Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1902-04-29 · 63 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 59 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:11, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1902, kl. 3 e. ra.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indragningsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i den till Riksdagen

den 11 sistlidne januari aflåtna proposition angående statsverkets

tillstånd och behof under tionde hufvudtiteln i punkten 1 gjorda framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

och verksamhet under år 1903, må medgifva:

att Kongl. Maj:t må för nämnda år bestämma de

belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för

anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga

medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af

berörda afgifter, i den män de under åi''et ingå, eller,

derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill

otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 11 Käft. (N:o 11.) 1

Ang. kostnad

den för förvaltningen

af

småskolelärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

under

dr 1908.

[!•]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. ändring

i grunderna

för pensionering

af arméns

befäl och

underbefäl

med vederlikar.

2:o) Uti en den 4 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 35) liar Kong], Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det

de af Kongl. Maj:t med Riksdagen antagna grunder för pensionering af

arméns befäl och underbefäl med vederlikar måtte på det sätt ändras,

att punkt 1, anm. 2 erluille följande lydelse:

»Musikunderofficerare, som åtnjuta aflöning af de till musikens

underhåll anslagna tillgångar, utan att dem äro tillagda enligt stat för

viss tjenst anslagna aflöningsförmåner, anses i afgifts- och pensioneringsafseenden,

som vore de på stat anstälde»;

att bland de i punkt 2 uppräknade einbets- och tjensteman upp
toges
i

mom. a), med en pensionsålder af 65 år: öfverfältintendenten,

i mom. b) med en pensionsålder af 60 år: chefen för arméförvaltningens

intendentsdepartemenis sjukvård sbyrå, tygingeniörer, fabriksingeniörer,

fabriksförvaltare och fabriksskrifvare,

i mom. c), med eu pensionsålder af 55 år: assistenten å arméförvaltningens

intendentsdepartements sjukvårdsbyrå samt underintendenter;
att

det under punkt 13 upptagna öfvergångsstadgandet utginge

och i stället infördes två nya punkter så lydande:

13. »Den, som gör ansökan om afsked med pension och fyllnadspension

från tjenst med lön enligt stat, som icke fulla två år varit

gällande, skall såsom tjenstetid för denna tjenst ega att tillgodoräkna

sig den tid, han i motsvarande tjenst med lön enligt äldre stat tillbragt»;

samt

14. »Den, som förklaras berättigad att tillträda pension och

fyllnadspension, beräknad på lön, uppförd i vederbörligen faststäld

lönestat, innan han för beloppet af den lön, hvarå fyllnadspensionen

beräknats, erlagt afgifter till arméns pensionskassa för minst två år,

skall, för tillgodonjutande af denna rätt, till pensionskassan erlägga

skilnaden mellan de pensionsafgifter, han för två år näst före afskedet

skulle för den njm lönen hafva utgjort och de enahanda afgifter, han

för samma tid i verkligheten erlagt.»

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda

dag har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet vid detta

ärendes föredragning yttrat följande:

»Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 14 juni nästlidet

år anbefalt direktionen öfver arméns pensionskassa att afgifva

underdånigt förslag till de ändringar i gällande bestämmelser rörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

arméns pensionering, livilka kunde blifva erforderliga till följd af de

nya aflöningsstaternas för armén fastställande och sammanhang dermed

egande förhållanden, har nämnda direktion den 26 oktober samma år

till Eders Kongl. Maj:t inkommit med dylikt förslag, för hvilket jaganhåller

att nu få redogöra.

Direktionen framhåller till en början, hurusom i de nya staterna

förekomme åtskilliga uti de för pensioneringen af arméns befäl och

underbefäl med vederlikar af Eders Kongl Maj:t med Riksdagen antagna,

den 22 juni 1877 utfärdade grunder icke upptagna beställningar

med aflöning af sådan natur, att nämnda pensioneringsgrunder enligt

direktionens åsigt otvifvelaktigt borde på dessa beställningars innehafvare

tillämpas. För att den dem tillförsäkrade pensionsrätt framdeles

skulle blifva effektiv, erfordrades emellertid bestämmelse i afseende

å den lefnadsålder, då rätten till åtnjutande af pension jemte fyllnadspension

för dem skulle inträda.

Dessa nyinrättade eller under nya benämningar upptagna beställningar

vore

å första Svea artilleriregementes tygstat:

tygingeniören,

å arméförvaltningens stat:

chefen för och assistenten å arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå;

å intendenturkårens stat:

öfverfältintendenten och underintendenter; samt

ä staterna för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitions fabriken

och Åkers krutbruk:

fabriksingeniörerna, fabriksförvaltarne och fabriksskrifvarne.

Förenämnda embets- och tjenstemän syntes direktionen böra vara

berättigade till fyllnadspension — förutsatt att de uppfylt öfriga stadgade

vilkor — om de uppnått följande lefnadsår, nemligen:

öfverfältintendenten ................................................................................. 65 år

chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements sjukvårdsbyrå,

tygingeniören, fabriksingeniörer, fabriksförvaltare och

fabriksskrifvare ................................................................................... 60 »

samt assistenten å arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå och underintendenter ......................................... 55 »

Bland ofvan uppräknade i de nya lönest aterna förekommande nya

beställningar hade icke upptagits musikf änjunkare, musikstyckjunkare och

musiksergeanter, enär det synts direktionen uppenbart, att dessa löntagare

kunde innefattas under den i punkten 2 d) af ofvanberörda pensionerings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

grunder använda generella benämningen »spefo, beträffande hvilka för

rätt. till fyllnadspension vore stadgad en minimilefnadsålder af 50 år.

Med erinran att genom nådiga brefvet den 27 september 1901

angående tillämpning af de nya lönestaterna för arméns särskilda truppförband

föreskrifvits, bland annat, att vid icke garnisonerade truppförband

finge anställas musikunderofficerare med aflöningsförmåner, livilka,

oberoende af de i stat för viss beställning anslagna, utginge enligt

kontrakt, afslutade mellan respektive truppförbands chef och vederbörande

musikunderofficer, framhåller direktionen vidare, hurusom nödigt

vore, att bestämmelse meddelades derom, att musikunderofficer vid icke

garnisonerade armén, hvilken åtnjöte aflöning af de till musikens underhåll

anslagna tillgångarne utan att vara tillagd de enligt stat för viss

tjenst anvisade aflöningsförmåner, skulle i fråga om af gifter till pensionskassan

samt pensionsbelopp anses, som vore han på stat anstäld.

I tredje punkten af de utaf Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen

antagna pensioneringsgrunderna stadgas, fortsätter direktionen, att för

åtnjutande af den fyllnadspension, som enligt dessa grunder åtföljde

tjenst, erfordrades att hafva innehaft samma eller högre tjenst i minst

två år. De ändrade löneförmånerna i allmänhet och särskildt de förändrade

benämningarne och aflöningsformerna för den vid armén anstälda

musikpersonalen nödvändiggjorde emellertid en förklaring, huru

pensionsrätten skulle beräknas för löntagare, som inom två år från den

1 januari 1902 ingåfve ansökan om afsked med pension och fyllnadspension,

grundad på den i 1902 års stater faststälda lön. Då t. ex.

till musiksergeanter af 1 och 2 klassen vid infanteriet, hvilka enligt

1902 års stater kom me att åtnjuta respektive 720 och 600 kronor i

lön på stat och med tillämpning af gällande pensioneringsgrunder sålunda

egde att undfå samma belopp i pension och fyllnadspension,

säkerligen komme att transporteras eller utnämnas åtskilliga bland de

fältmusikanter, hvilka förut egde delaktighet i pensionskassan och efter

gällande stadganden skulle pensioneras med 360 kronor i pension och

fyllnadspension, måste, om sådan musiksergeants pensionsrätt före utgången

af år 1903 skulle tagas under ompröfning af direktionen, hvilket

utan tvifvel ofta komme att blifva fallet, den frågan uppstå, om

innehafvare af musiksergeantsbeställning egde rätt att såsom tjenstetid

för denna beställning tillgodoräkna den tid, för hvilken han såsom

fältmusikant kontribuerat för pension och fyllnadspension. Derjemte

kunde det med fog sättas i fråga, om icke här ifrågavarande beställningsinnehafvare,

derest de skulle pensioneras efter 1902 års lönestater,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

innan de i minst två år innehaft de nya lönerna och fullgjort med

deras innehafvande förenad tjenstgöringsskyldighet, borde få vidkännas

någon afgift utöfver den på tjenstetiden belöpande. Men då det å

andra sidan ur synpunkten af arméns tjenstbarhet vore af en viss vigt

att tillse, det icke genom tillfälligtvis förändrade pensioneringsvilkor ett

fördröjande, om ock blott på högst två år, föranleddes i den påräknade

öfvergången å pensionsstat, syntes det direktionen som om dels

en för de afskedssökande så förmånlig tolkning af tjenstårsberäkningen

som möjligt här borde få göra sig gällande, och dels att den extra

bidragsskyldigheten borde göras af lindrigaste art. Direktionen ansåge,

att en lämplig utgångspunkt för dessa extra afgifters bestämmande

vore att finna uti det öfvergångsstadgande, som Eders Kongl. Maj:t

med Riksdagen bestämt uti punkten 13 af pensioneringsgrunderna,

nemligen att den som inom två år, efter det nämnda grunder börjat

tillämpas, afginge ur tjenst, skulle, för tillgodonjutande af rätt till fyllnadspension,

till pensionskassan erlägga skilnaden mellan de pensionsafgifter,

han under två år näst före afskedstagandet skulle med tilllämpning

af samma grunder hafva utgjort, och de enahanda afgifter

han för samma tid i verkligheten erlagt. \7isserligen vore det nu icke

fråga om nya pensioneringsgrunder, men samma synpunkter, som talat

för pensionsskillnadsafgifters utkräfvande vid afgång från tjenst inom

två år efter det de fastställa pensioneringsgrunderna börjat tillämpas,

borde äfven här vara berättigade, då pensionsbeloppet skulle beräknas

på för löntagaren i pensioneringshänseende vida förmånligare stat än

hittills. Direktionen hemställer derför, att i pensioneringsgrunderna

måtte inrymmas nya stadganden

dels derom att den, som gör ansökan om afsked med pension och

fyllnadspension från tjenst med lön enligt ny stat, som icke fulla två

år varit gällande, må såsom tjenstetid för denna tjenst eg a att tillgodoberäkna

den tid, han i motsvarande tjenst med lön enligt äldre

stat tillbragt,

dels och att den, som förklarats berättigad att tillträda pension och

fyllnadspension, beräknad på i vederbörligen faststäld lönestat uppförd

lön, innan han för beloppet af den lön, hvarå fyllnadspensionen beräknats,

erlagt afgifter till arméns pensionskassa för minst två år, skulle,

för tillgodonjutande af denna rätt, till pensionskassan erlägga skilnaden

mellan de pensionsafgifser, han för två år näst före afskedet skulle för

den nya lönen hafva utgjort och de enahanda afgifter, han för samma

tid i verklighet erlagt.

Direktionen har slutligen hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

i afbidan på de definitiva beslut rörande erforderliga ändringar i reglementet

för arméns pensionskassa, h vilka först efter inhemtande af arméns

fullmäktiges utlåtande och förslag kunde fattas, meddela behöfliga bestämmelser

att tillsvidare tillämpas i fråga om de å lönestaterna uppförda

nya befattningar m. in.

Mot direktionens förslag om bestämmande af pensionsåldern för

innehafvarne af de i 1902 års aflöningsstater nytillkomna eller under

nya benämningar upptagna beställningar har jag intet att erinra. Ej

heller har jag någon anmärkning att framställa mot direktionens hemställan,

att musikunderofficerare vid icke garnisonerade armén, som åtnjuta

aflöning enligt kontrakt, utan att vara tillagda de enligt stat för

viss tjenst anvisade aflöningsförmåner, skola i pensionshänseende anses

såsom på stat anstälde. Då Eders Kong!. Maj:t emellertid under den 31

december 1901 förordnat, att de i nådiga brefvet den 27 förutgångna

september gifna bestämmelser angående musikpersonalens anställning

skulle ega tillämplighet jemväl vid garnisoneradt truppförband, torde

den ifrågasatta föreskriften i pensioneringsgrunderna böra utsträckas till

musikunderofficerarne vid hela armén. Denna bestämmelse torde lämpligen

kunna införas såsom anm. 2 till första punkten af nämnda grunder,

i stället för den nuvarande anmärkningen 2, hvilken endast afser

fältmusikanter.

I öfrigt har jag, beträffande direktionens förslag, icke annat att

anföra, än att föreskriften om rätt för löntagare å ny stat att räkna

sig till godo tjenstetid i motsvarande tjenst å gammal stat torde böra i

pensioneringsgrunderna införas ^ såsom punkt 13 i stället för det nuvarande

under samma punkt upptagna föråldrade öfvergångsstadgandet,

samt att bestämmelsen om extra pensionsafgift af den, som afgår med

pension utan att under fulla två år åtnjutit förhöjda aflöningsförmåner

på ny stat, lämpligen torde böra upptagas under en ny punkt 14 i

nämnda grunder.

Beträffande direktionens förslag i fråga om reglementet för arméns

pensionskassa anhåller jag att framdeles, sedan Riksdagens beslut i nu

föreliggande frågor blifvit meddeladt, få underställa detta förslag Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke

funnit sig böra göra någon erinran, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

3:oy Kongl. Maj t har uti eu till Riksdagen den 7 sistlidne

februari afbiten proposition (n:o 36) föreslagit Riksdagen, att, vid bifall

till hvad Kongl. Maj:t i propositionen den 14 sistlidne januari angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit i fråga om flottans marinläkarekår

samt i fråga om läkarne vid kustartilleriet, godkänna,

dels att vid tillämpning å personalen vid marinläkarekåren af de

utaf Riksdagen godkända och af Kongl Maj:t den 3 oktober 1876

faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar skulle iakttagas:

att det till marinläkare af 2:a klassen utgående arfvode skulle i

fråga om pensionering betraktas såsom fast lön;

att vid beräkning af pension och fyllnadspension intjenta ålderstillägg

skulle räknas till lönen;

att såsom tjenstetid, hvilken grundläde rätt till pension och fyllnadspension

skulle räknas hela den tid löntagaren stått i statens tjenst;

samt

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten i ofvannämnda

grunder, utginge endast till den, som vore berättigad till pension ur

flottans pensionskassa och vid afskedstagande! uppnått en lefnadsålder

af: marinöfverläkare och förste marinläkare 60 samt marinläkare af

l:a eller 2:a klassen 55 år;

dels att löntagare vid marinläkarekåren skulle vara förpligtad att

ur tjensten afgå, när han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som

berättigade honom till full pension och fyllnadspension, Kongl. Maj:t

dock obetaget att, med hans begifvande, låta med afskedet anstå, derest

och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten gagna

det allmänna;

dels att en hvar med fullmakt försedd löntagare vid flottans läkarestat,

som icke före den 1 december 1902 hos Kongl. Maj:t anmält, att

han önskade qvarstå vid nu gällande lönestat, skulle vara underkastad

ofvan föreslagna bestämmelser angående pensionering;

dels att föreskriften i kongl. skrifvelsen den 22 juni 1877 angående

rätt till högre fyllnadspension i visst fall för löntagare vid flottans

läkarestat skulle upphöra att gälla beträffande en hvar, som icke i följd

af bestämmelsen i nästföregående punkt qvarstode vid nu gällande pensionsrätt;
dels

att hvad sålunda föreslagits skulle i tillämpliga delar gälla beträffande

läkare vid kustartilleriet, med iakttagande dervid att regementsläkare

skulle anses likstäld med förste marinläkare och förste bataljonsläkare

med marinläkare af l:a klassen.

Ang. pensionering

af flottans

marinläkarekär

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 7 februari

innevarande år bär statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

beträffande denna framställning åberopat hvad han till statsrådsprotokollet

för den 11 nästförutgångne januari anfört i fråga om pensionering

af marinläkarekåren i flottans stam®, samt tillika erinrat att, då

jemlikt Riksdagens år 1901 lemnade medgifvande, de för flottans befäl

och underbefäl med vederlikar gällande pensioneringsgrunder skulle

tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl med vederlikar vid

kustartilleriet, hvad i förevarande afseende bestämdes rörande personal

vid marinläkarekåren borde i tillämpliga delar gälla äfven bekräftande

läkarne vid kustartilleriet.

Jemlikt utskottets tillstyrkan uti punkten l:o af dess utlåtande

n:o 6 hafva Riksdagens begge kamrar sammanstämmande bifallit hvad

Kongl. Maj:t i fråga om flottans marinläkarekår föreslagit, för så vidt

på anordnandet af samme läkares pensionering kan inverka. Riksdagen

har derjemte gillat Kongl. Maj:ts af utskottet uti punkten ll:o af nämnda

utlåtande förordade förslag angående aflöning åt kustartilleriets personal,

deribland läkarne. Under sådana förhållanden och då utskottet

emot det nu föreliggande förslaget i fråga om pensioneringsgrunder

för nyssberörda läkare icke funnit anledning till erinran, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts uti förenämnda

proposition gjorda förslag.

4:o.) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 41) har

friherre F. C. K. BarneJcow hemstält, att Riksdagen behagade besluta

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes för

Riksdagen framlägga förslag om, under hvilka vilkor och till hvilket

belopp föreståndarne för folkhögskolorna i riket kunde erhålla pension

af staten.

I motiveringen till denna framställning har framhållits, hurusom

ifrågavarande klass af lärare kraftigt verkade för spridning af kunskap

och bildning bland vårt folk, men att, ehuru statsbidrag lemnades till

undervisningen, desse lärare icke kunde erhålla pension till följd af

att de icke vore anstälde i statens tjenst; och har motionären vidare

erinrat, att pension tilldelades folkskollärarne, oaktadt ej heller desse

kunde betraktas såsom statens direkta tjenare.

* Se statsutskottets utlåtande n:o 6, sid. 36—-41.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

Utskottet erkänner visserligen till fullo det gagnerika arbete i

folkupplysningens tjenst, som utöfvas vid folkhögskolorna, men kan

icke finna dessa skolors nuvarande ställning vara sådan, att pension

bör genom statens medverkan beredas föreståndarne. Det råder enligt

utskottets mening en högst betydlig skiljaktighet mellan folkskolorna,

rörande hvilkas upprättande, undervisning, aflöningsförhållanden och

öfriga anordning, särskildt i afseende å den för lärarepersonalen erforderliga

kompetensen, finnes en mångfald af från statens sida gifna

bestämmelser, samt folkhögskolorna, hvilka hufvudsakligen äro privata

anstalter. Utskottet har ej heller kunnat lemna obeaktadt, att det finnes

åtskilliga andra slag af undervisningsanstalter, hvilka, i likhet med folkhögskolorna,

åtnjuta statsunderstöd, och hvilkas verksamhet är mer än

dessas lagbestämd, utan att dock nämnda undervisningsanstalters lärarepersonal

åtnjuter statspension eller statsbidrag till sin pensionering.

Utskottet kan derför icke finna det lämpligt, att Riksdagen under nuvarande

förhållanden vidtager någon åtgärd i det af motionären angifna

syfte, och får alltså hemställa,

att friherre Barnekows ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o.) I afseende å beloppen af anslagen under pensionsstaten har

någon förändring icke ifrågasatts, och får utskottet hemställa,

att samtliga anslag under pensionsstaten må i

riksstaten för år 1903 upptagas med oförändrade belopp.

Allmänna indragningsstaten.

6:o.) Uti en till Riksdagen den 21 febrnari innevarande år aflåten

proposition (n:o 45) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,

att skollärarinnan vid länsfängelset i Stockholm, Christina Charlotta

Lindholm, måtte få å allmänna indragningsstaten uppföras med rätt för

Bih. till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 2

Angående

anslagen

under pensionsstaten.

Angående

pension åt

skollärarinnan

vid länsfängelset

i Stockholm

C. C.

Lindholm.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

henne att å sagda stat från och med år 1903 under sin återstående

lifstid uppbära eu årlig pension af femhundra kronor.

Statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden ofvannämnda

dag innehåller i detta ärende följande:

Uti skrifvelse den 1 december 1901 hade fångvårdsstyrelsen —

med föranledande af eu till styrelsen inkommen, af såväl direktören

för länsfängelset i Stockholm som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län förordad ansökning af skollärarinnan vid nämnda

länsfängelse Christina Charlotta Lindholm om rätt för henne, som den

1 april 1902 komme att lemna sin befattning vid länsfängelset, att få

åtnjuta pension för sin återstående lifstid — hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen göra framställning om Christina Charlotta Lindholms

öfverflyttande till allmänna indragningsstaten med rätt för henne

att å sagda stat från början af år 1903 under sin återstående lifstid

åtnjuta pension till belopp af femhundra kronor för år.

Af handlingarna inhemtades: att Christina Charlotta Lindholm,

som vore född den 1 mars 1836 och således inemot 66 år, från och

med höstterminen 1860 till och med vårterminen 1869 med vitsord

om utmärkt nit och stor skicklighet undervisat vid Norrköpings folkskolor;

att hon från början af år 1870 till våren 1872 med enahanda

vitsord tjenstgjort vid Göteborgs folkskolas högre afdelning för flickor;

att hon, efter att den 17 maj 1872 hafva aflagt afgångsexamen vid folkskolelärarinneseminariet

i Stockholm, till den 20 maj 1875 vikarierat

vid Klara församlings i Stockkolm folkskola; att hon från och med

den 1 september sistnämnda år antagits till skollärarinna vid dåvarande

straff- och arbetsfängelset, sedermera centralfängelset å Norrmalm i

Stockholm, och i sådan egenskap verkat, så länge berörda fångvårdsanstalt

egde bestånd; att hon på grund af kongl. bref den 10 augusti

1896 vid nämnda fängelses indragning blifvit, med bibehållande af

innehafvande arfvode 1,200 kronor och hyresersättning 200 kronor,

öfverflyttad till länsfängelset i Stockholm; att hon, som på grund af

hög ålder och kraftnedsättning ej längre förmått att nöjaktigt fullgöra

sina åligganden och fördenskull åtnjutit tjenstledighet från den 1 maj

1901, blifvit af fångvårdsstyrelsen uppsagd från sin befattning från och

med den 1 april 1902; samt att hon vid afgång från befattningen

komme att sakna medel till sitt uppehälle.

Med erinran derom, att, i anledning af Norrmalmsfängelsets indragning,

åt, bland andra från fångvårdens förslagsanslag aflönade vakt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

betjente vid nämnda fängelse, äfven vaktfrun Josefina Charlotta Ahlgren,

hvilken af ålder och sjuklighet varit oduglig till tjenstgöring, af Riksdagen

år 1897 på Kongl. Maj:ts framställning beviljats från allmänna

indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande lön och

ålderstillägg tillhopa 500 kronor, samt hurusom för de vid läns- och

kronocellfängelserna anstälda kokerskor, hvilka i likhet med Christina

Charlotta Lindholm ej varit såsom ordinarie betjening i stat uppförda,

utan endast åtnjutit arfvoden, vid flera särskilda tillfällen beredts

bidrag, då de af ålder eller sjukdom varit urståndsätta att vidare

tjenstgöra, hade fångvårdsstyrelsen i sin förevarande framställning

vidare anfört, att, om ock Christina Charlotta Lindholm icke kunde

anses innehafva liknande ordinarie befattning som omförmälda vaktfri!,

likväl hennes långvariga, väl vitsordade tjenstgöring inom fångvården

syntes innebära skäl för att nu, då hon af ålder vore urståndsatt att

längre tjena det allmänna, tillerkänna henne enahanda förmån af pension,

som beviljats bemälda vaktfri! och den öfriga vid centralfängelset å

Norrmalm med aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll anstälda personal, hvilken vid fängelsets indragning varit till

vidare tjenst oförmögen, samt att den omständigheten, att Christina

Charlotta Lindholms uppgift inom fängelset varit af annan och högre

art än nämnda kokerskors, icke syntes böra ställa henne i ofördelaktigare

ställning än dem i afseende å försörjning på ålderdomen.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, hade biträdt fångvårdsstyrelsens

framställning under erinran, att enligt af statskontoret införskaffad

uppgift Christina Charlotta Lindholms årliga undervisningstid

såsom fängelselärarinna mör än motsvarat en folkskolelärarinnas, samt

att det pensionsbelopp, som numera i allmänhet tillkomme folkskolelärarinna

vid 55 lefnads- och 30 tjenstår, vida öfverstege det för

Christina Charlotta Lindholm ifrågasatta.

I sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr E. Hammarlund

väckt motion (n:o 171), hvaruti motionären föreslagit, att skollärarinnan

vid länsfängelset i Stockholm, Christina Charlotta Lindholm, måtte få å

allmänna indragningsstaten uppföras med rätt för henne att å sagda

stat från och med den 1 april 1902 under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension af 800 kronor.

Till stöd för denna framställning har, motionären anfört, bland

annat, följande:

Angående en

inom indra

Kammaren

väckt motion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Skollärarinnan Lindholm hade hittills, förutom hyresersättning,

åtnjutit 1,200 kronor om året. Häraf skulle hon nu, sedan hennes

krafter vore nedsatta, få behålla betydligt mindre än hälften eller endast

500 kronor, hvilket motsvarade 412/3 procent.

Till stöd för sitt förslag hade fångvårdsstyrelsen erinrat derom,

att en vaktfru, som afgått vid Norrmalmsfängelsets indragning, af Riksdagen

år 1897 tillerkänts en årlig pension af 500 kronor. Ifrågavarande

vaktfru hade emellertid i lön, tjensgöringspenningar och ålderstillägg

åtnjutit sammanlagdt 750 kronor, hvadan alltså hennes pension faststälts

till 66 2/s procent af löneinkomsten. Samtidigt med vaktfrun

hade två vaktqvinnor erhållit en årlig pension af 450 kronor hvardera.

Som deras årliga löneinkomst utgjort för hvardera 650 kronor, hade

för dem pensionsbeloppet sålunda blifvit icke mindre än 69 procent.

Det ville synas rättvist och billigt, att lärarinnan Lindholm för

sin återstående lefnad tillerkändes en pension, utgående efter ungefär

enahanda grunder som de pensionsbelopp, Indika kommit åtskilliga

andra vid det indragna Norrmalmsfängelset tjenstgörande till del.

Pensionsbeloppet borde alltså sättas till två tredjedelar af 1,200 kronor

eller 800 kronor, helst fångvårdsstyrelsen sjelf erkänt, att lärarinnan

Lindholms uppgift inom fängelset varit af annan och högre art än åtskilliga

andras, hvilka der tjenstgjort och som erhållit bidrag för ålderdomen.

Äfven från en annan synpunkt sedt borde man finna det öfverensstämma

med såväl rättvisa som billighet, att pensionen för den gamla

lärarinnan bestämdes till minst 800 kronor.

Från sin tjenstgöring vid folkskolan* hade lärarinnan Lindholm

intyg af vederbörande folkskoleinspektör derom, att hon »med särdeles

grundliga kunskaper förenar framstående undervisningsgåfvor och derjemte

visat synnerlig förmåga att uppfostrande och förädlande inverka

på de barn, tillhörande folkskolans högsta klasser, hvilka varit åt hennes

ledning anförtrodda». Helt visst vore det den omständigheten, att hon

innehade sistnämnda för en uppfostrarinna så värdefulla egenskap, som

gjort, att fångvårdsstyrelsen år 1875 erbjudit henne anställning i fångvårdens

tjenst. Om hon — med tanke på egen framtida ekonomi —- afslagit detta anbud och stannat qvar vid folkskolan i Stockholm, hade

hon med sina höga betyg och utmärkta lärarinneegenskaper otvifvelaktigt

inom kort der vunnit ordinarie anställning. Hon skulle då för

närvarande åtnjutit en lön af 1,650 kronor, deraf hon vid sjukdomsfall

fått behålla 1,500 kronor. Och i händelse af afsked från tjensten, på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

grund af obotlig sjukdom, skulle hon enligt nuvarande pensionsbestämmelser

varit berättigad till följande pension:

från folkskolelärarnes pensionsinrättning ................................. 750 kronor.

tilläggspension från skoldistriktet ......................................... 150 „

Summa 900 kronor.

(Såsom folkskolelärarinna på landsbygden skulle bon, utan att

intyg om obotlig sjukdom beböft företes, varit berättigad att efter 26

tjenst- och 66 lefnadsår komma i åtnjutande af afkortad pension å

683 kronor).

Den omständigheten, att lärarinnan Lindholm, med åsidosättande

af egna ekonomiska intressen, af ren menniskokärlek egnat sig åt den

svåra uppgiften att söka upplysa och förbättra de beklagansvärda

qvinnor, som på grund af något felsteg hamnat i fängelset, kunde ej

motivera, att hon nu på ålderns dagar sattes i en betydligt ofördelaktigare

ställning, än om hon stannat qvar i folkskolans tjenst. Tvärtom

syntes staten här böra träda emellan och dermed gifva erkännande åt

ett dylikt svårt och maktpåliggande arbete i menniskokärlekens tjenst.

Och då af handlingarne framginge, att lärarinnan Lindholms årliga

undervisningstid såsom fängelselärarinna mer än motsvarat en folkskolelärarinnas,

borde det ej komma i fråga, att hennes pension sattes till

väsentligt lägre belopp, än hvad hon såsom folkskolelärarinna i en

större stad skulle varit berättigad åtnjuta. Motionären komme sålunda

äfven med denna utgångspunkt till det resultat, att pensionen i fråga

borde sättas till lägst 800 kronor.

Slutligen ville motionären framhålla, att, enligt hvad fångvårdsstyrelsen

meddelat, lärarinnan Lindholm skulle lemna sin befattning

den 1 april 1902 samt att hon vid sin afgång från befattningen komme

att sakna medel till sitt uppehälle. Men enligt Kongl. Maj ds proposition

skulle hon få uppbära pension först från och med år 1903. Hon

skulle alltså under tre fjerdedelar af innevarande år vara utan existensmedel.

Äfven härutinnan syntes ändring böra vidtagas. I regeln utginge

ju pension från och med månaden näst efter den, då pensionstagaren

lemnat sin befattning, och något skäl till undantag härifrån

hade ej i nu föreliggande fall blifvit angifvet.

Utskottet, som, på grund af hvad i ärendet anförts, finner pension

böra af statsmedel beredas lärarinnan Lindholm, anser sig i afseende å

pensionens belopp böra ansluta sig till Kongl. Maj ds förslag, som

härutinnan öfverensstämmer med fångvårdsstyrelsens framställning. Der
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt vakikonstapeln

vid

tvängsarbctsanstalten

i

Norrköping C.

A. Holmberg.

emot anser utskottet sig böra biträda herr Hammarlunds yrkande, att

pensionen bör utgå från och med den 1 april detta år.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl.

Maj:ts förevarande framställning och utan afseende å

herr Hammarlunds omförmälda motion, medgifva, att

skollärarinnan vid länsfängelset i Stockholm Christina

Charlotta Lindholm må få å allmänna indragningsstaten

uppföras med rätt för henne att å sagda stat

från och med den 1 april 1902 under sin återstående

lifstid uppbära en årlig pension af femhundra kronor.

7:o) Kongl. Maj:t har uti en den 21 sistlidne februari till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 46) föreslagit Riksdagen att medgifva,

att vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping Carl August

Holmberg måtte få å allmänna indragningsstaten uppföras med rätt för

honom att å sagda stat från och med år 1903 under sin återstående

lifstid uppbära en årlig pension af fyrahundra kronor.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden ofvannämnda dag följande.

Uti skrifvelse den 10 januari innevarande år hade fångvårdsstyrelsen

— med öfverlemnande af en till styrelsen inkommen, af

direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping till bifall förordad

ansökning af vaktkonstapeln vid nämnda tvångsarbetsanstalt Carl August

Holmberg om afsked med pension — hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning om Carl August Holmbergs öfverflyttande

till allmänna indragningsstaten med rätt för honom att å sagda

stat från början af år 1903 under sin återstående lifstid åtnjuta pension

till belopp af fyrahundra kronor för år.

Af handlingarna inhemtades: att Carl August Holmberg vore

född den 14 september 1827 och således uppnått en ålder af öfver 74

år; att han af direktören vid dåvarande straffängelset, numera tvångsarbetsanstalten

i Norrköping den 2 januari 1872 antagits till vaktkonstapel

derstädes; att han af bemälde direktör i skrifvelse till fångvårdsstyrelsen

den 24 april 1873 föreslagits till erhållande af förordnande

å tjensten, men att styrelsen enligt beslut den 28 i samma

månad med afseende derå, att Holmberg uppnått en ålder af mer än

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

15

45 år, icke funnit skäl för honom utfärda dylikt förordnande, dervid

styrelsen dock förklarat hinder icke möta deremot, att han fortfarande

tjenstgjorde vid fängelset såsom vaktkonstapel och uppbure derför bestämd

aflöning; att Holmberg alltså fått tills vidare qvarstå såsom

vaktkonstapel och i denna egenskap jemväl tillerkänts ålderstillägg å

lönen; att hans aflöning, som utginge från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, numera enligt 1890 års stat utgjordes af lön 400

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och två ålderstillägg till

lönen å tillhopa 150 kronor; att han, på sätt tvångsarbetsanstaltens

direktör vitsordat, under sin trettioåriga tjenstetid ådagalagt ordning,

nit och redlighet och i allo fullgjort sina åligganden till synnerlig belåtenhet

samt såväl i som utom tjensten visat ett mycket hedrande

uppförande; att han numera vore enligt vederbörande fängelseläkares

intyg för all framtid oförmögen att sköta sin tjenst som vaktkonstapel

och oförmögen att genom eget arbete försörja sig; samt att han alldeles

saknade medel till sitt och sin åldriga hustrus uppehälle.

Till stöd för sin förevarande framställning hade fångvårdsstyrelsen

tillika framhållit, att Holmberg, i händelse han varit försedd med

styrelsens förordnande, i likhet med andra ordinarie från fångvårdens

förslagsanslag aflönade manlige vaktbetjente vid de centrala fångvårdsanstalterna

för qvinnor kunnat påräkna att efter Riksdagens pröfning

komma i åtnjutande af pension till belopp, motsvarande hans innehafvande

lön jemte ålderstillägg tillhopa 550 kronor, utgörande det

belopp, som de å riksstat uppförde vaktkonstaplar vid de centrala fångvårdsanstalterna

vore berättigade att som pension åtnjuta; samt att, om

ock pension till detta belopp ej borde under för handen varande omständigheter

för Holmberg ifrågasättas, likväl hans långvariga, väl

vitsordade tjenstgöring inom fångvården innebure skäl för att nu, då

han af ålder och sjuklighet vore urståndsatt att längre tjena det allmänna,

tillerkänna honom något årligt understöd, hvars storlek skäligen

kunde sättas till ett belopp, motsvarande hans innehafda lön 400 kronor.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, hade biträdt fångvårdsstyrelsens

hemställan.

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats, finner

utskottet sig böra förorda, att pension till begärdt belopp må Holmberg

beredas, hvarvid emellertid utskottet anser det böra såsom en

uttrycklig förutsättning för pensionens tillträdande angifvas, att Holmberg

lemnar sin befattning vid fångvården.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt f. d. sergeanten

Welanders

enka, B.

J. Weländer.

[2.]

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att vaktkonstapeln

vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping Carl Augnst

Holmberg må, derest han med innevarande års slut

afgår från sin befattning vid fångvården, å allmänna

indragningsstaten uppföras med rätt för honom

att å sagda stat från och med år 1903 under sin

återstående lifstid uppbära en årlig pension af 400

kronor.

8:o) Uti punkten 2 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att f. d. sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani

Carl Johan Welanders enka Emilie Jeanette Welander, född Sandvall,

måtte under sin återstående lifstid, så länge hon förblefve enka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af etthundratio kronor,

att utgå från och med början af år 1902.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 22 november 1901 (sid.

16—17) beträffande denna framställning anfört följande:

»Hos Eders Kongl. Maj:t har f. d. sergeanten vid värfvade arméns

disciplinkompani Carl Johan Welanders enka Emilie Jeanette Welander,

född Sandvall, uti en den 3 november 1900 dagtecknad skrift i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra

framställning, att en årlig pension af 300 kronor måtte henne beviljas.

Af de utaf sökanden i ärendet ingifna handlingar inhemtas:

att sökanden är född den 25 januari 1839 och sålunda uppnått

en ålder af 62 år;

att hon, som lefver under knappa omständigheter, enligt läkarebetyg

är af sjukdom och allmän svaghet urståndsatt att sig sjelf helt

och hållet försörja;

att hennes man, som den 18 mars 1854 antagits till volontär vid

Skaraborgs regemente, tjenstgjort såsom underofficer vid kronoarbetsbataljonen

å Karlsborg från och med den 1 oktober 1857 till och med

den 7 maj 1864 och derefter i samma egenskap vid disciplinkompaniet

till den 15 oktober 1890, då han på grund af sjuklighet och deraf föranledd

oförmögenhet att bestrida sin tjenstebefattning erhöll afsked

från krigstjensten;

att han, som icke egt pensionsrätt i arméns pensionskassa, af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

17

sistnämnda års Riksdag fått sig tillerkänd en årlig pension å allmänna

indragningsstaten af 510 kronor eller samma belopp, som utgår till

sergeant af första klassen vid armén;

samt att han den 30 augusti 1900 aflidit.

Arméförvaltningen å civila departementet, som den 12 mars 1901

öfver ansökningen afgifvit underdånigt utlåtande, har hemstält, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande

åt sökanden, hvilkens man icke kunnat blifva delaktig i arméns

nya enke- och pupillkassa, af en årlig pension till det belopp,* som i

sistnämnda kassa svarade mot den hennes man af Riksdagen å allmänna

indragningsstaten tillerkända sergeantpension af första klassen

eller 110 kronor, att af henne från och med ingången af år 1901

tillgodonjutas, så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.

Statskontoret, som lemnats tillfälle att yttra sig i ärendet, har

uti skrifvelse den 23 mars 1901 ansett sig böra i underdånighet biträda

arméförvaltningens förut nämnda hemställan.

I likhet med embetsverken anser jag, att en årlig pension bör åt

sökanden beredas till belopp af 110 kronor, som torde lämpligen utgå

från och med år 1902.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

9:o) Uti en den 24 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 37) har Kongl, Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d.

regementskommissarien Carl Johan Gustaf Muntzings enka Maria Sofia

Miintzing, född Karlsson, måtte, så länge hon förblefve enka, å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af två hundra sextiofem

kronor, att utgå från och med början af år 1902.

Beträffande depna framställning har statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärendeu

ofvannämnda dag anfört följande.

»Hos Eders Kongl. Maj:t har f. d. regementskommissarien vid

Nerikes regemente Carl Johan Gustaf Muntzings enka Maria Sofia

Miintzing, född Karlsson, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes genom framställning hos Riksdagen bereda sökanden

Bill. till Biksd. Prat. 1902. 4. Sami. 1 Afd. 11 Höft. 3

Ang. pension

åt /. d. regementskommissarien

Muntzings

enka, M.

S. Miintzing.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

någon pension. Af ansökningen bilagda handlingar inhemta^, att sökanden

är född den 15 juli 1831, att hennes man, som den 6 december

1838 utnämnts till sergeant vid dåvarande lifbeväringsregementet och

den 9 juli 1850 såsom löjtnant af l:a klassen vid Dalregementet erhållit

afsked ur krigstjensten, blifvit den 17 maj 1856 utnämnd till

regementskommissarie vid Nerikes regemente; att han efter erhållet

afsked från nämnda beställning den 21 december 1880 till sin den 15

juli 1900 inträffade död åtnjutit en för honom, enligt 1878 års Riksdags

beslut, å allmänna indragningsstaten uppförd årlig pension af 1,600

kronor; samt att den efter honom upprättade bouppteckning utvisade

en brist i boet af 133 kronor.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande den 30 december 1901 har

arméförvaltningen å civila departementet anfört:

att f. d. regementskommissarien Miintzing icke varit delaktig i

arméns nya enke- och pupillkassa;

att, då sökanden, enligt hvad armé förvaltningen inhemtat, icke

heller uppbure pension från arméns gamla enke- och pupillkassa, något

annat understöd af allmänna medel icke torde hafva kommit henne

till del än en henne beviljad årlig pension af 75 kronor från allmänna

militärenkepensionsstaten, samt

att hon, enligt hvad bouppteckningen efter mannen samt handlingarna

vidfogade intyg utvisade, vore fattig och vid sin ålder af 70

år icke syntes kunna genom arbete förskaffa sig de medel, som utöfver

förenämnda 75 kronor erfordrades för hennes lifsuppehälle;

hemställande arméförvaltningen, på grund häraf och i betraktande

jemväl af mannens långvariga tjenstgöring, det Eders Kongl. Maj:t,

med bifall till ansökningen, täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition

om beviljande för sökanden af en årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp, som, med hänsyn till mannens tjensteställning

och pension, borde bestämmas till likhet med det, hvilket från

arméns nya enke- och pupillkassa utginge till enka efter kapten af

andra klassen, eller 340 kronor, med afdrag af den pension utaf 75

kronor, hon åtnjöte från allmänna militärenkepensionsstaten, eller till

265 kronor, att från 1902 års ingång utgå, så länge hon förblefve enka.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet Eders Kongl. Maj:t genom

remiss jemväl behagat inhemta, har uti afgifvet utlåtande den 10 innevarande

månad biträdt arméförvaltningens berörda hemställan.))

På grund af hvad sålunda förekommit och då det, såsom departementschefen

inhemtat, icke varit möjligt för sökandens man såsom

regementskommissarie att bereda henne pension från arméns gamla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ti
-

ls

eller nya enke- och. pupillkassa, hemstälde departementschefen, som icke

hade något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som med hänsyn till de i åberopade statsrådsprotokollet

anförda omständigheter anser sig böra biträda Kongl. Maj:ts nu förevarande

förslag, hemställer,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t uti

ofvanberörda proposition föreslagit.

10:o) Kongl. Maj:t har uti en den 31 sistlidne januari afbiten Äng. pension

proposition (n:o 38) föreslagit Riksdagen medgifva, att förre arbetaren atg^^en

vid Karlsborgs fästning Gustaf Nilsson Dufva måtte för sin återstående Dufva.

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af två

hundra kronor, att utgå från och med innevarande år.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda

dag har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i detta

ämne anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 18 december 1901 har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet, med anledning af en utaf

kommendanten å Karlsborgs fästning derom gjord underdånig framställning,

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition

till Riksdagen om anvisande åt förre arbetaren vid Karlsborgs

fästning Gustaf Nilsson Dufva af en årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande år.

Till stöd för sin framställning har kommendanten å Karlsborg

anfört:

att Dufva, hvilken enligt prestbetyg vore född den 12 juni 1823

och således 78 år gammal, varit anstäld under åren 1867—-1872 såsom

arbetare vid fästningsbyggnaden å Karlsborg samt derefter till den 9

september nästlidet år såsom renhållare vid kommendantskapet derstädes,

samt

att han under den tid af 34 år, han sålunda varit i kronans tjenst,

städse med flit och pligttrohet fullgjort sina åligganden samt i allo

visat en hedrande vandel, men numera, enligt läkares intyg, till följd

af sin höga ålder med åtföljande krämpor i förening med ett högersidigt

ljumskbråk, som han erhållit under sitt arbete vid kommendantskapet,

vore urståndsatt att genom arbete förvärfva det nödtorftiga till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt fältmusikanten

P. A. Erland.

sitt uppehälle, till följd hvaraf han nödgats hos vederbörande fångvårdsstyrelse

för sig och sin sjuka hustru begära understöd.

Uti häröfver infordradt och den 11 innevarande månad afgifvet

underdånigt utlåtande har statskontoret tillstyrkt nådigt bifall till arméförvaltningens

ofvanberörda hemställan.))

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, och då staten

icke borde undandraga sig att lemna underhåll åt eu gammal och

pligttrogen tjenare, sedan denne till följd af hög ålder och i tjensten

ådragen sjukdom blifvit oförmögen att sjelf sörja för sitt och sin familjs

uppehälle, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som håller före, att staten bör åt ifrågavarande under

34 års tid i statens tjenst använde arbetare lemna understöd på hans

ålderdom, i likhet med hvad exempelvis år 1900 egt rum beträffande

murmästaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Nils Johan Nilsson, samt

emot det föreslagna pensionsbeloppet icke funnit anledning till erinran,

hemställer,

att Kongl. Maj:ts uti ifrågavarande proposition

gjorda framställning må vinna Riksdagens bifall.

ll:o) Uti en den 7 sistlidne februari aflåten proposition (n:o 57)

liar Kongl. Maj .t föreslagit Riksdagen medgifva; att fältmusikanten vid

Vesterbottens regemente Per Alexis Erland måtte från och med månaden

näst efter den, då han erbölle afsked från innehafvande beställning,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af tre hundra sextio kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

ofvannämnda dag anfört följande.

))Uti en af chefen för sjette arméfördelningen, med tillstyrkan af

nådigt bifall, den 6 november sistlidet år öfverlemnad skrifvelse har

chefen för Vesterbottens regemente i underdånighet hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande

åt fältmusikanten vid regementet, sergeanten Per Alexis Erland af en

årlig pension å 360 kronor från allmänna indragningsstaten, att utgå

från och med innevarande år.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas, att sergeanten Erland,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

21

som är född den 3 oktober 1848, antogs till spel i nummer vid Södermanlands

regemente den 23 mars 1860 och till volontär vid samma

regemente den 10 december 1870, hvarefter lian den 9 mars 1871 på

begäran erhöll afsked ur krigstjensten; att han emellertid den 1 december

1883 inträdde i tjenst såsom fältmusikant på stat vid dåvarande

Vesterbottens fältjägarekår, i hvilken beställning han, sedan nämnda

kår numera organiserats till regemente, fortfarande qvarstår; samt att

Erland, enligt ett af vederbörande regementsläkare afgifvet intyg, är

behäftad med sjuklig krökning å båda händernas fingrar till följd af

sammandragning af flathandens senhinna, hvarigenom han är urståndsatt

att utöfva verksamhet såsom musikant.

Uti sitt den 27 november 1901 öfver berörda framställning afgifna

underdåniga utlåtande erinrar direktionen öfver arméns pensionskassa,

att Erland varit ur tjenst 12 år 8 månader och 22 dagar, samt att —

enär, jemlikt § 51 i kongl. reglementet för nämnda kassa den 15 december

1893, sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen den 22

december 1898, »såsom tjenstår anses inga andra år än de efter adertonde

åldersåret i publik tjenst tillbragta» — Erlands tjenstetid af 6 år 6

månader 10 dagar före 18:de åldersåret således icke kunde i afseende

å rätt till pension honom tillgodoräknas, i följd hvaraf och då hans

sammanlagda tjenstetid efter nämnda ålder den 31 december 1901

uppginge till 22 år 6 månader 6 dagar, för honom återstode 9 år 5

månader 24 dagar för att erhålla rätt till pension från arméns pensionskassa,

hvilken rätt för honom alltså, derest han qvarstode i tjenst, inträdde

först den 24 maj 1911.

Direktionen upplyser derjemte, att, derest sergeanten Erland nu

varit pensionsberättigad, skulle, med tillämpning af gällande bestämmelser,

pension och fyllnadspension för honom hafva utgjort 360 kronor,

deraf 120 kronor i 10:de klassen af arméns pensionskassa och 240 kronor

från statsmedel.

Statskontoret, som jemväl, efter erhållen nådig remiss, i detta

ärende sig utlåtit, har efter inhemtande af ett genom vederbörande

arméfördelningschef infordradt läkarebetyg, af hvilket framgår, att Erland

vore för all framtid oduglig att tjenstgöra såsom musikant, ansett sig

böra tillstyrka att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna det vara af

nöden, att Erland redan nu afginge från tjensten, hos Riksdagen måtte

äskas pension för honom med det af direktionen för pensionskassan

angifna belopp 360 kronor.»

På grund af hvad sålunda förekommit, hemstälde departementschefen,

som ansåge det vara ådagalagdt, att Erland vore till vidare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt aflidne

kaptenen J. A.

F. Gralims

dotter.

tjenstgöring såsom musikant oförmögen, och derför icke längre borde

vid sin tjenst bibehållas, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra

ofvanberörda framställning.

Ehuruväl Erland hvarken i afseende å lefnadsålder eller tjenstår

uppfyller de fordringar, som vanligen pläga uppställas för statspensions

erhållande, har utskottet likväl, då han enligt läkares intyg är för all

framtid oduglig att tjenstgöra såsom musikant, samt med hänsyn till

hvad statsrådsprotokollet i öfrigt innehåller, ansett, att honom bör

beredas tillfälle att med rätt till pension afgå ur krigstjensten; och får

utskottet, som i afseende å pensionens belopp biträder Kong]. Maj ds

förslag, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj ds uti nu

ifrågavarande proposition gjorda framställning.

12:o) Kongl. Majd bär uti en den 21 nästlidne mars till Riksdagen

afbiten proposition (n:o 78) föreslagit Riksdagen att åt aflidne

kaptenen vid kongl. flottan Johan August Fredrik Gralims dotter Margit

å allmänna indragningsstaten uppföra pension till belopp af 800 kronor

om året, att utgå från och med den 1 mars 1902 till dess hon fylt

18 år.

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet har i detta

ämne till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden ofvannämnda dag

anfört följande:

»Vid profskjutning, som den 24 sistlidne februari för flottans

räkning egde rum med en flottan tillhörig 15 cm. kanon å* aktiebolaget

Bofors-Gullspångs skjutbana vid Bofors, inträffade en förtidig antändning

af krutladdningen med den ödesdigra påföljd, att flere personer

blefvo dödade, bland dem kaptenen vid kongl. flottan Johan August

Fredrik Grahm.

I embetsskrifvelse den 7 innevarande mars har marinförvaltningen

anfört, att kaptenen Grahm, som var enkling, efterlemna! eu

minderårig dotter Margit i sådana ekonomiska omständigheter, att marinförvaltningen

ansett sig böra, till beredande af något bidrag för hennes

bergning och uppfostran, göra framställning om understöd åt henne

från allmänna indragningsstaten; och har marinförvaltningen till stöd

för denna framställning vidare anfört följande.

Kaptenen Grahm, som var född den 24 juni 1868 och den 18

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

23

oktober 1888 utnämndes till underlöjtnant vid kong!, flottan, befordrades

den 5 april 1898 till kapten och tjenstgjorde vid sin död dels såsom

kommenderad officer å marinförvaltningens artilleriafdelning, dels

såsom lärare vid sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan.

Marinförvaltningen hade inhemtat, att ställningen i boet efter den

aflidne utvisade eu behållning af allenast omkring 7,500 kronor samt

att hans ofvannämnda dotter vore född den 8 juni 1895 och jemlikt.

gällande reglemente för flottans pensionskassa vore berättigad till ett

årligt gratial, så länge hon lefde ogift, af 255 kronor till dess hon

fylde 21 år och derefter 71 kronor 25 öre.

I)å berörda gratial jemte det kapital, kaptenen Grahm. efterlemnat,

ej försloge att bestrida hennes uppfostran och uppehälle, intill dess

hon kunde sig sjelf försörja eller trädde i äktenskap, hade marinförvaltningen,

med hänsyn jemväl till den framstående duglighet och

osparda möda, kaptenen Grahm städse ådagalagt vid utförande af de

många ansvarsfulla tjensteuppdrag, som blifvit honom anförtrodda, icke

ansett sig böra föreslå ett mindre understöd än 600 kronor om året.

På grund af det sålunda anförda hemställer marinförvaltningen,

att Eders Kongl. Maj:t medelst nådig proposition till innevarande års

Riksdag behagade göra framställning derom, att från allmänna indragningsstaten

måtte till kaptenen Grahms ifrågavarande dotter Margit få

utbetalas ett årligt understöd af 600 kronor, att utgå från den 1 mars

detta år, intill dess hon fyller 18 år.

Statskontoret, som den 19 innevarande mars afgifvit infordradt

underdånigt yttrande i ämnet, har dervid anfört, att då kaptenen Grahm

genom olyckshändelse förlorat lifvet under utförande af ett honom anförtrodt

uppdrag i tjensten, samt staten vid sådant förhållande måste

anse sig förpligtad att åt hans efterlefvande minderåriga dotter bereda

någon ersättning för den ekonomiska förlust henne genom fadrens död

tillskyndats, statskontoret funne sig böra, i likhet med marinförvaltningen,

tillstyrka aflåtande af proposition till Riksdagen om pension

åt kaptenen Grahms bemälda dotter.

För egen del instämmer jag i hvad marinförvaltningen och statskontoret

anfört i fråga om statens skyldighet i förevarande fall. Dock

anser jag det föreslagna beloppet, 600 kronor årligen, vara för litet

till bestridande af kostnaden för den omkomnes dotters uppfostan och

uppehälle, till dess hon uppnått 18 år, och att det derför bör höjas

till 800 kronor om året.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. en inom

Första Kammaren

väckt

motion.

>

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling

förehaft en inom Första Kammaren af herr G. Björlin m. fl. väckt

motion (n:o 39), hvari föreslagits, att Riksdagen ville åt aflidne kaptenen

vid kongl. flottan Johan August Fredrik Grahms dotter Margit å allmänna

indragningsstaten uppföra en pension till ett belopp af 1,200

kronor om året, att utgå från och med den 1 sistlidne mars till dess

hon fy It 18 år.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört

följande:

»I proposition n:o 78 har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

åt aflidne kaptenen vid kongl. flottan Johan August Fredrik Grahms

dotter Margit å allmänna indragningsstaten uppföra pension till belopp

af 800 kronor om året, att utgå från och med den 1 sistlidne mars,

till dess hon fy It 18 år.

Under hänvisning till de i det till propositionen bilagda statsrådsprotokollet

omförmälda sorgliga omständigheter, då kaptenen Grahm

ljöt döden vid utförandet af en tjensteförrättning, samt hvad i öfrigt

af nämnda statsrådsprotokoll inhemfas, har jag ansett mig böra framhålla

önskvärdheten af att pensionen något förhöjes. Dottern Margit

har ännu ej fylt sju år. Under de elfva år, som återstå, till dess hon

fyller aderton år, under hvilken tid pensionen skulle åtnjutas, torde

den alltså till hufvudsaklig del behöfva tagas i anspråk för hennes

uppfostran. Men under vår tid kan det ifrågasättas, huruvida icke ett

något högre belopp kunde behöfvas, om åt denna uppfostran skall

kunna gifvas eu omfattning och gedigenhet, som kan gifva den namnet

god. Och en god uppfostran, så vidt penningar dertill förmå, bör

staten gifva åt dottern till den förtjenstfulle man, som gaf sitt lif för

staten.

Det kan anmärkas mot detta förslag, att pensionsbelopp för efterlemnade

döttrar efter tjensteman i kaptenen Grahms ställning hittills

i regeln satts lägre. Men är det svårt att rättvist utstaka gränserna

för statens pligtområde, så är det i detta fall. Det kommer alltid att

handla om undantag, och om detta undantag bör blifva större eller

mindre, beror det, synes det mig, uteslutande på de särskilda omständigheter

för hvarje särskildt fall, som föranleda statens ingripande. I

det föreliggande har man i första rummet att fästa sig vid kaptenen

Grahms synnerligen förtjenstfulla verksamhet, betydelsen af de nya

uppslag han gjort för sitt vapens fullkomnande, samt att han föll på

sin post i utöfvandet af ett farligt yrke, och först i andra rummet det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

25

förhållande, att lian efterlemnat sitt barn i späd ålder uti för lians

samhällsställning behjertansvärdt knappa ekonomiska förhållanden.

Det är nog så, att den svenske krigsmannen är uppfödd af pligtkänsla

mot Konung och fädernesland, samt att han derför utan prut

och vacklan ställer sig på den post, der lifsfaran möter, när det gäller

fosterlandets intressen. Men det säger sig ju sjelft, att om han vet,

att staten, derest lian stupar på sin post, ej blott sörjer öfver hans

förlust, utan jemväl på ett storslaget sätt försörjer de kära han efterlemnar,

så gör han sin pligt med gladt och frejdigt mod och dermed

i många fall sin tjenst till ännu större heder för fosterlandet.»

Utskottet finner det vara tillbörligt, att Riksdagen, på sätt föreslaget

blifvit, medgifver pension åt dottern till ifrågavarande i sitt yrke

särdeles framstående officer, hvilken under utöfning af ett ansvarsfullt

och farligt uppdrag i statens tjenst under synnerligen upprörande omständigheter

genom olyckshändelse förlorat lifvet.

Hvad pensionsbeloppet angår, förbiser utskottet visserligen icke

betydelsen af de skäl, som i motionen anförts för att detsamma må

så bestämmas, att medel till erhållande af en verkligt god uppfostran

icke må saknas för nämnda barn. Men då kaptenen Grahms bemälda

dotter är berättigad att, så länge hon lefver ogift, erhålla från flottans

pensionskassa ett årligt gratial å 255 kronor, till dess hon fyIt 21 år,

samt någon afkomst väl torde kunna dragas af behållningen i hennes

faders efterlemnade bo, kan utskottet icke finna annat, än att tillräcklig

möjlighet till dylik uppfostrans vinnande blifver henne beredd

genom en pension å det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp af 800

kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl.

Maj:ts ifrågavarande framställning och utan afseende

å herr Björlins m. fl. ofvanberörda motion, åt aflidne

kaptenen vid Kongl. flottan Johan August Fredrik

Grahms dotter Margit å allmänna indragningsstaten

uppföra pension till belopp af 800 kronor om året,

att utgå från och med den 1 mars innevarande år

till dess hon fylt 18 år.

13:o). Kongl. Maj:t har uti en den 21 nästlidne mars till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 79) föreslagit Riksdagen att medgifva,

Bih. till RiJcsd. Frat. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 11 Höft. 4

Ang. pension

åt öfvcringeniören

A. F.

H. Silfversparres

enka

och barn

in. fl.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dels att för öfveringeniören Arent Fredrik Herman Silfversparres enka

Oktavia Elisabet Silf v er sparre, född Yidebeck, och. makarna Silfversparres

barn, sönerna Karl Arent, Varner Arent, Arent Vilhelm, Klas Arent,

Gustaf Arent och Per Arent Oktavius samt döttrarna Alärta Elisabet

och Eva Nadeschda Alaria, för bokhållaren Nils Nilsson Timrings enka

Johanna Sofia Thiiring, född Johansson, och makarna Thurings barn,

sönerna Johan Julius, Faust Leif Ireneus och Paul Alf Sylvius samt

dottern Rut Elsa Alaria, för verkstadsarbetaren Frans Vilhelm Erlandssons

enka Anna Alaria Erlandsson, född Sandberg, och makarna Erlandssons

son Frans Göte måtte å allmänna indragningsstaten uppföras

årliga pensioner, att från och med den 1 mars 1902 utgå till en hvar

af enkorna, så länge hon lefde ogift, och till ett hvart af barnen, till

dess detsamma uppnått 18 års ålder, med följande belopp, nemligen

till Silfversparres enka med 1,000 kronor och till ett hvart af makarna

Silfversparres barn med 400 kronor, till Thurings enka med 500 kronor

och till hvart och ett af makarna Thurings barn med 200 kronor

samt till Erlandssons enka med 400 kronor och till makarna Erlandssons

son med 200 kronor; dels att för det barn, hvarmed enkan Timring

vore hafvande, måtte, derest det med lif framföddes, likaledes å

allmänna indragningsstaten uppföras årlig pension till belopp af 200

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder det

blifvit med lif framfödt, till dess det uppnått 18 års ålder, dels ock att

för verkstadsarbetaren Carl Petter Svanström måtte å allmänna indragningsstaten

uppföras en årlig pension af 300 kronor, att utgå under

hans återstående lifstid, räknadt från och med den 1 mars 1902.

Vid föredragning af detta ärende har statsrådet och chefen för

sjöförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 21 mars innevarande år anfört följande:

»Vid samma profskjutning vid Bofors den 24 sistlidne februari,

då kaptenen Grahm, enligt hvad jag under nästföregående punkt omförmält,

genom olyckshändelse omkom, dödades äfven i aktiebolaget

Bofors-Gullspångs tjenst varande bokhållaren Nils Nilsson Thiiring och

verkstadsarbetaren Frans Vilhelm Erlandsson, hvarjemte mer eller mindre

svårt sårades en del andra personer, af hvilka sedermera verkstadsarbetaren

Johan David Nyström och öfveringeniören Arent Fredrik Herman

Silfversparre till följd af skadorna aflidit, äfvensom verkstadsarbetaren

Carl Petter Svanström genom amputation, föranledd af erhållna

skador, förlorat sin venstra arm och sålunda blifvit invalid för framtiden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ål.

27

Uti skrifvelse den 7 innevarande mars bär marinförvaltningen,

med anmälan härom, vidare anfört följande.

Då den profskjutning, vid hvilken berörda olyckshändelse egt rum,

verkstälts med kronan tillhörig materiel och för kronans räkning, hade

marinförvaltningen ansett billighet och rättvisa fordra, att staten trädde

emellan för att i någon mån lindra de sorgliga följderna af den skedda

olyckan. Marinförvaltningen hade i sådant hänseende ansett, att ett

årligt understöd från allmänna indragningsstaten skulle vara den lämpligaste

formen för den lindring, staten borde bereda de af olyckan

träffade familjerna.

Marinförvaltningen hade inhemtat:

beträffande öfveringeniören Silfversparre, att han var född år 1856

och hos bolaget åtnjöt, förutom fri bostad, en årlig lön af 6,500 kronor

jemte s. k. tantiéme, samt att han såsom sterbhusdelegare efterlemna!

enkan Oktavia Elisabet Yidebeck, född den 16 december 1854,

och följande åtta barn, nemligen Märta Elisabet, född den 10 december

1887, Karl Arent, född den 26 maj 1889, Yarner Arent, född den 2

september 1890, Arent Vilhelm, född den 13 januari 1892, Klas Arent,

född den 19 augusti 1893, Gustaf Arent, född den 11 juli 1895, Eva

Nadeschda Maria, född den 4 februari 1898, samt Per Arent Oktavius,

född den 25 september 1900;

beträffande bokhållaren Timring, att han var född år 1869 och hos

bolaget åtnjöt en årlig inkomst af omkring 1,400 kronor, samt att han

såsom sterbhusdelegare efterlemnat enkan Johanna Sofia Johansson,

född den 17 november 1862, jemte följande fyra barn, nemligen: Johan

Julius, född den 18 maj 1888, Faust Leif Ireneus, född den 30 juli

1896, Paul Alf Sylvius, född den 13 augusti 1898, och Rut Elsa Maria,

född den 14 juli 1900;

beträffande verkstadsarbetaren Erlandsson, att han var född år

1873 och hos bolaget åtnjöt, förutom fri bostad, en årlig inkomst af

omkring 1,200 kronor samt att han såsom sterbhusdelegare efterlemnat

enkan Anna Maria Sandberg, född den 10 augusti 1878, och sonen

Frans Göte, född den 27 januari 1901;

beträffande verkstadsarbetaren Nyström, att han var född år 1875

och hos bolaget åtnjöt omkring 1,100 kronors årlig inkomst jemte hyresersättning

samt att han såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin fader,

smeden Karl Gustaf Gustafsson Nyström, född 1842, och dennes hustru

Maria Charlotta Värme, född 1845; samt

beträffande verkstadsarbetaren Svanström, att han vore född år

1854 och hos bolaget åtnjutit, förutom fri bostad, en årlig inkomst af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

omkring 2,200 kronor, samt att hans familj utgjordes af hustru och

makarnes två minderåriga barn jemte en år 1879 född dotter af mannens

föregående gifte.

Ofvannämnda bokhållare och arbetare vore, enligt hvad marinförvaltningen

inhemtat, olycksfallförsäkrade, på grund hvaraf understöd

eu gång för alla vore att påräkna för deras familjer; men dessa understöd

vore, efter hvad marinförvaltningen erfarit, ej af den storlek, att

derigenom kunde för framtiden afvärjas ekonomiska bekymmer för de

af olyckan drabbade.

Beträffande verkstadsarbetaren Nyström, som afled ogift, hade marinförvaltningen

icke ansett någon framställning böra göras.

Hvad deremot vidkomme familjerna efter öfriga genom olyckshändelsen

dödade personer samt den skadade arbetaren Svanström ansåge

marinförvaltningen staten icke böra i ett fall sådant som det

föreliggande undandraga sig att lemna något skadestånd till dem, som

närmast hade att bära de ekonomiska följderna af den timade olyckan,

hvarför marinförvaltningen hemstälde, att Eders Kong! Maj:t medelst

nådig proposition till innevarande års Riksdag behagade göra framställning

derom, att en hvar af nedannämnda personer måtte från allmänna

indragningsstaten få uppbära i årligt understöd följande belopp, nemligen

:

enkan Oktavia Elisabet Silfversparre, född Yidebeck

... kr.

1,000: —

hennes barn:

Märta Elisabet......................................................................

... »

200

—

Karl Arent ..................................................................................

... »

200

—

Varner Arent ...........................................................................

... »

200

Arent Vilhelm ............................................................................

... ))

200

—

Klas Arent ...............................................................................

.. »

200

—

Gustaf Arent ............................................................................

»

200

—

Eva Nadeschda Maria ..........................................................

.. »

200

—

Per Arent Oktavius ................................................................

200

—

enkan Johanna Sofia Timring, född Johansson ...............

.. »

500: —

hennes barn:

Johan Julius .......................................................................

.. »

100

—

Kaus! Leif Ireneus ..................................................................

))

100

—

Lärd Alf Sylvius .....................................................................

.. ))

100

—

Rut Elsa Maria .........................................................................

.. ))

100

—

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

29

enkan Anna Maria Erlandsson, född Sandberg

hennes son Frans Göte .........................................

verkstadsarbetaren Carl Petter Svanström .......

kr. 400

» 100

300

300: —

Indika understöd borde från den 1 mars innevarande år utgå, hvad.

enkorna beträffade, så länge de förblefve i sitt nuvarande enkestånd,

hvad barnen anginge, intill dess hvart och ett af dem fyllt 18 år, och

till arbetaren Svanström under hans återstående lifstid.

Statskontoret har i häröfver infordradt, den 19 innevarande mars

afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig dela marinförvaltningens

uppfattning både om hvad uti ett fall sådant som det nu föreliggande

måste anses vara statens pligt och om sättet, hvarpå denna pligt lämpligast

borde uppfyllas, samt, i anledning af hvad uti ärendet blifvit

meddeladt och föreslaget, hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen

om pensioner å allmänna indragningsstaten för enkan Silfversparre

och hennes barn, enkan Timring och hennes barn, enkan Erlandsson

och hennes son samt verkstadsarbetaren Svanström, till belopp

och under vilkor, som af marinförvaltningen föreslagits.

Lika med marinförvaltningen och statskontoret anser jag statens

pligt att i försvarande fall träda emellan vara tydlig och klar, helst de

vid prof skjutningen dödade eller skadade måste anses hafva vid olyckstillfället

varit i statens tjenst använda. Hvad de föreslagna pensionsbeloppen

angår, har jag i fråga om pensionerna för de tre enkorna och

för verkstadsarbetaren Svanström icke något att erinra; men för barnen

anser jag de föreslagna beloppen böra höjas, så att de må kunna något

närmare motsvara de verkliga kostnaderna för barnens uppfostran och

uppehälle. I sådant syfte synas de föreslagna pensionerna lämpligen

böra höjas för Silfversparres barn till 400 kronor åt hvarje och för

de öfriga barnen till 200 kronor åt hvarje.

Enligt ett, efter det marinförvaltningens och statskontorets yttranden

afgåfvos, mig tillhandakommet läkarebetyg, befinner sig enkan

Timring i hafvande tillstånd, och väntas barnet blifva frauifödt under

nästkommande maj månad. Då uppenbarligen detta ännu ofödda barn

bör, derest det med lif framfödes, ega samma rätt till pension som

enkan Thurings förut omnämnda barn, anser jag, att det bör tilläggas

pension till lika belopp som dessa, att utgå från och med månaden

efter den, hvarunder det blifvit med lif framfödt, till dess det fyller

18 år.»

Då, på sätt i statsrådsprotokollet meddelats, ifrågavarande prof
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt landskanslisten

A. M.E.

Lauriér.

skjutning egt rum med kronan tillhörig materiel och för flottans räkning,

ehuru på en för ändamålet upplåten skjutbana, tillhörig ett enskild!;

bolag, och med anlitande af biträde från personer, anstälda i sagda

bolags tjenst, samt skjutningen alltså varit anordnad af staten genom

dess myndigheter och icke af berörda bolag, anser utskottet det böra

tillkomma staten att för ofvan uppräknade efterlefvande till de vid

olyckstillfället dödade personer samt för förenämnde vid samma tillfälle

skadade arbetare bereda pensioner; och har utskottet emot Kongl. Maj:ts

i sådant hänseende framlagda förslag icke funnit anledning till erinran,

till följd hvaraf utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts uti nu ifrågavarande proposition

gjorda framställningar må af Riksdagen bifallas.

14:o) Kongl. Maj:t har uti en den 7 februari innevarande år till

Riksdagen aflåten proposition (n:o 31) föreslagit Riksdagen medgifva,

att landskanslisten i Malmöhus län Axel Magnus Eduard Lauriér måtte

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvarunder han erhölle afsked.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden ofvannämnda dag inhemtas

följande:

Landskanslisten i Malmöhus län Axel Magnus Eduard Lauriér

hade uti en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Majrts befallningshafvande

i nämnda län insänd ansökning anhållit om beredande åt sökanden vid

afskedstagandet af en årlig pension å 1,000 kronor, motsvarande den

lön med ålderstillägg han åtnjöte.

Af handlingarne i ärendet inhemtades, att Lauriér, som vore född

den 7 juli 1846, den 1 april 1867 antagits till e. o. landskontorist i

Malmöhus län och den 16 november 1878 att från 1879 års ingång

vara landskanslist i samma län och att han, som på grund af sjukdom

åtnjutit tjenstledighet allt sedan den 27 november 1895, enligt ett af

medicine doktorn Johan Holmström den 28 december 1901 utfärdadt

läkarebetyg, i följd af synnervsatrofi vore fullständigt blind och att

ingen förbättring vore möjlig.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,

att, då Lauriérs tjenst under flera år uppehållits af vikarie och någon

utsigt, att Lauriér skulle kunna återinträda i tjenstgöring, uppenbarligen

icke förefunnes, men uppehållandet genom vikarie af en tjenst af ifrågavarande

slag uteslöte möjligheten, att vikarien, hvilken ofta måste om
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

31

bytas, förvärfvade den erfarenhet och rutin, som för tj enstens behöriga

skötande vore af väsentlig betydelse, och alltså vore för arbetet hos

länsstyrelsen i hög grad menligt, Kong! Maj:t måtte förklara Lauriér

berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle

afsked från landskanslist^''ensten, åtnjuta pension till belopp af 1,000

kronor för år.

Efter härå erhållen remiss hade statskontoret inkommit med utlåtande

af den 23 sistlidne januari och deruti—jemte tillkännagifvande,

att sökanden egde att under tjenstledighet för sjukdom uppbära lönen

700 kronor och ålderstillägg dertill 300 kronor eller alltså tillhopa

1,000 kronor för år räknadt — anfört att, då sökanden först omkring

tio år härefter skulle uppnå den lefnads- och tjenstålder, som enligt

kongl. bref den 1 juni 1877 berättigade civil tjensteman till pension

å allmänna indragningsstaten, statskontoret ansåge sig, med afseende

å hvad i ärendet förekommit och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta proposition till

Riksdagen om beviljande af pension åt landskanslisten Lauriér till ett

hans lön jemte ålderstillägg motsvarande belopp af 1,000 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked från landskanslistbefattningen

blefve Lauriér beviljadt.

Med afseende å hvad sålunda upplysts, anser utskottet tillfälle

böra beredas Lauriér att afgå ur tjensten mot åtnjutande af pension, och

torde, vid det förhållande att Lauriér, om han qvarstår i tj ensten intill

dess han om ungefär 10 år blifver pensionsberättigad, under tiden eger

uppbära i lön och ålderstillägg årligen 1,000 kronor, samt derefter

enahanda belopp i pension, pensionens belopp icke nu böra sättas lägre

än till 1,000 kronor, på sätt Kongl. Maj:t jemväl föreslagit. Utskottet

hemställer derför,

att Kongl. Majds uti nu ifrågavarande proposition

gjorda framställning må af Riksdagen bifallas.

15:o) Uti punkten 3 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Majd Ang. pension

föreslagit Riksdagen medgifva, att uppsyningsmannen vid Upsala hospital ^annlT^K^j

Karl Johan Malis enka Lovisa Charlotta Wall, född Söderqvist, måtte Waiu enka,''

från och med februari månad 1901 och så länge hon förblefve enka L'' ^ YalL

få å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 350 kronor. >-

1 fråga om de skäl föredragande departementschefen anfört till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. ålderdomsunderstöd

för ritaren N.

O. Björkman.

[4]-

Ang. pension

för technik gsläraren

P.

0. N. Boisen.

[5.]

stöd för denna framställning får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 16 december 1901 (bil. till tionde hufvudtiteln

sid. 18—19).

Utskottet, som funnit ifrågavarande framställning böra till bifall

förordas, hemställer,

att Kong!. Maj:ts nu förevarande förslag må

af Riksdagen bifallas.

16:o) Uti punkten 4 under tionde liufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att ritaren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, artisten

Nils Otto Björkman måtte från och med månaden näst efter den, under

hvilken han upphört att aflönas af institutets medel, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten .uppbära årligt ålderdomsunderstöd

till belopp af 800 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning förebragta skäl

tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 29 november 1901 (bil. till tionde hufvudtiteln sid. 21—22).

Utskottet, som anser det ifrågasatta ålderdomsunderstödet böra

beredas Björkman, hvilken alltsedan 1869 vid institutet utfört ett väl

vitsordadt arbete, för hvilket han uppburit ersättning af statsmedel, får

med hänsyn härtill och då understödets föreslagna belopp, som utgör två

tredjedelar af hans årsarfvode, icke gifvit utskottet anledning till erinran,

hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande

framställning.

17:o) Under punkten 5 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Ystad Peter

Outsen Nannested Boisen måtte från och med månaden näst efter den,

i hvilken afsked blefve honom beviljadt från befattningen såsom lärare

i teckning vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension till ett belopp af 600 kronor.

I fråga om de till stöd för denna framställning anförda skäl hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

38

visas till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 29 november

1901 (bilagan till tionde bufvudtiteln sid. 23).

Enär Boisen uppnått 65 års ålder samt under 35 år tjenstgjort

såsom teckningslärare, anser utskottet pension böra honom beredas, i

likhet med hvad förut upprepade gånger beträffande teckningslärare vid

allmänna läroverken egt rum, och torde pensionens belopp, i öfverensstämmelse

med hvad förut skett, böra bestämmas till likhet med den

uppburna aflöningen å stat, hvilken för Boisen uppgått till 600 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

18:o) Kongl. Magt har under punkten 6 af tionde hufvudtiteln

föreslagit, att lärarinnorna vid statens normalskola för flickor Gertrud

Elisabeth Leontine Casselli och Carolina Söderström måtte hvardera från

och med månaden näst efter den, i hvilken hon entledigades från sin

nuvarande befattning såsom lärarinna vid nämnda skola, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner

till belopp af 1,000 kronor för dem hvar.

Angående föredragande departementschefens framställning i detta

ämne hänvisar utskottet till sistomförmälda statsrådsprotokoll (bilagan

till tionde hufvudtiteln sid. 24—25).

Utskottet, som emot denna Kongl. Maj:ts framställning icke funnit

något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

19:o) Uti punkten 7 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Magt

föreslagit, att föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Vadstena

för öfveråriga döfstumma Erik August Zotterman måtte från och

med månaden näst efter den, i hvilken lian blefve från sin nuvarande

befattning entledigad, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 2,400 kronor, med vilkor dock, att,

derest han framdeles skulle erhålla anställning med aflöning af statsmedel

eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5

Ang.''pensioner

för lärarinnorna

6. E. L.

Casselli och C.

Söderström,.

[6.]

Ang. pension

för föreståndaren

och förste

läraren vid

läroanstalten i

Vadstena för

öfveråriga döfstumma

E. A.

Zotterman.

[7-]

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för döfstumma, pensionen skulle för den tid, sålunda vunnen anställning

varade, minskas i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen

öfversköte det till Zotterman nu utgående årsarfvodet.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 29 november 1901 följande:

Föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Vadstena för

öfveråriga döfstumma Erik August Zotterman hade hos Kongl. Maj:t

anhållit, att, enär anstaltens verksamhet enligt Kongl. Maj:ts beslut den

17 augusti 1900 skulle upphöra med slutet af vårterminen 1902, Kongl.

Maj:t täcktes till 1902 års Riksdag framlägga proposition om beviljande

åt honom af eu årlig pension att utgå under hans återstående lifstid

från och med månaden näst efter den, då hans tjenstgöring vid anstalten

upphörde.

Af handlingar, som fogats vid berörda ansökning, inhemtades: att

Zotterman vore född den 16 november 1844; att han, som den 3 juni

1868 aflagt folkskolelärareexamen, under omkring tre år skött folkskoleläraretjenst

och omkring 2VS år underlärarebefattning vid folkskolelärareseminariets

i Upsala öfningsskola samt vidare tjenstgjort dels från den 23

januari 1873 till den 1 april 1878 såsom lärare vid allmänna institutet

för döfstumma och blinda å Manilla och dels från och med sistnämnda

dag såsom föreståndare och förste lärare vid ofvannämnda läroanstalt i

Vadstena och således den 31 augusti 1902, då hans bestyr för anstaltens

räkning ansåges komma att upphöra, verkat såsom döfstumlärare under

29 år 7 månader, deraf 24 år 5 månader i sin nu innehafvande befattning,

med hvilken förenats uppdrag för honom att vara anstaltens

räkenskapsförare och kassaförvaltare samt direktionens sekreterare; samt

att hans tjenstgöring blifvit af vederbörande väl vitsordad och att han

särskildt erhållit intyg om ådagalagdt synnerligt nit och framstående

skicklighet i sin nuvarande befattning.

Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma,

som till Kongl. Maj:t öfverlemnat förevarande ansökning, hade förordat

densamma och dervid tillstyrkt, att pensionens belopp måtte, i likhet

med hvad som vore stadgadt för lärarne vid Manilla döfstumskola,

bestämmas till 80 procent af Zottermans arfvode.

Statskontoret, som, på grund af remiss den 4 november 1901

afgifvit utlåtande i ärendet, hade jemväl förordat ansökningen och till

stöd derför anfört följande.

Zottermans arfvode hade enligt kongl. bref den 1 februari 1878

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

35

faststälts till 3,000 kronor för år och hade enligt särskilda beslut för

hvart och ett af de följande åren utgått med enahanda belopp. Enligt

kongl. bref den 7 juni 1901 egde direktionen till arfvode åt föreståndaren

för vårterminen 1902 samt för hans arbete efter undervisningens slut

i den för anstaltens fullständiga afveckling och slutredovisning disponera

2,000 kronor. Då, såsom direktionen erinrat och upplyst, Zotterman

svårligen skulle kunna med utsigt till framgång egna sig åt annan

inkomstbringande verksamhet samt han för sin och sin familjs bergning

alltså vore hänvisad till den pension, som kunde varda honom tillagd,

och då Zotterman vid tiden för sin ofrivilliga afgång från föreståndareoch

förste lärarebefattningen komme att hafva hunnit en lefnadsålder,

hvilken visserligen icke uppginge till den för statens tjenstemän vanliga

pensionsåldern, men dock öfverstege den, vid hvilken folkskolelärare

erhölle hel pension, ansåge sig statskontoret, med fästadt afseende ej

mindre å det förhållande, att Zotterman under hela sin 25-åriga anställning

såsom föreståndare och förste lärare icke kommit i åtnjutande af

ålderstillägg, än äfven å de i ärendet framhållna omständigheter, böra

för sin del förorda det af direktionen föreslagna pensionsbeloppet.

Utskottet finner väl, att, med anledning af hvad i statsrådsprotokollet

anförts, pension af statsmedel bör beredas Zotterman, då den

läroanstalt, han nu förestår, med vårterminen detta år kommer att

upphöra. Men då pensionen för den vid indragna läroanstalten i Skara

för öfveråriga döfstumma anstälde föreståndaren Per Aron Borg, hvilkens

lön i likhet med Zottermans uppgått till 3,000 krono!-, år 1899 bestämts

till allenast 1,500 kronor, synes pensionen för Zotterman böra i någon

mån nedsättas under det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet, ehuruväl

Zotterman med hänsyn till att han är till lefnadsåren äldre och har

längre tjenstetid än Borg samt under 18 år längre än denne varit

föreståndare för dylik anstalt, torde böra erhålla en något högre pension

än Borg. Utskottet har dervid ansett, att ett pensionsbelopp å 2,000

kronor skulle vara efter förhållandena lämpligt afvägdt, och får utskottet,

med anledning häraf, hemställa,

att Kongl. Maj :ts ifrågavarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att föreståndaren

och förste läraren vid läroanstalten i Vadstena

för öfveråriga döfstumma Erik August Zotterman

må från och med månaden näst efter den, i hvilken

han varder från sin nuvarande befattning entledigad,

s. 36 Kontrollera mot PDF

f

Ang. “pension

för lärarinnan

E. A. Tliim.

[8.]

Ang. pension

för professorn

R. Rubenson.

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 2,000 kronor, med vilkor

dock, att, derest han framdeles skulle erhålla anställning

med aflöning af statsmedel eller vid någon af

de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumina,

pensionen skall för den tid, sålunda vunnen

anställning varar, minskas i den mån den nya aflöningen

tillhopa med pensionen öfverskjuter det till Zotterman

nu utgående årsarfvodet.

20:o) Uti punkten 8 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att första lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga

döfstumma Emma Amanda Tliim måtte från och med månaden

näst efter den, under hvilken hon blefve från sin nuvarande befattningentledigad,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 900 kronor, med vilkor dock, att, derest

hon framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller

vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma,

pensionen skulle för den tid, sålunda vunnen anställning varade,

minskas i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte

det nu till henne utgående årsarfvodet.

Utskottet får, beträffande motiveringen för detta förslag, hänvisa

till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 29 november

1901 (bilagan till tionde hufvudtiteln sid. 27—28).

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af

Riksdagen bifallas.

21:o) Uti den 28 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 70) har Kongl. Maj it föreslagit Riksdagen medgifva,

att föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professorn

Robert Rubenson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked blefve honom beviljadt från befattningen såsom föreståndare för

anstalten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension med ett belopp af 4,000 kronor årligen.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden sistnämnda dag följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Ultåtande N:o 11.

37

Föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professorn

Robert Rubenson hade med förmälan, att han, som vore född den 10

april 1829, sålunda uppnått en ålder af nära 73 år, att han från år

1870, då han erhållit förordnande att vara extra ordinarie adjunkt i

meteorologi vid Upsala universitet, eller under en tidrymd af 32 år

oafbrutet varit i statens tjenst, att, derest hans tjenstetid, såsom syntes

honom icke vara obilligt, finge räknas från år 1865, då de s. k. timobservationerna

vid Upsala observatorium, hvilka han på uppdrag af

observatoriets dåvarande prefekt ledt och öfvervakat, tagit sin början,

han innehade en tjenstetid af 37 år samt att han för närvarande vore

af sjukdom oförmögen till tjenstgöring, hos Kongl. Maj:t anhållit att

vid undfående af sökt afsked komma i åtnjutande af pension i likhet

med naturhistoriska riksmuseets intendenter.

Öfver denna, af åldersbevis, tjensteförteckning och läkarebetyg

åtföljda ansökning hade vetenskapsakademien den 8 januari 1902 sig

yttrat och dervid på det varmaste förordat bifall till densamma med

intygande, att Rubenson under den tid af 25 år, som han varit föreståndare

för den meteorologiska centralanstalten, städse med stort intresse

och framgång verkat i anstaltens och vetenskapens tjenst.

Efter remiss hade statskontoret i skrifvelse den 27 januari 1902

anfört följande: Då föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt

uppbure aflöning, som enligt vid 1876 års riksdag antagen stat

utginge med lön, 4,000 kronor, och tjenstgöringspenningar, 1,000 kronor,

jemte rätt att efter vissa års tjenstgöring komma i åtnjutande af två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, till tjenstgöringspenningarne,

skulle Rubenson, derest han uppnått den för civile tjenstemäns pensionsrätt

genom kongl. bref den 1 juni 1877 stadgade åldern af 65 lefnadsoch

35 tjenstår, nu egt att vid afskedstagandet förklaras berättigad

uppbära pension å allmänna indragningsstaten till lönens belopp eller

4,000 kronor. Men som Rubenson icke kunde anses räkna tjenstår

från längre tid tillbaka än år 1870, då han förordnats att vara extra

ordinarie adjunkt vid Upsala universitet, fattades ännu i nämnda minimitjenstålder

flera år, hvarför statskontoret funne sig förhindradt att för

det dåvarande till bifall förorda ansökningen.

Sedan tillfälle lemnats vetenskapsakademien att yttra sig med

anledning af hvad statskontoret sålunda anfört, hade akademien i skrifvelse

den 12 februari 1902 yttrat: Ehuru akademien ansåge det obestridligt,

att Rubenson derigenom, att han under åren 1865—1869 ledt

och öfvervakat de s. k. timobservationerna vid Upsala observatorium,

gjort vetenskapen och Upsala universitet samt dermed äfven svenska

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. understöd

åt äldre

behöfvande

folkskolelärare.

[9.]

staten en lika så stor och vigtig tjenst, som om lian t. ex. varit anstäld

såsom docent vid universitetet, kunde akademien dock ej annat än

erkänna befogenheten af det skäl, som förmått statskontoret att afstyrka

bifall till Rubensons ansökan. Under sådana förhållanden och då med

hänsyn till Rubensons höga ålder samt den sjukdom, hvaraf han lede

— enligt det vid ansökningen fogade läkarebetyg arterio-scleros +

emphysem — ingen utsigt funnes för att han skulle blifva återstäld

till helsan, så att han kunde återtaga sin tjenstgöring vid meteorologiska

centralanstalten, då vidare billighets skäl syntes tala för att den ofvannämnda

tjenstgöringen vid Upsala observatorium under åren 1865—1869

räknades Rubenson till godo samt då det slutligen vore synnerligen

ofördelaktigt för den meteorologiska centralanstalten, om föreståndareplatsen

under ytterligare en tid af tre år skulle skötas af en tillförordnad

chef, hvarmed äfven skulle följa provisoriska anordningar med afseende

på den öfriga personalen, anhölle akademien, att Kongl. Maj:t täcktes

till 1902 års Riksdag framställa proposition om beviljande åt Rubenson

af en årlig pension å 4,000 kronor.

Efter erhållen befallning att å nyo i detta ärende afgifva utlåtande,

hade statskontoret i skrifvelse den 20 februari 1902 anfört, att statskontoret,

med afseende å hvad som blifvit af vetenskapsakademien

anfördt och upplyst, icke hade något att erinra mot bifall till akademiens

framställning.

I betraktande af professor Rubensons höga ålder och sjuklighet

samt då ingen utsigt finnes för att han skall blifva så återstäld till

helsan, att han skall kunna återtaga sin tjenstgöring, anser utskottet,

att, oafsedt hans tjenstetid enligt statskontorets erinran icke bör räknas

längre tillbaka än från år 1870, pension nu bör honom beredas, och har

utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot det föreslagna

pensionsbeloppet, som motsvarar hans aflöning, med bortseende från

tjenstgöringspenningar och till dem hörande ålderstillägg. Utskottet

hemställer derför,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t uti

nu ifrågavarande proposition föreslagit.

22:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts under punkten 9 af denna

hufvudtitel gjorda framställning hemställer utskottet,

att å allmänna indragningsstaten må för år 1903

anvisas ett anslag å 10,000 kronor, att, enligt de

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

39

närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 350 kronor

åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked

före år 1867.

23:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 10 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen, att å allmänna indragningsstaten måtte för år 1903

anvisas och till Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag af 19,400

kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra

ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter atf hafva i

minst femton års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjen sten utan

att erhålla understöd enligt reglementet den 22 juni 1892, samt under

enahanda vilkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år

1902 uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen

stadgade, nemligen:

att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutas så tidigt, att ålderdomsunderstöd

enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom eller

henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tj ensten afgången lärare eller lärarinna uppnått eu

lefuadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrktes befinna sig i behöfvande omständigheter

;

att det belopp, hvartill understöd högst finge meddelas, bestämdes

till 100 kronor årligen; samt

att Kongl. Magt skulle ega att meddela de närmare föreskrifter i

ämnet, hvilka befunnes erforderliga.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 5 december 1901 anfört följande:

»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton

års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjensten utan att erhålla

understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa

angifna vilkor och bestämmelser i öfrigt, anvisade 1901 års Riksdag å

allmänna indragningsstaten för år 1902 och stälde till Eders Kongl.

Maj:ts disposition ett anslag af 19,400 kronor. >

Ang, understöd

åt äldre

behöjvande

småskolelärarc

m. fl.

[10,]

s. 40 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

för vaktmästaren

P.

Sundqvist.

[H-]

40 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Vid underdånig anmälan den 21 juni 1901 af detta Riksdagens

beslut behagade Eders Kongl. Maj:t enligt utfärdad kungörelse förordna:

att lärare vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och

extra ordinarie lärare vid folkskola, som, efter att hafva tjenstgjort vid

någon af här omförmälda skolor under sammanlagdt minst femton års

tid, afgått från tjensten före utgången af år 1891 samt vore minst femtiofem

år gammal och i behöfvande omständigheter, finge till skolrådet

i den församling, der han senast varit som lärare anstäld, före den 1 mars

1902 ingifva till Eders Kongl. Maj :t stäld underdånig ansökan om understöd

af nämnda anslag, åtföljd af vederbörliga intyg rörande ålder, aflägga

kunskapsprof och tjenstgöring uti ifrågavarande skolor samt nuvarande

sysselsättning, hemvist, frejd och lefnadsvilkor, allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett vid kungörelsen fogadt formulär;

att skolrådet hade att senast den 15 april 1902 till vederbörande

domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg, huruvida

sökanden oförvitligt skött sin tjenst under den tid, han inom församlingen

tjenstgjort; samt

att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle

jemte domkapitlets egna underdåniga utlåtande till Eders Kongl. Maj:t

insändas före den 15 maj 1902;

och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående lärare gälla

äfven beträffande lärarinnor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t uti

förevarande afseende nu föreslagit.

24:o) Uti punkten 11 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Östersund

Per Sundqvist måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

han frånträdde befattningen såsom vaktmästare vid nämnda läroverk,

under sin återstående lifstid å allmänna indragaingsstaten uppbära pension

till belopp af 500 kronor årligen.

Beträffande de skäl, som till stöd för denna framställning anförts,

hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för

den 4 sistlidne januari (bil. till tionde hufvudtiteln sid. 30 — 31.)

Under erinran, att Riksdagen år 1901 beviljat pension till enahanda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

41

belopp som det nu föreslagna, eller 500 kronor, åt vaktmästaren vid

högre allmänna läroverket i Vesterås C. J. Johansson, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

25:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 12 under tionde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen medgifva, att nivellören vid rikets allmänna kartverk

Frans Oscar Aurell måtte från och med månaden näst efter den,

hvarunder han afginge från sin tjenstebefattning vid kartverket, under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig

pension af 2,000 kronor.

Angående departementschefens framställning hänvisas till det vid

statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 22 november 1901 (sid. 33—36.)

Utskottet anser sig böra förorda, att pension må beredas Aurell,

och håller utskottet före, att, då Aurell i den maktpåliggande befattningen

såsom nivellör tillryggalagt en lång, väl vitsordad tjenstebana

och nu lider af, bland annat, börjande grå starr, samt med hänsyn till

hvad statskontoret i ämnet anfört, pensionens belopp bör i enlighet med

Kongl. Maj:ts förslag bestämmas till 2,000 kronor. Utskottet får derför

hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

26:o) Sedan Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen den 31 sistlidne

januari aflåten proposition (n:o 29), under åberopande af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden samma dag föreslagit Riksdagen att

medgifva, att kommissionslandmätaren i Örebro län Carl August Andersson

måtte från och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp af 800 kronor, har

till utskottet öfverlemnats en till statsrådet och chefen för jordbruksBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. '' 6

Ang. pension

för nivellören

vid rikets allmänna

kartverk

F. O.

Aurell.

[12-J

Ang. pension

åt kommissionslandtmätaren

C. A.

Andersson.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

departementet stäld skrifvelse, deruti landtmäteristyrelsen meddelat, att

bemälde Andersson den 6 i denna månad aflidit.

Under sådant förhållande lärer frågan om beviljande af den föreslagna

pensionen hafva förfallit; hvithet utskottet härmed får för Riksdagen
anmäla.

Ang. pension

till f. d. afvittring

sstyresmannen

K.

Widmarks

enka, V. A.

Widmark.

[13.]

27:o) Uti punkten 13 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att f. d. afvittringsstyresmannen i Vesterbottens län Karl

Widmarks enka Vendla Augusta Widmark, född Bergqvist, måtte, så

länge hon förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig

pension af 300 kronor, att i;tgå från och med ingången af år 1902.

Beträffande de till stöd för denna framställning åberopade skäl

hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den

29 november 1901 (bil. till tionde hufvudtiteln (sid. 37—39).

Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i

förevarande afseende föreslagit.

Ang. pension 28:o) Uti punkten 14 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

von Feiiitzens föreslagit, att (jarl Henrik Jobst von Feilitzens enka Rosa Clementina

enka r. c. E. Eugenia von Feilitzen, född Stålhammar, måtte, så länge hon förblefve

vört eaitzen. enp.^ ^ allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800

L kronor, att utgå från och med ingången af år 1902.

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för

den 29 november 1901 anfört följande:

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift har svenska rnosskulturföreningen

i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt anslag å

1,500 kronor till aflidne föreståndaren för kemiska stationen i Jönköping

m. m. Carl Henrik Jobst von Feilitzens enka Rosa Clementina

Eugenia von Feilitzen, född Stålhammar.

Af ansökningen med dervid fogade handlingar inhemtas: att von

Feilitzen, som, född den 22 september 1840, år 1863 antagits till auskul
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

43

tant vid kommerskollegii bergsafdelning, efter år 1866 aflagd bergsexamen

egnat sig åt enskild verksamhet samt i slutet af år 1885 blifva

af Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd

till föreståndare för den då inrättade kemiska stationen i Jönköping;

att han intill sitt den 4 april innevarande år timade frånfälle fortfarande

innehaft nämnda syssla; att enligt den efter honom upprättade bouppteckning

behållningen i boet utgjort 3,018 kronor 4 öre; att han såsom

sterbhusdelegare efterlemna!,, jemte enkan, två söner och två ogifta

döttrar, samtliga till myndig ålder komna, samt att enkan, som är född

år 1845, enligt ett af förste stadsläkaren i Jönköping G. Engstrand

utfärdadt läkarebetyg, i många år lidit af alltmera tilltagande döfhet

och i följd deraf är förhindrad att bidraga till sitt uppehälle.

Till stöd för sin anhållan har föreningen åberopat den banbrytande

verksamhet, von Feilitzen såsom stiftare och ledare af svenska

mosskulturföreningen utöfvat för befrämjandet af mossodlingar inom

landet.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 21 nästlidne oktober

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och deruti anfört, att, då

von Feilitzen hvarken vid dödsfallet eller, såvidt handlingarne utvisade,

dessförinnan varit i någon statens tjenst anstäld, den föreliggande frågan,

såsom ju också tydligen i ansökningen förutsattes, måste bedömas

från helt andra synpunkter än dem, som plägade vara de afgörande,

då framställning af Eders Kongl. Maj:t gjordes till Riksdagen om pension

åt enka eller barn efter någon, som egnat sitt lifs verksamhet åt

statens tjenst utan att hafva kunnat vid dödstillfället efterlemna åt de

sina medel till bergning, samt att, då mosskulturföreningen, som gjort

till sin uppgift att främja arbetena å det område, hvaråt von Feilitzen

egnat sin hufvudsakliga verksamhet, ansett denna verksamhet så förtjenstfull,

att den borde betinga ett erkännande från statens sida i form

af pension åt hans efterlemnade enka, statskontoret visserligen hölle för

antagligt, att något sådant erkännande kunde vara berättigad!, men

dock icke vore i tillfälle att derom bilda sig en så sjelfständig uppfattning,

att statskontoret ansåge sig befogadt tillstyrka Eders Kongl.

Maj:t vidtagandet af den i ansökningen begärda åtgärd, helst tillfälle

icke syntes saknas för mosskulturföreningen att på annan väg bringa

denna fråga under Riksdagens pröfning.

Öfver samma framställning har äfven landtbruksstyrelsen den 16

innevarande månad afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deri

anfört, hurusom den verksamhet, som hufvudsakligen fäste den allmänna

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

uppmärksamheten vid von Feilitzens namn, hade afsett bildandet af

svenska mosskulturföreningen samt ledandet af denna förenings sträfvanden

för den svenska mosskulturen. Under sådana förhållanden hade

landtbruksstyrelsen ansett sig böra i korthet redogöra för föreningens

såväl bildande och verksamhet som'' betydelse för landet.

Vid en mindre landtmannaförenings i Jönköpings län sammanträde

hösten 1885 hade von Feilitzen väckt förslag om bildandet af en

förening inom Jönköpings län till mosskulturens befrämjande. Förslaget

hade blifvit antaget, och af utsedda komiterade hade förslag till stadgar

uppgjorts för föreningen, som vid «itt konstituerande sammanträde den

23 februari 1886 hade antagit benämningen »Föreningen för mosskulturens

befrämjande inom mellersta och södra Sverige». Redan vid föreningens

allmänna ordinarie sammanträde den 10 januari 1888 hade

man emellertid beslutat att utsträcka föreningens verksamhet till hela

landet och i sammanhang dermed ändra dess namn till »Svenska Mosskulturföreningen».

Enligt föreningens stadgar vore dess ändamål att befordra den

inom vårt land synnerligen vigtiga mosskulturen, att genom föredrag,

skrifter, möten, öfverläggningar och andra lämpliga medel sprida kunskap

om odling af mossar, myrar, kärr och mader äfvensom mossjords

användande såsom jordförbättringsmedel och inom industrien samt att

med tillgängliga medel understödja försök med olika mossodlingsmetoder,

gödslingsämnen och i öfrigt praktiskt verka till befrämjande af

mosskulturen, hvarjemte föreningen skulle utgifva en tidskrift, som behandlade

mosskulturen och hvad dertill hörde.

Redan vid 1889 års riksdag hade svenska mosskulturföreningen

tilldelats ett anslag på extra stat om 5,000 kronor, som, efter att åren

1890 och 1891 hafva utgått med samma belopp, år 1892 hade blifvit

höj dt till dubbla beloppet eller 10,000 kronor, med livilket belopp det

sedermera hade utgått under åren 1893—1896. För år 1897 hade ett

anslag af 13,500 kronor blifvit beviljadt, samt för hvarje af åren 1898

—1902 15,000 kronor.

Förutom dessa anslag hade föreningen vid olika tillfällen tilldelats

understöd af statsmedel dels för utgifvande af dess tidskrift och

dels för föreningens deltagande i 17:de, 18:de och 19:de allmänna

svenska landtbruksmötena.

Äfven af landsting och hushållningssällskap hade föreningen fått

uppbära ganska betydande anslag, hvilka under år 1900 utgjort: de

förras bidrag 4,600 kronor och de senares 11,900 kronor. Sistnämnda

år hade antalet betalande ledamöter i föreningen uppgått till 3,147.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

De understöd, som föreningen sålunda åtnjutit från såväl offentligt

som enskildt håll, bure tydligt vittne om det förtroende, hvithet

kommit föreningen till del.

Resultatet af föreningens verksamhet vore också högst betydande.

I hufvndsak folie denna verksamhet inom försöksområdet. Den hade

dock icke inskränkt sig till föreningens egna försöksfält vid föreningens

år 1890 inrättade försöksstation vid Flahult, utan utsträckts till de flesta

af Sveriges län, så att föreningens försöksfält i provinserna under år

1900 utgjort 44 inom 17 län.

De anvisningar och råd, som på grund af dessa försök kunnat i

afseende på mossars odling genom föreningen och dess tjensteman

meddelas mossegarne, kunde icke skattas nog högt liksom ej heller det

intresse för mossars odling, som genom föreningen, dess tjenstemän

och tidskrift spridts inom vårt land. Svenska mosskulturföreningen

måste på grund häraf med rätta anses hafva gjort sig väl förtjent om

fäderneslandet.

Liksom von Feilitzen varit föreningens stiftare hade han också

under hela den tid, föreningen varit i verksamhet, "intill sin död varit

dess verklige ledare, redaktör för dess tidskrift och föreståndare för

dess försöksanstalt samt vice ordförande i styrelsen för föreningen.

Landtbruksstyrelsen har härefter öfvergått att erinra om några

hufvuddrag af von Feilitzens verksamhet inom svenska mosskulturföreningen;

och anför styrelsen i sådant afseende följande: Ännu under

1880-talet hade bränningen af mossar ansetts utgöra grundvalen för all

odling af torfjord. Mot denna uppfattning hade von Feilitzen uppträdt

och efter verkstälda försök påvisat lämpligare metoder för mossarnes

odling genom kalkning, mergling, ler- och sandkörning. Sättet för

torf jordens gödsling och brukning hade genom hans arbeten betydligt

förbättrats och användande af gödselmedel för sådant ändamål i hög

grad befordrats. I fråga om ympjordens och nitraginens praktiska användbarhet

i mosskulturens tjenst hade von Feilitzen gjort märkliga

utredningar, liksom hans nya uppslag till en lönande vallkultur på högmossar

alltid måste anses ega en mycket hög betydelse. Spörsmålen

om mossarnes industriella tillgodogörande hade han med stor energi sökt

lösa, i det att han i uppsatser och föredrag framhållit torfströets vigt

för jordbruket, angelägenheten af högmossarnes kolonisering och bränntorfsfrågans

betydelse för vårt land.

Städse i hög grad verksam hade von Feilitzen för spridandet af

insigt er angående bästa sättet för mossarnes odling kommit att erhålla

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

eu mycket stor betydelse för vårt land, helst han icke hade inskränkt

sig till att genom talrika föredrag och uppsatser sprida sina åsigter,

utan ock med största beredvillighet genom enskilda, skriftliga eller

muntliga meddelanden sökt göra sitt vetande fruktbärande för landtmännen.

Genom sin oaflåtliga verksamhet i mosskulturens tjenst hade von

Feilitzen hindrats att, såsom han möjligen eljest kunnat, på annat för

honom sjelf mera inkomstbringande sätt sörja för sin ekonomiska förkofran,

hvarigenom följden blifvit, att han icke efterlemnat tillgångar,

som kunde bereda hans enka en betryggad utkomst.

Vid sådant förhållande ansåge landtbruksstyrelsen det vara med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att staten trädde emellan och

beredde den förtjente mannens efterlemnade maka den ekonomiska hjelp

för hennes återstående lefnad, som mannen till följd af sin hängifna

och oegennyttiga verksamhet för en stor fosterländsk uppgift i viss

män hindrats att bereda henne.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer landtbruksstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om

beviljande till henne af en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 1,500 kronor.

Då jag allt sedan svenska mosskulturföreningens bildande varit i

tillfälle att följa dess för vårt land i hög grad gagnande och betydelsefulla

verksamhet och dervid funnit, hurusom von Feilitzen på ett framgångsrikt

och i vårt jordbruks utveckling djupt ingripande sätt egnat

sig åt sin allmännyttiga uppgift att visa vårt lands jordbrukare, huru

de genom ett rigtigt tillgodogörande af den vetenskapliga forskningens

resultat och genom användande af derpå grundade odlings- och brukningsmetoder

med utsigt till ekonomisk vinst skola kunna förvandla

sina öde mossmarker till bördiga åkerfält, finner jag hvad von Feilitzen

uträttat såsom svenska mosskulturföreningens stiftare och nitiske ledare

vara af beskaffenhet att göra honom väl förtjent af landets tacksamhet.

Dertill kommer ock, att han genom sitt grundliga, omsorgsfullt öfvervägda

och väl utförda arbete i mosskulturföreningens tjenst åt detta

sitt fosterländska verk beredt en så fast och säker grundval, att detsamma

äfven i framtiden i rikt mått bör kunna blifva vårt land till

afsevärd nytta och gagn.

Med afseende såväl å von Feilitzens sålunda ådagalagda stora förtjenster

om utvecklingen af landets mosskultur, som ock i betraktande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

47

deraf att lian, som för sitt trägna arbete i mosskulturföreningens tj enst

icke kunnat af föreningen med dess inskränkta tillgångar tilldelas högre

aflöning än 2,000 kronor för år, hvilket belopp icke lärer kunna anses

stå i skäligt förhållande till arten och omfattningen af hans verksamhet

inom föreningen, genom detta sitt oegennyttiga och för svenska jordbruksnäringen

betydelsefulla arbete med skäl kan antagas hafva blifvit

hindrad att förskaffa sig eu så god ekonomisk ställning, som han med

sin framstående duglighet eljest bort eg a goda förutsättningar att

uppnå, synes mig staten icke böra underlåta att genom beredande åt

hans efterlemnade maka af en tryggad existens på hennes ålderdom

visa sin erkänsla för det obestridliga gagn den aflidnes sträfvanden för

det allmänna medfört; och anser jag mig derför i likhet med landtbruksstyrelsen

böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen

göra framställning om beviljande af pension åt von Feilitzens enka,

Beträffande pensionens belopp anser jag mig dock icke kunna tillstyrka

mera än 800 kronor, hvilket belopp motsvarar det högsta, hvarmed

pension till enka utan pensionsberättigade barn utgår från civilstatens

enke- och pupillkassa.))

Vid det förhållande, att hvarken von Feilitzens anställning vid en

med statsmedel understödd kemisk station eller hans befattning vid en

förening, som under en följd af år uppburit extra anslag af staten,

torde kunna föranleda, att hans arbete måste anses vara utfördt i statens

tjenst, kan utskottet icke finna det lämpligt, att pension af statsmedel

må hans enka beredas. Utskottet får derför hemställa,

, att Kong], Maj :ts nu ifrågavarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall.

29:o) Uti punkten 15 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Ang. pension

föreslagit, att ladufogden vid Alnarps landtbruksinstitut Trued Larsson *%la^°9*en

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han afginge

från sin befattning vid nämnda institut, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

I fråga om de till stöd för denna framställning åberopade skäl

får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 5 december 1901 (bil. till tionde hufvudtiteln sid. 45—47).

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

för t.f. domänintendenten

M. Röra ström.

[16.]

Utskottet får med anledning af hvad i detta ärende förekommit

hemställa,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

30:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 16 af denna hufvudtitel

föreslagit att t. f. domänintendenten i Kristianstads län Mårten Borgström

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hans

förordnande såsom domänintendent komme att upphöra, under sin återstående

lifstid å allmänna indragniugsstaten åtnjuta eu årlig pension

af 2,800 kronor.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 4 sistlidne januari anfört följande:

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har t. f. domänintendenten

i Kristianstads län Mårten Borgström i underdånighet anhållit

att från och med året efter det, då hans förordnande såsom

domänintendent kunde komma att upphöra, blifva i nåder tillagd en

årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,800 kronor.

Af en ansökningen bilagd, bestyrkt tjensteförteckning inhemtas, att

Borgström, som är född den 31 juli 1830 och alltså uppnått eu ålder af

71 år, den 2 september 1861 förordnats att uppehålla regementsskrifvaretjensten

vid skånska husarregementet, livilket förordnande upphört den

28 december samma år; att han den 21 november 1861 förordnats att

vara regementskommissarie vid skånska husar- och dragonregementena

samt den 15 oktober 1880 öfverflyttats från sistnämnda befattning till

att vara förrådsförvaltare vid nämnda regementen, från hvilken tjenst

han den 24 mars 1884 erhållit entledigande; att han den 4 maj 1875

förordnats att tillsvidare uppehålla regementsskrifvarebefattningen vid

norra skånska infanteriregementet, hvilket förordnande upphört vid

regementsskrifvaretjenstens indragning den 1 oktober 1880, samt att

Borgström den 21 december 1877 förordnats att vara domänintendent

i Kristianstads län, hvilken befattning han derefter på grund af upprepade

förordnanden oafbrutet innehaft och som han vore förordnad

att fortfarande innehafva intill 1902 års utgång.

Till stöd för ansökningen har Borgström framhållit, att han under

40 år varit anstäld i statens tjenst, samt att, enär han innehaft sina

befattningar endast på förordnande, han icke varit i tillfälle att vinna

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

49

delaktighet i vare sig arméns eller civilstatens pensionskassa, hvarjemte

Borgström erinrat, att det arfvode, han i egenskap af domänintendent

åtnjutit, utgått med olika belopp och senast varit bestämdt till 2,800

kronor jemte ersättning för tjensteresor enligt tredje klassen i resereglemente!.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 22 november

1901 öfver ansökningen afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika

öfverlemnat yttrande af Eders Kong!. Majrts befallningshafvande i

Kristianstads län, som erinrat, att på grund af särskilda nådiga bref

Borgström, utöfver ofvanberörda befattningar, under åren 1878—1881

varit föredragande i domänärenden inför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

utom vid de tillfällen, då han af honom såsom domänintendent

åliggande öfriga göromål eller eljest varit förhindrad att bestrida

föredragningen och expedierandet af nämnda ärenden; och har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under vitsordande att Borgström

på ett i allo synnerligen förtjenstfull! sätt fullgjort de med

domänintendentsbefattningen förenade åligganden, på det lifligaste förordat,

att den sökta pensionen måtte blifva beviljad.

För egen del har domänstyrelsen, under erinran att såsom allmänt

stadgande för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten för

civile tjensteman gälde att hafva uppnått 65 lefnadsår och minst 35

tjenstår, framhållit, att sökanden uppnått en ålder af öfver 71 år och

sedan den 2 september 1861 i oafbruten följd bestridt tjenstebefattningar,

för hvilka arfvode utbetalts af statsmedel och Indika sålunda

vore att hänföra till statskonst, samt vidare anfört, att, derest fullmakt

hade meddelats å domänintendentsbefattningen, sökanden enligt ofvan

angifna grunder otvifvelaktigt skulle haft rätt till pension. Då den

omständigheten, att sistnämnda befattning uppehållits endast på förordnande,

icke syntes styrelsen böra tillmätas den betydelse, att sökanden

skulle gå förlustig pension, har styrelsen, med vitsordande derjemte

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppgifter och under instämmande

i denna myndighets omdöme angående det synnerligen förtjenstfulla

sätt, hvarpå sökanden fullgjort de med domänintendentsbefattningen

förenade göromål, hemstält om aflåtande till Riksdagen

af proposition om beredande åt Borgström af pension till det af honom

begärda beloppet.

Jemväl statskontoret har den 5 december nästlidna år i ärendet

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti, i likhet med domänstyrelsen,

ansett den omständighet, att domänintendenterna endast på

förordnande uppehölle sina befattningar, för hvilka några löner icke

Bih. till Eiksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt afl. f. d.

departementschefen

i generaltullstyrelsen

E. K.

Ljungstedts

döttrar.

[17-J

funnes å stat uppförda, icke böra utgöra hinder för desse tjensteman,

att, derest de eljest uppfylt de vilkor, som blifvit uppstäda för rätt

till pension vid afgång från tjensten, komma i åtnjutande af pensionsförmån.

Då Borgström uppfylt de vilkor, som enligt äldre, ännu gällande

författningar berättigade civil löntagare till pension å allmänna

indragningsstaten och då hans aflöning till beloppet icke vore större,

än att den enligt nyssberörda författningar skulle utgått i form af

pension, har statskontoret tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t måite hos

Riksdagen göra framställning om beviljande åt Borgström af en årlig

pension å 2,800 kronor.»

Med hänsyn till hvad statsrådsprotokollet i detta ärende innehåller

samt då Borgström, när det för honom nu gällande förordnande

med innevarande års slut upphör, skall hafva uppnått en ålder af 72

år och något förlängdt förordnande alltså icke synes för honom böra

ifrågakomma, och då han derjemte skall vid nämnda tidpunkt hafva

varit i statens tjenst anstäld i mer än 41 år, deraf vid armén i 22 Va

år och såsom domänintendent i 25 år, anser utskottet pension nu böra

beredas Borgström. Utskottet anser emellertid, att pensionsbeloppet

bör i detta fall lämpligen kunna nedsättas under hvad Kongl. Maj:t

föreslagit samt bestämmas till 2,000 kronor, och får utskottet på grund

af hvad sålunda anförts hemställa,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att

t. f. domänintendenten i Kristianstads län Mårten

Borgström må från och med månaden näst efter den,

hvarunder hans förordnande såsom domänintendent

kommer att upphöra, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 2,000 kronor.

3 Do) Uti punkten 17 under tionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit, att aflidne f. d. departementschefen i generaltullstyrelsen Erik

Kristian Ljungstedts ogifta döttrar Louise Ljungstedt och Anna Ljungstedt

måtte från allmänna indragningsstaten uppbära pension af 300

kronor om året att utgå från och med år 1902 under deras återstående

lifstid, så länge de förblefve ogifta, äfvensom att, i händelse af enderas

död eller giftermål, pensionsbeloppet måtte oafkortadt tillfalla den andra.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

51

Angående motiven för denna framställning får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 januari 1902 (bilagan

till tionde hnfvudtiteln sid. 6—9).

Hvad statsrådsprotokollet i detta ärende innehåller synes utskottet

gifva vid handen, att pensioner med föreslagna beloppen torde böra

tilldelas ifrågavarande personer, och får utskottet derför hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten

måtte höjas med 137,517 kronor eller från 1,800,652

kronor till 1,938,169 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har beträffande denna

framställning till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 sistlidne

januari omförmält, hurusom utgifterna från detta anslag i runda tal

uppgått år 1896 till 2,008,700 kronor, år 1897 till 2,053,400 kronor,

år 1898 till 2,150,700 kronor, år 1899 till 2,147,900 kronor och år

1900 till 2,181,200 kronor. Anslaget torde derför ökas med ett belopp,

som för jemnande af riksstatens slutsumma upptoges till 137,517 kronor.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må uti riksstaten för år 1903 öka

anslaget till allmänna indragningsstaten, nu 1,800,652

kronor, med 137,517 kronor till 1,938,169 kronor;

dock att utskottet vid uppgörande af riksstaten för

år 1903 må ega att i anslagets slutsumma vidtaga

den jemkning, som för jemnande af riksstatens slutsumma

kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

33:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts uti punkten 19 af denna

hufvudtitel gjorda framställning, och i likhet med hvad under en följd

af år egt rum, hemställer utskottet,

Ang. anslaget

till allmänna

indragningsstaten.

[18.]

Ang anslag

till upprätthållande

af

ar mens pensionering.

[19.1

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. förstärkande

af statsbidraget

till

pensionering

af enkor och

barn efter befäl

och underbefäl

med

vederlikar vid

armén.

T20.]

att å extra stat för år 1903 må anvisas ett förslagsanslag

af 1,540,000 kronor att användas dels till

upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i

enlighet med faststälda grunder för sådana pensioners

utgående.

34:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 20 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att till förstärkande af det år 1902 utgående statsbidraget

till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp

af 21,568 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 4 sistlidne januari anfört följande.

Sedan i början af 1880-talet verkstälda beräkningar ådagalagt, att

organisationen af arméns gamla enke- och pupillkassa allt ifrån denna

kassas stiftande varit bristfällig och att det kassan tillhöriga kapital

icke kunde anses fullt motsvara kassans förbindelser till dess pensionärer

och delegare, enligt vedertagna sannolikhetsberäkningar, utan att

i detta hänseende brist uppstått, hade 1883 års Riksdag, med bifall

till derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag, beslutat att under vissa

vilkor — bland andra att krigsbefälet eller arméns fullmäktige medgåfve

det af arméns gamla enke- och pupillkassas tillgångar ett belopp

af 530,000 kronor finge den 1 januari 1884 öfverlemnas till en för

enkor och barn efter arméns befäl och underbefäl med vederlikar afsedd

ny pensionsinrättning, eller arméns nya enke- och pupillkassa — bevilja

sistnämnda kassa bidrag af statsmedel motsvarande 1 V2 procent årligen

på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande

stadganden kunde läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension

för befäl och underbefäl med vederlikar vid hären. För detta ändamål

hade Riksdagen i 1884 års riksstat under benämning »bidrag till pensionering

af enkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid

armén» uppfört ett nytt anslag å ordinarie stat till belopp af 67,708

kronor, hvilket anslag sedermera oförändradt årligen utgått.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 november 1901 hade direk
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

53

tionen öfver arméns pensionskassa erinrat, att jemlikt det för kassan

gällande reglementet pensionsbeloppen till delegarnes efterlefvande

skulle utgå efter eu viss faststäld procent af det aflöningsbelopp, hvarå

fyllnadspension för delegare skulle hafva beräknats. Derpå följde att

ej mindre pensionsbeloppen och de efter viss procent å lönerna beräknade

pensionsafgifter na utan äfven det med IV2 procent af samtliga löner

och beklädnadsbidrag, för hvilka fyllnadspension finge beräknas, utgående

statsbidraget måste undergå förändring, om lönerna förändrades.

Trots partiella förändringar i lönestaterna, hvilka egt rum sedan

år 1884, då nyssnämnda statsbidrag i riksstaten för första gången

funnits uppfördt, hade emellertid icke någon förhöjning i detsamma

begärts. Anledningen dertill hade varit, att statsbidraget redan från

och med år 1884, med hvars ingång kassans verksamhet börjat, fått

komma kassan oafkortadt tillgodo, ehuru ej alla löntagare, för hvilka

statsbidraget utgått, förvärfvat inträde i kassan och följaktligen icke

tillfört kassan den risk eller de utgifter, hvilka delvis skulle hafva täckts

af statsanslaget.

Men som emellertid numera sammanlagda beloppet af här ifrågakommande

löner och beklädnadsbidrag redan enligt 1901 års stater så

mycket öfverskridit det totalbelopp, hvarefter statsbidraget uträknades

vid anslagets första uppförande i riksstaten, att 1 Va procent å detta

öfverskott utgjorde 10,272 kronor 5 öre, samt enligt 1902 års lönestater

nämnda totalbelopp utgjorde 5,914,940 kronor, hvarå 1 Va procent

uppginge till 88,724 kronor, hade direktionen öfver arméns pensionskassa

ansett sig böra hos Kongl. Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande

dels för täckande af den brist, eller (88,724—67,708) 21,016

kronor, som för år 1902 komme att uppstå i statsbidraget och dels

för höjande uti 1903 års riksstat af statsbidragets belopp till 88,724

kronor.

Öfver denna framställning hade arméförvaltningen å civila departementet

den 13 december 1901 afgifvit utlåtande och dervid anmält, att

den granskning, arméförvaltningen underkastat de gjorda beräkningarne

af statsbidraget för år 1902, gifvit vid handen, att anslagsbristen skulle

enligt den faststälda normen för anslagets beräknande (1 V2 procent af

de lönebelopp, hvilka kunna läggas till grund vid bestämmandet af

fyllnadspension) för år 1902 uppgå till 21,568 kronor.

Beträffande denna fråga ville departementschefen för egen del framhålla,

att såväl till följd af härordningens utveckling som äfven genom

den lönereglering för armén, han i annat sammanhang föreslagit Kongl.

Maj:t att förelägga Riksdagen, det till armén under år 1903 utgående

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

lönebeloppet kunde komma att blifva ett helt annat än det af direktionen

vid beräknandet af anslagsbeliofvet för sistnämnda år förutsatta. Då

emellertid slutsumman af 1903 års aflöningsstater för armén under sådana

omständigheter ännu icke kunde beräknas, och vid detta förhållande

icke heller det belopp kunde bestämmas, hvarmed det ifrågavarande

ordinarie anslaget å tionde hufvudtiteln borde förhöjas, ansåge departementschefen,

att frågan om förändring af det ordinarie anslaget borde

få anstå till nästa års statsreglering och att för närvarande åtgärder

borde vidtagas allenast för täckande af bristen i 1902 års anslag, derigenom

att den för samma år erforderliga ökningen, 21,568 kronor,

uppfördes å riksstaten för år 1903 med rätt lör direktionen att till

användning utfå beloppet redan under innevarande år.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må till förstärkande af det för

år 1902 utgående statsbidraget till pensionering af

enkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar vid armén på extra stat för år 1903 anvisa

ett belopp af 21,568 kronor.

Stockholm den 29 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 4:o) (angående väckt förslag om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i fråga om föreståndarnes vid folkhögskolorna pensionering af

staten):

af herr I. Månsson;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

55

vid punkten 12:o) (angående pension åt aflidne kaptenen J. A. F.

Grahms dotter):

af herrar C hr. Lundeberg, I. Wijk, A. G. L. Billing, friherre

J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. Bohnstedt, K. G. Bildt, N. Fosser,

grefve P. O. L. Klingspor, grefve K. A. Posse, L. Grundberg och grefve

C. O. Taube, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

»Utskottet finner det vara tillbörligt, att Riksdagen, på sätt föreslaget

blifvit, medgifver pension åt dottern till ifrågavarande i sitt yrke

särdeles framstående officer, hvilken under utöfning af ett ansvarsfullt

och farligt uppdrag i statens tjenst under synnerligen upprörande omständigheter

genom olyckshändelse förlorat lifvet.

Hvad pensionsbeloppet angår, anser utskottet, i likhet med motionärerna,

detsamma böra sättas till ett något högre belopp än Kongl.

Maj:t föreslagit och finner stöd för denna åsigt uti de alldeles särskilda

omständigheter, som i detta fall föreligga, och hvilka i synnerligt

hög grad synas påkalla, att staten på det sätt, som står densamma

till buds, bereder tillfälle till en verkligt god uppfostran och vård åt

det barn, hvars skydd och stöd så plötsligt bortryckts. För vinnande

af detta mål torde pensionsbeloppet icke böra sättas lägre, än motionärerna

föreslagit.

Med hänsyn härtill och på öfriga i statsrådsprotokollet och motionen

anförda skäl hemställer utskottet derför,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl.

Maj:ts ifrågavarande framställning och herr Björlins

m. fl. ofvanberörda motion, åt aflidne kaptenen vid

kongl. flottan Johan August Fredrik Grahms dotter

Margit å allmänna indragningsstaten uppföra pension

till belopp af 1,200 kronor om året, att utgå från och

med den 1 mars innevarande år till dess hon fylt

18 år»;

vid punkten 28:o) (angående pension för C. H. J. von Feilitzens

enka Rosa Clementina Eugenia von Feilitzen, född Stålhammar):

af herrar Chr. Lundeberg, I. Wijk, A. G. L. Billing, friherre J. T.

Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. Bohnstedt, K. G. Bildt, N. Fosser, grefve

P. O. L. Klingspor, grefve K. A. Posse, L. Grundberg och grefve C. O.

Taube, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag uti denna punkt

bort hafva följande lydelse:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Ehuruväl von Feilitzen icke varit i statens tjenst anstäld, anser

utskottet likväl, vid fråga om beredande af pension åt hans enka, det

böra tagas i betraktande, att han för mossodlingens och torfindustriens

utveckling inom vårt land utöfvat en banbrytande och framgångsrik

verksamhet, hvars djupt ingripande betydelse för höjandet af jordbruket

och näringslifvet samt derigenom för hela samhällets bästa måste vinna

det största erkännande. Genom anslag till betydliga belopp har staten

under en lång följd af år visat sitt uppskattande af svenska mosskulturföreningens

allmännyttiga och vetenskapligt värdefulla arbete, som af

von Feilitzens personlighet erhållit sin karakter samt till mycket stor

del af honom sjelf utförts. Med hänsyn härtill och till hvad i öfrigt

uti statsrådsprotokollet anförts anser utskottet sig ega full anledning

tillstyrka, att staten må åt den om det allmänna så förtjente mannens

enka, då denna nu befinner sig i särdeles knappa ekonomiska omständigheter,

bevilja pension, och då emot det af Kongl. Maj:t föreslagna

beloppet icke finnes anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

nu ifrågavarande framställning, medgifva, att Carl

Henrik Jobst von Feilitzens enka Rosa Clementina

Eugenia von Feilitzen, född Stålhammar, må, så länge

hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 800 kronor, att utgå från

och med ingången af år 1902.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Skollärarinnan vid länsfängelset Stockholm Christina Charlotta Lindholm,

pension .................................................................................

Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping Carl August

Holmberg, pension .........................................................................

f. Sergeanten C. J. Welanders enka Emilie Jeanette Welander, född

Sandvall, pension ............................................................................

f. Regementskommissarien C. J. G. Miintzings enka Maria Sofia

Muntzing, född Karlsson, pension .................................................

f. Arbetaren vid Karlsborgs fästning Gustaf Nilsson Dufva, pension

Eältmusikanten vid Yesterbottens regemente Per Alexis Erland, pension

Aflidne kaptenen vid kongl. flottan J. A. F. Grahms dotter Margit, pension

Ofveringeniören A. F. H. Silfversparres enka Oktavia Elisabet Silfver

sparre, född Videbeck, pension .................................... 1,000: —

Sönerna Karl Arent, Yarner Arent, Arent Vilhelm, Klas

Arent, Gustaf Arent och Per Arent Oktavius samt

döttrarna Märta Elisabet och Eva Nadeschda Maria,

pension å 400 kronor till hvardera ............................ 3,200: —

Bokhållaren N. Nilsson Thiirings enka Johanna Sofia Tinning, född

Johansson, pension......................................................... 500: —

Sönerna Johan Julius, Faust Leif Ireneus och Paul Alf

Sylvius samt dottern Rut Elsa Maria, äfvensom ett

ännu ofödt barn, derest det med lif framfödes, pension

å 200 kronor till hvardera .................................... 1,000: —

Verkstadsarbetaren F. Y. Erlandssons enka Anna Maria

Erlandsson, född Sandberg, pension ............................ 400: —

Sonen Frans Göte, pension ................................................ 200: —

Yerkstadsarbetaren Carl Petter Svanström, pension .....................AV.

Landskanslisten i Malmöhus län Axel Magnus Eduard Lauriér,

pension ..........................................................................................

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

Transport

Kronor.

ö. i

500!—

400j-—

no]—

265 —

200 —

3G01 —

800'' —

4,200|

1.50U

600

300

1,000

10,235;-

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kronor.

ö.

Transport.

10,235

_

Uppsyningsmannen vid Upsala hospital K. J. Walls enka, Lovisa

Charlotta Wall, född Söderqvist, pension.......................................

350

—

Ritaren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, artisten Nils Otto

800

Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Ystad Peter Outzen

Nannested Boisen, pension................................................................

600

_

Lärarinnan vid statens normalskola för flickor Gertrud Elisabeth

Leontine Casselli, pension ................................................................

1,000

—

Lärarinnan vid statens normalskola för flickor Carolina Söderström,

1,000

Föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Yadstena för

öfveråriga döfstumma Erik August Zotterman, pension ............

2,000

—

Första lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döf- stumma Emma Amanda Thim, pension ........................................

900

—

Föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professorn

Robert Rubenson, pension ................................................................

4,000

—

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........

10,000

—

Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor vid

folkskola, hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjenstgöring af- gått från tj ensten utan understöd....................................................

19,400

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Östersund Per Sund-

500

Nivellören vid rikets allmänna kartverk Frans Oscar Aurell, pension

2,000

—

f. Afvittringsstyresmannen i Vesterbottens län Karl Widmarks enka

Vendla Augusta Widmark, född Bergqvist, pension ....................

300

T-

Ladufogden vid Alnarps landtbruksinstitut Trued Larsson, pension....

800

—

t. f. Domänintendenten i Kristianstads län Mårten Borgström, pension

2,000

—

f. Departementschefen i generaltullstyrelsen E .K. Ljungstedts ogifta

döttrar Lovisa Ljungstedt och Anna Ljungstedt, pension till-

300 —

Summa

56,185

_

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1902 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor. ö.

Pensions- och

A. Pensions
-

Tpt |

112,286

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman...............................................

Dito för deras enkor och omyndiga barn ............................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ............................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn ....

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna--------

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan............

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg- och vattenbyggnadsenkor

och barn .................................................................................................

100,428

243,640

88,000

389,470

928,824;

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............................................

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med

Yadstena krigsmanshuskassa.....................................................................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap ...........................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för minskade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................................................

» gratialfonden ...............................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag ................................................

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

61

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

indragningsstaterna.

staten.

styrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras

vederlikar

.............................................................................................. 36,320: —

................................................................................................ 16,650: —

anslag .......................................................................................................

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

37,500

45,000

2,246

6,540

7,200

9,000

3,500;

1,300:

4,640:

28,080:

67,708:

52,970: —

270,000: —

66,500: —

Transport

Förslag till blif- vande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

112,286

100,428

243,640

—

83,000

389,470

i

928,824! •

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1902 års riks
-

Tpt

stut anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

928,824

60,850

2,400

6,700

78,000

79,816

622,873

63,500

6,000

Ö.

S:gr

1,848,463

—

1,800,652

S:a j 3,649,115| —

Invalidhusfon den ............................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå, förslagsBidrag

till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Bidrag till folkskolelärares pensionering....................................................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa................................................

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor................................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med...........................................................................

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

63

anslag .....................................

pedagogier, seminarier m. m.

indragningsstaten.

! Förslag till blifi

vande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Transport I 928,824

60,850—1

2,400 — i

6,700 —■!

78,ooo!—!

79,816!—!

622,873!—:

63,500—i

6,000—!

S:gr 1,848,463!—

1,800,652:

137,517:

1,938,169!

Summa | 3,786,632! —

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Tionde

hufvudtitel.

7. ....... ...... ...... . .. ........ .....

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

Kronor.

Ö.

1,540,000

21,568

Till förstärkande af det för år 1902 utgående statsbidraget till pen- sionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar vid armén .....................................................................

Summa

1,561,568 —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:119 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten