Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10 i qvarteret Kulberget mindre i Stockholm.

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:49, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10 i qvarteret Kulberget mindre i Stockholm.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande. N:o 49.

iV;o -il?.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1902, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning

af den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10

i qvarteret Kulberget mindre i Stockholm.

(T. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för den 7 februari 1902 har Kongl. Maj:t uti en

till Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 59) föreslagit Riksdagen

medgifva,

att den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10 i qvarteret Kulberget

mindre i Stockholm finge försäljas för ett pris af minst 107,500

kronor,

samt att, vid bifall till Kongl. Maj:ts uti proposition ofvanberörda

den 7 februari 1902 gjorda framställning om bildande af eu fond, benämnd

»Landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål»,

köpeskillingen finge till nämnda fond ingå.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen erinrat,

hurusom Kongl. Maj:t i en till 1879 års Riksdag aflåten proposition

(n:o 8) föreslagit Riksdagen att medgifva, att en kronan tillhörig egendom

i qvarteret Kulberget mindre tillika med en annan kronans i hufvudstaden

belägna egendom finge försäljas och den för egendomarne

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

13

inflytande köpeskilling af Kongl. Maj:t i mån af behof användas för

anläggning och anordnande af sjukhus för epidemiskt sjuke af Stockholms

garnison. Då emellertid det försäljningsbelopp, hvartill de till

försäljning föreslagna egendomarne uppskattats, beräknadt för egendomen

i qvarteret Kulberget mindre till 25,800 kronor, enligt Riksdagens åsigt

blifvit satt väl lågt, och då staten ofta befunnits vara i behof af tomtplatser

inom hufvudstaden, samt således nödig omtanke syntes bjuda,

att staten icke afhända sig egendomar i Stockholm, hvilka, om icke

användbara för statens behof, kunde lemnas i utbyte mot andra, både

Riksdagen ansett sig icke böra bifalla hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

Sedan dess hade emellertid, såsom ock blifvit anmärkt af Riksdagens

år 1891 församlade revisorer, förändrade förhållanden inträdt. Den ä

egendomen befintliga byggnad, som på 1760-talet. uppförts till sockerbruk,

men derefter apterats till reservsjukhus för epidemiskt sjuke af

garnisonen, måste numera, enligt bemälda revisorers åsigt, anses såsom

alldeles olämplig till inhysande af sjuke. Dessutom både, efter hufvudstadens

tillväxt åt detta håll, sjelfva tomtens läge blifvit sådant, att

byggnadens användande till epidemiskt sjukhus icke vidare syntes kunna

ifrågasättas. Icke heller vore densamma för sådant ändamål behöflig,

sedan aftal träffats med Stockholms stad, att i svårare smittosamma

sjukdomar insjuknade af Stockholms garnison finge intagas å stadens

epidemisjukhus mot der gällande afgifter. Genom belägenheten i en

af stadens numera tätt bebyggda delar hade också tomtens värde efter

är 1879 mångdubblats. Af dessa anledningar hade revisorerna ansett,

att frågan om egendomens försäljning borde tagas i förnyadt öfvervägande.

1892 års Riksdag hade, på sätt revisorerna andragit, funnit byggnadens

användande till epidemisjukhus icke vidare kunna ifrågasättas;

och då hvarken byggnaden eller tomten, så vidt Riksdagen kunnat finna,

vore för något statens ändamål användbar, hade Riksdagen ii skrifvelse

(n:o 41) den 17 maj 1892 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke förnyade åtgärder borde vidtagas för fastighetens

afyttrande.

Sedan^ i öfverensstämmelse med Kongl. Maj ds, efter direktionens

öfver allmänna garnisonssjukhuset hörande, den 14 februari 1896 gifna

föreskrift det inom egendomen förvarade förråd blifvit delvis till garnisonssjukhuset

öfverfördt och delvis försåldt, hade öfverintendentsembetet

den 22 mars 1898 afgifvit infordradt yttrande rörande egendomens

disposition och saluvärde. Dervid hade embetet upplyst, att, med stöd

af kongl. bref den 30 mars 1855, eu af embetet senast den 11 mars

1890 antagen vaktmästare fått mot skyldighet att utöfva tillsyn öfver

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

egendomen åt sig tills vidare upplåten fri bostadslägenhet om två rum

och kök i östra flygelbyggnadens bottenvåning, samt att af byggnaderna

å tomten i öfrigt, på grund af särskilda kongl. bref, uthusbyggnaderna

å gården, sjukhusets hela bottenvåning med undantag af en förstuga,

vaktmästarebostaden och ett magasin, hela våningen eu trappa upp,

med undantag af ett förrådsrum, och hela våmingen två trappor upp

disponerades af stora teatern för förvaring af teatermateriel, att allmänna

garnisonssjukhuset innehade förberörda magasin och förrådsrum, samt

att hela våningen tre trappor upp upptoges af kommerskollegium för

bevarande af arkivhandlingar. Under erinran, att tomten i fråga, som

med en areal af 19,215 qvadratfot egde fasadrätt åt den numera ur

stadsplanen för Östermalm uteslutna Ladugårdslands tullgata, icke stötte

till någon i samma plan för närvarande ingående gata och för ty icke

kunde ändamålsenligt bebyggas utan att sammanslås med någon angränsande

tomt, dels ock att, då det i byggnaderna å tomten befintliga yttre

murtegel vore betydligt förvittradt och det inre, såsom misstänkt att

vara bemängdt med smittämne, säkerligen icke kunde eller finge användas

till byggnadsmateriel för boningshus, byggnaderna vid skeende försäljning

icke kunde antagas representera något värde, ville öfverintendentsembetet

såsom sin åsigt hafva uttalat, att tomten med åbyggnader

kunde åsättas ett försäljningspris af 5 kronor 50 öre qvadratfoten, utgörande

105,682 kronor 50 öre.

Direktionen öfver allmänna garnisonssjukhuset hade i utlåtande

den 15 juni 1898 förklarat, att densamma för sin del icke hade något

att erinra mot egendomens försäljning, desto hellre som den icke, åtminstone

i sitt nuvarande skick, kunde för garnisonens sjukhus i någon

mån användas.

Likaledes hade ar m e fö r val tu i ngen å fortifikations- och intendentsdepartementen

i utlåtande den 11 oktober 1898 anmält, att, vid det förhållande,

att egendomen icke användes eller ens vore lämplig att på

något sätt användas för förvaltningens räkning, icke något funnes å förvaltningens

sida att invända mot egendomens försäljande.

Slutligen hade medicinalstyrelsen i utlåtande den 23 november

1898 tillstyrkt försäljning af ifrågavarande egendom under förutsättning,

att åtgärder vidtoges för uppförande snarast möjligt af nya lokaler frivård

af Stockholms garnisons epidemiskt sjuke.

I enlighet med hvad i ^Riksdagens förberörda skrifvelse anförts,

kunde det, enligt departementschefens åsigt, numera icke ens ifrågasättas,

att egendomen skulle komma att åter användas såsom epidemisjukhus.

Till följd af sina ytterst låga rum, små fönster, bristande venti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

15

Nation och uppvärmning, dåliga trätrappor och förstugor samt bofällig^

beskaffenhet i öfrigt både sjukhusbyggnaden länge varit alldeles olämplig

att begagna för svårt sjukes vederfående. Också hade, såsom garnisonssjukhusdirektionen

i en skrifvelse den 23 november 1878 omförmäla

dödligheten derstädes under 1834 och 1853 års koleraepidemier

vant relativt betydlig, då de sjuke der ej kunnat erhålla den vård, deras

tillstånd kraft. Härtill komme, att byggnaden genom sitt läge inom

en af stadens numera förnämsta och folkrikaste delar blifvit ytterligare

olämplig. såsom epidemiskt sjukhus. Då densamma sålunda, äfven om

annat epidemisjukhus för garnisonen icke funnes, ej kunde såsom sådant

användas, syntes det, att frågan om egendomens försäljning icke vidare

kunde hafva sammanhang med frågan om anskaffande af annat sjukhus.

Vid sådant förhållande och då egendomen med hänsyn till tomtvärdet

vore alltför dyrbar för det bruk, hvarför den nu toges i anspråk, och

i allt fall den der förvarade teatermateriel efter den nya teaterbyggnadens

uppförande kunde dit förflyttas samt plats för kommerskollegii

arkivalier utan svårighet. kunde annorstädes beredas, ansåge departementschefen

frågan om fastighetens försäljning icke vidare böra uppskjutas.

Egendomen hade den 1 augusti 1783 inköpts för 6,500 riksdaler

specie. Vid bedömandet af dess nuvarande värde ansåge departementschefen

i likhet med öfverintendensembetet, att något afsevärdt pris för

sjelfva byggnaderna icke kunde beräknas. Deras möjliga värde kunde

knappast betäckas af kostnaderna för deras nedrifning. Hvad anginge

tomtvärdet, ansåge departementschefen det förhållande, att egendomen

icke sträckte sig till någon gata och för ty icke lämpligen utan sammanslagning

med annan tomt eller tomtdel kunde bebyggas, föranleda, att

icke fullt samma pris som för andra tomter i trakten kunde påräknas.

Penna olägenhet minskades dock genom den obestridliga rätt till fasad

åt den numera igenlagda Ladugårdslands tullgata, som medföljde egendomen,

och medförde den verkan, att icke någon byggnad kunde uppföras

å den framför liggande, Östermalmsgatan angränsande tomtdel.

Efter den af öfverintendentsembetet gjorda värdering hade köpeanbud

å egendomen till det af nämnda embete densamma åsätta pris inkommit.

Nu hade departementschefen under hand låtit infordra ytterligare

anbud å egendomen med påföljd, att ett anbud å 107,500 kronor afgifvits,

hvilket belopp, något högre än det förut afgifna, kunde anses såsom

ett skäligt minimipris.

Under erinran, att Kongl. Maj:t beslutit hos Riksdagen göra framställning

om bildande af en fond för landtförsvarets byggnader och

andra försvarsändamål, ville departementschefen framhålla, att köpeskil
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

lingen för nu omhandlade egendom lämpligen borde till denna fond ingå.

Efter tagen kännedom om de till ärendet hörande handlingar,

O

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm dela 18 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:70 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mqj.-ts proposition angående försäljning af den kronan tillhöriga fasta egendomen n.-o 10 i qvarteret Kalberget a1 i texten