Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående '' upplåtelse till staden Kalmar af visst, kungsladugården Skälby n:o 1 tillhörande område.

1902-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:21, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående '' upplåtelse till staden Kalmar af visst, kungsladugården Skälby n:o 1 tillhörande område.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 21.

7

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående '' upplåtelse

till staden Kalmar af visst, kungsladugården Skälby

n:o 1 tillhörande område.

(I. A.)

Kongl. Maj:t har, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 1 november 1901, uti en till Riksdagen

aflåten, till statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition

(n:o 5) föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att staden Kalmar måtte för sin vattenlednings behof mot ersättning,

som på stadens bekostnad skulle bestämmas i den ordning, hvarom

stadgades i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof den 14 april 1866, från kungsladugården Skälby n:o 1 om 5 mantal

i Kalmar socken och Norra Möre härad af Kalmar län till sig lösa och med

full eganderätt disponera det å en af vice kommissionslandtmätaren Oscar

Modée år 1899 upprättad karta upptagna område af 2,9340 hektar, under

vilkor att staden förbunde sig att i gränsen mellan området och kungsladugårdens

egor uppsätta och för all framtid underhålla stängsel;

dels att staden måtte tillträda berörda område den dag, den på förenämnda

sätt bestämda löseskillingen inlevererades till Kalmar läns ränteri,

hvilket borde ske inom två år från det staden af Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut i ämnet erhållit del;

dels ock att löseskillingen för området finge, på samma sätt som köpe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

skillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans

räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas följande.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld, af magistraten i Kalmar öfverlemnad

och till bifall förordad ansökning hade stadsfullmäktige i nämnda stad anfört,

att stadsfullmäktige den 28 april 1897 beslutit anlägga vattenledning i

enlighet med ett af ingeniören J. dust. Richert uppgjordt förslag, enligt

hvilket vatten skulle tillföras staden från gräfda brunnar å mark i gränsen

mot kungsladugården Skälby; att emellertid under arbetets gång det visat

sig nödvändigt att för brunnarnes gräfning använda en del af det område,

som tillhörde nämnda kungsladugård och som enligt en stadsfullmäktiges

skrift bifogad, af vice kommissionslandtmätaren Oscar Modée år 1899 upprättad

karta jemte dertill hörande, i stadsfullmäktiges protokoll för den 16

mars 1900 intagen beskrifning utgjorde 2,9340 hektar eller 5 tunnland 30,9

kappland; att staden med nuvarande arrendatorn af kungsladugården A. E.

le Grand, hvilken af statsverket arrenderat egendomen intill den 14 mars

1915, träffat aftal, hvarigenom le Grand för sin arrendetid till staden emot

en ersättning af 5,500 kronor upplåtit nyttjanderätten till det å Modées

karta utmärkta område, som vore för stadens vattenledning erforderligt; att

i stadens närhet icke funnes några vattendrag, hvarifrån sötvatten i tillräcklig

mängd kunde tillföras staden, i följd hvaraf den vida kostbarare utvägen

för vattenlednings erhållande måst tillgripas att hemta vatten från gräfda

brunnar; att, enligt hvad beräknadt blifvit, vattenledningen samt i sammanhang

dermed under anläggning varande kloakledning komme att i färdigt

skick kosta staden 495,000 kronor, hvilken kostnad kunde komma att ytterligare

ökas; samt att ofvannämnda till arrendatorn utgifna ersättning ensam

för sig kunde anses motsvara jordens ungefärliga värde; och hade stadsfullmäktige,

på grund häraf och för undvikande af ytterligare uppoffringar för

vattenledningens erhållande, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition derom, att omförmälda för stadens vattenledning erforderliga

område måtte till staden utan vidare ersättning under eganderätt upplåtas

eller, om ersättning skulle fordras, mot det ersättningsbelopp, som kunde

finnas skäligt; hvarjemte stadsfullmäktige föreslagit, att, om deras framställning

bifölles, stadens tillträde af området finge beräknas från det afhandling

angående jordområdet upprättades mellan Kongl. Maj:t och kronan samt

staden.

Sedan domänstyrelsen genom remiss den 12 april 1900 undfått befallning

att, efter vederbörandes hörande, afgifva utlåtande i ärendet, hade bemälda

styrelse med utlåtande den 29 mars 1901 öfverlemnat inkomna yttranden

i ärendet från arrendatorn af Skälby, t. f. domänintendenten i Kalmar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

9

län, vederbörande kronofogde och Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet,

af hvilka arrendatorn förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall

till ansökningen och t. f. domänintendenten tillstyrkt densamma mot det att

staden finge antingen i vanlig ordning expropriera området eller ock för vinnande

af lindring i kostnaderna erlägga lösen för detsamma efter bestämmande

af tre gode män.

Kronofogden hade meddelat, att någon annan olägenhet vtö häfden af

kungsladugårdens egor ej komme att genom afsöndringen af ifrågavarande

område föranledas, än att stängsel mellan detta och kungsladugårdens egor

blefve nödvändigt, hvilket stängsel staden syntes böra åläggas uppföra och

för all framtid underhålla; att det ej vore någon möjlighet att yttra sig,

huruvida vattenledningen med dertill hörande brunnar kunde förorsaka vattenbrist

i kungsladugårdens brunnar, förrän vattenverket tagits fullständigt i

bruk; att det emellertid ej vore omöjligt, att så komme att ske, och att det

ville synas, som om arrendatorn befarat något dylikt, eftersom han, enligt aftalet

med staden, för den skada och förlust, som skulle drabba honom, derest

i följd af vattenledningen brist på vatten i gårdens brunnar skulle uppstå,

betingat sig full godtgörelse antingen genom anläggning af rörledning från

vattenverket eller på annat sätt, samt att med afseende härå kronofogden

ansåge, att såsom vilkor för rätt till afsöndring af ifrågavarande mark borde,

bland annat, stadgas, att, derest vattenledningen med dertill hörande brunnar

komme att förorsaka vattenbrist i kungsladugårdens brunnar, staden skulle

anlägga rörledning från vattenverket till kungsladugården samt afgiftsfritt

lemna denna erforderligt vatten.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet hade, jemte meddelande att

vattenledningen, hvarom nu vore fråga, bragts till fullbordan under 1900 års

eftersommar och derefter varit i bruk, tillika anfört, att det jordområde,

staden nu begärde att få förvärfva, kunde från kungsladugården afsöndras

utan att derigenom uppstode något som helst men för densammas brukande

och att, så vidt man finge döma af hittills vunnen erfarenhet, ej heller genom

bortledande af vattnet från å området gräfda brunnar vore att befara

vare sig vattenbrist i gårdens på rätt stort afstånd derifrån belägna brunnar

eller annan olägenhet för egendomen, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge sig böra tillstyrka, att staden Kalmar matte tillatas förvärfva

ifrågavarande område; men, då stadens begäran att bekomma densamma utan

ersättning till statsverket icke syntes kunna bifallas, staden borde betala den

köpeskilling, som på dess bekostnad bestämdes i den ordning, som i förordningen

den 14 april 1866 föreskrefves i fråga om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof.

För egen del hade domänstyrelsen, med öfverlemnande af en från

Uih. till Bil:sd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänd kopia af karta öfver åkerjorden vid

Skälby kungsladugård, tillkännagifvit, att nämnda kungsladugård vore genom

styrelsens kontrakt den 13 april 1894 utarrenderad till A. E. le Grand mot

årligt arrende af 11,000 kronor intill den 14 mars 1915; och hade domänstyrelsen

vidare anfört, att, med afseende å det ändamål, hvarför staden

Kalmar önskade förskaffa sig eganderätten till ifrågavarande område, styrelsen

icke hade något att erinra deremot, att denna rätt till staden öfverlätes, men

ansåge styrelsen en sådan öfverlåtelse icke böra, såsom staden alternativt

ifrågasatt, ske utan att statsverket erhölle ersättning för den mark, som afsides;

och syntes ersättningens belopp lämpligen böra, såsom Kongl. Maj:ts

befallningshafvande föreslagit, bestämmas i öfverensstämmelse med hvad i förordningen

den 14 april 1866 funnes stadgadt.

Rörande de särskilda vilkor, som af kronofogden ansetts böra fästas

vid öfverlåtelsen, delade domänstyrelsen hans mening, att stängsel skulle af

staden hållas i områdets gräns mot kungsladugårdens egor, hvaremot ett förbehåll

å kronans sida derom, att staden skulle, derest genom vattenledningen

brist på vatten i kungsladugårdens brunnar komme att uppstå, bereda kungsladugårdens

innehafvare kostnadsfri tillgång till vatten från stadens vattenverk,

syntes styrelsen, med afseende å hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i detta hänseende meddelat, ej vara nödigt; och vore det ej oantagligt, att

ett dylikt förbehåll skulle kunna nedtrycka beloppet af den ersättning, kronan

utan förbehållet hade att för området påräkna, lägre, än som stode i förhållande

till risken.

På grund af hvad sålunda anförts hade domänstyrelsen hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på det sätt bifalla Kalmar stads

framställning, att det å vice kommissionslandtmätaren Modées ofvanberörda

karta upptagna område om 2,9340 hektar finge från kungsladugården Skälby

afsöndras och af staden Kalmar med eganderätt förvärfvas mot köpeskilling,

som på stadens bekostnad bestämdes i den ordning, förordningen den 14 april

1866 i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade,

under förbindelse för staden att i gränsen mellan området och kungsladugårdens

egor uppsätta och för all framtid underhålla stängsel; hvarjemte styrelsen

hemstält, att området mätte få af staden med eganderätt disponeras från

den dag, den på nämnda sätt bestämda köpeskillingen till landtränteriet i Kalmar

inlevererats, hvilket syntes böra ske inom två år från det staden af Kongl.

Majrts och Riksdagens beslut i ärendet erhållit del.

Slutligen hade domänstyrelsen föreslagit, att köpeskillingen för jordområdet

måtte få på samma sätt som köpeskillingen för försålda mindre

kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

11

Derjemte hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till följd af remiss

den 10 augusti 1901, afgifvit utlåtande i ärendet och dervid anfört, att, då

utredt syntes vara, att vattentillgång för Kalmar stads vattenledning lämpligast

bereddes genom anlitande af de å förenämnda område befintliga källor,

och då vidare de myndigheter, som hade sig anförtrodd den närmaste vården

om ifrågavarande statsdomän, ansett, att den för vattenledningen i Kalmar

erforderliga delen deraf kunde utan olägenhet för statsverket undvaras, hinder

ej syntes böra möta mot områdets upplåtande till staden, men att, då området

i fråga bland annat på grund af sin vattentillgång syntes vara synnerligen

värdefullt, upplåtelsen deraf ej borde ske utan full ersättning, hvilken

lämpligast kunde bestämmas i den ordning domänstvrelsen föreslagit, hvarför

och då sagda myndighets förslag äfven i öfrigt syntes lämpligt, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i allo biträdde domänstyrelsens hemställan.

På grund af hvad sålunda förekommit och med afseende å hvad de

i ärendet hörda myndigheter anfört, tillstyrkte departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra den framställning, förevarande proposition

innefattar.

Enligt hvad i ärendet meddelats, har den nuvarande arrendatorn af

ifrågavarande kronoegendom med afseende å den ofvan berörda vattenledningen

ingått aftal med staden Kalmar, hvarigenom han för den skada och

förlust, som komme att drabba honom, derest, i följd af vattenledningen,

brist på vatten i gårdens brunnar skulle uppstå, betingat sig full godtgörelse

antingen genom anläggning af rörledning från vattenverket eller på annat sätt.

I öfverensstämmelse med den af domänstyrelsen uttalade mening är bland

vilkoren för ifrågavarande upplåtelse icke intaget något förbehåll i nämnda

syfte till skyddande af kronans rätt efter nuvarande arrendetids utgång.

Utskottet anser emellertid god omtanke kräfva, att äfven sådant förbehåll

göres, och att såsom vilkor för upplåtelsen uppställes, att, derest genom vattenledningen

brist på vatten i kungsladugårdens brunnar kommer att uppstå,

staden skall vara skyldig bereda kungsladugårdens innehafvare kostnadsfri

tillgång till vatten från stadens vattenverk eller på annat sätt.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:

dels att staden Kalmar må för sin vattenlednings behof

mot ersättning, som på stadens bekostnad bestämmes

i den ordning, hvarom stadgas i förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

april 1866, från kungsladugården Skälby n:o 1 om 5 mantal

i Kalmar socken och Norra Möre härad af Kalmar

län till sig lösa och med full eganderätt disponera det å

en af vice kommissionslandtmätaren Oscar Modée år 1899

upprättad karta upptagna område af 2,9340 hektar, under

vilkor att staden förbinder sig ej allenast att i gränsen

mellan området och kungsladugårdens egor uppsätta och

för all framtid underhålla stängsel, utan äfven att, derest

genom vattenledningen brist på vatten i kungsladugårdens

brunnar kommer att uppstå, bereda kungsladugårdens

innehafvare kostnadsfri tillgång till vatten från

stadens vattenverk eller på annat sätt;

dels att staden må tillträda berörda område den dag,

den på förenämnda sätt bestämda löseskillingen inlevereras

till Kalmar läns ränteri, hvilket bör ske inom två år från

det staden af Kong!. Maj:ts och Riksdagens beslut i ämnet

erhållit del;

dels ock att löseskillingen för området må, på samma

sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 14 februari 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBBRO.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:36 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till staden Kalmar af visst, kungsladugården Skälby n:o 1 tillhörande omr s. 12 i texten