Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande af ny rörlig materiel vid samma jernvägar samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.

1902-03-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:31, Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande af ny rörlig materiel vid samma jernvägar samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om utläggning af

dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa

delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande

af ny rörlig materiel vid samma jernvägar

samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån

äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.

(R. A.)

l:o.

1 propositionen angående statsverkets tillstånd och behof bär utläggning af

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1903 anvisa å riksstatens yt-ffljfses.

sjette hufvudtitel, för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan mellan 9Esisp

Eslöfs och Hessleholms jern vägs stationer, ett belopp af 500,000 kronor, oc\^fe''

med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under stationer.

innevarande år af tillgängliga medel utanordna 250,000 kronor.

Till det i detta ärende förda statsrådsprotokollet har statsrådet

och chefen för civildepartementet till en början erinrat, hurusom Riksdagen

för utläggning af dubbelspår å södra stambanan beviljat år 1898

för sträckan Arlöf—Lund 385,000 kronor och år 1899 för sträckan

Lund—Eslöf 600,000 kronor. Då dubbelspår mellan Malmö och Arlöf

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

redan förut funnes, hade genom dessa anslag beredts möjlighet att

anordna dubbelspår å eu sammanhängande sträcka af tillsammans 34

kilometer närmast denna stambanas ändpunkt i Malmö.

Till stöd för dessa dubbelspåranläggningar hade, enligt hvad

departementschefen nu erinrat, anförts bland annat följande.

Krafvet på regelbundenhet vid jernvägsdriften vore i ständigt

växande och måste med alla till buds stående medel fyllas, för så vidt

träffade aftal med såväl in- som utländska förvaltningar af kommunikationsleder

rörande gemensamma anordningar för genomgående trafik

skulle kunna upprätthållas.

Inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång blefve naturligen

mest känbara mot slutet af eu lång tågväg, då endast enkelspårig

bana förefunnes, och nödvändiggjorde ofta nog tillämpandet der af nya

tillfälliga tidtabeller för återstående färd, hvilka åtgärder åter i regeln

kunde väntas medföra ytterligare förseningar för möten med tåg, hvilkas

regelbundna gång likaledes måst i följd af förberörda tidtabellsförändringar

i större eller mindre mån rubbas — allt olägenheter, som blefve större

i den mån den ifrågavarande b andelen vore lifligt trafikerad.

Hvad sålunda yttrats i fråga om behofvet af dubbelspår mellan

Malmö och Eslöf egde — fortsätter departementschefen — uppenbarligen

tillämplighet jemväl på bandelen Eslöf—Hessleholm. Derför hade nu

ock jern vägsstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj: t af den 26 november

1901 väckt förslag om beredande af medel till en dubbelspåranläggning

mellan Eslöfs och Hessleholms stationer.

Med afseende härå hade styrelsen anfört hufvudsakligen följande.

Trafikens omfattning och utveckling å bandelen Eslöf—Hessleholm

framginge ej mindre af nu gällande tidtabellen, hvilken upptoge ett

tjugutal tåg, sammanträngda mellan kl. 6,5 0 f. m. och kl. 11,50 e. in.

eller ett lika stort antal tåg, som uti skrifvelse den 17 december 1898

angifvits för sträckningen Lund—Eslöf, än äfven af följande uppgifter,

förut meddelade i jernvägsstyrelsens berättelser för åren 1894, 1897

och 1900 samt här sammanstälda med motsvarande för hela södra stambanan,

nemligen:

Godstonkilometer pr bankilometer

å linien Eslöf—Hessleholm

år 1894............................... 197,313

„ 1897 ................................. 269,106

„ 1900 ...................... 318,639

å södra stambanan:

161,049

218,926

266,447

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

■ Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

YagnaxeJkilometer pr bankilometer

å linien Eslöf—Heasleholm : å södra stambanan :

år 1897 ................................. 233,583 159,664

„ 1900................................ 264,339 229,667

Den jemna trafikstegringen, som dessa uppgifter antydde, syntes

i detta sammanhang kunna fattas endast så, att afsevärda svårigheter

för trafikens tillfredsställande besörjande vore att vid fortgående trafikutveckling

inom kort förvänta, derest ej i god tid rigtiga åtgärder till

svårigheternas mötande vidtoges. Påbörjandet redan under år 1902 af

nu ifrågasatta dubbelspårutläggningen mellan Eslöf och Hessleholm

syntes i anledning deraf vara eu nödvändighet. Härtill komme, att

den nu sjunkande konjunkturen helt visst kunde påräknas medföra

billigare anläggningskostnader, än som eventuelt framdeles under andra

förhållanden kunde förväntas, eller som kunnat ernås vid de under dyra

tider nyligen utförda dubbelbanarbetena på sträckningarna Malmö—Lund

nch Lund-—Eslöf.

Såsom ytterligare ett beaktansvärdt skäl för spårutläggningens

påbörjande redan under närmaste tid hade jernvägsstyrelsen framhållit,

att den ifrågasätta åtgärden till utvecklade trafikmöjligheter å bandelen

Eslöf—Hessleholm, i likhet med å bandelen Malmö—Eslöf, syntes i

strategiskt hänseende blifva af synnerligen stor vigt och betydelse.

Af skrifvelsen bifogade planritningar samt kostnadsförslag framginge:
Det

nya spåret vore afsedt att läggas med räler af stål om 40,5

kilograms vigt per meter i hufvudsakligen samma plan och profil som

hufvudspåret efter nödig ändring i anledning af bestämmelserna rörande

lutnings- och öfvergångskurvor.

De beräknade kostnaderna, 1,585,000 kronor, fördelade sig på

följ an de sätt:

jordområdets anskaffning .............................................

kronor

33,000: --

terrassering .............. ................’....................................

11

299,200: —

konstarbeten (tillbyggnad af en vägport, öfver- byggnader för broar och vägportar samt för- längning af afloppstrummor).................................

11

53,900: —

47,000 meter spårläggning med nya räler om 40,5

kilograms vigt pr meter för liufvudspåret mellan

stationerna ....................................................................

11

808,400: —

Transport kronor

1,194,500: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Transport kronor 1,194,500: —

spår- och vexelläggniugar å stationerna.................. ,, 124,200: —

ändringar å stationerna ..................................''.............. ,, 109,700: —

diverse kostnader ......................... ,, 20,500: —

allmänna omkostnader ................................................... ,, 136,100: —

summa kronor 1,585,000: —

Till närmare upplysning rörande kostnadsförslaget hade jern vägsstyrelsen

i skrifvelsen anfört, att kostnadsförslaget, som upprättats under

förutsättning af, jemte annat, eu anskaffningskostnad för rälerna af

100 kronor pr ton, upptoge en kostnad af 1,351,100 kronor för det

tillsammans 47,000 meter långa spåret mellan stationerna å bandelen,

motsvarande omkring 28,750 kronor pr km. eller ungefär samma belopp,

som år 1898 beräknades för det numera färdiga andra spåret mellan

Lund och Eslöf. Derutöfver upptoge kostnadsförslaget en kostnad af

233,900 kronor för vissa i sammanhang med dubbelspårutläggandet

erforderliga, förbättrade anordningar af spår och vexlar, plattformar

och vägar m. m. vid de stationer — Eslöf, Hör, Tjörnarp, Sösdala och

Hessleholm — som af dubbelspåret berördes.

Vidare hade jern vägsstyrelsen anfört, att för arbetenas lämpliga

ordnande och bedrifvande erfordrades, att af den totala kostnaden,

1,585,000 kronor, beviljades för år 1903 500,000 kronor, deraf 250,000

kronor att förskottsvis lyftas redan år 1902, för år 1904 500,000 kronor

och för år 1905 hvad arbetenas afslutande komme att kräfva.

Jernvägsstyrelsen hade såsom skäl till sin framställning om förskotterande

under år 1902 af berörda belopp, 250,000 kronor, framhållit,

att arbetare och redskap, som användts för arbetena med utläggning

af det under år 1901 i hufvudsakliga delar fullbordade andra jernvägsspåret

mellan Lund och Eslöf, kunde med fördel öfverflyttas till nu

ifrågavarande dubbelbananläggning, derest arbetet dermed kunde få

börjas, så snart lämplig årstid åter inträdde.

Utskottet, som mot denna Kongl. Maj:ts framställning icke haft

något att erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må, för utläggning af ytterligare

ett jernvägsspår mellan Eslöfs och Hessleholms jernvägsstationer,

å riksstatens sjette hufvud titel för år

1903 anvisa 500,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj :t

att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna 250,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

5

2:o.

Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1903

anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till förstärkning genom rälsutbyte

af öfverbyggnaden å bandelen Svartön—Malmberget, 472,500 kronor,

med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af

tillgängliga medel utanordna detta belopp.

I detta ärende bar statsrådet och chefen för civildepartementet

till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne januari yttrat följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1900 hemstälde jernvägsstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa

ett belopp af 4,900,000 kronor till förstärkning af öfverbyggnaden

å vissa bandelar genom inläggande af nya stålräler af 40,5 kilograms

vigt per meter i stället för befintliga äldre och lättare räler.

Till stöd derför anförde jernvägsstyrelsen hufvudsakligen följande:

Vid afgifvandet den 21 november 1898 af underdånigt förslag till

arfvodesstat och kostnadsstat vid statens jernvägstrafik för år 1899

hade jernvägsstyrelsen omförmält, bland annat, att den befintliga öfverbyggnaden

å de lifligast trafikerade delarna af statsbanorna måste anses

vara i följd af bantågens ökade hastighet, tyngd och antal tagen

så hårdt i anspråk, att mera omfattande åtgärder för öfverbyggnadens

förstärkande icke längre borde uppskjutas. Frågan gälde då närmast

de tillsammans 1,004 km. långa bandelarna Stockholm—Upsala, Stockholm-—Malmö

och Katrineholm—Göteborg, der öfverbyggnaden bestode

mestadels af 20 år och derutöfver gamla räler med ursprunglig vigt af

31 kg. per meter, samt Gellivarebanan. Sistnämnda bana, hvars längd

från Luleå till Malmberget vore 211 kin., hade nemligen vid anläggningen

försetts med räler af endast 27,5 kg. vigt per meter, hvilken

vigt gifvetvis vore för liten för den tunga malmtrafiken å banan.

Vid tiden för förstberörda förslags afgifvande var den lättare öfverbyggnaden

å de nämnda bandelarna på en sammanräknad längd af

omkring 286 km. ersatt med ny sådan af 40,5 kg. rälsvigt per meter;

och under år 1899 fortsattes med liknande rälsutbyten derstädes å en

banlängd af omkring 328 km. Kostnaderna härvid hade med nådigt

medgifvande bestridts af tillgängliga trafikmedel.

Enligt jernvägsstyrelsens år 1898 uppgjorda plan för öfverbyggnadens

fortsatta förstärkande å oftanamnda bandelar skulle detsamma

år 1901 hafva fullbordats och alltså spåret derstädes då vara försatt i

ett mot de stegrade anspråken svarande skick. Styrelsen måste emel
-

Förstärkning

af öfverbyggnaden

å bandelen

Svartön

— Gcllivare

genom, rälsutbyte.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

lertid redan deri 23 november 1899 vid afgifvandet af underdånigt

förslag till arfvodesstat och kostnadsstat för år 1900 anmäla, att priserna

å räler och rälstillbehör så uppdrifvits, att det af ekonomiska

hänsyn syntes vara rigtigast att i afvaktan på ändrade konjunkturer å

jernvarumarknaden för det dåvarande icke fortsätta rälsutbytet i den

utsträckning, som förut afsetts. I enlighet dermed hade förstärkningsarbetet

under år 1900 utförts å eu sammanräknad banlängd af endast

59 km. Å omhandlade bandelar Stockholm—Upsala, Stockholm—Malmö,

Katrineholm—Göteborg samt Gellivarebanan återstode alltså förstärkningsarbetet

ännu å 542 km. Härtill komme, att nya trafikförhållanden

framkallat fordringar på förstärkning af förenämnda slag jemväl å

andra bandelar, nemligen Arlöf—Engelholm och Motala verkstad—Mjölby.

Å den förra, som vore 79 km. lång och hade 14 år gamla räler al

ursprungligen endast 24,8 kg. vigt per meter, framfördes kontinentaltrafiken

öfver Malmö till Göteborg och Kristiania — en trafik, som vid

tiden för upprättandet af förslag till denna handels komplettering i

statsbanemessigt skick icke varit förutsedd; å den senare bandelen, som

vore 31 km. lång och hade 16 år gamla räler af ursprungligen 27,5

kg. vigt per meter, komme den nya genomgångstrafiken från Krvlbo

öfver Örebro till Mjölby att framföras.

Längden af de bandelar, som på grund af nuvarande trafikförhållanden

och trallkutsigter vore i behof af förstärkning, vore alltså:

å

bandelen

Stockholm—Upsala......................

........... 49

Stockholm—Malmö.....................

........... 254

Katrineholm—Göteborg .............

153

Luleå—Malmberget......................

......... 116

11

Arlöf—Engel!) ol m.........................

........... 79

11

11

Motala verkstad—Mjölby .........

........... 31

V)

11

11

tillsammans 652 km.

Till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 anförde jag härom,

bland annat:

Det vore af synnerlig vigt, att öfverbyggnaden å de stambanedelar,

der trafiken vore mest intensiv, så förstärktes, att möjlighet bereddes

att åt bantågen gifva den fart och den tyngd, trafikbehofvet

kräfde. Någon betänklighet kunde icke heller finnas vid att anslag äskades

för ändamålet, fastän trafikmedlen hittills derför användts. Det

skulle tvärtom vara mycket rimligt, att, sedan å 673 kilometer bana öfverbyggnaden

förstärkts genom rälsutbyte, utan att derigenom statsbanornas

bokförda kapitalvärde ökats, kostnaden, för rälsbytet å öfriga ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

7

komna 652 kilometer finge med hela sitt belopp öka kapitalvärdet, helst

det rälsutbyte, som föranleddes af hänsynen till det nödvändiga underhållet,

fortfarande komme att upptagas i de årliga kostnadsstaterna:

Efter det jag andragit de skäl, på grund af hvilka jag ansåg mig

då icke kunna förorda jern vägsstyrelsens förslag i hela dess omfattning,

redogjorde jag för de omständigheter, som föranledde mig att föreslå

äskandet af medel till förstärkning af öfverbyggnaden å den 79 km.

långa bandelen Arlöf—-Engelholm.

På grund af det anförda tillstyrkte jag, att Kong!. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette Imfvudtitel,

till förstärkning genom rälsutbyte af öfverbyggnaden å bandelen Arlöf

—Engelholm, 651,750 kronor, med rätt för Kongl. Magt att låta förskottsvis

under år 1901 af tillgängliga medel utanordna detta belopp.

I anledning af den framställning, som Kongl. Maj:t i enlighet med

samma hemställan till Riksdagen aflät, yttrade statsutskottet (i utlåtande

n:o 38) följande:

Såsom i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 omförmäldes,

hade hittills kostnaderna för utbyte af räler å statsbanorna alltid bestridts

af tillgängliga trafikmedel. Anledningen, hvarför nu blifvit

ifrågasatt att med anslagsmedel bekosta de åtgärder för öfverbyggnadens

förstärkning genom rälsutbyte, som jernvägsstyrelsen ansett önskvärda,

vore närmast att söka deruti, att driften af statens jern vägar

under år 1900 visat ett i ekonomiskt afseende mindre gynsamt resultat,

än hvad förut under en följd af år varit fallet, samt att, på sätt jernvägsstyrelsen

antydt, någon väsentlig förbättring härutinnan ej heller

för den närmaste framtiden kunde förutsättas. Dessa förhållanden syntes

emellertid utskottet mana till stor varsamhet, då fråga vore om

nedläggande å statens jernvägar af kostnader, som icke kunde anses

oundgängligen nödiga för driftens uppehållande och ej heller kunde

beräknas medföra en mot kostnaderna svaranda tillökning i jernvägarnes

nettoafkastning. Förutom det belopp af 651,750 kronor, som för rälsutbyte

äskats af Riksdagen, hade jernvägsstyrelsen för enahanda ändamål

ifrågasatt anvisande för åren 1902 och 1903 af anslag å mer än

4,200,000 kronor. A de bandelar, der ifrågavarande rälsutbyte skulle

ske, vore, enligt hvad statsrådsprotokollet gåfve vid handen, de nuvarande

rälerna icke förslitna, så att de af denna anledning behöfde ersättas

med nya, utan åtgärden ansåges påkallad för att genom öfverbyggnadens

förstärkning möjliggöra framförandet af tåg med stor hastighet

och tyngd. Utskottet insåge väl, att sådana förstärkningsåtgärder

i vissa fall kunde visa sig oundgängliga, såsom exempelvis å linjer,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

der en tung malmtrafik stälde stora fordringar på banan, men utskottet

kunde icke annat än hysa tvifvel, huruvida det verklig-en vore erforderligt

och ur ekonomisk synpunkt tillrådligt att i den utsträckning,

som ifrågasatts, vidtaga kostsamma åtgärder för uppdrifvande af

tåghastigheten å jernvägarna. 1 allt fall torde behofvet deraf icke

vara påträngande, och då, såsom utskottet framhållit, stats jern vägarnas

nettoinkomst visat tendens att sjunka, syntes det så mycket

mindre vara skäl att forcera dylika arbeten. Om det emellertid på eu

eller annan bansträcka skulle befinnas oundgängligen nödvändigt att

förstärka öfverbyggnaden genom rälsutbyte, syntes sådant dock icke

behöfva ske i större utsträckning, än att kostnaderna derför kunde, i

enlighet med hvad hittills skett, bestridas af jernvägarnas trafikmedel.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde utskottet, att Kongl.

Maj:ts förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Denna statsutskottets hemställan blef af Riksdagens båda kammare

utan votering bifallen.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t i anledning af derom af jernvägsstyrelsen

gjord underdånig framställning och efter det i eu från

styrelsen öfverlemnad promemoria meddelats, att med anledning af inträff

adt starkare prisfall å räler kostnaderna för utbyte af räler å bandelen

Arlöf—Engelholm syntes kunna nedbringas till 491,000 kronor,

genom nådigt bref den 26 april 1901, då det måste anses oundgängligen

nödvändigt, att öfverbyggnaden å sistberörda handel förstärktes

genom rälsutbyte, anbefalt jern vägsstyrelsen att under år 1901 låta förstärka

öfverbyggnaden å bandelen genom ytbyte af derå befintliga räler

mot stålräler om 40,5 kg. vigt per meter äfvensom bemyndigat j em vägsstyrelsen

att för verkställande af ifrågavarande arbete af trafikmedei

använda ett belopp af högst 491,000 kronor.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 26 november

1901 har nu jern vägsstyrelsen å nyo gjort framställning om beredande

af medel till förstärkning af öfverbyggnaden å vissa bandelar.

Till stöd för sin framställning bär jernvägsstyrelsen hufvudsakligen

anfört:

Jemväl under år 1901 hade styrelsen verkstält utbyten af befintliga

äldre rälsbeläggningen mot ny sådan med räler af 40,5 kg. vigt

per meter å 19 km. af bandelen Stockholm—Upsala, 15 km. af Stockholm—Malmö

samt 24 km. af Luleå—Malmberget, allt med användande

af de enligt den för året af Kongl. Maj:t fastställa omkostnadsstaten

vid statens jernvägstrafik tillgängliga trafikmedel. I det den

21 november 1901 afgifna underdåniga förslaget till dylik stat för år

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

9

1902 hade styrelsen upptagit sådana rälsutbyten till så stor omfattning,

som banunderhållet oundgängligen kräfde, nemligen å 6 km. af bandelen

Katrineholm—Göteborg, 31 km. af bandelen Motala verkstad—Mjölby

samt 22 km. af bandelen Luleå—Malmberget. Trafikförhållandena påfordrade

nu än mera än tillförene förstärkning af öfverbyggnaden

genom inläggning af nya stålräler af 40,5 kg. vigt per meter å de sträckor

af i ofvanberörda skrifvelse den 30 november 1900 omför ro älda

bandelarna, i den mån ej dessas öfverbyggnad blifvit under år 1901

eller påräknats blifva under år 1902 på sådant sätt förstärkt. Det

lede intet tvifvel, att statens jernvägars ekonomiska resultat under

åren 1900 och 1901 skulle varit betydligt gynsammare, om ej vid

tågens framförande så ofta erfordrats hjelp tjenst af ytterligare ett lokomotiv

utom det ordinarie. Detta hade kunnat undvikas, om jernvägens

öfverbyggnad varit af den beskaffenhet, att den tillåtit användandet af

starkare och tyngre lokomotiv. Särskildt hade detta förhållande inträffat

vid Gellivarebanan, der två lokomotiv i regeln måst användas för

hvarje malmtåg, och der alltså en afsevärd besparing i driftkostnad

vore att förvänta af banöfverbyggnadens förstärkande så, att lokomotiv

af enahanda styrka som de, hvilka nu byggdes för bandelen Gellivare—riksgränsen,

hvart och ett motsvarande två äldre, kunde äfven

på Gellivarebanan tagas i bruk. På de delar af det sydligare bannätet,

der öfverbyggnaden blifvit förstärkt, framginge sedan någon tid tyngre

och kraftigare lokomotiv än tillförene, i följd hvaraf ock godstågens

storlek kunnat på dessa linier ökas utan att hjelp tjenst dervid behöft

anlitas. Det vore klart, att i den mån öfverbyggnad ens förstärkning

utsträcktes till allt flera af de linier, der en starkare godstrafik herskade,

måste äfven genom besparingen i dragkraftens kostnad det ekonomiska

resultatet förbättras. Sådan förstärkning återstode ännu att utföra å de

b andelar, som uti styrelsens underdåniga skrifvelse den 30 november 1900

särskildt angåfves företrädesvis vara deraf i behof, å följande längder,

nemligen:

å bandelen Stockholm—Malmö.......................................................... 239 km.

» » Katrineholm—Göteborg.................................................. 147 »

» » Svartön—Malmberget ...................................................... 70 »

eller tillsammans 456 km.;

och syntes det styrelsen nödigt, att detta arbete komme till utförande

utan uppskof.

Under antagande af nu gällande anskaffningskostnad för rälerna,

Bill. till iliksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

omkring 100 kronor pr ton, och att försäljningspriset för de upptagna,

begagnade rälerna icke komme att understiga 65 kronor pr ton, beräknade

styrelsen kostnaden för den gamla rälsbeläggningens ersättande

med ny sådan af 40,5 kg. rälsvigt pr meter till 5,270 kronor pr km.

bana. Totala kostnaden uppginge alltså till i rundt tal 2,400,000 kronor,

deraf 500,000 kronor borde utgå redan under år 1902.

Då emellertid det ifrågavarande rälsutbytet vore af natur att innebära

en stadigvarande förbättring af banan och en ökning af dennas

kapitalvärde, syntes trafikmedel, utöfver hvad som erfordrades för det

ordinära underhållet, icke lämpligen böra för ändamålet användas, utan

det erforderliga beloppet anvisas af andra medel.

Såsom skäl för sitt förslag, att förberörda belopp, 500,000 kronor,

skulle redan under innevarande år utgå, bar jern vägsstyrelsen andragit,

att det vore af synnerlig vigt för ett ekonomiskt och ändamålsenligt

handhafvande af trafiken å linien Gellivare—Luleå, att öfverbyggnaden

å samma linie snarast möjligt sattes i sådant skick, att de tyngre lokomotiv

af samma typ, som afsåges att komma till användning å linien

Gellivare—riksgränsen, måtte kunna insättas jemväl å förstnämnda linie.

Jag tillåter mig erinra, att ofvanberörda förslag till kostnadsstat

för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t den 16 december 1901 utan

ändring faststälts.

Enligt jernvägsstyrelsens förut åberopade promemoria hafva under

åren 1899—1901 anskaffats tillhopa 40 lokomotiv af tyngre typer, af

bvilka lokomotiv för närvarande 4 äro förlagda till Luleå, Boden eller

Gellivare.

I likhet med jernvägsstyrelsen anser jag, att statens jernvägar

under åren 1900 och 1901 skulle hafva visat ett betydligt gynsammare

ekonomiskt resultat, om jernvägarnas öfverbyggnad varit af den beskaffenhet,

att den tillåtit användandet af starkare och tyngre lokomotiv,

hvarigenom vid tågens framförande lijelptjenst af ytterligare ett

lokomotiv utöfver det ordinarie kunnat förekommas Särskildt gäller

detta Gellivarebanan, der en afsevärd besparing i driftkostnad är att

förvänta af banöfverbyggnadens förstärkande. Det är således af vigt,

att å sistnämnda bana, hvilken just är eu sådan bana, hvarå, såsom

statsutskottet yttrat, en tung malmtrafik ställer stora anspråk, rälsutbytet

snarast möjligt kommer till verkställighet. Om jag ock, tillföljd

af det motstånd frågan om särskildt anslag till förstärkning af öfverbygguaden

å vissa sträckor af statens jernvägar mött inom Riksdagen,

icke anser det vara möjligt att nu understödja jernv;igsstyrelsens förslag

i hela dess vidd, tror jag det likväl — och då, af'' skäl jernvägs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

11

styrelser! anfört, trafikmedels användande för ifrågavarande ändamål

helst bör undvikas — vara nödvändigt att nu söka vinna Riksdagens

bifall till omförmälda rälsutbyte å 70 km. af bandelen Svartön—Malmberget.

Jernvägsstyrelsen har beräknat kostnaden för hela det ifrågasatta

ersättandet af gammal rälsbeläggning med ny sådan af 40,5 kg. vigt

per meter uppgå till i medeltal 5,270 kronor per km. bana. Då bandelen

Svartön—Malmberget har de lättaste rälerna, utgör emellertid

ifrågavarande kostnad vid denna handel, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen

inhemta!., 6,750 kronor per km. bana enligt följande specificerade

kostnadsförslag:

81 ton nya räler ... å 100: — kr. 8,100: —

200 par nya skarfjern å 3:65 ,, 730: —

800 st. skarfbultar ... å 0: 20 „ 160: —

7,000 „ rälsspikar ...... å 0: 06 „ 420: — pr. 9?410:__

arbetskostnad, transporter m. m......................... ,, 840: —

Summa kronor 10,250: —

afgår för 55 ton räler, hälften

brukbara och

hälften kasserade å 60: — kr. 3,300: —

„ ,, brukbara och kas
serade

rälsskarfjern,

skarfbultar

och rälsspikar ................. „ 200: — pr. 3,5QQ: _ kr> 6^750. _

alltså å 70 km. bana 472,500 kronor för hela utbytet.»

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning, må

vinna Riksdagens bifall.

3:o.

Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1903, till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jern vägar,

Ny rörlig

materiel vid

statens jernväg

ar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

bevilja ett anslag af 5,000,000 kronor samt deraf anvisa å riksstaten

utom hufvudtitlame 3,500,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, bär jern vägsstyrelsen

med afseende å behofvet af ny rörlig materiel för statens redan trafikerade

jernvägar i skrifvelse till Kong!. Maj:t af den 29 november 1901 andraga

följande.

Genom användandet af de anslag till rullande materiel, som 1901

års Riksdag beviljat, blefve det visserligen möjligt för statens jernvägar

att med egna fordon ersätta de lokomotiv och. utländska vagnar, som

under de senaste åren måst förhyras, men i afseende på dragkraften

återstode dock att fylla den brist, som fortlöpande uppstode derigenom,

att lokomotiven med tilltagande ålder på grund af sin förslitning och

ringa dragförmåga blefve allt mindre användbara för annat än hjelptjenst.

Huru beaktansvärd denna omständighet för närvarandé vore, framginge

deraf, att af de 630 lokomotiv, som statens jernvägar vid slutet

af år 1902 konnne att disponera, ej mindre än nära 100 stycken då

hade varit i tjenst 30 år och derutöfver.

Men utom detta skäl för anskaffande af flera nya lokomotiv talade

äfven ett annat för ökandet af den rullande meterielen i dess helhet.

De sista årens erfarenhet hade nemligen gifvit ytterligare bevis på,

huru nödvändigt det vore att i tid förbereda de anstalter, som måste

vara färdiga, när en ökning af trafiken inträdde, för att denna skulle

kunna på ett för jernvägen ekonomiskt fördelaktigt sätt tillgodoses. Huru

oviss nu än den tidpunkt vore, när denna ökning kunde komma att visa

sig på grund af förbättrade konjunkturer, så syntes det dock uppenbart,

att den, åtminstone i viss mån, lätt kunde blifva nära förestående af

det skäl, att allt eftersom de ifrågasatta taxenedsättningarna, såväl hvad

persontrafiken på längre sträckor som äfven hvad transporterna af vissa

godsslag anginge, kunde blifva satta i verket, en mot dessa nedsättningar

svarande ökning af rörelsen måste förutses.

Hvad åter anginge den mängd af materiel, som borde successivt

anskaffas för att möta dessa framtida behof, så kunde den visserligen

för närvarande endast helt approximativt uppskattas; men då den i alla

händelser måste antagas komma att betydligt öfverstiga det antal lokomotiv

och vagnar, till hvilka medel af 1901 års Riksdag anvisats för

år 1902, (med rättighet för styrelsen att redan under år 1901 deraf

disponera en del), så hade styrelsen ej dragit i betänkande att till anskaffning

under år 1903 såsom behöfligt begära i hufvudsak samma

antal lokomotiv och vagnar som för år 1902; och detta så mycket

hellre som de tryckta konjunkturer, under hvilka de svenska industri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

13

grenar, som vid beställningar inom landet af jernvägsmateriel ifrågakomme,

för närvarande arbetade, å ena sidan stälde i utsigt för staten

fördelaktiga vilkor vid materielens inköp och leverans, å andra sidan

syntea styrelsen väl påkalla, att det statens verk, hvars behof af materiel

i ej "ringa mån bidragit att höja den ifrågavarande industrien till

den utveckling, den numera ernått, ej borde underlåta lemna denna

industri sitt understöd genom beställning af dylik materiel vid de tillfällen,

då båda parternas intressen samtidigt dervid tillgodosåges.

På grund af det anförda hade jern vägsstyrelsen hemstält, att Kong!.

Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag aflåta proposition om anvisande

till inköp af ny rörlig materiel för statens redan trafikerade jernvägar

af ett extra statsanslag å 5,000,000 kronor att användas för anskaffning

af följande materiel till nedanstående approximativt beräknade priser,

nemligen:

8 stycken

snälltågslokomotiv .................................

kronor

416,000

—

16

11

tyngre godstågslokomotiv..................

11

1,162,000

—

10

vexellokomotiv ......................................

11

430,000

—

30

11

person-, post- och packvagnar .........

11

750,000

—

300

11

täckta godsvagnar ...............................

11

952,000

—

250

11

öppna godsvagnar ................................

11

640,000

—

axlar med hjul till vagnarne.............

11

550,000

—

bromsinrättningar, reservdelar m. in.

till lokomotiv och vagnar ..........

11

100,000: —

summa

kronor

5,000,000: —

Efter att hafva redogjort för detta jernvägsstyrelsens förslag har

departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, att, med anledning

af i ämnet af Riksdagen gjorda framställningar, Kongl. Maj it vid föredragning

den 5 december 1901 af samma framställningar funnit godt

nedsätta frakten för åtskilliga lifsförnödenheter in. m.

Då med hänsyn till nämnda fraktnedsättning samt möjligen blifvande

taxenedsättningar för såväl person- som godstrafiken en stegring

åt transportarbetet å statens j ervägar vore att förvänta, måste det —

fortsätter departementschefen — vara af vigt att bereda sig för att möta

den ökade» trafikens kraf på rullande materiel.

Enligt hvad departementschefen från jeinvägsstyrelsen inhemtat,

kunde den materiel, till hvars anskaffande anslag nu äskades, tillverkas

vid inhemska verkstäder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Slutligen har departementschefen upplyst, att, enligt hvad från

jernvägsstyrelsen till honom meddelats, anledningen dertill, att den af

styrelsen nu beräknade kostnaden för anskaffande af öppna godsvagnar

proportionsvis öfverst ege hvad för dylika vagnar af senaste Riksdagen

beviljats, vore att söka deruti, att ett större antal högre, öppna godsvagnar

— kolvagnar — upptagits uti förevarande förslag.

I den jern vägsstyrelsens skrifvelse, som enligt statsrådsprotokollet

ligger till grund för Kongl. Maj:ts förevarande framställning, har styrelsen

på ett, som det synes utskottet, öfvertygande sätt påvisat, hurusom

äfven för nästa år en jemförelsevis betydlig nyanskaffning af rullande

materiel är för stats] ernvägarna erforderlig dels för att ersätta slitna

eller eljest genom ålder mindre användbara lokomotiv, dels ock för att

genom ökande af materielen i dess helhet kunna möta en växande

trafiks fordringar. Att, såsom af jernvägsstyrelsen jemväl framhållits,

inhemska verkstäder skulle under nuvarande tryckta konjunkturer kunna

erhålla sysselsättning genom tillverkning af den ifrågasatta nya materielen,

är gifvetvis ett glädjande förhållande, då detta, såsom nu är händelsen,

kan ske till fördel äfven för statens jern vägar. Utskottet anser således

giltiga skäl föreligga för beviljande af den summa, Kongl. Maj:t nu

för ändamålet äskat. Enligt den kongl. propositionen skulle detta

anslag icke i sin helhet anvisas å riksstaten, utan till en del anskaffas

genom upplåning. Det synes utskottet vara i hög grad önskvärdt, om, såsom

nu under en längre följd af år skett, upplåning för ifrågavarande ändamål

kunde undvikas. Då emellertid först längre fram under riksdagen lärer

kunna afgöras, huruvida statsregleringen härtill lemnar tillgång, har

utskottet ansett sig nu icke böra till uppförande å riksstaten föreslå

större belopp, än hvad af Kongl. Maj:t i sådant afseende ifrågasatts.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, för år

1903 bevilja ett anslag af 5,000,000 kronor samt deraf

anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarna 3,500,000

kronor.

Beträffande sättet för anskaffande af återstående 1,500,000 kronor

af detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

15

4:o.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till fortsättning Fortsättning

af statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1903 anvisa 4,000,000 ^n^Göteborg

kronor. m Skee
Till

anläggning af denna statsbana, hvarför kostnaden beräknats

till 13,091,000 kronor, har Riksdagen beviljat:

...................... kronor 750,000: —

..................... „ 2,000,000: —

..................... „ 2,000,000: —

.................... „ 2,000,000: —

tillsammans kronor 6,750,000:—,

deraf 750,000 kronor anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarna och återstoden

till utgående från riksgäldskontoret.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, att under

år 1901 å denna bana byggnadsarbetena fortgått mellan Uddevalla och

Skee, hvarjemte utstakning för och upprättande af definitiv plan för

bandelen Uddevalla — Skafteröd verkstälts; och hade de hufvudsakliga

byggnadsarbetena under år 1901 utgjort:

29 provisoriska byggnader af olika slag uppfördes. 210 meter

transportväg anlades.

Terrasseringsarbetena fortgingo mellan Uddevalla och Orrekläpp

samt utsträcktes under året till Skee, hvarvid banvall färdigbildades å

en sträcka af 34,776 meter.

För mindre vattendrags ledande genom banvallen anlades 85

afloppstrummor.

Fn under föregående år påbörjad bro fullbordades, hvarjemte stenarbetena

för ytterligare 3 broar påbörjades.

Spår utlades på en sträcka af 1,450 meter, och påbörjades aftäckning

af en grusgrop samt terrassering för spår till densamma.

a bangårdarne vid Uddevalla, Hogstorp, Munkedal, Dingle, Hällevadsholm,

Rabbalshede och Orrekläpp påbörjades terrasseringsarbetena.

3,641 meter större och 3,625 meter mindre vägar omlades.

En vägport och eu vägbro (viadukt), den senare afsedd att leda

Munkedal — Skree jernväg öfver statsbanan, fullbordades.

Beträffande anslagsbehofvet för år 1903 för denna jern vägsbyggnads

fortsättande enligt den uppgjorda plauen för arbetenas bedrifvande,

för år 1899

„ „ 1900

„ „ 1901

„ „ 1902

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtats, jernvägsstyrelsen

i skrifvelse den 5 december 1901 anfört, att för år 1903

borde anvisas ett belopp af 4,000,000 kronor, deraf 390,500 kronor

afsåges för inköp af rullande materiel.

Enligt berörda plan och under förutsättning, att före 1903 års

ingång beslut fattats, huruvida ifrågavarande statsbana skulle framdragas

öster eller vester om sjön Stora Ilällungen, vore, enligt hvad jernvägsstyrelsen

vidare anfört, det såsom behöfligt angifna beloppet afsedt att

användas till afslutande af arbetena å sträckan mellan Uddevalla och

Skee samt till fortsättande af arbetena å linien Uddevalla— Skafteröd

äfvensom till påbörjande af arbetena å sträckan från sistnämnda ställe

till Bollestad.

Departementschefen har upplyst, att Kongl. Maj:t den 31 december

1901 faststält plan för jernvägsanläggningen mellan Uddevalla och

Skafteröd, med undantag af sträckningen genom och närmast intill

Uddevalla.

För utförande af ifrågavarande jernvägsanläggning har årsanslaget

hittills icke öfverskridit 2,000,000 kronor, och enligt hvad utskottet

inhemtat, skulle genom anvisande äfven för nästa år af ett anslag till

detta belopp jernvägen mellan Uddevalla och Skee kunna fullbordas

samt derjemte en del arbeten utföras å sträckan Uddevalla—Göteborg.

Beträffande betydande delar af sistnämnda bansträcka bär plan för

jernvägsanläggningen ännu ej kunnat fastställas. Sålunda är fortfarande

obestämdt, huruvida banan kommer att framdragas öster eller vester

om sjön Hällungen, vidare om för densamma skall väljas linien öfver

Kongelf eller en vest-ligare sträckning öfver Ytterby, och slutligen

saknas ännu godkända planer för jernvägens införande till Göteborg

och till Uddevalla. Under sådana förhållanden synes det ingalunda

vara skäl att för närvarande mer än förut forcera denna jernvägsbyggnad,

utan anser utskottet lämpligt, att anslaget jemväl för nästkommande

år bestämmes till 2,000,000 kronor, hvarigenom byggnadsverksamheten

å banan fortfarande komme att bedrifvas med samma arbetsstyrka

som hittills.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till fortsättning af

statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1903 anvisar

2,000,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

17

Om sättet för anskaffande af detta anslag kommer utskottet att

framdeles afgifva yttrande.

5:o.

Uti särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner

har föreslagits,

af herr O. II. Ström i motionen n:o 92:

l:o att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Ivongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t måtte anbefalla kongl. jernvägsstyrelsen att,

i samband med den af Kongl. Maj:t anbefalda undersökningen för norra

stambanans fortsättande från Morjärv till Karungi, låta verkställa undersökning

samt upprätta plan och kostnadsförslag för norra stambanans

alternativa fortsättande från Morjärv direkt till Haparanda; och

2:o att Riksdagen till bestridande af kostnaderna för undersökning

samt upprättande af plan och kostnadsförslag för norra stambanans

fortsättande från Morjärv direkt till Haparanda måtte anslå ett belopp

af tiotusen kronor;

samt af herr G. Kronlund i motionen n:o 117:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta under nästinstundande sommar eller å tid,

som eljest kan anses lämplig, verkställa undersökning i och för riksgränsbanans

framdragande från Ytter-Morjärv till Witsaniemi.

Enligt hvad motionärerna förmält, har Kongl. Maj:t i slutet af

nästlidne år anbefalt jernvägsstyrelsen att låta verkställa undersökning

samt upprätta plan och kostnadsförslag för norra stambanans fortsättning

från Ytter-Morjärv till Karungi vid Torne eif. Detta har gifvit motionärerna

anledning att föreslå undersökningar för banans fortsättning i

andra sträckningar och till andra slutpunkter, nemligen herr Ström till

Haparanda och herr Kronlund till Witsaniemi. Beträffande de skäl, som

till stöd för de särskilda förslagen blifvit anförda, tillåter sig utskottet

hänvisa till sjelfva motionerna. Hvad deruti meddelats synes emellertid

utskottet icke innefatta tillräcklig utredning för att Riksdagen derpå

skulle kunna grunda ett uttalande om önskvärdheten af undersökningrörande

den ena eller andra bansträckningen i fråga. Med anledning

häraf får utskottet hemställa:

a) att herr Ströms ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

Undersökning

för norra

stambanans

fortsättning

från YtterMorjärv.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

b) att herr Krönlunds i ämnet väckta motion

icke heller må föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1902.

På statsutskottets vägnar:

GHR. LUNDEBERGv

V

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:20 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfver by a1 i texten