Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället Brunna n:o 1 i Stockholms län.

1902-02-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:20, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället Brunna n:o 1 i Stockholms län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse

till Stockholms stad af ett jordområde från Icinsmansbostället

Brunna n:o 1 i Stockholms län.

(I- A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 15 november 1901 har Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 3) föreslagit Riksdagen medgifva, att Stockholms stad

måtte berättigas att för dess vattenlednings behof, mot ersättning, som skulle

bestämmas i den ordning, hvarom stadgades i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, från länsmansbostället

Brunna n:o 1, om 1 mantal, i Botkyrka socken och Svartlösa härad

af Stockholms län till sig lösa det område af 51 ar 70 qvadratmeter, som å

en af förste landtmätaren Thure Essén år 1900 upprättad karta funnes utmärkt

med röda linier, under vilkor,

att bostället för all framtid förbehölles rätt såväl till utfartsväg öfver

ifrågavarande område som äfven till markväg närmare vestra rågången, samt

att staden lemnade särskild godtgörelse, som skulle bestämmas i ofvan

nämnda ordning, dels för skada och kostnader, som till följd af områdets

afträdande kunde för åkergärdens och dikens omläggning m. m. uppstå för

boställets innehafvare eller brukare, och dels för intrång genom försvåradt

bruk i framtiden;

viljande Kongl. Maj:t, i händelse denna framställning af Riksdagen

bifölles, i fråga om löseskillin gens användande m. m. meddela bestämmelser

Bill. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. (N:is 20 och 21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

i det syfte, kammarkollegium och statskontoret i utlåtande den 6 september

1901 föreslagit.

Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom Stockholms stadsfullmäktige

uti eu till Kongl. Maj:t stäld, af öfverståthåliareembetet med skrifvelse

den 25 maj 1900 öfverlemnad skrift af den 7 i samma månad, med

förmälan att fullmäktige beslutat inköpa egendomarne Korsborg, Vellinge,

Bergaholm, Fogelsta och Sturehof med flera inom Botkyrka och Salems socknar

i Svartlösa härad af Stockholms län för anläggning af ett nytt vattenverk

vid Bornsjön och Mälaren äfvensom godkänt uppgjordt förslag till vattenledning

från Korsborg till Stockholm, anhållit, bland annat, att det måtte

medgifvas Stockholms stad att dels, derest godvillig öfverenskommelse ej

kunde träffas om köp af den för ifrågavarande vattenledning med ståndrör

och reservoar erforderliga mark, förvärfva densamma i den ordning, som

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof funnes stadgad,

med rätt att i samma ordning jemväl förvärfva mark till sidotag, fyllning

och för vakt-bostäder in. m. samt att vid arbetets utförande vidtaga smärre

afvikelser från planen i den mån sådant funnes lämpligt, dels ock förvärfva

visst område af förra häradshöfdingebostället Lindhof i Botkyrka socken.

Med föranledande af denna framställning hade dels Riksdagen, enligt

skrifvelse den 16 april 1901, bifallit Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen

den 22 nästderförutgångne februari gjorda framställning om berättigande

för Stockholms stad att för dess vattenlednings behof mot ersättning,

bestämd i den ordning, hvarom stadgades i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, och under vissa

vilkor från förra häradshöfdingebostället Lindhof n:is 1, 2, 3 och 4, om

tillsammans 13/4 mantal, till sig lösa omkring 31 har 83 ar, dels ock Kongl.

Maj:t den 5 juli 1901 medgifvit Stockholms stad att, derest godvillig öfverenskommelse

icke kunde träffas, i den ordning, som i nyssnämnda förordning

stadgades, till sig lösa de enskild man, menighet eller inrättning tillhöriga

områden, som erfordrades för anläggande af vattenledning, jemte ståndrör

och reservoar, från den af Stockholms stad inköpta egendomen Norsborgs

gräns till Stockholms stad, i enlighet med de af stadsfullmäktige med ofvan

omförmälda skrifvelse den 7 maj 1900 och af Stockholms stads drätselnämnds

andra afdelning med skrifvelse den 9 januari 1901 öfverlemnade ritningar,

med rätt för staden att i samma ordning förvärfva mark till sidotag, fyllning

och plats för vaktbostäder med mera samt att vid arbetets utförande

vidtaga smärre, något fåtal meter åt någondera sidan omfattande afvikelser

från planen, i den mån sådant funnes lämpligt.

Sedan det emellertid under den förberedande behandlingen af dessa

båda ärenden befunnits, att af den mark, som enligt den af fullmäktige god
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ~N:o 20.

3

kända planen erfordrades för ifrågavarande vattenledning, ett mindre område

tillhörde länsmansbostället Brunna n:o 1, om 1 mantal, i Botkyrka socken,

ville departementschefen nu underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om

upplåtelse till Stockholms stad af detta område.

Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti den 17 september 1900

afgifvet utlåtande öfver statsfullmäktiges förenämnda skrifvelse af den 7 maj

samma år, med framhållande hurusom af den areal, som beräknats erfordras

för ifrågavarande anläggning, eu mindre del syntes tillhöra länsmansbostället

Brunna i Botkyrka socken, vidare anfört, bland annat, att enligt i ärendet

företedda handlingar och ritningar erfordrades för sjelfva rörledningen eu

jordremsa om tio meters medelbredd, på vissa ställen smalare, på vissa ställen

bredare, något som dock ej kunde närmare preciseras förrän under arbetets

gång, och att de områden, hvilka för anläggningen begärts, syntes vara af

behofvet påkallade, samt hemstält, att frågan om förvärfvande af staten tillhörig

jord eller lägenhet måtte blifva beroende af den ytterligare utredning,

Ivongl. Maj:t kunde finna erforderlig, hade Stockholms stads drätselnämnds

andra afdelning till Kongl. Maj:t inkommit med en den 9 januari 1901 dagtecknad

skrifvelse.

I denna skrifvelse hade afdelningen till en börjen åberopat ett afdelningen

af fullmäktige den 1 december 1900 lemnadt bemyndigande att å

stadens vägnar vidtaga de åtgärder, soin erfordrades för att verkställa beslutet

om berörda expropriation, med befogenhet för afdelningen att dervid

besluta de mindre hufvudsakliga ändringar, som utan ökad kostnad kunde

finnas nödiga och lämpliga. Med anmälan derjemte, att af detaljerade undersökningar,

som under 1900 års sommar verkstälts i närheten af Bornsjön,

framgått, att det tilltänkta nya vattenverket derstädes finge sitt fördelaktigaste

läge på annan plats än den, hvarifrån den förut ingifna planen utgått,

och att häraf påkallades den något ändrade rigtning af rörledningens sträckning

å vestra delen af linien, som å eu bifogad karta utmärkts med röd

linie, hade afdelningen tillika öfverlemnat en af förste landtraätaren Thure

Essén år 1900 upprättad karta, utvisande belägenheten af den mark, som

ifrågasatts att exproprieras från länsmansbostället Brunna, hvilken karta,

enligt hvad afdelningen tillika meddelade, hänförde sig till den ofvan omförmälda

nya linien; och både afdelningen anhållit, bland annat, att det af

stadsfullmäktige i skrifvelsen den 7 maj 19OO^sökta tillstånd till expropriation

af mark för vattenledningen från Kor sb or g till Stockholm, jemte tillhörande

anordningar, måtte beviljas för den ändrade linien.

Enligt sistberörda karta utgjorde det länsmansbostället Brunna tillhörande

område, som för ifrågavarande anläggning skulle tagas i anspråk,

51 ar 70 qvadratmeter; och vore området å kartan begränsadt med röda linier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till följd af remiss den 12 februari

1901, afgifva utlåtande i anledning af hvad drätselnämndens andra afdelning

i nyssberörda skrifvelse anfört i fråga om ändring af rörledningens sträckning

m. m. och dervid förklarat, att hvad styrelsen i sitt förra utlåtande af

den 17 september 1900 yttrat om vattenledningen i den då tillämnade sträckningen

i tillämpliga delar gälde äfven om dess ifrågasatta förändrade retning,

hade i fråga om upplåtelsen af mark från länsmansbostället Brunna

kammarkollegium och statskontoret inkommit med infordradt utlåtande af den

6 september 1901 och dervid tillika öfverlemnat yttranden i ämnet af boställets

innehafvare, länsmannen Knut Lundström, kronofogden i orten och

Kong! Maj:ts befallningshafvande i nämnda län.

Boställshafvaren hade förklarat sig icke hafva anledning afstyrka den

ifrågasatta expropriationen, men tillika framhållit, att ledningen, hvilken skulle

framdragas öfver boställets bördigaste åkerjord och öfver dess utfartsväg till

allmänna landsvägen, komme att afskilja omkring eu tredjedel af boställets

jord från hufvudgården. Brukningen af egendomen komme derigenom att i

hög grad försvåras och större delen af egendomen afskiljas från samfärdsel

med allmänna landsvägen; hvarjemte de båda delarne komme att afstängas

från samfärdsel med hvarandra, hvarigenom egendomens afkastning skulle

afsevärdt förminskas. På grund deraf hade boställshafvaren ifrågasatt, huruvida

icke staden borde förpligtas att till sig lösa såväl den del af egendomen,

hvars brukning omöjliggjordes, som äfven de boställshafvaren tillhöriga byggnader,

som icke behöfdes för brukningen af den återstående delen.

Kronofogden hade, då den jordremsa, som af bostället erfordrades för

anläggningen, hade en medelbredd af allenast 10 meter och området icke

skulle inhägnas, funnit något hinder för samfärdsel mellan boställets på ömse

sidor om ledningen belägna delar icke komma att uppstå. Då jordytans

höjdläge efter rörens nedläggning blefve detsamma som förut, syntes ej heller

nyttjandet af den mark, hvari ledningen framdroges, komma att försvåras

annat än vid rörledningsarbetets utförande och behöflig^ reparationer. På

grund deraf syntes ledningens nedläggande i boställets egor icke komma att

för framtiden vålla någon afsevärd olägenhet för boställshafvaren, som gifvetvis

vore berättigad till särskild ersättning för växande gröda och den skada,

som i följd af rörledningsarbetena kunde i öfrigt uppkomma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade — efter det drätselnämndens

andra afdelning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat, att det område,

som staden önskade förvärfva från bostället, icke vore afsedt att inhägnas;

att efter rörens nedläggning marken komme att återställas hufvudsakligen

i samma skick som före arbetets utförande; och att, med undantag

för de tillfällen, då reparationer å ledningen behöfde vidtagas eller en ny

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20-

5

rörstång nedläggas, den ifrågavarande jordremsan efter öfverenskommelse

kunde få af boställsinnehafvaren nyttjas — anfört, att, då ifrågavarande af

Stockholms stad beslutade anläggning vore af beskaffenhet, att rätt till expropriation

af derför erforderlig, enskilde tillhörig mark skäligen borde medgifvas,

hinder ej heller syntes böra läggas för staden att förvärfva den jordremsa

af det kronan tillhöriga länsmansbostället Brunna, som för ändamålet

behöfde tagas i anspråk. Denna jordremsa, som sträckte sig tvärs öfver

boställets bördigaste åkergärden, skure egendomen så, att ungefär eu tredjedel

af dess hela område med omkring en fjerdedel af åkerjorden — denna sistnämnda

i sin helhet utgörande 72 tunnland — komme att ligga söder om

jordremsan och återstoden med åbyggnaderna på norra sidan af densamma.

Att derigenom till följd af åkerskärningar och försvårad samfärdsel mellan

de af jordremsan åtskilda åkerdelarne olägenheter vid boställets brukande

måste uppkomma, vore klart. Men Kong! Maj:ts befallningshafvande kunde

dock ej instämma i boställshafvarens mening, att staden borde inlösa den del

af egoområdet, som folie söder om jordremsan, jemte honom tillhöriga åbyggnader.

Visserligen fäste Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig icke vid det

å stadens vägnar gjorda uttalandet, att det för vattenledningen erforderliga

området icke komme att inhägnas, utan fortfarande efter ledningens nedläggande

kunde få af boställshafvaren nyttjas, då detta i hvarje fall måste,

såsom berörda uttalande ock förutsatte, blifva beroende på enskild öfverenskommelse

mellan boställets innehafvare eller brukare och staden och icke

lämpligen kunde bestämmas såsom ett förbehåll eller vilkor för lösningsrätten

samt för ty ej heller borde tagas i betraktande vid denna frågas bedömande.

Men då den del af bostället, som folie söder om jordremsan i fråga, vore af

sådan storlek, att den icke kunde anses genom beviljande af lösningsrätten i

enlighet med stadens begäran blifva för bostället onyttig eller synnerligen

menlig att bruka, förutsatt att förbehåll gjordes om skyldighet för staden

att lemna boställets utfartsväg fri för samfärdsel och att jemväl lemna bostället

rätt till markväg öfver jordremsan i vestra delen af åkerskiftet, samt

de olägenheter och det intrång, som i följd af den begärda upplåtelsen kunde

uppkomma för boställets innehafvare eller brukare dels för en gång och dels

i framtiden, syntes kunna ersättas genom godtgörelse i penningar, ansåge

Kongl. Maj:ts befallningshafvande stadens framställning, sådan den förelåge,

vara förtjent af understöd.

Bör egen del hade kammarkollegium och statskontoret i förenämnda

utlåtande, med tillkännagifvande att afkomsten af länsmansbostället Brunna

blifvit genom kammarkollegii beslut den 27 maj 1879 taststäld att i stat

upptagas till ett belopp af 870 kronor, anfört, att embetsverken icke hade

något att erinra mot bifall till ansökningen på sätt af Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

hafvande föreslagits; hvarjemte embetsverk^, i hvad anginge dispositionen

af de ersättningsmedel, som kunde inflyta, hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes

förordna, att, med undantag af ersättning för tillfällig skada och kostnad för

åkergärdens och dikens omläggning m. in., hvilka medel borde af boställshafvaren

få emot redovisning'' vid laga syn eller ekonomisk besigtning för

sina ändamål disponeras, ersättningsmedlen i öfrig! skulle inlevereras till

statskontoret, för att såsom extra uppbörd ingå bland statsverkets inkomster,

med rätt för boställshafvaren, länsmannen Lundström eller hans rättsinnehafvare,

att å medlen uppbära ränta efter fyra procent från den dag medlen i statens

kassa influtit, intill dess bostället af dem afträddes eller dessförinnan kunde

i sammanhang med ny uppskattning af bostället blifva annorlunda bestämdt;

att räntan skulle utanordnas under titel »förskott att anmälas hos Riksdagen

till ersättande», samt att, derest samma ränta fortfarande utginge vid Lundströms

afgång från länsmanstjensten, den då i aflöningsstaten beräknade

afkastningen af bostället borde minskas och den kontanta lönen ökas med

ett den årliga räntan motsvarande belopp, intill dess derom vid ny uppskattning

af bostället kunde komma att på annat sätt förordnas.

På grund af hvad i ärendet sålunda förekommit och i anslutning till

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes af kammarkollegium och statskontoret

biträdda hemställan, tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t mätte

till Riksdagen aflåta ifrågavarande proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit

hänvisadt, har icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t uti förevarande hänseende föreslagit

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 14 februari 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:35 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Stockholms stad af ett jordområde från lånsmanshostället Brunna n:o s. 10 i texten