Utlåtande i anledning af Kongl. May.ts särskilda propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till tre danaarf -
1902-02-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:24, Utlåtande i anledning af Kongl. May.ts särskilda propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till tre danaarf -
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
9
tf:o 24.
Ank. till Riksd. kansli den 14 febr. 1902, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. May.ts särskilda propositioner angående
efterskänkande af kronans rätt till tre danaarf
-
(I. A.)
l:o. Uti en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 20) af den 29 Ang. danaarf
november 1901 meddelas, hurusom förre grenadieren Lars Aberg från Brånsta Åbergs hustru
i Romfartuna socken och hans hustru Gustafva Jansdotter genom ett den Gustaf va
31 januari 1865 upprättadt inbördes testamente förordnat, att den af bemälda
makar, som öfverlefde den andra, skulle under sin återstående lifstid
sitta i orubbadt bo, men att, när jemväl den öfverlefvande maken afiidit,
qvarlåtenskapen skulle mellan makarnas arfvingar delas efter lag.
Gustafva Jansdotter hade afiidit den 2 augusti nämnda år, och hade
instrumentet öfver den efter henne förrättade bouppteckning utvisat, att
hon såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin bemälde man, men ej några
bröstarfvingar, samt att boets tillgångar, bestående af lös egendom, upptagits
till 461 kronor 75 öre och skulderna till 172 kronor 61 öre, hvadan
behållningen utgjort 289 kronor 14 öre.
Sedan Lars Äberg, hvilken på grund af berörda testamente suttit
i orubbadt bo, någon tid efter Gustafva Jansdotters frånfälle ingått äktenskap
med Tekla Olsdotter, hade sistnämnda makar den 10 januari 1891
upprättat inbördes testamente af innehåll, bland annat, att, om Lars Aberg
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 18 Iiäft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
aflede före Tekla Olsdotter och makarne ej hade bröstarfvingar, Tekla
Olsdotter skulle, efter det Gustafva Jansdotters arfvingar ur boet uttagit
dem tillkommande andel, ensam behålla qvarlåtenskapen i öfrigt.
Lars Aberg hade aflidit den 22 april 1896 och, enligt hvad vid
bouppteckning efter honom upplysts, såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin
bemälda hustru samt sin förut aflidna hustru Gustafva Jansdotters okända
arfvingar. Den aflidnes bo, hvars behållning enligt bouppteckningen utgjort
1,705 kronor 91 öre, hade blifvit endast på det sätt skiftadt, att
fjerdingsmannen Anders Fredrik Mehn, hvilken förordnats att såsom god
man under förmyndareansvar vårda och förvalta Gustafva Jansdotters okända
arfvingars lott i boet, af boets kontanta tillgångar uttagit ett bolopp af
144 kronor 57 öre, motsvarande hälften af behållningen i boet efter Gustafva
Jansdotter enligt ofvanberörda efter henne förrättade bouppteckning.
Sedan kammaradvokatfiskalsembetet derefter till 1899 års lagtima
hösteting med Norrbo häradsrätt instämt Tekla Olsdotter och bemäkle
Mehn, i hans ofvannämnda egenskap, med påstående, att Gustafva Jansdotters
andel i hennes och Lars Abergs bo måtte förklaras för danaarf,
hade häradsrätten i utslag den 22 december sistnämnda år, som vunnit
laga kraft, omed åberopande af omförmälda två testamenten yttrat, att,
enär Lars Aberg i sitt gifte med Tekla Olsdotter icke efterlemnat bröstarfvingar
och några arfvingar efter Gustafva Jansdotter icke vore kända,
Gustafva Jansdotters andel i hennes och Lars Abergs bo skulle såsom
danaarf tillfalla Kong! Maj:t och kronan, hvarjemte Tekla Olsdotter och
Mehn förpligtats att, efter behörig boutredning, till kammaradvokatfiskalsembetet
redovisa danaarf sm edlen jemte laga ränta.
Nu hade i en den 21 mars 1900 ingifven ansökning Tekla Olsdotter
anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte efterskänkas
till sökandens förmån, och hade vid ansökningen fogats fräjdebetyg,
utvisande, att sökanden, som vore född den 3 december 1835,
åtnjöte medborgerligt förtroende och vore mindre bemedlad.
Med anledning af den gjorda ansökningen hade infordradt utlåtande
afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, som
dervid öfverlemnat yttrande af kronofogden i Bergslags fögderi, deri kronofogden
med afseende derå, att sökanden, kronofogden veterligt, ickeo hade
andra tillgångar än henne tillkommande andel i boet''efter Lars Aberg,
samt enär sökanden, som vore kommen till hög ålder, för sitt uppehälle
således vore beroende af att få behålla boet odeladt, tillstyrkt
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
11
bifall till ansökningen, och hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande, med
erinran om danaarfvets ringa belopp och med förmälan, att sökandens
tillgångar icke syntes öfverstiga hennes torftiga behof, ansett billighetsskäl
tala för att kronan afträdde sin rätt till danaarfvet.
Slutligen hade kammaradvokatfiskalsembetet uti infordradt utlåtande,
jemte meddelande, att danaarf smedlen efter afdrag af aktoratsarfvode uppginge
till 130 kronor 23 öre, som i statskontoret innestode, med hänsyn
till hvad upplyst blifvit angående sökandens lefnadsförhållanden och hvad
i öfrigt i ärendet förekommit, tillstyrkt bifall till ansökningen.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel finge efterskänkas till förmån för sökanden.
Statsutskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
2:o. Förre sjukvaktaren Johan August Zetterlunds hustru Maria
Charlotta Zetterlund, född Andersdotter, hade, enligt hvad i en till Riks- Zetterlunds
dagen aflåten proposition (n:o 21) af den 29 november 1901 meddelas,
aflidit den 28 januari 1899 utan att efterlemna kända arfvingar. Vid den Zetterlund.
efter henne den 1 april samma år förrättade bouppteckning hade behållningen
i boet upptagits till 6,807 kronor 17 öre.
Hos rådstufvurätten i Södertelje hade derefter mannen Zetterlund
den 4 berörda april bevakat ett den 3 december 1885 mellan bemälda
makar upprättadt inbördes testamente, deri förordnats, att, då endera
maken med döden afginge, den efterlefvande skulle med full eganderätt
behålla och besitta all makarnas gemensamma egendom utan intrång af
någon af deras slägtingar, samt att efter begges död all qvarvarande egendom
med full eganderätt skulle tillfalla makarnes guddotter Hilda Carolina
Lundgren. Enär hufvudskriften af berörda testamente förkommit,
hade vid bevakningstillfället företetts utdrag af protokollet, hållet hos
Stockholms rådstufvurätt den 8 december 1885 vid förhör för dödsfalls
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
skull med vittnena å ifrågavarande testamente, i livilket protokollsutdrag
testamentet funnits i afskrift intaget.
Nu hade i eu till Kongl. Maj:t den 18 december 1900 ingifven
skrift mannen Zetterlund anhållit, att, enär hans bemälda hustru aflidit
utan att efterlemna kända arfvingar och hans rätt på grund af testamente,
vid det förhållande att detsamma ej kunnat i hufvudskrift företes,
vore förfallen, i följd hvaraf hustruns giftorätt i boet skulle bifalla
kronan såsom danaarf, kronans rätt till samma arf måtte varda till sökandens
förmån eftergifven, till stöd för hvilken ansökning anförts:
att, enär icke blott sökandens hustru, utan äfven sökanden sjelf saknat
arfvingar, makarne upprättat ofvanberörda testamente, hvars hufvudskrift,
som oaktadt noggrant sökande icke kunnat återfinnas, sannolikt blifvit
af endera utaf makarne af oförstånd förstörd, i tro att den varit betydelselös,
och att deremot den afskrift, som innefattades i det officiella, på
stämpladt papper skrifna och på rådstufvurättens vägnar undertecknade
protokollsutdraget efter vittnesförhöret vore den handling, hvarpå makames
ömsesidiga rätt vore grundad. Säkert vore emellertid, att sökandens
hustru icke förstört handlingen i syfte att till kronans förmån omintetgöra
sökandens derpå grundade rätt, helst makarne alltid lefvat i
godt samförstånd. Den omständighet, att enligt testamentet makarnes
qvarvarande egendom skulle tillfalla deras förbemälda guddotter, derest
hon öfverlefde båda makarne, borde, vid det förhållande att denna, jemlikt
af sökanden företedt prestbevis, den 4 oktober 1899 aflidit, icke utgöra
hinder för bifall till ansökningen. Den behållning, som funnes i
boet, hade förvärfvats hufvudsakligen genom sökandens arbete, enär hustrun,
som icke medfört några medel i det gemensamma boet, icke på annat
sätt än genom arbete i hemmet bidragit till ökande af boets tillgångar.
Sökanden, hvilken vore nära 70 år gammal och ej vidare arbetsför, skulle,
derest han ginge förlustig den del af boets behållning, som lagligen borde
tillfalla kronan, komma att sakna nödtorftig bergning på sin ålderdom.
För att styrka sina uppgifter hade sökanden åberopat dels ett af
vederbörande pastorsembete utfärdadt intyg derom, att sökanden, som
vore född den 10 oktober 1831, den 2 maj 1858 ingått äktenskap med
sin ifrågavarande hustru; dels fyra särskilda i september månad 1900
meddelade intyg, utfärdade, två af gårdsegaren Anders Petter Jacobsson,
hvilken den 10 april 1899 af rådstufvurätten i Södertelje förordnats till
god man för de okända arfvingarne efter sökandens hustru, och de två
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
13
öfriga af uppsyningsmannen vid Stockholms hospital Aug. Sellén och
förra sjuksköterskan Julia Svensson, utvisande, att intygsgifvarne, af
hvilka Jacobsson alltsedan år 1850 varit bekant med sökanden och hans
hustru och efter makames giftermål år 1858, synnerligast sedan de år
1891 flyttat till Södertelje, umgåtts i deras hem, samt Sellén och Julia
Svensson under den tid på 1870- och 1880-talen, då såväl de som sökanden
varit anstälde å Konradsbergs hospital, nästan dagligen sammanträffat
med makarne Zetterlund, vid många tillfällen hört hustrun yttra,
att hon icke egde några som helst slägtingar i lifvet, äfvensom funnit, att
ett synnerligen godt förhållande alltid varit rådande mellan makarne; dels
ett af förenätnnde Jacobsson likaledes i september månad 1900 afgifvet
intyg, att sökandens hustru ej medfört någon förmögenhet till det gemensamma
boet, att hon under makarnes äktenskap ej på annat sätt än genom
arbete i hemmet bidragit till bevarandet och ökandet af boets tillgångar,
samt att den behållning, som funnes i boet, kunde anses hafva
blifvit af sökanden genom eget arbete förvärfvad, dels och en skrift, deri
bemälde Jacobsson, på de af sökanden anförda skäl, och då enligt Jacobssons
tro inga arfvingar funnes efter sökandens hustru, tillstyrkt bifall till
ansökningen.
I anledning af den gjorda framställningen hade utlåtanden afgifvits
af ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som,
efter att hafva inhemtat yttrande från magistraten i Södertelje, lika med
magistraten med hänsyn till de af sökanden åberopade skäl icke funnit
något att erinra mot bifall till ansökningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,
som dervid öfverlemnat dels utdrag af domboken, hållen hos
rådstufvurätten i Södertelje den 4 mars 1901, utvisande, att rådstufvurätten,
på talan af advokatfiskalsembetet, genom laga kraftvunnen dom
sistberörda dag förklarat hustru Zetterlunds behållna andel i makarnas bo
skola såsom danaarf tillfalla kronan samt förpligta! sökanden, som innehade
den kronan sålunda tillerkända egendomen, att genast till kammaradvokatfiskalsemketet
afgifva redovisning för densamma i enlighet med
den efter sökandens hustru upprättade bouppteckning jemte ränta från
hennes dödsdag, den 28 januari 1899, å fordringar enligt särskild! aftalade
bestämmelser och å bouppteckningsvärdet af annan egendom efter
fem procent, allt till dess redovisning skedde; dels transsumt af instrument
öfver ett den 12 april 1901 förrättadt arfskifte efter sökandens bemälcla
hustru, hvaraf inhemtades, att utaf behållningen i boet, hvilken utgjorts
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
såväl af fast egendom, nemligen gården n:o 214 med adress n:o 15 vid
Vestra Oxbacksgatan i Södertelje stad, taxerad till 5,000 kronor och efter
tillägg'' af föreskrifven ränta vid skiftet upptagen till ett värde af 5,551
kronor 38 öre, som ock af lösegendom till värde, jemte beräknad ränta,
af 2,073 kronor 5 öre, kronan tillskiftas hälften af den fasta egendomen
med ett värde af 2,775 kronor 69 öre och hälften af den efter afdrag af
enkemannens fördel återstående lösegendomen med 984 kronor 70 öre;
dels och en till kammaradvokatfiskalembetet ingifven och till Kongl. Maj:t
stäld skrift, deri sökanden såsom ytterligare stöd för sin framställning
åberopat ett af förste stadsläkaren i Södertelje A. T. klarin utfärdadt intyg
af innehåll att sökanden sedan flera år vore behäftad med kronisk
luftrörskatarr och på grund deraf oförmögen till arbete och sjelf försörj ning;
och hade kammaradvokatfiskalsembetet, jemte meddelande, att för ofvanberörda
kronan tillskiftade arfslott, uppgående i värde till sammanlagdt
3,760 kronor 39 öre, någon valuta då ännu icke blifvit till embetet öfverlemnad,
tillika för egen de!, på grund af hvad upplyst blifvit om sökanden
och hans lefnadsförhållanden samt med hänsyn jemväl till innehållet
i nyssberörda läkarebetyg, tillstyrkt aflåtande af proposition till Riksdagen
i det af sökanden angifna syfte, likväl med förbehållen rätt för advokatfiskal!
att af sökanden eller dennes rättsinnehafvare utfå advokatfiskal
lagligen tillkommande aktoratsprovision å danaarfsbeloppet.
Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf smedel Ange, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande
aktoratsprovision, på sökanden öfverlåtas.
Af handlingar, som blifvit utskottet från finansdepartementet tillstälda,
har utskottet inhemtat, att, sedan ofvan omförmälda, mellan makarne Zetterlund
upprättade inbördes testamente numera tillrättakommit och förre sjukvaktaren
Zetterlund med anledning deraf hos Kongl. Maj:t anhållit om befrielse
från utgifvande af den provision å danaarfvet, som eljest tillkomme
advokatfiskal i kammarkollegium, så har advokatfiskalsembetet i infordradt
utlåtande den 5 innevarande månad förklarat sig på grund af hvad
i ärendet förekommit vara villigt att till sökandens förmån afstå rätten
till aktoratsprovision å danaarfsbeloppet.
Efter de upplysningar, utskottet sålunda erhållit, får utskottet hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
15
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
må på förre sjnkvaktaren Johan August Zetterlund
öfverlåtas.
3:o. Enligt hvad i en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 27,
af den 24 januari 1902 meddelas, hade muraren Anders Österbergs från
Södertelje hustru Anna Elisabeth Österberg, född Larsdotter, aflidit den 9
januari 1898. Af instrumentet öfver den efter henne förrättade bouppteckning
inhemtades, att hon såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin bemälde
man, äfvensom, enligt hvad vid bouppteckningstillfället uppgifvits,
»antagligen en syster, som vore enka och troligen bosatt i Karlstad, samt
möjligen andra slägting^», att tillgångarna i boet utgjordes af fasta egendomen
hälften af gården och tomten n:o 131 i Södertelje, taxeringsvärderad
till 6,200 kronor, och lös egendom till värde af 309 kronor 90 öre, eller
tillhopa 6,509 kronor 90 öre, samt att skulderna upptagits till 2,572 kronor
49 öre, hvadan behållningen antecknats utgöra 3,937 kronor 41 öre.
Genom kungörelse den 6 juni 1898, som vant tre gånger införd i
Post- och Inrikes Tidningar, hade rådstufvurätten i Södertelje offentliggjort,
att arf efter hustru Österberg tillfallit hennes å okänd ort vistande
arfvingar, men enligt af borgmästareembetet i nämnda stad den 25 oktober
1900 utfärda dt bevis hade någon arfvinge efter hustru Österberg icke
hos rådstufvurätten framstält anspråk på qvarlå ten skapen eller eljest
gifvit sig an.
Efter stämning till bemälda rådstufvurätt å mannen Österberg och
vice auditören Hj. Fåhrgeus, hvilken förordnats till god man för hustru
Österbergs okända arfvingar, hade advökatfiskalsembetet, å Kong!. Maj:ts
och kronans vägnar, yrkat, att hustru Österbergs andel i hennes och
mannens bo måtte förklaras skola såsom danaarf tillfalla kronan; och hade rådstufvurätten
genom utslag den 25 juni 1901, som vunnit laga kraft förklarat,
att enär, efter det hustru Österberg aflidit utan att efterlemna kända
arfvingar, några sådana icke heller inom natt och år efter dödsfallet gifvit
sig an, hustru Österbergs andel i makames bo skulle såsom danaarf tillfalla
Kong!. Maj:t och kronan, till följd hvaraf mannen Österberg och
ofvanbemälde Fåhraeus, den senare i sin omförmälda egenskap, förpligtats
att efter behörig bodelning till kammaradvokatfiskalsembetet redovisa danaarfsmedlen
efter hustru Österberg.
Aflig, danaarf
efter A. Österbergs
hustru
Anna Elisabeth
Österberg.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
Redan innan berörda utslag meddelats, både i en till Kong!. Maj:t
den 17 november 1900 ingifven ansökning mannen Österberg anhållit,
att den rätt till danaarf efter hans aflidna hustru, som kunde tillkomma
kronan, måtte efterskänkas till förmån för sökanden; till stöd för hvilken
ansökning anförts, att, enär den i bouppteckningen omfönnälda fasta
egendom, hvilken utgjorde den största delen af boets tillgångar, på sätt ett
vid ansökningen fogadt fastebref utvisade, af sökanden förvärf va ts år 1873
och således före makarnes år 1875 ingångna äktenskap, hustrun endast på
grund af lagens stadgande om giftorätt, ej genom eget arbete, i samma
egendom förvärfvat andel. Hustrun hade ej på annat sätt än genom en
husmoders vanliga arbete i hemmet bidragit till boets förökande, och det
vore således uteslutande sökandens förtjenst, att behållning i boet förefunnes.
Denna behållning vore visserligen ringa, men dock af största betydelse
för sökanden, som uppnått hög ålder och på grund af försvagade
kroppskrafter vore oförmögen till strängt arbete.
Vid ansökningen funnes fogade dels två särskilda, af vederbörande
pastorsembete utfärdade bevis, utvisande, att sökanden vore född den 7
augusti 1831 och åtnjöte medborgerligt förtroende samt att makarne
blifvit år 1875 med hvarandra förenade i äktenskap, dels ock ett af gårdsegarne
N. Larsson och Isak A. Lindberg, båda i Södertelje, utfärdadt
intyg, deri de vitsordade sökandens uppgift, att hustrun ej på annat sätt
än genom eu husmoders vanliga arbete i hemmet bidragit till boets förökande.
Öfver ansökningen hade infordradt utlåtande afgifvits af Kong! Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län, som dervid öfverlemnat yttrande
från magistraten i Södertelje, deri magistraten med hänsyn till de af sökanden
åberopade skäl funnit ansökningen förtjena bifall; och hade Kong!.
Maj:ts befallningshafvande, lika med magistraten, ansett de omständigheter,
sökanden anfört till stöd för sin anhållan, vara värda att beaktas, samt
i öfverensstämmelse dermed förklarat sig icke hafva något att erinra mot
bifall till ansökningen.
Slutligen hade kammaradvokatfiskalsembetet uti infordradt utlåtande dels
meddelat, att vid bodelning, som på embetets föranstaltande den 31 oktober
1901 blifvit verkstäld efter hustru Österberg, af boets behållning,
3,937 kronor 41 öre, efter bidrag af arfvode till gode mannen för de
okända arfvingarne och arfskiftesförrättarne, sammanlagdt 60 kronor, kronan
tillskiftats ett belopp af 1,938 kronor 70 öre jemte 5 procent ränta derå
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
17
från och med den 10 januari 1898 till och med den 31 oktober 1901
med 368 kronor 6 öre, eller tillhopa 2,306 kronor 76 öre, hvilka medel
innestode i ofvan omförmälda fastighet och således ej blifvit till embetet
öfverlemnade, dels ock med hänsyn till hvad sökanden anfört tillstyrkt
aflåtande af proposition till Riksdagen i det af sökanden angifna syfte,
likväl med förbehållen rätt för advokatfiskal att af sökanden eller hans
rättsinnehafvare utfå advokatfiskalen lagligen tillkommande aktoratsprovision
å danaarfsmedlen.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel finge, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande
aktoratsprovision, efterskänkas till förmån för sökanden.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 14 februari 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bik. till BiJcsd. Prot. 1902. 4 Sarnl. 1 Afd. 18 Raft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:39 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till tre danaarf. s. 19 i texten