Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande af statsbidrag för ny reglering af viss del af Åmål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand.

1902-04-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:37, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande af statsbidrag för ny reglering af viss del af Åmål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande

af statsbidrag för ny reglering af viss del af Åmål

i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand.

(E. A.)

Uti en den ? sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition (n:o 28)

har Kongl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden o för samma dag, föreslagit Riksdagen att, för ny reglering

af viss del af Amål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand, åt

nämnda stad bevilja såsom bidrag till inlösen af mark, som erfordrades till

utläggning, enligt af Kongl. Maj:t den 20 december 1901 faststäld regleringsplan,

af gator, torg och andra allmänna platser samt till bestridande af de

med regleringens genomförande i öfrigt förenade kostnader ett understöd af

tillhopa 375,000 kronor, deraf 75,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet

och 300,000 kronor såsom lån, att lyftas under år 1903 och, hvad

lånet angår, tillgodonjutas på de vilkor, som i nämnda protokoll omförmäldes.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas följande:

Uti en till Kongl. Maj:t stöld, af magistraten i Åmål till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Elfsborgs län insänd samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

med skrifvelse den 14 november 1901 till Kongl. Maj:t öfverlemnad

skrift hade stadsfullmäktige i nämnda stad anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet

å 100,000 kronor, dels ock ett lån å 450,000 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

9

mot lägsta möjliga ränta, 50 års afbetalningsskyldighet samt räntefrihet intill

1907 års slut, för att staden måtte komma i tillfälle att dermed bestrida

kostnaderna för genomförande af ny reglering af staden i följd af den vådeld,

som den 9 maj 1901 öfvergått staden.

Med förmälan att vid nämnda eldsvåda en stol1 del af norra och nästan

hela mellersta delen af staden, tillsammans 59 gårdar, blifvit lagd i aska,

hade stadsfullmäktige i förenämnda skrift anfört, att omedelbart efter eldsvådan

vidtagits åtgärder för ny reglering af den nedbrända staden, hvilket

arbete så långt framskridit, att det af en inom staden tillsatt tomtregleringskomité

med biträde af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren H. G.

Torulf uppgjorda förslaget till stadsplan godkänts af stadsfullmäktige, som

gifvit i uppdrag åt sin ordförande att söka Kongl. Maj:ts fastställelse derå;

och, derest en sådan fastställelse erhölles, blefve det en tvingande nödvändighet

för staden att fä regleringen genomförd och staden återuppbyggd så skyndsamt

som möjligt. Vidare hade stadsfullmäktige anfört, att enligt de förslag,

som på grund af tillgängliga handlingar uppgjorts, kostnaderna för sjelfva

regleringens genomförande uppginge till 553,000 kronor och för de arbeten,

som stode i sammanhang med regleringen och hvilka fördelaktigast måste ske

samtidigt med denna för att förekomma dubbelarbeten och deraf följande

större kostnader, till 306,000 kronor eller tillsammans 859,000 kronor. Enligt

tomtregleringskomiténs utredning och kostnadsförslag utgjordes de kostnader,

som staden finge närmast vidkännas för regleringens genomförande, af:

i gamla stadsdelen:

inköp af jord för gator .....................

kronor

27,000

—

qvarterlösen.............................................

120,000

—

schaktning och planering ..................

»

8,000

—

vatten- och afloppsledning..................

>

15,000

—

stensättning och makadamisering af

gator .............................................

»

60,000

—

nybyggnad af en bro jemte repara-

tion af två andra .....................

20,000

—

regleringskostnader, diverse..............

3>

10,000

— kronor 260,000: —

i nya stadsdelen:

lösen af gator och torg .....................

kronor

45,000

—

schaktning och planering.....................

»

28,000

—

park och plantering..............................

10,000

—

Transport kronor 83,000 — kronor 260,000: —

Bill. till Biksd. Irot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Transport kronor

83,000: — kronor 260,000: —

stensättning och makadamisering ......

70,000: —

kulvert......................................................

20,000: —

vattenledning och aflopp .....................

»

50,000: —

expropriation af jord för qvarter......

»

60,000: —

kartläggning, diverse ...........................

»

10,000: — , 293,000: —

Kronor 553,000: —

Dertill kornme kostnaden för sådana arbeten, som blefve en följd af

och måste verkställas i sammanhang med regleringen dels för att, kunna utföra

dem afsevärdt mycket billigare, • dels ock för att förekomma dubbelarbeten

och deraf följande tidsutdrägt, nemligen:

vattenledning (redan beslutad) ................................................ kronor 175,000: —

dränering....................................................................................... » 10,000: —

belysning ......................................................... » 25,000: —

nytt spruthus med torn för torkning af slangar ............... » 10,000: —

ångspruta m. m......................................................................... » 10,000: —

nytt gymnastikhus för allmänna läroverkets behof (redan

beslutadt) ........................................................................... » 20,000: —

omändring af skolhuset till rektorsgård (redan beslutad) » 7,000: —

annex till folkskolehuset ......................................................... » 15,000: —

förvaringshvalf för stadens arkiv och kassor ..................... » 4,000: —

kraftöfverföring från i stadens närhet varande vattenfall

med maskiner för vattenledning och belysning ......... » 30,000: —

Kronor 306,000: —

Om några af dessa arbeten möjligen kunde något uppskjutas och staden

snart nog skulle kunna få igen en del utlägg för qvarterlösen, måste dock

eu summa af minst 550,000 kronor beräknas för de för regleringens genomförande

mest trängande behofven.

Stadsfullmäktige hade vidare anfört, att redan före den timade eldsolyckan,

på grund af många samverkande orsaker, stadens finansiella ställning

varit mindre god, men att efter den hemska olycka, som öfvergick samhället

den 9 maj 1901, många omständigheter tillstött, som förvärrade stadens

läge till den grad, att stadens invånare med allra största bekymmer

måste se framtiden an och icke kunde finna någon möjlighet för staden att

kunna hemta sig efter olyckan, om icke staten lemnade snar och kraftig hjelp.

Såsom skäl för sådan hjelps beviljande hade stadsfullmäktige framhållit,

dels att det betryckta läge, hvaruti staden, hvad dess ekonomi beträffade, be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

11

funne sig, vore förorsaka^, bland annat, hufvudsakligen af de stora uppoffringar,

staden på 1870-talet måst vidkännas för att få största möjliga nytta

af den då under byggnad varande bergslagernas jernväg, och hvilka uppoffringar

staden ännu finge vidkännas i form af annuiteter på lån, dels ock

att, enligt skrifvelsen bifogadt, af magistraten i staden utfärdadt intyg, de för

kommunens behof uttaxerade skatter utgått under är 1891 med 6, under

år 1892 med 7,16, under är 1893 med 6,20, under år 1894 med 6,75, under

år 1895 med 7,50, under år 1896 med 7,27, under år 1897 med 7,25, under

år 1898 med 7,25, under år 1899 med 7 och under år 1900 med 6,25 eller i

medeltal per är med 6,863 gånger bevillningskronan, hvartill komme skatten

till presterskapet, hvilken utdebiterades särskild!.

Vidare hade stadsfullmäktige anfört:

att af stadens 3,343 invånare omkring 1,800 personer bodde inom

den reglerade stadsplanen före eldsvådan och att af dessa 815 blifvit husvilla

efter densamma;

att, då den nedbrända delen af staden just inhyste den näringsidkande

delen af befolkningen, denna i saknad af lämpliga lokaler vore ur stånd att

i någon nämnvärd grad bidraga till skatternas utgörande;

att under tiden intill dess de afbrända tomterna hunne å nyo bebyggas,

desamma icke kunde bevillningstaxeras till högre belopp än hvad som motsvarade

sjelfva tomternas värde;

att de kapitalbelopp, som på grund af brandförsäkringen erhållits för

nedbrända byggnader, till större delen åtgått för gäldande af skulder, som

varit i fastigheterna intecknade, samt att dessa kapitalbelopp endast till ringa

del kunde träffas af bevillningstaxering;

att de nedbrända husen i allmänhet varit försäkrade efter värdena på

den tid, då husen uppfördes, hvilka värden ingalunda motsvarade nutidens,

att stadens skattdragare till förherskande del bestode af s. k. småfolk,

hvilket framginge deraf att, enligt en af drätselkammaren verkstäld utredning,

af hela det för inkomst upptaxerade beloppet 757,715 kronor, ej mindre

än 229,300 kronor utgått såsom bevillningsfritt afdrag; samt

att häraf torde framgå, att få städer io Sverige, om ens någon, haft

så stora svårigheter att dragas med, som Amål både hade och under de

närmaste åren komme att få.

Såsom skäl för den begärda räntefriheten till 1907 års slut hade stadsfullmäktige

anfört, att i december 1907 komme staden att hafva inbetalt ett

obligationslån, hvilket nu kräfde en årlig utgift af omkring 12,600 kronor;

att staden före sagda tidpunkt jemväl inbetalt två andra lån, det ena hos

Venersborgs stadshypoteksförening, som årligen kräfde 1,500 kronor, och det

andra det s. k. kyrkobyggnadslånet, som årligen kräfde 800 kronor, samt att så

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

småningom efter 1907 års slut stadens öfriga lån inbetalades, hvadan, om

staden finge ett till 1907 års slut räntefritt lån, staden kunde i känslan af

trygghet angående sin ekonomi och med begagnande af sina många utvecklingsmöjligheter

hoppas på en normal utveckling.

Vid stadsfullmäktiges ansökning vore fogad en till stadsfullmäktige

stäld skrift, deruti drätselkammaren på grund af 1900 års mantals- och

taxeringslängder för staden samt i öfrigt kända förhållanden meddelat:

att taxeringsvärdet utgjorde å all fast egendom 2,979,600 kronor, å

samtliga bebyggda tomter 1,899,600 kronor och å byggnaderna inom den afbrända

stadsdelen 609,442 kronor;

att antalet skattskyldige personer uppgått till 869 män och 914 qvinna1

eller tillsammans 1,783 personer;

att 642 skattskyldige varit beskattade för inkomst till ett sammanlagdt

belopp af 757,715 kronor, deraf 638 enskilda personer för tillsammans 695,625

kronor, hvilket i medeltal utgjorde ett inkomstbelopp af 1,090 kronor för

hvarje för inkomst uppskattad person,

att de bevillningsfria afdragen uppgått till 229,300 kronor;

att bevillningen till staten utgjort 6,453 kronor 43 öre samt den debiterade

skatten för ecklesiastika och kommunala behof uppgått till 44,753

kronor 14 öre;

att inom den af brända stadsdelen varit bosatta 815 personer, deribland

19 af stadens 29 handlande och 33 af dess 52 yrkesidkare; samt

att af invånarne i den nedbrunna stadsdelen inkomstskatt erlagts af

124 personer, hvilkas inkomst varit uppskattad till sammanlagdt 158,885

kronor.

Med vitsordande af de särskilda, i ansökningen omförmälda behofven

och af de rörande stadens ekonomiska ställning lemnade uppgifterna hade

magistraten förordat bifall till ansökningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade till alla delar vitsordat och instämt

uti hvad stadsfullmäktige till stöd för ansökningen uppgifvit och anfört

samt för egen del derjemte erinrat, att under tiden, intill dess de afbanda

tomterna hunne ä nyo bebyggas, desamma uppenbarligen icke kunde

bevillningstaxeras till högre belopp än som motsvarade sjelfva tomternas

värde, och att de kapitalbelopp, som på grund af brandförsäkring erhållits för

nedbrända byggnader, till betydande del åtgått till gäldande af skulder, som

varit i fastigheterna intecknade; att dessa kapitalbelopp således endast till

jemförelsevis ringa del kunde träffas af bevillningstaxering; samt att i följd

deraf stadens skatteförmåga komme att i ganska väsentlig mån minskas just

under den tid, då densamma mest behöfde tagas i anspråk. Kongl. Maj:ts

befallningshafvande hade på grund häraf förordat bifall till ansökningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

13

Till följd af remiss kade statskontoret uti detta ärende afgifvit utlåtande

af den 12 december 1901 och dervid anfört, att statskontoret, med afseende

såväl å omfattningen af ifrågavarande eldsvåda, hvilken härjat 59 af stadens

gårdar och gjort 815 af stadens invånare husvilla, som ock å stadens mindre

gynsamma ekonomiska ställning, ansåge det oafvisligen nödvändigt, att staten

bidroge, bland annat, medelst ett anslag utan återbetalningsskyldighet till de

kostnader, som i anledning af eldsvådan drabbade staden för dess reglering

m. in., hvilka kostnader beräknats till 553,000 kronor, hvartill komme ytterligare

306,000 kronor för uppförande af vissa allmänna byggnader samt för

sådana redan före eldsvådan beslutade arbeten, hvilka nu måste i sammanhang

med regleringen utföras.

Statskontoret funne sig dock ej kunna tillstyrka bifall till ansökningen

i hela dess utsträckning, då detta skulle föranleda till att statsverket komme

att i förevarande afseende lemna Amål understöd med belopp, som både i och

för sig och i förhållande till eldsvådans omfattning och de deraf föranledda

kostnaderna komme att alltför mycket öfverstiga de statsbidrag, som under

likartade omständigheter kommit andra städer till del, i hvilket afseende

statskontoret erinrat, att statsverket under de senaste 15 åren i anledning af

i följande städer utbrutna större eldsvådor lemnat understöd till nedannämnda

belopp, nemligen:

år 1888 till Luleå -- der 77 gårdar nedbrunnit och kostnaderna för omregleringen

beräknats till 867,163 kronor 20 öre förutom 500,000 kronor för

uppförande af nya allmänna byggnader — ett anslag utan återbetalningsskyldighet

af 50,000 kronor och ett lån å 100,000 kronor;

år 1889 till Umeå — der 202 gårdar nedbrunnit samt kostnaderna för

den nya regleringen beräknades till 860,000 kronor och för uppförandet af

nya allmänna byggnader till 750,000 kronor, till betäckande hvaraf dock

funnits en tillgång af 375,000 kronor — ett anslag utan återbetalningsskyldighet

af 75,000 kronor och ett lån å 200,000 kronor;

samt år 1896 till Mariestad — der kostnaden för den nya regleringens

genomförande beräknats till 210,000 kronor, hvartill kommit ett belopp af

60,000 kronor för uppförande af ett nytt rådhus — ett lån å 150,000 kronor,

motsvarande hela det belopp, som under den närmaste tiden efter

eldsvådan erfordrades till jordlösen samt torgs och gators ordnande

Härvid hade dock statskontoret ansett sig böra erinra, dels att staden

Luleå ej begärt större understöd af statsmedel än som, på sätt nyss vore

nämndt, beviljades staden, dels, hvad Umeå beträffade, att denna stads ekonomiska

belägenhet varit jemförelsevis god, då staden vid 1888 års slut icke

haft större skuld än 21,556 kronor 74 öre och de uttaxerade afgifterna för

kommunens, kyrkans och skolans behof utgått med endast 3 kronor 42 öre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37,

för bevillningskrona, dels oek, i fråga om Mariestad, att den eldsvåda, som

år 1896 härjat en del af staden, icke haft så stor utsträckning som den,

hvilken nu öfvergått Åmål, samt att uttaxeringen för kommunens, kyrkans

och skolans behof år 1896 utgått med allenast 3 kronor 29 öre för bevilb

ningskrona.

Då, hvad nu Åmål anginge, uttaxeringen, oberäknadt afgiften till presterskapet,

för kommunens behof utgjort för är 1900 6,25 och i medeltal för

de tio sistförflutna åren 6,sisa gånger bevillningskronan, samt med hänsyn här

till Åmål, som vid 1899 ars slut hade en skuldbörda af 243,680 kronor 69

öre, syntes ega betydligt mindre möjlighet, än Umeå och Mariestad egde, att

genom utsträckt anlitande af uttaxeringen anskaffa de i anledning af branden

erforderliga medel, ansage statskontoret, att det bidrag, som kunde blifva

Åmål beviljadt, borde kunna sättas högre än som medgifvits för Umeå och

Mariestad; pa grund hvaraf statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t mätte

föreslå Riksdagen att bevilja staden Åmål för nu ifrågavarande ändamål dels

ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af 75,000 kronor, dels

ock ett lån ä 300,000 kronor.

Efter det fullmäktige i riksgäldskontor jemväl lemnats tillfälle att

yttra sig i ärendet, hade fullmäktige uti skrifvelse den 27 december 1901

erinrat derom att, då 1896 års Riksdag i följd af den Mariestad föregående år

öfvergångna brand beviljade sistnämnda stad ett tomtregleringslån att under

år 1897 lyftas i riksgäldskontor, för detta lån stadgats följande vilkor:

att stadsfullmäktige skulle i stadens namn och på dess vägnar för

länesumman afgifva sin till riksgäldskontor eller order stälda skuldförbindelse,

innefattande de för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor;

att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontor uttaget före slutet

af år 1897 icke tinge derefter utbekommas;

att lånebeloppet finge utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas till

1900 års slut, hvarefter och intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, 46/j0

procent å dess ursprungliga belopp borde till riksgäldskontor ärligen inbetalas,

deraf ränta efter 3“/l0 för hundra å det oguldna kapitalet först

skulle beräknas och afgå samt öfverskottet utgöra kapitalafbetalning; samt

att inbetalning af den uti nästföregående punkt omförmälda annuitet

borde vid hvarje års slut verkställas, vid påföljd för underlåtenhet deraf, att

å annuiteten beräknas 4 Va procent ränta från förfallodagen.

På grund af de upplysningar stadsfullmäktige i Åmål lemnat om stadens

nuvarande lån, af hvilka ett med eu årlig utgift af omkring 12,600 kronor

skulle slutbetalas i december 1907, syntes det fullmäktige vara för staden

mycket önskvärdt att få till och med nämnda år åtnjuta frihet från ränta

och kapitalafbetalning å det lån, som i anledning af ifrågavarande ansökning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .37.

15

kunde varda af statsmedel beviljadt; och funne sig fullmäktige derför hafva

skäl att beträffande det ifrågasatta lånet förorda en bestämmelse af nu

angifvet innehåll. Då emellertid vid detta förhållande räntefriheten skulle

omfatta något längre tid än den, som i sådant hänseende medgifvits såväl

för ofvan omförmälda lån till Mariestad som ock för andra af liknande

anledning förut beviljade tomtregleringslån, ansåge sig fullmäktige icke kunna

i förevarande fall tillstyrka lägre räntefot än 4 procent, och syntes dervid

annuiteten lämpligen böra utgå med 5 procent af ursprungliga lånebeloppet,

hvarigenom lånet skulle komma att slutbetales på en tid af 41 år, räknad

från och med det är, då amorteringen toge sin början. o I öfrigt ansåge

fullmäktige vilkoren för det ifrågasatta lånet, till staden Åmål böra blifva

öfverensstämmande med dem, som, enligt hvad ofvan meddelats, stadgats för

det åt Mariestad beviljade lånet; och hvad särskildt anginge den ränta, som

skulle beräknas å uteblifven annuitetsinbetalning, syntes densamma i detta

fall, likasom för lånet till Mariestad blifvit föreskrifvet, böra bestämmas till

4 V» procent för år.

Enligt hvad föredragande departementschefen härefter upplyst, hade

Kongl. Maj:t, på särskild framställning af stadsfullmäktige i Åmål, genom

bref den 20 december 1901 fastställ regleringsplan för den del af staden

A mål, som den 9 maj 1901 afbrunnit jemte delar af vestra och norra Grunds

områden, sådan samma plan funnes åskådliggjord medelst eu af löjtnanten

Torulf år 1901 upprättad karta med tillhörande beskrifning, utom så vidt

anginge den å kartan jemväl angifna tomtindelningen, hvilken fråga icke

utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning; och hade Kongl.

Maj it jemväl genom samma bref på det sätt bifallit en af stadsfullmäktige i

sammanhang med nyssnämnda framställning gjord anhållan om rätt till expropriation

af mark för nämnda regleringsplans genomförande, att staden

Åmål berättigades att i den ordning, gällande författning om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof stadgade, till sig lösa, att genast tillträdas,

den enskild man, menighet eller inrättning tillhörig mark, som till

utläggande af gator, torg och andra allmänna platser enligt omförmälda

planen erfordrades.

Äf den o utaf stadsfullmäktige i framställningen förebragta, af såväl

magistraten i Amål som Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordade utredningrörande

omfattningen af den vådeld, som öfvergått staden, samt angående

stadens nuvarande ekonomiska ställning äfvensom de kostnader, som kräfdes

föi- ny reglering af staden, ansåge departementschefen framgå, att det för

staden vore ett oafvisligt behof, att understöd från det allmännas sida komme

staden till del för bestridande af kostnaderna för genomförande af den genom

berörda kongl. bref faststälda regleringsplan. Vid jemförelse mellan de för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

hållanden, som af stadsfullmäktige till stöd för framställningen åberopats, och

de omständigheter, som, på sätt statskontoret erinrat, förelegat i anförda

likartade fall, då tillförene understöd af statsmedel för enahanda ändamål

beviljats andra städer, funne departementschefen dock icke anledning förorda,

att understöd nu utginge med de belopp, som stadsfullmäktige ifrågasatt, utan

ansåge han sig, i betraktande af de skäl, som statskontoret anfört, höra, i

enlighet med dess hemställan, tillstyrka understöds beviljande åt staden Amål

till ett sammanlagdt belopp af 375,000 kronor, deraf 75,000 kronor såsom

anslag utan återbetalningsskyldighet och 300,000 kronor såsom lån. Mot

hvad fullmäktige i riksgäldskontoret hemstält beträffande vilkoren för lånets

åtnjutande hade departementschefen intet att erinra.

Departementschefen har derför tillstyrkt, att Kongl. Maj: t måtte föreslå

Riksdagen att åt staden Amål bevilja de statsbidrag, som i den kongl.

propositionen finnas angifna, hvarvid departementschefen ansett, att för tillgodonjutande

af lånet borde stadgas följande vilkor, hvilka ock åberopats i

propositionen, nemligen:

l:o) att stadsfullmäktige i stadens namn och på dess vägnar för lånesumman

afgifva sin till riksgäldskontoret eller order stälda skuldförbindelse,

innefattande de för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor;

2:o) att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontoret uttaget före

slutet af år 1903 icke får derefter utbekommas;

3:o) att lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas

till 1907 års slut, hvarefter, och intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt,

5 procent å dess ursprungliga belopp bör till riksgäldskontoret årligen inbetalas,

deraf ränta efter 4 för hundra å det oguldna kapitalet först skall beräknas

och afgå samt öfverskottet utgöra kapitalafbetalning; samt

4:o) att inbetalning af den uti nästföregående punkt omförmälda annuitet

bör vid hvarje års slut verkställas, vid påföljd för underlåtenhet deraf,

att å annuitet^ beräknas 4 1/2 procent ränta från förfallodagen.

Lika med n Kongl. Magt finner utskottet det vara billigt, att staten

lemnar staden Amål understöd för den af omförmälda brand förorsakade

tomtregleringen och dermed gemenskap egande åtgärders genomförande. Sådant

understöd synes så mycket mindre böra förvägras, som vid föregående

liknande tillfällen andra städer fått åtnjuta bidrag af allmänna medel till

lättande af den börda, som drabbat dem genom större eldsvådor. Med hänsyn

ej mindre till de kostnader, som kräfvas för ny reglering af staden

Amål, än äfven till stadens svaga ekonomiska ställning har utskottet ej något

att erinra mot de belopp, hvarmed staden enligt Kongl. Maj:ts förslag

skulle understödjas dels i form af anslag utan återbetalningsskyldig

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

17

het, dels ock såsom lån. Beträffande vilkoren för lånet har utskottet velat

fästa uppmärksamheten vid den stora lindring, som skulle beredas staden genom

åtnjutande, på sätt nu föreslagits, af frihet från ränta och amortering

under de fem första åren af lånets löpetid. I anledning häraf komme, oaktadt

efter berörda frihetsår beräknas ränta efter 4 procent, den effektiva

räntan å lånet att belöpa sig till föga mer än 3 procent. Då emellertid äfven

förut tomtregleringslån beviljats på i det hela lika förmånliga vilkor —

så är särskild! förhållandet med det till Mariestad år 1896 anvisade lånet

— anser sig utskottet i betraktande af staden Amals betryckta läge icke

böra afstyrka den ifrågasatta räntefriheten å lånet eller eljest föreslå någon

skärpning i de för dess åtnjutande föreslagna vilkoren.

I öfverensstämmelse med förut i liknande fall följda grundsatser torde

anslaget i fråga böra uppföras på extra stat under sjette hufvudtiteln, och

lånet anvisas till utgående från riksgäldskontoret. Om sättet för riksgäldskontorets

godtgörande för berörda utgift förbehåller sig utskottet att framdeles

inkomma med förslag.

På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må, för ny reglering af viss del af

Amål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand,

åt nämnda stad bevilja såsom bidrag till inlösen af mark,

som erfordras till utläggning, enligt af Kongl. Maj:t den

20 december 1901 faststäld regleringsplan, af gator, torg

och andra allmänna platser samt till bestridande af de

med regleringens genomförande i öfrig! förenade kostnader

dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp

af 75,000 kronor, dels ock ett lån å 300,000 kronor,

att lyftas under år 1903, anslaget i statskontoret och

lånet i riksgäldskontoret, mot vilkor i afseende å lånet:

l:o) att stadsfullmäktige i stadens namn och på dess

vägnar för lånesumman afgifva sin till riksgäldskontoret

eller order stälda skuldförbindelse, innefattande de för lånets

användande och återbetalning stadgade vilkor;

2:o) att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontoret

uttaget före slutet af år 1903 icke får derefter utbekommas;
3:o)

att lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning

innehafvas till 1907 års slut, hvarefter, och intill

dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, 5 procent å dess

Bih. till liihsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Ajd. 29 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

ursprungliga belopp bör till riksgäldskontoret årligen inbetalas,

deraf ränta efter 4 för hundra å det oguldna kapitalet

först skall beräknas och afgå samt öfverskottet utgöra

kapitalafbetalning; samt

4:o) att inbetalning af den uti nästföregående punkt

omförmälda annuitet bör vid hvarje års slut verkställas,

vid påföljd för underlåtenhet deraf, att å annuiteten beräknas

4 V2 procent ränta från förfallodagen.

Stockholm den 8 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERGr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:45 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående beviljande af statsbidrag o för ny reglering af viss del af Antal i följd af den stad s. 6 i texten