Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1902-02-11 · 68 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd, kansli den 11 februari 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Nedre justitierevisionen.

l:o) 1 den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd ock behof kar Kongl. Maj:t uti

punkten 1 under andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att medgifva, att

i den för nedre justitierevisionen faststälda stat måtte upptagas aflöning för

ytterligare en kanslist med — förutom ålderstillägg med 500 kronor efter

fem och med ytterligare 500 kronor efter tio år ■— lön 1,500 kronor

ock tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, eller sammanlagdt 2,700 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 11

januari detta år har statsrådet och chefen för justitiedepartementet meddelat,

att nedre justitierevisionen i skrifvelse den 16 sistlidne november anmält

för departementschefen, att registratorn i justitierevisionsexpeditionen och

den å registratorskontoret anstälde kanslisten i en till nedre justitierevisionen

stäld skrift erinrat, hurusom till följd af bestämmelserna i lagen om ändring

i vissa delar af rättegångsbalken den 14 juni 1901, hvilka bestäm
Bih.

till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.) 1

Angående

anslag till

arbetsbiträde

vid nedre

justitierevisionens

registratorskontor.

[!•]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

melser komme att tillämpas i fråga om fullföljd af talan mot utslag eller

beslut, som meddelades efter den 1 januari 1902, göromålen å registratorskontoret

komme att högst väsentligt ökas. Sålunda skulle det, bland

annat, åligga registratorn att i revissionssaker emottaga inkommande revisionsskillingar

och öfver dem föra särskild förteckning samt inleverera

desamma till statskontoret. Vidare'' komme skriftvexlingen i revisionssaker,

hvilken hittills i stor utsträckning egt rum vid af parterna begärda

muntliga förhör, att uteslutande försiggå å registratorskontoret, hvarigenom

upprepade besök derstädes af parter eller deras ombud samt ökade anteckningar

i diariet föranleddes. Beträffande besvärsmålen finge registratorn

till åliggande att tillhandahålla klagandeparter eller deras ombud de handlingar,

som skulle kommuniceras, att efter verkstäld kommunikation mottaga

delgifningsbevis och de återstälda handlingarna samt inkommande

förklaringar, att härom göra nödiga anteckningar i diariet, att tillse, huruvida

meddelade föreskrifter blefve inom rätt tid fullgjorda, samt att hålla

förteckning öfver dem, som genom anmälan hos Kongl. Maj:t stälde ombud

för mottagande af besvärshandlingar. Under den tid, besvärhandlingarna

vore uttagna för kommunikation, skulle från besvärsakten frånskilda handlingar

förvaras å registratorskontoret med särskilda anteckningar om de

mål, till hvilka de hörde. I och för uttagande af kommunikationshandlingar,

inlemnande af delgifningsbevis, återställande af besvärshandlingar

samt ingifvande af förklaringar med mera komme tillströmningen å

registratorskontoret af parter eller deras ombud att än ytterligare ökas.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit framhållet, hade bemälde tjensteman

anhållit, att nedre revisionen ville hos Kongl. Maj:t göra framställning om

lönetillökning för registratorn och kanslisten med vissa uppgifna belopp

samt om anställande å registratorskontoret af ytterligare en ordinarie

tjensteman eller kanslist med samma löneförmåner, som tillkomme den

nuvarande kanslisten.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade nedre revisionen,

under erinran, bland annat, att enligt nu gällande stat den å registratorskontoret

anstälde kanslist vore berättigad till 1,500 kronor i lön och 1,200

kronor i tjenstgöringspenningar samt dessutom till två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, för sin del, jemte det den begärda löneförhöjningen

åt registratorn och nuvarande kanslisten förordats, anfört, att anställandet

af ytterligare en tjensteman å registratorskontoret syntes med hänsyn till

ofvanberörda ökning i göromålen vara alldeles oundgängligt, och att för

vinnande af en lämplig fördelning af göromålen å kontoret det syntes

vara högligen önskvärd!, att det nya biträdet blefve en ordinarie tjensteman,

som mera odeladt kunde egna sitt arbete åt registratorskontoret än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

en amanuens; och hade nedre revisionen alltså hemstält, att åtgärd måtte

vidtagas för åstadkommande af sådan ändring i nu gällande stat för

justitierevisionsexpeditionen, att för en andre kanslist uppfördes 1,500

kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört, att då förslag om dyrtidstillägg

till vissa embets- och tjensteman äfven för år 1902 komrne att

af Kongl. Maj:t Riksdagen föreläggas, och vid det förhållande, att utredning

vore anbefald i fråga om ny lönereglering för statens embets- och

tjensteman i allmänhet, framställningen om förhöjning i aflöningen åt

registratorn och kanslisten icke syntes böra för närvarande föranleda vidare

åtgärd.

Men då till följd af den nya lagstiftningen om fullföljd af talan göromålen

å registratorskontoret i justierevisionsexpeditionen otvifvelaktigt skulle

blifva för framtiden i så väsentlig män ökade, att förstärkning af de derstädes

ständigt tillgängliga arbetskrafterna vore oundgängligen nödig, borde

ytterligare en kanslist der anställas. Beträffande aflöningsförrnånerna för

den sålunda tillkommande kanslisten syntes anledning saknas att föreslå

någon afvikelse från hvad som gälde för den förutvarande kanslistbefattningen.

Hvad sålunda anförts, synes utskottet gifva vid handen, att tillämpningen

af den nya lagstiftningen angående fullföljd af talan kommer att

medföra, att göromålen å nedre justitierevisionens registratorskontor icke

obetydligt ökas, och torde det då icke kunna undvikas, att ytterligare

arbetsbiträde der anställes och nödiga medel dertill anvisas. Då emellertid

tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits om den verkan uti ifrågavarande

afseende, som berörda lagändringar i verkligheten komma att

medföra, synes det icke lämpligt att redan nu inrätta en ny ordinarie

befattning, hvadan utskottet anser, att de erforderliga medlen nu böra å

extra stat anvisas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, på extra stat för år 1903 anvisa

2,700 kronor till bestridande af de utgifter för anställande

af ytterligare ett arbetsbiträde vid nedre justitierevisionens

registratorskontor, som föranledas af tilllämpning

af den nya lagstiftningen om fullföljd af talan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående 2:o) Uti punkten 2 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t i stats''ZingTfarf-

verkspropositionen föreslagit Riksdagen att medgifva, att i staten för nedre

vodet för *««justitiere visionen, i stället för nu upptagna 1,200 kronor tjenstgörings«cd™M>s«ie-penningar

och 200 kronor renskrifningspenningar åt hvardera af två ärnarevisionen.

nuenser, måtte upptagas för en hvar af dem tjenstgöringspenningar 1,200

[2.] kronor, arfvode 1,500 kronor och renskrifningspenningar 300 kronor, hvarigenom

deras aflöning skulle ökas med 1,600 kronor, eller för båda sammanlagdt

3,200 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan

åberopade statsrådsprotokoll anfört följande.

I proposition den 14 januari 1897 hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att bevilja, jemte löner till två nya justitieråd och två nya konstituerade

revisionssekreterare, jemväl aflöningar till två i följd af berörda

ökning af revisionssekreterarnes antal erforderliga konstituerade protokollssekreterare,

nemligen till hvardera arfvode 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor samt renskrifningspenningar 300 kronor, således tillhopa

4,000 kronor eller samma aflöning, som, ålderstillägg oberäknade,

utginge till ordinarie protokollssekreterare. Riksdagen hade emellertid

besluta att endast i så måtto bifalla Kongl. Maj:ts framställning i sistnämnda

afseende, att till hvardera af två amanuenser i nedre justitierevisionen,

hvilka skulle uppehålla protokollssekreterares tjenstgöring, beviljades

1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar och 200 kronor såsom renskrifningspenningar.

Denna aflöning, renskrifningspenningarne inräknade,

uppginge till allenast 400 kronor mer än hvad öfriga amanuenser i embetsverket

erhölle, men understege med 2,600 kronor hvad protokollssekreterarne

med alldeles enahanda tjenstgöring uppbure.

Också hade de två amanuenser, som med nämnda aflöning förordnats

att tills vidare uppehålla protokollssekreterares tjenstgöring å de nyinrättade

rotlarne, redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 oktober 1899

anfört, att då deras utgifter för utskrift af expeditioner med mera visat

sig öfverstiga de anslagna renskrifningspenningarne med omkring 100 kronor

om året, den aflöning, de åtnjöte såsom tillförordnade protokollssekreterare,

i verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor eller

ungefär 100 kronor mera än hvad amanuensarfvodet i nedre justitierevisionen

utgjorde. Uppenbarligen vore denna aflöning allt för knappt tillmätt

och kunde ingalunda anses stå i skäligt förhållande till det arbete,

som de meddelade förordnandena kräfde. Härtill komme, att någon utsigt

till befordran till ordinarie protokollssekreterarebefattningar på grund af

uppnådd pensionsålder hos förutvarande protokollssekreterare icke före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

funnes förr än efter omkring tio års förlopp. De hade derför anhållit,

att åtgärd måtte vidtagas för anvisande af medel till sådan fyllnad i deras

aflöning såsom tillförordnade protokollssekreterare, att denna skulle komma

att utgöra skälig ersättning för deras arbete.

Nedre revisionen hade vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af omförmälda

skrifvelse anfört, att då den för uppehållande af protokollssekreteraretjenstgöringen

å de nya rotlarne anslagna aflöning vore otillräcklig

för tillgodoseende af äfven de anspråkslösaste lefnadsbehof och

det vid sådant förhållande icke billigtvis kunde förvägras innehafvarne

af ifrågavarande befattningar att för sin utkomst egna sig åt tjenstgöring

äfven inom andra verk, samt i följd häraf de revisionssekreterare, å hvilkas

rotlar protokollssekreteraretjenstgöringen uppehölles af tillförordnade protokollssekreterare,

icke skäligen kunde af de till deras biträde anstälde protokollssekreterare

utkräfva samma arbetsmängd, som af ordinarie protokollssekreterare

presterades, ville nedre revisionen uttala önskvärdheten deraf,

att för arbetets jemnare fördelning och gång inom nedre justitierevisionen

åt de två protokollssekreterarne måtte beredas en sådan aflöning, att deras

arbete i nedre revisionens tjenst måtte kunna tagas i anspråk i lika utsträckning,

som i fråga om de ordinarie protokollssekreterarne vore fallet.

Berörda framställning hade Kongl. Maj:t ej funnit föranleda annan

åtgärd än den, som kunde varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa

statens tjensteman vidtagen.

Emellertid hade nya klagomål alltjemt försports öfver otillräckligheten

af den aflöning, som anslagits åt de två tillförordnade protokollssekreterarne,

och öfver de för arbetet menliga följderna deraf. Såsom

nedre revisionen i sin ofvannämnda skrifvelse den 16 sistlidne november

påpekat, hade numeri ännu ett skäl tillkommit, som talade för höjande

af de två tillförordnade protokollssekreterarnes aflöning. Med anledning

af hvad lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken den 14 juni

1901 stadgade rörande besvärsmålens handläggning måste nemligen större

anspråk än förut komma att ställas äfven på protokollssekreterarnes arbetskrafter,

i det att den så kallade veckomålsmottagningen inom nedre revisionen

komme att medföra väsentligt ökade göromål, hvarför ock nedre

revisionen ansett de tillförordnade protokollssekreterarnes framställning om

höjning af deras aflöning vara ännu mera än förut förtjent att tagas

i öfvervägande.

Med afseende å det anförda ansåge departementschefen frågan om

förbättrande af de två tillförordnade protokollssekreterarnes vilkor icke

längre kunna undanskjutas och funne sig derför böra föreslå, att, på det

deras aflöning måtte i afbidan på en allmännare lönereglering i väsentlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

män förbättras, Kong].. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva den

nu ifrågasatta ändringen i nedre revisionens stat.

Af livad sålunda anförts har utskottet icke blifvit öfvertygadt om, att

den ifrågasatta arfvodestillökningen för ifrågavarande begge såsom protokollssekreterare

tjenstgörande amanuenser är af förhållandena nödvändiggjord,

helst någon erfarenhet icke ännu kunnat vinnas angående den ökning i

nämnda tjenstemäns åligganden, som må kunna föranledas af de i statsrådsprotokollet

omförmälda lagändringar. Utskottet får derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Angående 3:o) Kong! Maj:t har uti punkten 3 under denna hufvudtitel i statstjenstgörings-

verkspropositionen föreslagit Riksdagen att medgifva, att i staten för nedre

penningame justitierevisionen nu upptagna tjenstgöringspenningar 200 kronor för en

JtZnTi ^dre^var af fem vaktmästare måtte förhöjas med 100 kronor till 300 kronor,

justitie- eller således för dem samtliga med sammanlagdt 500 kronor.

revisionen.

I afseende å detta förslag har till merberörda statsrådsprotokoll departementschefen

anfört följande.

Enligt hvad nedre justitierevisionen anmält, hade de vid embetsverket

anstälda ordinarie vaktmästarne erinrat, att, enär vid tillämpning från

och med början af år 1902 af ofvan omförmälda lag den 14 juni 1901 utfärdande

och delgifvande af berättelser i revisionssaker ej vidare komme

att ega rum, i följd deraf ej heller parter eller ombud blefve kallade till

förhör för att ingifva och åberopa handlingar i sådana rättegångsmål; vid

fastställande af stat för justitierevisionsexpeditionen hade emellertid tagits

i beräkning, att vaktmästarne genom kallelsepenningar hade en extra inkomst,

och med hänsyn härtill bestämts, att deras tjenstgöringspenningar

skulle utgå med allenast 200 ki’onor, under det högsta domstolens samt

öfriga embetsverks vaktmästare finge 300 kronor för år räknadt; af en till

nedre revisionen öfverlemnad uppgift för åren 1898, 1899 och 1900 framginge,

att vaktmästarnes inkomst i medeltal uppgått, för delgifning af berättelser

till 557 kronor och för kallelser till förhör till 494 kronor eller

tillhopa till 1,051 kronor, i följd hvaraf nedre revisionens fem ordinarie

vaktmästare, mellan hvilka berörda medel lika fördelades, genom dessa

kallelsepenningars upphörande komme att lida en minskning i extra inkomster

af omkring 210 kronor för dem hvar; härtill komme, att revisionssekreterarnes

antal, som år 1876, då nu gällande stat antogs, uppgick

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

till 11, under de senare åren stigit till 14, samt att vaktmästarne, som

bland annat hade till åliggande att hvarje morgon klockan omkring

nio infinna sig i bestämd ordning hos de revisionssekreterare, hvilka

för dagen hade föredragning i högsta domstolen, för att afhemta handlingar,

fått sin uppassningsskyldighet sedan år 1876 betydligt ökad

genom den på sista åren inträffade ökningen i revisionssekreterarnes

föredragningsskyldighet i anledning af högsta domstolens tjenstgöring

på två rum under maj och oktober månader samt dessutom sammanlagdt

sex veckor å ett tredje rum; på grund häraf hade vaktmästarne anhållit,

att nedre revisionen ville söka utverka, att redan från och med år 1902

måtte åt en hvar af nämnda fem ordinarie vaktmästare beredas ett tillskott

i deras tjenstgöringspenningar af 200 kronor, så att dessa derefter

finge utgå med sammanlagdt 400 kronor.

Då en sådan höjning af de vid embetsverket anstälda vaktmästarnes

tjenstgöringspenningar måste anses vara af förhållandena särdeles påkallad,

hade nedre revisionen hemstält, att i sådant afseende erforderlig

åtgärd måtte vidtagas.

Enär, på sätt af det ofvan anförda framginge, ifrågavarande fem

vaktmästares tjenstgöringspenningar, med hänsyn till en för dem beräknad

extra inkomst, bestämts till ett belopp, som med 100 kronor

understege tjenstgöringspenningarne för vaktmästarne i de flesta öfriga

embetsverk, men omförmälda extra inkomst numera komme att i det

närmaste upphöra, ansåge departementschefen billigheten fordra, att tjenstgöringspenningarne

hädanefter skulle utgå med lika belopp till vaktmästarne

i nedre revisionen som i flertalet öfriga embetsverk, eller med

300 kronor, och således höjas med 100 kronor.

Visserligen lärer det icke kanna förnekas, att, på samma gång ifrågavarande

vaktmästare till följd af de i statsrådsprotokollet angifna omständigheter

komma att få vidkännas minskning i sina af tjensten härflytande

extra inkomster, de ock af samma orsaker få åtnjuta viss lindring

i afseende på göromålen; men då berörda inkomster lära hafva blifvit

tagna i beräkning vid afvägandet af dessa vaktmästares aflöningsförmåner

och dervid föranleda att tjenstgöringspenningarna för dem blifvit satta

100 kronor lägre än för vaktmästarne vid andra, med det nu ifrågavarande

jemförliga embetsverk, synes de extra inkomsternas nästan fullständiga

upphörande böra medföra, att tjenstgöringspenningarna höjas med

föreslaget belopp.

Utskottet får derför hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande lS:o 3.

att Kong! Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Vid bifall till hvad utskottet här ofvan hemstält, kommer anslaget

till nedre justitierevisionen, nu upptaget till 150,400 kronor, att höjas med

500 kronor eller till 150,900 kronor.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Angående 4: o) I statsverkspropositionen har under denna hufvudtitel uti punkten

tjenstgöring$- 4 föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva, att i staten för Svea hofrätt

''hofrätt» mec^ derunder lydande justitiestat upptagna tjenstgöringspenningar 200

postema i kronor för en hvar af tio vid hofrätten anstälda hofrättsposter måtte förSvea

hofrätt, höjas med 100 kronor till 300 kronor, eller således för dem samtliga med

[4.] sammanlagdt 1,000 kronor.

I fråga om denna framställning inhemtas af statsrådsprotokollet följande.

Beträffande aflöningen åt de vid Svea hofrätt anstälda tio så kallade

hofrättsposter hade hittills varit rådande enahanda förhållande, som förut

i nämnda statsrådsprotokoll vore i fråga om nedre justitierevisionens vaktmästare

omförmäldt, eller att deras tjenstgöringspenningar, med hänsyn

till den för dem påräknade inkomst af så kallade kallelsepenningar, utgått

med allenast 200 kronor, under det att motsvarande betjente vid Göta

hofrätt och hofrätten öfver Skåne och Blekinge, för hvilka nyssnämnda

inkomst ej ansetts kunna i nämnvärd mån komma i betraktande, åtnjutit

300 kronor i tjenstgöringspenningar.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 sistlidne oktober hade Svea hofrätt

anfört, att från och med år 1902 lagen om ändring i vissa delar af

rättegångsbalken den 14 juni 1901 komme att föranleda betydande

minskning i hofrättsposternas berörda särskilda inkomst dels till följd af

upphörandet af de i 22 kapitlet rättegångsbalken föreskrifna skriftliga

berättelser i vissa mål, dels ock i anledning af den genom lagen gjorda

inskränkning i parternas rätt att hos hofrätt påkalla muntligt förhör i

vademål, hvilken rätt i Svea hofrätt dittills begagnats i synnerligen stor

utsträckning. Enligt uppgjord beräkning skulle sammanlagda inkomsten

af förhörskallelser och afgifter för berättelsers tillställande hafva under

åren 1898—1900 uppgått till omkring 2,000 kronor årligen eller således

till ungefär 200 kronor för hvarje hofrättspost. Då denna inkomst från

och med år 1902 komme att nedgå i så väsentlig mån, att densamma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS:o S.

9

icke vidare borde kunna såsom ordinarie aflöningsförmån tagas i beräkning,

hade hofrätten hemstält om vidtagande af den åtgärd, som erfordrades,

för att de till hofrättsposterna vid hofrätten anslagna tjenstgöringspenningar

måtte komma att förhöjas åtminstone med 100 kronor. Oaktadt den

minskning i hofrättsposternas göromål, som, på sätt ofvan vore nämndt,

blefve en följd af den nya lagen, hade hofrätten ansett sig icke kunna

föreslå en nedsättning af vaktbetjeningens antal, enär hofrätten utvidgats

med två ordinarie divisioner utan att tillökning i den ordinarie vaktbetjeningen

dervid egt rum, samt såväl denna omständighet som äfven

hufvudstadens fortgående utvidgning medfört, att vaktbetjeningens tjenstgöring

för embetsverket i väsentlig grad ökats.

Departementschefen har anfört, att han, på enahanda grund, som af

honom blifvit i fråga om höjande af vaktmästarnes i nedre justitierevisionen

tjenstgöringspenningar anförd, ansåge en höjning med 100 kronor i

hofrättsposternas vid Svea hofrätt tjenstgöringspenningar böra föreslås.

Under åberopande af hvad utskottet i näst föregående punkt anfört

beträffande föreslagen löneförhöjning åt vaktmästarne vid nedre justitierevisionen,

hvilket eger tillämpning jemväl angående nu ifrågavarande

hofrättsposter, får utskottet hemställa,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

5:o) Uti punkten 5 under denna hufvudtitel har Kong! Maj:t föreslagit-4"5®*?*/<5r''

< i o o o vultninosfcostm

Riksdagen att medgifva, att i staten för Svea hofrätt med derunder lydande nadsbidrag i

justitiestat måtte, under förutsättning att särskildt aflåten proposition med anle<*<lin? af

förslag till lag om domsagas kansli med mera blefve af Riksdagen bifallen,kanslibiträden

för hvarje domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag för närvarande utginge,*

detsamma höjas med 300 kronor, och för domsaga, der förvaltningskostnads- hofrätt.

bidrag ej egde rum, sådant bidrag upptagas med likaledes 300 kronor, och [5.]

att således för samtliga 57 domsagor under hofrätten förvaltningskostnadsbidragen

höjas med sammanlagdt 17,100 kronor.

Denna framställning har blifvit af utskottet öfverlemnad till sammansatt

stats- och lagutskott, som deröfver framdeles lärer komma att afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Bill. till fli/esd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. .3 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

åkning/ 6:o) ^01ln^ Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 6 föreslagit

arfvodena till Riksdagen att medgifva, att de i staten för Svea hofrätt med derunder lytingstålkar.

(]aJKle jugtitiestat för tingstolkar anslagna arfvoden, tillhopa 1,100 kronor,

[6-] måtte höjas till 3,000 kronor, att utgå enligt de i statsrådsprotokollet angifva

bestämmelser och sålunda ökas med 1,900 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas i detta ämne följande.

I nu gällande riksstat funnes under ordinarie anslaget för Svea hofrätt

med derunder lydande justitiestat enligt särskilda kong! bref den 5

oktober 1860, den 29 september 1863 samt den 15 mars och den 12 april

1872 uppförda arfvoden till tolkar i vissa tingslag i domsagorna inom

Norrbottens län, nemligen

inom Piteå domsaga:

till en tolk i Arvidsjaurs sockens tingslag ................................. 50 kronor

» » » » Arjepluogs lappmarks » 50 »

inom Luleå domsaga:

till en tolk i Jockmocks lappmarks tingslag............................... 50 kronor

inom Kalix domsaga:

till en tolk i Ofver-Kalix tingslag................................................. 50 kronor

» » » » Gellivare lappmarks tingslag ............... 50 »

inom Torneå domsaga:

till en tolk i Neder-Torneå och Carl Gustafs tingslag.............. 200 kronor

» » » » Öfver-Torneå tingslag och Pajala tingslag........... 350 »

» » » » Juckasjärvi lappmarks tingslag och Enontekis

lappmarks tingslag .................................................................. 300 »

Tolken i Öfver-Torneå och Pajala tingslag vore skyldig att tjenstgöra

äfven i Korpilombolo tingslag inom samma domsaga, och den för NederTorneå

och Carl Gustafs tingslag anstälde tolk hade att tjenstgöra äfven

inom Neder-Kalix tingslag i Kalix domsaga, derest hans biträde af domaren

derstädes påkallades.

Enligt de för tolkarnes tjenstgöring meddelade bestämmelser vore de

skyldige att såväl vid de ordinarie tingen som vid urtima ting och extra

förrättningar tillhandagå med tolkning i finska och lappska språken eller

i tingslag utom lappmarkerna endast i förstnämnda språk; och vore de för

förrättningar, som ej egde rum å det vanliga tingsstället, berättigade att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

af andra hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar bekomma

ersättning enligt fjerde klassen i gällande resereglemente, dervid resan beräknades

från tingsstället i orten och dit åter. Tolkarne tillsattes, på sätt

om en del af dem uttryckligen stadgats, af vederbörande domare. Denna

anordning hade emellertid, på sätt den 17 oktober 1900 af dåvarande departementschefen

vid framläggande inför Kong! Maj:t af förslag till lag om

tolks anställande vid domstol anförts, åtminstone på senare tid mindre väl

motsvarat sitt ändamål, i det svårighet mött att finna lämpliga personer,

villiga att mot det obetydliga arfvode, som erbjudits, åtaga sig berörda

uppdrag. Departementschefen hade derför tillkännagifvit sin afsigt att framdeles

föreslå Kongl. Maj:t att för afhjelpande af denna brist till Riksdagen

göra framställning om förhöjning i anslaget till allmänna tingstolkar.

Då departementschefen nu, sedan Kongl. Maj:t den 4 januari 1902

besluta proposition till Riksdagen om antagande af förberörda lagförslag,

tilläte sig upptaga denna fråga, ville han erinra, hurusom i ett af Kongl.

Maj:t under år 1900 afgjordt besvärsmål angående ersättning till en tillfällig

tolk, som tjenstgjort vid särskilda syneförrättningar inom Torneå

domsaga, statskontoret i infordradt utlåtande anfört, att, då statskontoret

af inkomna handlingar och räkenskaper inhemtat, dels att af de till arfvoden

åt tingstolkar anslagna medel, tillhopa 1,100 kronor, för hvardera

af åren 1897, 1898 och 1899 besparats 1,000 kronor, dels ock att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län af anslaget till rese- och

traktamentspenningar under senare åren utbetalat till ett stort antal tillfälliga

tingstolkar rese- och traktamentsersättning för resor från deras

hemvist till de ordinarie tingsställena, hade statskontoret ansett sig böra

från Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande infordra upplysning om

anledningen till berörda förhållanden. I anledning häraf hade Kongl. Maj-.ts

befallningshafvande upplyst, dels att under åren 1897, 1898 och 1899

ordinarie tingstolkar icke varit tillsatta i Arvidsjaurs, Öfver-Kalix, Gellivare,

Neder-Torneå och Carl Gustafs, Öfver-Torneå, Pajala, Juckasjärvi

och Enontekis tingslag, hvilket. berott derpå, att vederbörande domhafvande

icke kunnat till tingstolkar erhålla fullt lämpliga och dugliga personer,

helst som, äfven om sådana vissa tider inom tingslaget funnits, de ej velat

för det arfvode, som bestodes, underkasta sig de skyldigheter, som ålåge

en ordinarie tingstolk, dels ock att användningen af de af domhafvandena

förordnade tillfälliga tolkar varit afsevärd, särskilt inom Torneå och

Kalix domsagor, och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande af infordrade

upplysningar ansett framgå, att anslagen till tingstolkar måste högst väsentligt

höjas, derest anledning skulle gifvas till antagande, att personer, åt

hvilka det vigtiga uppdraget att tolka vid tingen kunde anförtros, kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vinnas mot åtnjutande af fasta arfvoden. Statskontoret hade vidare anfört,

att da bestämmelserna om ersättning åt tingstolkar enligt resereglementet

icke vore a tillfälligt förordnade tolkar tillämpliga, men den omständighet,

att ordinarie tingstolk ej kunnat erhållas, ej borde föranleda, att vare sig

de enskilda parterna eller domaren skulle nödgas bestrida kostnaden för

tolks anlitande, statskontoret ansåge sig böra framhålla behofvet af ändrade

bestämmelser i fråga om ersättning åt tingstolkar.

I anledning af hvad sålunda förekommit hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län anmodats att inkomma med utredning

och utlåtande, i hvad mån höjning af arfvodena till ordinarie tingstolkar

inom länet kunde anses erforderlig.

Med sitt på grund häraf afgifna utlåtande hade Kong! Maj:ts befallningshafvande

öfverlemnat yttrandena af vederbörande domhafvande.

Af dessa hade häradshöfdingen i Piteå domsaga upplyst, att i Arvidsjaurs

sockens tingslag, der två lagtima ting årligen hölles och särskild!

sammanträde för tings afsilande i allmänhet ej varit erforderligt, tingstolken

under femårsperioden 1896—1900 bort uppehålla sig vid tingsstället

minst sex dagar årligen, hvartill borde läggas minst tre till fyra dagar

för tolkens resor till och från tingsstället. Då målen i följd af den allt

lifligare rörelsen i orten sannolikt komme att tilltaga i antal och betydenhet,

ansåges särskilda slutting inom en ej aflägsen framtid regelmessigt

blifva af behofvet påkallade. Tillika borde erinras derom, att då det nu

utgående arfvodet, 50 kronor, år 1860 bestämdes, endast ett lagtima ting

om året förrättades. Vid dessa förhållanden, och derest för bedömande

af beloppet af den ersättning för resor och tidspillan, som skäligen borde

tillkomma tingstolken, de i gällande resereglemente angående tingstolk

gifna bestämmelser lades till grund, syntes det till tingstolken i Arvidsjaur

utgående arfvode numera vara för lågt tilltaget och böra, för erhållande

af fullt lämplig och kunnig person, höjas till minst 100 kronor.

Hvad anginge Arjepluogs lappmarks tingslag, der allenast ett lagtima

ting om aret hölles och särskild! slutting i allmänhet ej erfordrades, hade

under ofvannämnda femårsperiod lagtima tingen upptagit en tid af två

och på senare tid tre dagar om året. Om till nämnda tid lades allra

minst två dagar för tolkens resa från och till tinget, hade han för sin„

befattning alltså måst tillsätta inalles minst fyra till fem dagar om året

äfvensom vidkännas kostnader för skjuts till och från tingen. Ehuru med

afseende å hvad sålunda anförts det för närvarande till tingstolken i Arjepluog

utgående arfvode, 50 kronor, icke kunde anses oskäligt lågt, borde

likväl framkallas, att fyrtio år förflutit från det arfvodet bestämdes, och

att priset på det aflönade arbetet under nämnda tid otvifvelaktigt på så

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

godt som alla områden stigit. I följd häraf och då, för att till tingstolkbefattningen

måtte kunna erhållas fullt lämplig och kunnig person, det

vore af vigt, att arfvodet ej vore för knappt tilltaget, syntes det vara

både billigt och med rättskipningens intresse öfverensstämmande, att arfvodet

jemväl för tingstolken i Arjepluog höjdes i någon män, eller till

75 kronor.

Bäst syntes dock både kronans och tolkarnes intressen blifva tillgodosedda,

derest arfvodena till tingstolkarne för hvarje gång utginge enligt

resereglementet.

Häradshöfdingen i Luleå domsaga hade meddelat, att det visserligen

icke ofta förekomme något mål eller ärende, deri den i Jockmock anstälde

tolkens biträde behöfde anlitas, men att han alltid måste finnas tillstädes

under de ordinarie rättegångsdagarne; och då dessas antal för närvarande

vore minst fyra och kunde väntas blifva större, syntes det blifva erforderligt,

för att skicklig person skulle kunna erhållas till befattningen, att det

nuvarande arfvodet, 50 kronor, höjdes åtminstone till 75 kronor. Vid

senaste lagtima ting hade inträffat, att tingstolken, som innehaft ifrågavarande

befattning från år 1875, afsagt sig densamma under antydan, att

arfvodet icke för honom utgjorde full ersättning för tidspillan.

Häradshöfdingen i Kalix domsaga hade anfört, att, hvad först anginge

tingstolken i Gellivare, hade vid den tid, då anslag till hans aflöning först

beviljats, ett lagtima ting årligen hållits och detta hade räckt i allmänhet

tre eller fyra dagar. Urtima tingen inom detta tingslag hade då ej heller

varit ofta påkommande. Nu deremot hölles årligen två lagtima ting,

hvilka påginge, aldrig mindre än åtta, men oftast nio till tio dagar. I

regel förrättades urtima ting med häktade och för handläggning af mål,

som anginge öfverträdelser af författningarna angående försäljning af spritdrycker

samt öl och vin med mera, hvar tredje vecka, hvarje gång vanligen

under två dagar, men ofta längre. Det vore sjelfkärt, att under

sådana förhållanden icke någon lämplig och pålitlig person kunde eller

ville för den nu anslagna årslönen af 50 kronor åtaga sig tingstolkbefattningen.

Med de dryga lefnadskostnader, som nu vore rådande i Gellivare,

kunde ingen fullt duglig tingstolk der erhållas under en årslön af

allra minst 600 kronor.

Äfven inom Öfver-Kalix tingslag hölles visserligen numera två lagtima

ting om året, men tingen vore för närvarande af kort varaktighet,

i allmänhet två dagar, sluttingsdagarne oräknade. Af urtima ting

förekomme endast ett eller annat, stundom intet under året. Ehuru det

visserligen med den ökade samfärdsel, som jernvägen till Morjärv Lomme

att medföra, vore att motse, att målens antal vid de lagtima tingen komme

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att ökas och urtima tingens antal växa,, syntes dock för närvarande ej

någon ökning af lönen för ordinarie tingstolken inom detta tingslag böra

ifrågakomma.

Hvad slutligen beträffade Neder-Kalix tingslag, syntes det numera, sedan

Neder-Torneå och Neder-Kalix tingslag kommit att tillhöra olika

domsagor, vara högst olämpligt, att ordinarie tingstolken för Neder-Torneå

tingslag med tingsställe i Haparanda tjenstgjorde äfven inom Neder-Kalix,

hvars tingsställe vore beläget i Neder-Kalix kyrkostad på sex mils afstånd

från Haparanda. Neder-Kalix häradsrätt hade ofta behof af tingstolkens

biträde, Stundom hvarje dag under de lagtima tingen, som i allmänhet

påginge sex dagar, slut tings daga rne oräknade. Under tingen förekomme

vanligen ett eller flera extra sammanträden för ransakningar med häktade,

och urtima ting mellan de ordinarie vore ej sällsynta. Derför syntes nödigt,

att för Neder-Kalix tingslag lön på stat ansloges till en ordinarie

tingstolk. Denna lön kunde, om kompetent person skulle erhållas, icke

sättas lägre än till 100 kronor. För denne tingstolk syntes kännedom om

lappska språket ej erforderlig.

Slutligen hade häradsliöfdingen i Torneå domsaga anfört, att en hvar,

som vore förtrogen med förhållandena inom våra finskspråkiga bygder,

hvaraf Torneå domsaga helt och hållet bestode, nogsamt torde inse, att

tolkbefattningen vid rättsförhandlingarna inom denna domsaga vore ett

uppdrag, som på den person, åt hvilken det anförtroddes, stälde stora fordringar.

Obekant med finska språket, som ju i allmänhet domaren måste

antagas vara, blefve han vid rättsförhandlingarna i hög grad beroende af

qvalifikationerna hos den honom biträdande tolken, ej allenast beträffande

de rättsökande utan äfven i förhållande till häradsnämnderna, hvari endast

undantagsvis en eller annan talade svenska. Sålunda kunde, i saknad af

kontroll från domarens sida och utan tillfälle för denne att verksamt utöfva

processledningen, ett måls utredning och en parts på rättegången

grundade anspråk genom eu vårdslös eller mindre samvetsgrann tolkning,

okunnighet eller bristande uppmärksamhet från tolkens sida i hög grad

äfventyras. Man behöfde ju blott betänka, hurusom vid återgifvande af

ett på finska språket aflagdt vittnesmål den minsta nyansering af ordalagen

deri kunde åt vittnesmålet gifva en förändrad betydelse. Såväl in*

den allmänna rättssäkerhetens som ur domarens egen personliga synpunkt

måste det derför vara af synnerlig vigt att till tolk söka erhålla den derför

lämpligaste personen. För att på ett tillfredsställande sätt fylla befattningen

måste af tolken fordras stor samvetsgrannhet, snabb uppfattning,

förmåga ej mindre att i koncentrerad form återgifva den muntliga rättsförhandlingens

innehåll än äfven att från ettdera af de båda språken

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

korrekt och omedelbart öfversätta handlingar och skriftliga inlagor med mera.

Dessa egenskaper förutsatte, förutom en viss bildningsgrad och intellektuel

begåfning, framför allt eu genom ständig och trägen öfning förvärfvad

vana vid rättsförhandlingarna och deras korrekta återgifvande, kännedom

i den juridiska terminologien, lokal- och personalkännedom inom

domsagan med mera, något som endast kunde ernås genom att tolken en

längre tid åtföljde domaren på olika embetsförrättningar och inom olika

tingslag. Dessa omständigheter och den erfarenhet, häradshöfdingen under

sin vistelse i domsagan vunnit, hade föranledt honom att låta tolkbefattningen

så mycket som möjligt bestridas af en och samma person inom

hela domsagan och under eu längre tidsföljd; och säkerligen kunde endast

derigenom den till tolk använda personen vinna den för befattningen

nödiga erfarenhet och mångsidiga utbildning. Till följd af embetsgöromålens

stora mängd och domsagans betydliga omfattning hade i allmänhet

den domhafvanden åliggande arbetsbörda måst fördelas på två personer

samt på grund deraf, förutom den till tolk vanligen använda personen,

annan tillfällig tolk ofta inåst anlitas. Med de i förhållande till de under

senare tider stegrade lefnadskostnaderna och arbetsförtjensterna oproportionerligt

låga fasta arfvoden, som funnes å stat uppförda till tolkbefattning

inom de särskilda tingslagen, syntes det vara omöjligt att till ett

sådant uppdrag erhålla lämpliga och fullt qvalificerade personer inom de

särskilda tingslagen, synnerligast som mängden af förrättningar betydligt

ökats under senare åren. Med säkerhet syntes kunna påstås, att inom

lappmarkssocknarna några till tolkbefattningen lämpliga personer, som varit

villiga att mot den ersättning, som åt tillfälliga tolkar bestodes, biträda

med tingstolkning, icke varit att tillgå, då de enda personer, som kunnat

tänkas hafva varit till uppdraget kompetente, nemligen prester och skollärare,

till följd af sin tjenst icke kunnat påräknas vid alla de tillfällen,

då tolk behöfts. En tillfredsställande lösning af tolkfrågan syntes sålunda

erfordra, att en till tolk lämplig person anstäldes för hela domsagan med

ett fast årligt arfvode jemte reseersättning. I betraktande af såväl nödvändigheten

att till uppdraget erhålla en fullt qvalificerad person, villig

att helt egna sig åt uppdraget, som ock de stegrade lefnadskostnaderna,

syntes det fasta anslaget icke böra sättas lägre än 1,500 till 2,000 kronor

årligen, under förutsättning att tolken dessutom åtnjöte reseersättning

efter fjerde klassen i resereglemente!. Utom den sålunda anstälda ordinarie

tolken, syntes, med hänsyn till hvad förut anförts, vara nödvändigt

att vid behof få anlita extra ordinarie tolkar, hvilka då såsom ersättning

för sitt uppdrag lämpligen borde åtnjuta reseersättning enligt fjerde klassen

i resereglemente!. Det borde slutligen framhållas, att behofvet af tolk

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

inom Torneå domsaga föranleddes af de allmänna språkförhållandena å

orten och icke allenast deraf, att en enskild part tillfälligtvis saknade

kunskap i landets språk.

I sitt ofvanberörda utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vitsordat, att behof af tolk förefunnes inom Arvidsjaurs, Arjepluogs, Jockmocks,

Ofver-Kalix, Neder-Kalix och Gellivare tingslag äfvensom i samtliga

tingslag inom Torneå domsaga. Då förhållandena inom länets särskilda

domsagor vore väsentligen skiljaktiga, blefve såväl tingstolkarnes

arbete som den ersättning, för hvilken lämpliga tingstolkar kunde erhållas,

väsentligen olika. Den domsaga inom länet, der tingstolk mest anlitades,

vore Torneå domsaga, hvars invånare till allra största delen vore finsktalande.

Tingstolks biträde vore derför nödvändigt vid samtliga häradsrätter

inom domsagan äfvensom vid de allra flesta urtima ting och andra

förrättningar, som hölles af domare med biträde af nämnd, äfvensom vid

en hel del andra af domaren företagna förrättningar. Då behofvet af

tingstolk så ofta förekomme, syntes det vara till stor fördel för rättsskipningen,

om en tingstolk anstäldes för hela domsagan. Vid häradsrätterna

inom Kalix domsaga förekomme ej behofvet af tingstolk så ofta, utom vid

Gellivare lappmarks häradsrätt. Då tingstolken inom Torneå domsaga

kunde antagas blifva mycket upptagen, syntes en särskild tingstolk behöfva

anställas vid Neder-Kalix häradsrätt, och det syntes ej lämpligt, att en

tingstolk anstäldes för hela Kalix domsaga, då för tolkarne vid ÖfverKalix

och vid Neder-Kalix häradsrätter erfordrades kunskap endast i finska

språket men för tolken vid Gellivare häradsrätt jemväl i lappska. Icke

heller syntes skal förefinnas att för Arvidsjaurs och Arjepluogs tingslag

anställa gemensam tolk. Då afstånden inom länets domsagor vore högst

betydliga, och det icke vore visst, att kunnige tingstolkar kunde i närheten

af tingsställena erhållas, syntes det vara nödvändigt, att tingstolkarne

utöfver de arfvoden, de kunde erhålla, tillerkändes rätt till ersättning enligt

resereglementet för sina inställelser, då de påkallades. I öfrigt ville Kongl.

Maj:ts befallningshafvande såsom eget utlåtande åberopa hvad domhafvandena

i frågan anfört och lifligt tillstyrka bifall till deras samtliga framställningar.

Departementschefen har förklarat sig anse af hvad sålunda förekommit

framgå, att tolkbefattningarna i förenämnda domsagor icke kunde

med nuvarande anordningar på ett tillfredsställande sätt uppehållas. Då

emellertid det fortfarande behofvet af ständigt tolkbiträde i dessa domsagor

borde få anses ådagalagdt, syntes icke böra ifrågasättas någon annat,

än att ständiga tolkar borde vara der anstälda. Men då erfarenheten

visat, att de ständiga tolkbefattningarna på senare tid af brist på lämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets Utlåtande N:o S. 17

liga sökande till största del stått obesatta, ansåge departementschefen det

blifva nödvändigt, att godtgörelsen åt tolkarne höjdes. Att härvid införa

den ifrågasatta anordningen, att tolkarne skulle för hvarje särskild ordinarie

förrättning erhålla ersättning enligt resereglementet, syntes dock ej

vara att förorda. Utan rubbning i nu gällande föreskrifter om tolks rätt

till ersättning enligt resereglementet i vissa fall, borde alltså för närvarande

vidtagas allenast den åtgärd, att — med de för tingslagen i

Torneå domsaga anslagna arfvodens förenande till ett arfvode åt en för

hela domsagan gemensam tolk — de fasta arfvodena ökades och derjemte,

pa de af vederbörande domhafvande och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anförda skäl, arfvode anslås till en särskild tingstolk för Neder-Kalix

tingslag med skyldighet att tolka i finska språket. I fråga om de härför

erforderliga beloppen syntes skäl ej förefinnas att afvika från domhafvandenas

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande biträdda förslag, dervid af de

af domhafvanden i Torneå domsaga alternativt och under förutsättning

af ersättning enligt resereglementet föreslagna belopp det högre borde vid

bortfallande af nämnda förutsättning förordas.

Hvad af domhafvanden i sistnämnda domsaga hemstälts om rätt att

anlita extra ordinarie tolkar, hvilka skulle ega uppbära ersättning enligt

resereglementet, syntes åtminstone för närvarande icke föranleda vidare

åtgärd.

De förordade förändringarna skulle föranleda, att i staten för Svea

hofrätt med derunder lydande justitiestat arfvode till tingstolkar uppfördes

med följande belopp, nemligen:

för eu allmän tolk i Arvidsjaurs sockens tingslag 100 kronor, för en

allmän tolk i Arjepluogs lappmarks tingslag 75 kronor, för en allmän

tolk i Jockmocks lappmarks tingslag 75 kronor, för en allmän tolk i ÖfverKalix

tingslag 50 kronor, för en allmän tolk i Neder-Kalix tingslag med

skyldighet att tolka i finska språket 100 kronor, för en allmän tolk i

Gellivare lappmarks tingslag 600 kronor samt för en för samtliga tingslag

inom Torneå domsaga gemensam allmän tolk 2,000 kronor, hvilka

arfvoden borde utgå under enahanda vilkor, som för utbetalningen af de

fasta tolkarfvodena hittills varit gällande.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 115) har

herr G. Kronlund föreslagit, att Riksdagen antingen ville medgifva, att den

af Kongl. Maj:t föreslagna, inom samtliga tingslag i Torneå domsaga

gemensamma allmänna tolken måtte få jemte det af Kongl. Maj:t föreslagna

arfvodet 2,000 kronor uppbära ersättning för resor i och för tolkuppdraget

efter fjerde klassen i resereglementet eller ock, derest denna

Bill. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 3

Angående

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

hemställan icke vunne bifall, att Riksdagen måtte höja det föreslagna tolkarfvodet

till 3,400 kronor.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för dessa sina förslag

får utskottet hänvisa till sjelfva motionen, hvari dels finnes anfördt det

af motionären i egenskap af domhafvande i Torneå domsaga uti frågan

afgifna yttrande, som återfinnes uti statsrådsprotokollet, dels ock ytterligare

motivering är af motionären förebragt för det nu framstälda förslaget.

Den utredning i förevarande ämne, som i statsrådsprotokollet lemnats,

synes utskottet utvisa hehöfligheten af förhöjning i de nu till allmänna

tingst ölkar vid ifrågavarande häradsrätter anvisade anslag; och

har utskottet icke funnit skäl till erinran mot de af Kongl. Maj:t i sådant

afseende föreslagna belopp.

Hvad deremot det af motionären framstälda förslag angår, finner

utskottet visserligen, att förhållandena inom Torneå domsaga synas i särskild!

hög grad betinga, att goda tingstolkar der böra finnas att tillgå,

samt äfven att, till följd af domsagans stora utsträckning och föga utvecklade

kommunikationer, resorna blifva långa och för tolken förenade med

betydliga utgifter. Men då Kongl. Maj:t vid pröfning af anslagsbehofvet

för anställande af tolk inom denna domsaga ansett sig kunna stanna vid

ett fast arfvode af 2,000 kronor med bibehållande af de hittills gällande

bestämmelserna angående allmän tingstolks rätt till ersättning enligt resereglementet,

finner utskottet sig icke höra förorda medgifvanden i fråga

om ersättning till tolk inom denna domsaga utöfver hvad Kongl. Maj:t

nu ifrågasatt. Då det emellertid synes utskottet icke vara omöjligt, att

genom anställande af mer än eu tingstolk i denna domsaga, tingstolkens

resor må kunna till sin längd inskränkas, och alltså de utgifter, en tolk

får vidkännas på grund af tingsresor, kunna i någon mån nedbringas,

samt till följd häraf större lätthet uppstå att för den anvisade ersättningen

erhålla nödigt tolkbiträde, har utskottet, för att lemna möjligheten till

dylik anordning öppen, ansett föreskriften om en för samtliga tingslag

inom Torneå domsaga gemensam tolk böra utgå och arfvodet, beträffande

denna domsaga, afse en eller flera tolkar.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med afslag å herr Kronlunds

ofvanberörda motion, besluta, att i staten för Svea hofrätt

med derunder lydande justitiestat uppföres arfvode

till tingstolkar med följande belopp, nemligen:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

för en allmän tolk i Arvidsjaurs sockens tingslag

100 kronor; för en allmän tolk i Arjepluogs lappmarks

tingslag 75 kronor; för eu allmän tolk i Jockmocks

lappmarks tingslag 75 kronor; för en allmän tolk i

Öfver-Kalix tingslag 50 kronor; för en allmän tolk i

Neder-Kalix tingslag med skyldighet att tolka i finska

språket 100 kronor; för en allmän tolk i Gellivare lappmarks

tingslag 600 kronor samt för en eller flera allmänna

tolkar i tingslagen inom Torneå domsaga 2,000

kronor, hvilka arfvoden böra utgå under enahanda vilkor,

som för utbetalningen af de fasta tolkarfvodena

hittills varit gällande;

samt alltså öka de i förevarande stat för tingstolkar

nu anslagna arfvoden, tillhopa 1,100 kronor,

med 1,900 kronor, till 3,000 kronor.

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat.

7:o) Kongl. Maj:t har i punkten 7 under andra hufvudtiteln i stats-Angående förverkspropositionen

föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att ofvan”nadsbtdråg

omförmäida proposition med förslag till lag om domsagas kansli med mera t anledning af

blefve af Riksdagen bifallen, öka anslaget till Göta hofrätt med derunder“ktZliibiträ^

lydande justitiestat sålunda, att för hvarje domsaga, der förvaltningskost- dm i domnadsbidrag

för närvarande utginge, detsamma höjdes med 300 kronor, och ^d^Göta

att för domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag ej egde rum, sådant bidrag hofrätt.

upptoges med likaledes 300 kronor, och att alltså öka anslaget med samman- [7.]

lagdt 13,500 kronor.

• Ifrågavarande framställning har af utskottet blifvit öfverlemnad till

sammansatt stats- och lagutskott för utlåtandes afgifvande till Riksdagen;

hvilket utskottet härmed skolat

anmäla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande

justitiestat.

Angående för- 8:o) Kongl. Maj:t har i punkten 8 under denna hufvudtitel föreslagit

”nadtbidråg Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag

i anledning af om domsagas kansli med mera blefve af Riksdagen bifallen, öka förekandi?

varande anslag sålunda, att för hvarje domsaga uppfördes ett förvaltningsbiträden

i kostnadsbidrag af 300 kronor, eller med sammanlagdt 5,100 kronor.

domsagorna

under hof
rätten

öfver Jemväl nu ifrågavarande framställning har öfverlemnats till sammanSrlekinge*

sa^ stafs'' och lagutskott, som deröfver lärer komma att framdeles afgifva,

j-gj utlåtande; h vilket utskottet härmed får hos Riksdagen

anmäla.

Fångvården.

Angående ny 9:o) Kong!. Maj:t har i statsverkspropositionen uti punkten 9 under

^föi^vUea denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen dels att medgifva:

fångvårds- ej mindre att det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsbetjente.

trenden den 11 januari innevarande år angifna förslag till aflöningsstat

L9,J för de betjente vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utginge af det å

riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

finge tillämpas från och med år 1903; med förklarande tillika, att, i stället

för de genom kongl. kungörelserna den 2 juni 1882 och den 30 maj 1890

meddelade bestämmelser, skulle för aflönings åtnjutande å denna stat. gälla:

att den vaktbetjente vid läns- och kronocellfängelserna nu tillkommande

andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser skulle till statsverket

indragas;

att vaktkonstapel skulle vara skyldig underkasta sig den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet, som af fånggevaldigergöromålens möjligen skeende

öfverflyttning å vaktkonstaplarne kunde föranledas;

att tjensteinnehafvare skulle vara skyldig att mot ersättning för flyttningskostnaden

låta sig förflytta till tjenst inom samma grad vid annan

fångvårdsanstalt;

att tjenstgöringspenningarne finge vid tjenstledighet på grund af läkarebetyg

under loppet af ett och samma kalenderår åtnjutas af tjensteinne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

häfvare under högst femton dagar vid ledighet för svag helsas vårdande

och under högst två månader vid ledighet för sjukdom; dock med iakttagande,

att nämnda förmån icke finge åtnjutas för mer än sammanlagdt

två månader hvarje år och icke mer än en gång under fortlöpande

ledighet, samt att i tiden för sökt ledighet för helsans vårdande finge

göras den jemkning, som af förhållandena kunde påkallas och af den

sökandes helsotillstånd medgåfves;

att med nu stadgadt undantag tjenstgöringspenningarne finge uppbäras

endast för den tid, tjensteinnehafvaren verkligen tjenstgjort;

att tjensteinnehafvare under tjenstledighet såväl för sjukdom som

under högst femton dagar af kalenderåret för svag helsas vårdande egde

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet, kunde förpligtas

att under ledigheten afstå så mycket af lönen, som för tjenstens

uppehållande erfordrades;

att för tillträde till ålderstillägg tjenstetiden skulle beräknas frän

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning till tjensten

egt rum, med iakttagande att för löntagare, som blifvit transporterad,

denna beräkning skulle omfatta tjenstgöringen i likartad befattning vid

olika fångvårdsanstalter, samt för ordinarie gevaldiger, som transporterades

till vaktkonstapel, hans tjenstgöring som ordinarie gevaldiger, och att löntagare

finge tillgodoräkna sig den tid, som före den nya lönestatens utfärdande

förflutit från hans utnämning till tjensten;

att tjensteinnehafvare skulle vara förpligtad att vid uppnådd pensionsålder

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå, fångvårdsstyrelsen dock obetaget att låta med afskedet anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i

densamma qvarstå; samt

att tjensteinnehafvare, som inginge på den nya staten, skulle vara

underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde

varda stadgade; : ,

än äfven att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll finge

från och med år 1903 till en hvar af de nuvarande vaktmästarne vid

länsfängelserna i Linköping och Malmö samt kronohäktet å Långholmen,

så länge dessa eller andra likartade vaktmästarebefattningar af dem inneinnehades,

utbetalas fyllnadsersättning för mistad inkomst af fängelsearbetet

med 100 kronor för år;

samt att af samma anslag finge årligen från och med år 1902 till en

hvar af de å ordinarie stat uppförda, af bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll aflönade vaktbetjente, som vore gift eller efter uppförandet

å berörda stat ingått gifte, ehuru detsamma sedermera på grund

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

af dödsfall eller af annan anledning upplösts, och som icke på kronans

bekostnad åtnjöte förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af

sådan förmån kunde komma i åtnjutande, utgå hyresersättning och anslag

till inköp af femton kubikmeter barrved; dock med iakttagande, att hyresersättnings

högsta årliga belopp icke finge öfverstiga 250 kronor, att hyresersättningarna

i medeltal icke finge öfverstiga 200 kronor årligen till

hvarje vaktbetjent samt att hyresersättningarna och vedanslagen skulle

efter de å olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris å ved

bestämmas;

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll med 55,950 kronor.

Bifölles hvad sålunda hemstälts, komme bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll, som nu utgjorde 503,800 kronor, att ökas till 559,750

kronor och följaktligen fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgjorde

1,697,445 kronor, att upptagas till 1,753,395 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas i detta ämne följande.

I skrifvelse till Kong!. Maj:t den 28 september 1900 och särskilda

skrivelser den 27 september 1901 hade fångvårdsstyrelsen anfört hufvudsakligen

följande.

Före 1883 hade all aflöning till vaktbetjente vid rikets fångvårdsan

stalt er utgått af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Den

hade för vaktkonstaplarne vid centralanstalterna utgjorts af 550 kronor i

lön och 80 kronor i beklädnadsersättning, tillsammans 630 kronor, och

för konstaplarne vid länens fängelser af 500 kronor i lön och 60 kronor

i beklädnadsersättning, tillsammans 560 kronor, hvarjemte åt hvarje konstapel

hade beståtts ålderstillägg med 50 kronor efter fem och ytterligare

50 kronor efter tio års tjenstgöring. Vid tjenstledighet på grund af läkarebetyg

hade jemlikt kong!, cirkuläret den 9 november 1860 afdrag å lönen

icke egt rum under de första två månaderna, och derefter hade sådant

afdrag gjorts endast till belopp af högst en fjerdedel af lönen. Af 1882

års Riksdag hade aflöningen för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna

blifvit Överflyttad till bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll. Å den stat, som i sådant hänseende af Riksdagen antagits,

hade uppförts, bland annat, aflöning till 200 vaktkonstaplar vid centralanstalterna

och 150 vid länens fängelser. För de förre hade aflöningen,

med inräkning deri af den förra beklädnadsersättningen, som alltså indragits,

blifvit bestämd till 650 kronor och för de senare till 600 kronor,

af hvilka belopp 350 kronor skulle utgå som lön och återstoden, respektive

300 och 250 kronor, som tjenstgöringspenningar. Ålderstilläggen hade

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

behållits vid oförändrade belopp, men vid bestämmelsen om tiden för deras

åtnjutande hade i staten gjorts den förändring i ordalydelsen, att de skulle

utgå, icke efter fem och tio års tjenstgöring, utan efter fem och tio år.

Beträffande tjenstgöringspenningarne hade bland vilkoren för den nya aflöningens

åtnjutande stadgats, att de finge uppbäras endast för den tid,

tjensteinnehafvaren verkligen tjenstgjort. Nämnda förändring i uttrycket

angående ålderstilläggen hade föranledt den föreskrift i kongl. brefvet den

8 december 1882, att tiden för åtnjutande af ålderstillägg skulle för de

betjente, som derefter anstäldes i fångvårdens tjenst, räknas, icke från

anställningsåret, utan från början af kalenderåret näst efter det, under

hvilket de erhållit konstitutorial å tjensten och derigenom uppförts såsom

ordinarie med lön å bestämda anslaget. Härigenom och genom föreskriften

angående tjenstgöringspenningarne hade den nya lönestaten i vissa afseenden

inneburit en verklig försämring af vaktbetjeningens lönevilkor.

Men detta hade ansetts mer än uppvägas derigenom, att vaktbetjeningen

genom dess uppförande å ordinarie stat skulle vinna för egen del pensionsrätt

samt för hustru och barn delaktighet i civilstatens pensionsinrättning.

Verklig förbättring i vaktbetjeningens löneförmåner hade inträdt först

år 1890. Hvad särskild! anginge vaktkonstaplarne, hade aflöningen för

de å ordinarie stat uppförda då blifvit af Riksdagen faststäld till 400

kronor som lön och 300 kronor som tjenstgöringspenningar eller tillsammans

700 kronor för konstapel vid central fångvårdsanstalt och till 400

kronor som lön och 250 kronor som tjenstgöringspenningar eller tillsammans

650 kronor för konstapel vid läns- eller kronohäkte, hvarjemte de

begge ålderstilläggen höjts till 75 kronor hvartdera. Tillika hade Riksdagen

medgifvit, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

finge årligen till en hvar af de å ordinarie stat uppförde vaktbetjente,

som vore gift eller enkling med familj och icke på kronans bekostnad

åtnjöte förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af sådan förmån

kunde komma i åtnjutande, utgå hyresersättning och anslag till inköp

af 12 kubikmeter ved; dock med iakttagande, att hyresersättnings högsta

årliga belopp skulle utgöra 150 kronor och vedanslagets 35 kronor, att

hyresersättningarna i medeltal icke finge öfverstiga 125 kronor årligen

till hvarje vaktbetjent, samt att hyresersättningarna och vedanslagen borde

efter de å olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris å

ved bestämmas.

Enahanda löneförmåner som de, hvilka genom Riksdagens nämnda

beslut tillerkändes ordinarie vaktbetjente vid de fångvårdsanstalter, som

afsåges med den af Riksdagen antagna lönestaten, hade sedermera blifvit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

af Kong! Maj:t enligt kong], bref den 28 november 1890 medgifna jemväl

åt motsvarande ordinarie betjente vid de öfriga fångvårdsanstalterna.

Förutom nämnda löneförmåner hade, på grund af kongl. bref den 5

december 1855 och den 3 december 1861, en hvar vaktkonstapel, som

genom berömlig tjenstgöring gjorde sig deraf förtjent, årligen tilldelats

gratifikation till belopp af öfver hufvud omkring 75 kronor, hvarjemte

vaktkonstaplarne vid länens fängelser åtnjöte en mindre andel i förtjensten

å fångarnes arbeten. Beloppet af denna andel vore synnerligen vexlande

såväl vid de olika fängelserna som vid hvarje fängelse för sig. Det hade

för enskilda konstaplar utgjort från några få kronor ända inemot 100

kronor per år. Medelbeloppet för konstapel vore enligt styrelsens skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 omkring 25 kronor. Under sista

tiden hade medelsiffran dock i följd af någon ökning i allmänhet af arbetsinkomsten

i fängelserna stält sig något högre.

Summan af den inkomst, hvartill vaktkonstapel efter uppnådda två

ålderstillägg öfver hufvud kunde komma, utgjoi''de alltså, med frånräkning

af bostad och vedbrand eller anslag dertill men med inberäkning af gratifikation

till belopp af 75 kronor, vid central fångvårdsanstalt 925 och vid

läns- eller kronohäkte, efter beräkning af 25 kronor i arbetsinkomst, 900

kronor för år, motsvarande, efter afdrag af 50 kronor om året till skatter

och afgift till civilstatens pensionsinrättning, 2 kronor 40 öre och 2 kronor

33 öre för dag. Redan då styrelsen år 1890 skulle bestämma de belopp,

som borde i hyres- och vedanslag tillerkännas å ordinarie stat uppförde

vaktbetjente, Indika enligt Riksdagens beslut egde uppbära dylikt anslag,

hade det visat sig nödvändigt att, till efterrättelse af de rörande detta

anslag meddelade bestämmelser, sätta detsamma för hvarje konstapel icke

obetydligt lägre, än som motsvarade i orterna gällande pris å för vaktbetjente

lämpliga bostadslägenheter och å ved. Detta missförhållande hade

numera genom den ansenliga höjning i hyres- och vedpris, som efter

nämnda tid öfverallt inom landet inträda så tilltagit, att lämpliga konstapellägenheter

inom ej allt för långa afstånd från fängelserna år 1899 betingade

i medeltal en årlig hyresafgift af inemot 190 kronor, samt att

medelpriset för den åt vaktbetjente beräknade qvantitet af 12 kubikmeter

ved, räknadt för barrved, då utgjorde i det närmaste 56 kronor. Och

sedan 1899 hade bostads- och ved prisen ingalunda nedgått, utan snarare

i allmänhet ytterligare stigit. Summan af nämnda belopp, 246 kronor,

öfverstege med 86 kronor sammanlagda beloppen af den medgifna medelhyresersättningen,

125 kronor, och det nästan undantagslöst med 35 kronor

utgående vedanslaget. Då emellertid allmänt klagades, att berörda vedqvantitet

vore för knappt beräknad, och att derutöfver ytterligare er
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

fordrades flere kubikmeter, kunde det belopp, som konstapel måste sjelf

tillskjuta till bostadshyra och ved, uppskattas till öfver hufvud 100 kronor

lör år. Droges detta belopp jemte ofvan till 50 kronor beräknade skatter

och pensionsålder från förenämnda årsinkomster 925 och 900 kronor,

återstode af den förra inkomsten 775 och af den senare 750 kronor för

år, motsvarande för dag respektive 2 kronor 12 öre och 2 kronor 5 öre,

som skulle räcka till för uniforms- och andra kläder samt föda med flere

utgifter åt konstapeln och familjen, hvilken vid den ålder, konstapeln efter

uppnåendet af nämnda inkomstsumma hunnit, vanligen ökats med flere

medlemmar, af hvilka dock i de flesta fall ännu ingen kunde på något

sätt bidraga till familjens hjelp.

Dessa siffror vore beräknade i genomsnitt för de konstaplar, som

uppbure hyres- och vedanslag. För enskilda bland dem stälde sig förhållandet

betydligt sämre. I en och annan af landsortsstäderna uppginge

den årliga hyreskostnaden till 250 kronor, i Göteborg till 275 kronor och

i Stockholm, der dock, efter det Riksdagen anvisat ett extra anslag till

uppförande af en vaktkonstapelsbyggnad vid länsfängelset, samtliga vaktkonstaplarne

i en snar framtid antagligen skulle få kostnadsfria bostäder

i kronans hus, ända till 325 kronor.

Då konstapel uppbure i hyresanslag högst 150 kronor, kunde han

alltid, Stockholm frånsedt, nödgas till hyresafgiftens betäckande af annan

tillgång tillskjuta 100 å 125 kronor, hvartill komme det belopp, hvarmed årsutgiften

för ved öfverstege derför anslagna 35 kronor.

Ännu känbarare, då den inträffade, vore den nedsättning i aflöningen,

som vaktkonstapel, enligt hvad ofvan nämnts, måste vidkännas, då han

nödgades för sjukdom taga tjenstledighet. I dylika fall afknappades aflöningen

till den grad, att för konstapel, som efter långvarig tjenst uppnått

ofvan angifna högsta inkomstsumma, deraf för de dagliga utgifterna,

som kunde ökas med extra kostnader i följd af sjukdomen, endast återstode

1 krona 58 öre å 1 krona 64 öre för dagen. Drabbade då dertill

en dylik olycka eu vaktkonstapel, som äfven fått vidkännas dryga utgifter

för bostad och vedbrand, reducerades hans inkomst så, att nära nog nöd

inträdde.

Beträffande för öfrigt bostads- och vedanslagens otillräcklighet samt

vaktbetjentes skyldighet att vid sjukdomsfall afstå tjenstgöringspenningarne,

tilläte sig styrelsen fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å de särskildt djupgående

följder, som härledde sig ur det närvarande förhållandet i berörda

begge afseenden.

Styrelsen hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 24 januari 1899 angående

uppförande af en vaktbetjentsbyggnad vid länsfängelset i Stockholm

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 3 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

visat, hurusom konstaplarne derstädes för att skaffa sig något bidrag till

sina stora utgifter till bostadshyror och vedbrand nödgades i sitt hem

mottaga främmande personer såsom »inneboende». Det vore otvifvelaktigt,

att vid sådant förhållande konstaplarne och deras familjer skulle i väsentlig

mån gå förlustige det helsosamma inflytande, som ett väl ordnadt hemlif

vore egnadt att utöfva. Eu annan följd af hyresanslagets otillräcklighet

vore, att konstaplarne derigenom frestades att hyra sig bostäder, hvarhelst

sådana kunde billigast erhållas. På detta sätt förlorades den med hyresersättningens

införande jemväl för fångvården afsedda fördelen, att dessa

betjente skulle kunna skaffa sig bostäder inom sådana afstånd från fängelserna,

att deras tjenstgöring icke blefve deraf lidande. Och konstaplarne

sjelfve gingo genom de långa utstånden till sina hem till stor del förlustige

den välbehöfliga hvila från tjenstcn, som fristundernas tillbringande

i hemmen borde bereda. Slutligen vore med hänsyn till den afgörande

betydelse, som prisfrågan måste ega vid valet af bostad, den fara för

handen, att dertill komme att hyras en lägenhet, som vore för trång för

familjens behof, osund och kanske dertill belägen bland en i följd af

ekonomiskt betryck eller af andra anledningar sjunken omgifning, från

hvars inflytande det vore af vigt att hålla konstaplarne fria.

Till följd af storleken af det afdrag, som skulle göras i aflöningen vid

tjenstledighet för sjukdom, uppstode det förhållande, att konstapel, hellre

än att genom tjenstledighet ådraga sig ökade ekonomiska bekymmer, vanligen

vid begynnande ohelsa ansträngde sig till det yttersta för att hålla

sig qvar i tjensten. Det vore tydligt, att härigenom mången, som, i fall

han i rätt tid kommit i åtnjutande af den behöfliga ledigheten, borde

blifvit fullt återstäld, nu i stället, i synnerhet vid upprepade dylika fall,

måste genom öfveransträngning och helsans gradvisa försämring i förtid

utslitas. Hvad i detta afseende sagts i fråga om vaktkonstaplarne gälde

i lika grad äfven för öfriga till fångvårdens vaktbetjente räknade befattningshafvande,

nemligen fanjunkare och underofficerare vid de centrala

fångvårdsanstalterna samt vaktmästare och förste vaktkonstaplar vid de

nuvarande läns- och kronocellfängelserna. Af uppgifter, som styrelsen angående

vaktbetjentes helsotillstånd infordrat från läkarne vid de särskilda

fångvårdsanstalterna, framginge, att af de vid de centrala fångvårdsanstalterna

anstälde SO ordinarie underofficerare 9 stycken, eller 30 procent, af

de vid läns- och kronofängelserna anstälde 32 ordinarie vaktmästare eller

förste vaktkonstaplar 14 stycken, eller ungefär 44 procent, samt af de vid

samtliga fångvårdsanstalterna anstälde 350 ordinarie vaktkonstaplarne 156

stycken, eller ungefär 44 procent, lede af nervösa åkommor eller annan

sjuklighet eller svaghet, som kunde anses föranledd eller påverkad af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

tjenstgöringens ofvanberörda beskaffenhet. Nu påpekade slag af missförhållande

hade för betjente vid statens jernvägar, hvilkas lönevilkor jemväl

i öfrigt syntes vara i allmänhet något förmånligare än fångvårdsbetjeningens,

i afsevärd mån förebyggts dels derigenom, att af deras arfvoden endast en

femtedel betraktades som tjenstgöringspenningar, och dels genom det stadgande

i reglementet för tjensteman och betjente vid statens jernvägar den

15 oktober 1897, att under loppet af ett och samma år fullt arfvode finge

utgå för dylik betjent vid ledighet för enskilda angelägenheter intill 15

dagar och vid ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande under

högst 45 dagar. Dervid vore dock den inskränkning gjord, att, då ledighet

åtnjötes såväl för enskilda angelägenheter som för sjukdom eller svag

helsas vårdande, sammanlagda antalet dagar, för hvilka betjent egde uppbära

dylikt arfvode, icke finge öfverstiga 45. Jemväl för betjente vid postverket,

hvilkas lön jemte dem tillkommande maximitraktamente motsvarade

en sammanlagd årsinkomst af 1,230 och med tillägg af intjent ålderstillägg

1,330 kronor, vore medgifvet, att, der i följd af ansträngande tjenstgöring

eller andra särskilda orsaker någon hvilotid ansåges böra dem tilldelas,

sådan betjent finge med bibehållande jemväl af traktamentet undfå ledighet

intill 15 dagar af kalenderåret.

Med afseende slutligen å den år 1*882 meddelade föreskriften om

tjenstetidens beräknande för ålderstillägg först från och med början af året

näst efter det, då konstapel konstituerades, hade, till följd af den efter

nämnda tid nödvändiggjorda ökning af kon stapelsstyrkan vid länens fängelser

till 179 man, det missförhållande inträdt, att vid dylikt fängelse

såsom extra anstäld vaktkonstapel icke kunde befordras till ordinarie förr

än i allmänhet efter sex och understundom sju å åtta år. Då tillträdet

till hvardera ålderstillägget härigenom fördröjdes med motsvarande tid,

gjorde detta, efter beräkning af 75 kronor för hvarje dylikt tillägg, en

afsaknad i inkomst för konstapel af tillsammans 900 kronor. Härtill

komme, att konstapel under nämnda väntetid icke kunde komma i åtnjutande

af hyres- och vedanslag.

Af den sålunda lemnade utredningen angående vaktkonstaplarnes

aflöningsförmåner ansåge styrelsen obestridligen framgå, att dessa vore

efter nuvarande lefnadsförhållanden allt för knappt tillmätta och i vissa

fall afgjordt otillräckliga. För personer af den samhällsklass, hvarur

konstapelskåren rekryterades, hade emellertid, i samma mån som lefnadskostnaderna

på alla områden betydligt ökats, tillfällen till riklig förtjenst

i stigande grad öppnat sig. Fn vanlig duglig arbetare i städerna kunde

nu bereda sig en inkomst, betydligt öfverstigande en vaktkonstapels alla

förmåner.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Det hade derför också, särskildt under senare tid, visat sig förenadt

med allt större svårighet att finna lämpliga personer, som vore villiga att

inträda i och fortfarande egna sig åt bevakningstjensten vid fångvården.

Såsom ett bland många exempel härpå kunde meddelas, hurusom vid inspektion

under år 1901 af ett bland rikets mera betydande länsfängelser,

derifrån anmälan till styrelsen upprepade gånger ingått om omöjligheten

af att till vaktbetjente kunna för nuvarande aflöning anskaffa kompetenta

personer, befunnits, att der såsom extra vaktkonstapel tjenstgjorde en 16- årig yngling, hvilken af länsstyrelsen i tjensten antagits redan mer än ett

år förut, således som 15-årigt barn.

För att fångvården skulle kunna ej mindre fortfarande till vaktbejente

förvärfva och i sin tjenst behålla dugliga och för sin grannlaga uppgift

passande personer än äfven våga förvänta, att dess betjente skulle kunna

med normala krafter och bevaradt intresse sköta sina åligganden under

hela den tid, staten af sina tjenare fordrade det, tilläte sig styrelsen förnya

sin förut gjorda framställning om förbättrande af fångvårdsbetjentes förmåner;

och ville i sådant hänseende styrelsen uttala sig för, att dels vaktbetjentes

egentliga aflöning i någon man höjdes, dels anslagen åt dem till

bostadshyror och ved sattes i närmare motsvarighet till de utgifter, vaktbetjente

för dessa ändamål verkligen finge vidkännas, dels ock att rättighet

å nyo lemnades dem att vid tjenstledighet på grund af läkarebetyg

under viss kortare tid uppbära full lön.

Såsom förut nämnts, inginge i löneförmånerna för vaktbetjente vid

länens fängelser viss andel i inkomsten af fångarnes arbeten. Rörande

detta förhållande borde erinras, att enligt grunderna i kongl. blefven den

26 augusti 1856 och den 14 november 1873 staten icke toge någon

befattning med fångarbetet vid nämnda fängelser, utan att detta öfverlemnats

åt fängelseföreståndarne, indika hölle derför nödiga verktyg och

inventarier samt drefve arbetet på sitt ansvar eller förlag med biträde af

bevakningspersonalen. Härför samt för bestyr med arbetets redovisning,

deri dock jemväl vaktmästaren och förste vaktkonstapeln deltoge, åtnjöte

fängelseföreståndaren eu tredjedel af årsinkomsten intill 2,000 kronor och

en sjettedel af inkomsten deröfver å straff- och tvångsarbetsfångars arbeten

samt en tredjedel af inkomsten å det arbete, som af fängelse- och

ransakningsfångar uträttades. Bevakningspersonalen uppbure en sjettedel

af inkomsten intill 2,000 kronor och en tolftedel af inkomsten deröfver å

straff- och tvångsarbetsfångarn es arbeten enligt den fördelning, som Kongl.

Maj:ts befallningshafvande eller tillsyningsmämnen funne skäligt fastställa,

med iakttagande deraf, att vid fängelse med mer än en vaktbetjent ingen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

af bevakningspersonalen finge tilläggas större belopp, än som motsvarade

hälften af vakt b etj eningens andel.

Berörda andelar vore synnerligen vexlande såväl vid de olika fängelserna

som vid hvarje fängelse för sig allt efter tillgången till arbete samt

tilloppet af fångar och deras arbetsduglighet och skicklighet i yrken, som

lämpade sig att i fängelserna bedrifvas. Af inverkan i detta afseende

vore ock, att, sedan i följd af ändringarna i straffen för vissa brott genom

lagen den 20 juni 1890 samt till följd af utsträckningen i tiden för enrumsstraffet

genom lagen den 29 juli 1892 antalet fångar med långa

strafftider betydligt ökats i länens fängelser, styrelsen, med öfvergifvande

af den gamla grunden för fångarnes fördelning å de olika fängelserna

allenast med hänsyn till länet eller orten, hvari brottet begåtts, i allt

större utsträckning förordnat om fångarnes försändande efter kön och

strafftidens längd till vissa, för olika fångkategorier anvisade fängelser.

Det vore påtagligt, att denna mera systematiska fångfördelning, hvilken

med den nyaste tidens utvecklade kommunikations väsen kunde utan svårighet

än vidare fullföljas, måste synnerligen underlätta fångbehandlingen

och vara till gagn för fångvården. Men ofvan påpekade oegentlighet af

ojernnt fallande arbetsinkomster ökades härigenom än ytterligare, enär,

till förfång i detta afseende för tjensteinnehafvare vid flertalet af länens

fängelser, de fångar, som dömts till de längsta strafftiderna och hvilkas

arbete följaktligen kunde med jemförelsevis största vinst tillgodogöras,

droges derifrån till ett fåtal andra fängelser.

Konstaplarnes arbetsinkomst vexlade, såsom redan vore nämndt, från

några få kronor till inemot 100 kronor per år för konstapel. Mellan de

olika vaktmästarnes och förste konstaplarnes ifrågavarande sportler förekomme

skiljaktigheter på flera hundratal kronor. Och hvad fängelseföreståndarne

anginge, visade sig berörda oegentlighet än mera i ögonen

fallande. Förutom nu påpekade missförhållanden hade det nuvarande

systemet för arbetenas bedrifvande vid länens fängelser, hvilket till sin

natur vore sådant, att det ofta stälde den enskilda fördelen i strid mot

statsintresset, just derigenom visat sig medföra äfven andra djupt gående

och för eu rätt fångvård hinderliga oegentligheter, som det vore angeläget

få för framtiden aflägsnade.

För att, hvad anginge bevakningspersonalen, bana väg för en förändring

af nämnda system, hade styrelsen redan år 1889 gjort framställning

om sådant vilkor för åtnjutande af de då föreslagna nya lönerna

för bevakningspersonalen, att vaktbetjente vid länens fängelser skulle vara

pligtige att underkasta sig den reglering eller indragning af dem för närvarande

tillkommande andel i arbetsinkomsten vid dessa fängelser, hvilken

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

framdeles kunde varda beslutad. Sådan föreskrift både ock, efter de föreslagna

lönernas beviljande, blifvit af Kongl. Maj:t utfärdad i kungörelse

den 30 maj 1890.

Då, såsom visats, en reglering af vaktbetjentes aflöningsförmåner nu

vore af största behof påkallad, ville styrelsen, på det regleringen af vaktbetjentes

löneförmåner måtte nu på en gång kunna fullt genomföras och icke,

i hvad anginge afskrifningen af vaktbetjentes på arbetsinkomsten beroende

sportler, ställas på framtiden, uttala sig derför, att, oberoende af den utgång,

som i öfrigt kunde komma af styrelsen framstäldt förslag om ändring

i bestämmelserna rörande arbetets bedrifvande och arbetsinkomstens disponerande

vid länens fängelser till del, i allt fall den andel i arbetsinkomsten,

som enligt nu gällande grunder tillfölle vaktbetjeningen vid länens fängelser,

måtte till statsverket indragas och särskild hänsyn dertill tagas vid den

nya regleringen.

För att åt konstaplarne vid dessa fängelser bereda ersättning för

nämnda inkomst och derjemte någon verklig löneförhöjning, ansåge styrelsen

aflöningen till dem böra höjas från dess nuvarande belopp, utgörande

i lön och tjenstgöringspenningar 650 kronor, till 800 kronor för år.

Vaktkonstaplarne vid de centrala fångvårdsanstalterna, hvilka, enär arbetet

derstädes helt och hållet öfvertagits af staten, icke heller åtnjöte någon

del i inkomsten derå, uppbure, såsom förut nämnts, i lön och tjenstgöringspenningar

tillsammans 700 kronor för år. Någon verklig skilnad i arten

af tjenstgöring för dessa begge konstapelsgrupper funnes icke, och lika

maktpåliggande arbete kräfdes af den ena som den andra. Det kunde

derför ock så mycket mindre vara skäl att för dem behålla olikhet i aflöningen,

som deras sammanslagning till en löneklass skulle medföra den

fördel, att derigenom hindret bortfölle för förflyttning, i mån af sig företeende

omständigheter och behof, af konstaplar från den ena till den

andra af berörda fängelsegrupper. Styrelsen föresloge derför, att aflöningen

jemväl för vaktkonstaplarne vid de centrala fångvårdsanstalterna sattes

till ofvannämnda belopp, 800 kronor för år.

Den nya aflöningen borde lämpligen för samtliga konstaplar fördelas

med 450 kronor som lön och 350 kronor som tjenstgöringspenningar.

Alderstilläggen skulle behållas oförändrade med 75 kronor hvartdera

eller tillsammans 150 ki*onor. Härigenom skulle pensionen, som nu för

konstapel utgjorde högst 550 kronor, kunna komma att uppgå till 600

kronor.

En följd af den nu föreslagna höjningen i vaktkonstaplarnes aflöning

vore, att aflöningen måste i proportion höjas jemväl för öfriga vaktbetjente

vid fångvården.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

Nu ifrågavarande vaktbetjente åtnjöte för närvarande enligt den af

Riksdagen antagna lönestat följande aflöning:

Tjenst-

Älderstiliägg

Lön

göringa-

Summa

pennin-

Efter

Efter

gar

5 år

10 år

Fanjunkare ......................................................

600

400

1,000

100

100

Underofficerare................................................

500

300

800

100

100

Vaktmästare......................................................

500

300

800

100

100

Förste vaktkonstapel ....................................

500

300

800

75

75

hvarjemte de med undantag af en eller annan, som uppbure hyresersättning,

hade fria bostäder och vedbrand, äfvensom en hvar af dem, om han

gjorde sig deraf förtjent, tilldelades gratifikation till belopp af omkring

100 kronor och deröfver för år.

Dessutom åtnjöte, som nämnts, vaktmästarne och förste vaktkonstaplarne

vid länens fängelser andel i arbetsinkomsten. Denna hade för dem uppgått

till följande belopp under åren 1891—1899:

Vid länsfängelset och kronohäktet

1891

kr.

1892

kr.

1893

kr.

1894

kr.

1895

kr.

1896

kr.

1897

kr.

1898

kr.

1899

kr.

å Långholmen...........................

339

340

357

396

334

307

401

457

474

i Stockholm..............................

249

271

242

278

358

319

272

228

226

i Upsala ....................................

172

125

75

125

no

115

100

200

190

i Nyköping ..............................

38

36

37

32

26

31

42

28

48

i Eskilstuna..............................

no

80

89

71

144

180

203

196

113

i Linköping..............................

83

115

112

175

267

362

368

490

550

i Norrköping ...........................

120

85

101

119

137

128

139

163

153

i Jönköping.............................

162

167

159

147

53

97

87

117

153

i Vexiö....................................

184

239

168

84

107

108

70

63

120

i Kalmar..................................

62

73

74

151

193

213

220

234

212

i V estervik .............................

32

51

24

41

39

65

78

36

34

i Visby.....................................

60

35

40

26

45

120

105

75

78

i Karlskrona .........................

171

55

91

157

160

129

144

128

in

i Karlshamn.............................

48

28

25

32

27

32

32

12

18

i Kristianstad...........................

30

25

30

23

51

71

127

198

202

i Malmö .................................

206

297

276

276

351

365

434

424

376

i Ystad.......................................

102

66

39

68

64

59

103

72

81

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets Utlåtande N;o 3.

Vid iänsfängelset och kronohäktet

1891

kr.

1892

kr.

1893

kr.

1894

kr.

1895

kr.

1896

kr.

.1897

kr.

1898

kr.

1899

kr.

i Halmstad..........................

197

80

40

11

16

13

49

31

18

i Värk er g .............................

40

121

24

8

4

26

35

59

26

i Uddevalla ............................

24

25

21

11

17

30

16

27

27

i Venersborg ........................

i Mariestad, der enligt den

af Kongl. Maj:ts befallnings- hafvande faststälda fördel- ning vaktmästaren tillde- lats i proportion till den

öfriga bevakningen mindre

andel i arbetsinkomsten än

i allmänhet vid andra fän-

91

133

98

95

176

223

204

198

222

gehör ....................................

45

56

47

40

49

61

73

78

74

i Karlstad.....................

145

165

143

160

139

145

121

163

160

i Örebro ..............................

151

151

102

163

177

203

192

234

275

i Vesterås ..............................

55

70

85

90

190

234

250

289

294

i Falun...................................

173

195

159

185

219

215

218

199

237

i Godo. ......................................

267

238

234

280

300

277

256

271

222

i Hudiksvall..........................

16

41

65

36

47

79

93

180

168

i Hernösand............................

no

75

120

134

164

170

168

157

140

i Sundsvall ...........

160

145

158

119

132

125

142

108

138

i Umeå...................................

i Östersund, der förhållandet

i förevarande afseende varit

detsamma, som ofvan an- märkts för fängelset i Marie-

31

55

39

19

27

50

38

35

52

stad, .....................................

42

27

46

27

49

92

52

66

.52

i Luleå..................................

7

10

12

24

22

17

150

150

174

i Haparanda.............................

7

17

14

5

8

5

34

42

27

Enligt ofvan afgifna förslag skulle aflöningen med begge ålderstilläggen

för fängelsekonstapel uppgå till 950 kronor. För att ej konstapel,

som nått denna lön, vid befordran skulle blifva lidande, måste

följaktligen näst högre aflöningsklass börja med 950 kronor. Styrelsen

föresloge i anledning häraf, att aflöningen utom ålderstillägg måtte höjas

för underofficerare och för förste vaktkonstaplar vid de mindre betydande

af fängelserna i länen till 950 kronor. Vid de öfriga cellfängelserna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

nemligen länsfängelserna i Stockholm, Upsala, Linköping, Jönköping, Yexiö,

Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Venersborg, Mariestad, Karlstad,

Örebro, Vesterås, Falun, Gefle, ILernösand och Luleå samt de nuvarande

kronohäktena å Långholmen och i Sundsvall, af hvilka fängelser

de i Hernösand, Sundsvall och Luleå för närvarande i stället för vaktmästare

hade förste konstaplar, skulle i staten upptagas aflöning till vaktmästare

till belopp, som med afseende å deras nuvarande rätt till arbetsinkomst

borde sättas till 1,100 kronor för hvar. Då emellertid härigenom

vaktmästarne vid länsfängelserna i Linköping och Malmö samt de begge

vaktmästarne vid kronohäktet å Långholmen skulle tillskyndas nedsättning

i sina under senare tider åtnjutna inkomster med mera än 100 kronor

hvar, ansåge styrelsen rättvist, att de nuvarande innehafvarne af dessa

befattningar medgåfves att under sin tjenstetid som vaktmästare årligen

uppbära ersättning af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för

mistad inkomst med åtminstone 100 kronor hvar.

Berörda aflöningar, 950 kronor och 1,100 kronor, borde uppdelas

med 550 kronor som lön och med återstoden, således 400 kronor af den

förra och 550 kronor af den senare aflöningen, som tjenstgöringspenningar.

Härvid tilläte sig styrelsen emellertid påpeka, att, då vaktmästare

och förste vaktkonstaplar för närvarande äfven vid tjenstledighet

för sjukdom åtnjöte större eller mindre del af dessa befattningshafvandes

andel i arbetsinkomsten, en eller annan af dem skulle, om sådant ej på

annat sätt förekommes, vid dylik ledighet blifva lidande genom det

stora belopp, hvarmed tjenstgöringspenningarne enligt styrelsens förslag

skulle ingå i aflöningen. Men detta skulle rättas genom styrelsens nedannämnda

förslag om medgifvande intill viss tid vid sjukdomsfall af full

aflöning utan afkortning åt samtliga de olika klasserna af vaktbetjente.

Ålderstilläggen skulle behållas vid sina nuvarande belopp, nemligen för

förste vaktkonstapel 75 kronor för hvartdera tillägget, eller tillsammans

150 kronor, samt för underofficerare och vaktmästare 100 kronor för

hvartdera ålderstillägget, eller tillhopa 200 kronor. Härigenom skulle

pensionen kunna komma att uppgå till 700 kronor mot för närvarande

650 kronor för förste konstapel och till 750 mot för närvarande 700

kronor för underofficerare och vaktmästare.

Livad slutligen anginge fanjunkarne, syntes, vid det förhållande, att

aflöningen med ålderstillägg för underofficerarne, bland hvilka vanligen

de derför lämplige valdes vid tillsättande af fanjunkare, skulle komma

att uppgå till 1,150 kronor, aflöningen till fanjunkare böra sättas till

1,200 kronor, så fördelade, att 650 kronor utgjorde lön och 550 kronor

tjenstgöringspenningar, hvartill skulle komma ålderstillägg till nuvarande

Bill. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

belopp eller 100 kronor för hvardera ålderstillägget, tillsammans 200

kronor. Pensionen skulle i sådant fall kunna uppgå till 850 kronor mot

för närvarande 800 kronor.

A den af Riksdagen antagna lönestat för de betjente vid fångvårdsanstalterna,

hvilkas aflöning utginge af det bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll, vore för närvarande uppförda 5 fanjunkarelöner, 30

underofficerslöner, 17 vaktmästarelöner, 16 förste vaktkonstapelslöner, 200

vaktkonstapelslöner för de centrala fångvårdsanstalterna och 150 dylika

löner för länens fängelser. Af förste vaktkonstapelslönerna skulle 13 qvarstå

och 3 förvandlas till vaktmästarelöner.

Under bibehållande, med sistnämnda undantag, af berörda antal

aflöningar å nämnda stat, skulle bifall till styrelsens förslag föranleda

ökning i denna stat med följande belopp, nemligen:

för 5 fanjunkare med 200 kr. för hvar................... 1,000 kr.

» 30 underofficerare » 150 » » » 4,500 »

» 20 vaktmästare » 300 » » » 6,000 »

» 13 förste vaktkonstaplar » 150 » » » 1,950 »

» 200 vaktkonstaplar vid centrala fångvårdsanstalterna med

100 kr. för hvar ................................................ 20,000 »

» 150 vaktkonstaplar vid länens fängelser med 150 kr. för

hvar........................................................................................... 22,500 »

summa kronor 55,950.

Men då den vaktbetjente vid länens fängelser nu tillkom
-

mande andel i arbetsinkomsten vid dessa fängelser skulle till

statsverket indragas såsom inkomst å förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, skulle efter beräkning af denna andel

till dess totalbelopp i jemnt tal för år 1899 ........................... kr. 14,350: —

statens verkliga utgiftsökning för aflöningar till de af bestämda

anslaget aflönade vaktbetjente kunna uppskattas till ............ kr. 41,600: —

Hvad härefter anginge de belopp, hvartill hyresanslagen borde ökas,

ville styrelsen, då härvid efter medels anvisande till en vaktbetjentbyggnad

vid länsfängelset i Stockholm de höga hyresprisen i hufvudstaden icke

behöfde tagas i betraktande, uttala sig derför, att maximigränsen för

hyresanslagen sattes till det för lämpliga vaktbetjentlägenheter i några

landsortsstäder uppgifna högsta hyresbeloppet 250 kronor. Då föreskrift

om ett högsta medelbelopp för de utgående hyresersättningarna medförde

den olägenhet, att, till undvikande af detta belopps öfverskridande, jemkning

tid efter annan måste göras i redan beviljade hyresanslag, ansåge

styrelsen dylik föreskrift icke vidare böra meddelas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

Beträffande vedanslaget tilläte sig styrelsen, med hänsyn till hvad

ofvan derom anförts, föreslå, att det måtte utgå för en qvantitet af 15

kubikmeter barrved och efter beräkning af i orterna gällande pris för

dylik ved. Såväl hyres- som vedanslagen borde, till undvikande af årligen

erforderlig pröfning af beloppen, bestämmas hvarje gång för en tid af

fem år. Derjemte ville styrelsen med hänsyn till det motbjudande för gift

barnlös vaktbetjent att i händelse af hustruns död behöfva, med afyttring

af sitt bo, flytta in i gemensamt rum för ogifta dylika betjente, tillstyrka,

att hyres- och vedanslag måtte fortfarande få utgå i de enstaka fall, då

barnlös vaktbetjent blir enkling.

Hvad slutligen anginge det föreslagna medgifvandet åt vaktbetjente

att vid ledighet på grund af läkarebetyg få till någon viss tid uppbära

full aflöning, ansåge styrelsen lämpligt, att, med utsträckning af denna

förmån jemväl till ledighet för svag helsas vårdande, tjenstgöringspenningarne

Ange under loppet af samma kalenderår af vaktbetjent

behållas vid sådan ledighet intill högst 15 dagar och vid ledighet

för sjukdom under högst 2 månader, med iakttagande dock, att nämnda

förmån icke finge under året åtnjutas för sammanlagdt längre tid än 2

månader och icke mer än en gång under fortlöpande ledighet. Derjemte

borde, till undvikande af de rubbningar i bevakningstjenstgöringen, som

kunde uppstå, om flere vaktbetjente vid samma fängelse samtidigt sökte

ledighet för helsans vårdande, vara till styrelsen öfverlemnadt att i afseende

å tiden för sådan ledighet göra den jemkning, som af förhållandena

vid fångvårdsanstalterna påkallades och *af den sökandes helsotillstånd

kunde medgifvas.

Genom bifall till styrelsens förslag skulle hyresanslaget till

de å ordinarie stat uppförda vaktbetjente komma att ökas med

omkring .......................................................................... kr. 10,265: —

och vedanslagen med omkring..................................................... » 5,635: —

Beträffande utgiftsökningen vid tjenstledighet för vaktbetjente,

hade styrelsen för ett år, 1898, beräknat, att, under förutsättning

att full lön skulle utgått vid de tjenstledigheter för sjukdom,

som då åtnjutits af vaktbetjente, detta år skulle hafva uppkommit

en ökning i utgift af 1,733 kronor 21 öre. Då emellertid

bifall till förslaget i denna del säkerligen skulle föranleda,

att konstaplarne vid inträffande sjukdom mera allmänt begagnade

sig af rätten till tjenstledighet, borde sistnämnda siffra

Transport kr. 15,900: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Transport kr. 15,900: —

betydligt höjas. Styrelsen ansåge sig dock dervid böra påpeka,

att, om ock rättigheten till full lön intill 2 månader för vaktbetjent

på grund af läkarebetyg skulle för de särskilda fallen

medföra utgiftsökning, ett sådant medgifvande dock säkerligen

skulle i det stora hela innebära besparing, derigenom att dels

konstaplarnes helsa komme att mindre slitas, så att de mera

allmänt kunde tjena ut sin tid i fångvården utan att på äldre

dagar för ofta ganska lång tid behöfva ersättas med vikarier,

dels ock framstälda kraf på semesterledighet och pensionsålderns

nedsättande för vaktbetjentskåren genom berörda medgifvande

kunde anses hafva förlorat sitt berättigande. Styrelsen ansåge

sig emellertid böra för ändamålet beräkna en utgiftsökning af kr. 4,000: —

Summa kronor 19,900: —

Förut hade beräknats ökning i följd af den föreslagna höjningen

i den egentliga aflöningen med ....................................... kr. 41,600: —

Hela utgiftsökningen till de å bestämda anslaget uppförda

vaktbetjente skulle alltså kunna uppskattas till........................ kr. 61,500: —

Härvid tilläte sig emellertid styrelsen fästa uppmärksamheten derå,

att, i händelse de nu framlagda förslagen skulle vinna framgång, deraf

rättvisligen skulle följa, att motsvarande förbättring i löneförmånerna

äfven borde beredas de få vid centralfängelserna för qvinnor och några

andra fångvårdsanstalter anstälda ordinarie manliga vaktbetjente, hviska

åtnjöte aflöning af det till Kongl. Maj:ts disposition stående förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, samt att någon mindre löneökning

jemväl borde tillerkännas de ordinarie qvinliga vaktbetjente. Likaledes

borde de anslag af ved in natura, som enligt af Kong!. Maj:t faststälda

stater å sistnämnda anslag utginge till de å ordinarie stat uppförde

vaktbetjente, hvilka åtnjöte fria bostäder, höjas till öfverensstämmelse med

de kontanta vedanslagen till sådana, som hyrde sig bostäder. I sakens

natur läge ock, att de af förslagsanslaget aflönade extra vaktbetjente, som

utöfver de ordinarie erfordrades vid fångvårdsanstalterna, likasom de nu

för sin tjenstgöring uppbure arfvoden, motsvarande de ordinaries lön och

tjenstgöringspenningar, skulle för framtiden åtnjuta aflöning till de förhöjda

belopp, hvartill lönen och tjenstgöringspenningarne vid de ordinarie

tjensterna blefve satta. Detta vore så mycket mera nödvändigt, som,

enligt hvad ofvan visats, fångvården derförutan icke kunde påräkna att

för rekrytering af sin bevakningskår finna dugliga och lämpliga personer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

37 .

Enligt i styrelseris kameralbyrå gjord beräkning skulle den sålunda behöfliga

utgiftsökningen till omförmälda af förslagsanslaget aflönade ordinarie

och extra vaktbetjente kunna uppskattas till omkring 17,500 kronor

för år.

Styrelsens på ofvan anförda skäl redan under år 1900 framlagda

förslag till förbättring af vaktbetjentes aflöningsförmåner, hvilket förslag

grundade sig icke på de för tillfället så betydligt stegrade lefnadsomkostnaderna

för alla samhällsklasser, utan på en under alla förhållanden

numera inträdd nödvändighet af förbättring i aflöningsvilkoren för

vaktbetjente, hade hittills icke föranledt annan åtgärd, än att Riksdagen

år 1901 medgifvit dyrtidstillägg för samma år åt statens tjenare enligt

vissa af Riksdagen föreskrifna grunder. Men då enligt dessa grunder

dyrtidstillägget inom den inkomstgräns, för hvilken det medgifvits, icke

utginge med mera än 10 procent af aflöningen och icke tillfölle tjensteinnehafvare,

i hvilkas aflöning inginge bostadsförmån in natura, hade

följden, hvad vaktbetjentspersonalen anginge, blifvit, dels att den stora

delen deraf, som fått sig fria bostäder upplåtna, icke alls kommit i åtnjutande

af dylikt tillägg, dels ock att de andre, hvilka för närvarande

åtnjöte hyresersättning och vedanslag med belopp, som med i medeltal

omkring 100 kronor understege utgiften för dessa behof, erhållit som dyrtidstillägg

högst inemot 100 kronor, således ungefärligen blott hvad som

motsvarade bristen i de nuvarande hyres- och vedanslagen, men deröfver

ingenting till täckande af det öfriga behofvet.

Häraf framginge, att det nu beviljade dyrtidstillägget icke kunde för

den öfvergående tid, för hvilken det vore afsedt eller kunde utsträckas,

ens tillnärmelsevis fylla det af styrelsen för fortgående framtid påvisade

behof.

I anledning af hvad sålunda anförts, hade styrelsen framlagt följande

fullständiga förslag till ny aflöningsstat för de betjente vid fångvårdsanstalterna,

hvilkas aflöning utginge af det å riksstaten uppförda bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tjenst-

Älder8tillägg

Lön.

göringspen-

Summa.

ningar.

efter 5 år.

efter 10 år.

1

fanjunkare..................

650

550

1,200

100

100

4

d:o .................

2,600

2,200

4,800

100

100

1

vaktmästare ..............

550

550

1,100

100

100

19

d:o ...............

10,450

10,450

20,900

100

100

1

underofficer ...............

550

400

950

100

100

29

d:o ...............

15,950

11,600

27,550

100

100

1

förste vaktkonstapel

550

400

950

75

75

12

d:o

6,600

4,800

11,400

75

75

1

vaktkonstapel............

450

350

800

75

75

349

d:o ...........

157,050

122,150

279,200

75

75

1

fånggevaldiger..........

500

—

500

—

—

57

d:o ...........

28,500

—

28,500

—

—

Summa kronor

—

—

377,850

—

—

Sedan departementschefen sålunda redogjort för fångvårdsstyrelsens

utredning och förslag, har han för egen del förklarat, att han ansåge

sig böra biträda hvad fångvårdsstyrelsen hemstält, utom hvad anginge

framställningen om upphäfvande af föreskriften om ett högsta medelbelopp

för de utgående hyresersättningarna, hvilken föreskrift lämpligen syntes

böra bibehållas med den jemkning, att medelbeloppet, då maximum å

hyresersättriingen höjdes till 250 kronor, bestämdes till 200 kronor; och

ansåge han äfven, att de nya bestämmelserna i fråga om hyresersättning

och vedanslag borde, på sätt fångvårdsstyrelsen ock föreslagit, med hänsyn

till nödvändigheten att snarast möjligt komma de sämst lottade bland

vaktbetjente till hjelp i deras betryckta ställning, vinna tillämpning för

tiden redan från början af år 1902.

Fångvårdsstyrelsen hade vidare'' hemstält, att fånggevaldigersgöromålen

måtte öfverfiyttas å fängelsekonstaplarne, och i anledning deraf föreslagit,

att vaktkonstapel skulle vara skyldig underkasta sig den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet, som af en sådan öfverflyttning kunde föranledas.

Frågan om berörda öfverflyttning hade ännu ej kommit i skick att slutligen

kunna för Jvongl. Maj:t framläggas; men för att hålla möjligheten

öppen af frågans lösning i öfverensstämmelse med fångvårdsstyrelsens förslag,

borde det af styrelsen ifrågasatta stadgande intagas såsom vilkor för

åtnjutande af lön å den nya staten. Såsom ännu ett dylikt vilkor borde,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

39

i öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 31 mars 1900, uppställas

skyldighet att vara underkastad blifvande förändrade bestämmelser i fråga

om pension.

Sedan departementschefen härefter hemstält om aflåtande till Riksdagen

af framställning utaf det innehåll, Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande

förslag utvisar, har han vidare meddelat, att hvad fångvårdsstyrelsen i

öfrigt den 27 sistlidne september anfört i fråga om reglering eller förbättring

af aflöningsvilkoren för eu del tjensteman vid fångvårdsanstalterna,

i sammanhang med indragning till statsverket af tjenstemännens andel i

arbetsinkomsten vid vissa fängelser, syntes, med afseende å den af styrelsen

sedermera i skrifvelse den 11 december 1901 väckta fråga om förändradt

system beträffande fångfördelningen och å den anbefalda utredningen

om lönereglering för statens embets- och tjensteman i allmänhet,

för närvarande icke höra föranleda någon åtgärd.

Ehuru vid bifall till ofvan gjorda hemställan förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll komme att få vidkännas ökade utgifter, ansåge

departementschefen det dock icke finnes tillräckligt skäl att nu föreslå

någon höjning af detta anslag. Då nemligen i följd af indragning till

statsverket af hela arbetsinkomsten vid fängelserna väsentligen större inkomster

skulle tillfalla detta anslag, syntes man fastmera böra afvakta den

tid, då frågan om sådan indragning komme till slutligt afgörande.

Beträffande anslaget till fångvårdsstyrelsen, förslagsanslaget till åiderstillägg

för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embetsoch

tjensteman samt reservationsanslaget till vård och underhåll af länsoch

kronohäkten funnes icke anledning att nu ifrågasätta någon förändring.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till utskottet hän -Angående en

visad motion (n:o 129) har herr J. Johansson i Noraskog föreslagit, för-™?"1 Andra

utom i afseende å af Kongl. Maj:t under åttonde bufvudtiteln föreslagenuäe/w motion.

lönereglering för de ecklesiastika konsistoriernas tjensteman, derom utskottet

kommer att i annat sammanhang sig utlåta, jemväl, att, med anledning

af öfriga af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagna ändringar i

vissa lönestater, statsutskottet måtte, der så lämpligen ske kunde, formulera

förslag till de ifrågasatta aflöningsförmånernas, särskildt ålderstilläggens,

fördelning efter de aflöningsgrunder, hvilka angifvits i statskommissarien

Chr. L. Tenows särskilda mening i statskontorets protokoll för den 22

oktober 1901, så att Riksdagen måtte blifva i tillfälle att derom fatta

beslut; samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, att vid

uppgörandet af förslag till nya löneregleringar eller till partiella ändringar

i lönestater det system af, bland annat, en lägre begynnelselön, men många

och oftare återkommande ålderstillägg, måtte i större eller mindre utsträckning

tillämpas, för hvilket i motionen blifvit redogjordt.

Enligt hvad den af motionären framlagda motivering och det åberopade,

vid motionen fogade protokollet i statskontoret utvisa, skulle

grundtanken i det nya förslaget vara, att under alla förhållanden ett

sådant aflöningssystem borde föredragas, »som med en lägre begynnelselön,

genom många, ofta återkommande ålderstillägg småningom stegrat aflöningen

utöfver den gräns, som i allmänhet hittills inom de särskilda

tjenstekategorierna utstakats för det högsta lönebelopp, en tjensteman

inom kategorien kan ernå».

I fråga om hvad i motionen för öfrigt anföres tillåter sig utskottet

att hänvisa till sj elfva motionen.

Kongl. Maj:ts föreliggande färslag till reglering af lönerna för vissa

fångvårdsbetjente finner sig utskottet böra i hufvudsak biträda. Hvad

särskildt beträffar förslaget om att vaktbetjeningen vid länens fängelser

icke vidare skola åtnjuta andel af inkomsten af fångarnes arbete, har utskottet

så mycket hellre velat biträda Kongl. Majds förslag i denna del,

som utskottet, i öfverensstämmelse med den af statsutskottet vid nästlidna

års riksdag uttalade åsigt, anser att ingen del af inkomsten utaf fångarnes

arbeten vid länsfängelserna och kronohäktena bör tillfalla fångvårdspersonalen.

I afseende å bestämmandet af beloppen af de nu föreslagna aflöningarna

samt deras fördelning i lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg

har utskottet haft att taga under öfvervägande jemväl det i

ofvanberörda motion framstälda förslag, hvilket är angifvet skola innefatta

ett alldeles nytt aflöningssystem för statens tjensteman i allmänhet samt

alltså har en mycket vidsträckt innebörd och i sin tillämpning skulle

medföra vidt gående konseqvenser. Förslaget bör derför bedömas från

en mera allmän synpunkt. Det har då, vid öfvervägande, så vidt detta

nu varit möjligt, af de på frågan inverkande omständigheter, synts utskottet

vara ganska antagligt, att ett sådant aflöningssystem, som motionären

förordat, skulle, åtminstone i det stora flertalet fall, icke lända till

verklig båtnad vare sig för statsverket eller för tjenstemännen sjelfva.

Sålunda till exempel torde det, till följd af bestämmelsen om en lägre

begynnelselön än den nuvarande, icke vara tillämpligt på vissa slag af tjenster.

I synnerhet lärer detta få anses vara fallet med afseende å de tjenster,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

41

för Indika lönerna redan nu äro bestämda till så låga belopp, att de icke

torde kunna under de första tjensteåren sättas än lägre, derest de skola

befinnas tillräckliga för lefnadsbehofvet. Ej heller synes det föreslagna

systemet vara lämpligt vid de ordinarie tjenster, hvilka af tjensteman

pläga uppnås först vid en så pass framskriden ålder, att de få antagas i

allmänhet hafva flera år förut bildat familj och alltså vid tjenstens erhållande

redan få vidkännas betydliga utgifter för familjens underhåll.

Den i motionen uttalade förhoppningen, att genom ett dylikt aflöningssystem

tjenstemännens behof af biförtjenster skulle minskas och de nu

hörda klagomålen öfver låga löner tystna, kan utskottet icke dela, utan

håller före, att snarare motsatsen skulle komma att ega rum, åtminstone

hvad de yngre ordinarie tjenstemännen beträffar.

Utskottet bär dock ej härmed velat förneka, att det föreslagna nya

aflöningssystemet möjligen i vissa fall kan vara tillämpligt; men då Kongl.

Maj:t icke lärer underlåta att taga jemväl detta system under öfvervägande,

innan förslag till reglering af andra stater för Riksdagen framläggas, anser

utskottet sig icke kunna biträda motionärens förslag om skrifvelse i ämnet

till Kongl. Maj:t.

Hvad nu ifrågavarande af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat för

vissa fångvårdsbetjente angår, finner sig utskottet, med hänsyn till hvad

i statsrådsprotokollet anförts till stöd för de förhöjningar och förändringar,

samma stat innehåller, hvilka utskottet finner vara lämpligt afpassade med

hänsyn till nuvarande tidsförhållanden, böra tillstyrka bifall till Kongl.

Maj:ts förevarande förslag. Då alltså utskottet icke anser sig böra ifrågasätta

nedsättning i de föreslagna begynnelseaflöningarna och någon förändring

i ålderstilläggens belopp eller tiderna för deras intjenande icke synes

kunna lämpligen vidtagas, afstyrker utskottet tillämpning på förevarande

stat af det i ofvanberörda motion föreslagna aflöningssystem.

I fråga om de för aflöningens åtnjutande föreslagna bestämmelser har

utskottet funnit sig böra göra följande erinringar.

Kongl. Maj: t har föreslagit, att tjenstgöringspenningarne skulle få vid

tjenstledighet på grund af läkarebet\*g under loppet af ett och samma

kalenderår åtnjutas af tjenstinnehafvare under högst femton dagar vid

ledighet för svag lielsas vårdande och under högst två månader vid ledighet

för sjukdom; dock med iakttagande, att nämnda förmån icke finge

åtnjutas för mer än sammanlagdt två månader hvarje år och icke mer

än en gång under fortlöpande ledighet. Berörda tider af två månader

hafva synts utskottet alltför långt tillmätta och har utskottet ansett dem

böra nedsättas till 45 dagar i likhet med hvad som. enligt reglementet

den 15 oktober 1897 gäller för betjente vid statens jern vägar, då de åt
Bih.

till Riksd. Prål. 1902. 4 Samt. 1 Afd. S HäjX 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

njuta ledighet vare sig enbart för sjukdom eller för svag helsas vårdande

eller ock såväl af nämnda orsaker som för enskilda angelägenheter. Deremot

har det synts vara mindre lämpligt och lätt ledande till oegentligheter

att föreskrifva, att dylik förmån icke får åtnjutas mer än en gång

under fortlöpande ledighet. Denna nu föreslagna bestämmelse har icke

någon motsvarighet i ofvanberörda reglemente för j er n v ägsp ers o nal eu, och

har utskottet ansett sig böra ur sitt förslag utesluta nämnda inskränkning

i rätten till tjenstgöringspenningars åtnjutande.

I öfrigt har utskottet fäst sin uppmärksamhet vid, att vissa andra

bestämmelser än de nu föreslagna äro, angående åtnjutande af aflöning

under ledighet på grund af sjukdom, ifrågasatta i de framlagda förslagen

till aflöningsstater för post- och telegrafstaten; men då det synes vara

önskligt, att likartade föreskrifter i förevarande afseende må varda, i den

män så lämpligen ske kan, i de olika lönestaterna intagna, har utskottet

ansett, att möjlighet härtill bör beredas och att således i aflöningsvilkoren

för fångvårdsstaten bör intagas föreskrift om att tjensteinnehafvare, som

ingår på den nya staten, skall vara underkastad de förändrade bestämmelser,

som kunna varda stadgade i fråga om åtnjutande af lön och tjenstgöringspenningar

under ledighet på grund af sjukdom.

I afseende å rätt till ålderstillägg har utskottet funnit önskligt, att

bestämmelse intages, att tjenstinnehafvare skall under mer än fyra femtedelar

af den tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till tillägget, hafva

med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

tjenst inom fångvården.

Utskottet har vidare ansett, att den pensionsålder, vid hvilken tjenstinnehafvare

skall vara skyldig att från tjensten afgå, bör för fullständighetens

skull i bestämmelserna uttryckligen angifvas, och har utskottet

derför i förslaget inryckt de stadganden i afseende å pensionsålder, som

för närvarande gälla enligt beslut vid 1882 års riksdag och kongl. brefvet

den 12 juni samma år.

Slutligen har utskottet ansett det föreslagna medgifvandet för de nuvarande

vaktmästarne vid länsfängelserna i Linköping och Malmö samt

kronohäktet å Långholmen att åtnjuta fyllnadsersättning med 100 kronor

årligen af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll böra gälla endast

så länge de qvarstå i sina nu innehafda befattningar och alltså icke gälla

äfven för den händelse, de skulle förflyttas till annan likartad tjenst, till

följd hvaraf utskottet uteslutit sistnämnda bestämmelse.

Hvad Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt vidkommer, har utskottet icke

funnit något att emot detsamma erinra.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

43

a) att med anledning af Kong! Maj:ts förevarande

framställning och med afslag å herr Johanssons ofvanherörda

motion, i hvad den afser nu ifrågavarande stat,

Riksdagen må,

dels medgifva,

ej mindre att från och med år 1903 må tillämpas

följande aflöningsstat för de betjente vid fångvårdsanstalterna,

hvilkas aflöning utgår af det å riksstaten

uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

nemligen:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

Ålders

efter

5 år.

tillägg

efter

10 år.

1

fanjunkare ...........''

650

550

1,200

100

100

4

eko ............

2,600

2,200

4,800

100

100

1

vaktmästare............

550

550

1,100

100

100

19

eko ............

10,450

10,450

20,900

100

100

1

underofficer............

550

400

950

100

100

29

eko ............

15,950

11,600

27,550

100

100

1 förste vaktkonstapel

550

400

950

75

75

12

eko

6,600

4,800

11,400

75

75

1 vaktkonstapel.........

450

350

800

75

75

349

(ko .........

157,050

122,150

279,200

75

75

1

fånggevaldiger ......

500

—

500

-—

—

57

d:o ......

28,500

—

28,500

—

—

Summa kronor

—

—

377,850

—

—

med förklarande tillika, att, i stället för de genom kong!

kungörelserna den 2 juni 1882 och den 30 maj 1890

meddelade bestämmelser, skall för aflönings åtnjutande

å denna stat gälla:

att den vaktbetjente vid läns- och kronocellfängelserna

nu tillkommande andel af arbetsinkomsten vid

dessa fängelser skall till statsverket indragas;

att vaktkonstapel skall vara skyldig underkasta sig

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, som af fång
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

gevaldigergöromålens möjligen skeende öfverflyttning å

vaktkonstaplarne kan föranledas;

att tjensteinnehafvare skall vara skyldig att mot

ersättning för flyttningskostnaden låta sig förflytta till

tjenst inom samma grad vid annan fångvårdsanstalt;

att tjenstgöringspenningarne må vid tjenstledighet

på grund af läkarebetyg under loppet af ett och samma

kalenderår åtnjutas af tjensteinnehafvare under högst

femton dagar vid ledighet för svag helsas vårdande och

under högst fyrtiofem dagar vid ledighet för sjukdom;

dock med i akttagande, att nämnda förmån icke får åtnjutas

för mer än sammanlagdt fyrtiofem dagar hvarje

år, samt att i tiden för sökt ledighet för helsans vårdande

må göras den jemkning, som af förhållandena kan påkallas

och af den sökandes helsotillstånd medgifves;

att med nu stadgadt undantag tjenstgöringspenningarne

få uppbäras endast för den tid, tjensteinnehafvaren

verkligen tjenstgjort;

att tjensteinnehafvare under tjenstledighet såväl för

sjukdom som under högst femton dagar af kalenderåret

för svag helsas vårdande eger uppbära hela lönen, men

att den, som eljest undfår ledighet, kan förpligtas att

under ledigheten afstå så mycket af lönen, som för

tjenstens uppehållande erfordras;

att i afseende på tillträde till ålderstillägg skall

iakttagas, att tjenstetiden skall beräknas från början af

kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning till

tjensten egt rum; att tjenstinnehafvare skall under mer

än fyra femtedelar af den tjenstetid, som erfordras för

att vinna rätt till tillägget, hafva med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan

tjenst inom fångvården; att för löntagare, som blifvit

transporterad, denna beräkning skall omfatta tjenstgöringen

i likartad befattning vid olika fångvårdsanstalter,

och för ordinarie gevaldiger, som transporterats till vaktkonstapel,

hans tjenstgöring som ordinarie gevaldiger,

samt att löntagare må tillgodoräkna sig den tid, som

före den nya lönestatens utfärdande förflutit från hans

utnämning till tjensten;

att tjensteinnehafvare skall vid uppnådda 65 lefnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

och 85 tjenstår, derest löntagaren minst 20 år innehaft

ordinarie tjenst på fångvårdens stat, vara förpligtad

att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, fångvårdsstyrelsen

dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att tjensteinnehafvare, som ingår på den nya staten,

skall vara underkastad de förändrade bestämmelser, som

kunna varda stadgade så väl i fråga om pension som i

fråga om vilkoren för åtnjutande vid tjenstledighet af

lön och tjenstgöringspenningar;

än äfven att af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll må från och med år 1903 till en hvar

af de nuvarande vaktmästarne vid länsfängelserna i

Linköping och Malmö samt kronohäktet å Långholmen,

så länge dessa vaktmästarebefattningar af dem innehafvas,

utbetalas fyllnadsersättning för mistad inkomst

af fängelsearbetet med 100 kronor för år;

samt att af samma anslag må årligen från och

med år 1902 till en hvar af de å ordinarie stat uppförda,

af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

aflönade vaktbetjente, som är gift eller efter uppförandet

å berörda stat ingått gifte, ehuru detsamma

sedermera på grund af dödsfall eller af annan anledning

upplösts, och som icke på kronans bekostnad åtnjuter

förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han

af sådan förmån kan komma i åtnjutande, utgå hyresersättning

och anslag till inköp af femton kubikmeter

barrved; dock med iakttagande, att hyresersättnings

högsta årliga belopp icke får öfverstiga 250 kronor, att

hyresersättningarna i medeltal icke få öfverstiga 200

kronor årligen till hvarje vaktbetjent samt att hyresersättningarna

och vedansiagen skola efter de å de olika

orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris å

ved bestämmas;

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda anslaget

till fångars vård och underhåll med 55,950 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

b) att hvad uti ofvan berörda motion föreslagits i

fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t i der uppgifvet

syfte icke må af Riksdagen bifallas.

Bifalles hvad utskottet sålunda under moment a) i denna punkt hemstält,

kommer bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu

utgör .......................................................................................... kronor 503,800: —

att ökas till .............................................................................. » 559,750: —

och följaktligen fångvårdsanslaget i sin helhet, som

nu utgör ........................................................................... » 1,697,445 :—

att upptagas till ..................................................................... » 1,753,395: —

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Ang. rätt till 10:o) Kongl. Maj:t har i punkten 10 under denna hufvudtitel föreanåjnciettae

slagit Riksdagen att, under förutsättning att särskildt afl åtel) proposition

anslag, med förslag till lag om tolks anlitande vid domstol blefve af Riksdagen

[10.] bifallen, medgifva, att af förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen

och parter finge utgå den kostnad, som kunde enligt sagda lag drabba

statsverket.

Denna framställning har af utskottet öfverlemnats till sammansatt

stats- och lagutskott; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Angående en ll:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till utskottet

^Kammaren hänvisad motion (n:o 28) har herr J. Bengtsson i Bjernalt, med hvilken

täckt mo^on. åt skil liga af kammarens ledamöter instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa

utredning om och i hvad mån det kunde finnas skäligt, att staten

bidroge till rese- och traktamentsersättning åt tjenstförrättande nämndemän,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning

kunde gifva anledning.

Angående de skäl, som föranledt denna framställning, har i motionen

anförts följande:

Uti en vid förlidet års riksdag väckt motion, n:o 68, hade motionären

hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att ledamot i häradsrätt,

i likhet med skiftesgodeman och ledamot af egodelningsrätt, för sin

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

47

ordinarie tjenstgöring tillerkändes dagtraktamente med 4 kronor 50 öre

för hvarje förrättningsdag, som han personligen deltoge i rättens förhandlingar,

jemte reseersättning enligt femte klassen af gällande resereglemente

till och ifrån förrättningsstället samt att för detta ändamål under andra

hufvudtiteln ansloges ett förslagsanslag af 350,000 kronor.

Denna motion hade varit förutom af motionären undertecknad af ej

mindre än fjorton ledamöter af Andra Kammaren, hvilka alla förklarat

sig instämma i motionens syfte.

Statsutskottet, som haft motionen till behandling, hade emellertid afstyrkt

bifall till densamma efter att hafva hänvisat till hvad 1898 års

statsutskott yttrat angående en liknande motion.

Vid ärendets behandling i Andra Kammaren hade till förmån för

motionen uppträdt flera talare, deribland två ordinarie ledamöter af statsutskottet,

livilka reserverat sig mot utskottets hemställan.

1 rättvisans och billighetens intresse hade dessa talare ansett sig böra

yrka bifall till motionen, men då densamma gent emot statsutskottets afstyrkande

syntes hafva föga utsigt att gå igenom i oförändradt skick, både

en af reservanterna, herr Ivar Månsson, föreslagit, att Riksdagen täcktes i

skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om

och i hvad mån det kunde finnas skäligt, att staten bidroge till rese- och

traktamentsersättning åt tjenstförrättande nämndemän, och för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Vid anstäld votering hade detta förslag erhållit 93 röster, under det

att 90 röster tillfallit utskottets hemställan, som sålunda segrade med allenast

3 rösters öfvervigt.

Med anledning häraf och då en skrifvelse till Kongl. Maj:t i föreliggande

fråga borde kunna lemna en värdefull ledning och tjena till uppslag

för "kommande arbeten i denna fråga, ville motionären, under åberopande

af den motivering, som anförts till stöd för hans omförmälda

motion vid 1901 års riksdag, nu framställa ofvan angifna förslag.

Sedan statsutskottet nästlidet år afgaf yttrande angående berörda,

af motionären då gjorda framställning, har icke något förekommit, som

kunnat gifva utskottet anledning att frångå sin då i detta ämne uttalade

uppfattning; och då utskottet alltså icke anser den ifrågasatta förändringen

önskvärd, kan utskottet ej heller finna lämpligt, att framställning i ämnet

aflåtes till Kongl. Maj:t.

På grund häraf och med hänsyn till hvad utskottet vid riksdagarne

1898 och 1901 i frågan yttrat, anser utskottet sig böra afstyrka motionärens

nu förevarande förslag och hemställer derför,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att herr Bengtssons nu ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

(kriga ordinarie anslag.

Angående 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att det å andra hufvudUt''n^åmiag

bibeln uppförda förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

fil! *ör jemnancle. A hufvudtitelns slutsumma måtte ökas med 45 kronor

från 64,262 kronor till 64,307 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke föreslagit

någon förändring.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit omförmälda,

må i riksstaten för år l!J03 upptagas till oförändrade

belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved in. m. må få till beloppet jemkas i den mån, som

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas

erforderligt.

Angående 13:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till utskottet

en‘n\°-a hänvisad motion (n:o 44) har herr A. W. Styrlander föreslagit, det ville

Kammaren Riksdagen i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes utarbeta och för

viieM motion.Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om rätt för fjerdingsmän att

af statsmedel uppbära ersättning för digifning af tjenstestämningar i brottmål

eller åtminstone för det biträde, som de vid dylika delgifningar måste

anlita.

Motionären har till stöd för denna framställning anfört följande.

Bland de missförhållanden, som syntes tarfva snar rättelse, vore onekligen

det förhållandet, att fjerdingsmännen, som oftast vore klent aflönade,

nödgades af egna medel bekosta en hel mängd resor inom sina distrikt,

hvilka rätteligen borde ersättas af staten eller andra personer. Så vore

framför allt förhållandet med resor för delgifning af stämningar i brottmål,

hvilka i stora distrikt vållade fjerdingsmännen stora besvär och kostnader

samt dessutom extra utgifter till biträden. Ty äfven om fjerdingsmännen

kunde anses vara skyldige att för sin oftast knappt tillmätta lön

sjelfva delgifva stämningar, måste det dock enligt motionärens förmenande

anses i hög grad orättvist, att de skulle bekosta de biträden, som de oftast

behöfde anlita för att få dylika stämningar delgifna. Kostnader för brottmålsstämningars

delgifvande borde ju i sista hand betalas af de sakfälde,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

men då dessa dels ofta saknade medel och dels ofta slutdömdes först efter

lång tids förlopp, syntes det motionären vara statens pligt att i första

hand utgifva ersättning för dylika stämningar, som utfärdades af statens

organ, med skyldighet dock för den sakfälde att till staten återbära förskjutet-

belopp. Helt säkert funnes det flera områden, der staten borde

medgifva fjerdingsmännen ersättning för åt staten utfördt arbete, men han

bulle före, att det nu berörda vore det, der rättelse i främsta hand borde ske.

Enligt lagen angående fjerdingsmansbestyrets utgörande den 29

september 1899 tillkommer det vederbörande kommun att tillse, att inom

kommunen a-nstäld fjerdingsman varder försedd med skälig aflöning. Enligt

den samma dag utfärdade instruktionen för fjerdingsman skall dem åligga,

bland annat, att efter förmans uppdrag delgifva stämningar i brottmål

m. m., egande fjerdingsman, då ersättning för sådana handräckningar enligt

författningarna bestås, densamma åtnjuta. Då den åt fjerdingsmännen

anslagna lön lärer få anses vara afsedd att utgöra ersättning för de uppdrag,

för hvilka fjerdingsmännen ej från annat håll uppbär betalning, synes det

böra blifva kommunens och fjerdingsmannens sak att öfverenskomma om

ett sådant aflöningsbelopp, att fjerdingsmännen må anse sig deraf ersatt

för sitt arbete, och anser sig utskottet derför icke böra tillstyrka, att en

skrifvelse i det af motionären angifna syfte till Kongl. Maj:t aflåtes.

Utskottet hemställer på grund häraf,

att herr Styrlanders ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Extra anslag''.

Angående

14:o Kongl. Maj:t har i punkten 12 under denna hufvudtitel för ^-lagberedning.

slagit Riksdagen att på extra stat för år 1903 bevilja 50,000 kronor till ^9 ]

bestridande af kostnaderna för en lagberedning.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen lemnat

följande redogörelse för lagbyråns verksamhet under det senaste året.

»Lagbyrån var under förra hälften af januari månad 1901 sysselsatt med

att i förslaget till lag om inteckning i fartyg och dermed sammanhän
Bili.

till llilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 3 Haft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

gande lagförslag företaga de jemkningar, som föranleddes af högsta domstolens

vid granskning af förslagen framstälda anmärkningar. Derefter

blef ett under föregående år utarbetadt förslag till lag om sameganderätt

å nyo öfversedt och i vissa delar omarbetadt, hvarjemte motiv till samma

lagförslag uppsattes. Från omkring midten af mars månad till vårsessionens

slut var lagbyrån upptagen med upprättande af förslag till

lagstiftning å den internationella arfsrättens område, hvilket arbete vid

sessionens slut så fortskridit, att förberedande utkast till lag i ämnet

blifvit uppgjordt. Detta arbete upptogs å nyo efter semestern och blef

under september månad afslutadt. Under tiden hade dock en af lagbyråns

ledamöter från den 15 maj varit upptagen med utarbetande dels

af förslag till förordning om registrering af svenska fartyg äfvensom till

andra administrativa författningar, som af lagstiftningen om fartygshypotek

föranleddes, dels af förslag till ny arbetsordning för rikets hofrätt

er jemte étt flertal andra författningar, hvilka föranleddes af den under

året antagna lagstiftningen angående fullföljd af talan. Under oktober

månad, då lagbyrån bestod allenast af två ledamöter, utarbetades dels

förslag till bestämmelser om häktningstids afräknande från ådömdt straff,

dels förslag till ändrade stadgan den om afsöndrad lägenhets ansvarighet

för intecknad gäld. Sedan med början af november månad eu tredje

ledamot inträdt i lagbyrån, påbörjades utarbetande af förslag till lagstiftning

i internationel äktenskapsrätt, och detta arbete fortsattes till

midten af december månad. Derefter har en ledamot varit sysselsatt med

vidtagande af jemkningar dels i förslag till lag om ändrad lydelse af 17

och 31 kapitlen rättegångsbalken, dels i förslag till lag om tolks anlitande

vid domstol, hvilka jemkningar föranledts af högsta domstolens vid granskning

af nämnda lagförslag framstälda anmärkningar. Lagbyråns öfriga

ledamöter hafva under samma tid dels uppgjort förslag till ändring i bestämmelserna

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, dels

ock varit sysselsatta med utarbetande af förslag till ändring i vissa §§ i

skiftesstadgan.»

Härefter har departementschefen anfört följande.

Lagbyrån, som ansåges tillhöra justitiedepartementets kansli, stode

under departementschefens omedelbara ledning och hade att enligt hans

anvisningar biträda vid utredande af lagstiftningsfrågor och upprättande

eller revision af lagförslag. Beträffande lämpligheten af denna anordning

af lagarbetet hade, som bekant, vid särskilda tillfällen yppats olika

meningar.

I sådant afseende hade vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 13

januari 1894 af de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns

stat, dåvarande chefen för justitiedepartementet anfört följande:

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

»Sedan under en längre tid före 1871 arbetet med uppgörande,

granskning och omarbetning af lagförslag hufvudsakligen varit anförtro

dt åt särskilda komitéer, föreslogs i proposition till nämnda års Riksdag,

att för inrättande inom justitiedepartementet af en lagbyrå, bestående

af tre ledamöter, hvilken skulle åligga att under justitiestatsministerns

ledning utarbeta lagförslag, sådana granska och med anledning

af förekomna anmärkningar omarbeta äfvensom i högsta domstolen föredraga

frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar

och författningar, måtte å justitiestatexpeditionens stat uppföras anslag till

3 ledamöter i en dylik lagbyrå med visst belopp till hvarje.

Såsom skäl för denna framställning åberopades i statsrådsprotokollet

bland annat: att det icke sällan inträffat, att utarbetade lagförslag, såsom

förhållandet särskildt varit med två angifna sådana, vid deras i grundlag

föreskrifna granskning i högsta domstolen blifvit på anförda skäl afstyrkta,

hvarefter regeringen, om ej frågan skulle helt och hållet falla, vore satt

i valet att antingen, med förbiseende af åsigterna hos den myndighet,

som i frågan borde antagas hafva den grundligaste insigten, till Riksdagens

godkännande framlägga förslaget i hufvudsakligen oförändradt

skick eller ock låta detsamma undergå en mer eller mindre genomgripande

omarbetning; att ju större och vigtigare dessa lagförslag voro och ju flera

frågor samtidigt fordrade snar lösning, desto otillräckligare måste de krafter

befinnas, som till ett sådant arbete voro inom justitiestatsexpeditionen

tillgängliga; att vissa uppgifna vigtiga delar af lagstiftningen redan voro

under bearbetning och att äfven andra inom den närmaste framtiden

borde underkastas en sådan; samt att derför med skäl kunde ifrågasättas,

om icke den förändrade anordning lämpligen borde vidtagas, att, i stället

för tillsättande af särskilda komitéer för enstaka lagfrågors behandling,

upprättandet af samtliga de lagförslag, som ifrågakommo, äfvensom dylikas

omarbetning, der sådan i följd af gjorda erinringar funnes nödig, i sin

helhet, så vidt ske kunde, utfördes af samma personer.

I det svar, Riksdagen, der fråga jemväl blifvit väckt om tillsättande

af en stadigvarande lagkomité eller lagberedning, afgaf å Kong!. Maj:ts

framställning, anförde Riksdagen hufvudsakligen: att, om frågan närmast

gälde åstadkommande af förslag till någon mera omfattande afdelning af

den allmänna lagen, såsom ny civillag eller rättegångsordning, uppdraget

borde anförtros åt en institution sådan som den under de tidigare decennierna

af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller lagberedning;

att emellertid något på lagstiftningen så ingripande uppdrag ej syntes

böra för den närmaste framtiden ifrågakomma, då dels behofvet af vissa

mindre omfattande lagförändringar, i afseende på hvilka särskilda komitéer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

verkstält förarbeten, mer och mer erkändes påkalla snar åtgärd, dels åtskilliga

andra partiella lagförändringar torde erfordra tidigare lösning, än

som förmenades kunna medgifva, att de sattes i sammanhang med utarbetandet

af exempelvis ny civillag; att under sådana förhållanden det syntes

ej kunna nekas, att det af Kongl. Maj:t framstälda förslag i sina grunder

hade afgjordt företräde framför den ordning, som under senare tider begagnats

för lagarbeten, och, så länge fråga vore om sådana arbeten af

mindre omfattning eller utarbetande af författning sförslag inom den ekonomiska

lagstiftningen, jemväl framför en lagkomité eller lagberedning;

att emellertid Riksdagen ej kunnat förbise, att inom ej särdeles lång tid

förhållandena torde hafva ändrat sig derhän, att en lagkomité borde tillsättas;

samt att under sådana omständigheter Riksdagen med hufvudsakligt

gillande af Kongl. Maj:ts förslag dock ansett, att Kongl. Maj:t icke borde

i afseende på organisationen af den föreslagna lagbyrån vara bunden vid

visst antal ledamöter eller vid visst aflöningssätt för hvarje, utan ega frihet

att med begränsning af utgifterna inom ett gifvet anslagsbelopp ordna

arbetena på det sätt, som Kongl. Maj:t i hvarje fall kunde finna mest

ändamålsenligt för vinnande af ett i möjligaste mån godt och skyndsamt

resultat, samt att i följd häraf anslaget icke borde uppföras på ordinarie

stat. Riksdagen biföll för ty Kongl. Maj:ts förslag på det sätt, att till Kongl.

Maj:ts disposition stäldes för år 1872 ett extra anslag af 20,000 riksdaler

att användas för fullgörande af de uppdrag, som varit afsedda i Kongl.

Maj:ts förslag om inrättande af en lagbyrå.

Enahanda anslag utgick sedermera under åren 1873 och 1874.

Då till 1874 års Riksdag gjordes nådig framställning om, att anslaget

till lagbyrån skulle fortfarande utgå, anmärkte vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t föredragande departementschefen, att den tid syntes

närma sig, då större afdelningar af civillagen eller rättegångsordningen

borde göras till föremål för lagstiftningsarbetet, och att det vore vid detta

tidsmoment, som Riksdagen ansett uppdraget med nyssnämnda arbete böra

öfverflyttas på en'' institution sådan som den under de tidigare decennierna

af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller lagberedning. Skilnaden

emellan en lagbyrå och en institution sådan, som Riksdagen afsett, läge i

främsta rummet i den senares frihet från det omedelbara inflytande, som

chefen för justitiedepartementet kunde utöfva på en inom detsamma förlagd

lagbyrå. I stället för att de genom en lagbyrås verksamhet tillkomna förslag

alltid skulle anses i någon män bära pregeln af åsigterna hos vexlande

departementschefer, förmenades de från eu lagberedning utgångna förslagen

deremot vara ett rent och oblandadt uttryck af ledamöternas egna,

på studier och erfarenhet grundade omdömen. Den vigt och betydelse å

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

53

andra sidan, som tillkomme ett från lagbyrån utgånget förslag, såsom

varande i viss mån ett regeringens förslag, måste hos den fristående institutionen

vinnas på annat sätt, företrädesvis genom dess sammansättning,

hvilken följaktligen kräfde ett större antal arbetande ledamöter och personal

i allmänhet, såsom äfven syntes af det sätt, hvarpå lagkomitén och

lagberedningen varit sammansatta, i det att i dessa institutioner i allmänhet

varit minst fem arbetande ledamöter jemte en sekreterare förutom

större eller mindre antal granskande ledamöter, som vid särskilda tider

fö re funnits; och läge häri den andra olikheten mellan de båda slagen af

institutioner för lagarbeten. Vid valet mellan dessa två nödgades departementschefen,

med afseende särskildt å de utmärkta förarbeten, som förefunnes

i lagkomiténs och lagberedningens förslag, fortfarande gifva företrädet

åt en lagbyrå.

Riksdagen åter ansåg, att frågan om inrättande af en lagkomité eller

lagberedning för det större lagarbetet icke borde undanskjutas, och beviljade

således nödigt anslag för en dylik institution.»

Till följd af Riksdagens senast omförmälda beslut hade nya lagberedningen

med 1875 års ingång trädt i verksamhet. Denna institution

hade sedermera egt bestånd intill slutet af år 1894, då den aflösts

af den nuvarande lagbyrån. Förändringen hade vidtagits på initiativ af

dåvarande chefen för justitiedepartementet, som till stöd för sitt förslag

åberopat, bland annat:

att, sedan ordförandeplatsen i beredningen blifvit genom landshöfdingen

Bergströms frånfälle ledig, flera personer erhållit erbjudande att

öfvertaga sagda befattning, men att de alla afböjt erbjudandet, hvilket

förhållande synts vara föranledt hufvudsakligen af den osäkra ställning,

hvari beredningen kommit derigenom, att det vid nästföregående riksdag

för beredningen begärda anslag med stor pluralitet afslagits i Andra Kammaren

och först efter gemensam omröstning af Riksdagen beviljats; samt

att de svårigheter, som sålunda mött att finna för ordförandeplatsen

lämplig person, villig att densamma öfvertaga, och den omständigheten,

att flera af den sjelfständigt arbetande beredningen afgifna lagförslag i

följd af Riksdagens kamrars skiljaktiga beslut förfallit, hos departementschefen

stadgat den öfvertygelsen, att lagstiftningsarbetet under den närmaste

framtiden skulle bäst främjas genom dels de redan färdiga förslagens

förande fram till ett slutligt afgörande, dels i öfrigt utarbetande af

partiella, mindre omfattande lagförslag, hvilka sannolikt lättare än de större

skulle tillvinna sig Riksdagens bifall; och att departementschefen derför

ansåge tillrådlig en återgång til! den anordning, som åren 1872—1874

varit antagen, eller, med andra ord, det förberedande lagstiftningsarbetets

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

öfverlemnande till en under justitiedepartementet lydande och således

under chefens för samma departement ledning stäld lagbyrå.

Den omedelbara följden af lagberedningens utbytande emot lagbyrån

hade varit inställandet af det påbörjade arbetet för revision af handelsbalken.

Liksom under den tid, då nya lagberedningen egt bestånd, anmärkningar

rigtats emot denna institution, så hade å andra sidan ingalunda

saknats yrkanden, att lagbyrån borde ersättas med en lagberedning. I

sjelfva verket ansåge departementschefen hvardera institutionen ega sina

särskilda företräden, som under vissa förhållanden och för vissa uppgifter

gjorde den lämpligare än den andra. Redan af 1871 års Riksdag hade

uttalats, på sätt i ofvan anförda statsrådsyttrande erinrats, att, då fråga

närmast vore om åstadkommande af förslag till någon mera omfattande

afdelning af den allmänna lagen, uppdraget borde anförtros åt eu lagberedning,

men när det gälde lagförändringar, i afseende å hvilka förarbeten

förelåge, eller i allmänhet arbeten af mindre omfattning, en lagbyrå

egde företrädet. Motsvarande uppfattning hade äfven vid flera andra

tillfällen gjort sig gällande och vunne jemväl stöd i erfarenheten. Utan

tvifvel erfordrades också en vida starkare organisation än lagbyråns, då

fråga vore om mera omfattande lagarbeten, hvilka hvart för sig kräfde

längre tid. Med afseende å dylika arbeten kunde icke heller den ofta

åberopade omständigheten, att förslag, som utarbetats i en lagbyrå, bättre

återgåfve departementschefens uppfattning, anses falla tungt i vågskålen

till förmån för en dylik institution. Det skulle nemligen endast sällan

inträffa, att en departementschef vore i tillfälle att med oafbruten uppmärksamhet

följa ett sådant arbete och derå utöfva verksamt inflytande

under hela tiden från arbetets första planläggning, till dess detsamma,

efter undergången granskning i högsta domstolen, förelädes Riksdagen.

Upplysande vore, åt t, såsom ofvan antydts, arbetet på revision af handelsbalken

icke ansetts kunna lämpligen fortsättas af lagbyrån, när denna —

sedan tillfälliga hinder befunnits möta mot lagberedningens bibehållande

-— med början af 1895 trädde i verksamhet.

Som bekant, hade lagbyrån under sin sjuåriga tillvaro dels behandlat

en mängd mindre omfattande lagfrågor, deribland åtskilliga af

synnerligen grannlaga beskaffenhet, dels, på grundval af äldre lagarbeten,

upprättat förslag angående äkta makars egendomsförhållanden samt angående

flera vigtiga delar af rättegångsordningen. De utarbetade lagförslagen

hade med få undantag rönt ett gynsamt emottagande inom Riksdagen,

hvilket kunde få anses utgöra ett bevis, att lagbyrån på ett tillfredsställande

sätt fylt sin vigtiga uppgift. Med allt erkännande häraf

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

55

trodde departementschefen dock tidpunkten vara kommen att taga i öfvervägande,

huruvida icke lagbyrån borde utbytas emot eu lagberedning.

Sedan departementschefen uttalat sin förhoppning att inom kort

komma i tillfälle att för Kongl. Maj:t framlägga ett med anledning af

högsta domstolens utlåtande jemkadt förslag till lag om bevisning inför

Tätta och om resning, med hemställan, att detta förslag måtte genom proposition

föreläggas Riksdagen till antagande, har han vidare anfört, att

om denna hemställan vunne bifall, komme genom sagda propositions aflåtande

arbetena för införande, på äldre förslags grundval, af partiella förbättringar

i rättegångsordningen att hafva tills vidare, åtminstone i det

väsentliga, vunnit sin utslutning. Man syntes dä böra — i afvaktan på

lämplig tidpunkt för upptagande af frågan om en mera genomgripande

processreform — snarast möjligt tillgodose det trängande behofvet af revision,

i större sammanhang, af vår civillagstiftnings hufvuddelar. Äldre

bestämmelser, som icke längre svarade emot rättsuppfattningen eller tidsförhållandena,

borde utmönstras, känbara luckor fyllas, det nutida sainfundslifvets

kraf tillfredsställas samt reda och ordning bringas i den stundom

nästan förvirrande mångfalden af stadganden, som tillkommit å vidt

skilda tider och uppburits af vidt skilda syften. För en dylik uppgift

egnade sig, enligt hvad förut framhållits, cn lagberedning ojemförligt

bättre än en lagbyrå.

Under den närmaste framtiden komme lagbyrån hufvudsakligen att

vara sysselsatt med upprättande af förslag till sådana bestämmelser på

den s. k. internationella privaträttens område, som erfordrades för att möjliggöra

Sveriges anslutning till de på internationel konferens i Haag år

1900 utarbetade konventionsförslag. Detta arbete kunde med full visshet

antagas vara slutfördt före innevarande års utgång. Hänsynen till detsamma

lade således icke något hinder i vägen för att låta en lagberedning

med 1903 års början aflösa lagbyrån. Jemväl i ett annat afseende

syntes nämnda tid vara lämplig för påbörjande af lagberedningens verksamhet.

Vid årets slut borde det nemligen vara möjligt att öfverskåda

det. första, resultatet af och utsigterna för det under nästlidna år påbörjade

skandinaviska samarbetet på obligation srättens område och att med ledning

deraf lättare bedöma, huruvida familjerätten eller förmögenhetsrätten

borde i första hand blifva föremål för lagberedningens verksamhet.

o Anslaget till lagbyrån både, som nämndt, under åren 1872—1874

utgått med 20,000 kronor årligen. 1 yttrande till statsrådsprotokollet beträffande

statsregleringen för år 1875 hade justitiestatsministern erinrat,

att lagkomitén och äldre lagberedningen i allmänhet bestått af minst fem

arbetande ledamöter jemte sekreterare och ett antal tid efter annan in
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottens Utlåtande N:o 3.

trådande s. k. granskande ledamöter, samt uttalat den uppfattning, att för

en lagberedning, hvilken borde bestå af fem ledamöter jemte sekreterare,

skulle första året, hvarunder någon verksamhet för granskande ledamöter

ej syntes behöfva förekomma, erfordras minst 40,000 kronor. Också hade

Riksdagen beviljat för år 1875 sistnämnda belopp för en lagberedning.

Samma belopp hade äfven utgått under åren 1876—1884 och 1886 —

1892, men nedsatts för år 1885, i anledning deraf att en disponibel besparing

å mera än 10,000 kronor uppkommit, till 60,000 kronor samt för

åren 1893 och 1894 till 35,000 kronor. Lagberedningen hade regelmessigt

bestått af ordförande, tre ledamöter jemte byråchefen för lagärenden och

hade under de första tio åren hos sig haft anstäld eu sekreterare.

Aflöningen till ordföranden hade i allmänhet utgått med 10,000 kronor,

men under lång tid, då ordföranden tillika uppburit annan lön, med

vida lägre belopp. Ledamöterna hade uppburit 7,000 kronor; en förutvarande

expeditionschef hade dock åtnjutit 7,500 kronor och åtskilliga

ordinarie häradshöfdingar, som bibehållit en del af häradshöfdingelönen,

lägre belopp å lagberedningens stat. Sekreteraren hade erhållit olika belopp,

högst 5,800 kronor. Då presidenten Berg år 1883 afgått från ordförandebefattningen,

hade han förordnats att fortfarande deltaga i lagberedningens

förhandlingar, emot ett årligt arfvode af 3,000 kronor; detta

förordnande hade fortfarit till år 1893. I den år 1894 beslutna lagbyrån,

hvars årsanslag utgjort 25,000 kronor, hade ledamöternas aflöning bestämts

enligt hufvudsakligen samma grunder som för ledamöterna i lagberedningen.

De hade sålunda i allmänhet uppburit 7,000 kronor, en förutvarande

expeditionschef dock 7,500 kronor, hvarjemte ordinarie häradshöfdingar

bibehållit en del af sin lön.

När det gälde att afgöra, huru stor personal för en blifvande lagberedning

erfordrades och i sammanhang dermed hvilket belopp borde

för lagberedningen anslås, kunde man tydligen ej för framtiden påräkna,

vare sig att ordföranden från eu annan befattning hemtade sin hufvudsakliga

löneinkomst, eller att ett sådant biträde som presidenten Berg,

enligt hvad ofvan anförts, under flera år efter sin afgång från ordförandebefattningen

lemnade nya lagberedningen, komme att stå till buds. Vidare

hade de senaste årens erfarenhet gifvit vid handen, att byråchefen för

lagärenden icke annat än undantagsvis kunde hafva tillfälle att deltaga i

beredningens arbeten och att han följaktligen icke borde vara ledamot af

densamma. Vid dessa förhållanden, och då lagberedningens stat icke

syntes böra vara grundad på den förutsättningen, att dess ledamöter uppbure

lön äfven på annat håll, syntes det belopp, som i allmänhet varit

anslaget för nya lagberedningen, icke kunna anses tillräckligt för att

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

57

trygga en tillfredsställande sammansättning af den nu ifrågasatta beredningen.

Lagberedningen syntes helst böra bestå af ordförande, fyra arbetande

ledamöter och sekreterare, hvarjemte granskande ledamöter borde vara

förordnade för att tid efter annan inkallas. Då atlöningarna för ordföranden,

de arbetande ledamöterna och sekreteraren icke i något fall syntes

kunna sättas lägre än de för nya lagberedningen i allmänhet bestämda,

befunnes den för dessa aflöningar erforderliga summan, under beräkning

af fyra ledamöter, uppgå till minst omkring 43,000 kronor. Omkring

5.000 kronor beräknades åtgå till lokalhyra, vaktmästares aflöning, böckers

inköp och bindning, tryckning och öfriga expenser. Då ett belopp borde

vara disponibelt för godtgörelse åt granskande ledamöter äfvensom åt

personer, hvilka såsom sakkunniga adjungerades vid särskilda frågors behandling,

syntes slutsumman för första året, hvarunder några större kostnader

för granskande ledamöter ej borde förekomma, böra sättas till

50.000 kronor.

Detta anslag syntes, i öfverensstämmelse med hvad förut i motsvarande

fall varit vanligt, böra uppföras å extra stat, ehuru onekligen deri

härigenom uppkommande osäkerheten i beredningens ställning skulle göra

det svårare än eljest att för beredningen vinna de lämpligaste krafterna.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda af departementschefen anförts,

finner utskottet sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag, att lagbyrån skall

från och med år 1903 utbytas mot en lagberedning, afsedd att utarbeta

sådana lagförslag, som omfatta större afdelningar af civillagstiftningen.

Författningsförslag af mindre omfattning eller mindre invecklad natur

torde alltså, liksom förut varit brukligt, komma att utarbetas inom justitiedepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

I afseende å det för lagberedningen för år 1903 begärda anslagets

belopp har utskottet icke velat föreslå någon förändring, men anser sig

böra uttala den mening, att vid lagberedningens organiserande må tagas

under öfvervägande, huruvida icke antalet ledamöter må kunna inskränkas,

exempelvis genom åläggande för någon af ledamöterna att bestrida jemväl

sekreteraregöromålen. Möjlighet till en dylik inskränkning torde förefinnas

i den omständigheten att, såsom i statsrådsprotokollet angifvits, vid

affattandet af vidlyftigare lagförslag ytterligare ett antal granskande ledamöter

skola inkallas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

Bih. till Riksd. Prat. 1902. 4 Samt. 1 Afd. H Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 3.

förevarande framställning, på extra stat för år 1908

bevilja 50,000 kronor till bestridande af kostnaderna för

en lagberedning.

Angående

straffregistret.

[13.]

15:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af de

utaf tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader för amanuenser,

inskrifning med mera vid justitiedepartementets afdelning åt

Kong! Maj:ts kansli å extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom i proposition till 1900 års

Riksdag Kongl. Maj:t, i sammanhang med framläggande af förslag till lag

om straffregister, föreslagit att ordinarie anslaget till justitiedepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte för straffregistrets omhänderhafvande

ökas dels med aflöning till en kanslist 2,700 kronor, dels ock

med förhöjning i anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning

med mera 2,000 kronor, samt att statsutskottet i sitt med anledning

häraf afgifna utlåtande yttrat, att utskottet visserligen funnit det vara

obestridligt, att ökning i arbetskrafter måste i någon mån beredas justitiedepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli till följd af de med straffregistrets

handhafvande förenade ökade göromålen, men att det torde

vara omöjligt att, innan denna nya gren af statsförvaltningen fått under

några år vara i verksamhet, med någorlunda visshet bestämma angående

mängden eller beskaffenheten af de arbetskrafter, som kunde finnas för

densamma erforderliga; och hade utskottet icke ansett det under sådana

förhållanden vara lämpligt att redan då inrätta en ny ordinarie befattning

eller att höja å justitiedepartementets stat anvisade ordinarie anslag.

Utskottet hade funnit det vara rigtigare, att den anslagsökning, som syntes

böra medgifvas, tillsvidare uppfördes å extra stat. Hvad nämnda anslagsökning

beträffade, hade utskottet ansett densamma för det dåvarande

kunna något nedsättas under hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Utskottet

både nemligen icke kunnat finna, att under den första tiden efter straffregistrets

uppläggande — då detsamma ännu måste innehålla jemförelsevis

få uppgifter och då äfven ett färre antal förfrågningar, än sedermera antagligen

blefve fallet, torde inkomma, samt till svar å de allra flesta af

dessa endast torde behöfva meddelas, att ingen uppgift funnes att ur registret

meddela ■— arbetet, som af detta register förorsakades, skulle blifva

så betydande, att för detsamma skulle fordras, förutom byråchefen för

statistiska ärenden samt extra tjensteman och skrifbiträden, en person med

sådana aflöningsförmåner som den af Kongl. Maj:t ifrågasatte kanslisten;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

59

utan hade utskottet ansett, att jemväl dennes befattning kunde utan olägenhet

utbytas mot en amanuens^ enst. På grund af denna förändring

borde ett anslag af 3,000 kronor vara tillräckligt för att möta de med

straffregistrets förande förenade kostnader för amanuensarfvoden, skrifbiträden

med mera.

Enligt utskottets i öfverensstämmelse med denna uppfattning gjorda

hemställan hade Riksdagen besluta att för bestridande af de utaf tillämpning

af lagen om straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renslcrifning

med mera vid justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli å extra stat för år 1901 anvisa 3,000 kronor.

På sätt protokollet öfver justitiedepartementsärenaen den 11 januari

1901 utvisade, hade, enligt hvad departementschefen nu vidare anfört, dåvarande

chefen för justitiedepartementet i fråga om erforderligt anslag till

bestridande af de af lagen om straffregister föranledda kostnader, yttrat,

att, om ock det för ändamålet å extra stat för år 1901 anvisade anslag

af 3,000 kronor vore otillräckligt, sedan göromålen med straffregistret

uppnått större omfattning, departementschefen likväl, vid det förhållande

att lagens tillämpning inträdt först med början af år 1901 och sålunda

tillräcklig erfarenhet ännu saknades för bedömande, i hvad mån höjning i

anslaget kunde för år 1902 anses erforderlig, hemstälde, att för ändamålet

för år 1902 måtte å extra stat anvisas ett belopp af 3,000 kronor; och

hade en i öfverensstämmelse med denna hemställan aflåten proposition

blifvit bifallen af Riksdagen. Af sålunda anvisade 3,000 kronor hade

1,500 kronor användts till aflöning åt en amanuens, 800 kronor till aflöning

af en vaktmästare, hvilkens anställande varit nödvändigt till följd

deraf, att för den statistiska byrån och straffregistret utrymme saknades

inom kanslihuset, samt återstoden till extra utgifter.

Då göromålen med straffregistret ännu ej syntes hafva nått den omfattning,

som framdeles vore att förvänta, och kostnaden för desammas

bestridande sålunda icke heller nu kunde med full visshet beräknas, ansåge

departementschefen tiden ännu ej vara inne att derför äska anslag å

ordinarie stat. Erfarenheten under det sistförfluten året hade dock redan

gifvit vid handen, att handhafvandet af straffregistret, med den omfattning

det numera uppnått och helt säkert inom den närmaste tiden komme att

uppnå, icke kunde med nu tillgängliga arbetskrafter uppehållas, med mindre

byråchefen för statistiska ärenden, hvilken vore för straffregistrets förande

ansvarig, åt detsamma egnade större del af sin egen arbetstid, än i längden

vore Dförenligt med ett behörigt utförande af hans öfriga embetsgöromål.

År 1901 hade inkommit mer än 4,000 straffuppgifter angående 3,550

sakfälda personer. Alla straffuppgifter måste underkastas en sorgfällig

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

granskning, hvarvid tillsåges, om de vore för straffregistret användbara.

Om en straffuppgift icke vore i behörig ordning aflat!ad, måste antingen

ny straffuppgift infordras eller, der felet vore mindre betydande, rättelse

åstadkommas genom inheintande af upplysningar, hvarefter anteckning å

uppgiften verkstäldes. Antalet skrivelser, som aflåtits för något af dessa

ändamål, utgjorde mera än 1,000.

Utdrag af straffregistret hade begärts i 1,909 fall. I 153 af dessa fall

(deraf 30 under förra och 123 under senare halfåret) hade de personer,

om hvilka upplysning begärts, förekommit i straffregistret. I hvarje sådant

fall uppsattes en konceptexpedition, upptagande redogörelse för de straffdomar,

som öfvergått personen i fråga. Vanligen vore dessa expeditioner

föga invecklade, men då öfverrätt ändrat underrätts beslut i vissa delar

och faststält det i andra, blefve expeditionens uppsättande stundom med

ganska stora svårigheter förenadt och tidsödande.

Hvarje månad inkomme uppgifter från fångvårdsstyrelsen om verkstälda

straff. Ur dessa uppgifter gjordes anteckningar å vederbörliga

straffuppgifter. Detta arbete kräfde synnerlig noggrannhet och fordrade

äfven ganska mycken tid. Den senast inkomna uppgiften (för november

1901) upptoge mera än 100 personer, om hvilka anteckning skulle göras.

Oafsedt den fortgående ökningen af antalet sakfälde och deraf följande

ökning i antalet uppgifter från underrätterna, komme redan år 1902 antalet

uppgifter från öfverrätterna att ökas. Enligt öfvergångsstadgandet i

lagen om straffregister skulle nemligen uppgift från högre rätt icke insändas

i mål, hvaruti före den 1 januari 1901 lägre domstol dömt såsom i 1 §

af lagen om straffregister sades. Derför hade under år 1901 jemförelsevis

få uppgifter från hofrätterna och justitierevisionen inkommit.

Alla ärenden diariifördes, och i diariet skedde anteckning om vidtagna

åtgärder, om dag då skrifvelse eller svar expedierats med mera.

Upprättandet af rättsstatistiken hade långt ifrån att underlättas genom

straffregistrets införande, tvärtom visat sig medföra ökadt arbete i följd af

nödvändigheten att efter hand ur de inkommande straffuppgifterna, innan

dessa kunde i straffregistret inläggas, göra de anteckningar, som för

statistiskt ändamål erfordrades.

Då i någon mån ökadt anslag för straffregistrets handhafvande på

grund af anförda förhållanden kunde anses blifva för år 1903 oundgängligen

nödigt, men ökningen syntes kunna för den närmaste tiden begränsas

till 1,000 kronor, hemstälde departementschefen om aflåtande af

nu ifrågavarande framställning.

Då arbetet med straffregistrets förande samt affattandet af uppgifter

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

61

ur detsamma uppenbarligen blifver under de närmaste åren allt mer omfattande,

synes någon förhöjning af det till ersättande af detta arbete

afsedda extra anslags belopp vara'' erforderlig, men håller utskottet före,

att för år 1903 en höjning af anslaget med 600 kronor eller till 3,600

kronor må vara tillfyllestgörande. Utskottet hemställer derför,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen, för bestridande

af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning med

mera vid justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli, å extra stat för år 1903 anvisar ett belopp af

3,600 kronor.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ökadt arbetsbiträde Angående

åt justitiekanslersembetet för år 1903 på extra stat anvisa ett belopp aD^U®'''' It

3,500 kronor. justitie
Departementschefen

har förklarat sig anse, att beträffande det af sist- ämbetet''

lidet års Riksdag å extra stat beviljade anslag å 3,500 kronor till det af j-^ j

lagen angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken föranledda ökade

arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet, för närvarande och innan någon

erfarenhet vunnits angående anslagets tillräcklighet, icke borde föreslås

vare sig anslagets öfverförande på ordinarie stat eller höjning af beloppet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, på extra stat för år 1903 till

ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet anvisa ett

belopp af 3,500 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1903 till Anafiende

arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter på extra stat kHo^ofanvisa

3,250 kronor. [Tö]

Departementschefen har erinrat, att Kongl. Maj:t den 1 april 1901

förordna! en komité med uppdrag att företaga en revision af strafflagen

för krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes,

samt förklarat sig anse, att vid sådant förhållande frågan om krigshofrättens

organisation icke lämpligen kunde för närvarande för Riksdagen

framläggas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stalsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

i förevarande afseende föreslagit, till arfvoden åt krigshofrättens

ordförande och militäre ledamöter på extra

stat för år 1903 anvisa ett belopp af 3,250 kronor.

anslå ii"Itu 18:o) Kongl. Maj:t har i punkten 16 under denna hufvudtitel före
byggnader

slagit Riksdagen att å extra stat för år 1903 anvisa till byggnader med

m. m. för «imera för en tvångsuppfostringsanstalt å kronodomänen Bona ett belopp

fostrings- åt 136,000 kronor.

anstalt. Enligt hvad af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, är nu ifråga
[16.

] varande förslag framstäldt under förutsättning af Riksdagens bifall till

särskildt aflåtna propositioner dels med förslag till lag om ändrad lydelse

af 5 kap. 1, 2, 3 och 6 §§ strafflagen, lag angående verkställighet af domstols

förordnande om tvångsuppfostran samt lag, innefattande vissa bestämmelser

om förfarandet i brottmål rörande minderårige, dels om upplåtande

af vissa delar af kronodomänen Bona till anordnande af en af

staten inrättad tvångsuppfostringsanstalt för ett hundra elever.

Öfver nu ifrågavarande framställning kommer utlåtande att afgifvas,

sedan sig visat, huruvida de i ofvanberörda särskilda propositioner framstälda

. förslag vinna Riksdagens bifall; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.

Angående 19:o) Uti punkten 17 under andra hufvudtiteln har Kongl. Maj:t före
resesiipendter.

giagit Riksdagen att till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som

vid domstolarne beredde sig för domarekallet, på extra stat för år 1903

bevilja ett anslag af 6,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande

omständigheter.

Med hufvudsakligt bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet anvisade

1901 års Riksdag på extra stat för år 1902 ett anslag af 6,000 kronor till

resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne beredde

sig för domarekallet. Beviljandet af detta anslag skedde under förutsättning,

att stipendiernas utdelande komme att ske enligt vissa af Riksdagen

angifna grunder, nemligen att ett belopp af 2,000 kronor för sex månaders

utrikes vistelse samt i proportion derefter för längre eller kortare tid skulle

anses under vanliga förhållanden tillräckligt, samt att Kongl. Maj:t inom

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

63

sålunda uppdragna gränser efter sig företeende förhållanden bestämde såväl

stipendiernas belopp och antal som ock tiden för vistelsen utomlands.

I anledning häraf föreslcrefs i kungörelse den 14 sistlidne juni: att

ansökan om resestipendium skulle vara stäld till Kongl. Maj:t samt ingifvas

till justitiedepartementet inom utgången af år 1901; att i ansökningen

borde angifvas dels ändamålet med resan och planen för densamma, dels

ock den derför beräknade tid och det stipendiebelopp, som söktes; att ansökningen

skulle vara åtföljd af de intyg, sökanden ville åberopa; att utsedd

stipendiat skulle anträda sin resa under loppet af år 1902; att stipendiet

skulle af statskontoret utbetalas med hälften, då stipendiat under år

1902 anmälde sig vara färdig att afresa, och med andra hälften, då stipendiat

efter återkomsten till fäderneslandet med intyg, utfärdadt i justitiedepartementet,

styrkte, att han fullgjort de för stipendiets åtnjutande meddelade

bestämmelser; att stipendiat skulle, så snart han anländt till i reseplanen

angifven utrikes ort, insända skriftlig underrättelse derom till

justitiedepartementet; samt att efter fulländad resa stipendiat skulle hos

justitiedepartementet ofördröjligen anmäla sin hemkomst och senast inom

sex månader derefter till samma departement aflemna berättelse om hvad

han under vistelsen i utlandet iakttagit i de ämnen, som utgjort föremål

för resan, eller ock af trycket utgifva en afhandling öfver dessa ämnen

eller något af dem. Häruppå hade åtskilliga ansökningar om stipendier till

ett sammanlagdt belopp af 7,400 kronor inkommit.

Departementschefen ansåge enahanda skäl som föregående år tala för

fortsatt beviljande af anslag för nämnda ändamål; och mot de af Riksdagen

uttalade förutsättningar beträffande grunderna för stipendiernas utdelande

syntes icke något vara att erinra.

Emot beviljandet af anslag till stipendier af ifrågavarande slag jemväl

för år 1903, att utgå under de för innevarande års stipendier bestämda

vilkor, har utskottet icke funnit något att erinra, och hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts nu

ifrågavarande framställning, till resestipendier åt ordinarie

domare eller dem, som vid domstolarne bereda

sig för domarekallet, på extra stat för år 1903 bevilja

ett anslag af 6,000 kronor.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ersättande af

förskott, som statskontoret utbetalt för vissa i ofvanberörda statsrådsprotokoll

omförmälda ändamål, på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp

af 41,435 kronor.

Angående

förskott af

statskontoret.

[18.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll anmält, att

statskontoret i skrivelser till Kongl. Maj:t den 2 och 10 december 1901

meddelat uppgift å sådana förskottsvis bestridda utgifter, hvilka, jemlikt

meddelade föreskrifter, skulle till ersättande anmälas; och upptoge denna

uppgift för andra hufvudtiteln dels 19,434 kronor 16 öre, utgörande kostnader,

som, jemlikt kongl. brefven den 27 oktober 1899, den 29 mars

och den 27 oktober 1900 samt den 24 maj, den 11 och den 18 oktober

1901, föranledts af komitén för vidtagande af en revision af gällande

legostadga och utarbetande af lagbestämmelser till beredande af skydd

för arbetsaftal, dels ock 22,000 kronor, som enligt kongl. brefven den 1

juni 1900 och den 28 juni 1901 utgifvits för en statistisk utredning angående

utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra Kammare.

Berörda förskott uppginge alltså tillhopa till 41,434 kronor 16 öre.

För undvikande af öretal i riksstaten hade ersättningsbeloppet höjts till

41,435 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättande af ifrågavarande

förskott, å extra stat för år 1903 anvisa 41,135 kronor.

Ängående giro) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande af

'' [ig 1 ^dyrtidstillägg för år 1902 åt en del tjensteman och betjente i justitieL

'' ’J departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet

hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1903 anvisa

såsom förslagsanslag ett belopp af 80,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Angående* 22:o) Kongl. Maj:t har i punkten 20 af denna hufvudtitel föreslagit

° nimz°cifaiRiksdagen att, till beredande för år 1902 af ökning i tjenstgöringspentjenstgörings-ningarna

för vaktmästare vid nedre justitierevisionen och hofrättsposter

vecZmättrareriv^ Svea hofrätt på extra stat. för år 1903 anvisa 1,500 kronor.

nedre Justite- Departementschefen har i fråga härom åberopat, hvad i statsrådsrhorråttspmterProtokollet

anförts under nedre justitierevisionen och under Svea hofrätt

i Svea boträtt.meå derunder lydande justitiestat.

[20.]

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

65

Med hänsyn till hvad utskottet i fråga om ökning i tjenstgöringspenningarne

med 100 kronor för ifrågavarande vaktmästare och hofrättsposter

här ofvan vid punkterna 3:o och 4:o anfört, och då de till följd

af ändrade lagbestämmelser uppkomna omständigheter, som ansetts böra

föranleda nämnda, af utskottet tillstyrkta löneförhöjningar, förefinnas äfven

under innevarande ar, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall jemväl till

Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag och hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

förslag, till beredande för år 1902 af ökning

i tjenstgöringspenningarna för vaktmästare vid nedre

iustitierevisionen och hofrättsposter vid Svea hofrätt, pa

extra stat för år 1903 anvisa 1,500 kronor.

Stockholm den 11 februari 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten l:o) (angående anslag till arbetsbiträde vid nedre justitierevisionens

registratorskontor) af herrar C. Persson och D. Persson;

vid punkten 11 :o) (angående väckt motion om skrifvelse till Kong!.

Maj:t angående bidrag af staten till rese- och traktamentsersåttning åt

nämndemän) af herrar H. Andersson, O. Larsson, D. Persson, 1. Mänsson,

S. O. Nyländer och G. Odqvist.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1902 års

riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

_

35,800

—

6,000

—

182,700

—

18,800

—

150,400

—

674,787

—

476,913

208,713

—

11,100

—

55,000

—

1,697,445

84,000

12,000

—

18,000

—

135,000

—

64,262

—

4,500

—

3,852,420

—

Justitie
Departementschefen.

..............................................................................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ............................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslagsanslag ...

Högsta domstolen..................................................................................................................

J ustitiekanslersexpeditionen...................................................................................................

Nedre justitierevisionen. Nuvarande belopp .....................................................................

Okas för höjning af tjenstgöringspenningarne för fem vaktmästare med ..................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp ..............................

Ökas för höjning af tjenstgöringspenningarne för tio hofrättsposter med ..................

» » af de för tingstolkar anslagna arfvoden.............................................

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat..................................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat ........................

Krigshofrätt en.........................................................................................................................

Alderstillägg, förslagsanslag ................................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ............................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp ........................................................................

Ökas till följd af ny aflöningsstat för de betjente vid fångvårdsanstalterna, hvil
Förslagsanslag.

..............................................................................................................

Alderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ...............................

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dern genom nya

Medikolegala besigtningar, förslagsanslag .........................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...............................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag..............................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp...............

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med ...................................................

Extra utgifter, reservationsanslag.......................................................................................

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

67

IA11. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

departementet.

1,000:

1,900:

....................................................................... 503,800: —

kas aflöning utgår af detta anslag, med...... 55,950: — 559,750: —

............................................................................... 1,039,145: —

tjensteman, förslagsanslag............................................................

strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag

150,400’:'' —

500: —

674,787: —

2,900: —

59,500: —

1,598,895: —

65,000: —

30,000: —

64,262: —

45: —

Summa

Förslag till

blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

_

35,800

—

6,000

—

182,700

—

18,800

—

150,900

—

677,687

476,913

—

208,713

—

11,100

—

55,000

1,753,395

84,000

—

12,000

—

18,000

—

135,000

—

64,307

_

4,500

—

3,911,815

—

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

Kronor

Ö.

Justitiedepartementet.

Till bestridande af kostnaderna för en lagberedning.........................

50,000

För bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister för- anledda kostnader för amanuenser, renskrifning in. m. vid justitie- departementets, afdelning af Kongl. Maj:ts kansli...........................

3,600

Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet .................................

3,500

—

» bestridande af de utaf tillämpning af den nya lagstiftningen om

fullföljd af talan föranledda kostnader för ökadt arbetsbiträde vid

nedre justitierevisionens registratorskontor.......................................

2,700

» arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter.....

3,250

_

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne

bereda sig för domarekallet....................................................

6,000

» ersättande af utaf statskontoret utbetalda förskott....................

41,435

_

» beredande för år 1902 af ökning i tjenstgöringspenningarne för

vaktmästare vid nedre justitierevisionen och hofrättsposter vid

Svea hofrätt .......................................................................................

1,500

Summa

111,985

—

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B., 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.