Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället Brunna n:o 1 i Stockholms län.
1902-02-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:20, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället Brunna n:o 1 i Stockholms län.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället
Brunna n:o 1 i Stockholms län.
(I- A.)
Med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 15 november 1901 har Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen
aflåten proposition (n:o 3) föreslagit Riksdagen medgifva, att Stockholms stad
måtte berättigas att för dess vattenlednings behof, mot ersättning, som skulle
bestämmas i den ordning, hvarom stadgades i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, från länsmansbostället
Brunna n:o 1, om 1 mantal, i Botkyrka socken och Svartlösa härad
af Stockholms län till sig lösa det område af 51 ar 70 qvadratmeter, som å
en af förste landtmätaren Thure Essén år 1900 upprättad karta funnes utmärkt
med röda linier, under vilkor,
att bostället för all framtid förbehölles rätt såväl till utfartsväg öfver
ifrågavarande område som äfven till markväg närmare vestra rågången, samt
att staden lemnade särskild godtgörelse, som skulle bestämmas i ofvan
nämnda ordning, dels för skada och kostnader, som till följd af områdets
afträdande kunde för åkergärdens och dikens omläggning m. m. uppstå för
boställets innehafvare eller brukare, och dels för intrång genom försvåradt
bruk i framtiden;
viljande Kongl. Maj:t, i händelse denna framställning af Riksdagen
bifölles, i fråga om löseskillin gens användande m. m. meddela bestämmelser
Bill. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. (N:is 20 och 21). 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
i det syfte, kammarkollegium och statskontoret i utlåtande den 6 september
1901 föreslagit.
Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom Stockholms stadsfullmäktige
uti eu till Kongl. Maj:t stäld, af öfverståthåliareembetet med skrifvelse
den 25 maj 1900 öfverlemnad skrift af den 7 i samma månad, med
förmälan att fullmäktige beslutat inköpa egendomarne Korsborg, Vellinge,
Bergaholm, Fogelsta och Sturehof med flera inom Botkyrka och Salems socknar
i Svartlösa härad af Stockholms län för anläggning af ett nytt vattenverk
vid Bornsjön och Mälaren äfvensom godkänt uppgjordt förslag till vattenledning
från Korsborg till Stockholm, anhållit, bland annat, att det måtte
medgifvas Stockholms stad att dels, derest godvillig öfverenskommelse ej
kunde träffas om köp af den för ifrågavarande vattenledning med ståndrör
och reservoar erforderliga mark, förvärfva densamma i den ordning, som
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof funnes stadgad,
med rätt att i samma ordning jemväl förvärfva mark till sidotag, fyllning
och för vakt-bostäder in. m. samt att vid arbetets utförande vidtaga smärre
afvikelser från planen i den mån sådant funnes lämpligt, dels ock förvärfva
visst område af förra häradshöfdingebostället Lindhof i Botkyrka socken.
Med föranledande af denna framställning hade dels Riksdagen, enligt
skrifvelse den 16 april 1901, bifallit Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen
den 22 nästderförutgångne februari gjorda framställning om berättigande
för Stockholms stad att för dess vattenlednings behof mot ersättning,
bestämd i den ordning, hvarom stadgades i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, och under vissa
vilkor från förra häradshöfdingebostället Lindhof n:is 1, 2, 3 och 4, om
tillsammans 13/4 mantal, till sig lösa omkring 31 har 83 ar, dels ock Kongl.
Maj:t den 5 juli 1901 medgifvit Stockholms stad att, derest godvillig öfverenskommelse
icke kunde träffas, i den ordning, som i nyssnämnda förordning
stadgades, till sig lösa de enskild man, menighet eller inrättning tillhöriga
områden, som erfordrades för anläggande af vattenledning, jemte ståndrör
och reservoar, från den af Stockholms stad inköpta egendomen Norsborgs
gräns till Stockholms stad, i enlighet med de af stadsfullmäktige med ofvan
omförmälda skrifvelse den 7 maj 1900 och af Stockholms stads drätselnämnds
andra afdelning med skrifvelse den 9 januari 1901 öfverlemnade ritningar,
med rätt för staden att i samma ordning förvärfva mark till sidotag, fyllning
och plats för vaktbostäder med mera samt att vid arbetets utförande
vidtaga smärre, något fåtal meter åt någondera sidan omfattande afvikelser
från planen, i den mån sådant funnes lämpligt.
Sedan det emellertid under den förberedande behandlingen af dessa
båda ärenden befunnits, att af den mark, som enligt den af fullmäktige god
-
Statsutskottets Utlåtande ~N:o 20.
3
kända planen erfordrades för ifrågavarande vattenledning, ett mindre område
tillhörde länsmansbostället Brunna n:o 1, om 1 mantal, i Botkyrka socken,
ville departementschefen nu underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om
upplåtelse till Stockholms stad af detta område.
Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti den 17 september 1900
afgifvet utlåtande öfver statsfullmäktiges förenämnda skrifvelse af den 7 maj
samma år, med framhållande hurusom af den areal, som beräknats erfordras
för ifrågavarande anläggning, eu mindre del syntes tillhöra länsmansbostället
Brunna i Botkyrka socken, vidare anfört, bland annat, att enligt i ärendet
företedda handlingar och ritningar erfordrades för sjelfva rörledningen eu
jordremsa om tio meters medelbredd, på vissa ställen smalare, på vissa ställen
bredare, något som dock ej kunde närmare preciseras förrän under arbetets
gång, och att de områden, hvilka för anläggningen begärts, syntes vara af
behofvet påkallade, samt hemstält, att frågan om förvärfvande af staten tillhörig
jord eller lägenhet måtte blifva beroende af den ytterligare utredning,
Ivongl. Maj:t kunde finna erforderlig, hade Stockholms stads drätselnämnds
andra afdelning till Kongl. Maj:t inkommit med en den 9 januari 1901 dagtecknad
skrifvelse.
I denna skrifvelse hade afdelningen till en börjen åberopat ett afdelningen
af fullmäktige den 1 december 1900 lemnadt bemyndigande att å
stadens vägnar vidtaga de åtgärder, soin erfordrades för att verkställa beslutet
om berörda expropriation, med befogenhet för afdelningen att dervid
besluta de mindre hufvudsakliga ändringar, som utan ökad kostnad kunde
finnas nödiga och lämpliga. Med anmälan derjemte, att af detaljerade undersökningar,
som under 1900 års sommar verkstälts i närheten af Bornsjön,
framgått, att det tilltänkta nya vattenverket derstädes finge sitt fördelaktigaste
läge på annan plats än den, hvarifrån den förut ingifna planen utgått,
och att häraf påkallades den något ändrade rigtning af rörledningens sträckning
å vestra delen af linien, som å eu bifogad karta utmärkts med röd
linie, hade afdelningen tillika öfverlemnat en af förste landtraätaren Thure
Essén år 1900 upprättad karta, utvisande belägenheten af den mark, som
ifrågasatts att exproprieras från länsmansbostället Brunna, hvilken karta,
enligt hvad afdelningen tillika meddelade, hänförde sig till den ofvan omförmälda
nya linien; och både afdelningen anhållit, bland annat, att det af
stadsfullmäktige i skrifvelsen den 7 maj 19OO^sökta tillstånd till expropriation
af mark för vattenledningen från Kor sb or g till Stockholm, jemte tillhörande
anordningar, måtte beviljas för den ändrade linien.
Enligt sistberörda karta utgjorde det länsmansbostället Brunna tillhörande
område, som för ifrågavarande anläggning skulle tagas i anspråk,
51 ar 70 qvadratmeter; och vore området å kartan begränsadt med röda linier.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till följd af remiss den 12 februari
1901, afgifva utlåtande i anledning af hvad drätselnämndens andra afdelning
i nyssberörda skrifvelse anfört i fråga om ändring af rörledningens sträckning
m. m. och dervid förklarat, att hvad styrelsen i sitt förra utlåtande af
den 17 september 1900 yttrat om vattenledningen i den då tillämnade sträckningen
i tillämpliga delar gälde äfven om dess ifrågasatta förändrade retning,
hade i fråga om upplåtelsen af mark från länsmansbostället Brunna
kammarkollegium och statskontoret inkommit med infordradt utlåtande af den
6 september 1901 och dervid tillika öfverlemnat yttranden i ämnet af boställets
innehafvare, länsmannen Knut Lundström, kronofogden i orten och
Kong! Maj:ts befallningshafvande i nämnda län.
Boställshafvaren hade förklarat sig icke hafva anledning afstyrka den
ifrågasatta expropriationen, men tillika framhållit, att ledningen, hvilken skulle
framdragas öfver boställets bördigaste åkerjord och öfver dess utfartsväg till
allmänna landsvägen, komme att afskilja omkring eu tredjedel af boställets
jord från hufvudgården. Brukningen af egendomen komme derigenom att i
hög grad försvåras och större delen af egendomen afskiljas från samfärdsel
med allmänna landsvägen; hvarjemte de båda delarne komme att afstängas
från samfärdsel med hvarandra, hvarigenom egendomens afkastning skulle
afsevärdt förminskas. På grund deraf hade boställshafvaren ifrågasatt, huruvida
icke staden borde förpligtas att till sig lösa såväl den del af egendomen,
hvars brukning omöjliggjordes, som äfven de boställshafvaren tillhöriga byggnader,
som icke behöfdes för brukningen af den återstående delen.
Kronofogden hade, då den jordremsa, som af bostället erfordrades för
anläggningen, hade en medelbredd af allenast 10 meter och området icke
skulle inhägnas, funnit något hinder för samfärdsel mellan boställets på ömse
sidor om ledningen belägna delar icke komma att uppstå. Då jordytans
höjdläge efter rörens nedläggning blefve detsamma som förut, syntes ej heller
nyttjandet af den mark, hvari ledningen framdroges, komma att försvåras
annat än vid rörledningsarbetets utförande och behöflig^ reparationer. På
grund deraf syntes ledningens nedläggande i boställets egor icke komma att
för framtiden vålla någon afsevärd olägenhet för boställshafvaren, som gifvetvis
vore berättigad till särskild ersättning för växande gröda och den skada,
som i följd af rörledningsarbetena kunde i öfrigt uppkomma.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade — efter det drätselnämndens
andra afdelning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat, att det område,
som staden önskade förvärfva från bostället, icke vore afsedt att inhägnas;
att efter rörens nedläggning marken komme att återställas hufvudsakligen
i samma skick som före arbetets utförande; och att, med undantag
för de tillfällen, då reparationer å ledningen behöfde vidtagas eller en ny
Statsutskottets Utlåtande N:o 20-
5
rörstång nedläggas, den ifrågavarande jordremsan efter öfverenskommelse
kunde få af boställsinnehafvaren nyttjas — anfört, att, då ifrågavarande af
Stockholms stad beslutade anläggning vore af beskaffenhet, att rätt till expropriation
af derför erforderlig, enskilde tillhörig mark skäligen borde medgifvas,
hinder ej heller syntes böra läggas för staden att förvärfva den jordremsa
af det kronan tillhöriga länsmansbostället Brunna, som för ändamålet
behöfde tagas i anspråk. Denna jordremsa, som sträckte sig tvärs öfver
boställets bördigaste åkergärden, skure egendomen så, att ungefär eu tredjedel
af dess hela område med omkring en fjerdedel af åkerjorden — denna sistnämnda
i sin helhet utgörande 72 tunnland — komme att ligga söder om
jordremsan och återstoden med åbyggnaderna på norra sidan af densamma.
Att derigenom till följd af åkerskärningar och försvårad samfärdsel mellan
de af jordremsan åtskilda åkerdelarne olägenheter vid boställets brukande
måste uppkomma, vore klart. Men Kong! Maj:ts befallningshafvande kunde
dock ej instämma i boställshafvarens mening, att staden borde inlösa den del
af egoområdet, som folie söder om jordremsan, jemte honom tillhöriga åbyggnader.
Visserligen fäste Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig icke vid det
å stadens vägnar gjorda uttalandet, att det för vattenledningen erforderliga
området icke komme att inhägnas, utan fortfarande efter ledningens nedläggande
kunde få af boställshafvaren nyttjas, då detta i hvarje fall måste,
såsom berörda uttalande ock förutsatte, blifva beroende på enskild öfverenskommelse
mellan boställets innehafvare eller brukare och staden och icke
lämpligen kunde bestämmas såsom ett förbehåll eller vilkor för lösningsrätten
samt för ty ej heller borde tagas i betraktande vid denna frågas bedömande.
Men då den del af bostället, som folie söder om jordremsan i fråga, vore af
sådan storlek, att den icke kunde anses genom beviljande af lösningsrätten i
enlighet med stadens begäran blifva för bostället onyttig eller synnerligen
menlig att bruka, förutsatt att förbehåll gjordes om skyldighet för staden
att lemna boställets utfartsväg fri för samfärdsel och att jemväl lemna bostället
rätt till markväg öfver jordremsan i vestra delen af åkerskiftet, samt
de olägenheter och det intrång, som i följd af den begärda upplåtelsen kunde
uppkomma för boställets innehafvare eller brukare dels för en gång och dels
i framtiden, syntes kunna ersättas genom godtgörelse i penningar, ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande stadens framställning, sådan den förelåge,
vara förtjent af understöd.
Bör egen del hade kammarkollegium och statskontoret i förenämnda
utlåtande, med tillkännagifvande att afkomsten af länsmansbostället Brunna
blifvit genom kammarkollegii beslut den 27 maj 1879 taststäld att i stat
upptagas till ett belopp af 870 kronor, anfört, att embetsverken icke hade
något att erinra mot bifall till ansökningen på sätt af Kongl. Maj:ts befallnings
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
hafvande föreslagits; hvarjemte embetsverk^, i hvad anginge dispositionen
af de ersättningsmedel, som kunde inflyta, hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes
förordna, att, med undantag af ersättning för tillfällig skada och kostnad för
åkergärdens och dikens omläggning m. in., hvilka medel borde af boställshafvaren
få emot redovisning'' vid laga syn eller ekonomisk besigtning för
sina ändamål disponeras, ersättningsmedlen i öfrig! skulle inlevereras till
statskontoret, för att såsom extra uppbörd ingå bland statsverkets inkomster,
med rätt för boställshafvaren, länsmannen Lundström eller hans rättsinnehafvare,
att å medlen uppbära ränta efter fyra procent från den dag medlen i statens
kassa influtit, intill dess bostället af dem afträddes eller dessförinnan kunde
i sammanhang med ny uppskattning af bostället blifva annorlunda bestämdt;
att räntan skulle utanordnas under titel »förskott att anmälas hos Riksdagen
till ersättande», samt att, derest samma ränta fortfarande utginge vid Lundströms
afgång från länsmanstjensten, den då i aflöningsstaten beräknade
afkastningen af bostället borde minskas och den kontanta lönen ökas med
ett den årliga räntan motsvarande belopp, intill dess derom vid ny uppskattning
af bostället kunde komma att på annat sätt förordnas.
På grund af hvad i ärendet sålunda förekommit och i anslutning till
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes af kammarkollegium och statskontoret
biträdda hemställan, tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t mätte
till Riksdagen aflåta ifrågavarande proposition.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
hänvisadt, har icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hvadan utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t uti förevarande hänseende föreslagit
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 14 februari 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:35 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från lånsmanshostället Brunna n:o s. 10 i texten