Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till bildande af en fond för torfindustriens understödjande.

1902-04-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:56, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till bildande af en fond för torfindustriens understödjande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till bildande

af en fond för torfindustriens understödjande.

(I. A.)

Uti lika lydande motioner, väckta, n:o 19 i Första Kammaren af

herr P. E. Lithander m. fl. och. n:o 61 i Andra Kammaren af herr

8. O. Nyländer m. fl., har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta att anvisa

och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af en och en

half million kronor till bildande af eu lånefond för torfindustriens understödjande,

särskildt tillverkningen af bränntorf, torfkol och torfströ, att

förvaltas och användas enligt de grunder, som Riksdagen kunde finna för

godt att närmare bestämma.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört

följande:

Det vore obestridligen för ett litet land som vårt en svår och i

längden outhärdlig tunga att för en summa, som hotade att snart stiga

till omkring 100 millioner kronor årligen, hemta bränsle från andra

länder; och olyckan läge icke ensamt deri, att vi genom eu sådan årlig

utgift i en betänklig grad skadade landets ekonomi, utan ock deri, att

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 A/d. 38 Raft. (N:o 56.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

vårt beroende af utlandet för erhållande af bränsle kunde innebära de

största vådor af annan och ännu mera omfattande art.

Man kunde ju med skäl tycka, att ingen, som hade någon den

ringaste utväg att helt och hållet eller delvis afskudda sig stora ekonomiska

uppoffringar och ett farligt beroende af andra, skulle underlåta

att göra det. Att vi svenskar emellertid i detta fall underkastade oss

dessa stora olägenheter, berodde på vår egen uraktlåtenhet att begagna

de resurser, som vi sjelfva egde inom vårt eget land.

På nästan hvarje qvadratmil af vårt lands yta funnes nemligen

torfmossar, af hvilka de flesta innehölle godt material till bränsle. Det

berodde alltså på oss sjelfva att med den kraft och i den utsträckning,

som vore nödig, skaffa oss en sjelfständigare ställning i förenämnda

vigtiga afseenden. Häraf blefve emellertid ingenting, förrän ett kraftigt

initiativ toges och ett oundvikligt pekuniärt understöd lemnades från

statsmakternas sida.

Under den allra sista tiden hade torfindustrien onekligen gjort

framsteg i vårt land genom införandet af bättre maskineri för torfvens

framställning. Utom det, att de torffabrikanter, som sjelfva vore förbrukare

af den torf de framstälde, flerstädes ökat sin produktion, hade också

några stenkolsförbrukare, som icke förut tillverkat torf, inköpt torfmossar

och för eget behof börjat denna handtering.

Äfven vore det af intresse, dels att redan befintliga fabriker för

torftillverkning till afsalu ökat sin produktion, dels att flera nya, tidsenliga

torffabriker uppstått. En liten lättnad för torfindustrien läge också deruti,

att 1900 års Riksdags framställning till Kongl. Maj:t om nedsättning

af jern vägsfrakten å torfpr o dukter vunnit Ivongl. Maj:ts bifall, så att dessa

frakter från och med detta år å statens jernvägar nedsatts med 20 procent.

Såväl fabriksidkare som husbehofsförbrukare hade kommit under fund

med, att torf vore ett ypperligt bränsle, som i de allra flesta fall med

fördel kunde ersätta såväl stenkol som ved. Allmänhetens fördom mot

torf hölle alltså på att minskas. De två föreningar för torfindustriens

befrämjande, hvilka under förra året bildats, visade, att intresset för torfindustrien

vore i stigande. Den uppmärksamhet, som Kongl. Maj:t hittills

hunnit visa denna vigtiga angelägenhet, t. ex. genom tillsättande af

en torfingeniör, vore också en uppmuntrande företeelse, derigenom att

regeringens intresse för saken blifvit konstateradt.

Men ännu hade torfven ej ens tillnärmelsevis fått den användning

som ersättningsmedel för stenkol och ved, hvilken vore målet, och detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

3

berodde helt visst mest derpå, att bränntorf icke tillverkades så allmänt, att

konsumenterna kunde när som helst och allestädes erhålla detta bränsle.

En del insigt om och intresse för torffabrikationens vigt funnes visserligen

redan, men i vårt kapitalfattiga land saknades ofta hos torfmossegarne och

andra intresserade personer och firmor det medel, utan hvilket ingenting

industrielt kunde uträttas, nemligen penningar. Hela vår fabriksindustri

hade i sitt tidigare skede haft svårigheter af samma art att bekämpa. En

förutseende regering inrättade då på sin tid manufakturförlagslånefonden i

ändamål att mot billig ränta och med beqväma afbetalningsterminer

hjelpa de industriidkare, som ej sjelfva hade tillgängligt kapital eller kunde

på billiga vilkor i bankerna anskaffa sådant. Denna fond, som än i dag

starkt anlitades af industrien, hade gjort denna oberäkneligt gagn.

Det skulle ju stå torffabrikanterna fritt att såväl som andra industriidkare

i manufakturförlagslånefonden söka lån. Men dels vore, som redan

sagts, denna fond starkt anlitad, så starkt, att lånesökande, hvilka kunde

sätta fullgod säkerhet för det belopp de begärt, likväl i de allra flesta

fall blott finge en del deraf, dels utfölle sålunda beviljade lån först långt,

till och med ett år efter det de beviljats, till följd af att fondens otillräckliga

medel ständigt vore i sin helhet anlitade. Torfindustrien kunde

således för närvarande hafva föga eller ingen nytta af denna fond. Våra

banker vore, helt naturligt, obenägna att bevilja lån till en börjande torfindustri,

der den uppträdde som sjelfständig näring. Torfaktier eller inteckningar

i torfmossar och torffabriker vore ej s. k. »bankpapper».

För att så hastigt som möjligt på ett sundt sätt bringa upp vår

torftabrikation till största möjliga utveckling och utbredning i hela landets

intresse, vore det, enligt hvad motionärerna vidare anfört, behöflig!, att

en lånefond af minst en och en half million kronor af Riksdagen ansloges.

Andamålet med denna fond skulle vara att lemna lån mot

fastighets- och förlagsinteckning eller annan säkerhet åt tillverkare af

torffabrikater, såväl der tillverkningen fabriksmessigt bedrefves som ock

der enskilda jordbrukare behöfde låneunderstöd för anskaffande af nödigt

maskineri. Dessa lån skulle löpa med billig ränta, högst 4 procent,

och ej behöfva amorteras förr än med tredje årets ingång. Derefter borde

under de närmaste 10 åren afbetalning ske med eu tiondedel af lånesumman

om året förutom ränta. Denna lånefond kunde måhända läggas

under jordbruksdepartementets förvaltning; eller ock kunde manufakturförlagslånefonden

ökas med nämnda belopp, en och en half million

kronor — hvilket kanske vore det enklaste — men med vilkor, att till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

skottet till denna fond uteslutande skulle användas för bränntorf^-,

torfkols- och torfströindustriens behof.

Enligt de beräkningar, som blifvit gjorda, vore nog ett vida större

belopp behöflig!, då man afsåge en lånefond för hela landet, men icke

desto mindre hade man velat begränsa sin begäran till det minsta möjliga.

Vid bedömande af denna framställning om beviljande af lånemedel

till belopp af blott eu och en half million finge man icke förglömma, att

summan vore af försvinnande betydelse, då det gälde att derigenom framhjelpa

en inhemsk näring, som kunde befria oss från utgifter af så

oerhörd omfattning, som vår kolimport redan uppnått. Genom att med

förlagslån, utan risk, hjelpa fram torftillverkning i hela riket skulle så

mycket vinnas årligen, att vår handelsbalans möjligen snart kunde bringas

i ett bättre läge och slutligen till jemvigt.

Torfindustriens tekniska ståndpunkt i Sverige vore numera minst

lika hög som i utlandet. Det yppersta maskineri, som för presstorfberedning

och torfströfabrikation funnes att tillgå, tillverkades i Sverige.

Detta i förening med andra omständigheter gjorde, att de nyanlagda

torftåbrikerna kunde i tekniskt afseende täfla med andra länder och till

och med taga ett försteg t. ex. vid jemförelse med Tyskland. Det vore

blott nödigt kapital, som fattades.

Gent emot hvarje invändning, att statsverket genom det tillmötesgående

och den omtanke, som här ifrågasattes, skulle riskera att göra

förluster, borde det betonas, att Kongl. Maj:t sjelf skulle komma att låta

öfvervaka lånefondens förvaltning och vilkoren för låns erhållande i enlighet

med Kiksdagens beslut. Den här ifrågasatta anordningen skilde sig på

intet sätt från de anstalter för låneunderstöd, som till befrämjande af

andra yttringar af det industriella lifvet redan funnes. Och i fråga om

hvad här sagts angående den oerhörda vigten för vårt land, att dessa

här ifrågavarande hjelpkällor komme till möjligast vidsträckta användning,

hänvisade motionärerna till de båda föredrag om torfindustrien, hvilka

hållits i Göteborg den 28 september 1901, och hvilka blifvit för herrar

riksdagsmän i tryck tillgängliga.

Utan tvifvel tinnes i vårt lands torfmossar en stor rikedom, hvars

tillgodogörande för tillverkning af bränntorf och torfkol samt framställande

af torfströ är af den allra största vigt för landet. Men för ett

sådant tillgodogörande af torfven erfordras, på sätt motionärerna framhållit,

att eu omfattande torfindustri uppstår. Att söka befordra en sådan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56. 5

industri måste följaktligen vara en angelägenhet, åt hvilken statsmakterna

höra egna en allvarlig omsorg. Såsom motionärerna erinrat, är visserligen

ett steg i denna rigtning redan taget genom det af nästlidet års

Riksdag på framställning af Kongl. Maj:t beslutade anställandet af en

torfmgeniör. Men för visso erfordras vida kraftigare åtgärder för torfindustriens

befordran och utveckling; och då den af motionärerna nu

föieslagna åtgärd, eller bildandet af en fond med ändamål att genom

billiga lån understödja torffabrikationen, synes vara egnad att i hög grad

främja berörda syfte, anser sig utskottet böra äfven för sin del förorda

densamma. Någon ny och obepröfvad anordning innebär icke förevarande

förslag, då redan förut bildats odlingslånefonden, manufakturförlagslånefonden

m. fl. fonder för likartade ändamål.

Beträffande fondens storlek har utskottet icke funnit det föreslagna

beloppet, 1,500,000 kronor, vara större, än hvad som kan beräknas

blifva^ för ändamålet beköfligt. Beloppets anvisande såsom extra anslag

å riksstaten synes utskottet deremot icke nödvändigt; utan föreställer

sig utskottet, att erforderligt belopp för fondens bildande lämpligen bör af

riksgäldskontoret tillhandahållas; och synes så mycket större skäl härtill

förefinnas, som, enligt utskottets mening, ränta å lånen bör erläggas och

ingå till riksgäldskontoret.

Om lånens beviljande lärer ansökning böra göras hos Kongl. Maj.''t.

Fondens förvaltning torde böra öfverlemnas åt statskontoret, hvilket det

bör tillkomma att efter lånehandlingarnes granskning utgifva lånen,

öfvervaka, att ränta och amortering i behörig ordning inbetalas, samt till

iiksgäldskontoret inleverera inflytande ränta. Den, amortering, om hvilken

bär nedan förmärs, bör ingå till fonden för dess förstärkande; dock anser

utskottet Riksdagen icke böra utsträcka detta medgifvande längre än

till 1908 års utgång.

I fråga om vilkoren för låns erhållande från fonden föreställer sig

utskottet, att Kongl. Maj:t lämpligen bör utfärda de närmare bestämmelser,

som i sådant afseende må befinnas nödvändiga. Utskottet har

dock velat uttala sin mening i afseende å vissa kufvudpunkter. Sålunda

anser utskottet, att bland vilkoren bör upptagas,

att för hvarje anläggning, för hvilken lån sökes, skall hos Kongl.

Maj:t företes, i händelse den redan blifvit utförd, af torfingeniören

jemte annan sakkunnig person affattadt instrument öfver verkstäld besigtning

derå och, i annat fall, af sakkunnig upprättade ritningar och

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 38 Raft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

kostnadsförslag, som, derest de ej äro af torfingeniören uppgjorda, skola

vara af honom granskade och gillade;

att lånen må kunna enligt Kongl. Maj:ts bestämmande beviljas

till belopp, motsvarande högst två tredjedelar af den å fullbordad anläggning

nedlagda kostnaden eller af beräknad anläggningskostnad för

nytt företag;

att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;

att under de tre första åren efter låns utlemnande kapitalafbetalning

icke eger rum, men att under de derpå följande åren så stor

amortering skall ske, att lånet varder till fullo inbetaldt senast inom utgången

af tio år från det amorteringen skolat taga sin början;

att, derest den anläggning, för hvilken lån beviljats, skulle under

lånetiden komma att nedläggas, lånet eller hvad deraf återstår oguldet

skall anses till återbetalning förfallet inom den tid, som af Kongl. Maj:t

bestämmes;

att för lånevilkorens fullgörande bör ställas af statskontoret godkänd

borgen eller säkerhetshandling; samt

att låntagare skall vara underkastad alla de vilkor och kontroller,

som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till bildande af en lånefond

för torfindustriens understödjande, särskildt tillverkningen

af bränntorf och torfkol samt framställandet

af torfströ, att förvaltas och användas i öfverensstämmelse

med ofvan upptagna grunder, bemyndiga

riksgäldskontor att för ändamålet i mån af behof

tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 1,500,000

kronor samt medgifva, att de kapitalafbetalningar, som,

enligt hvad ofvan angifvits, skola å de från fonden

utgående lånen verkställas, må intill utgången af år

1908 tilläggas fonden.

Stockholm den 25 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1902

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.