

af förenämnda statsbidrag gällande vilkor och bestämmelser i

syfte att framkalla utförandet af mindre omfattande afdikningsföretag,

som kunna befinnas i väsentlig grad främja ifrågavarande ändamål,

har utskottet icke haft något att deremot erinra.

I fråga om det i statsrådsprotokollet omförmälda, af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen framhållna behofvet

af verksammare garantier för nöjaktigt underhåll af de med statsbidrag

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. ansl. till

afdikningar å

kronans skogar

i de norrländska

länen

och i Kopparberqs

län.

|36.1

Ang. ansl. till

reglering af

flottleder i

Norrbottens,

Vesterbottens

och Kopparbergs

län.

[37.]

utförda frostminskningsföretag, har utskottet velat uttala önskvärdheten

deraf, att efter skedd utredning närmare bestämmelser i berörda syfte

måtte kunna med det snaraste fastställas.

Vidkommande slutligen herr Wittsells ofvannämnda motion, så och

då ifrågavarande företag i olikhet med väganläggningsarbeten afse att

bereda framtida ekonomisk vinst, synas statsverkets bidrag till desamma

icke böra, såsom motionären åsyftar, helt och hållet likställas med bidragen

till väganläggningsföretag. Med afseende härå och då utskottet

anser det ytterligare understöd till frostminskningsföretag, berörda motion

innebär, för närvarande icke böra ifrågakomma, finner sig utskottet

icke kunna förorda densamma.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen må, till understödjande medelst

anslag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrntdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål

är att minska frostländigheten för närliggande bygd,

för år 1903 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande 500,000

kronor;

b) att Kongl. Maj:ts förslag om att i afseende

å sistnämnda anslag må gälla de vilkor och bestämmelser,

som i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 11 januari 1902 omförmälas, måtte af Riksdagen

gillas;

c) att herr Wittsells ofvannämnda motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.

34:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

samt i Kopparbergs län, på extra stat för år 1903

bevilja ett belopp af 150,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens, Vesterbottens och Kopparbergs län.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande

af kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens, Vesterbottens ock

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

Kopparbergs län, anvisa ett extra anslag för år 1903 å 100,000 kronor

äfvensom medgifva, att de afgifter, som lades å flottningen, finge för

enahanda ändamål disponeras.

Beträffande detta ärende bär departementschefen anfört, att Riksdagen

för hvart och ett af åren 1899—1902 för bestridande af kostnader

för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län

anvisat ett extra anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de

afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.

I skrifvelse den 16 oktober 1901 hade domänstyrelsen hemstält,

att äfven för år 1903 måtte anvisas medel till enahanda belopp för

reglering af flottleder. Då emellertid äfven i Vesterbottens län förekomme,

att flottleder från kronoparker ej kunde påräknas komma till

stånd genom enskildes initiativ, exempelvis när afverkning skulle ske

å förut orörda skogstrakter inom de stora kronoparkerna i lappmarken,

samt under sådana eller liknande omständigheter virkesafsättningen

väsentligt underlättades och försäljningspriset höjdes, om före afverk•

ningen flottled upprensades genom skogsförvaltningens försorg, hade

domänstyrelsen väckt förslag derom, att anslaget i fråga skulle omfatta

reglering af flottleder jemväl i Vesterbottens län.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering

af flottleder i Norrbottens, Vesterbottens och Kopparbergs

län anvisa ett extra anslag för år 1903 å 100,000

kronor, samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

36:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens

befrämjande för år 1903 bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor att

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas

landsting och hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris eller

beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodliugsarbeten, dock med

Bih. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 22

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

[38.]

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vilkor, att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre belopp,

än hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera

af dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000

kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång

redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande afgåfves

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande ärende

erinrat, hurusom Riksdagen för hvart och ett af åren 1897—1902 beviljat

anslag på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag,

som för åren 1897—1901 utgått med 50,000 kronor, hade af Riksdagen

för år 1902 höjts till 70,000 kronor.

Redan i skrifvelse den 21 december 1895 hade domänstyrelsen

väckt fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om

ändring i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande

af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens framställning,

hvilken i åtskilliga afseenden egde nära sammanhang med vissa af

styrelsen i skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder till den

enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna bestämmelser, hade

jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning deraf afgifna utlåtanden

och yttranden öfverlemnats till den af Kongl. Maj:t den 16

oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder

lämpligen kunde vidtagas för vinnande af eu tillfredsställande vård af

de enskilda skogarne. Enär frågan om förändringar i afseende å beloppet

af och vilkoren för erhållande af bidrag från förevarande anslag ansetts

böra afgöras i sammanhang med slutliga pröfningen af de frågor, som

till omförmälda komité öfverlemnats, hade Kongl. Maj:t till nästlidna

års Riksdag endast gjort framställning om anslagets bibehållande vid

oförändradt belopp jemväl för innevarande år, men hade i följd af en

inom Riksdagen väckt motion anslaget för år 1902, såsom nämnts,

blifvit höj dt till 70,000 kronor.

Såsom departementschefen vid behandlingen af frågan om ordnandet

af det förstuga försöksväsendet redan omförmält, hyste han visserligen

förhoppning derom, att förslag till lagstiftning rörande vården

af de enskilda skogarne skulle kunna för nu sammanträdande Riksdag

framläggas; men, äfven om denna fråga nu skulle få sin slutliga lösning,

saknade han dock anledning att för nästkommande år ifrågasätta någon

ändring i afseende å det till skogsodlingens befrämjande nu utgående

anslag, alldenstund lagstiftningen angående vården af de enskilda skogarne,

enligt de lagförslag, öfver hvilka Kongl. Maj :t den 1 november

1901 beslutit att inhemta högsta domstolens utlåtande, skulle träda i

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

kraft först den 1 januari 1904, samt utgången af denna ock dermed

sammankängande frågor följaktligen icke skulle komma att inverka på

riksstaten för år 1903.

I sammanliang kärmed kar utsottet till bekandling förekaft två

af kerr G. P. af Buren, inom Första Kammaren väckta motioner (nås

12 ock 13). I den ena af dessa kar motionären kemstält:

1) att Riksdagen ville ställa till Kongl. Maj:ts förfogande för

bildande af stats skog ar en summa af 5,000,000 kronor att af riksgäldskontoret,

i mån af bekof, på reqvisition utbetalas;

2) att Riksdagen ville besluta, att dessa medel skulle af riksgäldskontoret

anskaffas genom försäljning inom landet af svenska statens

från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 procent obligationer; samt

3) att Riksdagen måtte besluta, att för ifrågavarande låns återbetalande

skulle till riksgäldskontoret af inflytande skogsmedel inlevereras

ett belopp af 250,000 kronor om året, kvaraf 4 procent till ränta

ock 1 procent till amortering, till dess lånet vore betaldt;

ock i den andra:

I. För bildande af länsallmänningar:

att Riksdagen måtte besluta att under nionde kufvudtiteln skulle

för skogsodlingens befrämjande uppföras ett ordinarie anslag af 100,000

kronor att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång

utdelas antingen åt landsting, som anslagit medel för att genom inköp,

då tillfälle dertill yppades, af till skogsbörd tjenlig mark bilda länsallmänningar,

eller åt landsting ock kuskållningssällskap, som understödde

enskilde skogsödare genom tillhandakållande af skogsfrö ock

plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor, att statsbidrag icke finge till

något län utgå med högre belopp, än hvad i förstnämnda fall länets

landsting, men eljest landsting ock kuskållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej keller till högre belopp,

då fråga vore om markinköp, än 8,000 kronor, men eljest 4,000 kronor

för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång redogörelse

öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande afgåfves till

Kongl. Maj ri s befallningshafvande i länet.

II. För bildande af sockenallmänningar och häradsallmänningar:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, kvilka åtgärder lämpligen

borde vidtagas för att af statsmedel med billiga, delvis räntefria lån

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

understödja bildande af allmänningsskogar på sådana vilkor, att ändamålet

kunde vinnas eller på annat sätt, som Kongl. Maj:t funne betryggande,

samt att Kongl. Maj:t ville till Riksdagens pröfning så fort

ske kunde framlägga förslag i ämnet.

Beträffande de skäl, motionären till stöd för sina framställningar

åberopat, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit anser sig utskottet

böra förorda.

Deremot finner sig utskottet icke kunna biträda de af herr af

Burén i förenämnda motioner framlagda förslag, då den af 1896 års

skogskomité behandlade frågan om åtgärders vidtagande för vinnande

af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarne ännu icke vunnit

sin lösning och då derförinnan vidtomfattande, på skogsvården inom riket

inverkande åtgärder icke synas böra vidtagas samt då, hvad särskilt beträffar

frågan om anvisande af medel å riksgäldskontor för bildande

af statsskogar, då det i Kongl. Maj:ts proposition n:o 53 angående försäljning

af åtskilliga kronoegendomar in. m. framstälda, på Riksdagens

. pröfning beroende förslag innebär beredande af ökad tillgång till inköp

af statsskogar.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande

för år 1903 bevilja ett extra anslag af 70,000

kronor, att ställas till Kongl. Maj ds förfogande för

att i mån af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till

billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag

icke må till något län utgå med högre belopp, än

hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller

till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse

öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande

afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet;

b) att herr af Burens ofvannämnda motion

n:o 12 icke må af Riksdagen bifallas, och

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

173

c), att ej heller herr af Burens förberörda motion

u:o 13 må vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

37:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under nionde hufvudtiteln,

nemligen:

till

godtgörande

af kostnader för landtmäteriförrätt
nxngar

ä åtskilliga kronans domäner ...............

ersättning till vissa bostäl Ishaf vare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord .............................................................

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens
-

ö

sänkning

domars

företag

deltagande

ersättning

gäldande

af vägskatt för år 1900 för till stats
-

indragna frälseräntan af hemmanet

3/

/ 8

kronor 8,994: 4 6

6,732: 47

godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
-

andra vattenaflednings
-

ersättnine: för öfverbyggnad å indragna boställen

för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen .................................

byggnadsersättning, enligt kongl. brefvet den 29

maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i

Norrbottens län ....................................................

godtgörande af förskjuten husröteersättning åt

tillträdande arrendatorn af förra piparebostället

1U mantal Gräsöna n:o 1 i Vinköls socken

och Skånings härad af Skaraborgs län .........

gäldande af vägskatt för åren 1899 och 1900

för regala laxfisket n i Neder Torneå, Carl

Gustafs, Hietaniemi, Öfver Torneå och Paj ala

socknar af Norrbottens län .................................

verket

mantal Sundersbol n:o 1 i Upsala län.

ersättande af kostnader för indelning i tomter

af ett område vid Murjeks jern vägsstation i

Norrbottens län .....................................................

12,337: 34

10,118: 93

119,842: 19

3,935: —

13,000:

1,731: li

1,542: 84

1: 12

588: 6 6

Transport kronor

178,824: 02

Ang. anslag

till ersättning

för af statskontoret

gjorda

förskott.

[39.]

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport

till kostnader för den af Kongl. Maj:t den 10

juli 1899 tillsatta komité för utredning rörande

åtgärder för beredande af tillfälle för mindre

bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva

sig egna hem .............................................

,, godtgörande af kostnader för uppskattning och

värdering af de Alnarps kungsgård underlydande

gatehusen n:is 12 och 13 Lomma i

Lomma socken och Bara härad af Malmöhus

län .............................................................................

,, kostnader, på grund af kongl. brefvet den 8

mars 1901, för vissa undersökningar i och för

kolonisation i Vesterbottens län ........................

„ understöd, på grund af kongl. brefvet den 9

november 1900, för år 1901, åt Sveriges utsädes
förening

....................................................................

„ bidrag, på grund af kongl. brefvet den 31 december

1900, till entomologiska föreningen i

Stockholm, för utgifvande under år 1901 af

en särskild afdelning af dess tidskrift, innehållande

populära uppsatser om Sveriges

skadeinsekter ......................................................

„ bidrag, på grund af kongl. brefvet den 22 mars

1901, till utgifvande under samma år af geologiska

föreningens i Stockholm förhandlingar

„ bidrag, på grund af kongl. brefvet den 22 mars

1901, till afvelspris vid kapplöpningar inom

riket..........................................................................

kronor 178,824: 0 2

30,977: 89

92: 70

449: 30

18,000: —

11

1,000: —

ii

750: —

3,000: —

eller tillhopa kronor 233,093: 91

I afseende å de fyra sist upptagna förskottsposterna har departementschefen

hänvisat till sitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för den 11 januari 1901 vid anmälan af behofvet

af ökning af anslagen till undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar samt till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar, hvilket protokoll åtföljde Kongl. Maj:ts till nästlidna

års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor samt för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1903 ett anslag af

233,115 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Dyrtidstillägg.

38:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 40 Ang. anslag

föreslagit Riksdagen, att, till beredande, i enlighet med de i statsråds- tUl dvfidsprotokollet

öfver finansärenden den 4 januari 1902 angifna grunder, S

af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente

i jordbruksdepartementets afdelning af Kongl.'' Maj:t kansli samt till

jordbruksdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för

år 1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 85,000 kronor.

Häröfver hafva kamrarne redan fattat beslut, hvilket utskottet

här endast skolat

anteckna.

Stockholm den 11 april 1902.

På statstutskottets vägnar:

P. PEPIRSON.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

vid punkt 1 (angående höjning af anslaget till Alnarps landtbruksinstitut

m. in.): af herrar H P. P. Tamm, friherre J. T. Gripenstedt,

K. G. Bildt, grefve K A. Posse, J. T. Kennedy, friherre C. J.

Rappe, 0. Larsson, J. A. Sjö och G. Odqvist, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa;

a) att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

uppföra anslaget till landtbruk sinstitutet vid

Alnarp med oförändradt belopp af 29,400 kronor, samt

b) att Riksdagen måtte för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp på extra

stat för år 1903 bevilja ett anslag af 8,000 kronor;

vid punkt 21 (angående anslag till afvelscentra för nötboskap): af

herrar I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. Bohnstedt,

K. G. Blidt, N. Fosser, grefve Pli. O. L. Kling spor, grefve C. O. Taube,

G. A. Tamm, J. T. Kennedy och friherre C. J. Rappe mot den del af

motiveringen, som afsåg minskning i den i statsrådsprotokollet angifna

storleken af de kreatursstammar, som äro berättigade att deltaga i täflan.

Det skulle här antecknas, att herr Clir. Lundeberg af sjukdom

varit förhindrad att deltaga i förestående hufvudtitels behandling inom

utskottet.

Vidare hafva herrar IL. P. P. Tamm, A. G. L. Billing, E. Fränekel

och H. Andersson begärt få antecknadt, att de icke deltagit, herr Tamm

i handläggningen af punkterna 2—38 samt herrar Billing, Fränekel

och Andersson i hela hufvudtitelns behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil Litt. A.

Bill. t,ill Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslag under

1902 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på, fördag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

46,200

31,800

200,000

—

—

—

17,000

46,200

31,800

200,000

Jordbruks
Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli ....

Landtbruksstyrelsen .......................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannatill

understöd åt landtmannaskolor). Nuvarande

4,500 —

49,500 —

175,000 —

59,700- 158,550 —

30.000 —

25,000-

42.000 —

94,000,—

2.300.000!—

4,500 —

49,500 —

175,000 - 59,700 —

159,620 —

30,000;—

25.000 —

42.000 —

94.000 —

2,300,000 —

Ökas å anslaget till Alnarps landtbruksinstitut, med

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp»,

å anslaget till Ultuna landtbruksinstitut med

å anslaget till reseunderstöd för landtbrukets

Odlingshjelp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

{Landtbruksingeniörer och deras biträden ....................

iBefrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
|Länsveterinärer

och veterinärstipendiater....................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf

Till förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden ............................................

Fiskerinäringens understöd ............................................

Domänstyrelsen................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp....................

Ökas med ............................................................

Tpt 3,233,250

1,070:

3,234,320

För statens skogsläroverk ....................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstiReservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen ........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

het. Nuvarande belopp ................................

Ökas med ...........u.......................................

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

179

Litt. A.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

\

departementet.

belopp........................................................ 200,000: ■—

ändring af anslagsrubriken till: »Till

med........................................ 35,600: —

................................................ 81,000: —

studerande med.................... 4,000: — 70,600

näringar

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag

640,008: —

5,600: —

tutets lärarepersonal..

af skogsväsendet i allmän
.

............... 1,499,392: —

.............. 100,400: —

645,608:

55,000:

700,608:

100,000:

5,600:

1,599,792: — 1,605,392:

Transport] 3,409,850]—j 1,070]—j

■ r

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

M i • . V ". '' |

Anvisning i

anvisning,

på förslag.

Summa.

kontant.

—

i

Friheter.

Ersättningar.

1 Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

46,200

—

- -

—

— —

—

46,200

—

31,800

f ;■■ ; ’

31,800

''■"''V

270,600

_ _

270,600

4,500

- -

—

— —

—

4,500

—

49,500

- -

—

— —

—

49,500

—

! 175,000

- —

—

— —

—

175,000

59,700

- -

—

— —

—

59,700

158,550

—

1,070

—

— —

—

159,620

—

30,000

_ -

—

— —

—

30,000

—

25,000

—

25,000

—

42,000

—

- -

—

— —

—

42,000

—

94,000

94,000

2,406,000

2,406,000

3,410,920]—

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1902 års riksstat anslår:

Tpt

Anvisning i

kontant.

v

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på jförslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

3,233,250

—

1,070

—

--

3,234,320

12,000

_

__

_

_

12,000

_

87,200

—

- -

—

—

87,200

—

63,000

__ _

_

63,000

50,000

—

--- -

- -

—

50,000

i 178,600

—

- -

—

- -

178,600

—

10,665

—

6,635

—

1,664

18,964

—

250,000

—

- -

—

_ _

—

250,000

—

354

—

25

—

_ _

379

—

600,000

—

- -

—

600,000

—

9,564

—

- __

—

9,564

—

75,000

—

— -

—

_ _

75,000

—

43,598

—

- -

—

- -

_

43,598

—

31,639

—

---

—

- -

—

31,639

—

16,651

—

16,651

—

10,000

—

- -

—

- -

—

10,000

—

| 4,671,521

—

7,730

—

1,664

—

4,680,915 —

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Landtmäteristaten. Nuvarande belopp........................

Ökas å landtmäteristyrelsens stat med....................

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................

Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag ............

Rikets allmänna kartverk ............................................

öästgifvares friheter......................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag.............

Färjor och färjekarlar....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslaganslag........................

Alderstillägg, förslagsanslag............................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag ................................

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Transport 3,409,850:

12,000-

87,200:

2,000:

anslag. Nuvarande belopp

16,651:

85:

89,200!—

63.000 —

50.000

178,600

10,665

250.000

354

600.000

9,564!

75.000

43,598

31,639!—

16,736 —

10.000

Summa! 4,850,206|-

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

1,070

—

—

—

3,410,920

—

---

— —

—

12,000

—

_ _

_

____

_

89,200

- -

—

— —

—

63,000

—

50,000

—

—

—

—

178,600

—

6,635

—

1,664

—

18,964

—

250,000

—

25

—

- -

—

379

—

600,000

—

__

—

— —

—

9,564

—

__;

—

- -

—

75,000

—

'' - -

—

- -

—

43,598

—

31,639

—

16,736

_

10,000

—

7,730

t_

1,664

—

4,859,600

—

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Kronor.

Ö.

Jordbruksdepartementet.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannan äringar;

Till bestridande af kostnader för nya byggnader vid landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp ......................................... 118,300:-—

» förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Yester-

norrlands, Vesterbottens och Norrbottens län ......... 6,000: —

124,300

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbr uksmöt en.......................,............................

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för

husdjur, redskap, maskiner in. m.............................

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof....................................

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län

Till understöd åt frökontrollanstalter................................

» utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

....................................................................

För anställande af en torfingeniör ..................................

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ............

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket

För de geologiska undersökningarna ...............................

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap ...............................................................

7,500: —

12,500: —

32,000: -

6,250: —

10,000: —

1,000: —

5,000: —

15,000: —

25,000: —

96,000: -

9,000: —

Transport

219,250- 343.550 -

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

Transport

Befrämjande af husslöjden:

Kronor.

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ................j

343,550

3,000

Fiskerinäringens understöd:

Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för

åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets

bedrifvande ................................................................... 25,000: —

| » utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven............................... 24,300: —

» vidtagande af ändringar uti kanonbåten Svensksunds

utrustning....................................................................... 3,100: —

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 200,000: -—

Till anordnande af undervisningskurser i navigation för

bohuslänske fiskare........................................................ 2,250: —

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning ............................................ 6,100: —

» aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 43,200: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,585: —

Skogsinstitutet:

Till beredande af ökade extra''8! ärarekrafter vid skogsinstitutet

254,650

89,885 —

|

|

5,000 —

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag.....................................................................................

50,000

Diverse anslag:

jTill förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nöt-|

kreaturen ...................................................................... 50,000: — j

Transport 50,000: — | 746,085;

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

Kronor.

Ö.

Transport 50,000: —

746,085

Till understödjande af sådana myrutdikningar och vatten- aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost-

ländigheten för närliggande bygd................................ 500,000: —

» afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län ................................................ 150,000: —

» reglering af flottleder i Norrbottens, Vesterbottens

och Kopparbergs län................................................... 100,000: —

» skogsodlingens befrämjande ........................................ 70,000: —

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter ....................................................... 233,115: —

1,103,115

i

Summa

1.849,200

—

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1902:118 Skrifvelse till Konungen, angående reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1902:54 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning rörande skogsväsendet. s. 13 i texten