Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring samt till brooch hamnbyggnader m. m.
1902-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:19, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring samt till brooch hamnbyggnader m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
3
N:o 19.
Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring samt till bro- och hamnbyggnader m. m.
(R. A.)
l:o.
I den till Riksdagen den 14 nästlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att för år 1903 ställa till Kong], Maj:ts
förfogande 1,000,000 kronor till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar.
Enligt hvad af det vid statsverkspropositionen fogade protokollet
öfver civilärenden för den 11 nästlidne januari inhemtas, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 oktober
1901 anfört, att ifrågavarande anslag, som från och med år 1900 utgått
med sitt nuvarande belopp, 1,000,000 kronor, fortfarande vore i hög
grad anlitadt och icke tillräckligt att motsvara de kraf, som derå framstäldes,
men att, då för närvarande sjunkande pris å arbete och materialier
gåfve anledning förmoda, att under år 1902 kostnaderna för vägarbeten
kunde i någon mån reduceras och i följd deraf de anslagna medlen
något bättre än förut tillgodose behofvet, styrelsen ansåge sig nu ej böra
ifrågasätta en ytterligare ökning af samma anslag.
Enligt hvad statsutskottet inhemtat, har vägbyggnadsfonden för
år 1901 fördelats på det sätt, att till sammanlagdt 59 företag med en
väglängd af 383,2 kilometer och en beräknad kostnad af 1,502,380
Statsbidrag
till väganläggningar
och
vägförbättringar.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
kronor anslag beviljats till följande belopp för arbeten inom nedan
nämnda län, nemligen:
inom
Kronobergs
län..
............. kronor
2,900
—
»
Kristianstads
» ..
............... »
37,600
_
»
Malmöhus
» ...
.............. »
8,500
_
»
Hallands
» ...
............... »
27,600
_
»
Göteborgs och Bohus
» ...
............... »
49,300
_
>
Elfsborgs
» ...
63,600
—
Vermlands
» ..
............... »
51,600
_
»
Östergötlands
» ...
.............. »
109,000
—
»
J önköpings
» ...
............... »
35,300
—
»
Skaraborgs
» ..
%
.............. »
39,000
—
»
Stockholms
» ...
7 800
Södermanlands
» ...
............... »
62,700
Vestmanlands
» ...
»
74,500
__
»
Kopparbergs
» ...
............... »
61,500
—
»
Gefleborgs
» ...
............... »
19,500
—
»
Vesternorrlands
» ...
............... »
80,800
_
J emtlands
» ...
............... »
61,600
__
»
Yesterbottens
» ...
............... »
150,100
_
Norrbottens
» ...
............... »
57,100
—
Summa kronor
1,000,000
—
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må, till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar, för år 1903 anvisa 1,000,OOO''kronor.
2:o.
Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t begärt
ett anslag för år 1903 af 300,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin ofvanberörda skrifvelse
af den 12 oktober 1901 anfört, att ifrågavarande anslag toges starkt i
anspråk, men att, då anslaget så nyligen som vid 1898 års riksdag
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
5
böjts till ett belopp, dubbelt emot det förutvarande anslaget, styrelsen
ansåge sig för närvarande ej böra ifrågasätta en ytterligare ökning af
anslaget.
Utskottet bar inbemtat, att nästlidna års anslag för ändamålet
blifvit till hela sitt belopp, 300,000 kronor, fördeladt mellan 13 särskilda
företag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må, till understödjande af brobyggnader och,
företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder, för år 1903 anvisa 300,000
kronor.
3:o.
De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och
tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå, att faststälda
planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens
skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17) samt äro till allmänhetens kännedom
meddelade genom kungörelse den 29 i samma månad (Svensk författningssamling
1899 n:o 21); och har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser.
Deremot hafva uti två inom Andra Kammaren väckta motioner,
nemligen n:o 113 af herr G. Kronlund och n:o 64 af herr J. Larsson i
Presstorp, ifrågasatts vissa ändringar i berörda vilkor i hvad de afse
anslaget till väganläggningar och vägförbättringar.
Herr Kronlund har sålunda i motionen n:o 113 hemstält:
att Riksdagen ville i sammanhang med anvisandet af det utaf Kongl.
Maj:t i nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof begärda
anslag för anläggning af nya och omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar, under bibehållande af öfriga för dylika anslag stadgade
vilkor, medgifva Kongl. Maj:t rätt att utöfver det nu tillåtna anslaget
af högst 2/rdelar af den beräknade kostnaden för arbeten af ifrågavarande
art låta statsanslaget utgå till belopp af högst den beräknade kostnadens
storlek, derest denna kostnad understiger den verkliga kostnaden, eller
i annat fall med belopp motsvarande denna senare kostnad, derest Kongl.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
Maj:t med hänsyn till i motionen angifna förhållande pröfvar ett dylikt högre
anslag af trängande behof påkalladt,
samt att Riksdagen ville i samband härmed i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t tillika täcktes lemna nödiga föreskrifter
till åstadkommande af en verksam och effektiv kontroll öfver väghållningsdistriktens
användning af erhållna statsbidrag uti ifrågavarande afseende.
Herr Larsson i Presstorp har i sin förenämnda motion föreslagit,
att Riksdagen måtte besluta eu skrifvelse till Kongl. Maj :t med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
dels i hvad mån andra föreskrifter än de nu gällande böra meddelas
i fråga om vilkoren för erhållande af bidrag till förbättring af
landsvägar,
dels huruvida icke fördelningen af statsanslaget till väganläggningar
kunde förändras till 4/s-delar och på grund deraf anslaget i sin helhet ökas.
Herr Kronlund har i sin motion anfört, att statsbidraget till vägbyggnader,
hvithet bidrag enligt gällande bestämmelser får utgå med
högst två tredjedelar af den i faststäld arbetsplan beräknade kostnaden,
visat sig vid företag inom de nordligaste länen i vanliga fall betäcka
högst halfva verkliga kostnaden för vägarbetet. Med anledning häraf
och då under det sista årtiondet byggandet af vägar i nämnda landsdelar
pågått med forcerad fart, vore åtskilliga vägdistrilct derstädes mycket
hårdt betungade genom deraf föranledda kostnader. För att bördan i
någon mån skulle lättas för de af väghållningsbesväret tyngst tryckta
vägdistrikten, borde, på sätt motionären nu föreslagit, statsbidraget kunna
i särskilda fall af Kongl. Maj: t bestämmas till högst hela den beräknade
kostnadens storlek.
Jemväl i herr Larssons motion har framhållits, hurusom å eu del
orter förekomme, att kostnadsförslagen uppgjordes orimligt lågt, hvarigenom
det inträffat, att kommunernas utgifter för företaget stigit till lika
högt belopp som statsanslaget och till och med högre. Med anledning
häraf ansåge motionären det böra föreskrifvas, att den verkliga kostnaden
skulle ersättas af stat och kommun med hvar sina bestämda delar, så att
den ena parten icke betungades på den andres bekostnad. Men att
komma derhän kunde, fortsätter motionären, antagligen icke ske på annat
sätt, än att landsvägsarbetena utfördes efter räkning, dervid statens ingeniörer
vore statens ombud och vederbörande vägstyrelse vore kommunernas,
och skulle det då ligga i deras gemensamma intresse att få allting
gjordt så billigt och bra som möjligt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
7
Det af motionärerna påpekade förhållandet, att i flera fall kostnaderna
för vägföretag visat sig i verkligheten uppgå till väsentligt högre
belopp, än som i kostnadsförslaget beräknats, torde i allmänhet hafva sin
förklaring deruti, att under en följd af år prisen å arbete och materialier
varit i stigande och uppnått en höjd, som vid kostnadsförslagets
uppgörande knappast kunde förutses. Under tider af uppåtgående konjunkturer
lära sådana olägenheter icke gerna kunna undgås. Då emellertid
prisen nu åter börjat sjunka, torde de af motionärerna framhållna
olägenheterna åtminstone icke för det närvarande framträda i någon
större omfattning. Teoretiskt måste det visserligen synas riktigast om,
såsom i herr Larssons motion förordats, statsbidraget i hvarje fall utginge
med bestämd del af den verkliga kostnaden för företaget. Men för tilllämpningen
häraf måste med nödvändighet fordras antingen, såsom motionären
förutsatt, att staten utöfvar en effektiv tillsyn och kontroll öfver
arbetets verkställande, eller ock att staten sjelf öfvertager utförandet af
detsamma. De kontrollkostnader, som i förra fallet skulle uppstå, komma
säkerligen att visa sig ganska betydande, och hvad angår vägbyggnadernas
utförande genom statens försorg, synes det utskottet vara otvifvelaktigt,
att företagen i sådant fall komme att ställa sig ej oväsentligt dyrare,
än om de verkstäldes af enskilde. Med afseende å de praktiska svårigheter,
som torde möta för genomförande af herr Larssons ifrågavarande
förslag, och de ökade kostnader, som deraf skulle föranledas, anser sig
utskottet icke kunna förorda ett uttalande af Riksdagen till förmån för
detsamma.
Lika litet har utskottet funnit skäl tillstyrka det af samma motionär
framstälda förslaget om höjning af statens bidrag till vägbyggnadsföretag
från nuvarande 2/s till 4/s af kostnaden, ett förslag, som hufvudsakligen
motiverats dermed, att en del kommuner äro mycket betungade
genom pålagor och måste täcka sina utgifter genom upplåning.
Hvad vidare angår herr Kronlunds förslag om medgifvande för
Kongl. Maj:t att i särskilda fall låta statsbidraget utgå med mer än två
tredjedelar af den beräknade kostnaden, får utskottet erinra, hurusom
Riksdagen vid flera tillfällen, då det gält större väganläggningar i Norrland,
medgifvit, att anslag dertill finge anvisas från vägbyggnadsfonden
utan iakttagande af nyssnämnda, i de allmänna vilkoren föreskrifna begränsning.
Det synes ock utskottet vara lämpligt, att Riksdagen fortfarande
får pröfva, huruvida i särskilda fall ett proportionsvis högre
statsbidrag bör lemnas.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
Herr Kronlund, som ansett en mera verksam kontroll öfver vägdistriktens
användning af statsbidragen vara erforderlig, kar slutligen
kemstält, att Riksdagen skulle kos Kongl. Maj:t ankålla om meddelande
af föreskrifter för detta ändamål. I)å emellertid beköfligketen karat icke
blifvit närmare påvisad, torde detta motionärens förslag icke böra föranleda
någon Riksdagens åtgärd.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
kemställa:
a) att Riksdagen, med afslag å kerr Kronlunds
omförmälda motion i kvad den afser ändring i nedan
angifna vilkor, må besluta, att i afseende å de af
Riksdagen för år 1903 beviljade statsbidrag till väganläggningar
och vägförbättringar samt till bro- och
hamnbyggnader äfvensom upprensningar af åar och
farleder skola gälla de allmänna vilkor ock bestämmelser,
hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse
den 15 mars 1899 (n:o 17);
b) att kvad i kerr Kronlunds ofvannämnda motion i
öfrigt föreslagits ej må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda;
c) att herr Larssons ifrågavarande motion icke
keller må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LIJNDEBERG.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:5 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring samt till brooch hamnbyggnader m. ni. a1 i texten