Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande af ny rörlig materiel vid samma jernvägar samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.
1902-03-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:31, Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande af ny rörlig materiel vid samma jernvägar samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
1
N:o 31.
Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om utläggning af
dubbelspår och förstärkning af öfverbyggnåden å vissa
delar af statens redan trafikerade jernväg ar, om anskaffande
af ny rörlig materiel vid samma jernvägar
samt om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, ån
äfven inom Riksdagen väckta förslag i sistnämnda syfte.
(R. A.)
l:o.
1 propositionen angående statsverkets tillstånd och behof bär utläggning af
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1903 anvisa å riksstatens yt-ffljfses.
sjette hufvudtitel, för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan mellan 9Esisp
Eslöfs och Hessleholms jern vägs stationer, ett belopp af 500,000 kronor, oc\^fe''
med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under stationer.
innevarande år af tillgängliga medel utanordna 250,000 kronor.
Till det i detta ärende förda statsrådsprotokollet har statsrådet
och chefen för civildepartementet till en början erinrat, hurusom Riksdagen
för utläggning af dubbelspår å södra stambanan beviljat år 1898
för sträckan Arlöf—Lund 385,000 kronor och år 1899 för sträckan
Lund—Eslöf 600,000 kronor. Då dubbelspår mellan Malmö och Arlöf
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 31.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
redan förut funnes, hade genom dessa anslag beredts möjlighet att
anordna dubbelspår å eu sammanhängande sträcka af tillsammans 34
kilometer närmast denna stambanas ändpunkt i Malmö.
Till stöd för dessa dubbelspåranläggningar hade, enligt hvad
departementschefen nu erinrat, anförts bland annat följande.
Krafvet på regelbundenhet vid jernvägsdriften vore i ständigt
växande och måste med alla till buds stående medel fyllas, för så vidt
träffade aftal med såväl in- som utländska förvaltningar af kommunikationsleder
rörande gemensamma anordningar för genomgående trafik
skulle kunna upprätthållas.
Inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång blefve naturligen
mest känbara mot slutet af eu lång tågväg, då endast enkelspårig
bana förefunnes, och nödvändiggjorde ofta nog tillämpandet der af nya
tillfälliga tidtabeller för återstående färd, hvilka åtgärder åter i regeln
kunde väntas medföra ytterligare förseningar för möten med tåg, hvilkas
regelbundna gång likaledes måst i följd af förberörda tidtabellsförändringar
i större eller mindre mån rubbas — allt olägenheter, som blefve större
i den mån den ifrågavarande b andelen vore lifligt trafikerad.
Hvad sålunda yttrats i fråga om behofvet af dubbelspår mellan
Malmö och Eslöf egde — fortsätter departementschefen — uppenbarligen
tillämplighet jemväl på bandelen Eslöf—Hessleholm. Derför hade nu
ock jern vägsstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj: t af den 26 november
1901 väckt förslag om beredande af medel till en dubbelspåranläggning
mellan Eslöfs och Hessleholms stationer.
Med afseende härå hade styrelsen anfört hufvudsakligen följande.
Trafikens omfattning och utveckling å bandelen Eslöf—Hessleholm
framginge ej mindre af nu gällande tidtabellen, hvilken upptoge ett
tjugutal tåg, sammanträngda mellan kl. 6,5 0 f. m. och kl. 11,50 e. in.
eller ett lika stort antal tåg, som uti skrifvelse den 17 december 1898
angifvits för sträckningen Lund—Eslöf, än äfven af följande uppgifter,
förut meddelade i jernvägsstyrelsens berättelser för åren 1894, 1897
och 1900 samt här sammanstälda med motsvarande för hela södra stambanan,
nemligen:
Godstonkilometer pr bankilometer
å linien Eslöf—Hessleholm
år 1894............................... 197,313
„ 1897 ................................. 269,106
„ 1900 ...................... 318,639
å södra stambanan:
161,049
218,926
266,447
3
■ Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
YagnaxeJkilometer pr bankilometer
å linien Eslöf—Heasleholm : å södra stambanan :
år 1897 ................................. 233,583 159,664
„ 1900................................ 264,339 229,667
Den jemna trafikstegringen, som dessa uppgifter antydde, syntes
i detta sammanhang kunna fattas endast så, att afsevärda svårigheter
för trafikens tillfredsställande besörjande vore att vid fortgående trafikutveckling
inom kort förvänta, derest ej i god tid rigtiga åtgärder till
svårigheternas mötande vidtoges. Påbörjandet redan under år 1902 af
nu ifrågasatta dubbelspårutläggningen mellan Eslöf och Hessleholm
syntes i anledning deraf vara eu nödvändighet. Härtill komme, att
den nu sjunkande konjunkturen helt visst kunde påräknas medföra
billigare anläggningskostnader, än som eventuelt framdeles under andra
förhållanden kunde förväntas, eller som kunnat ernås vid de under dyra
tider nyligen utförda dubbelbanarbetena på sträckningarna Malmö—Lund
nch Lund-—Eslöf.
Såsom ytterligare ett beaktansvärdt skäl för spårutläggningens
påbörjande redan under närmaste tid hade jernvägsstyrelsen framhållit,
att den ifrågasätta åtgärden till utvecklade trafikmöjligheter å bandelen
Eslöf—Hessleholm, i likhet med å bandelen Malmö—Eslöf, syntes i
strategiskt hänseende blifva af synnerligen stor vigt och betydelse.
Af skrifvelsen bifogade planritningar samt kostnadsförslag framginge:
Det
nya spåret vore afsedt att läggas med räler af stål om 40,5
kilograms vigt per meter i hufvudsakligen samma plan och profil som
hufvudspåret efter nödig ändring i anledning af bestämmelserna rörande
lutnings- och öfvergångskurvor.
De beräknade kostnaderna, 1,585,000 kronor, fördelade sig på
följ an de sätt:
jordområdets anskaffning .............................................
kronor
33,000: --
terrassering .............. ................’....................................
11
299,200: —
konstarbeten (tillbyggnad af en vägport, öfver- byggnader för broar och vägportar samt för- längning af afloppstrummor).................................
11
53,900: —
47,000 meter spårläggning med nya räler om 40,5
kilograms vigt pr meter för liufvudspåret mellan
stationerna ....................................................................
11
808,400: —
Transport kronor
1,194,500: —
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
Transport kronor 1,194,500: —
spår- och vexelläggniugar å stationerna.................. ,, 124,200: —
ändringar å stationerna ..................................''.............. ,, 109,700: —
diverse kostnader ......................... ,, 20,500: —
allmänna omkostnader ................................................... ,, 136,100: —
summa kronor 1,585,000: —
Till närmare upplysning rörande kostnadsförslaget hade jern vägsstyrelsen
i skrifvelsen anfört, att kostnadsförslaget, som upprättats under
förutsättning af, jemte annat, eu anskaffningskostnad för rälerna af
100 kronor pr ton, upptoge en kostnad af 1,351,100 kronor för det
tillsammans 47,000 meter långa spåret mellan stationerna å bandelen,
motsvarande omkring 28,750 kronor pr km. eller ungefär samma belopp,
som år 1898 beräknades för det numera färdiga andra spåret mellan
Lund och Eslöf. Derutöfver upptoge kostnadsförslaget en kostnad af
233,900 kronor för vissa i sammanhang med dubbelspårutläggandet
erforderliga, förbättrade anordningar af spår och vexlar, plattformar
och vägar m. m. vid de stationer — Eslöf, Hör, Tjörnarp, Sösdala och
Hessleholm — som af dubbelspåret berördes.
Vidare hade jern vägsstyrelsen anfört, att för arbetenas lämpliga
ordnande och bedrifvande erfordrades, att af den totala kostnaden,
1,585,000 kronor, beviljades för år 1903 500,000 kronor, deraf 250,000
kronor att förskottsvis lyftas redan år 1902, för år 1904 500,000 kronor
och för år 1905 hvad arbetenas afslutande komme att kräfva.
Jernvägsstyrelsen hade såsom skäl till sin framställning om förskotterande
under år 1902 af berörda belopp, 250,000 kronor, framhållit,
att arbetare och redskap, som användts för arbetena med utläggning
af det under år 1901 i hufvudsakliga delar fullbordade andra jernvägsspåret
mellan Lund och Eslöf, kunde med fördel öfverflyttas till nu
ifrågavarande dubbelbananläggning, derest arbetet dermed kunde få
börjas, så snart lämplig årstid åter inträdde.
Utskottet, som mot denna Kongl. Maj:ts framställning icke haft
något att erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen må, för utläggning af ytterligare
ett jernvägsspår mellan Eslöfs och Hessleholms jernvägsstationer,
å riksstatens sjette hufvud titel för år
1903 anvisa 500,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj :t
att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 250,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
5
2:o.
Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1903
anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till förstärkning genom rälsutbyte
af öfverbyggnaden å bandelen Svartön—Malmberget, 472,500 kronor,
med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna detta belopp.
I detta ärende bar statsrådet och chefen för civildepartementet
till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne januari yttrat följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1900 hemstälde jernvägsstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa
ett belopp af 4,900,000 kronor till förstärkning af öfverbyggnaden
å vissa bandelar genom inläggande af nya stålräler af 40,5 kilograms
vigt per meter i stället för befintliga äldre och lättare räler.
Till stöd derför anförde jernvägsstyrelsen hufvudsakligen följande:
Vid afgifvandet den 21 november 1898 af underdånigt förslag till
arfvodesstat och kostnadsstat vid statens jernvägstrafik för år 1899
hade jernvägsstyrelsen omförmält, bland annat, att den befintliga öfverbyggnaden
å de lifligast trafikerade delarna af statsbanorna måste anses
vara i följd af bantågens ökade hastighet, tyngd och antal tagen
så hårdt i anspråk, att mera omfattande åtgärder för öfverbyggnadens
förstärkande icke längre borde uppskjutas. Frågan gälde då närmast
de tillsammans 1,004 km. långa bandelarna Stockholm—Upsala, Stockholm-—Malmö
och Katrineholm—Göteborg, der öfverbyggnaden bestode
mestadels af 20 år och derutöfver gamla räler med ursprunglig vigt af
31 kg. per meter, samt Gellivarebanan. Sistnämnda bana, hvars längd
från Luleå till Malmberget vore 211 kin., hade nemligen vid anläggningen
försetts med räler af endast 27,5 kg. vigt per meter, hvilken
vigt gifvetvis vore för liten för den tunga malmtrafiken å banan.
Vid tiden för förstberörda förslags afgifvande var den lättare öfverbyggnaden
å de nämnda bandelarna på en sammanräknad längd af
omkring 286 km. ersatt med ny sådan af 40,5 kg. rälsvigt per meter;
och under år 1899 fortsattes med liknande rälsutbyten derstädes å en
banlängd af omkring 328 km. Kostnaderna härvid hade med nådigt
medgifvande bestridts af tillgängliga trafikmedel.
Enligt jernvägsstyrelsens år 1898 uppgjorda plan för öfverbyggnadens
fortsatta förstärkande å oftanamnda bandelar skulle detsamma
år 1901 hafva fullbordats och alltså spåret derstädes då vara försatt i
ett mot de stegrade anspråken svarande skick. Styrelsen måste emel
-
Förstärkning
af öfverbyggnaden
å bandelen
Svartön
— Gcllivare
genom, rälsutbyte.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
lertid redan deri 23 november 1899 vid afgifvandet af underdånigt
förslag till arfvodesstat och kostnadsstat för år 1900 anmäla, att priserna
å räler och rälstillbehör så uppdrifvits, att det af ekonomiska
hänsyn syntes vara rigtigast att i afvaktan på ändrade konjunkturer å
jernvarumarknaden för det dåvarande icke fortsätta rälsutbytet i den
utsträckning, som förut afsetts. I enlighet dermed hade förstärkningsarbetet
under år 1900 utförts å eu sammanräknad banlängd af endast
59 km. Å omhandlade bandelar Stockholm—Upsala, Stockholm—Malmö,
Katrineholm—Göteborg samt Gellivarebanan återstode alltså förstärkningsarbetet
ännu å 542 km. Härtill komme, att nya trafikförhållanden
framkallat fordringar på förstärkning af förenämnda slag jemväl å
andra bandelar, nemligen Arlöf—Engelholm och Motala verkstad—Mjölby.
Å den förra, som vore 79 km. lång och hade 14 år gamla räler al
ursprungligen endast 24,8 kg. vigt per meter, framfördes kontinentaltrafiken
öfver Malmö till Göteborg och Kristiania — en trafik, som vid
tiden för upprättandet af förslag till denna handels komplettering i
statsbanemessigt skick icke varit förutsedd; å den senare bandelen, som
vore 31 km. lång och hade 16 år gamla räler af ursprungligen 27,5
kg. vigt per meter, komme den nya genomgångstrafiken från Krvlbo
öfver Örebro till Mjölby att framföras.
Längden af de bandelar, som på grund af nuvarande trafikförhållanden
och trallkutsigter vore i behof af förstärkning, vore alltså:
å
bandelen
Stockholm—Upsala......................
........... 49
Stockholm—Malmö.....................
........... 254
Katrineholm—Göteborg .............
153
Luleå—Malmberget......................
......... 116
11
Arlöf—Engel!) ol m.........................
........... 79
11
11
Motala verkstad—Mjölby .........
........... 31
V)
11
11
tillsammans 652 km.
Till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 anförde jag härom,
bland annat:
Det vore af synnerlig vigt, att öfverbyggnaden å de stambanedelar,
der trafiken vore mest intensiv, så förstärktes, att möjlighet bereddes
att åt bantågen gifva den fart och den tyngd, trafikbehofvet
kräfde. Någon betänklighet kunde icke heller finnas vid att anslag äskades
för ändamålet, fastän trafikmedlen hittills derför användts. Det
skulle tvärtom vara mycket rimligt, att, sedan å 673 kilometer bana öfverbyggnaden
förstärkts genom rälsutbyte, utan att derigenom statsbanornas
bokförda kapitalvärde ökats, kostnaden, för rälsbytet å öfriga ifråga
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
7
komna 652 kilometer finge med hela sitt belopp öka kapitalvärdet, helst
det rälsutbyte, som föranleddes af hänsynen till det nödvändiga underhållet,
fortfarande komme att upptagas i de årliga kostnadsstaterna:
Efter det jag andragit de skäl, på grund af hvilka jag ansåg mig
då icke kunna förorda jern vägsstyrelsens förslag i hela dess omfattning,
redogjorde jag för de omständigheter, som föranledde mig att föreslå
äskandet af medel till förstärkning af öfverbyggnaden å den 79 km.
långa bandelen Arlöf—-Engelholm.
På grund af det anförda tillstyrkte jag, att Kong!. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette Imfvudtitel,
till förstärkning genom rälsutbyte af öfverbyggnaden å bandelen Arlöf
—Engelholm, 651,750 kronor, med rätt för Kongl. Magt att låta förskottsvis
under år 1901 af tillgängliga medel utanordna detta belopp.
I anledning af den framställning, som Kongl. Maj:t i enlighet med
samma hemställan till Riksdagen aflät, yttrade statsutskottet (i utlåtande
n:o 38) följande:
Såsom i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 omförmäldes,
hade hittills kostnaderna för utbyte af räler å statsbanorna alltid bestridts
af tillgängliga trafikmedel. Anledningen, hvarför nu blifvit
ifrågasatt att med anslagsmedel bekosta de åtgärder för öfverbyggnadens
förstärkning genom rälsutbyte, som jernvägsstyrelsen ansett önskvärda,
vore närmast att söka deruti, att driften af statens jern vägar
under år 1900 visat ett i ekonomiskt afseende mindre gynsamt resultat,
än hvad förut under en följd af år varit fallet, samt att, på sätt jernvägsstyrelsen
antydt, någon väsentlig förbättring härutinnan ej heller
för den närmaste framtiden kunde förutsättas. Dessa förhållanden syntes
emellertid utskottet mana till stor varsamhet, då fråga vore om
nedläggande å statens jernvägar af kostnader, som icke kunde anses
oundgängligen nödiga för driftens uppehållande och ej heller kunde
beräknas medföra en mot kostnaderna svaranda tillökning i jernvägarnes
nettoafkastning. Förutom det belopp af 651,750 kronor, som för rälsutbyte
äskats af Riksdagen, hade jernvägsstyrelsen för enahanda ändamål
ifrågasatt anvisande för åren 1902 och 1903 af anslag å mer än
4,200,000 kronor. A de bandelar, der ifrågavarande rälsutbyte skulle
ske, vore, enligt hvad statsrådsprotokollet gåfve vid handen, de nuvarande
rälerna icke förslitna, så att de af denna anledning behöfde ersättas
med nya, utan åtgärden ansåges påkallad för att genom öfverbyggnadens
förstärkning möjliggöra framförandet af tåg med stor hastighet
och tyngd. Utskottet insåge väl, att sådana förstärkningsåtgärder
i vissa fall kunde visa sig oundgängliga, såsom exempelvis å linjer,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
der en tung malmtrafik stälde stora fordringar på banan, men utskottet
kunde icke annat än hysa tvifvel, huruvida det verklig-en vore erforderligt
och ur ekonomisk synpunkt tillrådligt att i den utsträckning,
som ifrågasatts, vidtaga kostsamma åtgärder för uppdrifvande af
tåghastigheten å jernvägarna. 1 allt fall torde behofvet deraf icke
vara påträngande, och då, såsom utskottet framhållit, stats jern vägarnas
nettoinkomst visat tendens att sjunka, syntes det så mycket
mindre vara skäl att forcera dylika arbeten. Om det emellertid på eu
eller annan bansträcka skulle befinnas oundgängligen nödvändigt att
förstärka öfverbyggnaden genom rälsutbyte, syntes sådant dock icke
behöfva ske i större utsträckning, än att kostnaderna derför kunde, i
enlighet med hvad hittills skett, bestridas af jernvägarnas trafikmedel.
På grund af hvad sålunda anförts hemstälde utskottet, att Kongl.
Maj:ts förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Denna statsutskottets hemställan blef af Riksdagens båda kammare
utan votering bifallen.
Sedermera har Eders Kongl. Maj:t i anledning af derom af jernvägsstyrelsen
gjord underdånig framställning och efter det i eu från
styrelsen öfverlemnad promemoria meddelats, att med anledning af inträff
adt starkare prisfall å räler kostnaderna för utbyte af räler å bandelen
Arlöf—Engelholm syntes kunna nedbringas till 491,000 kronor,
genom nådigt bref den 26 april 1901, då det måste anses oundgängligen
nödvändigt, att öfverbyggnaden å sistberörda handel förstärktes
genom rälsutbyte, anbefalt jern vägsstyrelsen att under år 1901 låta förstärka
öfverbyggnaden å bandelen genom ytbyte af derå befintliga räler
mot stålräler om 40,5 kg. vigt per meter äfvensom bemyndigat j em vägsstyrelsen
att för verkställande af ifrågavarande arbete af trafikmedei
använda ett belopp af högst 491,000 kronor.
Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 26 november
1901 har nu jern vägsstyrelsen å nyo gjort framställning om beredande
af medel till förstärkning af öfverbyggnaden å vissa bandelar.
Till stöd för sin framställning bär jernvägsstyrelsen hufvudsakligen
anfört:
Jemväl under år 1901 hade styrelsen verkstält utbyten af befintliga
äldre rälsbeläggningen mot ny sådan med räler af 40,5 kg. vigt
per meter å 19 km. af bandelen Stockholm—Upsala, 15 km. af Stockholm—Malmö
samt 24 km. af Luleå—Malmberget, allt med användande
af de enligt den för året af Kongl. Maj:t fastställa omkostnadsstaten
vid statens jernvägstrafik tillgängliga trafikmedel. I det den
21 november 1901 afgifna underdåniga förslaget till dylik stat för år
»
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
9
1902 hade styrelsen upptagit sådana rälsutbyten till så stor omfattning,
som banunderhållet oundgängligen kräfde, nemligen å 6 km. af bandelen
Katrineholm—Göteborg, 31 km. af bandelen Motala verkstad—Mjölby
samt 22 km. af bandelen Luleå—Malmberget. Trafikförhållandena påfordrade
nu än mera än tillförene förstärkning af öfverbyggnaden
genom inläggning af nya stålräler af 40,5 kg. vigt per meter å de sträckor
af i ofvanberörda skrifvelse den 30 november 1900 omför ro älda
bandelarna, i den mån ej dessas öfverbyggnad blifvit under år 1901
eller påräknats blifva under år 1902 på sådant sätt förstärkt. Det
lede intet tvifvel, att statens jernvägars ekonomiska resultat under
åren 1900 och 1901 skulle varit betydligt gynsammare, om ej vid
tågens framförande så ofta erfordrats hjelp tjenst af ytterligare ett lokomotiv
utom det ordinarie. Detta hade kunnat undvikas, om jernvägens
öfverbyggnad varit af den beskaffenhet, att den tillåtit användandet af
starkare och tyngre lokomotiv. Särskildt hade detta förhållande inträffat
vid Gellivarebanan, der två lokomotiv i regeln måst användas för
hvarje malmtåg, och der alltså en afsevärd besparing i driftkostnad
vore att förvänta af banöfverbyggnadens förstärkande så, att lokomotiv
af enahanda styrka som de, hvilka nu byggdes för bandelen Gellivare—riksgränsen,
hvart och ett motsvarande två äldre, kunde äfven
på Gellivarebanan tagas i bruk. På de delar af det sydligare bannätet,
der öfverbyggnaden blifvit förstärkt, framginge sedan någon tid tyngre
och kraftigare lokomotiv än tillförene, i följd hvaraf ock godstågens
storlek kunnat på dessa linier ökas utan att hjelp tjenst dervid behöft
anlitas. Det vore klart, att i den mån öfverbyggnad ens förstärkning
utsträcktes till allt flera af de linier, der en starkare godstrafik herskade,
måste äfven genom besparingen i dragkraftens kostnad det ekonomiska
resultatet förbättras. Sådan förstärkning återstode ännu att utföra å de
b andelar, som uti styrelsens underdåniga skrifvelse den 30 november 1900
särskildt angåfves företrädesvis vara deraf i behof, å följande längder,
nemligen:
å bandelen Stockholm—Malmö.......................................................... 239 km.
» » Katrineholm—Göteborg.................................................. 147 »
» » Svartön—Malmberget ...................................................... 70 »
eller tillsammans 456 km.;
och syntes det styrelsen nödigt, att detta arbete komme till utförande
utan uppskof.
Under antagande af nu gällande anskaffningskostnad för rälerna,
Bill. till iliksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
omkring 100 kronor pr ton, och att försäljningspriset för de upptagna,
begagnade rälerna icke komme att understiga 65 kronor pr ton, beräknade
styrelsen kostnaden för den gamla rälsbeläggningens ersättande
med ny sådan af 40,5 kg. rälsvigt pr meter till 5,270 kronor pr km.
bana. Totala kostnaden uppginge alltså till i rundt tal 2,400,000 kronor,
deraf 500,000 kronor borde utgå redan under år 1902.
Då emellertid det ifrågavarande rälsutbytet vore af natur att innebära
en stadigvarande förbättring af banan och en ökning af dennas
kapitalvärde, syntes trafikmedel, utöfver hvad som erfordrades för det
ordinära underhållet, icke lämpligen böra för ändamålet användas, utan
det erforderliga beloppet anvisas af andra medel.
Såsom skäl för sitt förslag, att förberörda belopp, 500,000 kronor,
skulle redan under innevarande år utgå, bar jern vägsstyrelsen andragit,
att det vore af synnerlig vigt för ett ekonomiskt och ändamålsenligt
handhafvande af trafiken å linien Gellivare—Luleå, att öfverbyggnaden
å samma linie snarast möjligt sattes i sådant skick, att de tyngre lokomotiv
af samma typ, som afsåges att komma till användning å linien
Gellivare—riksgränsen, måtte kunna insättas jemväl å förstnämnda linie.
Jag tillåter mig erinra, att ofvanberörda förslag till kostnadsstat
för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t den 16 december 1901 utan
ändring faststälts.
Enligt jernvägsstyrelsens förut åberopade promemoria hafva under
åren 1899—1901 anskaffats tillhopa 40 lokomotiv af tyngre typer, af
bvilka lokomotiv för närvarande 4 äro förlagda till Luleå, Boden eller
Gellivare.
I likhet med jernvägsstyrelsen anser jag, att statens jernvägar
under åren 1900 och 1901 skulle hafva visat ett betydligt gynsammare
ekonomiskt resultat, om jernvägarnas öfverbyggnad varit af den beskaffenhet,
att den tillåtit användandet af starkare och tyngre lokomotiv,
hvarigenom vid tågens framförande lijelptjenst af ytterligare ett
lokomotiv utöfver det ordinarie kunnat förekommas Särskildt gäller
detta Gellivarebanan, der en afsevärd besparing i driftkostnad är att
förvänta af banöfverbyggnadens förstärkande. Det är således af vigt,
att å sistnämnda bana, hvilken just är eu sådan bana, hvarå, såsom
statsutskottet yttrat, en tung malmtrafik ställer stora anspråk, rälsutbytet
snarast möjligt kommer till verkställighet. Om jag ock, tillföljd
af det motstånd frågan om särskildt anslag till förstärkning af öfverbygguaden
å vissa sträckor af statens jernvägar mött inom Riksdagen,
icke anser det vara möjligt att nu understödja jernv;igsstyrelsens förslag
i hela dess vidd, tror jag det likväl — och då, af'' skäl jernvägs
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
11
styrelser! anfört, trafikmedels användande för ifrågavarande ändamål
helst bör undvikas — vara nödvändigt att nu söka vinna Riksdagens
bifall till omförmälda rälsutbyte å 70 km. af bandelen Svartön—Malmberget.
Jernvägsstyrelsen har beräknat kostnaden för hela det ifrågasatta
ersättandet af gammal rälsbeläggning med ny sådan af 40,5 kg. vigt
per meter uppgå till i medeltal 5,270 kronor per km. bana. Då bandelen
Svartön—Malmberget har de lättaste rälerna, utgör emellertid
ifrågavarande kostnad vid denna handel, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen
inhemta!., 6,750 kronor per km. bana enligt följande specificerade
kostnadsförslag:
81 ton nya räler ... å 100: — kr. 8,100: —
200 par nya skarfjern å 3:65 ,, 730: —
800 st. skarfbultar ... å 0: 20 „ 160: —
7,000 „ rälsspikar ...... å 0: 06 „ 420: — pr. 9?410:__
arbetskostnad, transporter m. m......................... ,, 840: —
Summa kronor 10,250: —
afgår för 55 ton räler, hälften
brukbara och
hälften kasserade å 60: — kr. 3,300: —
„ ,, brukbara och kas
serade
rälsskarfjern,
skarfbultar
och rälsspikar ................. „ 200: — pr. 3,5QQ: _ kr> 6^750. _
alltså å 70 km. bana 472,500 kronor för hela utbytet.»
På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt
får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning, må
vinna Riksdagens bifall.
3:o.
Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1903, till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jern vägar,
Ny rörlig
materiel vid
statens jernväg
ar.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
bevilja ett anslag af 5,000,000 kronor samt deraf anvisa å riksstaten
utom hufvudtitlame 3,500,000 kronor.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, bär jern vägsstyrelsen
med afseende å behofvet af ny rörlig materiel för statens redan trafikerade
jernvägar i skrifvelse till Kong!. Maj:t af den 29 november 1901 andraga
följande.
Genom användandet af de anslag till rullande materiel, som 1901
års Riksdag beviljat, blefve det visserligen möjligt för statens jernvägar
att med egna fordon ersätta de lokomotiv och. utländska vagnar, som
under de senaste åren måst förhyras, men i afseende på dragkraften
återstode dock att fylla den brist, som fortlöpande uppstode derigenom,
att lokomotiven med tilltagande ålder på grund af sin förslitning och
ringa dragförmåga blefve allt mindre användbara för annat än hjelptjenst.
Huru beaktansvärd denna omständighet för närvarandé vore, framginge
deraf, att af de 630 lokomotiv, som statens jernvägar vid slutet
af år 1902 konnne att disponera, ej mindre än nära 100 stycken då
hade varit i tjenst 30 år och derutöfver.
Men utom detta skäl för anskaffande af flera nya lokomotiv talade
äfven ett annat för ökandet af den rullande meterielen i dess helhet.
De sista årens erfarenhet hade nemligen gifvit ytterligare bevis på,
huru nödvändigt det vore att i tid förbereda de anstalter, som måste
vara färdiga, när en ökning af trafiken inträdde, för att denna skulle
kunna på ett för jernvägen ekonomiskt fördelaktigt sätt tillgodoses. Huru
oviss nu än den tidpunkt vore, när denna ökning kunde komma att visa
sig på grund af förbättrade konjunkturer, så syntes det dock uppenbart,
att den, åtminstone i viss mån, lätt kunde blifva nära förestående af
det skäl, att allt eftersom de ifrågasatta taxenedsättningarna, såväl hvad
persontrafiken på längre sträckor som äfven hvad transporterna af vissa
godsslag anginge, kunde blifva satta i verket, en mot dessa nedsättningar
svarande ökning af rörelsen måste förutses.
Hvad åter anginge den mängd af materiel, som borde successivt
anskaffas för att möta dessa framtida behof, så kunde den visserligen
för närvarande endast helt approximativt uppskattas; men då den i alla
händelser måste antagas komma att betydligt öfverstiga det antal lokomotiv
och vagnar, till hvilka medel af 1901 års Riksdag anvisats för
år 1902, (med rättighet för styrelsen att redan under år 1901 deraf
disponera en del), så hade styrelsen ej dragit i betänkande att till anskaffning
under år 1903 såsom behöfligt begära i hufvudsak samma
antal lokomotiv och vagnar som för år 1902; och detta så mycket
hellre som de tryckta konjunkturer, under hvilka de svenska industri
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
13
grenar, som vid beställningar inom landet af jernvägsmateriel ifrågakomme,
för närvarande arbetade, å ena sidan stälde i utsigt för staten
fördelaktiga vilkor vid materielens inköp och leverans, å andra sidan
syntea styrelsen väl påkalla, att det statens verk, hvars behof af materiel
i ej "ringa mån bidragit att höja den ifrågavarande industrien till
den utveckling, den numera ernått, ej borde underlåta lemna denna
industri sitt understöd genom beställning af dylik materiel vid de tillfällen,
då båda parternas intressen samtidigt dervid tillgodosåges.
På grund af det anförda hade jern vägsstyrelsen hemstält, att Kong!.
Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag aflåta proposition om anvisande
till inköp af ny rörlig materiel för statens redan trafikerade jernvägar
af ett extra statsanslag å 5,000,000 kronor att användas för anskaffning
af följande materiel till nedanstående approximativt beräknade priser,
nemligen:
8 stycken
snälltågslokomotiv .................................
kronor
416,000
—
16
11
tyngre godstågslokomotiv..................
11
1,162,000
—
10
vexellokomotiv ......................................
11
430,000
—
30
11
person-, post- och packvagnar .........
11
750,000
—
300
11
täckta godsvagnar ...............................
11
952,000
—
250
11
öppna godsvagnar ................................
11
640,000
—
axlar med hjul till vagnarne.............
11
550,000
—
bromsinrättningar, reservdelar m. in.
till lokomotiv och vagnar ..........
11
100,000: —
summa
kronor
5,000,000: —
Efter att hafva redogjort för detta jernvägsstyrelsens förslag har
departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, att, med anledning
af i ämnet af Riksdagen gjorda framställningar, Kongl. Maj it vid föredragning
den 5 december 1901 af samma framställningar funnit godt
nedsätta frakten för åtskilliga lifsförnödenheter in. m.
Då med hänsyn till nämnda fraktnedsättning samt möjligen blifvande
taxenedsättningar för såväl person- som godstrafiken en stegring
åt transportarbetet å statens j ervägar vore att förvänta, måste det —
fortsätter departementschefen — vara af vigt att bereda sig för att möta
den ökade» trafikens kraf på rullande materiel.
Enligt hvad departementschefen från jeinvägsstyrelsen inhemtat,
kunde den materiel, till hvars anskaffande anslag nu äskades, tillverkas
vid inhemska verkstäder.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
Slutligen har departementschefen upplyst, att, enligt hvad från
jernvägsstyrelsen till honom meddelats, anledningen dertill, att den af
styrelsen nu beräknade kostnaden för anskaffande af öppna godsvagnar
proportionsvis öfverst ege hvad för dylika vagnar af senaste Riksdagen
beviljats, vore att söka deruti, att ett större antal högre, öppna godsvagnar
— kolvagnar — upptagits uti förevarande förslag.
I den jern vägsstyrelsens skrifvelse, som enligt statsrådsprotokollet
ligger till grund för Kongl. Maj:ts förevarande framställning, har styrelsen
på ett, som det synes utskottet, öfvertygande sätt påvisat, hurusom
äfven för nästa år en jemförelsevis betydlig nyanskaffning af rullande
materiel är för stats] ernvägarna erforderlig dels för att ersätta slitna
eller eljest genom ålder mindre användbara lokomotiv, dels ock för att
genom ökande af materielen i dess helhet kunna möta en växande
trafiks fordringar. Att, såsom af jernvägsstyrelsen jemväl framhållits,
inhemska verkstäder skulle under nuvarande tryckta konjunkturer kunna
erhålla sysselsättning genom tillverkning af den ifrågasatta nya materielen,
är gifvetvis ett glädjande förhållande, då detta, såsom nu är händelsen,
kan ske till fördel äfven för statens jern vägar. Utskottet anser således
giltiga skäl föreligga för beviljande af den summa, Kongl. Maj:t nu
för ändamålet äskat. Enligt den kongl. propositionen skulle detta
anslag icke i sin helhet anvisas å riksstaten, utan till en del anskaffas
genom upplåning. Det synes utskottet vara i hög grad önskvärdt, om, såsom
nu under en längre följd af år skett, upplåning för ifrågavarande ändamål
kunde undvikas. Då emellertid först längre fram under riksdagen lärer
kunna afgöras, huruvida statsregleringen härtill lemnar tillgång, har
utskottet ansett sig nu icke böra till uppförande å riksstaten föreslå
större belopp, än hvad af Kongl. Maj:t i sådant afseende ifrågasatts.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, för år
1903 bevilja ett anslag af 5,000,000 kronor samt deraf
anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarna 3,500,000
kronor.
Beträffande sättet för anskaffande af återstående 1,500,000 kronor
af detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
15
4:o.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till fortsättning Fortsättning
af statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1903 anvisa 4,000,000 ^n^Göteborg
kronor. m Skee
Till
anläggning af denna statsbana, hvarför kostnaden beräknats
till 13,091,000 kronor, har Riksdagen beviljat:
...................... kronor 750,000: —
..................... „ 2,000,000: —
..................... „ 2,000,000: —
.................... „ 2,000,000: —
tillsammans kronor 6,750,000:—,
deraf 750,000 kronor anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarna och återstoden
till utgående från riksgäldskontoret.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, att under
år 1901 å denna bana byggnadsarbetena fortgått mellan Uddevalla och
Skee, hvarjemte utstakning för och upprättande af definitiv plan för
bandelen Uddevalla — Skafteröd verkstälts; och hade de hufvudsakliga
byggnadsarbetena under år 1901 utgjort:
29 provisoriska byggnader af olika slag uppfördes. 210 meter
transportväg anlades.
Terrasseringsarbetena fortgingo mellan Uddevalla och Orrekläpp
samt utsträcktes under året till Skee, hvarvid banvall färdigbildades å
en sträcka af 34,776 meter.
För mindre vattendrags ledande genom banvallen anlades 85
afloppstrummor.
Fn under föregående år påbörjad bro fullbordades, hvarjemte stenarbetena
för ytterligare 3 broar påbörjades.
Spår utlades på en sträcka af 1,450 meter, och påbörjades aftäckning
af en grusgrop samt terrassering för spår till densamma.
a bangårdarne vid Uddevalla, Hogstorp, Munkedal, Dingle, Hällevadsholm,
Rabbalshede och Orrekläpp påbörjades terrasseringsarbetena.
3,641 meter större och 3,625 meter mindre vägar omlades.
En vägport och eu vägbro (viadukt), den senare afsedd att leda
Munkedal — Skree jernväg öfver statsbanan, fullbordades.
Beträffande anslagsbehofvet för år 1903 för denna jern vägsbyggnads
fortsättande enligt den uppgjorda plauen för arbetenas bedrifvande,
för år 1899
„ „ 1900
„ „ 1901
„ „ 1902
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtats, jernvägsstyrelsen
i skrifvelse den 5 december 1901 anfört, att för år 1903
borde anvisas ett belopp af 4,000,000 kronor, deraf 390,500 kronor
afsåges för inköp af rullande materiel.
Enligt berörda plan och under förutsättning, att före 1903 års
ingång beslut fattats, huruvida ifrågavarande statsbana skulle framdragas
öster eller vester om sjön Stora Ilällungen, vore, enligt hvad jernvägsstyrelsen
vidare anfört, det såsom behöfligt angifna beloppet afsedt att
användas till afslutande af arbetena å sträckan mellan Uddevalla och
Skee samt till fortsättande af arbetena å linien Uddevalla— Skafteröd
äfvensom till påbörjande af arbetena å sträckan från sistnämnda ställe
till Bollestad.
Departementschefen har upplyst, att Kongl. Maj:t den 31 december
1901 faststält plan för jernvägsanläggningen mellan Uddevalla och
Skafteröd, med undantag af sträckningen genom och närmast intill
Uddevalla.
För utförande af ifrågavarande jernvägsanläggning har årsanslaget
hittills icke öfverskridit 2,000,000 kronor, och enligt hvad utskottet
inhemtat, skulle genom anvisande äfven för nästa år af ett anslag till
detta belopp jernvägen mellan Uddevalla och Skee kunna fullbordas
samt derjemte en del arbeten utföras å sträckan Uddevalla—Göteborg.
Beträffande betydande delar af sistnämnda bansträcka bär plan för
jernvägsanläggningen ännu ej kunnat fastställas. Sålunda är fortfarande
obestämdt, huruvida banan kommer att framdragas öster eller vester
om sjön Hällungen, vidare om för densamma skall väljas linien öfver
Kongelf eller en vest-ligare sträckning öfver Ytterby, och slutligen
saknas ännu godkända planer för jernvägens införande till Göteborg
och till Uddevalla. Under sådana förhållanden synes det ingalunda
vara skäl att för närvarande mer än förut forcera denna jernvägsbyggnad,
utan anser utskottet lämpligt, att anslaget jemväl för nästkommande
år bestämmes till 2,000,000 kronor, hvarigenom byggnadsverksamheten
å banan fortfarande komme att bedrifvas med samma arbetsstyrka
som hittills.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till fortsättning af
statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1903 anvisar
2,000,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
17
Om sättet för anskaffande af detta anslag kommer utskottet att
framdeles afgifva yttrande.
5:o.
Uti särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner
har föreslagits,
af herr O. II. Ström i motionen n:o 92:
l:o att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Ivongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte anbefalla kongl. jernvägsstyrelsen att,
i samband med den af Kongl. Maj:t anbefalda undersökningen för norra
stambanans fortsättande från Morjärv till Karungi, låta verkställa undersökning
samt upprätta plan och kostnadsförslag för norra stambanans
alternativa fortsättande från Morjärv direkt till Haparanda; och
2:o att Riksdagen till bestridande af kostnaderna för undersökning
samt upprättande af plan och kostnadsförslag för norra stambanans
fortsättande från Morjärv direkt till Haparanda måtte anslå ett belopp
af tiotusen kronor;
samt af herr G. Kronlund i motionen n:o 117:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta under nästinstundande sommar eller å tid,
som eljest kan anses lämplig, verkställa undersökning i och för riksgränsbanans
framdragande från Ytter-Morjärv till Witsaniemi.
Enligt hvad motionärerna förmält, har Kongl. Maj:t i slutet af
nästlidne år anbefalt jernvägsstyrelsen att låta verkställa undersökning
samt upprätta plan och kostnadsförslag för norra stambanans fortsättning
från Ytter-Morjärv till Karungi vid Torne eif. Detta har gifvit motionärerna
anledning att föreslå undersökningar för banans fortsättning i
andra sträckningar och till andra slutpunkter, nemligen herr Ström till
Haparanda och herr Kronlund till Witsaniemi. Beträffande de skäl, som
till stöd för de särskilda förslagen blifvit anförda, tillåter sig utskottet
hänvisa till sjelfva motionerna. Hvad deruti meddelats synes emellertid
utskottet icke innefatta tillräcklig utredning för att Riksdagen derpå
skulle kunna grunda ett uttalande om önskvärdheten af undersökningrörande
den ena eller andra bansträckningen i fråga. Med anledning
häraf får utskottet hemställa:
a) att herr Ströms ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft.
Undersökning
för norra
stambanans
fortsättning
från YtterMorjärv.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
b) att herr Krönlunds i ämnet väckta motion
icke heller må föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1902.
På statsutskottets vägnar:
GHR. LUNDEBERGv
V
STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:20 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om utläggning af dubbelspår och förstärkning af öfver by a1 i texten