Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

1902-04-22 · 188 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 181 av 188 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

l:o. Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

för den 11 sistlidne januari bär Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

under femte bufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen

dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,

för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för

flottans mariningeniörstat, för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår

samt å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan, af

den lydelse bilagorna n:is 2—9 vid statsrådsprotokollet utvisade;

dels att medgifva, att marinöfverläkare och förste marinläkare måtte

för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han med

fullmakt innehaft tjenst såsom regementsläkare vid flottan, samt att

marinläkare af l:a klassen måtte i samma afseende tillgodoräkna sig

Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 6 Käft. {N:o 6.) 1

Angående

ökning af anslaget

till

aflöning till

flottans kårer

och stater.

[1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

den tid, han med fullmakt innehaft tjenst såsom förste bataljonsläkare

vid flottan;

dels att medgifva, att den, som, efter att hafva minst tre år varit

såsom läkare eller stipendiat anstäld i flottans stam, anstäldes i marinläkarekåren

i flottans reserv och derefter fullgjorde de skyldigheter, som

vore eller blefve stadgade för marinläkare i flottans reserv, måtte sedan

han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren i flottans stam eller reserv

under sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked samt uppnått en ålder

af 55 år, komma i åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig

pension å 500 kronor;

dels ock att i riksstaten för år 1903 höja anslaget till aflöning för

flottans kårer och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469 kronor,

eller med 401,490 kronor.

Föredragande departementschefen har beträffande denna framställning

till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 24 september 1901 har marinförvaltningen

beräknat medelsbehofvet för år 1903 under denna anslagstitel

på sätt följande tabell utvisar:

För år 1902

af Riks- dagen an- visadt

belopp.

För år 1903

beräknadt

behof.

Ökning.

Minsknin

er

O-

Officerskåren.............................................

458,100

_

480,300

_

22,200

_

_

Reservofficersaspiranter..............................

26,700

—

26,700

—

—

—

—

—

Underofficerskåren ....................................

341,440

—

369,600

—

28,160

—

—

—

Sjömanskåren ...........................................

1,218,050

—

1,305,090

—

87,040

—

—

—

Skeppsgossekåren .....................................

14,965

—

18,706

25

3,741

25

—

—

Mariningeniörstaten ..................................

98,500

—

108,500

—

10,000

—

—

—

Civilstaten................................................

139,000

—

139,000

—

—

—

—

—

Ecklesiastikstaten......................................

8,550

—

8,550

—

—

—

—

—

Läkarestaten.............................................

34,100

—

55,200

—

21,100

—

—

—

Poliskåren ...............................................

Inqvarteringsstaten för officerare och under-

27,800

—

46,900

—

19,100

—

—

—

officerare ...............................................

Reserv- och indragningsstater samt båtsmän,

150,770

—

160,300

—

9,530

—

—

—

förslagsvis.............................................

66,300

—

66,300

—

—

—

—

—

Dagaflöning till officerare och underofficerare

316,754

—

333,932

50

17,178

50

—

—

Dagaflöning till läkare ..............................

10,950

—

10,585

—

—

—

365

—

Summa kronor

2,911,979

—

3,129,663

75

218,04975

365

—

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

3

Den enligt denna beräkning i riksstaten för år 1903 erforderliga

ökningen af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater skulle

sålunda uppgå till 217,684 kronor 75 öre, eller i helt krontal 217,685

kronor, om hvilken höjning marinförvaltningen också gjort hemställan.

Vid sin ifrågavarande underdåniga skrifvelse har marinförvaltningen

jemväl fogat förslag till stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,

för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för

flottans mariningeniörstat, för flottans läkarestat, för flottans poliskår

samt å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan.

Hvad då först angår flottans officerskår, anför marin förvaltningen,

att embetsverket vid beräkningen af kostnaderna för denna kår och

vid uppgörandet af staten för densamma förutsatt, att den ökning af

kåren, för hvars påbörjande sistlidna års Riksdag beviljat medel, skulle

enligt de för samma Riksdag framlagda grunder fortsättas under år 1903,

samt att i enlighet härmed officerskåren skulle år 1903, liksom år 1902,

ökas med 10 officerare, hvilka marinförvaltningen ansett böra blifva en

kommendör, en kommendörkapten af l:a graden, 2 kaptener af l:a

klassen, en kapten af 2:a klassen, 3 löjtnanter och 2 underlöjtnanter.

Med hänsyn till vigten deraf, att officerskårens ökning oafbrutet

må fortgå, intill dess det antal stamofficerare uppnåtts, som beräknats

vara för mobiliseringsbehofvets fyllande erforderligt vid innevarande

års början, och med afseende jemväl å Riksdagens år 1901 lemnade

medgifvande, att reservofficerare, som dertill finnas villiga, må, i den

mån vakanser inom officerskåren lemna tillgång till deras aflönande

från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas till

tjenstgöring, anser jag, att flottans officerskår bör jemväl i staten för

år 1903 ökas med 10 officerare, hvilkas fördelning på grader och löneklasser

lämpligen bör blifva följande:

1 kommendörkapten af l:a graden,

2 kaptener af l:a klassen,

2 kaptener af 2:a klassen,

3 löjtnanter och

2 underlöjtnanter,

hvarigenom officerskårens numerär skulle i stat uppbringas till 220.

På sätt i dåvarande chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande

till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 (bifogadt

statsverkspropositionen till 1901 års riksdag) omförmäles, hade

chefen för flottans stab och de sakkunnige, hvilka erhållit i uppdrag att

med honom öfverlägga om och granska hans utlåtande i fråga om

Officerskåren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utsträckning1 af beväringens öfningstid i fredstid, afgifvit ett förslag till

förbättrade aflöningsförmåner för, bland andra, flottans officerskår, bvilket

förslag anslöt sig till ett då jemväl föreliggande förslag till lönereglering

för officerarné vid armén. I likhet med chefen för landtförsvarsdepartementet

ansåg emellertid chefen för sjöförsvarsdepartementet,, att

något förslag till lönereglering för officerare då icke borde för Riksdagen

framläggas.

Chefen för landtförsvarsdepartementet har nu inför Eders Kongl.

Maj:t framlagt ett förslag till lönereglering för officerarne vid armén.

Rörande behofvet af den föreslagna löneregleringen torde jag beträffande

flottans officerare få åberopa hvad chefen för landtförsvarsdepartementet

anfört i fråga om officerarne vid armén; och anser jag,

att hvad han föreslagit i fråga om löneförbättringen i de särskilda

officersgraderna jemväl eger full tillämplighet beträffande flottans officerskår.

Höjningen i aflöningsförmåner skulle sålunda komma att utgöra

Fasta lönen

Dag-

Summa

per år.

aflöning.

per år.

kr.

kr.

kr.

För flaggman .............................................................

—

—

1

—

365

—

j kommendör ..........................................................

—

—

1

—

365

—

» kommendörkapten af l:a graden ............................

500

—

1

—

865

—

» » » 2:a » ............................

500

—

1

—

865

—

» kapten af l:a klassen...........................................

600

—

1

—

965

—

600

_

1

_

965

—

» löjtnant................................................................

300

—

1

—

665

—

» underlöjtnant ......................................................

120

—

1

—

485

—

Inqvarteringsbidragen för officerare vid flottan äro för närvarande,

utan hänsyn till vederbörande löntagares tjenstegrad, bestämda dels efter

viss innehafvande befattning, dels för dem, som icke innehafva sådan

befattning, hvarmed inqvarteringsbidrag är förenadt, till visst belopp

lika för alla officerare, hvilka tillhöra samma station, oberoende af deras

tjenstegrad. Då nu för armén blifvit, föreslaget, att inqvarteringsbidrag

skulle för samtliga officerare utgå efter tjenstegrad, dock med olika

belopp dels i städerna Stockholm och Göteborg, dels å annan plats,

synes en liknande reform böra genomföras äfven för flottans officerare.

Äfven i fråga om beloppen af inqvarteringsbidragen för de sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

o

skilda tj enstegraderna ansluter jag mig till hvad chefen för landtförsvarsdepartementet

anfört.

Enär befattningarna såsom chefer för båtsmanskompanierna under

den närmaste framtiden komma att indragas, torde dessa kompanichefer

böra bibehållas vid de inqvarteringsbidrag, som för dem finnas bestämda

i den af 1900 års riksdag godkända inqvarteringsstaten för flottan.

De från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater utgående

aflöningsförmånerna för flottans officerare skulle i enlighet härmed blifva

följande:

Fast lön.

Dagaflö-

Inqvarte-

rings-

Summa.

ning.

bidrag

För flaggman, i Stockholm ..............................

8,000

_

2,555

_

1,500

_

12,055

_

» » i Carlskrona..............................

8,000

—

2,555

—

1,200

—

11,755

—

» kommendör i Stockholm..........................

6,000

—

2,190

—

1,200

—

9,390

—

» » i Carlskrona..........................

6,000

-

2,190

—

900

—

9,090

—

» kommendörkapten af l:a graden i Stockholm

4,500

—

1,825

—

1,000

—

7,325

-

» » afl:a » i Carlskrona

4,500

—

1,825

—

600

—

6,925

—

> kommendörkapten af 2:a > i Stockholm

4,000

—

1,825

—

1,000

—

6.825

—

» kommendörkapten af 2:a » i Carlskrona

4,000

—

1,825

—

600

—

6,425

—

» kapten af l:a klassen i Stockholm............

3,400

—

1,460

—

500

—

5,360

—

» » af l:a » i Carlskrona............

3,400

—

1,460

—

400

—

5,260

—

» » af 2:a » i Stockholm............

2,400

—

1,460

—

500

—

4,360

—

» » af 2:a » i Carlskrona............

2,400

—

1,460

—

400

—

4,260

—

» löjtnant i Stockholm................................

1,500

—

1,095

—

400

—

2,995

—

» » i Carlskrona...............................

1,500

—

1,095

—

300

—

2,895

—

» underlöjtnant i Stockholm........................

720

—

1,095

—

400

—

2,215

—

» »i Carlskrona........................

720

—

1,095

—

300

—

2,115

—

öfver den sålunda ifrågasatta förbättringen af officerarnes aflöningsförmåner

har marinförvaltningen den 20 december 1901 afgifvit infordradt

yttrande, deruti marinförvaltningen tillstyrkt proposition till Riksdagen

om beredande af medel för den ifrågavarande, synnerligen önskvärda

aflöningsförhöj ningen.

För bedömande af den ökade utgift från anslaget till aflöning för

flottans kårer och stater, som de nu föreslagna ändringarnas genomförande

skulle föranleda, anhåller jag få meddela följande uppgifter,

grundade på af marinförvaltningen verkstälda beräkningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Enligt de för innevarande år gällande stater upptagas de från

ifrågavarande anslag utgående kostnaderna för flottans officerskår (210

officerare) till

fast lön................................

....................... kr.

458,100: —

dagaflöning .......................

........................ ))

190,605: —

inqvarteringsbidrag .........

...................... »

74,300: —

summa kr.

723,005: —

Beräknas aflöningsförmånerna för flottans officerskår, utan ökning

af antalet officerare (210) utöfver det i innevarande års stat upptagna,

i enlighet med de nu föreslagna ändrade bestämmelserna, skulle kostnaderna

blifva följande:

fast lön................................

........................ kr.

540,820: —

dagaflöning .......................

....................... ))

265,540: —

inqvarteringsbidrag .........

........................ ))

91,200: —

summa kr.

897,560: —

hvilken summa med kr. 174,555 öfverstiger kostnaden enligt de för

innevarande år gällande stater.

ökas åter officerskåren år 1903, på det sätt jag i det föregående

förordat, till 220 officerare, skulle, med tillämpning af de förändrade

aflöningsförmånerna, motsvarande kostnad blifva

fast lön.................................

..................... kr.

562,860: —

dagaflöning .........................

...................... »

278,680: —

inqvarteringsbidrag ..........

...................... »

95,900: —

summa kr.

937,440: —

Skilnaden mellan sistnämnda

summa..................

......... kr. 937

och kostnaden för officerskåren enligt innevarande års

stater.................................................................................. » 723,005: •—

eller kr. 214,435: —

utgör således den ökade kostnad från aflöningsanslaget, som skulle föranledas

dels af den föreslagna ökningen af officerskårens numerär, dels

af förändringarna i officerarnes löneförmåner.

Då enligt de beräkningar af flottans mobiliseringsbehof af stampersonal,

som framlades med statsverkspropositionen till 1900 års riksdag,

behofvet af stamofficerare vid 1902 års ingång upptogs till 250

och år 1912 till 278, har jag jemväl låtit verkställa beräkningar an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

gående

de utgifter från aflöningsanslaget, som skulle af de förändrade

aflöningsförmånerna föranledas, sedan officerskårens numerär, med den

fördelning på grader, som finnes angifven i bilagorna till nyssnämnda

proposition, uppbringats dels till 250, dels till 278. Enligt dessa beräkningar

skulle kostnaderna för 250 officerare utgöra

med nu gällande aflöningsförmåner

» de förändrade

samt för 278 officerare

kr.

afl öningsförmånerna

med

nu

gällande aflöningsförmåner

kr.

)) de förändrade aflöningsförmånerna

Ökningen skulle

och för 278 officerare

således utgöra för 250 officerare

kr.

861,680:

1,076,010:

946,230

1,182,800

214,330

236,570

Enligt de beräkningar rörande behofvet af stampersonal vid 1902

års ingång, hvilka framlades för 1900 års riksdag, skulle den vid

nämnda tidpunkt erforderliga ökningen af flottans underofficerskår utgöra

111. Genom de af 1900 och 1901 årens Riksdagar beviljade anslagshöjningar

hafva medel beredts för kårens ökande med tillhopa 83 underofficerare,

hvadan ännu för fyllande af nyssnämnda behof erfordras en

ökning med 28 underofficerare, nemligen

10 flaggunderofficerare och ) , , . . . .

18 underofficerare af 2:a graden/ (mas lms er)-

Denna ökning torde böra genomföras under år 1903. Den härför

från aflöningsanslaget utgående kostnaden skulle utan förändring i aflöningsförmånerna

utgöra:

fast lön och beklädnadsersättning........

kr.

28,160: —

dagaflöning ..................................................

)>

6,958: —

inqvarteringsbidrag ....................................

))

6,230: —

summa

kr.

41,348: —

Härtill kommer jemväl eu ökad utgift för portionsersättning, för

hvilken jag torde få redogöra vid behandling af frågan om erforderlig

höjning af anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan.

Beträffande underofficerarnes aflöningsförmåner, hvilka redan vid

senast förflutna två riksdagar blifvit förbättrade, synes för närvarande

icke någon annan ändring böra ifrågasättas, än att dels vilkoren för åtnjutande

af inqvarteringsbidrag bringas till öfverensstämmelse med hvad i

detta afseende föreslagits för underofficerare vid armén, eller att den i

anm. 2:o vid nu gällande stat å inqvarteringsbidrag förekommande in
-

Underofficers
kåren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sjömanskåren.

Skeppsgosse
kåren.

M&rin
ingeniör
staten.

skrän kran g, att inqvarteringsbidrag vid annan tjenstgöring än i öfverstyrelsen

eller å flottans station icke utgår till annan än den, som är

gift eller enkling med minderårigt barn, bör bortfalla, dels ock rätt till

half dagaflöning, i likhet med hvad som gäller för officerare vid flottan

och nu är för underofficerare vid armén föreslaget, tillerkännes underofficer

vid flottan, då lian ej är till tjenstgöring inkallad.

Sjömanskåren borde enligt de för 1900 års Riksdag framlagda beräkningarna

den 1 januari 1902 omfatta 3,000 man. I den af 1900 års

Riksdag godkända staten ökades kåren till 2,650 man och i den af

1901 års Riksdag godkända staten till 2,825 man. För att kåren måtte

kunna under år 1903 uppbringas till ofvan angifna, redan vid 1902 års

ingång behöflig^ numerär af 3,000 man erfordras sålunda en ökning af

ytterligare 175 man, deraf enlig! de år 1900 framlagda beräkningarna

25 i l:a, 100 i 2:a och 50 i 3:e lönegraden.

Den ökade utgiften från aflöningsanslaget med anledning af denna

ökning utgör enligt marinförvaltningens beräkning 87,040 kronor. För

den ökade utgift från beklädnads- och naturaunderhållsanslagen, som

häraf föranledes, torde jag få i det följande redogöra.

Någon förändring i de till manskapet vid sjömanskåren utgående

aflöningsförmåner synes icke böra ifrågasättas.

Skeppsgossekåren bör enligt de planer för personalens ökning, som

framlagts för Riksdagen, år 1903 ökas med 100 nummer, hvilken ökning

enligt marinförvaltningens beräkning medför en ökad utgift från

aflöningsanslaget af 3,741 kronor 25 öre. Någon ändring i aflöningsförmånerna

ifrågasättes icke.

Berörda ökning medför derjemte dels ökade utgifter från anslagen

till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna och till naturaunderhåll

åt personal vid flottan, dels höjning af anslaget till skeppsgosseskolan,

dels ock särskilda utgifter för skeppsgossekårens förläggning och öfvande.

För hvad i dessa afseenden erfordras anhåller jag att i det följande

få redogöra.

Enligt den för 1900 års Riksdag framlagda planen för omorganisation

af mariningeniörstaten bör denna stat år 1903 ökas med en extra

ingeniör med årligt arfvode af 2,000 kronor.

I embetsskrifvelse den 20 oktober 1901 har marin förvaltningen

föreslagit, att mariningeniörstaten måtte derjemte ökas med två torpedingeniörer,

hvilka skulle erhålla samma aflöningsförmåner som de nu
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

varande torpedingeniörerna, eller 3,750 kronor i lön, 250 kronor i tjenstgöringspenningar

samt rätt till 2 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Från beslutet om framläggande af detta förslag hafva emellertid cheferna

för intendent-, min- och ingeniörafdelningarna varit skiljaktiga;

och anser jag, i likhet med sistnämnda ledamöter af marinförvaltningen,

en sådan ökning af mariningeniörstaten böra tillsvidare anstå.

Beträffande flottans civilstat anför marinförvaltningen i sin förutnämnda

underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 följande.

Behofvet af denna stats förstärkning hade under de senare åren

gifvit sig uttryck genom flera framställningar från stationsmyndigheterna.

Samtidigt härmed hade äfven framträdt krafvet på omorganisation af

civilstaten. Då detta kraf numera syntes hafva blifvit så allvarligt, att

åtgärder för utredning af, i hvad mån en sådan omorganisation vore

erforderlig, torde kunna inom den närmare framtiden förväntas varda

vidtagna, ansåge sig marinförvaltningen icke böra nu understödja de

yrkanden, som framstälts af stationsbefälhafvaren i Stockholm om civilstatens

vid stationen ökande med 1 revisor, 2 kammarskrifvare och 1

vaktmästare, eller af varfschefen vid samma station om erhållande af en

registrator eller af varfschefen i Carlskrona om anställande af en registrator

vid varfschefens kansli och en ny förvaltare vid varfvet såsom

särskild förvaltare för ammunitionsuppbörden. I stället hade marinförvaltningen,

då behofvet i förevarande hänseende gjorde sig starkt

känbart och icke vidare kunde åsidosättas, ansett sig böra dels i särskild

underdånig skrifvelse hemställa om åtgärder till behofvets nödtorftiga

afhjelpande för tiden till 1903 års ingång, dels tillstyrka äskande hos

Riksdagen af ett extra anslag för samma ändamål för år 1903.

Till frågan om ett sådant extra anslag anhåller jag att få i det

följande återkomma och anser mig här endast böra, med anledning af

hvad marinförvaltningen i ämnet anfört, omnämna, det jag har för afsigt

att inom den närmaste framtiden vidtaga åtgärder för åstadkommande

af en utredning rörande omorganisation af flottans civilstat.

Jag anhåller nu att få öfvergå till den vigtiga frågan om ny organisation

af flottans läkarestat.

Genom embetsskrifvelse den 24 april 1900 uppdrog dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet åt chefen för flottans stab att inkomma

med ej mindre yttrande, huruvida ändring af gällande bestämmelser

angående organisationen af flottans läkarestat, samt vilkoren för

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6 Raft. 2

Civilstaten.

Läkarestaten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Historik.

anställning derstädes kunde anses erforderlig för att denna stat skulle,

särskildt vid mobilisering, kunna fylla de fordringar, som borde ställas

på detsamma, än äfven, derest sådan ändring ansåges böra ske, förslag

till bestämmelser i ämnet. Derjemte förordnades förste bataljonsläkaren

vid flottans station i Stockholm K. L. Rudberg att biträda vid afgifvande

af berörda yttrande och förslag.

Med embetsskrifvelse den 24 oktober 1900 afgaf chefen för flottans

stab yttrande i ämnet, åtföljdt af förslag till förändrade reglementariska

bestämmelser rörande flottans läkare, till stat för marinläkarekåren,

till förordning angående anställning och pensionering af läkare vid

marinläkarekåren i flottans reserv, till kungörelse angående tillsättning

af läkar etjenster vid flottan, till ändrade grunder för pensionering af

flottans läkare, till ändringar i marinförvaltningens och medicinalstyrelsens

instruktioner, till instruktion för chefen för marinläkarekåren, till

föreskrifter rörande lielso- och sjukvården vid flottan samt till förändrade

bestämmelser rörande läkarestipendiater vid flottan.

Uti nyssnämnda embetsskrifvelse anför stabschefen till en början

följande angående de förändringar i afseende på flottans läkarestat, som

under senare tid blifvit vidtagna eller ifrågasatta.

Sedan flottan från äldre tider ända till år 1808 haft sin särskilda,

af hären oberoende sjukvårdspersonal, förordnades genom nådigt bref

den 29 juni 1808, att alla vid flottorna anstälda läkare skulle utgöra

del af fältläkarekåren och i likhet med arméns läkare ställas under

chefens för fältläkarestaten order. Efter att under de derpå foljande

åren hafva undergått flera förändringar, erhöll läkarestaten vid flottan

den organisation, som ännu i hufvudsak vore gällande, genom nådiga

brefven den 3 november 1824 samt den 12 mars 1836, hvilket sistnämnda

föreskref, att för beredande af det för flottans behof vid vanliga

eller möjligen påkommande större rustningar erforderliga antal läkare,

stipendiater, ensamt tillhörande flottan, skulle antagas. Nu gällande

stadgar för flottans läkarestipendiater faststäldes den 15 maj 1846.

Uti det betänkande, hvilket den 16 april 1874 afgafs af en utaf

officerare vid flottan sammansatt komité, som hade att utarbeta förslag

till sjöförsvarets ordnande, uttalades den åsigten, att det förut följda

systemet att till tjenstgöring å flottans fartyg använda läkarestipendiater,

hvilka i allmänhet icke kunde ega den speciella erfarenhet, som erfordrades

för skötande af det ansvarsfulla uppdraget att handhafva

helsovården å ett fartyg med flera hundra mans besättning, i komiténs

tanke icke vore tillfredsställande, helst flottans läkare nästan alltid vore

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

hänvisade uteslutande till egen skicklighet, under det att härens läkare

oftast kunde påräkna tillfällen att rådgöra med andra, hvadan och med

fästadt afseende derå, att flottans läkare vid inträffande krigstillfälle

borde ega kännedom om förhållandena ombord, komitén ansåg, att vid

flottan borde anställas en fast läkarepersonal, afsedd att hufvudsakligen

tjenstgöra å fartygen.

Att sjukvården vid stationerna, med den större truppstyrka, som

vid desamma komme att finnas, och sjukhusens i följd deraf behöfliga

utvidgning, kräfde ett större antal läkare än det, som då var derstädes

anstäldt, hade komitén icke heller förbisett.

Kort förut, eller år 1871, då fråga uppstått att indraga 6 vid flottan

fast anstälda läkare och att, i stället för dessa, i mån af behof anställa

extra läkare, anförde dåvarande sundhetskollegium, att ändamålet

med militärläkares anställning vore icke blott att sätta manskapet å

stationerna i tillfälle att erhålla vård och i öfrigt fylla behofvet af

läkare under fredstid, utan äfven att under krig med säkerhet hafva

att tillgå en, om ock i alla händelser otillräcklig, likväl speciel sakkunnig

del af den då erforderliga personalen, och att kollegium af sådan

anledning ansåg den föreslagna indragningen betänklig. Den ifrågasatta

indragningen blef emellertid verkstäld. Men år 3 876 ökades de

fast anstälda läkarnes antal med två bataljonsläkare, och enligt den då

faststälda staten, som sedan dess varit gällande, funnes vid Carlskrona

station 1 fältläkare, 1 regementsläkare och 4 förste bataljonsläkare

samt vid Stockholms station 1 regementsläkare och 2 förste bataljonsläkare,

hvarjemte stipendiaternas antal utgjorde 15.

Uti det underdåniga betänkande angående ordnande af flottans

sanitetsväsende, som den 18 december 1882 afgafs af den utaf 4 läkare

vid armén och 2 läkare vid flottan sammansatta militära helsovårdskomitén,

anförde komitén, att flottans helso- och sj ukvårdsanordningar

visserligen betydligt utvecklat sig från den ståndpunkt, de i äldre tider

innehade, och att en mängd åtgärder, synnerligen i afseende på sanitetspersonalen

och dess användning, blifvit vidtagna, men att flottan

fortfarande vore i saknad af många för dess sjukvård under såväl fred

som krig behöfliga, tidsenliga anordningar, utan hvilkas vidtagande

sanitetstjensten ej kunde sägas vara betryggad eller svarande mot sitt

ändamål. Utgående från den uppfattning, att samtliga sanitetstrupper

borde ordnas till en militär kår, och att enhet och öfverensstämmelse

borde åstadkommas mellan arméns och flottans sjukvård, föreslog komitén:

att flottans sanitetskår måtte sammanslås med arméns och uppföras

på samma aflöningsstat som den sistnämnda; att sanitetstjensten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag af

chefen för

flottans stab.

vid flottan måtte ställas under öfverinseende af generalfältläkaren; att

flottans sanitetspersonal måtte ställas under befäl af en öfverstelöjtnant

i sanitetskåren, hvilken officer borde hafva sin station i Carlskrona och

ega inseende öfver flottans helso- och sjukvård äfvensom öfver dess

sanitetsmateriel samt vara, i allt hvad denna hans verksamhet anginge,

stäld under generalfältläkaren, men i sina öfriga tjensteåligganden under

stationens militärbefälhafvare.

Under förutsättning att sanitetspersonalen blefve på sådant sätt

organiserad, samt att i krigstid värnpligtige läkare funnes att tillgå,

ansåg komitén någon tillökning af flottans läkarepersonal icke vara af

nöden, så framt ej fartygsmaterielen blefve i betydligare mån förökad.

I nådig proposition till 1898 års Riksdag föreslogs en ökning af

flottans läkarestat med 5 stipendiater, men detta förslag vann icke

Riksdagens bifall.

För att i någon mån bereda möjlighet att fylla den brist på läkare,

som vid mobilisering af flottan beräknades skola uppstå, utfärdades,

efter förslag af chefen för flottans stab, den 8 december 1899 förordning

om upprättande af en läkarestat i flottans reserv.

Sedan med anledning af den tillökning af flottans krigsfartygsmateriel,

som dels redan egt rum, dels beräknades skola ske, chefen

för flottans stab erhållit uppdrag att verkställa utredning och inkomma

med yttrande angående ej mindre den ökning af i senast faststälda

organisationsplaner upptagen stampersonal, som kunde blifva nödig för

att vid mobilisering behofvet af sådan personal skulle kunna fyllas,

än äfven de åtgärder, hvilka ansåges erforderliga för denna öknings

möjliggörande, samt medicinalstyrelsen jemväl yttrat sig i ärendet,

gjordes till 1900 års Riksdag framställning om ökning af antalet läkarestipendiater

vid flottan från 15 till 25. Framställningen bifölls; men

under den diskussion, som egde rum vid frågans behandling, framhölls,

att denna ökning af flottans läkarestat icke tillförsäkrade flottan det

antal skickliga och för tjenstgöring ombord specielt utbildade kirurger,

som erfordrades vid mobilisering.

Grunddragen af det förslag till ändrad organisation af flottans läkarestat,

som nu framlagts af chefen för flottans stab, äro följande.

Läkarestaten skulle, under den nya benämningen marinläkarekåren,

utgöras af: en chef för kåren, 2 marinöfverläkare, 7 förste marinläkare,

20 andre marinläkare och 10 marinläkarestipendiater. Härtill skulle

ytterligare komma ett obestämdt antal läkare, hörande till marinläkarekåren

i flottans reserv. Af samtliga dessa marinläkare skulle chefen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

för kåren tillhöra öfverstyrelsen, marinöfverläkarne och förste marinläkarne

tillhöra flottans stationer samt fördelas af vederbörande stationsbefälhafvare

till bestridande af den speciella sjukvården vid stationen

efter förslag af marinöfverläkaren. Andre marinläkare, antagna

för 10 år i sänder medelst nådigt förordnande, och marinläkarestipendiater,

förordnade af medicinalstyrelsen för 3 år i sänder, skulle företrädesvis

afses till tjenstgöring såsom fartygsläkare.

Under Eders Kongl. Maj:t skulle öfverstyrelsen i afseende på helsooch

sjukvården vid flottan utöfvas af marinförvaltningen, medicinalstyrelsen

och chefen för marinläkarekåren. Till sistnämnda befattning,

med hvilken skulle följa kommendörs värdighet, skulle af Eders Kongl.

Maj:t förordnas någon af stationernas läkare. Chefen för marinläkarekåren

skulle vara chef för en särskild sanitetsafdelning inom marinförvaltningen

och der föredraga ärenden, som anginge helso- och sjukvården

vid flottan, samt gemensamt med den afdelningschef, ärendet i öfrigt

tillhörde, bereda ärenden rörande proviantering, beklädnad, sängservis,

ny- eller ombyggnad och inredning af samt inventarier för sjukhus

och sjukfartyg äfvensom bad- och latrininrättningar, anordnande ombord

å flottans fartyg af sjuk-, apoteks- och badhytter, ventilation och

värmeledning, äfvensom anstalter för sårades transport.

Chefen för marinläkarekåren skulle vid behandling af ärenden rörande

flottan inträda såsom ledamot i medicinalstyrelsen samt der handlägga

och föredraga militära helso- och sjukvård särenden, som rörde

flottan. Till hans öfriga åligganden skulle höra, bland annat, att till

Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag för kommendering af läkarepersonalen

vid stammen, utom i fråga om kommendering af stabsläkare; att

årligen före november månads utgång till medicinalstyrelsen ingifva till

Eders Kongl. Maj:t stöld årsberättelse öfver helso- och sjukvården vid

flottan under tiden från den 1 oktober föregående år och dervid föreslå

de åtgärder, som, liggande utom hans befogenhet, ansåges erforderliga

för afhjelpandet af brister inom helso- och sjukvården; att minst

en gång om året verkställa inspektion, hvarvid de hygieniska förhållandena

och anstalterna för transport och vård af sjuka och sårade

såväl å stationerna som å flottans fartyg och kustfästningarna äfvensom

sjukvårdsmanskapets utbildning och undervisningen i helso- och förbandslära

särskildt borde vara föremål för hans uppmärksamhet; samt

att handlägga mobiliseringsärenden rörande flottans sanitetsväsende enligt

särskildt utfärdade bestämmelser.

Anställning vid marinläkarekåren i flottans reserv skulle kunna

vinnas af marinläkarestipendiat'' efter utgången af den tid, för hvilken

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N.-o 6.

lian blifvit förordnad, och af annan flottans läkare, som före uppnådd

pensionsålder afginge från stamanställning vid marinläkarekåren. Annan

militärläkare äfvensom legitimerad läkare, som fullgjort vapenöfning

såsom beväringsman, skulle äfven på gjord ansökning kunna vinna inträde

vid marinläkarekåren i flottans reserv. Andre marinläkare eller

marinläkarestipendiat, som, på grund af vunnen anställning i civil befattning

i statens tjenst eller i kommuns eller enskild tjenst, före utgången

af den tid, för hvilken han blifvit förordnad, erhölle afsked

från sin anställning vid stammen, skulle vara skyldig att qvarstå i motsvarande

befattning i flottans reserv intill utgången af den tid, för

hvilken han blifvit för ordnad.

En hvar, som tillhörde marinläkarekåren i flottans reserv, skulle

vara skyldig att vid inträffande krig eller större rustningar tjenstgöra

vid flottan i befattning, hvartill han vederbörligen kommenderades,

äfvensom att, på kallelse eller så snart det eljest kommit till hans

kännedom, att fäderneslandet invecklats i krig eller att order om mobilisering

af flottan utgått, omedelbart utan att afvakta inkallelseorder

inställa sig i öfverstyrelsen eller å den station han tillhörde.

Den, som tillhörde marinläkarekåren i flottans reserv, skulle från

och med året efter det, under hvilket han uppnått 55 års ålder, derest

han sammanlagdt minst 20 år haft anställning såsom militärläkare i

flottans eller härens stam eller reserv och derunder fullgjort de honom i

sådan egenskap åliggande skyldigheter, vara berättigad att under sin

återstående lifstid åtnjuta pension till belopp af 500 kronor. Om han

under sammanlagdt minst 10 år haft anställning såsom militärläkare vid

flottans eller härens stam, skulle pensionsbeloppet höjas till 750 kronor

och, om han minst 20 år haft sådan stam anställning, till 1,000 kronor.

Marinöfverläkare samt förste marinläkare skulle enligt förslaget

erhålla i hufvudsak samma tjensteåligganden som nuvarande regementsoch

förste bataljonsläkare, dock att marinöfverläkaren vid Carlskrona

station skulle öfvertaga den befattning med flottans dervarande sjukhus,

som för närvarande tillkomme fältläkaren, hvaremot regementsläkarens

åligganden i afseende på de sjukes behandling skulle bestridas

af två förste marinläkare.

Personalen vid flottans läkarestat åtnjuter enligt nu gällande stater

följande aflöningsförmåner:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

fast lön:

fältläkaren..........................................................................

............ kr.

4,000: —

regementsläkare ..................................................................

............ »

2,800: —

förste bataljonsläkare ......................................................

........... ))

1,800: —

läkarestipendiat med högre stipendium .....................

............ »

600: —

läkarestipendiat med lägre stipendium.......................

............ »

500: —

dag aflöning:

fältläkare och | kr 4; _ ell(,. för år ....................

............ kr.

1,460: —

regementslakarej

förste bataljonsläkare kr. 3: — eller för år ............

........... »

1,095: —

Sammanlagda kostnaden för läkarestaten från anslaget till aflöning

för flottans kårer och stater utgör 45,050 kronor.

Enligt det af chefen för flottans stab förordade förslag till stat för

marinläkarekåren skulle aflöningsförmånerna blifva för

Fast lön,

arfvode

eller sti- pendium.

Dag- aflöning

per år.

Inqvarte-

ringsbi-

drag.

Summa.

Chefen för marinläkarekåren .......................................

5,000

_

(å 5 kr.)

1,825

_

1,200

—

8,025

—

Marinöfverläkare i Carlskrona.......................................

3,500

_

(å 4 kr.)

1,460

_

600

_

5,560

_

» » Stockholm.......................................

3,500

—

1,460

—

1,000

—

5,960

—

Förste marinläkare i Carlskrona....................................

1,800

(å 3 kr.)

1,095

_

400

—

3,295

—

» ». .. > Stockholm....................................

1,800

—

1,095

—

500

—

3,395

—

Andre marinläkare .....................................................

1,200

1,200

—

Marinläkarestipendiat..................................................

600

—

—

—

—

—

600

Härtill skulle komma för marinöfverläkare ett ålderstillägg af 500

kronor, för förste marinläkare två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

samt för andre marinläkare två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.

Andre marinläkare och stipendiater skulle under tjenstgöring i land

bekomma ersättning enligt resereglementet. Under sj©tjenstgöring skulle

för de fast anstälde läkarne tillkomma sjötillägg samt för andre marinläkare

och stipendiater sjöaflöning, båda bestämda efter innehafvande

befattning ombord (såsom stabsläkare, fartygsläkare eller biträdande

fartygsläkare).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den enligt detta förslag från aflöningsanslaget erforderliga utgiften

skulle uppgå till 72,810 kronor.

I den skrivelse, hvarmed det föreliggande organisationsförslaget

öfverlemnats, har chefen för flottans stab till stöd för detsamma hufvudsakligen

anfört följande.

Bristerna i den nuvarande organisationen af flottans läkarestat

hade påvisats af de komitéer, som haft i uppdrag att afgifva förslag

till ändringar i densamma, likasom i föredrag och diskussioner inom

läkarekretsar. De hade äfven framträdt vid de inom flottans stab

verkstälda arbetena för fullständigande af flottans mobiliseringsplaner,

dervid särskildt bristen på en sakkunnig, med samtliga på helso- och

sjukvården vid flottan under såväl krig som fred inverkande förhållanden

fullt förtrogen ledning varit synnerligen känbar. Att denna brist

under krigstid, då det gälde att utföra hvad som under fredstid blifvit

planlagdt, komme att framträda ännu skarpare, syntes knappast behöfva

framhållas.

På grund häraf ansåge stabschefen, att ändring af gällande bestämmelser

angående organisationen af flottans läkarestat samt vilkoren

för anställning derstädes vore af behofvet synnerligen påkallad.

Med den sammansättning, medicinalstyrelsen för närvarande hade,

kunde ej med fog förväntas, att densamma, jemte sina många öfriga

åligganden, skulle kunna specielt följa framstegen på det navalhygieniska

området, och särskildt med den utveckling, flottan numera vunnit

beträffande såväl personal som materiel, torde medicinalstyrelsen icke

disponera öfver de arbetskrafter, som erfordrades för att hålla flottans

sanitetsväsen i jemnhöjd med de ökade fordringar, som nutida krigföringssätt

till sjös ställe på detsamma.

Af denna anledning ansåge stabschefen, att flottans läkarestat

borde ställas under en egen chef, hvilken under marinförvaltningen

och, i ärenden som rörde medicinalväsendet, under medicinalstyrelsen

utöfvade inseendet öfver helso- och sjukvården vid flottan och som för

detta ändamål vid behandling af frågor rörande helso- och sjukvården

vid flottan borde inträda såsom ledamot i nämnda embetsverk för att

efter vederbörlig beredning föredraga ifrågavarande ärenden.

Hvad särskildt beträffade organisationen af flottans läkarestat, torde

något hinder för att, såsom 1882 års militära helsovårdskomité föreslagit,

organisera densamma i full öfverensstämmelse med fältläkarekåren

icke hafva förefunnits, derest flottans läkarestat endast vore afsedd att

handhafva läkarevården i land å flottans stationer; men då detta icke

vore fallet, utan större deien af flottans läkare vid mobilisering toges

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

i anspråk för tjenstgöring'' såsom fartygsläkare å flottans stridsfartyg,

ansåge cliefen för flottans stab, att hänsyn till de särskilda kraf, som

stäldes pa flottans läkare, i första hand borde vara afgörande vid organisationen

af flottans läkarestat, dock att på samma gång sådan öfverensstämmelse

med arméns organisation borde eftersträfvas, att öfverflyttning

af militärläkare från armén till flottan och omvändt kunde för

åstadkommande af jemnare befordran ega ruin.

Då enligt kustartillerikomiténs förslag endast tre läkare skulle vara

fast anstälda vid kustartilleriet och kustfästningarnas öfriga behof af

läkare vid mobilisering skulle fyllas från flottan, hade detta förhållande

måst tagas i betraktande vid beräkning öfver behofvet af läkare vid

mobilisering af flottan med sjöfästningarna (bil. n:o 1).

Om de nu föreslagna organisationsförändringarna, hvilka afsåge att

tillförsäkra flottan tillgång på skickliga, för tjenstgöring ombord särskilt

utbildade kirurger, skulle kunna genomföras, vore det nödvändigt,

att för läkarne vid flottan, hvilka under sin tjenstgöring — i

olikhet med hvad i allmänhet vore fallet med motsvarande personal vid

armén — dels under krigstid ombord å flottans fartyg vore i lika stor

fara som den stridande delen af fartygets besättning, dels under fredstid,

då de vore sjökommenderade, icke vore i tillfälle att bibehålla enskild

praktik, bestämdes sådana aflöningsförmåner, att verkligen dugande

läkare måtte finnas villiga att taga anställning i flottans tjenst. Med

afseende särskild! å vigten deraf, att sådana läkare också komrne

att qvarstå i flottans tjenst, borde rätt till ålder sti Hägg tillerkännas

marinöfverläkarne efter 5 samt förste och andre marinläkarne efter 5

och 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.

I den af Riksdagen år 1898 godkända staten för garnisonssjukhuset

i Stockholm upptoges till regemente- och bataljonsläkarne vid

Svea trängbataljon för deras tjenstgöring såsom sjukhusläkare arfvoden

å respektive 1,500 och 1,000 kronor. Då sjukhusläkarnes i Carlskrona

tid upptoges icke blott för skötseln af de sjuka, utan äfven för undervisning

af det sjukvårdsmanskap, som genomginge utbildningskurs å

sjukhuset, syntes billigheten fordra, att äfven sjukhusläkarne i Carlskrona

erhölle någon ersättning för dem åliggande trägnare tjenstgöring.

1)| Af den gjorda beräkningen af mobiliseringsbehofvet (bil. n:o 1) framginge,

att, utöfver tillgängliga antalet stamläkare, för flottans mobilisering

erfordrades 5 läkare tillhörande flottans reserv, 24 värnpligtige läkare

och 3 värnpligtige eller genom särskild! aftal anskaffade läkare, alltså

samlnanlagdt 32 läkare. Med hänsyn dertill, att de, som inträdde i värnen.

till Riksd. Prat. 1002. 4 Sami. 1 A/d. ti Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

pligtsåldern, endast undantagsvis hunnit aflägga någon medicinsk examen,

inskrefves enligt nu gällande bestämmelser icke några värnpligtige läkare

i flottans beväring, utan erhölle flottan sitt behof af värnpligtige läkare

vid mobilisering på det sätt, att i mobiliseringsplanerna närmare angifvet

antal af i härens beväring inskrifna läkare beordrades till tjenstgöring vid

flottan. Härvid vore dock att märka, att flottan icke erhölle hela det

beräknade antalet värnpligtiga läkare i annat fall, än att tillgången motsvarade

såväl härens som flottans sammanlagda behof, och att i motsatt

fall för fyllande af flottans ytterligare behof icke återstode annat

än att söka genom aftal anskaffa läkare, hvilken utväg dock, särskildt

med hänsyn till de faror, som tjenstgöringen ombord å flottans fartyg

under krig medförde, icke med säkerhet kunde påräknas gifva önskadt

resultat.

Då härtill komme, att de till läkare uttagna värnpligtige .vore i den

ålder, att de i allmänhet ännu icke afslutat sina studier och icke heller

varit i tillfälle att under tjenstgöring vid flottan erhålla utbildning för

den tjenstgöring, de vore afsedda att bestrida, framstode såsom synnerligen

önskvärdt, att sådana åtgärder vidtoges, att flottan för fyllande

af sitt behof af läkare vid mobilisering blefve mindre beroende på tillgången

af värnpligtige läkare, än för närvarande vore fallet.

Då eu ytterligare ökning af vid flottans stam anstälda läkare skulle

medföra väsentligt ökade kostnader, borde bestämmelserna rörande läkare

i flottans reserv ändras derhän, att vid mobilisering kunde erhållas eu

reserv af för tjenstgöring vid flottan fullt utbildade marinläkare.

Grunderna för pensionering af personalen vid marinläkarekåren i

stammen borde bestämmas i enlighet med hvad som föreslogs i Eders

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 23 februari 1900

(n:o 50).

Enligt det af chefen för flottans stab utarbetade förslaget till instruktion

för chefen för marinläkarekåren skulle denne erhålla samma

ställning i förhållande till de flottans läkare, som vore anstälda dels vid

marinläkarekåren i stammen och reserven, dels vid kustartilleriet, som

öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten för närvarande intoge

i förhållande till mariningeniörstatens personal.

Slutligen hemställer chefen för flottans stab, att, för höjande af

marinläkarekårens tjenstbarhet, dels sådan utvidgning af de för närvarande

hvartannat år anordnade militärläkarekurserna måtte vidtagas,

att samtliga läkare, som erhölle anställning såsom andre marinläkare,

blefve kommenderade till genomgående af samtidigt och i sammanhang

med militärläkarekurs anordnad mariniäkarekurs, dels medel måtte an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

visas för att bereda marinläkare tillfälle att genom studier utrikes och

tjenstgöring i utländska mariner fullkomna sin utbildning, för hvilket

ändamål ett stipendium hvartannat år syntes böra utgå med ett belopp

af 4,000 kronor.

Öfver stabschefens ifrågavarande förslag har medicinalstyrelsen

den 14 december 1900 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti

hufvudsakligen anföres följande.

Den af chefen för flottans stab framlagde organisationsplanen innehölle

tvenne hufvudpunkter, hvilka medicinalstyrelsen i första rummet

hade att öfverväga, nemligen förslagen om anställande af en chefläkare

vid flottan samt om förändrade bestämmelser för att bereda tillgång till

bättre qvalificerade fartygslälcare vid marinen för tjenstgöring i fred

såväl som i krig.

Med afseende på den förra af dessa frågor torde betydelsen deraf

bäst framträda vid jemförelse mellan det sätt, hvarpå det medicinska

öfverinseendet öfver helso- och sjukvården vid flottan tidigare varit

ordnadt, och den nu bestående organisationen. Vid en sådan jemförelse

folie det genast i ögonen, hvilken förändring medicinalstyrelsens ställning

såsom öfverstyrelse för flottans helso- och sjukvård under loppet

af 1800-talet undergått.

Genom nådiga instruktionen för sundhetskollegium af den 6 december

1815 gafs åt kollegiet eu synnerligen ingripande befattning med

hithörande angelägenheter. Kollegiets arbeten fördelades på tvenne

divisioner och af dem hade den ena att handlägga allenast militära

helso- och sjukvårdsärenden. Under divisionen lydde ett fältläkarekontor

med förråd af allehanda medicinalattiralj, och densamma hade

till åliggande bland annat: att utarbeta föreskrifter för den för hvarje

regemente i armén likasom för hvarje fartyg i flottorna erforderliga

medicinalattiralj; att utarbeta förslag till inventarie- och förbrukningspersedlar

för militärsjukhus och sjukfartyg; att anställa besigtningar

på all i magasinen såväl i Stockholm som i landsorten upplagd »medicinal-tross))

o. s. v. Derjemte hade divisionen, naturligt nog, en vidsträckt

befattning med anskaffandet och förordnandet af läkare vid landtoch

sjöförsvaret samt med öfvervakandet af desse läkares verksamhet.

Organisationen, sådan den genom berörda nådiga instruktion faststäldes,

hade tillkommit med ledning af erfarenheter från de olyckliga

krigen i århundradets början och torde för sin tid hafva haft framstående

förtjenster.

Under årtiondenas lopp hade emellertid denna organisation bit för

Medicinal
styrelsens
utlåtande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

bit sönderfallit, och sista återstoden af fältläkarekontoret hos medicinalstyrelsen

indrogs genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 28 september

1893.

Kastade man åter en blick på medicinalstyrelsens nuvarande befattning

med helso- och sjukvården vid land!- och sjöförsvaret, hvilken enligt

ordalydelsen i gällande instruktion för medicinalstyrelsen ännu tillhörde

området för styrelsens verksamhet, så funne man de förra detaljerade

föreskrifterna ersatta med bestämmelser, hållna i allmänna ordalag, orn

utöfvande af tillsyn och föreslåendet af åtgärder. Möjlighet att taga initiativ

saknades således icke för styrelsen, som ock efter bästa förmåga sökte

fullgöra sin pligt äfven härutinnan; men det vore naturligt, att förläggandet

till andra myndigheter af befattningen med materielen m. m.

skulle i hög grad inskränka styrelsens förmåga att inverka på hithörande

angelägenheter. Endast styrelsens pligt att tillse, att militärläkare

fullgjorde sina skyldigheter, samt befattningen med stipendiaterna

vore ännu i full kraft. Derjemte hade styrelsen att taga befattning

med befordringsväsendet för militärläkare samt att inspektera

arméns och flottans sjukhus äfvensom undervisningen i förbandslära

m. in. Slutligen hade styrelsen att affatta årsberättelser öfver arméns

och flottans sjukvårdsväsende.

All direkt befattning med medicinalattiralj och sjukvårdspersedlar

hade deremot för länge sedan öfverfiyttats till andra myndigheter, hvad

anginge flottan till marinförvaltningen, som numera utöfvade inseende

öfver sjötruppernas sjukvård såväl vid stationerna som under kommendering,

öfvervakade materielens vidmakthållande i tjenstbar skick, besörjde

nybyggnader och anskaffning af alla förnödenheter, öfvervakade

flottans förråd och uppbure alla för dessa ändamål beviljade anslag m. m.

Gifvetvis måste under sådant förhållande det inflytande medicinalstyrelsen

numera kunde utöfva på flottans helso1 och sjukvår dsangelägenheter

— om man bortsåge från befattningen med läkarepersonalen

— vara synnerligen obetydligt. Erfarenheten gåfve också vid handen,

gtt åtminstone under de senare åren utom personalärendena blott

få och mindre betydande ärenden rörande flottan varit föremål för styrelsens

handläggning.

Med här angifna öfverflyttning af en del ärenden från medicinalstyrelsen

hade äfven bortfallit det flitiga öfvervakandet från personer

med medicinsk sakkunskap af helsovårdsanordningarna, sjukvårdsmateriel,

operationsattiralj och dylikt, som i början af århundradet ansågs

så vigtigt, att det öfverlemnades åt landets högsta medicinska myndighet

och då äfven utgjorde en icke oväsentlig del af samma myndig
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

21

hets åligganden. För armén hade i viss mån ersättning vunnits genom

inrättandet af sjukvårdsbyrån hos arméförvaltningen. "Men vid flottan

saknades motsvarande anordningar.

Denna brist syntes det medicinalstyrelsen vara af högsta vigt att

få afhjelpt. Skulle vårt land hemsökas af krig, så torde no g ofullkomligheter

i mera än ett afseende komma att yppa sig beträffande

sjuk vårdsanordningarna vid marinen och ett oafvisligt behof skulle helt

säkert uppstå att vid centralstyrelsen ega tillgång till en medicinsk

myndighet med pligt att handlägga sjukvårdsangelägenheter, såsom

ordnandet af sjuktransportfartyg m. in. samt med skyldighet att bära

ansvaret för dithörande anordningar. Att återgå till organisationen

från århundradets början, torde icke vidare vara möjligt. Medicinalstyrelsens

befattning hade åt andra håll blifvit så utvidgad, att styrelsen

icke ånyo torde kunna åtaga sig att i detalj handlägga här ifrågavarande

angelägenheter, äfven om de — hvilket icke torde vara fallet

— skulle med fördel kunna skiljas från öfriga »till marinväsendet hörande

förvaltningsfrågor.

Hufvudsakligen från denna synpunkt funne sig medicinalstyrelsen

således böra i underdånighet tillstyrka chefens för flottans stab förslag

om anställandet af en särskild läkare vid flottans öfverstyrelse.

Icke heller hade medicinalstyrelsen något att erinra vid, att denne

läkare bekläddes med en viss chefsställning gent emot öfriga vid flottan

anstälde läkare, dock under förutsättning att den befattning, medicinalstyrelsen

hittills utöfvat beträtfande samma läkare, icke inskränktes.

Styrelsen ansåge sig nemligen böra betona, hurusom den egenskap,

som i främsta rummet borde eftersträfvas hos flottans med sjukvård

sysselsatta läkare, vore den att hafva grundlig medicinsk bildning, och

från denna synpunkt torde deras duglighet och tjenstbarhet bäst kunna

af medicinalstyrelsen bedömas. Det vore äfven för erhållande af de

bästa möjliga läkarekrafter för flottans fartyg af vigt, att stipendiaterna

och måhända äfven andre marinläkarne tidtals finge tjenstgöra vid civila

sjukhus eller eljest erhålla användning i den civila sjukvården. För

nåendet af ett sådant mål torde styrelsen kunna i hög grad medverka,

så länge flottans läkare stode i närmare förbindelse med styrelsen.

Skulle deremot bandet mellan dem och styrelsen lossas derigenom, att

den nye chefläkaren öfvertoge eu väsentlig del af medicinalstyrelsens

hittillsvarande befattning med flottans läkare, så skulle helt visst följden

blifva, att de snart vore temligen obekanta för styrelsen och derför

ej kunde i samma män som eljest vinna användning vid den civila

sjukvården och då äfven gå förlustiga betydande ekonomiska fördelar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för flottans stab hade ifrågasatt att göra chefläkaren vid

flottan till ledamot af medicinalstyrelsen. En sådan anordning kunde

medicinalstyrelsen icke finna vare sig behöflig eller tjenlig. Såsom

ofvan antydts, handlades hos styrelsen sällan andra flottan rörande ärenden

än läkarebefordringsfrågor och sådana, som rörde stipendiaters antagning

och fördelning till tjenstgöring. Under den sålunda sällan ifrågakommande

föredragningen hos styrelsen skulle chefen för marinläkarekåren

icke kunna blifva tillräckligt förtrogen med arbetet i styrelsen

för att der göra den nytta, som kunde motväga de praktiska olägenheterna

af att styrelsen tillfördes ännu en ledamot med exceptionel ställning.

Hans mening rörande sökandes till läkaretjenst.er vid flottan och

stipendiaters duglighet till sjötjenst skulle lika väl kunna inhemtas genom

infordrande af hans yttrande, som om han såsom ledamot deltoge i

handläggningen. Det inflytande på dessa ärendens behandling, som

möjligen kunde finnas böra inrymmas åt chefläkaren vid flottan, kunde

ock gifvas honom på det sättet, att han uti en blifvande instruktion

ålades att på kallelse infinna sig hos medicinalstyrelsen, då styrelsen

funne hans råd erforderligt, hvarvid hans mening kunde till styrelsens

protokoll antecknas på samma sätt, som i Eders Kong!. Maj:ts nådiga

bref den 28 april 1899 vore bestämdt för tillförordnade öfverinspektören

för sinnessjukvården i riket.

Ehuru styrelsen således tillstyrkte anställandet af en chefläkare

vid flottan med hufvudsakligen den uppgift, som för honom föreslagits,

vore styrelsen likväl öfvertygad, att hans befattning i fredstid komme att

lemna honom mycken tid öfrig för annan verksamhet. Ofvertygelsen

härom föranledde styrelsen till framställande af det förslaget, att marinöfverläkaretjensten

(nuvarande regementsläkaretjensten) vid Stockholms

station tills vidare lemnades vakant och att chefläkaren finge till åliggande

att, så länge Eders Kongl. Maj:t funne sådant med fördel kunna

ske, jemte egen befattning fullgöra de åligganden, som tillhörde nämnda

marinöfverläkaretjenst.

Den andra hufvudpunkten i chefens för flottans stab förslag utgjordes

af de nya bestämmelserna rörande fartygsläkare. Enligt hvad

stabschefen uttryckligen gåfve till känna, afsåge förslaget i denna del

att tillförsäkra flottan tillgång på skickliga, för tjenstgöring ombord

särskild! utbildade kirurger.

Ehuru styrelsen i detta sammanhang ansåge sig böra erinra, att

en ensidigt kirurgisk utbildning för flottans läkare icke vore eftersträfvansvärd,

enär fartygsläkaren måste vara beredd att behandla alla slags

åkommor, som kunde förekomma ombord, vore dock äfven styrelsen af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

den mening, att ökad kompetens, ej minst på kirurgiens område, vore

behöflig för de läkare, som, ofta helt och hållet hänvisade till sin egen

erfarenhet och utan möjlighet att inhemta råd och stöd af andra läkare,

hade att besörja sjukvården på flottans fartyg.

För närvarande hade man för denna tjenstgöring endast tillgång

till läkarestipendiater. Till följd af den ökade tillströmningen till läkarebanan

under senare tiden hade visserligen en stor del af stipendiaterna

aflagt medicine licentiatexamen, och några berättigade anmärkningar

mot det sätt, hvarpå de handhaft helso- och sjukvården ombord, torde

icke heller vara att gorå. Men tillgången på läkare kunde lätt ändra

sig, så att man måste åtnöjas med hufvudsakligen medicine kandidater

såsom stipendiater. Och att åt medicine kandidater anförtro en mera

sjelfständig läkareverksamhet borde icke ifrågakomma, derest fullt utbildade

läkare kunde fås. Isynnerhet borde för expeditioner till aflägsnare

farvatten endast läkare med någon erfarenhet användas. Äfven

torde landets invånare af alla samhällsklasser, lrvilkas söner hade att

tjenstgöra på flottans fartyg, ega berättigade anspråk på att fullgod

läkarevård bereddes dessa söner. Under ett krig måste ännu högre

fordringar ställas på fartygsläkarne, som fördenskull helst borde vara

så utbildade, att de kunde utöfva eu fullt sjelfständig verksamhet äfven

gentemot sådana fäll, som fordrade diagnostiskt skarpsinne och kirurgisk

skicklighet och vid hvilkas behandling möjlighet ej funnes att konsultera

annan läkare. Hvad särskild! kirurgisk skicklighet anginge,

kunde det väl icke påräknas att till fartygsläkare erhålla kirurger af

högre rang, men fartygsläkaren borde dock, isynnerhet om man toga

hänsyn till hans uppgift i krig, ega så stor kirurgisk utbildning, att

han vore förtrogen med behandlingen af allmännast förekommande

olycksfall och med de typiska operationernas utförande. Likaledes borde

han vara fullt förtrogen med den aseptiska sårbehandlingen, hvilken,

för att lemna ett godt resultat, måste vara icke blott teoretiskt inhemtad,

utan äfven genom öfning så inlärd, att läkaren genast och utan

tvekan vidtoge de rätta åtgärderna. Ej mindre förtrogen borde fartygsläkaren

vara med den antiseptiska behandlingen'' af infekterade sår.

Slutligen fordrades af honom den vigtiga egenskapen att veta att komma

tillrätta med de för operationer ogynsamma förhållandena ombord och

att kunna inöfva sina biträden i den renlighet och ordning, som vore

nödvändig för nåendet af ett tillfredsställande resultat af en operation.

Målet, att för tjenstgöring på flottans fartyg bereda tillgång till på

kirurgiens område bättre utbildade läkare, hade chefen för flottans stab

trott sig kunna vinna hufvudsakligen genom att minska det nuvarande,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

SMéutskottets Utlåtande N:o 6.

till 25 uppgående antalet läkarestipendiater i flottan till 10 och att i

stället för de återstående 15 anställa 20 andre marinläkare med högre

qvalifikationer och längre tjeustgöringstid. Till andre marinläkare skulle

nemligen antagas endast legitimerade läkare med någon sjövana, och

de skulle antagas för en tid af 10 år. För att möjliggöra detta långa

qvarstannande i tjensten hade för andre marinläkarne föreslagits förmånligare

aflöningsvilkor, än som bestodes de nuvarande stipendiaterna,

hvarjemte afsigten syntes vara, att de skulle få rätt till oafbrutet och

icke, likasom stipendiater, allenast under aktiv tjenst utgående tjenstårsberäkning.

Det kunde väl icke nekas, att förslaget vore egnadt att utvidga

möjligheterna att för tjenstgöring på flottans fartyg erhålla ett ökadt

antal legitimerade läkare; men lemnade detsamma också verkligen garantier

för, att det nödiga antalet andre marinläkare skulle erhållas?

Och — framför allt — vunnes syftet att för flottans fartyg förvärfva

läkare med större kirurgisk kompetens än nu vore fallet?

Hvad då först anginge det senare spörsmålet, så vore det väl sant,

att afläggande! af medicine licentiatexamen innebure bevis om en viss

utbildning äfven i kirurgi, äfvensom att kunskapsmåttet till en viss

grad kunde ökas genom deltagande i operationskurser och dylikt. Men

mera framstående duglighet vunnes dock endast genom verklig utöfning

af kirurgisk verksamhet. Ville man förvärfva kirurger, borde man

derför söka dem företrädesvis vid de större sjukhusen. På våra kliniska

sjukhus vore ständigt anstälda unga läkare såsom underläkare och

amanuenser och på ett alltjemt växande antal af de större stadskommunernas

och länens sjukhus och lasarett, der numera eu vidsträckt

kirurgisk verksamhet utöfvades, funnes underläkare^enstér inrättade.

Eu icke alltför kortvarig tjenstgöring på dessa platser vore derför i

medicinalstyrelsens tanke den bästa skolan för de fartgysläkare, hvaraf

landet i händelse af krig hade behof.

Med afseende härpå hade medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt

förslag till nya bestämmelser för stipendiaterna i flottan hemstält, att

frihet från kommendering i möjligaste mån skulle medgifvas den stipendiat,

som vunnit anställning af nu angifven art.

Beträffande derefter spörsmålet om det beräknade antalet andre

marinläkare kunde för flottan förvärfvas, så berodde det väl hufvudsakligen

derpå, om de erbjudna förmånerna vore nog lockande för att

förmå ett tillräckligt antal unga läkare att framskjuta tiden för inträdet

i den verksamhet såsom praktiserande läkare, hvarför de utbildat sig

och hvaraf de väntade sin framtida utkomst. Medicinalstyrelsen trodde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

25

icke, att så vore fallet. Utan tvifvel komme mången ung medicine

licentiat att söka anställning såsom andre marinläkare, men lika säkert

kunde förutsättas, att kan skulle begära sitt entledigande, så snart en

lämplig fast läkareanställning erbjöde sig för honom. Utaf en inom

styrelsen gjord undersökning hade visat sig, att 312 under åren 1885

—94 legitimerade läkare, som erhållit fast civil tjenstebefattning, fått

vänta på sin första befordran härtill i medeltal allenast 2 år 10 månader.

De 85 under samma år legitimerade läkare, som erhållit befordran

till ordinarie militärläkarebefattning, hade vunnit denna inom

3 år 6 månader.

Med sådana siffror för ögonen ansåge medicinalstyrelsen sig; böra

afstyrka förslaget om indragandet af 15 utaf de nuvarande 25 stipendiatbeställningarne,

hvilket åtminstone icke borde ske, innan erfarenhet

hade vunnits om, att det vore möjligt ersätta dem genom läkare med

större kompetens. Medicinalstyrelsen, som icke hade något emot, att

staten för mariniäkarekåren upptog^ det föreslagna antalet af 20 andre

marinläkare och 10 stipendiater, föresloge derför att dertill fogades

den bestämmelsen, att — derest nödigt antal andre marinläkare icke

kunde erhållas — af de besparade lönebeloppen finge användas så

stor summa, som erfordrades för anställning af stipendiater till ett antal

motsvarande de vakanta andre marinläkaretjensterna.

Innan styrelsen lemnade frågan om fartygsläkare, ansåge styrelsen

sig höra ytterligare framhålla det redan förut vidrörda förhållandet, att

afsigten syntes vara, att andre marinläkarne skulle ega rätt till tjenstårsberäkning

under hela sin tjenstetid, således äfven då de icke vore

i aktiv tjenstgöring. Denna förmån skulle otvifvelaktigt bidraga att

göra andre marinläkarebeställningarne eftersökta, men å andra sidan

skulle densamma gifva andre marinläkare ett företräde framför civile

läkare vid täflan om provinsialläkaretjenster, som med skäl kunde anses

obehörigt; och ansåge medicinalstyrelsen för sin del, ätt andre marinläkare

borde i likhet med läkarestipendiater erhålla rätt till tjenstårsberäkning

endast för den tid de varit i tjenstgöring.

För höjande af marinläkarnes tjenstbarhet både föreslagits, att de

skulle kommenderas till genomgående af militärläkarekurs. Häri ville

.äfven medicinalstyrelsen för sin del instämma, med anförande likväl,

att den nuvarande militärläkarekursen för arméns läkare icke torde härtill

lämpa sig. Intet hinder syntes emellertid möta att för flottans

läkare anordna en motsvarande kurs hvartannat år, då sådan kurs icke

hölles för arméns läkare.

Till höjande af såväl läkares som sjukvårdsmanskaps duglighet för

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6/ Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

krigstid skulle äfven mycket bidraga, om ett sjuktransportfartyg för

öfningars vidtagande redan i fredstid funnes att tillgå. Jemväl af

andra skäl syntes det vara af stor betydelse, att åtminstone ett sjuktransportfartyg

funnes redan i fred så utrustadt, att detsamma kunde

vara färdigt att utlöpa samtidigt med stridsfartygen.

Genom tillämpning af ofvan nämnda förslag i afseende på flottans

förseende med fartygsläkare skulle vinnas icke blott en vid krigsutbrott

väl behöflig tillökning i antalet af sådana läkare utan framför

allt möjligheten för dessa läkare att, såsom förut antydts, kunna

vinna anställning såsom läkare vid sjukhus utan att behöfva lemna

tjensten. En blick på den förslaget bifogade beräkning öfver behofvet

af läkare vid mobilisering af flottan, sjöfästningarne inbegripet,

visade emellertid att denna tillökning i alla händelser icke på långt

när motsvarade behofvet vid mobilisering, hvarför andra åtgärder derjemte

måste vidtagas. Chefen för flottans stab, med hvilken medicinalstyrelsen

äfven i detta hänseende i princip instämde, ansåge,

att bristen på läkare i hufvudsak borde betäckas genom läkare i flottans

reserv. Någon begränsning af antalet dylika läkare syntes, så vidt af

förslaget framginge, icke vara ifrågasatt. Då emellertid dessa läkare

icke skulle vara tjenstepligtiga annat än vid krig och större rustningar,

och då sålunda deras åligganden under fred vore inskränkta till skyldigheten

att uppgifva adress, insända tjensteförteckningar och dylikt,

hvaremot desamma skulle, efter att hafva viss tid qvarstått i reserven,

vara berättigade till en årlig pension af minst 500 kronor under

deras återstående lifstid, ville det synas påtagligt, att anställning i

flottans reserv skulle komma att blifva eftersökt af ett stort antal

läkare, särskild! derför att sådan anställning skulle kunna vinnas äfven

af läkare, som aldrig tillhört vare sig flottan eller armén, endast desamma

fullgjort sin beväringsskyldighet. Det skulle i följd häraf lätteligen

kunna inträffa, att antalet läkare i flottans reserv komme att

högst betydligt öfverstiga flottans behof af läkare vid mobilisering,

helst då icke på något annat område inom läkarebanan tillfälle erbjöde

sig att med så ringa uppoffring af tid och möda som den, hvilken

här förutsattes, kunna skaffa sig eu afsevärd inkomst på ålderdomen.

Medicinalstyrelsen förestälde sig, att flottan skulle på ett lämpligare

sätt kunna tillförsäkra sig det antal läkare, som erfordrades utöfver

de på stat anstälde, om reservläkareinstitutionen anordnades enligt ett

slags halfsoldsystem sålunda, att läkare i flottans reserv skulle tillförbindas

att mot ett mindre årligt arfvode dels stå till disposition vid

krig och större rustningar, dels ega någon tjenstgöringsskyldighet, af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

sådan utsträckning dock, att deras tjenstevana derigenom vidmakthölles.

Arfvodets storlek borde så afvägas, att detsamma å ena sidan icke inbjöde

till att utan mera tvingande skäl lemna innehafvande befattning

i stammen för att öfvergå i reserven och å andra sidan kunde anses

lemna skälig ersättning för de åtagna skyldigheterna. Såsom kompetensvilkor

för anställning som reservläkare borde fordras att vara medicine

licentiat och att såsom stipendiat i flottan eller andre marinläkare

hafva varit sjökommenderad minst ett år, med företräde för den, som

genom tjenstgöring såsom läkare, underläkare eller amanuens å större

sjukafdelning förvärfvat sig sjukhusläkareutbildning. Tjenstgöringsskyldigheten

under fred syntes kunna inskränkas till deltagande hvart

tredje år i eskaderöfning eller annan motsvarande öfning, och torde

arfvodet under nu nämnda förutsättningar kunna sättas till 500 kronor

årligen med rättighet att qvarstå i reserven till 45:e årets utgång.

Chefen för flottans stab syntes antaga, att de för andre marinläkare

ifrågasatta löneförmånerna skulle vara tillräckliga för att förmå

åtminstone eu stor del af dessa läkare att qvarstå i befattningen till

utgången af tiden för förordnandet och att till och med söka nytt sådant

förordnande. Detta antagande kunde medicinalstyrelsen icke dela,

då utkommendering till sjös under 3 å 4 månader två år af tre samt

dessutom en eller annan gång under vinterexpedition eller å s. k.

långtur otvifvelaktigt skulle för unga läkare omöjliggöra grundläggandet

af någon nämndvärd praktik. Häraf framginge vigten och betydelsen

af att en läkarereserv vid flottan anordnades efter, i hufvudsak

åtminstone, de ofvan angifna grunderna, då härigenom skulle för flottans

tjenst kunna bibehållas de skickligaste och dugligaste bland afgående

andre marinläkare och läkarestipendiater, hvarjemte dessas tjenstevana

bibehölles genom deltagandet hvart tredje år i större öfningar. Tydligt

vore, att en sådan reservläkarekår icke kunde på en gång uppsättas,

likasom att antalet platser inom densamma borde ställas i förhållande

till flottans behof af läkare vid mobilisering och sålunda ökas i den

män som flottan tillvuxe. Med den storlek, flottan skulle enligt föreliggande

förslag ega, torde inrättandet af 15 reservläkareplatser vara

tillräckligt för att åt flottan vid krigsutbrott tillförsäkra det utöfver befintliga

andre marinläkare och stipendiater erforderliga antalet läkare i

den utsträckning, att värnpligtige läkare endast behöfde anlitas för mindre

vigtiga läkarebefattningar. Det kunde äfven betviflas, att bättre

qvalificerade läkare skulle kunna i vårt land för flottans räkning anskafias

än de föreslagne andre marinläkarne och läkarne i flottans reserv,

med mindre man ville aflöna fartygsläkarne så högt, att lönen ensam

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle vara tillräcklig för deras lefnadskostnaders bestridande — något

som ej gerna kunde ifrågasättas.

Ätt fartygsläkarne icke qvarstode i stammen ända till dess de

åldrades i tjensten, kunde endast betraktas som en fördel, då en ung

läkare, som under några års sjökommenderingar på fartyg af olika

certer hunnit blifva fullständigt sjövan och hemmastadd med rutinen ombord,

icke hade något nämnvärdt att lära under nya sjökommenderingar.

Den medicinska erfarenhet, som under dylika kunde komma honom

till del, vore nemligen ytterst obetydlig, tack vare det goda helsotillståndet

på våra örlogsfartyg.

I likhet med chefen för flottans stab ansåge medicinalstyrelsen

det vara af största vigt, att de vid flottans stationer anstälda läkarnes

löneförmåner förbättrades. Vid de senaste tillfällena, då en förste bataljonsläkaretjenst

i Carlskrona varit än slagen till ansökning ledig, hade

antingen tjensten måst, i brist på någon sökande, en längre tid skötas

på förordnande eller ock hade endast en enda, på platsen förut bosatt,

kompetent sökande anmält sig. Detta visade påtagligen, att de med

ifrågavarande tjenster förenade aflöningsförmåner vore alltför otillräckliga

för att betrygga tjensternas besättande med de mest lämpliga och

meriterade bland flottans yngre läkare, hvilket syntes desto mera betänkligt

med hänsyn dertill, att eskaderläkare torde vid mobilisering

komma att uttagas bland stationernas läkare.

Visserligen skulle stationernas läkare genom förbättring i aflöningen

erhålla något bättre löneställning än arméns läkare af motsvarande

grader; men härvid vore att märka, dels att utsigterna till befordran

till högre grad skulle blifva — äfven om läkarestipendiaterna icke medtoges

i räkningen — betydligt mindre och osäkrare för flottans läkare

i kompaniotficersgrad än för motsvarande läkare vid armén, dels ock

att läkarnes å flottans stationer tjenstgöring vore mera tidsödande och

hinderlig för det enskilda förvärfvet än de garnisonerade truppernas

läkares, på den grund att de förra vore förpligtade att äfven sköta

sjuka varfsarbetare, hvilka ofta eller kanske i regeln vore bosatta på

spridda håll långt bort i utkanterna af de respektive städerna.

De arfvoden, chefen för flottans stab föreslagit för sjukhusläkarne

i Carlskrona, tillstyrktes af medicinalstyrelsen, då förslaget syntes öfverensstämma

med billighetens fordringar. Detsamma gälde äfven hvad

som föreslagits i afseende på ett resestipendium för flottans läkare.

Från medicinalstyrelsens beslut att i ärendet afgifva det utlåtande,

för hvars hufvudSakliga innehåll jag nu redogjort, var föredraganden,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

29

med hvilken en annan af styrelsens ledamöter instämde, i vissa delar

skiljaktig. Dessa ledamöter uttalade den mening,

att de fördelar, som skulle vinnas genom anställande af en chefläkare

för flottan med den inskränkta befogenhet, som medicinalstyrelsen

ifrågasatt, lika väl och på ett vida billigare sätt skulle uppnås derigenom,

att en af läkarne vid Stockholms station förordnades att mot

ett årligt arfvode af 1,000 kronor biträda marinförvaltningen vid behandling

af frågor rörande flottans sjukvårdsmateriel;

att om deremot en verklig chefläkare skulle intöras vid flottan,

befattningen borde uppföras på stat samt medicinalstyrelsens nuvarande

befattning med flottans sjukvård till alla delar öfverföras på chefläkaren,

hvilken borde öfver flottans läkare och sjukvårdspersonal erhålla samma

befälsmyndighet, som tillkomme militära chefer inom andra områden

af vårt försvarsväsende;

att stora praktiska svårigheter skulle möta att för flottan erhålla

fartygsläkar© med sådan kirurgisk utbildning, som medicinalstyrelsen

förutsatte; samt

att sjukvården ombord å flottans fartyg under de senare åren af

de ombord tjenstgörande läkarne handhafts på ett sätt, som icke gifvit

anledning till några befogade anmärkningar.

Sedan marinförvaltningen genom nådig remiss den 20 december

1900 erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande, inkomma med

utlåtande i ärendet, har marinförvaltningen inhemtat yttranden från

stationsbefälhafvarne och förste läkarne vid stationerna och, med öfverlemnande

af de inkomna yttrandena, den 13 sistlidne september afgifvit

eget underdånigt utlåtande.

Förste läkarne hafva — med framhållande deraf att medicinalstyrelsen

syntes hafva förbisett den betydelse förste läkareinstitutionen

måste anses ega för öfvervakandet af anordningarna för helso- och

sjukvård vid flottan — i öfrigt hufvudsakligen anslutit sig till de af

medicinalstyrelsen uttalade åsigter i ämnet, dock att de i afseende på

fartygsläkarnes kirurgiska utbildning samt beträffande det sätt, hvarpå

sjukvården ombord å flottans fartyg handhafts under de senare åren,

biträdt reservanternas mening.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har i fråga

om de föreslagna benämningarna på innehafvarne af särskilda tjenstegrader

inom marinläkarekåren föreslagit, att chefläkaren borde benämnas

marinöfverlåkare, förste läkarne å stationerna förste marinläkare samt

Stationsmyn
digheternas
yttranden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningens

utlåtande.

af de öfriga de, som motsvara nuvarande förste bataljonsläkare, marinläkare

af l:a klassen och graden derunder marinläkare af 2:a klassen.

För egen del har marinförvaltningen hufvudsakligen anfört följande.

Förslaget om anställande af en chefläkare kunde marinförvaltningen

icke obetingadt biträda. Väl hade det med fog framhållits, dels att

blåsten på en sakkunnig ledning inom flottans läkarekår gjort sig känbart

gällande och att medicinalstyrelsen icke egde arbetskrafter att

speciel följa framstegen på det navalhygieniska området m. m., dels

ock att vid flottans centralstyrelse borde finnas tillgång till en medicinsk

myndighet med pligt att handlägga sjukvårdsangelägenheter; men

marinförvaltningen kunde dock icke finna, att de enligt förslaget chefläkaren

tillkommande göromålen blefve under fredstid vare sig till art

eller omfattning af den beskaffenhet, att inrättandet af ett särskildt

embete med hög aflöning deraf kunde med tillräcklig styrka motiveras.

Fastmera torde syftet med det föreslagna embetets inrättande lämpligen

kunna vinnas derigenom, att någon af läkarne vid flottans station i

Stockholm, helst marinöfverläkaren, förordnades att mot ett särskildt

arfvode biträda marinförvaltningen vid behandling af frågor rörande

flottans sjukvård sm ateriel och dylikt, att å marinförvaltningens vägnar

förrätta inspektioner samt att i flottans sjukvårdsärenden afgifva yttranden

såväl till marinförvaltningen som till medicinalstyrelsen; och syntes

arfvodet härför kunna skäligen bestämmas till 1,000 kronor. Att en

chefläkare under krigstid deremot vore behöflig för att under eget

ansvar ordna och leda de många och olikartade sjukvårdsangelägenheter,

som med ett krig vore förenade, kunde visserligen ej förnekas,

hvilket marinförvaltningen dock icke funne afgörande inverka på organisationen

under fredstid. Förslaget att chefläkaren skulle i afseende

å personalen föreslå kommenderingar och anslå tjenster lediga till ansökning

in. m. syntes ej innebära någon organisatorisk förbättring. Marinförvaltningen

amsåge derför, att inrättandet af en särskild sanitetsafdelning

inom förvaltningen ej vore erforderligt samt att en chefläkare

endast under krigstid borde förordnas att utföra de åligganden förslaget

angåfve.

I fråga om aflöningen till personalen vid den föreslagna marinläkarekåren

tvekade marinförvaltningen icke att tillstyrka det aflöningsförslag,

som af chefen för flottans stab förordats, detta med hänsyn

jemväl dertill, dels att utsigterna till befordran inom kåren vore jern
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

förelsevis små, dels att läkarnes vid flottan tjenstgöring vore synnerligt

tidsödande och hinderlig för enskild praktik.

Förslagets bestämmelser i fråga om ålderstillägg syntes böra, för

åstadkommande af likformighet och rättvisa, ändras så, att jemväl marinöfverläkarne,

som skulle erhålla allenast ett ålderstillägg efter 5 års

tjenstgöring, i likhet med förste och andre marinläkarne komme i åtnjutande

af två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring.

Beträffande pensioneringen af personalen vid marinläkarekåren ville

marinförvaltningen uttala den mening, att, äfven derest den nya organisationen

med dervid föreslagna förändrade löner blefve faststäld, de nu

gällande grunderna för läkarnes pensionering borde bibehållas oförändrade.

I frågan om andre marinläkarnes rätt till tjenstårsberäkning ansåge

marinförvaltningen, att desse läkare, som närmast vore att jemföra med

bataljonsläkarne vid armén, lika väl som de sistnämnda borde vara berättigade

att beräkna tjensteår äfven för den tid, då tjensten icke af

dem utöfvades. Skulle vakanser uppstå i denna tjenstegrad, funne

marinförvaltuingen, i likhet med medicinalstyrelsen, lämpligt, att de

härigenom besparade lönebeloppen toges i anspråk för anställande af

stipendiater till så stort antal, som motsvarade vakanserna.

Då det vore en angelägenhet af största vigt, att flottan vid mobilisering

egde tillgång å erforderligt antal läkare och att flottan i detta

afseende vore så mycket som möjligt oberoende af den tillfälliga tillgången

på värnpligtiga läkare, hade marinförvaltningen, som för sin

del icke funne den af medicinalstyrelsen ifrågasatta utvägen att så att säga

förhyra läkare i förväg vara af beskaffenhet att medföra önskadt resultat,

ej tvekat att biträda chefens för flottans stab förslag, hvilket öfverensstämde

med de förut antagna grunderna för pensionering af reservpersonal

vid flottan och icke, såvidt marinförvaltningen härom kunde

bilda sig en uppfattning, irmebure någon fara af för stor tillströmning

af reservläkare. Skulle emellertid så visa sig blifva fallet, vore ju intet

hinder att begränsa antalet af reservläkarne. Marin förvaltningen hade

ej heller något att erinra mot storleken af de utaf chefen för flottans

stab föreslagna särskilda pensionsbeloppen för reservläkare eller vilkoren

för deras utgående.

Till sammanfattning af det anförda hemstälde marinförvaltningen,

att vid en blifvande omorganisation af flottans läkarestat måtte bestämmas,

att eu chef läkare förordnades endast under krigstid,

att under fredstid en af de vid flottans station i Stockholm anstälda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Yttrande af

direktionen

öfver flottans

pensionskassa.

marinläkarne förordnades alt biträda marinförvaltningen vid beredningen

af frågor, som rörde flottans sjukvård och derför afsedd materiel, att å

marinförvaltningens vägnar förrätta inspektioner samt uppå remiss från

såväl marinförvaltningen som medicinalstyrelsen afgifva yttranden i

flottans sjukvård särenden, allt mot ett särskildt arfvode af 1,000 kronor

årligen;

att den af chefen för flottans stab förordade lönestaten i hufvudsak

lades till grund för bestämmandet af läkarepersonalens aflöning;

att marinöfverläkare, i likhet med förste och andre marinläkarne,

erhölle två ålderstillägg;

att nu gällande grunder för pensionering af personalen vid läkarestaten

förblefve oförändrade jemväl efter organisationens genomförande;

att andre marinläkarne förklarades berättigade att beräkna tjenstår

för hela den tid, hvarunder de innehade anställning vid flottan, sålunda

äfven för tid, då de ej hade kommendering;

att vid vakanser, som ej kunde fyllas i nyssnämnda tjenstegrad,

de derigenom besparade aflöuingsmedlen finge tagas i anspråk för aflönande

af marinläkarestipendiater till samma antal som vakanserna, dock

att derefter ledigblifvande stipendier borde, intilldess förutnämnda vakanser

blifvit fylda, användas till löner för andre marinläkare; samt

att marinläkarekåren i flottans reserv organiserades enligt det af

chefen för flottans stab framlagda förslaget.

Förslag till definitiv aflöningsstat för marinläkarestaten, uppgjordt

i öfverensstämmelse med hvad marinförvaltningen anfört och hemstält,

bifogades.

Till sist ville marinförvaltningen tillstyrka jemväl det af chefen för

flottans stab framstälda förslaget att för höjandet af läkarnes vid flottan

tjenstbarhet, dels i sammanhang med militärläkarekurs anordnades marinläkarekurs,

till hvars genomgående sarntlige andre marinläkare kommenderades,

dels inrättades ett stipendium af 4,000 kronor, att utgå

hvartannat år till marinläkare vid studier utrikes och tjenstgöring i utländska

mariner.

Fn ledamot af marinförvaltningen har låtit anmäla, att han i förevarande

ärende vore af olika mening med marinförvaltningens flertal,

enär han beträffande läkarestatens omorganisation ansåge sig böra tillstyrka

bifall till det. af chefen för flottans stab gjorda förslaget oförändradt.

Slutligen har direktionen öfver flottans pensionskassa den 25 november

1901 afgifvit infordradt yttrande i ärendet, i hvad detsamma

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

rörde pensionering af personal vid flottans läkarestat; och har direktionen

dervid förklarat sig vidhålla sin i utlåtande af den 4 april 1899

rörande då ifrågasatt ändring af grunderna för pensionering af nämnda

personal uttalade mening, hvarjemte direktionen beträffande pensionering

af andre marinläkare, reservläkare samt genom särskild! aftal

anskaffade läkare erinrat, att andre marinläkare, hvilka skulle tillsättas

medelst förordnande, syntes, jemlik! bestämmelserna i § 2 mom. 2 af

kassans reglemente den 17 november 1899, böra blifva berättigade att

inträda såsom delegare i kassan och fördenskull under vissa förutsättningar

kunna grunda pensions- och gratialsrätt; samt att reservläkare

och genom särskild! aftal anskaffade läkare icke komme att med afseende

å flottans pensionskassa erhålla andra rättigheter än dem, som

angåfves i § 12 mom. 8 af kassans reglemente.

Efter att sålunda hafva redogjort för de sins emellan ganska skiljaktiga

meningar, som i förevarande organisationsfråga uttalats af de

myndigheter, som deruti haft att yttra sig, anhåller jag att för egen

del få anföra följande.

Lika med chefen för flottans stab och medicinalstyrelsen anser jag

det vara af stor vigt för flottan, att åt en af dess läkare gifves en

ställning, som både berättigar och förpligtar honom att utöfva öfverinseende

öfver flottans hela sanitetsväsen samt att taga initiativ till

förbättringar i detsamma. Men då, på sätt i flera af de afgifna yttrandena

framhållits, nyss antydda uppgifter väl knappast skulle gifva

denne läkare tillräcklig sysselsättning, synes han tillika böra vara

förste läkare vid endera af flottans stationer. Hittills har innehafvaren

af den främsta beställningen vid flottans läkarestat — fältläkaren

—- tillhört Carlskrona station; men att han enligt den nya organisationen

måste tillhöra Stockholms station, torde framgå dels af den

ställning till marinförvaltningen och till medicinalstyrelsen, som han,

på sätt jag anhåller att i det följande närmare få utveckla, borde intaga,

dels deraf, att han endast i hufvudstaden med dess många och

väl ordnade sjukvårdsanstalter och dess rika tillfällen att följa läkarevetenskapens

utveckling, lärer kunna rätt fylla sin uppgift att taga initiativ

till förbättringar i flottans sanitetsväsen.

Hvad angår de föreslagna benämningarna för de särskilda befattningshafvarne

inom marinläkarekåren synes mig det af stationsbefälhafvaren

vid Stockholms station framstälda förslaget ega företräde framför

det af chefen för flottans stab förordade. Enligt nämnde stationsBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 0 Haft. 5

Departementschefens

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

befälliafvares förslag'' skulle endast den af stabscliefen föreslagna chefläkaren

benämnas marinöfverläkare, förste läkarne vid stationerna förste

marinläkare, de af stabscliefen föreslagna förste marinläkarne (motsvarande

nuvarande förste bataljonsläkare) skulle benämnas marinläkare

af l:a klassen och andre marinläkarne marinläkare af 2:a klassen.

Dessa benämningar, hvilka jag anser bättre beteckna de ifrågavarande

läkarnes tjensteställning, anhåller jag att få i det följande använda.

.Främst inom marinläkarekåren skulle således komma att stå en

marinöfverläkare, tillika förste marinläkare vid Stockholms station. I

egenskap af marinöfverläkare skulle denne ega att under marinförvaltningen

och medicinalstyrelsen utöfva inseende öfver flottans helso- och

sjukvård, såväl hvad personal som materiel angår, att med uppmärksamhet

följa utvecklingen af helso- och sjukvården jemväl i främmande

mariner, att afgifva de förslag till förändringar inom den svenska flottans

sanitetsväsen, hvilka han funne af behofvet påkallade, samt att vid

handläggning af hithörande frågor tjenstgöra såsom afdelningschef och

föredragande i marinförvaltningen. Den befattning med ärenden rörande

flottans helso- och sjukvård, som för närvarande tillkommer medicinalstyrelsen,

skulle icke lida någon inskränkning genom tillkomsten

af denna öfverläkare; men vid behandlingen af alla sådana ärenden

inom medicinalstyrelsen borde han vara tillstädes med rätt att få till

medicinalstyrelsens protokoll antecknad sin mening i hvarje fall, der

styrelsen fattade ett från densamma afvikande beslut.

Med afseende å marinöfverläkarens vigtiga uppgifter och hans ställning

såsom chef för marinläkarekåren synes honom böra tilläggas kommendörs

värdighet. Hans aflöningsförmåner torde böra så bestämmas,

att han erhåller fast lön såsom förste marinläkare, men dagaflöning och

inqvarteringsbidrag i likhet med kommendör vid flottan, hvartill skulle

komma ett arfvode af 1,000 kronor för hans tjenstgöring i marinförvaltningen

och medicinalstyrelsen.

Mot den organisation af marinläkarekåren i öfrigt, som af chefen

för flottans stab föreslagits och af marinförvaltningen förordats, har jag

icke funnit något att erinra.

Lön, dagaflöning och inqvarteringsbidrag för förste marinläkare

torde böra bestämmas till samma belopp som för motsvarande läkare

vid armén, regementsläkare, nemligen lön 3,400 kronor, dagaflöning

5 kronor samt inqvarteringsbidrag 600 kronor (i Carlskrona). Motsvarande

aflöningsförmåner för marinläkare af första klassen torde böra

bestämmas i likhet med hvad för äldre bataljonsläkare vid armén föreslagits,

således lönen till 2,400 kronor, dagaflöningen till 4 kronor

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

samt inqvarteringsbidraget till 500 kronor i Stockholm och 400 kronor

i Carlskrona.

Marinläkarne af andra klassen, hvilka endast undantagsvis skulle

komma att tjenstgöra i land, äro ej jern förliga med yngre bataljonsläkare

vid armén, och deras aflöningsförmåner måste sålunda bestämmas

utan hänsyn till de sistnämndes. För marinläkare af andra klassen

föreslå såväl chefen för flottans stab som marinförvaltningen en

aflöning af 1,200 kronor för år, hvilket belopp medicinalstyrelsen ansett

vara det minsta, med hvilket dugliga sökande till befattningarna kunde

påräknas. Derjemte hafva chefen för flottans stab och marinförvaltningen

föreslagit, att marinläkare af andra klassen skulle under tjenstgöring

i land erhålla godtgörelse enligt resereglementet. Denna bestämmelse

synes mig ej tillfredsställande. Då desse läkare skulle erhålla

löjtnants värdighet, skulle dagtraktamente enligt resereglementet komma

att till dem utgå i fjerde klassen med 6 kronor och efter 8 dagar,

jemlikt nådiga kungörelsen den 27 maj 1881, med ett nedsatt belopp

af 3 kronor. En sådan godtgörelse kan så mycket mindre anses

billig, som läkarestipendiater i flottan, hvilka aflagt medicine licentiateller

kandidatexamen, jemlikt nådiga brefvet den 31 augusti 1877 åtnjuta

ett dagtraktamente af 7 kronor under tjenstgöring i land. Följaktligen

anser jag, att dagtraktamente för marinläkare af andra klassen

under tjenstgöring i land bör bestämmas till 7 kronor.

I fråga om marinläkarestipendiaternas aflöningsförmåner har jag

vid marinförvaltningens förslag icke annat att erinra, än att jemväl till

dem torde böra under tjenstgöring i land utgå ett dagtraktamente af 7

kronor.

För samtliga marinläkare hafva såväl chefen för flottans stab som

marinförvaltningen föreslagit rätt till höjning af lönen efter viss tids

tjenstgöring i samma grad. Af de skäl, som chefen för flottans

stab anfört och hvilka af såväl medicinalstyrelsen som marinförvaltningen

åberopats, anser jag mig böra tillstyrka, att sådan rätt tillerkännes

dem, och torde ålderstilläggen böra utgå för marinöfverläkare och

förste marinläkare med 600 kronor efter 5 år, för marinläkare af första

klassen med 500 kronor efter 5 år och ytterligare 500 kronor efter 10

år, för marinläkare af andra klassen med 300 kronor efter 5 år och

ytterligare 300 kronor efter 10 år.

Förslaget om ett särskildt arfvode af 500 kronor till hvardera af

de två marinläkare, hvilka tjenstgöra såsom sjukhusläkare i Carlskrona,

torde vara fullt befogadt.

1 enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit uppgöra förslag till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

stat för marinläkarekåren (bil. n:r 7), hvars tillämpning skulle medföra

en ökad utgift från aflöningsanslaget af 32,585 kronor. Härvid har för

dagtraktamente i land åt marinläkare af 2:a klassen och marinläkarestipendiater

förslagsvis beräknats ett belopp al 4,000 kronor.

Hvad vidare angår det af chefen för flottans stab framstälda förslag

rörande marinläkarekåren i flottans reserv, kan jag icke underkänna giltigheten

af de anmärkningar, som dervid blifvit af medicinalstyrelsen

gjorda. Om med anställning vid sagda kår förenas rätt till pension,

isynnerhet till så afsevärda belopp, som de af stabschefen ifrågasatta,

torde man böra fordra såsom vilkor för dylik anställning, att den sökande

skall hafva under så lång tid tjenstgjort i flottans stam, att lian

hunnit förvärfva någon vana vid tjenstgöring till sjös. Beträffande

pensionsbeloppen synes mig det af chefen för flottans stab föreslagna

lägsta beloppet 500 kronor vara under alla förhållanden fullt tillräckligt,

då man tager i betraktande att med anställning i reserven icke skulle

följa någon tjenstskyldighet i fredstid.

Enligt min åsigt borde således frågan om marinläkarnes i reserven

pensionsrätt ordnas på sådant sätt, att den, som, efter att hafva minst

tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld i flottans stam, anställes

i marinläkarekåren i flottans reserv och derefter fullgör de skyldigheter,

som äro eller blifva stadgade för marinläkare i flottans reserv, förklaras

berättigad att sedan han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren

i flottans stam eller reserv under sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked

samt uppnått en ålder af 55 år, komma i åtnjutande af en årlig

pension å 500 kronor.

Beträffande slutligen frågan om pensioneringen af marinläkarekåren

i flottans stam anhåller jag att få erinra dels om de för personalen vid

flottans läkarestat i detta afseende nu gällande bestämmelser, dels ock om

syftet med och innebörden af Eders Kong!. Maj:ts den 23 februari 1900

till Riksdagen aflåtna proposition om ändring i nämnda bestämmelser.

En hvar af löntagarne vid flottans läkarestat, som vid afskedstagande

stått i tjenst vid flottan i 30 år och uppnått en ålder, fält- och

regementsläkare af 65 år och de öfriga af 55 år samt i öfrigt till flottans

pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, är, jemlikt de under

den 3 oktober 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar, berättigad att vid afskedstagandet ur

flottans pensionskassa erhålla pension och fyllnadspension med 80 procent

af lönen, således fältläkare 3,200 kronor, regementsläkare 2,240

kronor och förste bataljonsläkare 1,440 kronor. För löntagare, som erhåller

afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, skall enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

nådiga skrifvelsen till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan angående

grunder för pensioneringen af viss personal vid flottan den 22

juni 1877 fyllnadspension utgå med skilnaden mellan lönens hela belopp

och pensionen, så att den afskedstagande erhåller hela lönen som

pension och fyllnadspension, således fältläkare 4,000 kronor, regementsläkare

2,800 kronor och förste bataljonsläkare 1,800 kronor.

Från dessa bestämmelser skilja sig i flere afseenden de för pensionering

af arméns läkare gällande föreskrifter.

Enligt reglementet för arméns pensionskassa den 15 december 1893

och nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 äro arméns läkare berättigade

till pension och fyllnadspension med tillhopa 80 procent af lönen efter

30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder, regementsläkare af 60 och bataljonsläkare

af 55 år. Derjemte äro de skyldiga att afgå ur tjensten,

regementsläkare vid fylda 63 år och bataljonsläkare vid fylda 58 år,

under förutsättning att de uppfylt vilkoren för erhållande af pension

och fyllnadspension. Enligt 2:a punkten af nådiga cirkuläret den 22

juni 1877, sådan samma punkt lyder enligt nådiga cirkuläret den 7

juni 1878, eger läkare vid armén att för rätt till pension tillgodoräkna

sig hela den tid han stått i statens tjenst, således icke blott den tid

han stått i arméns tjenst.

I en till chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den

28 februari 1898 öfverlemnad promemoria hade öfverfältläkaren, med

anledning af uppkommen fråga om ändring i gällande bestämmelser

rörande tillsättning af läkaretjenster vid flottan anfört bland annat följande.

Genom nådigt bref den 15 december 1818 tillerkändes ordinarie

bataljonsläkare vid flottan lika befordringrätt och öfriga förmåner med

ordinarie bataljonsläkare vid armén, och genom nådigt bref den 2 mars

1827 stadgades, att vid bataljonsläkarebeställningars tillsättande vid

flottan de för landtarmén i sådant afseende meddelade föreskrifterna

skulle tillämpas. Med stöd häraf hade sedermera ända till ingången af

år 1898 en vid flottan anstäld läkare utan vidare kunnat söka och erhålla

transport till armén, likasom en läkare vid armén på samma sätt

kunnat öfvergå till flottan. Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t genom

ofvannämnda nådiga kungörelse den 22 oktober 1897 faststält vissa

kompetensvilkor för anställning i fältläkarekåren, ville det synas påtagligt,

att endast de läkare vid flottan, hvilka uppfyllt ifrågavarande kompetensvilkor,

kunde vara berättigade att uppföras på förslag till militärläkaretjenster

vid armén. Enklaste sättet att lösa de svårigheter, som

i följd häraf kunde uppstå, vore otvifvelaktigt att, i öfverensstämmelse

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

med hvad förhållandet vore i afseende på den stridande personalen,

fullständigt skilja mellan arméns och flottans läkare, så att ingen öfvergång

vidare skulle ifrågakomma från en läkareanställning vid det ena

vapenslaget till en dylik vid det andra. Ett väsentligt hinder derför

syntes emellertid möta i fåtaligheten af flottans läkarepersonal, till följd

hvaraf befordringsförhållandena inom denna säkerligen skulle, om nyss

antydda anordning genomfördes, blifva synnerligen ojemna.

Skulle åter lika befordringsrätt bibehållas för arméns och flottans

läkare, syntes det nödvändigt, att i hufvudsak samma kompetensvilkor

faststäldes vid båda kårerna — något som icke torde möta några betänkligheter,

då hvad i den vägen blifvit genom nådiga kungörelsen

den 22 oktober 1897 faststäldt uteslutande syftade på att i möjligaste

mån för armén betrygga en fullt tjensteduglig militärläkarekår, hvilket

ju äfven borde vara af stor betydelse för flottan.

Den största och, efter hvad det ville synas, egentligen enda svårigheten

att utan vidare i allt väsentligt vid tillsättning af läkaretjenster

vid flottan tillämpa bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 22

oktober 1897 läge i den olikhet i afseende på grunderna för pensionering,

som egde rum mellan arméns och flottans läkare, hvadan åtgärder

syntes böra vidtagas för undanrödjande af denna olikhet.

Yttranden i ärendet afgåfvos af stationsbefälhafvarne vid flottans

stationer, marinförvaltningen och direktionen öfver flottans pensionskassa,

och hade ingen af dessa myndigheter något att erinra mot hvad

öfverfältläkaren anfört rörande behofvet att åstadkomma större öfverensstämmelse

i föreskrifterna angående pensionering af läkare vid armén

och vid flottan. Marinförvaltningen hemstälde, att hos Riksdagen måtte

utverkas medgifvande till sådan pensionsrätt för flottans läkare, att

dessa blefve, i likhet med arméns läkare, dels berättigade till pension

och fyllnadspension efter 30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder, fältläkare

eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare af 55

år, dels skyldiga att ur tjensten afgå, fält- och regementsläkare vid

fylda 63 år och förste bataljonsläkare vid fyllda 58 år, dock under

förutsättning i båda fallen, att vilkoren för erhållande af pension och

fyllnadspension uppfylts.

Direktionen öfver flottans pensionskassa anförde i sitt den 4 april

1899 afgifna yttrande i ämnet, att grunderna för pensionering af flottans

läkare, under bibehållande af deras rätt till hela lönen i pension, i öfrigt

borde ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förhållandena vid

armén.

Lika med de myndigheter, som då yttrat sig i frågan, ansåg då
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

varande chefen för sjöförsvarsdepartementet det vara, med hänsyn till

den relativa fataligheten af flottans läkarestat, nödvändigt, att föreskrifterna

rörande tillsättning af samt afsked och pensionsrätt för personalen

vid denna stat bragtes till sådan öfverensstämmelse med motsvarande

stadganden för arméns läkare, att öfvergång af läkare från armén till

flottan och från flottan till armén kunde utan olägenhet ega rum, likasom

det uppenbarligen vore till förmån för tjensten, att flottans läkare

tillförbundes att vid viss ålder afgå från innehafvande befattning.

_ I Iråga om den rätt, som för närvarande tillkommer flottans läkare

att i visst fall erhålla hela lönen såsom pension och fyllnadspension,

anförde departementschefen följande.

»Med afseende härå anhåller jag få erinra derom, att enligt den

ursprungliga lydelsen af andra punkten i grunderna för pensionering

af arméns befäl och underbefäl med vederlikar fordrades för pensionsrätt

att hafva stått i tjenst vid armén i viss tid, men att denna föreskrift^

genom nådiga cirkuläret den 7 juni 1878 ändrades till hvad, på

sätt jag nyss nämnt, nu är gällande. I den proposition i ämnet, som

den 1 mars 1878 afläts till Riksdagen, anfördes såsom skäl derför,

att motsvarande ändring då icke ifrågasattes för personal vid flottan,

att genom Eders Kongl. Maj:ts med 1877 års riksdag fattade beslut

för flottans läkare och civilstat stadgats en annan pensionsrätt, hvilken,

för dem förmånligare, ej vore med pensioneringen vid armén af nyss

nämnda personal jemförlig. Härmed torde hafva afsetts den omständighet,

att, enligt ofvanberörda nådiga skrifvelse till direktionen öfver

amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877, fyllnadspension till löntagare

vid flottans läkarestat, som erhåller afsked vid uppnådda 65

lefnads- och minst 35 tjenstår, skall utgå med skilnaden mellan lönens

hela belopp och pensionen, hvaremot högsta sammanlagda pensionsbeloppet

för motsvarande personal vid armén utgår, då lönen öfverstiger

1,000 kronor, allenast med 80 procent af lönen.

Med hänsyn till detta förhållande synes det icke böra ifrågakomma

att tillägga flottans läkare den ökade förmån beträffande deras pensionsrätt,

att de skulle för pensionsrättens förvärfvande få tillgodoräkna sig

tjenstgöring äfven i annan statens tjenst än vid flottan, utan att de

jemväl i fråga om högsta, beloppet af den pension och fyllnadspension,

som kan tilläggas dem, likställas med läkarne vid armén. Den af 1877

års riksdag medgifna och genom förutnämnda nådiga skrifvelse till

direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877 flottans

läkare tillagda rätt att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår erhålla

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hela lönen såsom pension och fyllnadspension torde således böra bortfalla.

"

I sammanhang dermed framhöll departementschefen jemväl, att

flottans läkare också borde i fråga om aflöningsförmåner likställas ined

arméns läkare, Indika utöfver de förmåner, som tillkomme flottans läkare,

också åtnjöte inqvarteringsbidrag, hvarvid dock erinrades, att

sådan förmån icke syntes böra tilläggas andra läkare än sådana, som inginge

på de föreslagna nya pensionsförmånerna, hvadan det ena förslaget

icke borde genomföras annorlunda än i sammanhang med det andra.

I enlighet med departementschefens hemställan löreslog Eders

Kongl. Maj:t uti proposition den 23 februari 1900 Riksdagen att, vid

bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t i proposition samma dag föresloge beträffande

inqvarteringsbidrag åt läkare vid flottan, medgifva sådan ändring

i de af Riksdagen godkända grunder för pensionering af löntagare vid

flottans läkarestat, att en hvar af nämnda löntagare skulle vara dels

berättigad att, om han stått i statens tjenst i 30 år och uppnått en

lefnadsålder, fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare

af 55 år samt jemväl i öfrigt uppfyllt vilkoren för erhållande

af pension och fyllnadspension, vid afskedstagande! erhålla pension och

fyllnadspension, beräknade enligt punkten 1 i de under den 3 oktober

1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, dels och skyldig att, om han vore, på sätt nu

angifvits, berättigad till pension och fyllnadspension, ur tjensten afgå,

fält- och regementsläkare vid fyllda 63 år och förste bataljonsläkare

vid fylda 58 år, hvaremot föreskriften i nådiga skrifvelsen den 22 juni

1877 angående rätt till högre fyllnadspension i visst fall för löntagare

vid flottans läkarestat skulle upphöra att gälla; dock att hvarje nuvarande,

med fullmakt försedd innehafvare af läkarebefattning vid flottan

skulle ega att, derest han sådant önskade och icke mottoge befordran

till högre aflönad befattning vid flottans läkarestat, qvarstå vid den

honom nu tillkommande pensionsrätt och dermed förenade vilkor, men

finge, derest han före den 1 december 1900 derom gjort anmälan hos

direktionen öfver flottans pensionskassa, komma i åtnjutande af pensionsrätt

enligt ofvan angifna nya grunder.

I skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af utgifterna

under nionde hufvudtiteln anförde Riksdagen, att då hvad inom Riksdagens

begge kamrar förekommit vid behandlingen af Eders Kongl.

Maj;fiss under femte hufvudtiteln framlagda förslag till ökning åt flottans

personal gåfve Riksdagen anledning antaga, att Riksdagen hade att från

Eders Kongl. Maj:t förvänta förslag till omorganisation i vissa afseenden

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

af flottans läkarestat, det derför syntes Riksdagen mindre lämpligt att

då företaga sådana mindre förändringar uti läkarnes vid flottan ställning,

som Eders Kongl. Maj:t i nu ifrågavarande proposition ifrågasatt,

och hvilkas sammanhang med den mera genomgripande omorganisationen

icke kunde för det dåvarande säkert bedömas, samt att Eders Kong].

Maj:ts då förevarande framställning derför icke vunnit Riksdagens

bifall.

Lika med chefen för flottans stab anser jag, att de grunder, som

i förutnämnda proposition föreslagits i fråga om pensionering för flottans

läkare böra tillämpas på marinöfverläkare, förste marinläkare samt

marinläkare af l:a eller 2:a klassen enligt den nya organisationen, dock

med iakttagande att ålderstillägg, om sådana intjenats, böra räknas till

lönen för pensionsbeloppens bestämmande. Samma skäl, som anförts

för beredande af rätt till ålderstillägg för ifrågavarande läkare, synas

mig nemligen tala för en sådan bestämmelse.

Pensionsförmånerna skulle sålunda blifva:

För marinöfverläkare och. förste marinläkare.

i> marinläkare af l:a klassen.....................

» » » 2:a » .....................

Utan ålderstillägg.

2,720

1,920

1,000

Med 1

ålderstillägg.

3,200

—

2,320

—

2,720

-

1,200

—

1,440

Med 2

ålderstil
-

Då emellertid ordnandet af marinläkarekårens i flottans stam pensionering

på nu angifna grunder påkallar ändring i de af Riksdagen

godkända och af Eders Kongl. Maj:t enligt nådiga kungörelsen den 24

november 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar, anhåller jag att framdeles få göra underdånig

hemställan angående särskild proposition till Riksdagen om godkännande

af sådan ändring.

Hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört rörande behofvet

af en särskild marinläkarekurs synes mig beaktansvärdt; men anser

jag, att frågan om anordnande af en sådan kurs bör upptagas först

sedan den nya organisationen trädt i verket.

Behofvet af medel för ett resestipendium åt läkare vid flottan har

länge varit känbar!; och anhåller jag att i det följande få göra framställning

om ett särskild! reservationslag å 2,000 kronor till resestipendium

åt läkare vid flottan och kustartilleriet.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1,902. 4 Samt. 1 Afd. tj Uäft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Poliskåren.

På sätt till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11

januari 1901 anmäldes af dåvarande departementschefen, hade marinförvaltningen

i underdånig skrifvelse den 28 september 1900 gjort framställning

om ändring i staten för flottans poliskår i syfte dels att öka

personalens antal, dels att förbättra personalens aflöningsförmåner; och

skulle den föreslagna nya statens genomförande föranleda en ökad utgift

från aflöningsanslaget af 14,100 kronor. Härvid yttrade departementschefen,

att ehuru hvad i denna framställning anförts syntes gifva

vid handen, att en ökning af flottans poliskår samt höjning af personalens

aflöningsförmåner icke kunde synnerligen länge undanskjutas,

departementschefen dock ansåge, att alltför kort tid förflutit, sedan

staten för denna kår faststäldes, för att proposition om ändring deruti

lämpligen skulle kunna då till Riksdagen aflåtas.

Nu har marinförvaltningen i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse

den 24 september 1901 angående utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel för år 1903 ånyo gjort framställning om ändringar i

staten för flottans poliskår.

Beträffande tillkomsten af den nu gällande staten för flottans poliskår

anhåller jag att få erinra om följande.

Uti statsverkspropositionen till 1899 års riksdag föreslog Eders

Kongl. Maj:t Riksdagen upprättandet af en för flottans begge stationer

gemensam flottans poliskår, hvilken kår skulle öfvertaga de åligganden,

som å Carlskrona station dessförinnan fullgjorts af den genom nådiga

brefvet den 12 november 1872 tillkomna varfspoliskåren i Carlskrona

och å Stockholms station dels af militärt manskap, uttaget ur flottans

till tjenstgöring uppfordrade båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet

antagna daglönare å varfvet.

Enligt det förslag till stat, som fanns den nådiga propositionen

bifogadt, skulle den nya poliskåren utgöras af, vid Carlskrona station

1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, samt vid

Stockholms station 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 13 poliskonstaplar;

och skulle den årliga aflöuingen utgöra för poliskommissarie

1,600 kronor, för öfverkonstapel 1,200 kronor och för poliskonstapel 800

kronor, i hvilket sistnämnda belopp inberäknades en beklädnadsersättning

af 132 kronor för år. Derjemte föreslogs att utgå till extra konstaplar

vid hvardera stationen ett belopp af 1,500 kronor och till uppmuntringspenningar

åt personalen, likaledes vid hvardera stationen, ett

belopp af 1,00(1 kronor. Den föreslagna statens slutsumma uppgick till

ett belopp af 40,200 kronor.

Riksdagen, som i hufvudsak biföll Eders Kongl. Maj:t.s förslag om

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

anställande af fast polisbevakning vid flottans båda stationer, fann sig

dock, med hänsyn till varfsområdenas jemförelsevis inskränkta omfång,

icke öfvertygaa om nödvändigheten af så stor polisstyrka, som föreslagits,

utan höll före, att densamma utan vidare olägenhet kunde inskränkas,

hvad öfverkonstaplarnes antal beträffade, till 2 vid Carlskrona

och 1 vid Stockholms station samt beträffande poliskonstaplarnes antal

till 15 vid Carlskrona och 10 vid Stockholms station. Särskildt anslag

till extra konstaplar ansåg Riksdagen icke heller erfordras, om de till

uppmuntringspenningar anvisade beloppen finge användas äfven till aflönande

af tillfälliga biträden, då sådana erfordrades. I öfrigt hade

Riksdagen vid jemförelse af det återstående antalet polismän vid de

båda stationerna trott sig finna, att dessa uppmuntringspenningar kunde

vid Stockholms station bestämmas till 800 kronor i stället för, enligt

förslaget, 1,000 kronor. Hvad poliskommissarierna anginge, hade Riksdagen

ansett sig böra uttala, att vid Stockholms station poliskommissarietjensten

borde förenas med väbelsbeställningen, och hade med anledning

häraf för poliskommissarien vid Stockholms station upptagits

allenast ett arfvode af 800 kronor. Efter de sålunda vidtagna ändringarna

i staten slutade densamma å ett belopp af 27,800 kronor, som

äfven af Riksdagen anvisades, att utgå från anslaget till aflöning för

flottans kårer och stater.

Enligt den sålunda af Riksdagen godkända, ännu gällande staten

åtnjuter personalen vid flottans poliskår, utöfver förenämnda aflöningsförmåner,

två ålderstillägg, hvartdera utgörande för poliskommissarien

vid Carlskrona station 200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne

och konstaplarne 100 kronor, det första ålderstillägget efter 5 och det

andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad; hvarjemte

föreskrifvits, att derest poliskommisarie, öfverkonstapel eller konstapel

åtnjöte bostad i kronans hus, skulle, så länge denna fördel varade,

från lönen för kommissarie och öfverkonstapel afdragas 150 kronor och

för konstapel 100 kronor, allt för år.

I en till varfsehefen vid flottans station i Carlskrona stäld skrift

af den 21 april 1900 anhöllo medlemmarne af flottans poliskår vid stationen

om varfschefens medverkan för beredande af förbättrade aflöningsförmåner

åt flottans polispersonal. I denna skrifvelse framhölls,

hurusom de i staten för poliskåren upptagna aflöningsförmånerna vore

alldeles otillräckliga, särdeles under nu rådande dyra tid; att sökandena

i följd deraf måst underkasta sig de största försakelser, och de flesta

af dem göra skulder; att under sådana förhållanden deras trägna och

ansträngande samt dag och natt återkommande tjenstgöring — hvilken

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

genom kårens minskning’ sedan 1900 års början, efter hvilken tidpunkt

samma bevakning fullgjorts med en öfverkonstapel och 3 konstaplar

mindre än under föregående tid, blifvit mera ansträngande och maktpåliggande,

— måste kännas ännu tyngre och svårare; samt att poliskårens

inkomster med innevarande års början blifvit minskade med det

belopp af 1,500 kronor, som förut utgick för extra tjenstgöring.

Denna skrift öfverlemnades af varfschefen till marinförvaltningen,

dervid varfschefen, med vitsordande af de utaf sökandena uppgifna föihållanden,

vidare anförde, att ett särskilt talande skäl för den begärda

löneförhöjningen vore den omständigheten, att, om sådan ej beviljades,

det torde möta svårighet att kunna, med så ansträngande tjenstgöring

men utan tillräckliga löneförmåner, qvarhålla den nu befintliga

goda och bepröfvade personalen, likasom äfven att erhålla dugligt folk

att ersätta eller rekrytera densamma. Såsom en lämplig löneförbättringföreslog

varfschefen för poliskommissarie 400 kronor och för öfverkonstaplar

samt konstaplar 300 kronor.

Sedan derefter marinförvaltningen anmodat varfschefen att inkomma

med dels förslag till ny stat för poliskåren vid stationen, dels ock utredning

om och uppgift å medeldagaflöningen för förmän och fullgoda

arbetare å stationens varf, öfverlemnade varfschefen en skrifvelse från

chefen för ekipagedepartementet vid stationen, deruti denne anförde,

bland annat, att å varfvet i Carlskrona medeldaglönen för förmän utgjorde

3 kronor 10 öre och för fullgoda arbetare 2 kronor 25 öre;

samt att till aflöning för extra konstaplar borde uppföras ett belopp

af 2,400 kronor.

Varfschefen vid flottans station i Stockholm, som jemväl blifvit

af marinförvaltningen anmodad att inkomma med statförslag och uppgift

å medeldaglöner å varfvet, föreslog i skrifvelse den 15 septemoer

1900, att arfvodet till poliskommissarien måtte ökas med 200 kronor

samt aflöningen för öfverkonstapel med 400 kronor och för konstapel

med 300 kronor. Derjemte föreslogs, att poliskåren vid stationen måtte

ökas med eu öfverkonstapel och 2 konstaplar. Med afseende på beliofvet

af ännu en öfverkonstapel anförde varfschefen särskildt, att enligt

den för öfverkonstapeln utfärdade instruktion det ålåge denne,

utom andra göromål, att tjenstgöra i polisvakten från varfspåringningen

på morgonen till efter afringningen för dagen, under hvilken tid han

vore närmast ansvarig för att konstaplarne uppfylde sina skyldigheter

och att såväl patrullering som andra åligganden på behörigt sätt fullgjordes;

att det derför icke kunde begäras, att samma tjensteman äfven

under den öfriga tiden af dygnet skulle fullgöra inspektion öfver

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

konstaplarnes patrull tjenst samt tillse, att i öfrigt polistjensten sköttes

på behörigt sätt; samt att derför två öfverkonstaplar borde finnas,

hvilka kunde fördela tjenstgöringen under dygnets timmar på sådant

sätt, att ständigt en öfverkonstapel funnes i vakten och den under

dagen befintliga kontrollen äfven kunde nattetid ega rum. Ökningen

af konstaplarnes antal, som redan förut påyrkats af chefen för ekipagedepartementet,

vore föranledd af svårigheten att med det nu befintliga

antalet åstadkomma en fullt effektiv bevakning af såväl Skeppsholmsvarfvet

som galérvarfvet. Vidare meddelades, att medeldaglönen för

förmän och fullgoda arbetare å stationens varf utgjorde för förmän 4

kronor 30 öre och för fullgoda arbetare 3 kronor 21 öre.

Med öfverlemnande af handlingarna i ärendet anförde marinförvaltningen

i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 28 september

1900, att frågan om en förbättring af poliskårens aflöningsförmåner

vore synnerligen behjertansvärd, och att den föreslagna ökningen af

polispersonalen vid Stockholms station med en öfverkonstapel och 2

konstaplar vore af behofvet påkallad, enär den nuvarande personalen

vore otillräcklig för åstadkommande af en fullt effektiv bevakning af

varfsområdet; och hemstälde marinförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att godkänna ny stat för poliskåren, slutande

på en summa af 41,900 kronor, således 14,100 kronor mera än nu

gällande stat.

Det af marinförvaltningen sålunda afgifna statförslaget upptog, vid

Carlskrona station 1 poliskommissarie med en aflöning af 1,900 kronor

för år, vid Stockholms station 1 poliskommissarie tillika väbel, med arfvode

af 1,000 kronor för år, vid hvardera stationen 2 öfverkonstaplar med

1,500 kronor för hvarje samt vid Carlskrona station 15 och vid Stockholms

station 12 poliskonstaplar med 1,100 kronor för hvar och en,

deri inberäknadt en beklädnadsersättning af 132 kronor för hvarje konstapel.

Till extra konstaplar vid Carlskrona station föreslogs ett belopp

af 1,500 kronor och till uppmuntringspenningar åt personalen vid

samma station 1,000 kronor; hvarjemte till extra konstaplar och uppmuntringspenningar

åt personalen vid Stockholms station föreslogs ett

belopp af 800 kronor. Hela staten slutade sålunda å ett belopp af

41,900 kronor, ålderstillägg oberäknad!.

Såsom jag förut anfört, föranledde denna framställning icke någon

proposition till Riksdagen i ämnet.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 24 september 1901

har marinförvaltningen erinrat, att, sedan marinförvaltningen den 28

september 4900 gjorde framställning om förbättring af polispersonalens

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöningsvilkor, hade från poliskåren vid båda stationerna gjorts ytterligare

framställningar om sådan förbättring, hvilka icke föranledt någon

Eders Kongl. Maj:ts åtgärd; och har marinförvaltningen vidare anfört

följande.

I sammanhang med frågan om ny stat för flottans poliskår stode

beliofvet af ytterligare ökning i antalet konstaplar vid kåren vid Stockholms

station. Enligt skrifvelse till marin förvaltningen den 27 augusti

1901 hade nemligen stationsbefälhafvareu vid Stockholms station af

omständigheterna funnit sig föranlåten att ånyo inkomma med förslag

till ordnande af polisbevakningen å stationen utanför varfvets område.

Så långt tillbaka som år 1872 gjordes genom skrifvelse till öfverståthållareembetet

den 15 november samma år af stationsbefälhafvaren

framställning rörande stadens öfvertagande af nämnda polisbevakning,

men hade sagda embete såväl på denna framställning som på de efterföljande

förnyade dylika, som blifvit gjorda, förklarat sig dermed icke

kunna taga befattning. Genom skrifvelse den 17 maj 1898 anmodade

marinförvaltningen stationsbefälhafvaren i Stockholm att meddela öfverståthållareembetet,

det polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna

på skäl, som då angafs, skulle komma att upphöra med viss dag, som

af stationsbefälhafvaren bestämdes till den 31 mars 1899, men äfven

detta hade icke ledt till någon öfverståthållareembetets åtgärd. Då

emellertid stationsbefälhafvaren icke funnit det vara med sitt embetsmannaansvar

förenligt att låta ej mindre den å Skepps- och Kastellholmarna

bosatta talrika personalen än äfven alla kronans dervarande

hus och byggnader nattetid sakna all bevakning, hade dock, ehuru bevakningen

å stationens område utom varfvet således varit officiel! indragen,

så anordnats, att åtminstone en båtsman af vaktens manskap

nattetid patrullerat å sagda holmar. Snart nog kunde dock icke ens

denna anordning ifrågakomma till följd af båtsmanshållets upphörande,

och att för samma ändamål använda manskap af sjömanskåren torde

icke kunna ifrågasättas, enär detta saknade den mogenhet och stadga

samt öfriga för sådan tjenstgöring erforderliga egenskaper, hvilka åtminstone

i viss mån kunnat påräknas hos äldre båtsmän. Dessutom

torde under alla omständigheter en dylik anordning af nattvaktstjenst

inom ett jemförelsevis stort område i centrum af rikets hufvudstad med

ett läge, som gjorde det mycket eftersökt af stadens befolkning, ingalunda

kunna anses tillfredsställande.

En af stationsbefälhafvaren gjord förnyad framställ ing den 20 juli

1901, att genom öfverståthållareembetets försorg polisbevakning måtte

anordnas å Skepps- och Kastellholmarna åtminstone under sommar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

månaderna mellan klockan 11—4 på natten, hade öfverståthållareembetet

förklarat sig icke kunna tillmötesgå, helst som det vore embetet bekant,

att Eders Kongl. Maj:t den 15 december 1899 faststält stat för

särskild poliskår inom flottans stations område i Stockholm.

På grund af det nu anförda hade stationsbefälhafvaren i sin ofvan

omförmälda skrifvelse den 27 augusti 1901 föreslagit, att varfspolisen

måtte ökas med 3 konstaplar i och för bestridande hufvudsakligen

nattetid af den erforderliga polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna

utom varfvets område; och funne marinförvaltningen för sin

del lösandet af omskrifna fråga på det af stationsbefälhafvaren föreslagna

sätt vara lämpligast. Ett annat sätt att ordna saken vore visserligen

att för allmänheten afstänga Skepps- och Kastellholmarna, men kunde

embetsverket af många skäl dock icke förorda detsamma, synnerligast

då det kunde ifrågasättas, huruvida icke i alla fall polisbevakning inom

det afstängda området förr eller senare måste anordnas.

Med anledning af hvad sålunda framhållits hade marinförvaltningen

upprättat förslag till ny stat för flottans poliskår, i hvilken på här ofvan

och i embetsverkets skrifvelse den 28 september 1900 anförda skäl

lönerna uppförts ökade till samma belopp som i det år 1900 framlagda

förslaget, hvarjemte poliskonstaplarnes antal vid Stockholms station

ökats med ytterligare 3, för att polisbevakningen skulle kunna utsträckas

till hela stationsområdet.

Då emellertid genom den föreslagna ökningen af poliskonstaplarnas

antal vid Stockholms stations poliskår denna blefve lika stor som poliskåren

vid Oarlskrona station, ansåge embetsverket, att till extra konstaplar

och uppmuntringspenningar åt personalen vid Stockholms station

borde anvisas samma belopp som vid Carlskrona station, eller respektive

1,500 och 1,000 kronor i stället för nuvarande 800 kronor.

I marinförvaltningens skrifvelse bifogad beräkning hade för poliskåren

statförslagets slutsumma upptagits till 46,900 kronor.

Lika med marinförvaltningen finner jag den föreslagna ökningen

såväl af polispersonalens afl önings för måner som af dess antal vara af

verkligt behof påkallad; och anser jag mig derför böra tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att godkänna den af marinförvaltningen

föreslagna staten samt höja aflöningsanslaget med härför erforderligt

belopp.

Beträffande de öfriga poster, som ingå i den af marinförvaltningen

uppgjorda beräkningen af medelsbehofvet för år 1903 under anslagstiteln

aflöning för flottans kårer och stater anser jag mig endast böra

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

framhålla, att vid uppgörande af förut åberopade bilagan A till statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 beräknats,

att posten reserv- och indragningsstater samt båtsmän skulle för år

1901 kunna minskas med 10,000 kronor till 56,300 kronor, men att

detta med hänsyn till den afgång, som hittills egt rum, icke låter sig

göra, hvadan denna post måste, på sätt marinförvaltningen föreslagit,

upptagas till oförändradt belopp.

Anslags- Enligt de beräkningar, hvilka jag i det föregående angifvit, skulle

beloppen. g£]e(jeg medelsbehofvet under förevarande anslagstitel blifva följande:

För år 1902

anvisadt

belopp

För år 1903

beräknadt

behof

Ökning år

1903

kr.

Ö.

kr.

Ö.

kr.

Ö.

Officerskåren..........................................................

458,100

—

562,860

—

104,760

—

Beservoffieersaspiranter..........................................

26,700

—

26,700

—

—

—

Underofficerskåren...............................................

341,440

—

369,600

—

28,160

_

Sjömanskåren.........................................................

1,218,050

—

1,305,090

—

87,040

—

Skeppsgossekåren...................................... .........

14,965

—

18,706

25

3,741

25

Mariningeniörstaten...............................................

98,500

—

100,500

—

2,000

—

Civilstaten............................................................

139,000

—

139,000

—

—

—

E ckle sias tikstaten..................................................

Marinläkarekåren (dagaflöning inbegripen i beräknin- gen för år 1902, dagaflöning och inkvarterings-

8,550

8,550

32,585

bidrag i beräkningen för år 1903)........................

45,050

—

77,635

—

—

Poliskåren...........................................................

Inqvarteringsbidrag för officerare och underofficerare,

27,800

46,900

—

19,100

förslagsvis........................................................

Reserv- och indragningsstater samt båtsmän, förslags-

150,770

179,840

29,070

vis..................................................................

Dagaflöning för officerare och underofficerare, för-

66,300

66,300

slagsvis............................................................

316,754

—

411,787

50

95,033

50

Summa

2,911,979

—

3,313,468

75

401,489

75

Ang. en inom I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har

Andra Kam- utskottet till behandling förehaft en inom Riksdagens Andra Kammare

mamotJn.°kt väckt motion, n:o 129, deruti herr J. Johansson, såvidt under denna

hufvudtitel kan komma i betraktande, hemstält, att, med anledning af

de af Kongl. Maj:t till denna Riksdag föreslagna ändringar i vissa

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

lönestater, statsutskottet måtte, der så lämpligen ske kunde, formulera

förslag till de ifrågasatta aflöningsförmånernas, särskildt ålderstilläggens,

fördelning efter de i motionen närmare angifva nya grunderna, så att

Riksdagen måtte blifva i tillfälle att derom fatta beslut.

Utskottet får, i fråga om det uti herr J. Johanssons ofvanberörda

motion väckta förslag, hänvisa till hvad utskottet i sitt utlåtande angående

regleringen af utgifterna under andra hufvudtiteln, punkten 9:o

yttrat om ifrågavarande motion. Beträffande de under femte hufvudtiteln

upptagna stater, hvilkas reglering nu är i fråga, anser utskottet

sig icke böra ifrågasätta tillämpning af de utaf motionären föreslagna

aflöningsgrunderna.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning åsyftar dels viss ökning

af flottans personal enligt för Riksdagen förut framlagda grunder, dels

ökning i aflöningsförmånerna för samma personal i öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Maj:ts förslag angående armén innefattat, dels ock

vissa särskilda förslag i afseende å flottans läkarestat och poliskåren.

Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke funnit

annat att erinra än att, då Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts under

fjerde hufvudtiteln framstälda förslag om beredande åt officerare och

underofficerare vid hären jemte vederlikar af förhöjd dagaflöning vid

tjenstgöring utom garnisons- eller boningsorten, för den för flottans

personal ifrågasatta löneregleringen synes böra uppställas såsom vilkor,

att den nu medgifna rätten att vid sjökommendering erhålla, utöfver

vanlig dagaflöning, förhöjd sådan aflöning eller s. k. sjötillägg, hvilket

kan anses motsvara berörda föreslagna förhöjda dagaflöning vid hären,

måtte inskränkas. På det att icke efter löneregleringen sjöaflöningen

måtte, hvad officerare af lägre grad än flaggmans beträffar, blifva

mindre än för närvarande, anser utskottet emellertid, att större inskränkning

icke bör göras, än att för officerare jemte vederlikar berörda

sjötillägg bestämmes till 25 % af dagaflöningen i land, i stället för

50 % enligt nu gällande föreskrifter, hvarjemte dietpenningar och

skeppsportion fortfarande böra utgå. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å herr J. Johanssons

angående ifrågavarande ämne gjorda förslag,

dels, under vilkor att den officerare och underofficerare

jemte vederlikar vid sjökommendering nu

Bih. till Biksd. Fröt. 1902. 4 Sand. 1 Afd. 0 Höft. T

Utskottets

yttrande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

medgifva förhöjning i dagaflöningen eller det s. k. sjötillägget

bestämmes till 25 % af den ordinarie dagaflöningen

i land, godkänna stater för flottans officerskår,

för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för

flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,

för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår samt

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid

flottan, af den lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta

utlåtande utvisa;

dels medgifva, att marinöfverläkare och förste

marinläkare må för rätt till erhållande af ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid, han med fullmakt innehaft

tjenst såsom regementsläkare vid flottan, samt att marinläkare

af l:a klassen må i samma afseende tillgodoräkna

sig den tid, han med fullmakt innehaft tjenst

såsom förste bataljonsläkare vid flottan;

dels medgifva, att den, som, efter att hafva minst

tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld i

flottans stam, anställes i marinläkarekåren i flottans

reserv och derefter fullgör de skyldigheter, som äro

eller blifva stadgade för marinläkare i flottans reserv,

må, sedan han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren

i flottans stam eller reserv under sammanlagdt minst

20 år, erhållit afsked samt uppnått en ålder af 55 år,

komma i åtnjutande under sin återstående lifstid af eu

årlig pension å 500 kronor;

dels ock höja anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469

kronor, eller med 401,490 kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.

Angående ökning

af anslaget

till beklädnad

åt sjömang-

och

skeppsgossekårerna.

2:o) Under punkten 2 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömansoch

skeppsgossekårerna från 342,775 kronor till 369,500 kronor, eller

med 26,725 kronor.

[2.]

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

Beträffande denna fråga har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört hurusom, med hänsyn till den föreslagna

ökningen af sjömans- och skeppsgossekårerna, enligt marinförvaltningens

i dess skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel år 1903 framlagda beräkning, anslaget till beklädnad åt sjömans-

och skeppsgossekårerna, hvilket i riksstaten för innevarande år

vore upptaget till 342,775 kronor, för år 1903 borde höjas med 26,725

kronor.

Mot denna beräkning, som verkstälts enligt samma grunder, som

vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats, hade departementschefen

för sin del intet att erinra.

Då utskottet under punkten l:o) här ofvan tillstyrkt den af Kongl.

Maj:t föreslagna ökningen af sjömans- och skeppsgossekårerna, får utskottet

jemväl tillstyrka bifall till förevarande framställning, och hemställer

alltså,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från

342,775 kronor till 369,500 kronor, eller med 26,725

kronor.

Naturaimderhåll åt personal vid flottan.

3:o) I punkten 3 af femte hufvudtiteln har Kongl Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid

flottan från 537,286 kronor till 596,065 kronor, eller med 58,779 kronor.

Vid denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet

omförmält, att den föreslagna ökningen af underofficers-, sjömans- och

skeppsgossekårerna skulle enligt marinförvaltningens beräkning medföra

ökning af utgifterna från anslaget till naturaunderhåll åt personal vid

flottan

för underofficerskåren med............................................... kronor 6,336: 40

» sjömanskåren » » 33,372: 50

» skeppsgossekåren » ................................... » 19,070: —

eller med tillhopa kronor 58,778: 90.

En höjning af anslaget med, i helt krontal, 58,779 kronor vore

sålunda erforderlig.

Angående ök

ning af anslå

get till natura

underhåll åt

personal vid

flottan.

[3.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då utskottet förordat bifall till Kong]. Maj:ts förslag om ökning

af underofficerskåren, sjömanskåren och skeppsgossekåren, får utskottet

jemväl tillstyrka bifall till nu ifrågavarande framställning och hemställer

alltså,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till natur

aunder håll åt personal vid flottan från 537,286

kronor till 596,065 kronor, eller med 58,779 kronor.

Båtsmansindelningen.

Angående

minskning af

anslaget till

båtsmansindelningen.

[4-]

4:o) Uti punkten 4 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att minska anslaget till båtsmansindelningen från 26,400

kronor till 23,760 kronor, eller med 2,640 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen erinrat, hurusom

i bil. A till det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7

januari 1901 anslaget till båtsmansindelningen, i nu gällande riksstat

upptaget till 26,400 kronor, för år 1903 upptagits till allenast

23,760 kronor. Härvid hade förutsatts, att detta anslag skulle från och

med år 1903 minskas med en tiondedel årligen för att slutligen helt

och hållet utgå ur 1912 års riksstat.

Följaktligen och då från anslaget under de senare åren utbetalts

i medeltal endast 18,70 L kronor 45 öre, borde ingen betänklighet möta

mot anslagets minskning i enlighet med hvad i nämnda bilaga förutsatts.

Kongl. Maj:ts sålunda framstälda förslag om minskning i förevarande

anslag finner sig utskottet böra biträda. I afseende å båtsmanshållets

vakanssättning vill utskottet emellertid erinra derom, att, sedan

Riksdagen år 1887 beslutit, att sådan vakanssättning skulle ega rum,

dock icke under öfvergångstiden till den samtidigt beslutade nya organisationen

med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen,

Kongl. Maj:t likväl obetaget att, om sådant erfordrades och funnes

utan olägenhet för flottans bemanning kunna ega rum, kunna medgifva

en något större årlig vakanssättning, Riksdagen år 1896, enär,

oaktadt de åtta åren då redan förflutit, berörda vakanssättning, enligt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

hvad Riksdagen inhemtat, icke på långt när vore fullbordad och båtsmansliållet

fortfarande betingade icke obetydliga kostnader för såväl

befäl som manskap, ansåg sig böra hos Kongl. Ma:j:t anhålla om vidtagande

af åtgärder för påskyndade af båtsmanshåliets vakanssättning.

Med anledning af berörda skrifvelse meddelade Kongl. Maj:t den 29

december 1896 föreskrifter i ämnet. Då likväl fortfarande båtsmanshållet

till en del qvarstår och dess fullständiga upphörande, enligt hvad

departementschefen angifver, är afsedt att ega rum först under år 1912,

synes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke åtgärder må

kunna vidtagas för ytterligare påskyndande af båtsmanshåliets vakanssättning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande förslag, minska anslaget till båtsmansindelningen

från 26,400 kronor till 23,760 kronor eller

med 2,640 kronor.

Flottans öfningar.

o:o) Kongl. Maj:t har uti statsverkspropositionen under femte hufvudtiteln,

punkten 5, föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget

till flottans öfningar från 1,000,000 kronor till 1,200,000 kronor eller

med 200,000 kronor.

I denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Enligt det för 1901 års riksdag framlagda sammandrag af de ordinarie

anslagsbehof, som beräknats uppstå under riksstatens femte hufvudtitel

på grund såväl af den ifrågasatta utsträckningen af beväringens

öfningstid och den föreslagna organisationen af kustartilleriet som af

den ökning af flottans stampersonal, hvilken enligt 1900 års statsverksproposition

beräknades erforderlig under perioden 1902—1912 (bil. A.

vid utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari

1901), upptogs anslaget till flottans öfningar år 1903 till 1,150,000 kronor.

Eu af de förutsättningar, under hvilka nämnda sammandrag upprättades,

nemligen utsträckning af beväringens öfningstid i enlighet

med det af Eders Kongl. Maja framlagda förslaget, har förändrats

Angående ökning

af anslaget

till flottans

öfningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

genom de af Riksdagen i ämnet fattade och sedermera af Eders Kong!.

Maj:t godkända beslut.

Sedan jag anmodat chefen för flottans stab att inkomma med yttrande,

huruvida de i värnpligtslagen den 14 juni 1901 meddelade bestämmelser

angående beväringens öfningstid borde föranleda någon

ändring af det anslagsbelopp, som enligt nyssnämnda sammandrag

beräknats erforderligt för sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför år 1903, har chefen för flottans stab i embetsskrifvelse

den 13 sistlidne december — jemte anmälan att sistnämnda

anslag enligt verkstäld beräkning borde för år 1903 bestämmas till

780,000 kronor, således till 40,000 kronor mindre än hvad i sammandraget

upptagits — vidare anfört, att enär det förslag till allmän plan

för såväl stammens som beväringens öfningar, hvithet upptagits såsom

bil. H. till stabschefens den 31 oktober 1900 afgifna utlåtande om utsträckning

af beväringens öfningstid, var grundadt på förutsättning

af annan vapenöfningstid för beväringen än som sedermera blifvit

beslutad, det visat sig nödvändigt att för afgifvande af det begärda

yttrandet uppgöra ny plan för flottans öfningar under år 1903.

Vid uppgörandet af denna plan både hänsyn tagits såväl till de

ändringar i den förut föreslagna planen, som betingades af den beslutade

förkortningen uti den öfningstid för beväringen, som legat till

grund för den förra planens utarbetande, som ock till angelägenheten af

att ordna flottans öfningar på sådant sätt, att flottans krigsberedskap

icke blefve lidande genom den förkortade öfningstiden.

De gjorda kostnadsberäkningarna hade under sådant förhållande

gifvit vid handen, att för den föreslagna planens genomförande fordrades

en ökning af det anslag, som vore afsedt att bestrida de kostnader

för sjöexpeditioner, som icke utginge af beväringsanslaget. Denna

ökning af öfningsanslaget hade dock kunnat inskränkas till 75,000

kronor. Härtill borde ytterligare läggas ett belopp af 10,000 kronor

med anledning af den ökade utgift för sjötillägg, som skulle komma

att utgå, derest den under aflöningsanslaget omförmälda höjningen af

dagaflöningen till officerare af alla grader körnare till stånd.

Visserligen synes det, på de af chefen för flottans stab anförda

skäl, vara tydligt, att den af Riksdagen beslutade förkortningen af den

utaf Eders Kong!. Majrt föreslagna tiden för sjöbeväringens vapenöfningar

måste, om flottan skall kunna hållas i så hög krigsberedskap,

som vid uppgörandet af förstnämnda plan varit afsedt, föranleda en

icke oväsentlig höjning af det belopp, som enligt ofvannämnda bilaga

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförs varsärenden den 7 januari 1901

beräknats erforderligt för flottans öfningar år 1903. Härvid bör dock

tagas i betraktande, att utgifterna från öfningsanslaget delvis äro beroende

af förhållanden, indika icke på förhand kunna med säkerhet beräknas,

såsom de tillfälliga priserna på kol och andra utredningsartiklar.

Med afseende härå och å önskvärdheten att så vidt möjligt begränsa

anslagsbehofvet, torde höjningen af öfningsanslaget för år 1903, utöfver

hvad förut beräknats erforderligt, böra inskränkas till summan af dels

det belopp, hvarmed den förut beräknade höjningen af anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar bör minskas, 40,000 kronor, dels ock det

belopp af 10,000 kronor, hvarmed utgifterna för sjötillägg åt officerare

skulle ökas, derest förslaget om höjning af dagaflöningen åt officerarne

''vinner bifall.

Kong!. Maj:ts förevarande framställning afser ökning i anslaget till

flottans öfningar med dels förut beräknadt belopp af 150,000 kronor,

dels 40,000 kronor, utgörande en af Riksdagens nästlidet år fattade

beslut angående de värnpligtiges vid flottan öfningstid föranledd öfverflyttning

till detta anslag af sistnämnda belopp från anslaget till

sjöbeväringens vapenöfningar, hvithet eljest, enligt den för 1901 års

Riksdag framlagda plan, skolat för år 1903 ökas jemväl med detta belopp,

och dels 10,000 kronor, motsvarande den ökade utgift för sjötilllägg,

som å detta anslag skulle betingas af den föreslagna ökningen i

dagaflöningen åt officerare.

Då utskottet funnit sig böra föreslå att såsom vilkor för bifall till

flen i punkten l:o härofvan omförmälda lönereglering bestämmes, att

den nu medgifna rätten till så kalladt sjötillägg för officerare må på

der angifvet sätt inskränkas, och vid bifall härtill den på sjötillägget

beroende, nu ifrågasatta ökningen med 10,000 kronor å detta anslag

icke synes vara erforderlig, får utskottet derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen höjer

reservationsanslaget till flottans öfningar från 1,000,000

kronor till 1,190,000 kronor eller med 190,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående ökning

af anslaget

till repetitionsöfningar

för reservofficerare

vid flottan.

[6.]

Angående ökning

af anslaget

till sjöbeväringens

vapenöfningar

samt beklädnad

och ersättning

derför.

[7-]

Repetitionsöfhingar för reservofficerare vid flottan.

6:o) TTti punkten 6 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja reservationsanslaget till repetitionsöfningar

för reservofficerare vid flottan från 11,900 kronor till 14,900 kronor,

eller med 3,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen erinrat hurusom

i förutnämnda sammandrag anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare

vid flottan vore upptaget till det förhöjda belopp, som erfordrades

för att bereda reservofficerare liknande förhöjning i aflöningsförmånerna,

som från samma år vore upptagen för stammens officerare.

Ehuru den nu föreslagna förhöjningen i aflöningsförmåner för sistnämnda

officerare skulle medföra någon ytterligare höjning af utgifterna

från förevarande anslag, syntes likväl, särskildt med afseende å anslagets

natur af reservationsanslag, höjningen för år 1903 kunna begränsas

till hvad i nämnda sammandrag angifvits och sålunda utgöra 3,000

kronor.

Med anledning häraf får utskottet hemställa

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan från

11,900 kronor till 14,900 kronor, eller med 3,000

kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför.

7:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 7 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning derför från 350,000 kronor till

780,000 kronor, eller med 430,000 kronor.

Departementschefen har i fråga om detta anslag anfört följande:

»I det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade utdrag

af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

redogjordes af dåvarande departementschefen för den allmänna plan,

som ansågs böra följas för såväl stammens som beväringens vapenöfningar;

och beräknades anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning derför böra upptagas för år 1902 till

420,000 kronor och för år 1903 till 820,000 kronor, under förutsättning

af sådan utsträckning af beväringens öfningstid, som af Eders

Kongl. Maj:t föreslogs.

Sedan Riksdagen beslutat minskning af den för flottans värnpligtige

föreslagna öfningstiden, ansåg Riksdagen förevarande anslag kunna för

år 1902 bibehållas vid samma belopp som för år 1901, eller 350,000

kronor.

Af samma skäl torde någon nedsättning kunna göras i det för år

1903 beräknade anslagsbehofvet, och har, såsom jag redan anfört, chefen

för flottans stab verkstält ny beräkning, af hvilken framgår, att anslagsbehofvet

för år 1903 skulle med hänsyn till den förkortade öfnings-''

tiden minskas med 82,500 kronor, men att å andra sidan det af Riksdagen

beslutade högre penningbidraget till de värnpligtige medförde

en ökad kostnad af 42,500 kronor, hvadan den verkliga minskningen

af anslagsbehofvet uppginge till 40,000 kronor.»

I detta sammanhang har statsutskottet till pröfning förehaft tre Angående tre

inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen n:o 13 af herr S.

Nordström i Höglundä, n:o 27 af herr A. Magnusson och n:o 108 af Täckta moherr

A. Johanson i Mossebo. tl0ner‘

I den förstnämnda af dessa motioner hemställes, att Riksdagen

måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige skulle bestämmas

till 1 krona per dag under hela öfningstiden såväl i rekrytskolan som

under repetitionsöfningarne, hvaraf 50 öre borde utbetalas månatligen

under öfningstiden och 50 öre insättas uti postsparbanken och ej få

lyftas förr än efter fylda 27 lefnadsår och efter fullgjord vapenöfning

samt ej heller om den värnpligtige emigrerat till främmande verldsdel,

äfvensom att det stamanstälda manskapets aflöning måtte regleras i

förhållande härefter. Skulle den värnpligtige do före den sålunda föreskrifna

tiden, borde de förfallna medlen lyftas af hans rättsinnehafvare.

Herr A. Magnusson har i sin ofvannämnda motion föreslagit, att

Riksdagen behagade besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige skulle

bestämmas till 50 öre per dag under såväl rekrytskolan som under

repetitionsöfningarne och som borde oafkortadt utbetalas månatligen

under öfningstiden.

I den af herr A. Johanson i Mossebo väckta motionen har hemBih.

till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afl, 6 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning

af anslaget

till sjökrigshögskolan.

[8.]

stälts, att Riksdagen måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige

skulle bestämmas till 50 öre per dag under den så kallade rekrytskolan

och en krona om dagen under repetitionsöfningarna, hvaraf

hälften borde utbetalas under öfningstiden och andra hälften insättas i

postsparbanken, samt att denna aflöning måtte taga sin början redan

innevarande år.

I afseende på de till stöd för dessa förslag af motionärerna anförda

skäl tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionerna.

De i ofvanberörda tre motioner framstälda förslag hafva, i hvad

desamma röra förhållandena vid hären, redan af Riksdagen afslagits

och torde under sådana omständigheter icke heller böra bifallas beträffande

flottans värnpligtige.

Kongl. Maj:ts föreliggande förslag anser sig utskottet deremot böra

förorda och hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och med afslag å ofvanberörda

af herrar S. Nordström, A. Magnusson och A.

Johanson angående nu ifrågavarande ämne väckta

förslag, höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning derför från

350,000 kronor till 780,000 kronor, eller med 430,000

kronor.

Sjökrigshögskolan.

8:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 8 föreslagit

Riksdagen att höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan från

13,600 kronor till 16,100 kronor, eller med 2,500 kronor.

Departementschefen har vid denna punkt erinrat, hurusom till statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvar särenden den 11 januari 1901 dåvarande

departementschefen anfört, att enligt det framlagda förslaget om upprättande

af ett kustartilleri erfordrades en höjning af 5,000 kronor i

det till sjökrigshögskolan utgående anslaget. Då emellertid enligt förslaget

officerare vid kustartilleriet år 1902 skulle åtnjuta undervisning

i sjökrigshögskolan endast under ett hälft läsår, hade anslagshöjningen

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

ansetts kunna för år 1902 begränsas till hälften eller 2,500 kronor.

Med detta belopp hade också anslaget blifvit höjdt i riksstaten för innevarande

år.

För år 1903 erfordrades emellertid hela det belopp, som, på sätt

nyss nämnts, beräknats vara för kustartilleriofficerarnes undervisningvid

högskolan behöflig!

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

sjökrigshögskolan från 13,600 kronor till 16,100 kronor,

eller med 2,500 kronor.

Sj ökrigsskolan.

9:o) Kong]. Maj:t har uti punkten 9 af femte hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att höja anslaget till sjökrigsskolan från 30,490 kronor

till 32,340 kronor, eller med 1,850 kronor.

Departementschefen har i fråga härom anfört, att med afseende å

kustartilleriets tillkomst beräknats, på sätt af nyss åberopade statsrådsprotokoll

för den 11 januari 1901 framginge, en höjning af anslaget

till sjökrigsskolan vara erforderlig med 3,700 kronor. Af samma skäl,

som åberopats i fråga om sjökrigshögskolan, hade höjningen för år 1902

begränsats till hälften, eller 1,850 kronor, men måste för år 1903 upptagas

till hela det beräknade beloppet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till sjökrigsskolan

från 30,490 kronor till 32,340 kronor, eller med

1,850 kronor.

Skeppsgosseskolan.

10:o) Uti punkten 10 af femte hufvudtiteln har Kong!. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, med godkännande af stat för skeppsgosseskolan af

Ang. höjning

af anslaget

till sjökrigsskolan.

[9.]

Ang. höjning

af anslaget

till skeppsgosseskolan.

[10.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

den lydelse, bilagan n:o 10 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 11 januari 1902 utvisade, höja anslaget till skeppsgosseskolan

från 9,380 kronor till 13,650 kronor, eller med 4,270 kronor;

och komme alltså, vid bifall till hvad beträffande anslagen till sjökrigshögskolan,

sjökrigsskolan och skeppsgosseskolan föreslagits, anslaget

till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 53,470 kronor

till 62,090 kronor.

I denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Enligt den af Riksdagen senast godkända staten för flottans skeppsgossekår

utgör antalet skeppsgossar 400; och har jag i det föregående

gjort hemställan om proposition till Riksdagen angående kårens ökande

till 500 gossar.

Med afseende härå anmodade jag genom embetsskrifvelse den 28

oktober 1901 marinförvaltningen och chefen för flottans stab att inkomma

med dels yttrande och förslag i fråga om skeppsgossekårens

förläggning samt beredande af kasernutrymme och undervisning i skeppsgosseskola

för densamma under förutsättning att kårens numerär från

och med 1903 års början ökades till 500, dels ock uppgift å kostnader,

som under samma förutsättning kunde erfordras för beredande

af ökadt kasernutrymme och ökade lärarekrafter; och hafva marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, sedan yttranden från vederbörande

stationsmyndigheter blifvit infordrade, i embetsskrifvelse den

12 sistlidne december uti förevarande ämne hufvudsakligen anfört

följande.

Hvad först beträffade kasernutrymme för ytterligare 100 skeppsgossar

utöfver antalet 400, hvartill skeppsgossekårens numerär senast

blifvit bestämd, så kunde dylikt vid härvarande station icke alls och vid

Karlskrona station endast nödtorftigt beredas, hvarför för inkasernering

af det ökade antalet gossar åtminstone tills vidare torde böra användas

ett kasernfartyg, oafsedt vid hvilken station förläggningen komme

att ske. Ehuru af lätt insedda skäl ett dylikt fartyg icke i alla afseenden

kunde uppfylla de fordringar, som numera stäldes på modernt

anordnade kaserner, torde dock ett för inkasernering särskild!, inredt och

ombonadt fartyg icke allenast vara fullt användbart, utan äfven kunna

motsvara ganska högt stälda anspråk. Myndigheterna tvekade derför

icke att föreslå, att den för öfningar till sjös numera icke begagnade

segelkorvetten Norrköping måtte förändras till kasernfartyg, hvarigenom

utrymme till inqvartering icke allenast af den nu föreslagna ökningen

af skeppsgossekåren skulle erhållas för jemförelsevis ringa kostnad,

utan ock plats skulle ombord kunna beredas för den ytterligare ök
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

ning af nämnda kårs numerär med 100 gossar, eller till inalles 600,

som af chefen för flottans stab blifvit framhållen såsom önskvärd.

Kostnaden för en dylik förändring, utförd i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjorda ritningar, skulle komma att uppgå till i rundt

tal 46,000 kronor, till hvilken utgift dock borde läggas kostnaden för

de anordningar, som måste vidtagas i och för kasernfartygets förläggning

å lämplig plats. Sistnämnda kostnad kunde icke till siffran

angifvas, förrän afgjordt blifvit, huruvida kasernfartyget skulle förläggas

vid Karlskrona eller Stockholms station. Då emellertid vid förändring

af korvetten Norrköping till kasernfartyg korvettens rundhult, segel,

rigg, bestyckning m. fl. inventarier blefve obehöfliga och vid försäljning

borde inbringa en icke obetydlig summa, som kunde för ändamålet användas,

torde med full säkerhet kunna förväntas, att det belopp, som

kunde blifva erforderligt för fartygets förändring och förläggning för

ifrågavarande ändamål, under alla förhållanden icke komme att öfverskrida

den för endast ändringen af fartyget ofvan uppgifna kostnaden

af 46,000 kronor. Men enär på grund af nu anförda skäl det belopp,

som erfordrades för beredande af inqvartering åt det antal (100) skeppsgossar,

hvarmed skeppsgossekårens numerär nu vore föreslagen att

ökas, icke för närvarande kunde exakt uppgifvas, hemstälde marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, att erforderliga utgifter för

inkaserneringen, icke öfverskridande ofvan angifvet belopp, måtte få af

marinförvaltningen bestridas af omhänderhafvande medel, och att den

utgiftssumma, som efter försäljning af Norrköpings obehöfliga inventarier

qvarstode, måtte såsom extra anslag äskas af 1903 års riksdag.

Hvad åter anginge undervisningen af ombord å kasern fartyget inqvarterade

skeppsgossar, måste, för att densamma skulle kunna bedrifvas

på ett ändamålsenligt sätt, civila lärare anställas, och erfordrades

på grund häraf en höjning i det nu till skeppsgosseskolan utgående

anslag. Med afseende å den redan beslutade ökningen af skeppsgossekåren

till 400 gossar erfordrades ytterligare 1 lärare och 5 monitorer.

För den föreslagna ökningen af skeppsgossekåren med 100 gossar,

eller till 500, erfordrades, om kåren i sin helhet komme att förläggas

1 Karlskrona, enligt meddelande från stationsbefälhafvaren vid nämnda

station, ytterligare 2 lärare och 3 monitorer, d. v. s. antalet lärare,

rektorn oberäknad, skulle blifva 6 och antalet monitorer 15. Om åter

nyssnämnda 100 skeppsgossar blefve förlagda till Stockholms station,

erfordrades för deras undervisning, enligt stationsbefälhafvarens yttrande,

2 lärare och 4 monitorer, och borde då — med fästadt afseende på att i

så fall den ifrågasatta ytterligare ökningen af kåren efter år 1903,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

100 gossar, hvarigenom kåren skulle uppgå till 600 gossar, torde komma

att äfvenledes förläggas vid Stockholms station — den ene af ifrågavarande

lärare vara rektor. Blefve kåren ökad till 600 gossar, erfordrades,

om hela kåren förlädes till Karlskrona, för undervisningens

upprätthållande 1 rektor, 8 skollärare och 18 monitorer, samt om kåren

delades på Karlskrona och Stockholms stationer, med 400 gossar på

den förstnämnda och 200 på den senare, 2 rektorer, 8 skollärare och

18 monitorer.

Förutom höjningen i staten för skeppsgosseskolan, som nödvändiggjordes

genom krafvet på större lärarepersonal, torde ock en höjning

af densamma blifva nödvändig på grund deraf, att nu utgående anvisning

för inöfvande af hornblåsare och trumslagare, utgörande vid hvardera

stationen 1,250 kronor, äfven med kårens nuvarande numerär

visat sig otillräcklig; och borde detta belopp, enligt marinförvaltningens

och chefens för flottans stab åsigt, vid Karlskrona station höjas till

1,600 kronor.

Hvad slutligen vidkomme förläggningen af de 100 skeppsgossar,

hvarmed kåren nu föreslagits att ökas från 1903 års början, kunde

visserligen skäl anföras för deras förläggning till Stockholms station;

men en sådan anordning vore ock, såsom särskild! stationsbefälhafvaren

i Stockholm framhållit, förenad med åtskilliga olägenheter.

För förläggning å Karlskrona station jemväl af nu ifrågavarande

100 skeppsgossar kunde framhållas de vigtiga skälen, att utbildningen

blefve jemnare, att, då förläggning delvis måste ske på kasernfartyg,

ombyte af det inkasernerade antalet gossar kunde och borde ske,

så att icke under hela utbildningstiden samma, gossar ständigt vore

inqvarterade å kasernfartyget, att gymnastiköfningar och exercisöfningar

kunde försiggå i särskild! för ändamålet inredd byggnad, då dylik,

såsom antagligt vore, under år 1903 blefve uppförd för skeppsgossekårens

behof, att större sammanhållning mellan skeppsgossarna komme

att förefinnas, än om en mindre del förlädes å annan station, hvilken

de! endast under sjöexpeditionerna sammanfördes med kårens hufvudstyrka,

samt slutligen att ur ekonomisk synpunkt förläggning af hela

skeppsgossekåren i Karlskrona vore fördelaktigast. Då frågan om förflyttning

af Stockholms station blifvit afgjord, torde böra tagas i öfvervägande,

huruvida icke skeppsgossekåren borde fördelas å de båda

stationerna, men intill dess torde, om kasernfartyget med 100 skeppsgossar

inqvarterade ombord förlädes i Stockholm, dessas utbildning till

följd af rådande förhållanden komma att blifva betydligt underlägsen deras

i Karlskrona förlagda kamraters, och ville marinförvaltningen och chefen

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

för flottans stab såsom sin åsigt uttala, att det för inqvartering- af

ifrågavarande 100 skeppsgossar afsedda kasernfartyget tills vidare borde

förläggas till Karlskrona station.

Åberopande allt, som i frågan blifvit framlägdt, hemställa marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, att kasernutrymme för de

100 skeppsgossar, hvarmed skeppsgossekåren borde från år 1903 ökas,

måtte beredas å ett kasernfartyg; att segelkorvetten Norrköping måtte

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar få förändras

till kasernfartyg för inrymmande (utom erforderlig besättning) af 200

skeppsgossar; att kostnaden för förändringen af fartyget måtte få af

marinförvaltningen bestridas af omhänder hafvande medel och framdeles

anmälas till ersättande; att för kasernfartyget eller för flottan i öfrigt

icke erforderliga, korvetten tillhörande inventarier måtte få försäljas

och de inflytande medlen användas för förändringen eller för anordningar,

som behöfde vidtagas i och för kasernfartygets förläggning vid

plats, som bestämdes; att de 100 skeppsgossarna måtte blifva förlagda

vid Karlskrona station; samt att förslag till ny stat för skeppsgosseskolan

måtte föreläggas nästinstundande riksdag till godkännande, och

att således ordinarie anslaget till skeppsgosseskolan måtte ökas från

nuvarande beloppet 9,380 kronor till 13,650 kronor.»

Med stöd af hvad marinförvaltningen och chefen för flottans stab

sålunda anfört och då det syntes vara uppenbart, att hela skeppsgossekåren

äfven efter den nu föreslagna ökningen tills vidare borde förläggas

i Karlskrona, hemstälde slutligen departementschefen, att Kong!.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit bär utskottet icke funnit

anledning till erinran och hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, och med godkännande af stat

för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o 9 vid

detta utlåtande utvisar, höja anslaget till skeppsgosseskolan

från 9,380 kronor till 13,650 kronor, eller med

4,270 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet sålunda uti punkterna 8:o, 9:o och

10:o hemstält, kommer anslaget till undervisningsverken att i sin helhet

höjas från 53,470 kronor till 62,090 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning

af anslaget

till aflöning

för kustartilleriets

personal.

[H-]

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal.

ll:o) Uti punkten 11 under femte hufvudtiteln har Kong!. Maja föreslagit

Riksdagen dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse,

bilagan n:o 11 vid statsrådsprotokollet utvisade, dels ock att höja anslaget

till aflöning för kustartilleriets personal från 826,209 kronor

till 874,994 kronor, eller med 48,785 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Under hänvisning till hvad jag i det föregående anfört i fråga om

lönereglering för viss personal vid flottan anser jag mig böra hemställa

om reglering af aflöningsförmånerna för motsvarande personal vid kustartilleriet,

så att denna varder, med afseende å fast lön, dagaflöning och

inqvarteringsbidrag, likstäld med personalen vid flottan. Af den civilmilitära

personalen vid kustartilleriet torde härvid jemväl böra komma i

betraktande regementspastorn och auditören, hvilkas aflöningsförmåner

blifvit bestämda efter samma grunder som aflöningen för motsvarande

personal vid armén och följaktligen lära böra förändras i likhet med

hvad för sistnämnda personal föreslagits, samt läkarne, hvilkas aflöningsförmåner

torde böra bringas till öfverensstämmelse med hvad för motsvarande

personal vid marinläkarekåren föreslagits, dock utan ålderstillägg.

De årliga aflöningsförmånerna för den personal vid kustartilleriet,

hvarom här är fråga, utgöra enligt 1902 års stat för

Chefen för kustartilleriet.........

Öfverste i Stockholm..............

» å kustfästning...........

Öfverstelöjtnant i Stockholm...

» å kustfästning

Major i Stockholm..................

Lön.

Dag-

aflöning.

Inqvar

terings

bidrag

Summa.

8,000

(ä 6 kr.)

2,190

1,200

11,390

6,000

—

(k 5 kr.)

1,825

—

1,000

—

8,825

6,000

—

1,825

—

600

—

8,425

—

4,000

—

(k 4 kr.)

1,460

—

1,000

—

6,460

—

4,000

—

1,460

—

600

—

6,060

—

3,500

—

1,460

—

1,000

—

5,960

—

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

Lön.

Dag-

aflöning.

Inqvar-

terings-

bidrag.

Summa.

Major å kustfästning........................................

3,500

—

1,460

(k 3 kr.)

—

600

—

5,560

—

Kapten af l:a klassen i Stockholm...................

2,800

—

1,095

—

500

—

4,395

—

» » » > å kustfästning................

2,800

—

1,095

—

400

—

4,295

—

» » 2:a » i Stockholm...................

1,800

—

1,095

—

500

—

3,395

—

» » » » å kustfästning................

1,800

—

1,095

(k 2 kr.)

—

400

—

3,295

—

Löjtnant i Stockholm.......................................

1,200

—

730

—

400

—

2,330

—

> å kustfästning....................................

1,200

—

730

—

300

—

2,230

—

Underlöjtnant i Stockholm ..............................

600

—

730

—

400

—

1,730

—

» å kustfästning............................

Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist i

600

—

730

—

300

—

1,630

—

Stockholm,................................ ............

Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist å

1,020

—

730

--

200

—

1,950

—

kustfästning...........................................

Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust-

1,020

730

(k 1,50)

150

1,900

mästare i Stockholm..............................

Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust-

720

547

50

200

1,467

50

mästare å kustfästning.........................

720

—

547

(a 4 kr.)

50

150

—

1,417

50

Regementsläkare ...........................

2,800

—

1,460

(k 3 kr.)

—

—

—

4,260

—

Förste bataljonsläkare........................

1,800

Arfvod

1,095

2,895

Regementspastor..............................................

800

—

—

—

—

—

800

—

Auditör........ ....................

500

—

—

—

—

—

500

—

Härtill komma arfvoden å 600 kronor för 17 kompanichefer.

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med tillämpning af de grunder för en lönereglering för viss personal

vid armén och flottan, som nu föreslagits, skulle, enligt af marinförvaltningen

uppgjordt förslag till stat, de årliga löneförmånerna för

nu ifrågavarande personal vid kustartilleriet blifva följande:

Chefen för kustartilleriet .................................

Öfverste i Stockholm eller Göteborg..................

» å kustfästning....................................

Öfverstelöjtnant i Stockholm eller Göteborg.......

» å kustfästning.........................

Major i Stockholm eller Göteborg.....................

> å kustfästning........................................

Kapten af l:a klassen i Stockholm eller Göteborg

» » » » å kustfästning................

» » 2:a » i Stockholm eller Göteborg

5 » » » å kustfästning.................

Löjtnant i Stockholm eller Göteborg.................

> å kustfästning..................................

Underlöjtnant i Stockholm eller Göteborg.........

> å kustfästning ...........................

Styckjunkare, flagg]unkare och flaggmaskinist i

Stockholm eller Göteborg..... ..................

Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist å

kustfästning..........................................

Lön,

Dag-

aflöning.

Inqvar

terings

bidrag

Summa.

8,000

(a 7 kr.)

2,555

1,500

12,055

6,000

—

(ä 6 kr.)

2,190

—

1,200

—

9,390

—

6,000

—

2,190

—

900

—

9,090

—

4,500

—

(ä 5 kr.)

1,825

—

1,000

—

7,325

—

4,500

—

1,825

—

600

—

6,925

—

4,000

—

1,825

—

1,000

—

6,825

—

4,000

—

1,825

—

600

—

6,425

_

3,400

—

(ä 4 kr.)

1,460

—

500

—

5,360

—

3,400

—

1,460

—

400

—

5,260

—

2,400

—

1,460

—

500

—

4,360

—

2,400

—

1,460

—

400

—

4,260

_

1,500

—

(ä 3 kr.)

1,095

—

400

—

2,995

—

1,500

—

1,095

—

300

—

2,895

—

720

—

1,095

—

400

—

2,215

—

720

—

1,095

—

300

—

2,115

—

1,020

—

(h 2 kr.)

730

—

300

—

2,050

—

1,020

730

240

1,990

_

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

Lön.

Dag-

aflöning.

Inqvar

terings

bidrag

Summa.

Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust-

mästare i Stockholm eller Göteborg.........

720

—

(ä 1,50)

547

50

240

—

1,507

50

Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust-

mästare å kustfästning ...........................

720

547

50

180

1,447

5,825

50

Regementsläkare å kustfästning........................

3,400

(ä 5 kr.)

1,825

600

Förste bataljonsläkare å kustfästning................

2,400

—

(ä 4 kr.)

1,460

—

400

—

4,260

—

Arfvod

e

Auditör...........................................................

800

—

—

—

—

—

800

—

Regementspastor..............................................

1,200

—

—

—

—

—

1,200

—

I sammanhang med denna lönereglering skulle de hittills i staten

för kustartilleriet uppförda kompanichefsarfvodena upphöra att utgå.

Då enligt den för kustartilleriets uppsättning godkända planen personalen

vid kustartilleriet skulle under år 1903 blifva densamma, som

upptages i staten för år 1902, erfordras icke för år 1903 någon annan

höjning af anslaget till aflöning för kustartilleriets personal än den,

som betingas af den nu angifna förändringen af aflöningsförmånerna.

Den härför erforderliga höjningen af anslaget uppgår enligt marinförvaltningens

beräkning till 48,785 kronor.

Sedan kustartilleriet blifvit fullt uppsatt, på sätt i Riksdagens

skrifvelse den 1 juni 1901 under 10:e punkten finnes angifvet, skulle,

med bibehållande af de i staten för år 1902 upptagna aflöningsförmånerna

oförändrade, anslagsbehofvet för aflöning åt kustartilleriets

personal uppgå till 1,009,847 kronor, men med de nu föreslagna ändrade

aflöningsförmånerna till 1,080,040 kronor.

A det från och med innevarande års början ur riksstaten uteslutna

reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår funnos vid 1901 års utgång

icke obetydliga besparingar, hvilkas belopp dock ännu icke är till

siffran kändt. Antagligt synes äfven vara, att å anslaget för aflöning

åt kustartilleriets personal komma att under uppsättningstiden uppstå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående höjning

af anslaget

till underhåll

af

kustartilleriets

byggnader

och

materiel.

[12-]

afsevärda besparingar, hvilka, derest ej annorlunda bestämdes, skulle

ingå bland hufvudtitelns allmänna besparingar. Såsom jag anhåller att

få i det följande vid fråga om anslag till nybyggnader för kustartilleriets

förläggning närmare utveckla, torde kostnaderna derför komma

att öfverskrida hvad förut för detta ändamål beräknats. Till täckande

af denna brist torde, såsom ock af marinförvaltningen föreslagits, lämpligen

kunna användas såväl besparingarna å anslaget till Karlskrona

artillerikår som ock de besparingar, hvilka under kustartilleriets uppsättningstid

kunna uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets

personal. Om medgifvande till sådan användning af nämnda besparingar

torde framställning böra göras i sammanhang med framställning om

extra anslag till nybyggnader för kustartilleriets förläggning.»

Ifrågavarande framställning afser tillämpning å kustartilleriets personal

af den lönereglering, som i dess hufvudsakliga delar och så vidt

på nu ifrågavarande truppslag kan inverka, Riksdagen redan i afseende

å hären bifallit och som utskottet uti punkten l:o här ofvan förordar

för flottan; och har utskottet emot nu förevarande förslag icke funnit

anledning till annan erinran, än att regementspastorns arfvode synes

böra bestämmas till 1,000 kronor i likhet med hvad angående regementspastorerna

vid hären egt rum. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen

dels godkänner stat för kustartilleriet af den

lydelse, bilagan n:o 10 vid detta utlåtande utvisar;

dels ock höjer anslaget till aflöning för kustartilleriets

personal från 826,209 kronor till 874,794 kronor,

eller med 48,585 kronor.

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

12:o) Kongl. Maj:t har under punkten 12 af femte hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till underhåll af kustartilleriets

byggnader och materiel från 145,602 kronor till 155,602

kronor, eller med 10,000 kronor.

Departementschefen har beträffande detta anslag anfört följande.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

den 7 januari 1901, bifogadt statsverkspropositionen till 1901 års Riksdag,

både dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört bland annat,

att i anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

inginge dels det belopp, 40,000 kronor, hvarmed anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll minskats, dels ett belopp af 86,450 kronor,

som borde för underhåll af kustartilleriets byggnader öfverföras från

fjerde till femte hufvudtiteln, dels kostnaden för underhåll af kaserninventarier

m. in., beräknad till 8 kronor per man och år, livilka belopp

tillhopa utgjorde 135,602 kronor, men att, då de nu nämnda från andra

anslag under fjerde och femte hufvudtitlarna öfverförda anslagsbelopp

visat sig otillräckliga för bestridande af de kostnader, för hvilka de

vore afsedda, för ändamålet ytterligare beräknats för år 1902 10,000

kronor och från och med år 1903 20,000 kronor.

I enlighet med den för år 1902 gjorda beräkningen hade Riksdagen,

på Kong!. Maj:ts förslag, i riksstaten för samma år uppfört ett

anslag för ändamålet af 145,602 kronor. Detta anslag borde, jemlikt

den för sistlidna års Riksdag framlagda beräkningen, för år 1903 höjas

med 10,000 kronor, hvarom marinförvaltningen jemväl i sin förutnämnda

skrifvelse den 24 september 1901 gjort framställning.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

från 145,602 kronor till 155,602 kronor, eller med

10,000 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför.

13:o) Uti punkten 13 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till kustartilleribeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför från 15,680 kronor

till 220,000 kronor, eller med 204,320 kronor.

Vid denna punkt har departementschefen erinrat, hurusom i enlighet

med kustartillerikomiténs förslag i bilagan A till det vid 1901 års

statsverksproposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 7 januari samma år, beräknats, att för kustartilleri
-

Angående höjning

af anslaget

till

knstartilleribeväringens

vapenöfningar

samt beklädnad

och ersättning

derför.

[13.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande No 6.

Angående tre

inom Andra

Kammaren

väckta motioner.

Angående höjning

af anslaget

till

ersättning åt

officerare och

ingeniörer

under anställning

eller

kommendering

utrikes.

[14.]

beväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför skulle

erfordras ett belopp af 237,470 kronor 84 öre.

Med anledning af ej mindre nedsättningen i den af Kong! Maj:t

föreslagna vapenöfningstiden för beväringen än äfven höjningen af

det föreslagna penningbidraget för de värnpligtige hade nya beräkningar

rörande anslagsbehofvet under förevarande titel blifvit verkstälda,

och framginge af dessa beräkningar, att anslaget för år 1903

borde upptagas till 220,000 kronor.

Beträffande de inom Andra Kammaren af herrar S. Nordström i

Höglunda, A. Magnusson och A. Johanson i Mossebo väckta motioner

om förhöjd dagaflöning till de värnpligtige, hänvisar utskottet till punkten

7:o här ofvan.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och med afslag å ofvanberörda

af herrar S. Nordström, A. Magnusson och A.

Johanson angående nu ifrågavarande ämne väckta

förslag, höja förslagsanslaget till kustartilleribeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning

derför från 15,680 kronor till 220,000 kronor, eller

med 204,320 kronor.

Diverse anslag.

Ersättning- åt officerare och ingeniörer under anställning

eller kommendering utrikes.

14:o) Kongl. Maj:t har i femte hufvudtiteln under punkten 14 föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1903 uppföra anslaget till ersättning

åt officerare och ingeniörer vid flottan under anställning eller kommendering

utrikes under ändrad benämning »ersättning åt officerare och

ingeniörer under anställning eller kommendering utrikes» samt höja

anslaget från 12,000 till 15,000 kronor, eller med 3,000 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

I fråga härom har departementschefen anfört följande:

Enligt dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 beräknades anslaget

till ersättning åt officerare och ingeniörer under anställning eller kommendering

utrikes böra från och med år 1903 höjas med 3,000 kronor,

för att officerare vid kustartilleriet och läkare vid flottan skulle kunna

beredas tillfälle till studier under vistelse utrikes.

Hvad anginge ersättning åt läkare under vistelse utrikes för studier,

hade departementschefen redan i det föregående uttalat den mening, att

för detta ändamål borde i riksstaten uppföras ett särskildt reservationsanslag

å 2,000 kronor.

Beträffande nu förevarande anslag ville departementschefen erinra

derom, att det till år 1894 varit i riksstaten uppfördt med ett belopp af

15.000 kronor, men från och med sistnämnda år med sitt nuvarande belopp,

12.000 kronor. Detta hade under senaste åren visat sig otillräckligt,

hvilket i ännu högre grad kunde antagas blifva fallet efter kustartilleriets

tillkomst. Goda skäl syntes alltså förefinnas att höja förevarande anslag

med det föreslagna beloppet 3,000 kronor, oafsedt att ett särskildt

anslag till resestipendium åt läkare tillkomme.

Utskottet finner val, att en ökning af de till förenämnda ändamål

anslagna medel är erforderlig, men då enligt departementschefens yttrande

till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901 beräknats, att det

hittils utgående anslaget borde för att lemna tillfälle åt officerare vid

kustartilleriet och läkare vid flottan till studier utrikes, höjas med 3,000

kronor, samt utskottet uti näst efterföljande punkt hemställer om bifall

till Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i riksstaten af ett särskildt

anslag till resestipendium åt läkare å 2,000 kronor, och alltså vid bifall

till denna hemställan af den år 1901 beräknade behöfliga anslagsökningen

skulle återstå endast 1,000 kronor, anser sig utskottet hafva

anledning förorda, att ökningen af det nu ifrågavarande anslaget begränsas

till sistnämnda belopp.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen dels i riksstaten för

år 1903 uppför anslaget till »ersättning åt officerare

och ingeniörer vid flottan under anställning eller kommendering

utrikes» under ändrad, benämning »ersättning

åt officerare och ingeniörer under anställning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående uppförande

i riksstaten

af ett

nytt anslag till

resestipendium

åt läkare

vid flottan

och kustartil

1 eri et.

[15.]

Ang. höjning

af anslaget

till rese- och

tr ak tamen tspenningar.

[16.]

eller kommendering utrikes», dels ock höjer anslaget

från 12,000 kronor till 13,000 kronor, eller med

1,000 kronor.

Resestipendium åt läkare vid flottan och kustartilleriet.

15:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

och på det att, såsom departementschefen framhållit, tillfälle måtte beredas

att hvarje eller åtminstone hvartannat år utsända en läkare vid

flottan eller kustartilleriet på utländsk studieresa, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1903 uppföra

till resestipendium åt läkare vid flottan och kustartilleriet

ett reservationsanslag å 2,000 kronor.

Rese- och traktamentspenningar.

16:o) Kongl. Maj:t har i punkten 16 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar

från 23,500 kronor till 26,150 kronor, eller med 2,650 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning anfört

följande:

»Förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar är i riksstaten

för år 1902 upptaget till 23,1)00 kronor. Med samma belopp har detta

anslag varit i riksstaten upptaget från och med år 1895.

Utgifterna från detta anslag hafva utgjort

år 1896 ...................................................... kr. 34,914: 68

» 1897 ................................................. » 51,159: 89

» 1898 ...................................................... » 45,139: 98

» 1899 ...................................................... » 46,200: 16

» 1900 .................................. » 47,880: 38

summa kr. 225,295: 09,

således i medeltal för nämnda fem år 45,059 kronor 2 öre.

På grund af dels den sålunda årligen förekommande öfverbetalningen,

dels ock kustartilleriets tillkomst beräknades i bilagan A vid

statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 detta

anslag böra för år 1912 upptagas till 50,000 kronor, således till ett

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

73

med 26,500 kronor höjd! belopp. Höjningen ansågs af dåvarande

departementschefen böra fördelas med eu tiondedel på hvarje af åren

1903—1912; och borde anslaget enligt denna beräkning i riksstaten

för år 1903 upptagas till 26,150 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda af departementschefen anförts får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till reseoch

traktamentspenningar från 23,500 kronor till

26,150 kronor, eller med 2,650 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

17:o) Kongi. Maj:t har uti punkten 17 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. från 97,513 kronor till 106,919 kronor, eller med

9,406 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört

följande:

Med afseende på förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved in. m. hade till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11

januari 1901 af dåvarande departementschefen anförts, att detta anslag,

i riksstaten för år 1901 uppfördt med ett belopp af 47,104 kronor,

borde för år 1902 höjas med hela den utgift från detta anslag, som

beräknats erforderlig med anledning af kustartilleriets tillkomst, 50,400

kronor eller, för utjemnande af hufvudtitelns slutsumma, 50,409 kronor.

Kongi. Maj:ts med anledning häraf gjorda framställning hade ock vunnit

Riksdagens bifall, och vore anslaget i riksstaten för innevarande år upptaget

till 97,513 kronor.

Emellertid hade departementschefen i nyssnämnda anförande erinrat,

att anslaget under de senare åren måst högst betydligt öfverskridas,

under år 1899 med icke mindre än 110,070 kronor 78 öre. I bil. A

vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901

både beräknats, att förevarande anslag borde för hvarje år från år 1903

ökas med en tiondedel af det belopp, hvarmed anslagets belopp understigit

verkliga kostnaden; och hade på grund häraf anslaget för år 1903

upptagits till 106,911 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

Ang. höjning

af anslaget

till skrifmaterialier

och expenser

ved m. m.

[17.]

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

Under åberopande häraf och med erinran, dels att förevarande anslag

år 1900 öfverskridits med 123,829 kronor 52 öre — ett förhållande,

hvarvid jemväl Riksdagens revisorer fäst uppmärksamhet — dels

ock att till det för år 1903 beräknade beloppet ytterligare borde, för

jemnande af hufvudtitelns slutsumma, läggas ett belopp af 8 kronor,

hemstälde departementschefen, att Kong!. Magt måtte hos Riksdagen

göra ofvanberörda hemställan.

Emot förevarande framställning har utskottet icke haft något att

erinra och får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. från 97,513 kronor till

106,919 kronor, eller med 9,406 kronor, dock att

detta anslags belopp må få jemkas i den mån, som

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma må finnas

erforderligt.

18:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad

motion (n:o 5) har herr E. O. V. Wavrinshy hemstält, att Riksdagen

ville besluta i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t till Riksdagen snarast möjligt inkomma med utredning, under

hvilka vilkor och omständigheter härens och flottans underofficerare och

officerare till och med kaptens eller motsvarande grad kunde för skapande

af en duglig reservbefälskader vid afskedstagande från aktiv tjenst

före uppnådd pensionsålder genom fortsatta inbetalningar till pensionskassan

bevaras vid rätten till en efter deras tjenstetid och tjenstegrad

vid afskedstagandet afpassad pension, att utgå från det de uppnått

pensionsålder.

Beträffande de skäl, motionären till stöd för denna sin framställning

anfört, får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Förevarande hemställan, i hvad den afser förhållandena vid hären,

har Riksdagen redan till pröfning förebaft och dervid funnit densamma

icke till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att herr Wavrinskys ifrågavarande motion, i hvad

den angår flottan, icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Handeln.

Lots- och fyrinrättningarne med lifräddningsanstalterna.

19:o) Kongl. Magt liar föreslagit Riksdagen, att det till lots- och Angående anfyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna erforderliga penninganslag odf^yrinlsttmåtte

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och ningame med

båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inbe- ''an^tuTnå.’

räkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras [ig.]

med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å

inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande

måtte såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer

med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit

vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och

båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,500,000

kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

20:o) Herr O. F. Trapp har uti eu inom Andra Kammaren väckt Angående eu

motion (n:o 83) föreslagit, att Riksdagen måtte besluta inrättande af en kammaren*1

fullständig navigationsskola i Helsingborgs stad under samma vilkor och väckt motion,

bestämmelser som de, Indika gälla för andra sådana i riket, samt att

Riksdagen måtte anslå derför nödiga medel.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»Den glädjande utveckling, skeppsrederiverksamheten i vårt land

tagit under de senare åren, torde ingenstädes hafva visat sig lifligare

och kraftigare än i Helsingborgs stad och dess sjömanshusdistrikt, hvilket

omfattar kuststräckan från Båstad i norr till och med Råå fiskeläge

i söder.

Sålunda hade den 31 december 1901 hemort i Helsingborg:

48 ångfartyg om 48,034 reg. ton

62 segelfartyg om 14,628 » »

och den öfriga delen af sjömanshusdistriktet räknade:

6 ångfartyg om 5,427 reg. ton

161 segelfartyg om 21,362 » »

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller distriktet i dess kelhet:

54 ångfartyg om 53,461 reg. ton

och 223 segelfartyg om 35,990 )) »

Vid Helsingborgs sjömanshus voro vid samma tid inskrifna 2,048

sjömän.

Besättning såväl som befäl å denna flotta rekryteras så godt som

uteslutande ur kustbefolkningen i distriktet, och det dugliga sjöfolk,

denna kust fostrar, utgör eu särskild betingelse för sjöfartens trefnad

och en häfstång för dess framgång i Helsingborg och dess omnejd.

Det torde ock med fog kunna sägas, att ingenstädes i vårt land

har befolkningen genom intresse för och kunnighet i sjöfart, genom

företagsamhet och klokt ledd rederiverksamhet gjort sig mera förtjent

af vår handelsflottas utveckling än här.

Men det har mycket klagats öfver, att här saknas någonting, som

å en dylik ort mer än annorstädes är behöfligt och som säkert skulle

göra stor nytta, nemligen en undervisningsanstalt för detta sjöfolk, att

det saknas en navigationsskola, der den teoretiska utbildningen finge

sluta sig till och åtfölja den praktiska, för hvilken redan ett så stort

fält förefinnes.

Förläggandet af en navigationsskola till Helsingborg skulle uppenbarligen

vara af allra största betydelse för sjöfartens vidare utveckling

i orten.

Då denna för vårt land med dess utsträckta kuster så naturliga

näringsgren på de senare åren tillvunnit sig ett ökadt intresse från det

allmännas sida och det erkänts såsom en vigtig samhällsuppgift att, der

lifskraftiga möjligheter för denna närings vidare utveckling förefinnas,

uppmuntra och stödja dessa, så vågar jag för denna angelägenhet påkalla

Riksdagens uppmärksamhet.))

Utskottet anser det visserligen vara af stor vigt, att landets sjöfartsnäring

befrämjas och än vidare utvecklas, samt förbiser icke den

betydelse, som tillgång till goda undervisningsanstalter för sjöfart kan

i sådant afseende utöfva. Då emellertid frågan om navigationsskolornas

omorganisation i vissa hänseenden så nyligen som år 1901 varit föremål

för Riksdagens pröfning samt det torde vara erforderligt, att en

fullständigare utredning angående det till äfventyrs förefintliga behofvet

af en ökning i dessa skolors antal eller af ändringar i deras förläggning,

än som nu kunnat åstadkommas, måtte ega rum, innan beslut om

en ny skolas inrättande må kunna fattas, kan utskottet icke tillstyrka

nu föreliggande förslag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

På grund häråt och då, för den händelse inom Helsingborgs stad

önskan förefinnes att erhålla navigationsskola, framställning i sådant

syfte torde böra af vederbörande göras hos Kongl. Maja, som då icke

lärer underlåta att egna densamma nödig uppmärksamhet och utredning,

far utskottet hemställa,

att herr Trapps ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

21 ro) Beträffande öfriga uti riksstaten för innevarande år å femte

hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvilka icke här ofvan blifvit särskilt

omförmälda, har förändring icke ifrågasatts, och hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1903 till

oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie

anslag under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka

utskottet här ofvan icke framstält särskilda förslag.

Angående öfriga

ordinarie

anslag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till nyanskaffning

af

krigsfartygsmateriel.

[19.]

Fullbordande

af förut beslutade

anskaffningar.

Extra anslag.

Flottan.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

22:o) Kong!. Maj:t liar uti punkten 19 under denna kufvudtitel

föreslagit Riksdagen att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja

på extra stat för år 1903 ett anslag af 5,094,150 kronor.

Till förberörda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden har angående

ifrågavarande framställning departementschefen anfört följande:

»Uti det belopp af tillhopa 6,639,915 kronor, som af 1901 års

riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition, beviljades på

extra stat för år 1902 till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, ingick

kostnaden för påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt med 2,813,000

kronor och för nybyggnad af torpedbåtar med 598,050 kronor. Sistnämnda

belopp utgjorde hälften af den beräknade kostnaden för anskaffning

af tre l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar, likasom det till

påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt afsedda beloppet utgjorde hälften

af den för ett sådant fartyg afsedda kostnaden.

Följaktligen lärer, på sätt marinförvaltningen i sin underdåniga

skrifvelse den 24 september 1901 hemstält, böra på extra stat för år

1903 äskas till fullbordande af en l:a kl. pansarbåt 2,813,000 kronor

och till fortsatt byggande af torpedbåtar 598,050 kronor.

Under erinran, att 190.1 års Riksdag uppå Eders Kongl. Maj:ts

förslag beviljat ett anslag af 1,212,000 kronor till anskaffning af eu

torpedbåtför stör are, har marinförvaltningen, som ansett angeläget, att

ytterligare ett fartyg af denna typ anskaffades, i nyssnämnda underdåniga

skrifvelse tillstyrkt äskande hos Riksdagen jemväl för år 1903 af anslag

å 1,212,000 kronor för anskaffning af ytterligare en torpedbåtförstörare

eller, såsom denna fartygstyp jemlikt nådig generalorder den 18 december

1901 numera skall benämnas, jagare.

Ehuru jag, lika med marinförvaltningen, funnit det synnerligen

önskvärd!, att medel för anskaffning af ett dylikt fartyg kunde beredas

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G. 79

å ®xtrt fta/ för..,år 1903> aTlsej- jag mig likväl af hänsyn till andra

anslagsbehoi, hvilkas tillgodoseende synes mig för närvarande ännu

mera angelaget, nu icke böra tillstyrka proposition till Riksdagen om

anslag till en ny jagare.

I sm underdåniga skrifvelse den 29 september 1899 angående utgifterna.

under nksstatens femte hufvudtitel för år 1901 anförde marinforvaltnmgen,

1 sammanhang med frågan om anskaffande af eu torpedbåts

jagare, . att anskaffande af ett fartyg af större kryssaretyp endast

borde ske i den mån de nuvarande öfningsfartygen icke längre tillfredsstalde

behofvet. för öfningarna, samt att marinförvaltningen sålunda för

det dåvarande icke ville ifrågasätta anskaffandet af sådant fartyg.

Frågan om. anskaffande af en större kryssare återupptogs sedermera

af marin förvaltningen i embetsskrifvelse den 28 september 1900, i hvilken

hufvudsakligen anfördes följande.

Den sålunda upptagna frågan vore icke ny, i det att såväl 1892

ars certkonnté som äfven marinförvaltningen tillförene betonat behofvet

för vår flotta af kryssarefartyg af olika certer, en större och en mindre,

om än detta behof, hvad den större typen beträffade, hittills icke framträdt

under anslagsäskandets form. Härvid vore dock att märka, att

såväl 1892 års komité som marinförvaltningen afstått från att begära

medel till byggande af kryssare af den större typen endast under den

förutsättningen, att dylika kryssare skulle komma att ersätta våra sjögående

öfningsfartyg, i den mån de senare icke längre lämpade sig för

öfmngsäudamåL Ersättandet af öfningsfartyg torde emellertid nu kunna

anses hafva , blindt längre framskjutet, än hvad ursprungligen varit

åsyftadt, ty 1. den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomiténs år 1882 afgifna

betänkande förutsattes, att byggandet af exerciskorvetter, fortgående

vid sidan af anskaffandet af pansarbåtar och torpedbåtar, skulle ske

till den omfattning, att vid 1898 års slut skulle finnas 4 exercis fartyg

af ungefär bagas cert, sedan korvetten Balder af samma komité beräknats

slopad redan 1896, och förutsatte komitén sålunda byggandet

under perioden .1884-1898 af tre öfningsfartyg, af hvilka endast ett,

freja, kommit till utförande. Under nyssnämnda period skulle sålunda,

enligt den af komitén gjorda beräkningen, ytterligare två exerciskorvetter.

hafva byggts, hvilka, om de enligt den af 1892 års komité antydda

forutsättmngen konstruerats som kryssare, borde hafva tillfört vår flotta

två sådana fartyg.

q - AnJ,e(jningen dertill, att byggandet af exerciskorvetter enligt det

1882 afgifna komitéförslaget ej skett, torde kunna sökas uti den allt

Byggande af

en pansarkryssare.

Framställning

af marinforvaltningen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

mera mognade uppfattningen om olämpligheten för våra förhållanden af

att för personalens öfvande bygga fartyg, modifierade för öfningsändamål

till sådan grad, att de förlorat karakteren af stridsfartyg.^ Men det

vore icke endast i detta afseende, som åsigterna i denna fråga sedan

år 1882 undergått förändring. Vid den tiden befann man sig ännu

under intrycket af den nedärfda uppfattningen om behofvet af segel

och rundhult för att dana duglig örlogspersonal. Sistnämnda uppfattning

torde nu få anses hafva lemnat rum för eu med verklighetens

kraf mera öfverensstämmande, eller att personalen borde öfvas på de

fartyg, på hvilka den skulle strida. Rika nationer eller nationer med

lång tjenstetid för personalen kunde måhända utan olägenhet ännu

tillämpa det äldre utbildningssystemet; men då, enligt hvad upplyst

blifvit, äfven det engelska amiralitetet funnit sig föranlåtet att gifva

vika för nyare strömningar och låtit ersätta den engelska öfningseskaderns

riggade ångkorvetter med moderna kryssare, så torde det icke

vara oberättigadt att häruti se en fingervisning, värd att liilvarataga

äfven för svenska flottan. Direkta uttalanden i samma syfte saknades

för öfrigt icke inom vår flotta, och ville marinförvaltningen i detta

sammanhang erinra om hvad chefen å korvetten Saga i sin generalrapport

år 1900 anfört angående olämpligheten af att under 6 å 7 års

tid å kadettkorvetten meddela utbildning, till hufvudsaklig del rigtad

åt ett håll, som syntes föråldradt. Nämnde chef hade, bland annat,

anfört, att då öfningsfartyget hittills endast varit försedt med urmodigt,

medelsvårt artilleri, obetydligt och mindre godt, lätt snabosk]utande

artilleri och alldeles varit i saknad af torpedei, stialkastare,

moderna anordningar för ammunitionslangning m. in., deraf blefve en

följd, att kadetten, då lian fullgjort de för utnämning till officer

fastslagna fordringarna, endast teoretiskt fatt göra bekantskap med

de verkliga vapnen, men haft föga tillfälle att praktiskt lära känna

desamma, samt att det ur utbildningssynpunkt vore att föredraga, att

kadettfartyg vore af så modern typ, som öfriga omständigheter medgåfve,

hvadan tiden syntes vara inne att förbereda sådana anordningar,

hvarigenom det egentliga kadettfartyget blefve ett fartyg utan

rigg: en kryssare.

Ehuruväl de af chefen å korvetten Saga anförda skäl för det hittillsvarande

kadettfartygets utbytande mot en modern kryssare företrädesvis

vore tillämpliga vid bedömande af det nuvarande systemet

för officersutbildningen, syntes de med hela sin tyngd drabba hvarje

annat militärt utbildningssystem, som sökte vinna den åsyftade utbildningen

genom andra medel än sådana, hvilka kunde tänkas komma till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bl

användande under verklig strid. Visserligen kade länge en uppfattning

fortlefvat, hvilken, äfven der den i öfrigt velat medgifva behofvet af

öfningar å fullt tidsenlig materiel, dock förfäktat, att den grundläggande

örlogsmannautbildningen ovilkorligen måste ske på riggadt fartyg. Men

också denna ståndpunkt torde numera föga allvarligt vidhållas; och

hufvudsakliga skälet, hvarför riggade ångfartyg ännu inom svenska

flottan användes för expeditioner utom rikets farvatten, torde vara detsamma,

_ som hittills verkat återhållande på den alltsedan år 1880 mer

eller mindre lifligt närda förhoppningen, att vår flotta en gång måtte

komma i besittning af en god kryssaretyp, nemligen knapphet på

medel; hvarjemte en farhåga att, genom införande uti vår flottas nybygguadspolitik

af en så pass dyrbar fartygscert som kryssarefartyget,

rubba planen för anskaffandet af de för vår flotta jemförelsevis vigtigare

pansarbåtarne, särskildt torde hafva bidragit till att tillbakahålla

frågan om förvärfvandet af kryssare.

Sedan emellertid flottan nu vunnit den tillväxt, att inom utgången

af år 1902 tio moderna l:a kl. pansarbåtar kunde förväntas flyta på

vattnet, torde icke längre skäl finnas att tillbakahålla det kraf på

kryssarefartyg, som med hvarje år blifvit alltmera trängande. Att

af sparsamhetsskäl ytterligare uppskjuta lösningen af denna fråga,

eller tills de nuvarande korvetterna Balder och Saga blifvit oanvändbara,

funne marinförvaltningen icke rådligt. Ett fortsatt vidhållande af

det i detta hänseende hittills följda systemet kunde vara fullt berättigadt

endast under förutsättning, att personalens öfningar kunde med

samma eller nästan lika fördel bedrifvas på dessa äldre fartyg som på

tidsenliga stridsfartyg, ty i annat fall skulle med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida icke den sparsamhet, man trodde sig främja, vore missriktad,

då man på expeditioner med och på underhåll af sådana äldre

fartyg nedlade kostnader, hvilka endast på omvägar ledde till det åsyftade

målet, nemligen utveckling och underhållande af flottans tjenstbarhet.

Dessutom torde man vid denna frågas bedömande icke få förbise,

att åtminstone 3 å 4 år komme att förflyta från det att beslut

fattades om beviljande af medel till byggande af ett kryssarefartyg,

innan detta fartyg kunde blifva taget i brak.

Marinförvaltningen ansåge sålunda den tidpunkten nu icke längre

böra undanskjutas, då vid sidan af de med artilleri och pansar väl tillgodosedda

l:a kl. pansarbåtarna, infördes äfven en annan för vår

flotta behöflig, större fartygstyp, hos hvilken särskildt förmågan af stor

fart och koluthållighet borde vara ett utmärkande drag.

Marinförvaltningen ville erinra, huruledes 1892 års komité, sedan

Bih. till Riksd. Brot. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

den i sitt den 30 november sagda år afgifna underdånigt yttrande och

förslag uttalat sig om behofvet för vår flotta af två för rekognosceringstjenst

afsedda kryssaretyper, en större, som skulle i mån af behof

kunna ersätta sjögående öfningsfartyg, och en mindre, hvilken af

komitén betecknades såsom »avisofartyg och torpedbåtsjagare», inskränkte

sig till att, då medelstillgången icke ansåges medgifva upptagandet i

vår flotta af båda dessa typer, föreslå ett avisofartyg, för hvilket

komitén dock ville söka förvärfva äfven några af de egenskaper, som

ansåges tillkomma mindre kryssare. Detta avisofartyg hade sedan ingått

bland flottans materiel under benämningen torpedkryssare.

Hvad åter de af nyssnämnda komité förordade större kryssarne

vidkom, inlät sig komitén icke på någon närmare utredning af de egenskaper,

som borde finnas hos desamma. Marinförvaltningen borde derför

nu yttra sig i detta ämne.

Beträffande de fordringar, som ur sjömilitär synpunkt borde ställas på

ett sådant större kryssarefartyg, för att detsamma skulle lämpa sig efter

våra förhållanden, ville marinförvaltningen, i anslutning till hvad ofvan

blifvit anfördt, såsom sin åsigt framhålla, att fartyget i första hand

borde vara ett fullt tidsenligt stridsfartyg, samt att i andra hand å detsamma

borde vara vidtagna sådana på stridbarheten icke inverkande

anordningar, att fartyget äfven lämpade sig för öfningsändamål.

De uppgifter, hvilka enligt marinförvaltningens uppfattning företrädesvis

borde tillkomma ett dylikt fartyg i egenskap af stridsfartyg,

vore:

att göra rekognoscerings- och bevakningstjenst i öppen sjö;

att skydda försvarslösa platser vid rikets kuster mot brandskattande

kryssare;

att bortdrifva fientliga rekognosceringsfartyg;

att störa eu fiendes sjöförbindelser; samt

att uppbringa fientliga transport- och handelsfartyg och skydda

egen sjöhandel.

För att fylla dessa uppgifter borde af ett sådant fartyg fordras:

att dess fart icke vore underlägsen de fartygs af samma cert, hvaröfver

eventuel fiende förfogade;

att kolförrådet, utan förnyelse, räckte för färd fram och tillbaka

öfver Östersjön med högsta fart samt dessutom för minst en veckas

uppehåll i sjön under gång med ekonomisk fart och alla pannor

påeldade;

att fartygsdimensionerna medgåfve gång uti hufvudsakligen samma

farleder, som nu vore tillgängliga för l:a kl. pansarbåtar;

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

att fartygets anfallsmedel vore tillräckliga för att kunna upptaga

strid med fartyg af liknande eller mindre storlek och cert; samt

att fartyget förfogade öfver tillräcklig försvarskraft för att kunna

bryta lättare blockad, utan större risk att vid utbrytningen förlora sin

förmåga af framkomlighet eller få andra offensivegenskaper nämnvärdt

nedsatta.

För att fylla egenskapen af öfning sfartyg borde af ett sådant kryssarefartyg

derjemte fordras:

att det vore tillräckligt stort att kunna beqvämt rymma 250 mans

besättning;

att det hade tillräckligt fribord för att lämpa sig för befarande af

större haf;

att det hade tillräcklig koluthållighet för att med ekonomisk fart

gå öfver atlantiska oceanen; samt

att det vore bestyckadt och i öfrigt utrustadt med en modern

materiel, som så nära som möjligt representerade vapen och andra tillbehör,

hvilka återfunnes på andra flottans stridsfartyg.

Då, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, olikheten mellan den enligt

marinförvaltningens åsigt eftersträfvan svärda kryssaretypen och våra nu

under byggnad varande pansarbåtar hufvudsakligen komme att ligga

uti den för kryssarne erforderliga större farten, ansåge marinförvaltningen,

att den lämpligaste lösningen af denna fråga skulle vara att,

med bibehållande i hufvudsak af den nuvarande pansarbåtstypen och

dess dimensioner, aflyfta så mycket som kunde vara erforderligt af artilleri

och pansar för att kunna anbringa i fartyget en kraftigare framdrifningsapparat.

På grund af det anförda ansåge sålunda embetsverket, att en

kryssare, afpassad efter de nyss angifna fordringarne, borde blifva ett

fartyg, som vid ett deplacement af 3,000—4,000 tons egde en fart af

21—23 knop, eu koluthållighet af omkring 400 timmar med 10 knops

fart, en bestyckning af dels omkring 8 stycken pansarskyddade 15 cm.

snabbskjutande kanoner, dels 12 å 14 stycken 57 mm. kanoner, dels 2

undervattens sidotorp edtub er eller en undervattens stäftub, samt pansardäck

och så mycket vertikalt pansarskydd och skydd för langningsanordningarna,

som i öfrigt kunde åstadkommas.

Marinförvaltningen hade inom sin ingeniörafdelning låtit upprätta

två förslag till kryssare, hufvudsakligen skiljande sig deruti, att då å

det ena förslaget såsom hufvudbestyckning upptagits 15 om. kanoner,

å det andra 12 cm. kanoner upptagits såsom hufvudbestyckning. Då

emellertid intetdera af dessa förslag synts marinförvaltningen i alla af
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Yttrande af

chefen för

flottans stab.

seenden så tillfredsställande, att embetsverket velat derpå grunda framställning

om utverkande af anslag till byggande af kryssare, både

marinförvaltningen ansett sig böra, i afvaktan på vidare utredning, låta

anstå med afgifvande af förslag i ärendet. Men då det härvid gälde

att uttaga första steget till förvärfvande åt flottan af eu fartygstyp,

som i vissa afseenden skilde sig från de typer vi nu hade, samt det

sålunda läge stor vigt på att alla de omständigheter, som borde inverka

på frågan, erhölle vederbörligt beaktande, hade embetsverket ansett sig

böra ställa frågan under chefens för sjöförsvarsdepartementet pröfning.

Öfver denna framställning afgaf chefen för flottans stab den 28

november 1900 infordradt yttrande.

I detta yttrande framhålles till en början, hurusom införandet af en

ny kryssaretyp i vår flotta skulle vara till stort gagn, synnerligen för

spaningstjenst, för hindrande eller brytande af blockad samt för afvärjande

af brandskattningar.

Beträffande ändamålsenligheten af kryssare såsom ersättning för

våra öfningskorvetter instämde chefen för flottans stab i hufvudsak med

marinförvaltningen; och ansåge stabschefen en sådan ersättning inom

den närmaste framtiden blifva så mycket mera nödvändig, som en nyanskaffning

af öfningskorvetter af Frejas eller Sagas cert icke syntes

kunna komma i fråga.

De hufvudsakliga fordringar, som från strategisk och taktisk synpunkt

borde och kunde ställas på de kryssare, hvilka sålunda syntes

böra anskaffas, vore framför allt beroende på den tjenst, dessa fartyg

vore afsedda att fullgöra. I vissa fall vore de hufvudegenskaper hos

kryssaren, hvilka i första hand syntes böra eftersträfvas, gemensamma

för olika uppgifter; i andra åter gjorde sig krafvet på sådana egenskaper

hos kryssaren mest gällande, hvilka för andra tjensteåligganden vore

af mindre framstående betydelse. Häraf skulle följa, att de för riket

behöfliga kryssarne visserligen borde hafva några hufvudegenskaper

gemensamma, men att deremot olika typer erfordrades för olika ändamål.

Då emellertid rikets tillgångar icke torde medgifva anskaffandet

af ett så stort antal kryssare, att särskilda sådana skulle kunna afses

för de olika uppgifter, som under krig kunde tillkomma dem, blefve det

gifvetvis redan på denna grund nödvändigt att minska antalet typer

eller till och med att inskränka det till en enda.

Redan i begreppet kryssare, sådant det af ålder blifvit fattadt, framträdde

krafvet på stor snabbhet, sjöduglighet och sjelfständighet. Farten

måste vara öfverlägsen samtida linie- eller slagskepps; sjödugligheten

måste vara sådan, att kryssaren icke endast förmådde hålla sjön

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

under alla väderleksförhållanden, utan också kunde framgå i hvilken

riktning som helst äfven under hårdt väder, utan att farten i väsentlig

grad minskades; sjelfständigheten måste vara så tillgodosedd, förnämligast

med afseende på kolkapacitet och utrymme för proviant, att

kryssaren kunde förflytta sig med ekonomisk fart från hvilken punkt

som helst vid vår kust till det område, der hans tjenst erfordrades,

samt derstädes uppehålla sig, likaledes under gång med ekonomisk fart,

ett visst antal dagar (åtminstone 4) och derifrån återvända till närmaste

egna hamn eller skärgård med högsta fart, börande kolförrådet vid ankomsten

dit vara tillräckligt för förflyttning med ekonomisk fart till

närmaste kolstation.

På grund af ofvanstående syntes för närvarande följande allmänna

fordringar böra af kryssaren uppfyllas:

maximifart: åtminstone 22 knop,

deplacement: minst 3,000 tons,

fribord: högsta möjliga,

aktionsradie (under förutsättning att den ekonomiska farten vore 10

knop och att kolåtgången vid högsta fart vore 10 gånger större än

vid ekonomisk fart): minst 3,000''.

Härtill borde fogas krafvet på bästa möjliga manöverförmåga, ett kraf

som utan särskild kostnad kunde tillgodoses, om det i tid beaktades.

Beträffande de egenskaper hos kryssaren, som, utöfver de nämnda,

i främsta rummet erfordrades för fyllandet af hans olika uppgifter, anför

chefen för flottans stab vidare:

Spaningstjenstens förnämsta kraf vore tvifvelsutan snabbhet. Likasom

under krig till lands ett kavalleri med öfverlägsen rörlighet utgjorde

det bästa redskapet för en framgångsrik spaningstjenst, vore

till sjös kryssare med öfverlägsen snabbhet bäst egnade för denna

tjenst. Under ett förföljande ansåges snabbheten med fog såsom den i

allmänhet mest afgörande egenskapen; och den maxim angående spaningstjensten,

som i landkriget vunnit berättigadt erkännande, nemligen

att den, som egde öfverlägsen snabbhet, kunde ostraffadt tillåta sig

nästan hvad som helst, syntes äfven i sjökriget vara tillämplig. Utan tillräcklig

fart hade en kryssare knappast någon utsigt att kunna uppnå

det område, som skulle rekognosceras, och än mindre att kunna återvända

derifrån med rapport. Desslikes vore hög fart ett oeftergifligt

vilkor för att kunna hålla känning med eu i öfriga hänseenden öfverlägsen

motståndare. Blefve den kryssare, som bevakade fienden, bortjagad,

måste han, för att kunna fortsätta sin tjenst, kunna vika undan

för att sedermera på omvägar återvända. — Då emellertid stor sanno
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

likhet förefunnes, att den spanande kryssaren skulle hafva att uthärda

beskjutning, så vore det nödvändigt att hans pannor, maskineri och

styrinrättning vore skottskyddade; och då erfarenheten från de senaste

sjökrigen till fullo ådagalagt, att de vanliga pansardäcken vore

fullt betryggande mot maskinhaverier på grund af beskjutning, skulle

det tyckas, som om en pansardäck skryssare med högsta möjliga fart,

eller med minst 25 knops fart, skulle bäst lämpa sig för ifrågavarande

uppgift. — Krafvel! på goda anfalls- och försvarsegenskaper

komme härvid i andra rummet. En ännu högre fart än den nyssnämnda

skulle sålunda möjligen kunna uppnås, om vapnen och skyddsmedlen

med undantag af pansardäcket alldeles kunde lemnas å sido.

Att så icke kunde eller finge ske, läge dock i öppen dag. Ett talrikt,

lätt artilleri vore nödvändigt för att kunna afstå anfall af torpedbåtar

och torpedbåtjagare; eu eller två medelsvåra eller svåra kanoner akterut

vore högeligen önskvärda för att kunna skada förföljande kryssare;

torpedtuber på låringen torde för samma ändamål icke böra saknas;

och en stark rammstäf vore såsom nödfallsvapen alltför värdefull för

att kunna undvaras.

Fordringarna på de kryssare, som skulle användas för offensivföretag

från operationsbasen, vore af annat slag. Då dessa fordringar emellertid

i det närmaste sammanfölle med dem, som borde ställas på de

kryssare, hvilka skulle uppträda mot handelsblockad och hastiga brandskattningar,

samt jemväl med dem, som borde uppfyllas af sådana kryssare,

som omedelbart skulle anfalla fiendens transportflotta — allt på

den grund att samtliga dessa operationer vore offensivföretag i den

strategiska defensiven — så syntes dessa fordringar lämpligen böra i

ett sammanhang alhandlas. I alla dessa företag framträdde jemte de

ofvannämnda allmänna fordringarna i första rummet krafvet på största

möjliga offensivkraft. Det vore utan tvifvel från flera synpunkter högeligen

ön sk värdi, att de för ifrågavarande tjenst erforderliga kryssare

erhölle minst samma offensiva kraft som de under byggnad varande

pansarbåtarna. Då emellertid ifrågavarande kryssare under sina offensiva

företag måste antagas komma i strid jemväl med pansrade fartyg

och då sådan strid i allmänhet, om afgjord öfverlägsenhet å endera

sidan icke vore till finnandes, torde blifva ganska långvarig, så kunde

dessa kryssare icke umbära pansarskydd vare sig för sitt artilleri eller

för sina vitala delar. Det vore med andra ord pansarkryssare, som för

meranämnda uppgifter erfordrades. Å dessa torde pansarbåtarnas

svåra artilleri böra utbytas mot 15 cm. kanoner och citadellpansarets

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

tjocklek minskas, på det att ''högsta möjliga fart kunde erhållas. Torpedutrustning

och ramm borde bibehållas.

Det resultat, som förevarande undersökning gifvit, tydde uppenbarligen

på behofvet af två skilda kryssaretyper: pansardäckskryssare

om vid pass 3,000 tons med minst 25 knops fart samt företrädesvis

lätt bestyckning och pansarkryssare om närmare 4,000 tons med talrik

bestyckning af kraftiga medelsvåra och lätta kanoner jemte en fart af

minst 22 knop. Då af förut nämnda skäl ett samman]emkande af eller

ett val mellan dessa båda typer för närvarande syntes vara nödvändigt,

tvekade chefen för flottans stab icke att med hänsyn till de mångfaldiga

uppgifter, för hvilka pansarkryssaren bättre lämpade sig, gifva

denna företrädet. Genom antagandet af en sådan typ skulle likvisst

den maktpåliggande spaningstjensten komma att allt för mycket lida,

för så vidt kryssaren icke med säkerhet kunde under flera timmars

gång hålla en fart icke understigande 22 knop.

Följaktligen och med hänsyn jemväl till den fart, som de nyaste,

visserligen betydligt större, utländska pansarkryssarne uppvisat, ansåge

chefen för flottans stab, att pansarkryssarelconstruktörens ansträngningar

borde gå ut på att förläna fartyget en forceringsfart af minst 22 knop,

äfven om detta icke kunde ske utan någon minskning af pansarskyddet.

Genom antagande af en torpedbåtförstöraretyp torde för öfrigt

fartyg kunna erhållas, hvilka, åtminstone under göda väderleksförhållanden,

i och för spaningstj ensten skulle kunna i någon mån ersätta

pansardäckskryssaren.

Enligt nådigt bref den 14 juni 1901 behagade Eders Kongl. Maj:t,

på min af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, tillsätta en

komité med uppdrag att afgifva betänkande och förslag rörande de jemkningar

i den hittills följda planen för nyanskaffning af sjökrigsmateriel

för svenska flottan, hvilka med afseende å sjökrigsmaterielens utveckling

under den senast förflutna tiden kunde vara behöfiiga. Bland de frågor,

som jag, enligt hvad jag till statsrådsprotokollet nämnda dag anförde,

ansåg böra blifva föremål för komiténs behandling, var också frågan

om den lämpligaste typen för en kryssare, som både kunde ersätta våra

nuvarande föråldrade öfningsfartyg, i den mån dessa icke längre kunde

för sitt ursprungliga ändamål användas, och tillika uppfylde fordringarna

på ett fullgodt stridsfartyg, och uttalade jag dervid den mening,

att vid frågans behandling borde iakttagas, att förslag afgåfves till

såväl bepansrad som endast däcksbepansrad kryssare.

Komitéför
slag.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I sitt den 9 november 1901 afgifna underdåniga betänkande, hvilket,

då vissa delar af detsamma äro af beskaffenhet att böra hemlighållas, i

sin helhet endast kan meddelas Riksdagens vederbörande utskott, har

komitén — efter en redogörelse för marinförvaltningens och chefens

för flottans stab ofvan anförda uttalanden i ämnet — för egen del i

fråga om eu kryssares egenskaper uttalat sig på följande sätt.

Vigten och mångfalden af de uppgifter, som dessa fartyg hade att

lösa under krig, hade manat komitén att söka föreslå kryssare, som i

främsta rummet uppfylde fordringarna på fullgoda stridsfartyg, och att

derefter tillse, att de ifrågavarande fartygen äfven med fördel kunde

användas såsom öfningsfartyg.

Hvad beträffade de egenskaper, hvilka erfordrades hos kryssare,

som lämpade sig för lösande af ofvannämnda uppgifter, kräfde spaningstjensten

framför allt hög fart samt tillräckligt kraftig bestyckning för

att kunna afslå anfall af torpedbåtförstörare och torpedbåtar. Men

dertill borde särskild! dessa kryssare ega sådan storlek, att de äfven

under svåra väderleksförhållanden kunde bibehålla god fart. Krafvet

att med ett måttligt deplacement uppnå hög fart nödvändiggjorde emellertid,

att såväl bestyckningen som pansarskyddet högst väsentligt inskränktes,

och under sådana förhållanden kunde de för spaningstjensten

lämpligaste krvssarne icke blifva annat än svagt bestyckade pansardäckskryssare.

Men dylika kryssare lämpade sig icke för lösandet af de öfriga

uppgifterna. Såväl offensiva företag mot fiendens spanings- och blockadtjenst

som skyddandet af kusten mot brandskattning och andra öfverrumplingsföretag

fordrade nemligen ej blott hög fart, utan äfven kraftig

bestyckning'' och sådana defensiva egenskaper hos kryssarne, att dessa

med utsigt till framgång kunde upptaga strid med fientliga fartyg af

samma klass. Och dessa kraf kunde icke tillgodoses med andra fartyg

än pansarkryssare.

För de nu nämnda båda slagen af fartyg — pansardäckskryssarne

och pansarkryssarne — hade de af flottans myndigheter, som yttrat

sig angående behofvet af dylika fartyg, ansett nedanstående hufvudegenskaper

erforderliga, nemligen:

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

Fart................

Pansardäckskryssare.

Pans arkry s s are.

Chefen för flottans stab.

Chefen för flottans stab.

Marinförvaltningen.

minst 25 knop

minst 22 knop

21—23 knop

Deplacement.......

minst 3,000 tons

närmare 4,000 tons

3,000—4,000 tons

Aktionsradie.......

minst 3,000''

minst 3,000''

omkring 4,000''

Bestyckning-........

talrikt lätt artilleri jemte

en eller två svåra eller

medelsvåra kanoner

8 st. 15 cm. ss. k.

10 st. 57 mm. ss. k.

8 st. 15 cm. ss. 1c.

12 å 14 st. 57 mm. ss. 1c.

Pansarskydd.......

pansardäck

skydd för kanoner och langning''jemte pansardäck

samt så mycket vertikalt pansar, som kan åstad- kommas.

De konstruktionsgrunder, som af denna komité blifvit uppställa

för utarbetande af förslag till pansardäcks- och pansarkryssare, hade så

till vida varit lika för båda typerna, att storleken ansetts böra begränsas

så mycket som möjligt, ej blott för att underlätta fartygens navigering

inomskärs, utan äfven för att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna.

Visserligen hade det varit synnerligen önskvärd!, om farten för de båda

typerna kunnat bestämmas till respektive 25 och 22 knop, såsom chefen

för flottans stab föreslagit; men dylika höga farter kräfde sådana dimensioner

hos fartygen, att komitén ansett sig böra afstå derifrån och icke

ställa fordringarna högre än att för pansardäckskryssaren föreslå eu

fart åt minst 24 knop samt så stark bestyckning, som kunde åstadkommas,

och för pansarkryssaren eu bestyckning af 8 st. pansarskyddade

15 cm. och 14 st. 57 mm. ss. kanoner jemte skyddade anordningar

för ammunitionslangning och pansar i vattenlinien, samt en fart

af minst 21,5 knop och en aktionsradie af minst 3,000'' med normalt

kolförråd.

Egenskaperna hos de kryssare, för hvilka förslag blifvit utarbetade,

framginge af nedanstående tablå:

Vik till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Biift.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Egenskaper.

*

Pansardäckskryssare.

Pansarkryssare.

Deplaeement....................................

.......... tons

3,232

4,060

Längd i V. L................................

......... in.

114

115,1

Bredd..............................................

.......... »

13,i

14,9

Djupgående ....................................

.......... »

4,5

4,9

Ind. hästkrafter................................

17,000

12,000

Fart med normalt kolförråd.............

.......... knop

24

21,5 +

Antal propellermaskiner....................

3

2

Kolförråd, normalt.........................

........... tons

170

350

» maximum.........................

......... »

585

900

rl,500''

O

5

o

cd''

Aktionsradie vid 10 knop.................

omkr. <„____

|5,300''

omkr. \ n

KS,000''

i 240''

( 600''

\ vid högsta färd............

» |

l 810''

\1,650''

Antal ångpannor.............................

15 st. Yarrow

12 st. Yarrow

( 6 st. 12 cm. ss. k.

( 8 st. 15 cm. ss. k.

Artilleri..........................................

\l2 * 57 mm. »

\l4 57 mm. »

Energi per bredsida.........................

............ mt.

9,200

18,500

Torpedtuber...................................

1 st. 45 om. u. v. t.

2 st. 45 om. u. v. t.

Pansar, kanontorn...........................

.......... mm.

—

*) 125-50

langning.............................

........... >

—

*) 100

manövertorn........................

>

75

9100

vattenlinie........................

........... »

—

9100

däck...................................

45-35

50-37

Besättning, erforderlig.....................

.. antal man

319

322

utrymme för.................

... » »

319

450

Kostnad: artilleri med en ammunitionsutredning, kr.

448,600

821,800

torpedbestyckning m. m.....

.............. »

60,000

183,000

pansar, vertikalt..............

.............. 2>

23,100

812,878

försöksexpedition..............

.............. »

24,000

24,000

skrof, maskiner in. m........

.............. »

4,825,500

4,573,822

Summa kr.

5,381,200

6,415,500

Vid uppgörande af förslagen till de båda kryssarne hade komitén

med tanke på att göra fartygen lämpliga såsom öfningsfartyg sökt

bereda plats för största möjliga kolförråd samt i öfrigt inreda dem för

största möjliga besättningsstyrka.

9 Krupp-pansar.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

Vid jemförelse mellan de båda kryssartypernas egenskaper, sådana

dessa i det föregående blifvit angifna, funne man enligt komiténs förmenande

beträffande de olika typernas lämplighet såsom stridsfartyg,

att pansardäckskryssaren på grund af högre fart bättre än pansarkryssaren

lämpade sig för spaningstjensten till sjös, men att den senare

deremot till följd af kraftig bestyckning, god fart och framstående defensiva

egenskaper äfvensom på grund af den tungt vägande fördelen att

ega större aktionsradie än pansardäckskryssaren, i vida högre grad än

denna lämpade sig för lösandet af det stora flertalet uppgifter, som

under krigstid kunde komma att föreläggas våra kryssare. För att

uppnå den höga farten med bibehållande af ett måttligt deplacement,

hade man nemligen å pansardäckskryssaren måst afstå från annat

pansarskydd än ett tunnt pansardäck och manövertorn, hvarjemte för

vinnande af samma mål bestyckningen måst göras svag och aktionsradie]!

vid högsta fart med normalt kolförråd ytterst ringa.

Hvad åter anginge de båda kryssartypernas lämplighet såsom öfningsfartyg,

hölle komitén före, att pansarkryssaren äfven i detta hänseende

egde företräde framför pansardäckskryssaren. Det förra fartygets bestyckning,

uppställningen deraf och langningsanordningarna vore nemligen

ur öfningssynpunkt att föredraga ej minst derför, att likheten

med motsvarande anordningar å pansarbåtarne vore vida större, än

hvad som kunde åstadkommas å pansardäckskryssaren. Slutligen vore

pansarkryssarens aktionsradie med ekonomisk fart betydligt större än

pansardäckskryssarens, hvarför det förra fartyget bättre än det senare

lämpade sig för öfningsexpeditioner till aflägsnare farvatten, ett företräde

som ytterligare ökades derigenom att en större besättningsstyrka rymdes

å pansarkryssaren.

Af de skäl, som ofvan blifvit anförda, syntes det komitén vara

uppenbart, att pansarkryssaren vore afgjordt öfverlägsen pansardäcksloyssaren

såväl i dess egenskap af stridsfartyg som med hänsyn till

dess lämplighet såsom öfningsfartj^g.

Då dertill komme, att det ändamål, för hvilket pansardäckskryssaren

så godt som uteslutande skulle användas under krig, nemligen

spaningstjensten, åtminstone i viss mån kunde fyllas genom att torpedbåtförstörare

jemte pansarkryssare afsåges till denna tjenst, samt att

inom snart sagd! alla främmande mariner, der kryssare bygdes, en

sträfvan numera förefunnes att mer och mer öfvergå till byggande af

pansrade kryssare, tvekade komitén icke att såsom sin bestämda öfvertygelse

framhålla, att de kryssare, som inom den närmaste framtiden

kunde anskaffas för vår flotta, borde vara pansarkryssare.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

Departements
chefens
yttrande.

Med åberopande af hvad i m a r i n fö r v a 11 n ingens förut nämnda skrifvelser

den 29 september 1899 och den 28 september 1900 anförts har

marinförvaltningen med underdånig'' skrifvelse den 29 sistlidne november

öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en pansarkryssare,

uppgjorda i öfverensstämmelse med det program för ett sådant fartyg,

som framlades i nyssnämnda betänkande af den under den 14 juni

1901 tillsatta komitén; och har marin förvaltningen förklarat sig anse

de sålunda öfverlemnade ritningarna och kostnadsförslaget böra läggas

till grund vid byggandet af dessa för rikets försvar erforderliga fartyg.

På grund häraf föreslår marinförvaltningen, att byggandet af eu

pansarkryssare, för hvilken kostnaden enligt ofvannämnda beräkning,

sammanlagdt med kostnaden för en andra utredning artilleriammunition,

utgjorde 6,710,336 kronor, så fort som möjligt måtte få påbörjas; men

då byggandet af fartyget måste beräknas komma att upptaga en tid

af öfver två år, hemställer marinförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå nästa riksdag att för påbörjandet af en pansarkryssare

anvisa såsom extra anslag under femte hufvudtiteln allenast ungefärligen

en tredjedel af sistnämnda belopp, eller 2,240,000 kronor.

För egen de! hyser jag i denna fråga samma uppfattning, som

uttalats i marinförvaltningens förutnämnda skrifvelse den 28 september

1900, nemligen att tiden nu synes vara inne att ersätta flottans

föråldrade öfningsfartyg med en fullt tidsenlig och med modernt artilleri

samt moderna maskinerier och öfriga anordningar försedd fartygstyp,

som på en gång uppfyller fordringarna på ett öfningsfartyg

och ett effektivt stridsfartyg. Den kryssaretyp, som nu framgått såsom

resultat af en omsorgsfull och allsidig utredning, synes mig väl egnad

att uppfylla sagda fordringar, och jag tvekar derför ej att tillstyrka

äskande af anslag för anskaffande af den föreslagna pansarkryssaren.

Då emellertid pansar kryssarens föreslagna längd icke medgifver

fartygets intagande i någon af de för flottan tillgängliga dockorna,

har jag anmodat marinförvaltningen att inkomma med uppgift å kostnaderna

för erforderlig förlängning af flottans dockor i Carlskrona och

Stockholm samt af dockan å Lindholmen vid Göteborg; och har marinförvaltningen

upplyst, att dessa kostnader skulle utgöra, för nya dockan

i Carlskrona 45,000 kronor, för dockan i Stockholm 162,000 kronor

och för dockan å Lindholmen 22,000 krönor. Hvad dockan i Carlskrona

angår synes denna under den tid, som åtgår för kryssarens

byggande, kunna undergå behöflig förlängning, hvartill medel torde

kunna beredas från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, utan

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

93

att extra anslag härför behöfver begäras. Frågan om byggande af en

tillräckligt stor docka vid Stockholms station synes böra lösas i sammanhang

med frågan om ordnande af stationen derstädes; och hvad dockan

å Lindholmen beträffar, torde frågan om dess förlängning nu icke behöfva

tagas i öfvervägande, då anläggning af en ny docka vid Göteborg,

vida större än hvad för pansarkryssaren skulle erfordras, lärer vara ifrågasatt

på enskildt initiativ.

Då, såsom marinförvaltningen erinrat, byggandet af pansarkryssaren

torde komma att kräfva en tid af öfver två år, synes den af marinförvaltningen

anmälda kostnaden för en andra ammunitionsutredning ej

för närvarande behöfva tagas i betraktande och kostnaden för kryssarens

byggande kunna fördelas på 3 år. Med hänsyn till andra för

år 1903 äfvenledes angelägna anslagsbehof torde af 1902 års Riksdag

endast böra äskas anslag till bestridande af en femtedel af kostnaden

för kryssaren utan tillägg af utgiften för den andra ammunitionsutredningen,

hvilken sistnämnda kostnad i stället skulle läggas till de anslag,

som för åren 1904 och 1905 torde böra för ändamålet äskas. Den beräknade

anskaffningskostnaden uppgår utan detta tillägg till 6,415,500

kronor; och torde på extra stat för år 1903 böra äskas femtedelen

af sistnämnda belopp, eller 1,283,100 kronor.

I en af marinförvaltningen och chefen för flottans stab den 19

september 1900 till chefen för sjöförsvarsdepartementet afbiten skrifvelse

angående anskaffande af med snabbskjutande artilleri försedda

bevakningsbåtar framhölls, att den offensiva uppgift mot i skärgård

inträngande större fientliga fartyg, som förut tillkommit stångtorpedbåten,

numera, sedan stångtorpedmaterielen blifvit utrangerad, borde

tillkomma endast torpedbåten och kanske inom kort undervattensbåten.

Under hänvisning till detta uttalande har marinförvaltningen nu i

underdånig skrifvelse den 29 november 1901 i fråga om anskaffande

af en undervattensbåt anfört följande.

Allt sedan minan och torpeden införlifvades med sjökrigsmaterielen,

hade sättet att tillgodogöra sig dessa vapens effektivitet genom

desammas användande från undervattensbåtar varit föremål för försök,

och många förslag till dylika båtar hade framkommit. Emellertid vore

det först på senaste tiden, som försöken lemnat något egentligt praktiskt

resultat, då i och med ett vidsträcktare användande af elektriciteten

en under vatten användbar kraftkälla blifvit tillgänglig. Ehuru

således ett af de vigtigaste problemen beträffande konstruktionen af

undervattensbåtar kunde sägas vara löst, återstode dock flera omstän
-

Byggande af

en undervattensbåt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

digheter, som inskränkte dessa båtars användande för krigsändamål,

såsom svårigheten att vid gång under vatten kunna vägleda sig med

nöjaktig säkerhet och att vid gång i vatten}’tan kunna göra iakttagelser

på längre håll. Undervattensbåten kräfde derjemte en särskilt

och väl öfvad besättning till följd af de invecklade anordningar, som måste

finnas för de erforderliga olika manövrernas verkställande. Alltför stora

förväntningar om undervattensbåtens användbarhet för rikets försvartorde

derför ej böra hysas, och allra minst torde dylika båtars anskaffande

kunna ersätta någon af de nu befintliga fartygstyperna; men då

undervattensbåten särskilt i våra skärgårdar borde hafva stor utsigt att

undgå den fientliga bevakningens uppmärksamhet genom dess förmåga

att osedd kunna nalkas fientliga fartyg, borde den vida lättare än torpedbåten

med framgång kunna utföra anfall om dagen. Af dessa skäl

och med hänsyn jemväl till den stora moraliska verkan, dylika vapen

kunde utöfva, ansåge marinförvaltningen, att man ej borde lemna detta

stridsmedel obeaktadt, utan att för hamn- och skärgårdsförsvarets stärkande

undervattensbåtar borde anskaffas.

Utarbetandet af ett detaljeradt förslag och uppgörandet af fullständiga

ritningar till en undervattensbåt kunde icke medhinnas på kortare

tid än 6 till 8 månader; men på det att byggandet ej skulle blifva

alltför mycket fördröjdt, ansåge sig marinförvaltningen redan nu böra

hemställa, att medel måtte anskaffas för byggandet af en undervattensbåt

och för utförande af experiment.

Att afvakta det slutliga lösandet af problemet i dess helhet inom

de länder, förnämligast Frankrike och Amerikas förenta stater, der man

hittills mest egnat sig åt konstruktion af undervattensbåtar, ansåge

marinförvaltningen icke tillrådligt, särskild! vid det förhållande att man

-—■ isynnerhet i Frankrike — bemödade sig att strängt hemlighålla de

vunna resultaten och det således torde dröja mycket länge, innan visshet

beträffande de der gjorda rön kunde af oss vinnas.

Det program, efter hvilket inom marinförvaltningens ingeniörafdelning

förslag till eu undervattensbåt vore under utarbetande, vore i hufvudsak

följande:

båten borde alltid hafva ett öfverskott af flytkraft;

dykning under vattenytan borde kunna verkställas dels under fart

framåt genom trimning och inställande af horisontala roder, dels, om

möjligt, äfven stillaliggande, för så vidt sådant kunde ske utan alltför

stora komplikationer;

deplacement, dimensioner, fart och aktionsradie borde vara:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

omkring

120 tons,

»

»

))

104

20

3,5

10

7

l,000r

» ,

meter,

» ,

knop,

deplacement, helt nedsänkt,

» lätt,

längd öfverallt

diameter, största vertikala

fart i vattenytan vid lätt läge

» under »

aktionsradie i vattenytan,

» under » , motsvarande 6 timmars gång;

torpedbestyckningen borde utgöras af 45 om. torpeder;

derjemte borde finnas: en petroleummaskin för gång i vattenytan

och för laddning af elektriska ackumulatorer äfvensom dylika motorer

för gång under vattenytan; propellermotorer, konstruerade att verka

direkt på propelleraxeln; styrinrättningar att styra såväl för hand som

med tillhjelp af styrmaskin; ackumulatorer för luft om 150 atmosferers

tryck; kompressionspump för luftackumulatorerna.

I öfrigt borde fartyget förses med dubbel botten i största möjliga

utsträckning, erforderliga ballasttankar, ventilation och isolering för kyla

samt, såvidt möjligt, beqvämlighet och kojplats för åtminstone 6 man

och slutligen utrymme för proviant och vatten för 6 man under åtminstone

4 dagar.

Med tillkännagifvande att priset för eu undervattensbåt från firma

i Amerika skulle uppgå till omkring 700,000 kronor, hemställer marinförvaltningen,

att, för byggande inom landet af en undervattensbåt, som,

såvidt möjligt, skulle fylla ofvan angifna fordringar, samt för anställande

af omfattande experiment med densamma, det måtte täckas Eders Kong].

Maj:t att af 1902 års riksdag äska ett extra anslag under femte hufvudtitelix

af 400,000 kronor. Först med ledning af de resultat, som med

en dylik undervattensbåt uppnåddes, borde, enligt marinförvaltningens

mening, sedermera bestämmas, i hvad mån flera undervattensbåtar

borde byggas och huru de i sådant fall borde vara konstruerade.

Äfven sjökrigsmaterielkomitén har i sitt den 9 sistlidna november afgifna

underdåniga betänkande tillstyrkt anskaffande af undervattensbåtar.

I hvad marinförvaltningen sålunda anfört instämmer jag för min

del fullständigt.

I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 24 september 1901

har marinförvaltningen i afseende å det belopp, 103,424 kronor 30 öre,

hvarmed kostnaden för nybyggnaden af torpedbåten Komet öfversteg

derför tillgängliga medel, anmält, att då frågan om giltigheten af det

utaf gymnastikläraren Carl Martin Edholm upprättade testamente, hvari

tillagts Sveriges sjöförsvar en del af hans qvarlåtenskap, hvarmed före
-

Brister i förut

beviljade

anslag.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anslags
beloppet.

Utskottets

yttrande.

96

nämnda belopp beräknats komma att i ej oväsentlig mån betäckas,

ännu icke vore genom laga kraftegande dom afgjord, marinförvaltningen

icke ansett sig nu böra göra underdånig framställning om betäckande

af samma belopp.

Vidare har marinförvaltningen ånyo erinrat, att i det af Riksdagen

för åren 1897 och 1898 anvisade extra ordinarie anslag å 11,780,000

kronor till anskaffning af krigsfartygsmateriel uppstått brist. För dennas

betäckande blef genom nådiga brefvet den 9 juni 1899 anvisadt ett

belopp af 530,000 kronor, att af marinförvaltningen utbetalas af omhänder

hafvande medel. Då enligt 1900 års räkenskap af sistnämnda

belopp tagits i anspråk 515,452 kronor 94 öre, hemstälde, med hänsyn

härtill och till beloppet af ännu qvarstående, anslaget tillhörande utgifter,

marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 24 maj 1901,

att för ändamålet måtte af omhänder hafvande medel få ytterligare användas

100,000 kronor. Denna marinförvaltningens hemställan bifölls

genom nådiga brefvet den 14 derpå följande juni angående användande

af behållningarna å vissa anslag under femte liufvudtiteln. Då emellertid

fullständig utredning angående ifrågavarande utgifters belopp icke

ännu kunnat erhållas, har marinförvaltningen ansett sig icke heller nu

böra afgifva underdånigt yttrande angående deras ersättande; men har

marinförvaltningen, som gått i författning om utredningens anskaffande,

förklarat sig vilja, så snart ske kunde, hos Eders Kongl. Maj: t göra

framställning om proposition till Riksdagen angående beredande af

medel till utjemnande af sagda brist.

Med stöd af hvad jag i det föregående anfört, torde medel böra

hos innevarande års riksdag äskas för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

med nedannämnda belopp, nemligen:

för fullbordande af en l:a klass pansarbåt...... kr. 2,813,000: —

» fortsatt byggande af torpedbåtar................. » 598,050: —

» påbörjande af en pansarkryssare .................. » 1,283,100: —

» anskaffande af en undervattensbåt och anställande

af försök med densamma.............. )> 400,000: —

eller tillhopa kr. 5,094,150: — »

Utskottet, som emot förevarande framställning, i hvad densamma

afser anslag till fullbordande af förut beslutade anskaffningar af en

l:a klass pansarbåt samt tre l:a klass och två 2:a klass torpedbåtar,

icke funnit något att erinra, tillstyrker de härom framstälda förslagen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

Hvad derefter beträffar den föreslagna pansarkryssaren, finner utskottet,

på grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats och efter

inhemtande af ytterligare upplysningar, att anskaffande af kryssarefartyg

af den nu föreslagna typen utgör ett för sjöförsvarets behöriga stärkande

och fullständigande synnerligen vigtigt behof, hvars tillgodoseende

ej längre bör undanskjutas. Det synes vara en lycklig kombination,

att fartyg af ifrågavarande typ, som ju i främsta rummet måste

vara kraftiga stridsfartyg och som i sådant afseende hafva mycket betydelsefulla

uppgifter att fylla vid sidan af flottans hittillsvarande stridsfartygstyper,

derjemte skola kunna ur speciel öfningssynpunkt bereda

flottan önskvärda fördelar. Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka,

att det nu begärda anslaget till påbörjande af byggandet af ett dylikt

kryssarefartyg må af Riksdagen beviljas.

I betraktande af den utveckling, hvartill tekniken hunnit i afseende

på framställandet af undervattensbåtar, och de stora förhoppningar,

hvarmed dessa, omfattas inom vissa utländska mariner, samt med hänsyn

till de fördelar, som skulle kunna vinnas för vårt lands försvar, derest

flottan egde till sitt förfogande ett antal dylika båtar af fullt lämplig

konstruktion, finner utskottet sig böra tillstyrka jemväl förslaget angående

anslag för framställande inom landet af en dylik båt och för

försök med densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja på extra stat för år 1903 ett

anslag af 5,094,150 kronor.

Ändring af 2:a klass pansarbåt ärna Thordön och Tirfing.

23:o) Kongl. Maj: t har uti punkten 20 under denna hufvudtitel Angående anföreslagit

Riksdagen, att af det anslag å 660,000 kronor, som af 1900 års vVi''ijTdtS anslag

Riksdag beviljades till ändring af 2:a klass pansarbåtarna Thordön och till ändring af

Tirfing, anvisa på extra stat för år 1903 återstående 280,000 kronor, ^^åtarna11"

Thordön och

Departementschefen har erinrat, att af det beviljade anslaget å Tirfing
660.

000 kronor hade för år 1901 anvisats 100,000 kronor och för år 1902 [^O.j

280.000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till bestyckning

af

bevakningsbåtar

m. m.

[21.J

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det till ändring af 2:a klass

pansarbåtarna Thordön och Tirfing beviljade anslag å

660,000 kronor anvisa å extra stat för år 1903 återstående

280,000 kronor.

Bestyckning af bevakningsbåtar m. m.

24:o) Kongl. Maj:t har i punkten 21 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1903 bevilja till bestyckning och ammunitionsutredning

för 5 minförsvaret tillhörande ångslupar 45,000 kronor.

Departementschefen har till åberopande af statsrådsprotokollet i

denna fråga anfört följande:

»I förutnämnda den 19 september 1900 af marinförvaltningen och

chefen för flottans stab gemensamt aflåtna skrifvelse rörande anskaffande

af bevakningsbåtar lemnades en utredning angående det antal

bevakningsbåtar, som i främsta rummet ansågs erforderligt; och beviljades,

i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

af 1901 års riksdag ett belopp af 107,900 kronor för ändring af stångtorpedbåtar

till bevakningsbåtar.

Den i berörda skrifvelse lemnade utredningen omfattade, såsom ock

i skrifvelsen framhölls, endast behofvet af bevakningsbåtar för bevakning

vid sjöfästningarna samt vid Göteborg och vid Söderteljeleden,

och beräknades det härför behöfliga antalet — utom de 5 stångtorpedbåtar,

för hvilkas ändring nyssnämnda anslag var afsedt, — uppgå till

dels 7 för ändamålet nybygga båtar om cirka 20 tons, för hvilka båtar

beräknades en kostnad af 434,000 kronor, dels 24 privata ångslupar,

apterade till bevakningsbåtar för eu kostnad af tillhopa 396,400 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 29 november 1901 har marinförvaltningen

gjort ytterligare framställning i fråga om bevakningsbåtar och

dervid till en början erinrat, att genom anskaffande af endast en utredning

ammunition i stället för beräknade två utredningar och genom

att minska antalet strålkastare sistnämnda belopp kunde reduceras icke

obetydligt; hvarefter marinförvaltningen vidare anfört följande.

Enligt verkstäld utredning rörande behofvet af bevakningsbåtar

för bevakning af de minlinier, som borde hufvudsakligast i Stockholms

yttre skärgård utläggas vid mobilisering och för hvilka linier minmateriel

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

förefunnes, samt för kustsignalväsendets och transportväsendets behof

äfvensom för bevakning af militärhamnar in. m., skulle erfordras för

det förstnämnda behofvets tillgodoseende 12 och för fyllande af de senare

behofven 14 bevakningsbåtar. önsirligt vore visserligen, att åtminstone

en del af dessa kunde anskaffas genom nybyggnad; men af

ekonomiska skäl torde detta ej kunna ifrågasättas, utan borde för ändamålet

användas privata ångslupar eller hellre bogserbåtar. En del af

nu nämnda 26 båtar kunde erhålla sin bestyckning af i förråd befintliga

kulsprutor, och endast en mindre del af båtarna behöfde förses

med dynamomaskin och strålkastare, hvarför kostnaden för den utrustning,

som i fredstid borde för dessa bevakningsbåtar anskaffas, enligt

marinförvaltningens åsigt kunde inskränkas till:

bestyckning och bevakningsutrustning, dynamomaskiner och ändringsarbeten

för 6 båtar å 16,600 kr.................................... kr. 99,600: —

ny bestyckning och bevakningsutrustning för 6 båtar

å 9,600 kr..................................................................... » 57,600: —

samt bevakningsutredning för 14 båtar å 600 kr.......... )) 8,400: —

eller tillhopa kr. 165,600: —

Minförsvarets samtliga för bevakningsändamål lämpliga ångslupar

borde äfvenledes förses med bestyckning af en 37 mm. snabbskjutande

kanon med lavett och ammunition, för att de skulle kunna bidraga till

bevakning af de positioner, de tillhörde; och beräknades kostnaden

härför uppgå till 9,000 kronor per ångslup eller till 45,000 kronor för

de 5 ångslupar, som för närvarande funnes och lämpade sig för ifrågavarande

tjenst.

Af det anförda framginge således, att totalbehofvet af bevakningsbåtar

uppginge, oberäknad! ofvannämnda 5 förändrade stångtorpedbåtar,

till 57, af hvilka endast 7 vore föreslagna att nybyggas. Beräknades,

att 5 ångslupar, tillhörande minförsvaret, sedan desamma blifvit för

ändamålet ändrade, skulle kunna förrätta bevakningstjenst vid de positioner

de tillhörde, skulle således antalet privata ångslupar eller bogserbåtar,

som borde utrustas för bevakningsändamål, uppgå till 45.

För att det vid krigstillfällc omedelbart framträdande behofvet af

bevakningsbåtar skulle i någon mån kunna tillgodoses, erfordrades likväl,

att redan i fredstid sådana mått och steg vidtoges, att åtminstone

en del af hela det behöfliga antalet genast vore för sitt ändamål tillgänglig

och att icke alltför stort dröjsmål förorsakades genom klargöring

af den öfriga delen.

I första hand fordrades således, att minförsvaret tillhöriga ångslu
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till

artilleri- och

torpedmateriel

för stridsfartvgen

m. m.

[22-25.]

par vore klara att användas för bevakningstjenst vid de minpositioner,

de tillhörde; men äfven bestyckning, ammunition, dynamomaskiner, strålkastare

och bevakningsutrustning borde vara tillgängliga för utrustandet

af de privata ångslnpar och bogserbåtar, hvilka skulle användas till bevakningen,

enär åtminstone en del af den erforderliga materielen icke

kunde anskaffas vid behof, förrän efter betydligt dröjsmål.

Med anledning häraf ansåge marinförvaltningen det vara af behofvet

påkalladt, att nämnda mått och steg vidtoges, för att snarast möjligt

och utan allt för stora omkostnader på en gång bevakningsfrågan skulle

kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, hvarför marinförvaltningen

hemstälde, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas om beviljande

på extra stat för år 1903 dels till bestyckning af 5 minförsvaret tillhörande

ångslnpar samt till ammunitionsutredning 45,000 kronor, dels

till bestyckning, ammunitionsutredning, dynamomaskiner, strålkastare

och öfrig bevakningsutrustning jemte ändringsarbeten för 10 privata

ångslnpar eller bogserbåtar för att omedelbart kunna användas till bevakningsändamål,

efter 16,600 kronor för hvarje båt, 166,000 kronor,

eller tillhopa 211,000 kronor.

Ehuru jag väl inser önskvärdheten af, att medel kunde genom anslag

för år 1003 beredas för tillgodoseende af ifrågavarande behof i

den utsträckning, marinförvaltningen föreslagit, anser jag dock, af hänsyn

till andra anslagsbehof, att för år 1903 endast bör äskas medel till

bestyckning och ammunitionsutredning för 5 minförsvaret tillhörande

ångslupar».

Utskottet, som med hänsyn till hvad sålunda anförts finner sig böra

biträda Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag, hemställer,

att Riksdagen må till bestyckning och ammunitionsutredning

för 5 minförsvaret tillhörande ångslupar

bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 45,000

kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

t

25:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna

hufvudtitel föreslagit Riksdagen uti punkterna 22—25 att på extra stat

för år 1903 bevilja till skjutförsök och inskjutning af kanoner 25,000

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

kronor, till anskaffning af kanoner i reserv 105,000 kronor, till ersättande

af äldre torpeder och anskaffande af reservtorpeder 60,000 kronor samt

till för söksskjutning ar med torpeder 8,000 kronor.

Beträffande dessa framställningar har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I sin underdåniga'' skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel år 1902 framhöll marinförvaltningen,

beträffande det då äskade anslaget till skjutförsök och inskjutning

af kanoner, 15,000 kronor, att en ytterligare ökning af detsamma

framdeles torde blifva erforderlig på grund af de inskjutningar af nyanskaffade

kanonmodeller och de omfattande skjutförsök, hvilka föranleddes

af pågående anskaffningar af ny materiel.

Under hänvisning till detta uttalande har marinförvaltningen i sin

underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 rörande behofvet af extra

anslag till nämnda ändamål anfört följande.

Skjutförsöken måste för vinnande af tillförlitliga resultat göras

ganska omfattande och för deras utförande måste äfven i vissa fall

pansarplåtar anskaffas.

Värdet af i flottans förråd befintlig ammunition jemte den, till

hvilken anslag blifvit af Riksdagen beviljade, uppginge i rundt tal till

10,000,000 kronor, hvaraf röksvagt krut för inemot 3,000,000 kronor.

För att vinna visshet om, att detta ammunitionsförråd befunne sig

i fullgodt skick, måste hvarje år utföras pröfningsskjutningar, i afseende

hvarå marin förvaltningen äfven utfärdat bestämmelser. Men kostnaden

för dessa pröfningsskjutningar kunde icke med fog bestridas af

ordinarie anslag.

Slutligen vore det nödvändigt att, i den mån pansarplåttillverkningen

gjorde framsteg, tid efter , annan utföra skjutförsök för att utröna

projektilernas verkan mot pansaret.

På grund häraf hemställer marinförvaltningen, att för år 1903

måtte af Riksdagen äskas för skjutförsök och inskjutning af kanoner

ett extra ordinarie anslag af 30,000 kronor.

Sedan 1897 och 1898 årens Riksdagar på extra stat anvisat sammanlagd!

115,000 krono! till anskaffande af kanoner i reserv för fartygen,

har marinförvaltningen anskaffat följande antal reservkanoner, nemligen:

1 st. 15 cm. snabbskjutande kanon,

2 » 12 ).’ » kanoner och

5 » 57 mm. » »

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Jemte meddelande härom anför marinförvaltningen i sin förutnämnda

underdåniga skrifvelse den 24 september 1901, att det betydande

antal kanoner af olika kaliber, som på senare åren anskaffats för

fartygen, emellertid gjorde det nödvändigt att ånyo göra framställning

om anskaffande af kanoner i reserv för fartygen. Sedan de fartyg,

som nu vore under byggnad, äfvensom de, hvartill 1901 års riksdag

beviljat medel, blifvit fullbordade, förfogade flottan bland annat öfver:

13 st. 21 cm. kanoner,

Öl » 15 » snabbskjutande kanoner,

36 » 12 » » »

174 » 57 mm. » » och

39 » 37 » » »

För denna materiel funnes i reserv dels de ofvan omnämnda, dels

ock 1 st. 12 cm. och 2 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner, som anskaffats

för skjutbanan i Carlskrona.

Då emellertid det verkliga behofvet af kanoner i reserv icke kunde

sättas lägre än till omkring 10 % af det i tjenstebruk befintliga antalet,

återstode att anskaffa:

1 st. 21 cm. kanon med lavettage, hvarför kostnaden

beräknats till ............................................. kronor 90,000: —

4 » 15 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage )) 141,500: -

10 » 57 mm. snabbskjutande kanoner med lavettage d 73,000: —

4 » 37 mm. snabbskjutande kanoner med lavettage » 20,800: —

summa kronor 325,300: —

Af denna summa borde enligt marinförvaltningens åsigt 105,000

kronor äskas för år 1903.

I fråga om behofvet af anslag för år 1903 till ersättande af äldre

torpeder och anskaffning af reservtorpeder anförde marinförvaltningen i sin

underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1902, att då det icke kunde

undvikas, att en och annan torped under öfningsskjutning förlorades,

samt den period, hvarunder en torped kunde anses för tjenstebruk fullt

användbar, näppeligen kunde räknas högre än till 15 å 20 år, måste

fartygens förråd af torpeder omsättas inom loppet af nyssnämnda tidrjmid,

d. v. s. årligen med 6 å 7 torpeder för hvarje i förråd befintligt

hundratal; samt att det derjemte måste anses vara af vigt att kunna

efter hand anskaffa ett mindre antal torpeder i reserv för de fartyg —

pansarbåtar och torpedkryssare —- hvilka endast vore försedda med en

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

utredning torpeder, enär man derigenom blefve i tillfälle att, derest för

sådant fartyg afsedd torped skulle förloras eller skadas, omedelbart ersätta

densamma. På dessa af marinförvaltningen anförda skäl äskade

Eders Kongl. Maj:t till ersättande af äldre torpeder och för anskaffande

af reservtorpeder ett extra anslag för år 1902 af 80,000 kronor, hvilket

också af Riksdagen beviljades.

Nu har marinförvaltningen med åberopande af samma grunder

hemstält, att för år 1903 måtte för ändamålet begäras ett extra anslag

af 60,000 kronor.

Slutligen har marinförvaltningen föreslagit, att för för söksskjutning ar

med torpeder måtte äskas ett extra anslag för år 1903 af 8,000 kronor,

och har marinförvaltningen med afseende härå anfört följande.

För sin utveckling vore torpedvapnet i hög grad beroende af att

försök kunde utföras med nya och förbättrade anordningar. Erfarenheter,

som i andra mariner vunnes angående torpedvapnet, komme endast

undantagsvis utomstående tillgodo. I följd häraf vore man inom

hvarje marin hufvudsakligen hänvisad till att sjelf genom försök förvärfva

den erfarenhet, hvaraf man kunde vara i behof. På grund häraf

lramstode såsom ett oafvisligt behof att erhålla medel till dylika försök;

men då det hittills för ändamålet anslagna beloppet, 5,000 kronor årligen,

visat sig otillräckligt, ansåge marinförvaltningen, att det för år

1903 borde höjas till 8,000 kronor.

Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört har jag icke funnit

annat att erinra, än att det för skjutförsök och inskjutning af kanoner

föreslagna beloppet 30,000 kronor synes mig kunna nedsättas till

25,000 kronor.»

Utskottet har emot nu ifrågavarande framställningar icke funnit

anledning till erinran och hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts i

ämnet gjorda framställningar, på extra stat för år 1903

bevilja

a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner

25,000 kronor;

b) till anskaffning af kanoner i reserv 105,000

kronor;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till

anskaffning

af karbiner.

[26.]

c) till ersättande af äldre torpeder och anskaffande

af reservtorpeder 60,000 kronor; samt

d) till försöksskjutningar med torpeder 8,000

kronor.

Karbiner.

26:o) Kong''!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning af

karbiner bevilja ett anslag af 144,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1903 anvisa 72,000 kronor.

Departementschefen har angående ifrågavarande anslagsbehof yttrat

sig på följande sätt till merberörda statsrådsprotokoll.

»Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 14 juni 1894

och den 10 juni 1898 till anskaffning af karbiner anvisat medel att

utgå dels från hufvudtitelns allmänna besparingar, dels från behållning

af försåld artillerimateriel, anskaffades sammanlagdt 3,000 karbiner.

För de fartyg, till hvilkas anskaffning medel beviljats senare än år

1895, har kostnaden för erforderligt antal karbiner inräknats i kostnaden

för dessa fartygs artilleri och karbinerna anskaffats samtidigt med

nybyggnaden. Emellertid har det, enligt hvad marinförvaltningen anför

i sin oftanämnda skrifvelse den 24 september 1901, visat sig omöjligt

att med det ringa antal karbiner, som förefunnes, tillgodose, förutom

stridsfartygens behof, jemväl exercisskolornas, logementsfartygens,

skeppsgossekårens, sjökadettkårens och minpositionernas behof af detta

slags vapen i och för utbildningen i skjutning och exercis dermed. Ju

längre tid karbinerna varit i tjenst, destomera talrik blefve också den

del af dem, som befunne sig under reparation; och vid särskilda tillfällen

hade varfscheferna i Stockholm och Carlskrona framhållit behofvet

af karbiner, särskildt afsedda för ofvannämnda skolor och logementsfartyg

m. m. Verkstäld beräkning hade gifvit vid handen, att

den brist å karbiner, som nu förefunnes, uppginge till 2,400. Kostnaden

för anskaffningen af detta antal beräknades till 144,000 kronor,

hvilket belopp följaktligen syntes böra för ändamålet hos Riksdagen

begäras.

Då de till skolorna utlemnade karbinerna genom det ständiga begagnandet

och det för undervisningen nödvändiga söndertagandet i hög

grad slitas, kunna dessa vapen i allmänhet icke anses vara färdiga att

när som helst utlemnas såsom fullt tjenstbara vid mobilisering, och är

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

det derför nödvändigt, att för skolorna anskaffas särskilda karbiuer.

Emellertid torde den af marinförvaltningen föreslagna anskaffningen

kunna fördelas på två år.»

Genom hvad sålunda anförts finner utskottet vara ådagalagdt, att

2,400 karbiner böra anskaffas.

Priset för dylik karbin är af departementschefen beräknadt till 60

kronor. Enär emellertid i fråga om anskaffning af karbiner för härens

behof kostnaden för karbin i det vid detta års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne

januari beräknats till 48 kronor 25 öre, synes det utskottet, som om

sistnämnda pris bör läggas till grund för anskaffning äfven af nu ifrågavarande

karbiner för flottans behof, och blifver under sådan förutsättning

det för anskaffning af 2,400 karbiner erforderliga anslagsbeloppet 115,800

kronor, hvaraf för år 1903 torde böra anvisas hälften med 57,900 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen till

anskaffning af karbiner beviljar ett anslag af 115,800

kronor och deraf på extra stat för år 1903 anvisar

57,900 kronor.

Exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande i

Karlskrona af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar bevilja på

extra stat för år 1903 ett anslag af 174,000 kronor.

■Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen härom

anfört följande:

. »I skrifvelse den 19 maj 1900 till stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Karlskrona fäste chefen för skeppsgossekåren uppmärksamheten

på behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossarne, derest deras

antal komme att uppbringas till 400.

Skeppsgossekasernen vore —- anföres i denna skrifvelse — visserligen

ursprungligen byggd för inlogerandet af 400 gossar, men med

de ökade fordringar på undervisning och på hygien in. nu, som de

sista decennierna medfört, kunde plats icke lämpligen beredas för ett

Bih. till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Höft. 14

Angående

anslag till

exercis- och

gymnastikhus

för skeppsgossar.

[27.]

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

så stort antal, såvida icke skeppsgossekåren finge sitt eget, inom dess

område belägna exercisbus, innehållande, utom de för dess praktiska

öfningar behöfliga rummen, äfven slöjdrum m. in. För närvarande användes

två af de i kasernen befintliga logementerna till samlingssalar,

ett för hvarje kompani; ett af dessa logementer användes dessutom till

sjömaningsrum. De till nämnda logementer hörande logementsbefälhafvarerum

och tvättrum begagnades för närvarande till vapensmedens

reparation srum äfvensom till uppställningsplats för en fartygsmodell

och diverse öfningsmateriel. Först genom erhållandet af eget exercishus

blefve de båda logementerna med tillhörande lokaler lediga till

användande för det ursprungliga ändamålet, inlogerandet af 80 skeppsgossar.

Med anledning häraf föresloges uppförande af ett exercishus

för skeppsgossekåren, vesterut från sydvestra hörnet af kaserngården, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett år 1897 uppgjordt förslag.

Sedan med anledning af denna framställning varfschefen inkommit

med ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilka kostnaden för ifrågavarande

byggnad skulle uppgå till 174,000 kronor, inberäknadt kostnaden

för ombyggnad af ekipagemästareboställets uthusbyggnader, 4,000

kronor, återremitterade stationsbefälhafvaren — för att, om möjligt,

nedbringa kostnaden — ärendet till varfschefen för yttrande i fråga

om exercishusets förläggande på sådant sätt, att dess östra ända komme

att gå öfver Konstapelsgatan. Med anledning häraf meddelade varfschefen,

att kostnaden enligt sistnämnda förslag komme att uppgå till

169,400 kronor.

Frågan fick derefter hvila, till dess chefen för skeppsgossekåren, i

anledning af Riksdagens år 1901 fattade beslut om kårens ökning, i

skrifvelse den 3 juni 1901 hos stationsbefälhafvaren gjorde förnyad

framställning i ämnet.

Sedan varfschefen ånyo yttrat sig, anförde stationsbefälhafvaren i

skrifvelse till marinförvaltningen den 30 augusti 1901, att han på de

skäl, kårchefen andragit, och, hvad särskildt beträffade lokal för gymnastiköfningar,

vid det förhållande att Karlskrona artillerikårs gymnastiksal,

som hittills endast med svårighet kunnat upplåtas för skeppsgossarnes

öfningar i gymnastik, icke torde efter den beslutade uppsättningen

af kustartilleriet kunna påräknas för skeppsgossekåren, vitsordade

det stora behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossekåren,

sedan kåren ökats till 400 gossar. I afseende å de två föreliggande

förslagen tvekade stationsbefälhafvaren icke att gifva företräde åt det

först uppgjorda, enligt ■ hvilket kostnaden skulle uppgå till 174,000

kronor. Den besparing å 4,600 kronor, som skulle åstadkommas genom

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

107

att förlägga byggnaden så, att dess östra ända komme att gå öfver

Konstapelsgatan, syntes nemligen icke kunna uppväga de stora olägenheter,

som uppenbarligen skulle uppstå genom att för framtiden få

Konstapelsgatan såsom förbindelseled mellan Varfsgatan och den längs

varfsområdet löpande Timmermansgatan spärrad.

I sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 anförde marinförvaltningen,

att embetsverket, lika med stationsbefälhafvaren och på de

af honom anförda skäl, ansåge behofvet af särskildt exercis- och gymnastikhus

för skeppsgossekåren numera vara oafvisligt. Då marinförvaltningen

emellertid icke kunnat för sin del godkänna vare sig förslaget

i afseende på den ifrågasatta byggnadens läge eller beräkningen

af kostnaderna, för densammas uppförande, hade ärendet remitterats

åter till stationsbefälhafvaren, med anmodan att skyndsamt inkomma

med nytt förslag jemte kostnadsberäkning; och anhöll marinförvaltningen,

som ansåg det vara af vigt, att medel för ändamålet blefve af

nästa Riksdag äskade, att så snart det nya förslaget inkomme, få till

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna ärendet.

1 afseende å det af stationsbefälhafvaren förordade förslaget hade

marinförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke byggnaden borde förläggas

i norra delen af 7:e qvarteret vester om Gröna gången eller på nuvarande

kaserngården öster om Gröna gången och längs med denna,

samt derjemte huruvida icke byggnaden kunde uppföras utan batteri

med gymnastiksal och duschrum å nedra botten och öfriga rum å öfra

botten.

Med anledning häraf anförde chefen för skeppsgossekåren i skrifvelse

till stationsbefälhafvaren den 21 oktober 1901 följande.

Beträffande lämpligheten af exercishusets förläggande till norra

delen af 7:e qvarteret vester om Gröna gången hade undersökning

blifvit verkstäld redan år 1897, hvarvid befunnits, att exercishusets förläggande

till denna plats dels skulle, i följd af grundförhållandena, medföra

större kostnad än det nu af stationsbefälhafvaren förordade förslaget,

dels ock medföra den olägenhet, att exercishuset icke kunde bringas

i omedelbar förbindelse med kasernområdet.

Förslaget att förlägga exercishuset till kaserngården ville kårchefen

på det lifligaste afstyrka. Kaserngårdens utrymme medgåfve icke en

qvadratmeters minskning utan känbara olägenheter för såväl exercisen

som den fullt lika vigtiga friluftsleken. Med anledning af det begränsade

utrymmet inom kasernen vore gossarne under alla lediga stunder

hufvudsakligen hänvisade till kaserngården.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Exercishusets uppförande utan batteri skulle föranleda, att de föreskrifna

artilleriöfningarna måste bedrifvas å annan plats, dit marscher

måste företagas i alla väder. Den enda plats, som för dessa öfningar

kunde ifrågakomma, vore väl sjömanskårens exercishus; men detta

blefve, äfven om en utvidgning deraf företoges, sannolikt fullt upptaget

af sjömanskårens eget manskap.

Sedan stationsbefälhafvaren till marinförvaltningen öfverlemnat

detta kårchefens yttrande, har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse

den 10 sistlidne december anfört, att förvaltningen funnit de af

kårchefen gjorda erinringarna vara af beskaffenhet, att marinförvaltningen

ansåge sig böra tillstyrka förläggandet af ifrågavarande byggnad

å den plats, som af stationsmyndigheterna först föreslagits, nemligen

vester om Gröna gången och ungefär i linie med ekipagemästarebostället.

Beträffande kostnadens nedbringande hade marinförvaltningen

funnit de skäl, som förebragts för bibehållande af föreslaget exercisbatteri

i samband med skeppsgossarnas gymnastikhus vara så tungt

vägande, att batteriets indragande icke kunde af förvaltningen föreslås.

På grund af det anförda och med anmälan, att storleken af det

föreslagna exercis- och gymnastikhuset vore tillräcklig, äfven om skeppsgossekåren

ökades till 600 gossar och i sin helhet komrne att förläggas

till Karlskrona, hemställer marinförvaltningen, att Eders Kongl. Magt

i nådig proposition till nästa Riksdag täcktes för byggande enligt ofvanberörda

ritningar och kostnadsförslag af ett exercis- och gymnastikhus

för skeppsgossekåren i Karlskrona äska ett extra anslag af 174,000

kronor.

Genom hvad i detta ärende förekommit synes mig behofvet af ett

särskildt exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar i Karlskrona vara

tydligt ådagalagdt, och den omfattande utredning, som verkstälts angående

den lämpligaste platsen för en sådan byggnad, torde hafva

gifvit vid handen, att en lämpligare plats än den af stationsmyndigheterna

och marinförvaltningen förordade ej står att finna. Mot de

öfverlemnade ritningarna och kostnadsförslaget har jag icke funnit något

att erinra.»

Genom den sålunda lemnade utredningen har utskottet icke blifvit

öfvertygadt om nödvändigheten af att för tillgodoseende af behofvet af

exercis- och gymnastiklokaler m. in. åt skeppsgossekåren uppföra ett

så dyrbart hus, som nu ifrågasatts, utan anser utskottet det böra tagas

under öfvervägande, huruvida icke genom lämpliga anordningar, exempelvis

genom byggnadens förläggande på annat, ställe, om ock i mindre

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

109

omedelbar närhet till kasernen, samt dess uppförande, åtminstone delvis,

af trä, afsevärda besparingar i kostnaden må kunna vinnas. Utskottet

kan icke finna, att skeppsgossekårens ökning skall kunna utgöra

ett oafvisligt hinder mot uppskof med förevarande byggnadsfråga, tills

densamma vunnit eu mer tillfredsställande lösning. Genom provisoriska

anordningar torde nemligen tillgång till såväl samlingssalar som exercisoch

gymnastiklokaler samt öfriga afsedda lägenheter kunna tillsvidare

beredas.

Då utskottet alltså anser förevarande byggnadsfråga böra underkastas

förnyad utredning, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke må af

Riksdagen bifallas.

Nytt skeppsgossefartyg.

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anskaffande af

ett nytt öfning sfartyg för skeppsgossar bevilja ett anslag af 210,000 kronor

och deraf på extra stat för år 1903 anvisa 105,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»För skeppsgossarnes öfvande finnas för närvarande att tillgå fyra

fartyg, som rymma

Najaden .................................................................... 100 gossar

Jarramas..................................................................... 100 »

Gladan..................................................................... 78 »

Falken...................................................................... 54 »

eller tillhopa 332 gossar.

Sedan skeppsgossekåren numera ökats till 400 gossar, lemna sålunda

de befintliga öfningsfartygen icke plats för samtliga skeppsgossar,

och varder kåren, såsom föreslaget blifvit, jdterligare ökad, så blifver

bristen i detta hänseende än mera känbar.

Med erinran om dessa förhållanden har chefen för skeppsgossekåren

i skrifvelse den 17 oktober 1901 till stationsbefälhafvaren i Karlskrona

framhållit behofvet af ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar

Angående

anslag till ett

nytt skeppsgossefartyg.

[28.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och dervid anfört, bland annat, att ombyte af besättningen eller delar

deraf efter några veckor af sommarexpeditionen vore en nödfallsåtgärd,

hvilken så snart som möjligt borde öfvergifvas.

Sedan stationsbefälhafvaren till mig öfverlemnat denna skrifvelse

med tillkännagifvande, att stationsbefälhafvaren till alla delar instämde

i kårchefens framställning, bär marin förvaltningen den 29 sistlidne oktober

afgifvit infordradt yttrande i ämnet, dervid marinförvaltningen

hufvudsakligen anfört följande.

Då en ökning af skeppsgossekåren till 600 gossar blifvit ifrågasatt,

skulle, sedan denna numerär uppnåtts, icke ens ytterligare två

öfningsfartyg af samma storlek som Jarramas vara tillräckliga för att

afhjelpa den ifrågavarande bristen, enär äfven sedermera ett antal af

68 gossar skulle sakna plats i fartygen. Att under sommarexpeditionerna

ombyta besättning eller del deraf torde icke böra annat än undantagsvis

ifrågakomma.

Det vore derför af största vigt, att åtgärder redan nu vidtoges för

att snarast, i den mån sådant kunde ske, få den rådande bristen å

öfningsfartyg afhjelpt. Härvid kunde väl ifrågasättas att bygga fartyg

af betydligt större dimensioner än Jarramas; men då häraf skulle nödvändiggöras

en tyngre rigg å fartygen, än som för skeppsgossar vore

lämpligt, hade marinförvaltningen icke ansett sig böra föreslå till byggande

något fartyg af större typ än Jarramas.

Med instämmande i hvad chefen för skeppsgossekåren anfört och

med tillkännagifvande, att kostnaden för ett öfningsfartyg af Jarramas’

typ uppginge till 210,000 kronor enligt kostnadsberäkning, uppgjord i

marinförvaltningens ingeniörafdelning, hemställer marinförvaltningen, att

i proposition till näst sammanträdande Riksdag måtte för anskaffande af

ett öfningsfartyg för skeppsgossar begäras ett extra anslag af 210,000

kronor.

Lika med de myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, finner jag

anskaffande af ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar, sedan antalet

skeppsgossar ökats öfver 400, vara oundgängligen behöfligt; men torde

kostnaden för detsamma kunna utan olägenhet fördelas på två år.»

Utskottet har icke kunnat lemna obeaktadt, hurusom, enligt hvad i

statsrådsprotokollet till punkten 19:o under denna hufvudtitel meddelas,

marinförvaltningen ansett, dels att den ståndpunkten numera torde föga

allvarligt vidhållas, som velat göra gällande, att den grundläggande örlogsmannautbildningen

ovilkorligen måste ske å riggadt fartyg, dels ock

att de för öfverflyttande af sjökadetternas öfningar från särskilda kadett
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

111

fartyg till pansarkryssare anförda skäl syntes med hela sin tyngd drabba

hvarje militärt utbildningssystem, som sökte vinna den åsyftade utbildningen

genom andra medel än sådana, hvilka kunde tänkas komma till

användande under verklig strid. Då det alltså synes vara fördelaktigt,

om åtminstone de äldre skeppsgossarnas öfningar kunde eg a rum å

stridsfartyg, samt i allt fall de nuvarande skeppsgossefartygen lemna

utrymme för en betydande del af skeppsgossekåren och utväg ej heller

lärer saknas att för ändamålet använda andra till flottan hörande riggade

fartyg, anser sig utskottet icke böra förorda Kongl. Maj:ts förslag om

anskaffande af ett ytterligare skeppsgossefartyg och hemställer derför,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Beklädnad åt sjöbeväringen.

29:o) Uti punkten 29 under denna hufvudtitel har Kong]. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen

bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 86,800 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande.

»I sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna

under femte hufvudtiteln år 1902 anförde marinförvaltningen

i fråga om beklädnad åt sjöbeväringen följande.

Enligt af chefen för flottans stab verkstäld beräkning skulle, såvida

stammanskapet vid flottan hunnit vid ingången af år 1902 uppbringas

till den såsom erforderlig beräknade styrkan enligt 1898 års

organisation, behofvet af sjöbeväring för bemanning vid mobiliseringstillfälle

af flottans fartyg vid nämnda tidpunkt uppgå till minst 5,406

man förutom de 650 beväringsmän, hvilka såsom yrkesmän afsåges till

tjenstgöring å stationer och varf och hvilka i nödfall kunde begagna

egna kläder. Då vid 1900 års början funnos 4,050 ställ beväringsbeklädnad,

skulle således beklädnad saknas för 1,356 man. Marinförvaltningen

ansåge likväl, att utan risk anskaffningen af den bristande beklädnaden

kunde fördelas på två år och hemstälde derför, att samma

Angående anslag

till beklädnad

åt

sjöbeväringen.

[29.]

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till transportmedel

å

varfven.

[30.]

summa, som beviljades af 1898 års riksdag, eller 105,500 kronor, måtte

äskas af 1901 års riksdag för anskaffning af fullständig beklädnad för

omkring 750 värnpligtige samt tilläggspersedlar för omkring 200 man

värnpligtige eldare under sjötjenstgöring.

Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Magt Riksdagen att

på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 105,500 kronor; och

blef denna framställning af Riksdagen bifallen.

Återstående behofvet af beklädnad för sjöbeväringen skulle sålunda,

enligt den af chefen för flottans stab verkstälda beräkningen öfver vid

mobilisering erforderligt antal beväringsmän, utgöra 606 ställ, hvartill

skulle komma tilläggspersedlar för omkring 200 man värnpligtiga eldare

under sjötjenstgöring. Enligt förut vid anskaffning af dylik beklädnad

beräknadt pris per ställ skulle kostnaden härför uppgå till 86,780 kronor

eller i rundt tal 86,800 kronor; och har marinförvaltningen nu hemstält,

att sistnämnda belopp måtte äskas såsom extra anslag för år 1903.»

Under tillstyrkan af bifall till ifrågavarande förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må till anskaffande af beklädnad

åt sjöbeväringen bevilja på extra stat för år 1903 ett

anslag af 86,800 kronor.

Transportmedel å varfven.

30:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 30 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att för anskaffande af transportmedel för flottans

varf bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 78,500 kronor.

Angående ifrågavarande anslagsbehof har departementschefen till

statsrådsprotokollet meddelat följande:

»Sedan högste befälhafvaren för 1898 års kusteskader i underdånig

generalrapport föreslagit, att flottans stationer måtte sättas i stånd att

ombesörja eskaderns kolning, hvilket lättast borde kunna försiggå genom

att å stationerna förlägga till kolhålkar ändrade äldre fartyg och vid

behof bogsera dessa till eskaderns kolningsplatser, anförde varfscheferna

vid flottans stationer i häröfver afgifna yttranden, dels att varf
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

ven vore i saknad af transportmedel för verkställande af kusteskaderns

kolning, dels att flottans kolpråmar hvarken vore af den storlek och

styrka eller i öfrigt åt den beskaffenhet, att de lämpade sig för användning

på sätt högste befälliafvaren ifrågasatt. Derför föreslogs af varfschefen

i Stockholm byggandet för stationens behof af 4 kolpråmar af

jern eller stål, rymmande hvardera omkring 240 tons, och af varfschefen

i Karlskrona byggande antingen af 5 kolpråmar af jern eller stål, rymmande

hvardera 300 tons, eller af 6 dylika, rymmande hvar och en

250 tons.

Sedennera har varfschefen i Karlskrona uti skrifvelse till marinförvaltningen

den 30 augusti 1901 anfört, att, sedan hans nyssnämnda

förslag ^ afgafs, antalet stridsfartyg betydligt ökats och att ytterligare

under år 1902 tre l:a kl. pansarbåtar kunde förväntas blifva förlagda

vid Karlskrona station, men att deremot af de befintliga koltransportmedlen

två pråmar antagligen ej mycket längre torde förblifva användbara.

Den kolqvantitet, som nu kunde på en gång transporteras, äfven om

jemväl nämnda bristfälliga pråmar användes, uppginge endast till 720

tons. Derför måste ytterligare transportmedel snarast möjligt anskaffas,

för att flottans fartyg utan alltför stor tidsutdrägt skulle vid mobilisering

kunna kolas, och för att ersätta de äldre kolpråmarna, som snart

måste utrangeras. På grund häraf föreslår varfschefen, att 2 kolpråmar

af jern, lastande omkring 250 tons, måtte ofördröjligen byggas för en

beräknad kostnad af 38,000 kronor för hvardera, eller tillsammans

76,000 kronor.

Då det vore af största vigt, att vid inträffande mobiliseringstillfälle

kolning af flottans fartyg kunde verkställas så fort som möjligt, och

sjödugliga kolpråmar för kolning af fartygen äfven under fred vore

behöfliga, har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 24

september 1901 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

år 1903 hemstält, att hos nästa Riksdag måtte till byggande af 3

kolpråmar af jern eller stål, lastande 250 tons hvardera, af Indika 2

skulle tilldelas Karlskrona och 1 Stockholms varf, äskas på extra stat ett

anslag af 114,000 kronor.

Båda varfscheferna hafva jemväl framhållit behofvet af ökade

ammunitionstransportmedel för underlättande af en hastig mobilisering

samt i sådant afseende hemstält om beredande af medel, varfschefen i

Karlskrona för byggande af 3 artilleriammunitionspråmar och varfschefen

i Stockholm för anskaffande af 2 dylika pråmar. Sammanlagda kostnaden

härför har beräknats till 82,500 kronor. Marinförvaltningen har

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 6 BLäft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

emellertid ansett anskaffningen af dessa pråmar kunna fördelas på 2 år

och derför i sin sistnämnda underdåniga skrifvelse hemstält om äskande

af anslag för år 1903 till byggande af 2 pråmar för Karlskrona varf

för en kostnad af 31,000 kronor och 1 pråm för Stockholms varf för

en kostnad af 18,000 kronor, eller tillhopa 49,000 kronor.

Vid mobiliseringstillfälle ligger stor vigt på en hastig proviantering

af stridsfartygen. För närvarande råder vid Karlskrona station

fullständig brist på lämpliga transportbåtar för proviantens förande från

lastbryggan vid Kungshall till fartygen. De varfsbåtar, som, ehuru för

ändamålet olämpliga, nu under fredstid användas, torde vid mobiliseringstillfälle

blifva erforderliga för varfvets eget behof. Marinförvaltningen,

som i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse den 24 september

1901 gjort framställning om anskaffande af provianttransportbåtar, har

uttalat den mening, att, med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga

snabbhet vid provianteringen, det vore lämpligare att för ändamålet

anskaffa flera smärre transportbåtar, rymmande 60 dagars proviant

för en l:a kl. pansarbåt, än ett fåtal större dylika båtar. Kostnaden

för byggandet af en transportbåt af den storlek, som sålunda ansetts

lämplig, har af marinförvaltningens ingeniörafdelning beräknats till

7,000 kronor; och har marinförvaltningen hemstält, att medel för bygggande

af två sådana båtar måtte beredas.

Anslagsbehofvet för anskaffande af transportmedel för flottans varf

skulle sålunda enligt marinförvaltningens beräkning utgöra 177,000

kronor.

Af hänsyn till andra anslagsbehof anser jag, att ett så stort belopp

för ifrågavarande ändamål icke bör för år 1903 begäras, utan torde

anskaffningen under sistnämnda år lämpligen böra begränsas till

en kolpråm för Karlskrona station....................... kr. 38,000: —

en ammunitionspråm för Karlskrona station...... » 15,500: —

en » » Stockholms » » 18,000: —

en provianttransportbåt för Karlskrona station » 7,000: -

summa kronor 78,500: —.»

Utskottet anser sig, på grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts,

böra tillstyrka beviljande af det begärda anslaget för nu ifrågavarande

ändamål. I afseende å provianttransportbåtarna, hvilka, enligt hvad

utskottet inhemtat, äro täckta pråmar, afsedda att bogseras, torde

emellertid böra tagas under öfvervägande, huruvida icke dylika äfven

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

115

skulle kunna erhållas genom förhyrning af enskilde tillhörig materiel,

så att byggandet för flottans räkning af dylika pråmar må kunna inskränkas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, för anskaffande af transportmedel

för flottans varf bevilja på extra stat för år 1903

ett anslag af 78,500 kronor.

Materiel för tillfälliga sprängnings- och

kontramineringsarbeten.

31:o) Uti punkten 31 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten

bevilja på extra stat för år 1903 ett anslå o- af

40,000 kronor. '' ö

Af statsrådsprotokollet inhemtas härom följande:

»Under någon tid hafva pågått försök med en del nykonstruerad

ministeriel, såsom behållare, hylsor och dosor, laddade och apterade

för stubin- eller elektrisk antändning. Denna materiel är afsedd att tilldelas

flottans fartyg för att användas vid tillfälliga sprängningsarbeten

dels på land för förstörande af broar, jernvägar in. m., dels i våra

skärgårdar för undanrödjande af en fiendes tillfälliga spärrningar med

minor, stängselbommar, kettingar och dylikt. Dessa försök hafva under

år 1901 blifvit förda till slut och gifvit tillfredsställande resultat. Med

ledning af den sålunda vunna erfarenheten har marinförvaltningen ansett

sig kunna verkställa en beräkning af det närvarande behofvet af

dylik materiel och har, på grund af sålunda verkstäld beräkning, i sin

underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 hemstält, att på extra

stat för år 1903 måtte äskas ett anslag för ifrågavarande ändamål å

40,000 kronor.»

Utskottet har emot förevarande framställning icke funnit anledningtill

erinran och hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning, till materiel för tillfälliga

sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja

på extra stat för år 1903 ett anslag af 40,000 kronor.

Angående anslag

till materiel

för tillfälliga

sprängnings-

och

kontramineringsarbeten.

[31.]

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kustsign alväsendet.

Ang. anslag 32:o) Kongl. Miij:t har föreslagit Riksdagen att för kustsignalvätlllväsendfr1"

sendet bevilja ett anslag å 300,000 kronor och deraf på extra stat för

j-gg j år 1903 anvisa 100,000 kronor.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet angående

detta ärende är af följande lydelse:

»I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

beviljade 1891 års Riksdag till anläggning af signal- och telefonstationer

ett extra anslag af 92,000 kronor, hvaraf anvisats på extra stat

för år 1892 ett belopp af 46,000 kronor och för år 1893 återstående

46,000 kronor.

Uti det anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891,

hvaruti dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet motiverade sin

hemställan om proposition i ämnet till Riksdagen, angafs det behöfliga

antalet signal stationer till 47 och telefonledningar till 26, af hvilket

antal dock endast 36 signal-och 14 telefoninrättningar ansågos böra

under fredstid anläggas. Hela kostnaden för samtliga de föreslagna

stationerna med ledningar beräknades till 259,450 kronor och kostnaden

för de anordningar, hvilka under fredstid borde vidtagas, till i rundt

tal 164,000 kronor. Deraf antogos 72,000 kronor vara att påräkna från

handels- och sjöfartsfonden samt från öfverskott å lots- och fyrmedlen,

hvarigenom den summa, som af andra statsmedel vore behöflig,

kunnat nedbringas till 92,000 kronor.

Sålunda antogs vid denna beräkning, att arbetena för komplettering

af signalstationernas materiel vid mobilisering skulle betinga en

kostnad af 95,450 kronor.

I skrifvelse den 9 november 1899 till chefen för sjöförsvarsdepartementet

anförde chefen för flottans stab, bland annat, följande.

Den beräkning öfver det behöfliga antalet signalstationer, hvilken

låg till grund för omförmälda proposition till 1891 års Riksdag, var

uppgjord utan föregången rekognoscering å ort och ställe — en åtgärd,

hvilken på grund af de dermed förenade kostnaderna ej gerna kunde

vidtagas, innan visshet vunnits, att medel för upprättande af ett kustsignalväsende

stode att erhålla. Sedan dessa medel beviljats, utfördes

rekognoscering af hela kusten i syfte att närmare bestämma platserna

för signalstationerna. Med stöd af den erfarenhet, hvilken förvärfvats

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

såväl dervid som under de senare årens omfattande krigsöfningar med

flottans fartyg, äfvensom med anledning af den utveckling, som flottans

hemliga farledssystem under senare tiden uppnått, hade det likväl befunnits

nödvändigt dels att något modifiera den ursprungliga planen för

signalstationernas lägen, dels ock att öka det från början föreslagna

antalet stationer, på det att vårt kustsignalväsende måtte kunna fylla

sin vigtiga uppgift. De ledningar, Indika nu återstode att bygga, vore

derför endast delvis desamma som de från början tillämnade, och vore

flertalet af de föreslagna nya signalstationernas ledningar af stor strategisk

betydelse.

Olägenheten af att först vid mobilisering utföra så betydande och

vigtiga arbeten som de, Indika enligt den nu uppgjorda planen erfordrades

för att sätta kustsign alväsendet i stånd att fylla sin uppgift,

läge i öppen dag. Den allmänna brådska, som mobiliseringens utförande

alstrade, torde nemligen komma att betydligt försena ledningarnas

byggande, och under tiden funnes ej tillräckliga medel att effektivt

öfvervaka kusten och befordra underrättelser om fiendens rörelser.

Då en energisk fiende med all sannolikhet kunde antagas begagna

sig af den snabbhet i krigsrörelsernas utförande, hvilken möjliggjordes

genom den högt dåfna beredskap, hvari de nutida flottorna hölles, för

att, genast från början af kriget tillgripa en kraftig offensiv, skulle

under krigets måhända afgörande skede en ytterst vigtig gren af vårt

kustförsvar, nemligen kustsignalväsendet, endast delvis vara i stånd

att fylla sin uppgift, om ej betryggande åtgärder i detta afseende vidtoges

redan i fredstid.

Visserligen torde ej samtliga de för fullkomnande af kustsignalväsendets

telefonförbindelser erforderliga åtgärderna behöfva vidtagas

redan före ett eventuel fredsbrott; men dessa åtgärder borde dock

redan i fredstid utföras i långt större utsträckning, än som varit möjligt

med de härför anvisade medlen. Särskilt vore det nödvändigt

att redan nu med telefonledningar förse de signalstationer, som afsåge

att sätta vår flytande krigsmateriel i stånd att draga full nytta af den

utveckling, flottans hemliga farledssystem uppnått. Derjemte erinrades,

att för signalstationerna erfordrades nedläggandet af undervattenskablar,

hvilka det torde vara svårt, om ens möjligt, att anskaffa från utlandet,

sedan order om mobilisering utgått.

På grund af det anförda hemstälde chefen för flottans stab om beredande

af medel för komplettering af kustsignalväsendets materiel.

Uti skrifvelse den 27 november 1901 har chefen för flottans stab

gjort förnyad framställning i ämnet.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I denna skrifvelse kar chefen för flottans stab framlagt kostnadsberäkningar

för anläggningen af de telefonförbindelser, hvilka äro erforderliga,

för att signalstationernas förbindelser redan i fredstid må

kunna anses på ett tillfredsställande sätt ordnade. Dessa kostnadsberäkningar

sluta på en summa af 131,116 kronor, hvartill skulle komma

2,675 kronor för påkoppling af fartygstelefoner samt 69,064 kronor

för materielutrustning af signalstationerna.

Vidare anför chefen för flottans stab i sistnämnda skrifvelse, att

de erinringar rörande kustsignalväsendet, hvilka inkommit från senaste

årens bevakningschefer och befälhafvare, äfvensom den allt mera framträdande

nödvändigheten af att redan i fredstid de delar af försvaret,

hvilka i händelse af mobilisering borde vara tidigast färdigrustade,

äfven måtte gifvas en hög grad af krigsberedskap, talade för att, utöfver

hvad förut framhållits rörande kustsignalväsendets telefonledningar,

äfven andra vigtiga anordningar för detsamma redan nu borde

fullbordas och ej uppskjutas till mobiliseringsögonblicket. Hit hörde

byggandet af utkiksställningar å de stationer, hvilkas läge ej medgåfve

fri utsigt, samt af bostäder för personalen vid vissa signalstationer.

För utkiksställningarna hade kostnaden beräknats till 5,300 kronor och

för bostäder åt personalen till 74,000 kronor.

Beträffande särskildt behofvet af bostäder för personalen har chefen

för flottans stab i förevarande skrifvelse anfört följande.

Hittills hade varit afsedt, att vid de signalstationer, der bostad

saknades, skjul skulle vid mobilisering genom vederbörande förmans

försorg uppföras för personal och telefonapparat m. in., hvarjemte

chefen för flottans stab ifrågasatt anskaffande af tält för att redan i

fredstid och vid mobilisering, intill dess skjul hunnit blifva uppförda,

tjena personalen till bostad.

Sedan emellertid den nya värnpligtslagen beredt möjlighet att

hålla vissa delar af flottans stridskrafter i ständig tjenstgöring, syntes

det vara nödigt, att kustsignalväsendet ordnades för ifrågakommande

tjenstgöring äfven under den kallare delen af året och under vanliga

fredliga förhållanden.

Då, med tanke på signalstationernas för väder och vind ofta utsatta

lägen och personalens behof af lugn och ostörd hvila efter en

ansträngande tjenstgöring samt på den dyrbara och delvis ömtåliga

materiel, som hörde till stationernas utrustning, det äfven under den

blida årstiden måste anses mindre tillfredsställande att för personal

och materiel endast hafva tält till bostad och förvaringsplats, torde

detta vid förekommande tjenst tidigt på våren och framförallt vinter
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

119

tid närma sig det omöjliga. Ännu mera gälde detta i händelse af verklig

mobilisering vintertid. Med hänsyn till signalstationens snabba

mobilisering och försättande i fullt tjenstbar! skick vore det jemväl

synnerligen fördelaktigt, att telefonledningarna finge sin afskafning inomhus

samt att såväl personal som telefonapparat och öfrig materiel

redan från första tjenstgöringsdagen egde nöjaktigt skydd.

Kostnaderna för att försätta kustsignal väsendet i ett fullt tjenstbar!

skick skulle således, enligt chefens för flottans stab förslag, utgöra

för telefonledningar till signalstationerna.......................... kr. 131,116

11 » för påkoppling af fartygstelefoner... » 2,675

.» materielutrustning af signalstationerna ....... » 69*064

» utkiksställningar........................................ >, 5,300

» bostäder för personalen vid vissa stationer .............. » 74,000

Summa kronor 282,155

Åt de förut för kustsignal väsendet tillgängliga medlen återstode

ännu odisponerade 39,871 kronor. Om denna summa samt den beräknade

kostnaden för anskaffande af tält, 2,960 kronor, eller tillhopa

42,831 kronor, frånräknades ofvannämnda summa, skulle alltså slutsumman

af de för kustsignalväsendets försättande i fullt tjenstbart

skick under fredstid erforderliga medlen utgöra 239,324 kronor, eller

i rundt tal 240,000 kronor.

Vidare har chefen för flottans stab i sin förutnämnda embetsskrifvelse

den 27 november 1901 beträffande gnisttelegraferingen anfört-, bland

annat, följande.

Med gnisttelegrafien hade ett betydelsefullt moment i underrättelseväsendet

tillkommit, och dess stora betydelse för fullständigande af

kustsignalväsendet kunde icke bestridas. Sedan frågan om vissa signalstationers

förseende med signalapparater för gnisttelegrafi underkastats

utredning till den omfattning, som på vår gnisttelegrafmateriels nuvarande

ståndpunkt och med ledning af de med denna materiel hittills

hos oss uppnådda resultat varit möjlig, hade deraf framgått, att ett

förstärkande af kustsignalväsendet genom införande af fasta stationer

för gnisttelegrafi ej i någon väsentlig mån komme att inverka på anskaffningen

af den för signalstationerna, enligt hvad ofvan angifvits,

erforderliga materielen. Af nämnda ratredning hade jemväl framgått,

att på grund _ af, bland annat, det tillbakadragna läge stationerna för

gnisttelegrafering i regeln måste erhålla, på det de, lätt upptäckta genom

sina höga ställningar, ej omedelbart måtte af fienden förstöras,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och deras af denna orsak betingade natur att ej kunna tjena såsom

bevaknings-, utan endast såsom kommunikationsstationer, gnisttelegraferingens

införande å fasta stationer i land ej komme att åvägabringa

någon nämnvärd rubbning beträffande vare sig de faststälda signalstationernas

antal och lägen eller ledningarnas till desamma framdragande.

Enligt uppgjord approximativ beräkning skulle med de räckvidder,

som antagligen kunde uppnås från fasta stationer i land med samma

slags apparater som de, hvilka varit i bruk på kusteskadern år 1901,

18 stationer erfordras å Sveriges kuster, Gotland och Oland inberäknade,

för att gifva utevarande fartyg möjlighet att, inom området Strömstad—

Umeå, städse stå i förbindelse med land och vederbörande bevakningschefer.

Emellertid ansåge sig chefen för flottans stab, med hänsyn till

materielens fortgående utveckling, ej nu kunna ifrågasätta hela kustsignalväsendets

kompletterande i detta hänseende.

Som frågan dock syntes vara af den vigt, att intet, som för oss

kunde bidraga till densammas snara lösning, borde försummas, ansåge

chefen för flottans stab, att, innan förslag om hela kustens förseende

med stationer för gnisttelegrafl väcktes, försök med nyssnämnda materiel

borde, om möjligt redan under nästkommande sommar, utföras från

vissa lämpligt valda fasta stationer i land.

På grund häraf tvekade chefen för flottans stab ej att hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas för upprättande af 4 fasta stationer för

gnisttelegrafl. Kostnaden för hvarje station torde belöpa sig till omkring

15,000 kronor, hvadan kostnaden för de 4 föreslagna stationerna

skulle uppgå till omkring 60,000 kronor.

Öfver chefens för flottans stab föreliggande förslag har marinförvaltningen

den 6 sistlidne december afgifvit infordradt yttrande,

deruti marinförvaltningen förklarat sig icke hafva något att erinra mot

de af stabschefen föreslagna åtgärderna, livilka otvifvelaktigt skulle

komma att lända landets försvar till stort gagn, samt tillstyrkt, att för

ifrågavarande ändamål måtte af näst sammanträdande Riksdag äskas ett

anslag å tillhopa 300,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 29 november 1901 utfärdat nådig

förordning angående personalens vid lots- och fyrinrättningarna tjenstgöringsskyldighet

vid flottan samt i öfrigt meddelat föreskrifter angående

signalstationernas bemanning och den derför afsedda personalens

öfvande, synes det mig vara af stor vigt, att åtgärder vidtagas för att,

beträffande telefonförbindelserna och öfrig materiel, försätta signalstationerna

i fullständigt skick.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

Lotsverkets tillgångar medgifva för närvarande icke något bidrag

för ifrågavarande ändamål. Ej heller lärer något anslag från handelsocli

sjöfartsfonden kunna härför ifrågasättas, då de nu föreslagna åtgärderna

endast i ganska ringa mån skulle medföra något direkt gagn

för handelssjöfarten.

Då emellertid icke hela den nu föreslagna summan torde vara erforderlig

för år 1903, hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders

Kong!. Magt föreslå Riksdagen

att för kustsignalväsendet bevilja ett anslag å 300,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 100,000 kronor.»

Då ett tillfredsställande ordnande af kustsignalväsendet måste anses

vara för vårt försvar, både till sjös och till lands, af en synnerligen

stor betydelse, och då utskottet emot de i sådant afseende nu föreslagna

anordningarna icke funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

nu ifrågavarande framställning, för kustsignalväsendet

bevilja ett anslag å 300,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 100,000

kronor.

Artilleriinventariekammare i Karlskrona m. m.

33:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande af

ny artilleriinventariekammare i Karlskrona bevilja ett anslag af 225,000

kronor och deraf anvisa på extra stat för år 1903 112,500 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning anfört

följande:

»För kustartilleriets förläggning i Karlskrona fästning erfordras,

såsom jag i det följande torde få närmare utveckla, anläggande af en

kasern å den plats, der det nuvarande, af trä uppförda, åldriga tyghuset

är beläget. Med anledning häraf anmodade jag marinförvaltningen

att i sammanhang med afgifvande af ett från detta embetsverk och

chefen för fortifikationen infordradt förslag angående kustartilleriets

förläggning i Karlskrona jemväl inkomma med förslag till ny artilleriinventariekammare.

Med embetsskrifvelse den 3 sistlidne december bär marinförvaltBih.

till Rikd. Prut. 1902. 4 Samt. 1 A/d. 6 Haft. 16

Ang. anslag

till artilleriinventariekammare

i

Karlskrona

m. m.

[33.]

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen öfverlemna! ett af cheferna för artilleri- och ingeniördepartementen

i Karlskrona uppgjordt och af varfschefen derstädes till marinförvaltningen

insändt förslag till sådan byggnad.

Enligt detta förslag skulle byggnaden förläggas söder om den nuvarande

ar tilleriinventariekam maren samt uppföras af tegel med balklag

af jern och golf af beton, utom i bottenvåningen, der träbjelkar och

golfplank från gamla tyghuset vore afsedda att användas. Af ingeniördepartementet

har beräknats, att byggnaden kan på den föreslagna

platsen, der grunden är god, uppföras för en kostnad af omkring

225,000 kronor. Härtill skulle emellertid komma en kostnad af, efter

olika alternativ, 26,000 eller 25,000 kronor för den nu i gamla tyghuset

befintliga artillerimaterielens förvaring under byggnadstiden, i

hvilken sistnämnda kostnad icke inräknats kostnaden för materielens

förflyttning till annan byggnad.

Marinförvaltningen, som, lika med varfschefen, ansett det alternativ

för den provisoriska förvaringen af materielen, hvilket skulle medföra

en utgift af 25,000 kronor, vara att föredraga, hemställer, att de för

ändamålet erforderliga medel, tillhopa 250,000 kronor, måtte af nästsammanträdande

Riksdag äskas, deraf för år 1903 hälften, eller 125,000

kronor.

I)å jag, som icke har något att erinra vid det uppgjorda byggnadsförslaget,

anser, att medel för den provisoriska förvaringen af artillerimaterielen

under byggnadstiden böra kunna beredas utan att extra anslag

behöfver derför afses, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af ny artilleriinventariekammare i Karlskrona

bevilja ett anslag af 225,000 kronor och deraf anvisa på extra stat för

år 1903 ett belopp af 112,500 kronor.»

Då den erforderliga nya kasernen för kustartilleriet i Karlskrona

måste, enligt hvad departementschefen anfört, förläggas å den plats,

som nu upptages af det nuvarande åldriga tyghuset, blifver det nödvändigt,

att detta hus rifves, och såsom en följd deraf måste ny tyghusbyggnad

uppföras. Utskottet har icke funnit något att erinra mot hvad

Kongl. Maj:t nu i sådant afseende föreslagit och hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, för uppförande af n}7 artilleriinventariekammare

i Karlskrona bevilja ett anslag af

225,000 kronor och deraf anvisa på extra stat för år

1903 ett belopp af 112,500 kronor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.

34:o). Kong]. Maj:t har uti punkten 34 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att för påbörjande af en mobiliseringskaj å flottans

varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 191,170

kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ämne yttrat

följande:

»Sedan varfschefen vid flottans station i Carlskrona uti skrifvelse

till marinförvaltningen den 31 januari 1896, med anledning af otillräckligheten

af det kajutrymme, som funnes att tillgå inom stationens varfsområde

för fartygens snabba mobilisering, framstält förslag om att vid

den östra varfshamnens norra sida eller den s. k. artillerigården utflytta

kajen söder om in ventariekamm a ren n:o 1 i jemnbredd med högvaktskajen

och förlänga den sålunda utflyttade kajen i ostlig riktning

till det nuvarande stängslet, som skulle ersättas af en vågbrytare af

sten, framhöll varfschefen i skrifvelse den 16 december 1897 ånyo det

oundgängliga behofvet af en mobiliseringskaj vid stationen och anförde

dervid, bland annat, att detta behof gjorde sig alltmera känbart, i den

mån antalet af flottans fartyg ökades; att fartyg i l:a och 2:a beredskap,

med den hastighet, hvarmed fartyg numera måste kunna utrustas,

sedan de undergått nödiga underhållsarbeten, såsom dockning m. m.,

icke kunde qvarligga i de trånga svajningsrummen vid nya dockorna,

utan måste genast, efter det nämnda arbeten afslutats, förläggas vid

en plats, der de hastigt kunde förses med utredning m. m. och hvarifrån

de lätt och snabbt kunde gå till sjös; att, till förekommande deraf,

att de kusteskadern tillhörande fartyg, hvilka äro förlagda till Carlskrona,

skulle kunna äfventyra att vid ett hastigt krigsutbrott blifva instängda

derstädes, det vore af största vigt, att dessa fartyg kunde åtminstone

lika hastigt som en eventuel fiendes blifva mobiliserade och således

satta i stånd att oantastade gå till sjös för att utföra dem atibefalda

uppdrag; samt att för en snabb mobilisering af fartygen i främsta

rummet erfordrades en mobiliseringskaj i närheten af inventarieförråden

och att en dylik i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det år 1896

från varfvet afgifna förslaget torde vara lämplig.

Sedan marinförvaltningen härefter anmodat varfschefen att inkomma

med ritning och kostnadsförslag till en kajbyggnad i förlängning af

Ang. anslag

till mobiliseringskaj

ä

varfvet i

Karlskrona.

[34.]

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och i ostlig riktning från högvaktskajen, öfverlemnade varfschefen med

skrifvelse den 20 december 1898 ritningar och kostnadsförslag till en

mobiliseringskaj i öfverensstämmelse med den sålunda af marinförvaltningen

meddelade föreskrift.

Enligt detta förslag skulle kaj byggnadsarbetet kunna utföras i 4

delar, så att af den beräknade kostnaden för hela kaj anläggningen,

761,170 kronor, skulle belöpa

å

delen

n:o

1 ....................

.................................. kronor

191,170: —

»

))

»

2 ...................

.................................... »

184,000: —

))

3 ......................

...................................... »

187,000: — och

5)

))

4 .......................

.................................... )>

199,000: —

Summa kronor

761,170: —

I skrifvelse den 29 september 1899 till dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet

anförde marinförvaltningen, bland annat, att, då

de nuvarande förläggningsplatserna vid varfvet i dockor och svajningsrum

icke kunde begagnas vid fartygens mobilisering, enär de måste

uteslutande af ses för fartyg, å hvilka nödvändiga reparations- och underhållsarbeten

skulle utföras, det borde erkännas, att den föreslagna

mobiliseringskajen borde komma till utförande så snart sig göra läte.

Mot varfschefens ritning och kostnadsförslag samt den föreslagna fördelningen

af arbetet i fyra delar hade marinförvaltningen icke något

att erinra.

Marinförvaltningen hemstälde derför om godkännande af den i

nyssnämnda ritning föreliggande planen till anläggning af en mobiliseringskaj

å Carlskrona varf; hvarjemte marin förvaltningen i underdånig

skrifvelse samma dag angående utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel år 1901 hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen äska till anläggning af l:a delen af ifrågavarande kaj ett

extra ordinarie anslag för år 1901 af 191,170 kronor.

Någon proposition till Riksdagen har emellertid hittills icke blifvit

i detta ämne aflåten.

Sedan marinförvaltningen nu i sin underdåniga skrifvelse den 24

september 1901 förnyat sin framställning om äskande af anslag för ifrågavarande

ändamål, har jag i ärendet infordrat jdfrande från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen; och har denna styrelse, enligt embetsskrifvelse

den 4 innevarande januari, icke funnit något att erinra mot det af

marinförvaltningen förordade förslaget vare sig i tekniskt afseende eller

beträffande kostnadsberäkningen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

Den af marint or välta ingen i ämnet gjorda framställningen anser

jag mig böra på det kraftigaste understödja. De af såväl varfschefen

som marinförvaltningen anförda skäl synas mig till fullo ådagalägga

angelägenheten af, att tillgodoseendet af ifrågavarande behof icke längre

undanskjutes; och mot ritningen och kostnadsförslaget har jag icke

något att anmärka.»

Utskottet, som anser anläggandet af nu ifrågavarande kaj vara ett

vigtig^ led i de anordningar, som erfordras för att underlätta flottans

snabba mobilisering, och af de till ärendet hörande handlingar inhemtat,

att detsamma utgör ett af de mest brådskande behofven vid flottans

varf i Karlskrona, hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kong!. Maj:ts

förevarande framställning, för påbörjande af en mobiliseringskaj

å flottans varf i Karlskrona bevilja på

extra stat för år 1903 ett anslag af 191,170 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

och vid flottans civilstat.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillfällig förstärkning

af arbetskrafterna i marin/arv ältning en och vid flottans civilstat

bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 11,800 kronor.

Departementschefen har härom anfört:

»Såsom jag redan vid behandlingen af de ordinarie anslagen anmält,

har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 24 september

1901 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1903 framhållit behofvet af ökade anslag till marinförvaltningen

och till flottans civilstat. I detta ämne har marinförvaltningen

i särskild underdånig skrifvelse af samma dag ytterligare anfört följande.

Ur den kraftiga utveckling, hvaråt flottan beträffande såväl ökningen

af dess materiel som ock deraf påkallad ökning af den militära

personalen käft att glädja sig under de senare åren, hade framträdt

krafvel, på ökad kraftutveckling af den del af flottans administrativa

maskineri, som utgjordes af den civila tjenstemannapersonalen inom

marinförvaltningen och af flottans civilstat. Hvad anginge marinföp
-

Ang. anslag till

förstärkning

af arbetskrafterna

i marinförvaltningen

och vid flottans

civilstat.

[35.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

valtningen, hade detta kraf ej blott låtit sig af nämnda allmänna grund

förnimmas, utan kunde till följd af tillkomsten af en helt ny organisation,

kustartilleriet, förväntas blifva inom den allra närmaste framtiden

ännu mera känbar! Svårigheten att med för närvarande tillgängliga

krafter motsvara samma kraf hade vid olika tillfällen blifvit påpekad,

men om man undantoge uppförandet å ordinarie stat af eu advokatfiskal

i marinförvaltningen och anvisande af medel för tillfälligt anställande

af ett kanslibiträde hos stationsbefälhafvaren vid flottans station

i Karlskrona, hade icke någon åtgärd vidtagits i syfte att ordna hithörande

förhållanden.

Hvad då först anginge mar inför v ältning en, så hade embetsverket i

sitt den 14 december 1900 afgifna underdåniga utlåtande öfver kustartillerikomiténs

betänkanden och förslag framstält behofvet af ökning

af embetsverkets tjenstemän och vaktbetjening för utförande af göromålen

inom embetsverket, hvilka genom kustartilleriets tillkomst kunde

förväntas blifva i betydlig mån ökade. Under medgifvande, att nämnda

behof nog komme att inträda, hade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet

likväl, enär behofvet då ännu ej kunde med säkerhet

bedömas, ansett sig icke böra i berörda syfte förorda någon framställning

till 1901 års Riksdag.

Då emellertid den njm organisationen af kustartilleriet skulle träda

i tillämpning med 1902 års början, från och med hvilken tid marinförvaltningen

finge dels inträda i utöfningen af den tekniska och ekonomiska

öfverstyrelsen jemväl öfver kustartilleriet med dess båda administrativa

enheter, Vaxholms och Carlskrona kustartilleriregementen,

hvartdera med sin särskilda ekonomi, dels i sig upptaga en ny afdelning,

fortifikationsafdelningen, hvaraf följde en särskild ökning i göromålen

för embetsverkets civilafdelning och kansli, måste, såvida med

visshet skulle kunna påräknas, att embetsverket skulle blifva i stånd

att i behörig ordning fullgöra sina åligganden, detsamma^ arbetskrafter

redan från och med ingången af år 1902 förstärkas.

Dertill funnes vid ofvan anförda förhållanden icke annan utväg, än

att, af Eders Kong! Maj:t bereddes medel för anskaffande för embetsverk

ets räkning af tillfällig arbetskraft för år 1902 och att hos Riksdagen

äskades extra anslag för ändamålet för år 1903.

I sådant afseende hade, vid anstäld beräkning af behofvet, marinförvaltningen

funnit detta kunna tills vidare afhjelpas, om embetsverkets

civilafdelning och kansli erhölle ytterligare hvar sin amanuens och

om den till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän i öfrigt anvisade

medelstillgången blefve i någon mån förstärkt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

För närvarande funnes å civilafdelningen eu och å kansliet två

amanuenser, hvilka hvardera njöte ett arfvode af 1,000 kronor om året.

Detta amanuensarfvode, beräknadt för minst 3 timmars arbete om dagen,

vore mindre än i flertalet öfriga embetsverk och måste höjas till

åtminstone 1,200 kronor om året, såvida icke för embetsverket skulle

uppstå svårighet att erhålla amanuenser för längre tid än den, hvarunder

de tillhörde nybörjareklassen. Genom anställande af ytterligare

en amanuens å civilafdelningen och eu å kansliet samt genom medelsanvisning,

hvarmed gratifikationer till något afsevärdare belopp än hittills

skulle kunna tilldelas de för närvarande till antalet nio e. o. tjenstemän

i embetsverket, som icke vore amanuenser, hvilket utgjorde vilkoret

för att af dem skulle kunna kräfvas mer arbete än hittills, syntes

behofvet af ökad arbetskraft kunna för den närmaste tiden nödtorftligen

afhjelpas.

Å marinförvaltningens stat funnes för närvarande anvisadt 8,500

kronor till vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden. Nämnda belopp fördelades på följande sätt:

ersättning til! vikarier under de civila embets- och tjen
-

stemännens semester ...........

............................................ kr.

1,125

—

renskrifning å kansliet ....................

.......................................... »

1,440

—

2 amanuenser å kansliet och 1 å

till gratifikationer åt öfriga e. o.

civilafdelningen ............ »

tjenstemän i embetsver-

3,000

—

ket ...........................................

....................................... D

2,325

—

e. o. vaktmästare ............................

...............................,........))

610

—

Summa kronor

8,500

—

För ofvan omförmälda erforderliga ökning af nuvarande 3 amanuensers

arfvoden till 1,200 kronor erfordrades ett årligt belopp af tillhopa

................................................................................................... kr. 600: —

Till förstärkning af arbetskrafterna beliöfdes:

för anställande af ytterligare 2 amanuenser med arfvode

af 1,200 kronor hvar ....................................................... » 2,400: —

till gratifikationer åt öfriga e. o. tjenstemän samt aflöning

af ytterligare eu e. o. vaktmästare ..................... » 1,500: —

Summa kronor 4,500: —

Beträffande flottans civilstat anför marinförvaltningen i detta sammanhang

följande.

Vid flera tillfällen hade under de senare åren behofvet af för
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

stärkning af personalen vid denna stat föranledt framställningar från

stationsbefälhafvare och varfschefer.

Så hade stationsbefälhafvaren i Karlskrona i skrifvelse den 5 oktober

1894 till chefen för sjöförsvarsdepartementet väckt förslag om

ändringar i staten för civilstaten i syfte af dennas förstärkning, hvilket

förslag, sedan yttrande deröfver afgifvits af marinförvaltningen, öfverlemnats

till den då arbetande reglementskommissionen.

Derefter och sedan stationsbefälhafvaren i Karlskrona ånyo fästat

uppmärksamheten på den i hans förenämnda skrifvelse omförmälda

angelägenhet, samt marinförvaltningen, som af chefen för sjöförsvarsdepartementet

erhållit uppdrag att inkomma med yttrande och förslag

i fråga om de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för uppehållande

tills vidare af sekreteraregöromålens hos stationsbefälhafvaren behöriga

gång, uti afgifvet yttrande anfört, att då nytt reglemente för flottan,

I delen, med tilläfventyrs nya bestämmelser angående civilstaten, vore

att förvänta, den ifrågakomna angelägenheten syntes böra blifva föremål

för allenast interimistiskt ordnande, och i sådant afseende afgifvit förslag,

hade genom nådigt bref den 18 november 1898 förordnats, att

under år 1899 i stationsbefälhafvarens i Karlskrona expedition ett biträde

finge af stationsbefälhafvaren anställas med närmare angifna skyldigheter,

samt att till godtgörelse åt ett sådant biträde finge af särskildt

anvisade medel användas ett belopp af högst 1,500 kronor.

Uti det af reglementskommissionen afgifna förslag till reglemente

för flottan, del I, fans emellertid icke intagen någon bestämmelse i syfte

att förstärka civilstaten.

Uppå särskilda underdåniga framställningar hade enahanda medgifvande

som uti berörda nådiga bref den 18 november 1898 meddelats

för åren 1900 och 1901 genom nådiga blefven den 2 mars och

den 9 november 1900.

Vidare och sedan varfscliefen vid flottans station i Karlskrona i

skrifvelse till marinförvaltningen hemstält om utverkande deraf, att vid

varfscliefens kansli blefve på ordinarie stat tillsatt en registrator med

värdighet och aflöningsförmäner lika med revisors, samt att, intill dess

sådant kunde ske, ett belopp af 1,500 kronor blefve årligen från och

med år 1901 stäldt till varfschefens förfogande, på det att de kansliet

åliggande göromål måtte kunna inom behörig tid utföras, hade marinvaltningen

i underdånig skrifvelse den 13 november 1900 anfört, att

då frågan om erforderlig ökning af flottans civilstat inom kort torde

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

blifva föremål för särskild utredning-, embetsverket icke ansåge sig för

det dåvarande böra göra framställning om aflåtande till Riksdagen af

nådig proposition om inrättande af en registratorstjenst vid varfschefens

expedition, men att då behofvet af förstärkning af arbetskrafterna

i varfschefens kansli vore otvifvelaktigt, marinförvaltningen ansåge sig

böra hemställa, att, i likhet med hvad redan egde rum vid stationsbefälhafvarens

expedition, ett biträde måtte få af varfschefen från och

med år 1901 anställas och att till biträdets aflöning måtte få användas

1,500 kronor för år räknadt, men genom embetsskrifvelse från chefen för

sjöförsvarsdepartementet den 23 november 1900 hade meddelats, att

vid ärendets föredragning Kongl. Maj:t ej funnit skäl att till marinförvaltningens

hemställan lemna bifall.

Uti skrifvelse till marinförvaltningen den 5 januari 1901 hade

stationsbefälhafvaren i Stockholm, med öfverlemnande af en utaf varfschefen

gjord framställning i ämnet, hemstält, att marinförvaltningen

ville föranstalta antingen om civilstatens vid stationen tillökande med

en ordinarie kammarskrifvare eller ock om beredande af medel till belopp,

som motsvarade en ordinarie kammarskrifvares aflöningsförmåner, på

det att dermed måtte kunna aflönas en e. o. kammarskrifvare för tjenstgöring

å varfvet, men med anledning af innehållet i chefens för sjöförsvarsdepariementet

nyssnämnda embetsskrifvelse till marinförvaltningen

hade embetsverket ansett stationsbefälhafvarens skrifvelse icke för

det dåvarande böra föranleda någon vidare åtgärd af embetsverket.

Med åberopande af motiveringen uti sin ofvan omförmälda framställning

till stationsbefälhafvaren hade sedermera varfschefen i Stockholm

i skrifvelse till marinförvaltningen den 31 augusti 1901 hemstält

dels om utverkande deraf, att vid hans kansli måtte få på ordinarie stat

anställas eu registrator med värdighet och löneförmåner motsvarande

varfvets förrådsförvaltares, dels att, intill dess frågan härom kunde

blifva afgjord, sådan anordning, som afsetts i hans förberörda framställning

till stationsbefälhafvaren, måtte blifva vidtagen.

1 skrifvelse den 27 augusti 1901 angående beräknande af utgifterna

under år 1903, hade, sedan kamreraren vid flottans station i Stockholm

hos stationsbefälhaf varen för vederbörlig åtgärd anmält, att räkenskapskontorets

vid stationen ordinarie personal behöfde skyndsamt ökas med

minst en revisor, två kammarskrifvare och en vaktmästare, stationsbefälhafvaxeti,

under anförande, bland annat, att civilstatens nuvarande

personal, beräknad efter behofvet vid en långt tillbaka liggande tidsperiod,

icke kunde på ett reglementsenligt sätt uppehålla göromålen,

liih. till Riksd. Prat. 1902. å Samt. 1 Afd. 6 Hä/t. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och att större fordringar än som nu stäldes på stationens tjensteman i

fråga om tjenstgöringstid icke kunde reglementsenligt uppställas, hemstält,

dels att marinförvaltningen i förslag till stat för år 1903 måtte

upptaga nu angifna behof af ökade arbetskrafter, dels ock, med erinran

om sin förut nämnda skrifvelse den 5 januari 1901 angående behofvet

af ytterligare en kammarskrifvare på varfvet, att antalet nya kammarskrifvaretjenster

vid stationen måtte ökas till tre.

Att en förstärkning af arbetskrafterna vid civilstaten vore af nöden,

ansåge marinförvaltningen uppenbart vid blott en tanke på den ökning

af materiel och personal vid flottan och den utsträckning af arbetena

vid varfvet och af flottans öfningar med deraf följande användning af

allt flere civila tjenstemän för tjenstgöring ombord, som under de senare

åren egt rum och ännu fortfore, och på den häraf framkallade tillväxt

af alla de göromål, som tillhörde civilstatens personal. Det tryckande

behofvet i nämnda hänseende hade äfven genom stationsmyndigheternas

omförmälda skrivelser blifvit tillräckligt vitsordadt.

Då emellertid vid sidan häraf qvarstode det på senare tid vid flere

tillfällen, stundom såsom en förutsättning för af myndigheter afgifna

yttranden och förslag, framstälda yrkandet på en omorganisation af

civilstaten, och denna fråga torde böra utredas och pröfvas, innan

ändring i ordinarie staten för civilstaten vidtoges, hade marinförvaltningen,

under förutsättning att sådan utredning, som nu vore nämnd,

blefve under den närmaste framtiden föremål för åtgärd från Eders

Kongl. Maj:ts sida, icke heller nu ansett sig kunna föreslå ändring i

berörda stat.

Att längre låta anstå med åtgärder för afhjelpande tills vidare af

det mest trängande behofvet af förstärkta arbetskrafter vid civilstaten,

läte sig likväl icke göra. Den utväg, som härvid erbjöde sig, syntes

enligt marinförvaltningens tanke vara att Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen för nödtorftig förstärkning af civilstaten äska anslag å extra

stat för år 1903 och för tiden intill dess bereda de för ändamålet

oundgängligen behöfliga medlen. Uti det e. o. anslag, som sålunda

skulle begäras, torde äfven böra inbegripas det belopp af 1,500 kronor

om året, som för tillfälligt biträde vid stationsbefälhafvarens i Karlskrona

kansli varit honom de senare åren anvisadt. Med inbegrepp af

nämnda biträde syntes alltså, med ledning af nu åberopade framställningar,

det behof, som närmast skulle behöfva fyllas, kunna, för år

räknadt, angifvas sålunda:

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

vid Karlskrona station:

för anställande af ett biträde i stationsbefälhafvarens

kansli.................................................................................. kronor 1,500: —

ett d:o i varfschefens d:o............................................ » 1,500: —

vid Stockholms station:

för varfschefens kansli:

ett biträde med aflöning, motsvarande kammar skri f
vares

aflöningsförmåner ................................................ » 1,500: —

för räkenskapskontoret:

en kammarskrifvare, förordnad såsom revisor, skilnaden

mellan hans egna och revisors tjenstgörings
-

penningar................................................................... » 400: —

två e. o. kammarskrifvare å 1,200 kronor hvardera... » 2,400: —

Summa kronor 7,300: —

Om med sistnämnda belopp sammanlades förut an
gifna

behof för marin förvaltningen......................... » 4,500: —

skulle.......................................................................... kronor 11,800: —

utgöra hvad som borde å extra stat hos Riksdagen äskas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer marinförvaltningen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästkommande Riksdag äska

till förstärkning af arbetskrafterna inom marinförvaltningen och flottans

civilstat ett e. o. anslag för år 1903 af 11,800 kronor.

Under erinran derom, att jag, på sätt jag i det föregående omförmält,

har för afsigt att under den närmaste framtiden hemställa om en

utredning rörande omorganisation af flottans civilstat, får jag, då det

af marinförvaltningen i förevarande skrifvelse framhållna behofvet af

extra anslag för år 1903 till ifrågavarande ändamål torde vara oafvisligt,

underdånigst hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

och vid flottans civilstat bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag

af 11,800 kronor.»

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till sjökrigsskolan.

[36.]

Ang. anslag

till kustbefästningarna.

[37.]

Utskottet, som finner af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts

framgå, att de nu ifrågasatta förstärkningarna i arbetskrafterna

inom marinförvaltningen och flottans civilstat äro af behofvet påkallade,

anser sig, i afvaktan på den omorganisation af flottans civilstat, som

stälts i utsigt att snarast möjligt ega rum, böra biträda nu föreliggande

förslag, och hemställer,

att Riksdagen må, för tillfällig förstärkning af

arbetskrafterna i marinförvaltningen och vid flottans

civilstat bevilja på extra slät för år 1903 ett anslag

af 11,800 kronor.

Sjökrigsskolan.

36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag

af 1,860 kronor.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan och i

likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till löneförbättring åt lärarne

vid sjökrigsskolan, utöfver de belopp, som enligt medgifvande

af 1881 och 1888 årens Riksdagar få användas

af kadetternas terminsafgifter, anvisa för år 1903

ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för

löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att den,

som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte

sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet

vid någon privat undervisningsanstalt för

inträde i nämnda skola.

Kustartilleriet.

Kustbefästningarna.

37:o) Uti punkten 37 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att för fortsättande af

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

133

arbetena å rikets kustbefästningar bevilja ett anslag af 1,696,400 kronor

samt deraf på extra stat för år 1903 anvisa 590,000 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»I

sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 hemställer marinförvaltningen

— under hänvisning till särskild underdånig skrifvelse,

som framdeles komme att aflåtas, — att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till förstärkning af det fasta kustförsvaret äska för år 1903 ett extra

anslag af 590,000 kronor.

Sedan derefter såväl chefen för fortifikationen som generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet, såsom svar å af marinförvaltningen

gjorda förfrågningar, inkommit med skrifvelser, af hvilka chefens

för fortifikationen åtföljdes af ett till Eders Kongl. Maj:t stäldt

memorial angående extra ordinarie anslagen till rikets kustbefästningar

för åren 1903 —1905 samt särskildt för år 1903, har marinförvaltningen,

med öfverlemnande af nämnda memorial jemte generalfälttygmästarens

skrifvelse, i underdånig skrifvelse den 4 oktober 1901 afgifvit vidare

yttrande i ämnet.

I chefens för fortifikationen omförmälda underdåniga memorial åt

den 30 september 1901 anföres hufvudsakligen följande.

Då med ingången af år 1902 rikets fasta kustförsvar komme att

underordnas sjöförsvarsdepartementet, blefve häraf en följd, att anslagen

till rikets fasta försvar hädanefter komme att fördelas mellan fjerde och

femte hufvudtitlarna, hvarför ock särskilda underdåniga framställningar

om anslag dels till det fasta kustförsvaret, dels till landfästningarna

borde göras. Chefen för fortifikationen ansåge sig på grund häraf nu

böra i underdånighet anmäla 1903 års anslagsbehof för rikets kustbefästningar.

Hvad först vidkomme Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, så

utginge sista återstoden af det för densamma senast beräknade och af

Riksdagen beviljade anslag redan under år 1902, då försvarsverken

också skulle blifva fullbordade till den af 1897 års befästningskomité

föreslagna omfattning, ehuru detta på grund af en del förhållanden,

som försvårat förarbetenas jemna bedrifvande, sannolikt ej kunde ske

förrän under år 1903. Emellertid återstode ännu en del utgifter, som

icke med säkerhet kunde till sin storlek beräknas, såsom kostnaden för

förvärfvandet af behöflig mark för återstående försvarsanordningar,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvarförutom expropriationsförrättning för förvärfvande å Edholmen af

mark, som tagits i anspråk för försvarsanordningarna vid inloppet till

Kodjupet, påginge, och utgången af detta mål kunde ännu icke ens

tillnärmelsevis angifvas. Vidare hade vissa arbeten visat sig blifva

något dyrare, än senast beräknats, exempelvis försänkningarna i Bullerholmssundet,

för hvilka kostnaderna i följd af bankarnes upprepade

gånger inträffade sjunkning uppgått till långt mera, än hvad derför

beräknats, och ännu återstode en del arbeten å dessa försänkningar.

Slutligen hade det visat sig, att genom inträffade omständigheter, som

ej kunnat förutses, kostnaderna för vissa af batterierna å Vermdön

torde blifva något dyrare, än man beräknat. Huruvida besparingar på

andra arbeten kunde uppstå, tillräckliga för att täcka de ökade utgifter,

som af sistnämnda förhållanden förorsakades, kunde ännu icke förutsägas.

För kustbefästningarna vid Fårösund hade sista återstoden af den

för desamma beräknade kostnadssumman redan anvisats att utgå under

år 1901, och då arbetena derstädes vore i det närmaste färdiga, kunde

redan nu med visshet antagas, att ingen brist i det anvisade anslaget

skulle uppstå.

För Karlskrona fästning vore för år 1902 beviljad sista återstoden

af den för befästningarna å Kungsholmen och öarna beräknade kostnaden.

Någon brist hade icke uppstått å de arbeten, som här redan

fullbordats, enär den allmänna stegringen af material- och arbetskostnader

icke gifvit sig tillkänna på denna ort förrän under den allra

sista tiden; men huruvida de återstående, redan under utförande varande

eller ännu ej påbörjade arbetena derstädes skulle kunna verkställas

för de derför beräknade kostnaderna, vore omöjligt att förutsäga.

Särskildt gälde detta om det stora batteriet vid Ellenabben å

Aspö samt för infanteriverken å Tjurkö och Sturkö.

Vid 1903 års början skulle endast återstå ombyggandet af fästet å

Vestra Hästholmen, hvarför af förutnämnda komité beräknats en befästningskostnad

af 716,900 kronor, deraf under byggnadsperioden

’ 1903—1905 föreslagits att utgå 223,600 kronor och under sista perioden,

1906—1908, återstående 493,300 kronor. Härförutom hade emellertid i

arméns myndigheters yttrande den 31 oktober 1898 öfver befästningskomiténs

förslag påyrkats ett tillägg till den beräknade befästningskostnaden

af 4,000 kronor, så att hela den då såsom behöflig ansedda befästningskostnadssumman

uppgick till 720,900 kronor, i hvilket belopp kostnaden

för pansarkonstruktioner redan inginge med en betydande siffra. Under

de år, som förflutit efter beräkningarnas uppgörande, både emellertid eu

betydlig stegring i jern- och stålpriser egt rum. hvarför med säkerhet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

kunde antagas, att denna omständighet komme att förorsaka en afsevärd

brist. Antagligt vore väl ock, att de stegrade arbetspriseu äfven

skulle förorsaka ökad kostnad för byggnadsarbetets utförande.

På grund häraf måste utan tvifvel det beräknade anslaget till ornfästet

a Vestra Hästholmen höjas; men då möjligen ytterligaie

behof af medel för förut angifna arbeten kunde uppstå, torde

underdånig anmälan om det belopp, som ytterligare kunde erfordras

föi Karlskrona kustbefästningars afslutande enligt nu föreliggande plan,

först framdeles böra göras.

Då det emellertid vore i hög grad oförenligt med god hushållning

att bedrifva ombyggnadsarbetet å Vestra Hästholmen med så små årsanslag,

som skulle erhållas, om för hvardera af de tre till byggnadsperioden

1903—1905 hörande åren anvisades endast en tredjedel af det

lör nämnda period af befästningskomitén beräknade beloppet, 223,600

kronor, hvarifrån dessutom i sådant fall äfven skulle afdragas ett belopp

af 10,200 kronor, som redan för år 1902 anvisats af artillerikostnaden

utöfver hvad för samma år dertill beräknats, syntes det för Vestra Hästholmen

beräknade byggnadsanslaget böra fördelas på lämpligare sätt.

Detta kunde i någon man ske derigenom, att hela det för ifrågavarande

fäste af befästningskomitén upptagna beloppet, 1,100,000 kronor, lika

fördelades på de båda byggnadsperioderna, så att på hvardera af dessa

komme ett belopp af 550,000 kronor. Från denna summa borde emellertid

för den närmaste perioden dragas den redan anvisade artillerikostnaden

86,600 kronor, då sålunda 463,400 kronor komme att återstå.

Da ej. någon ytterligare artillerikostnad under samma period behöfde

bestridas, skulle hela denna återstod kunna disponeras för befästningsändamål

och sålunda dertill afses för år 1903 en tredjedel af den

för perioden beräknade summan, eller i rundt tal 154,000 kronor.

Hvad slutligen beträffade sjöbefästningarna utanför Göteborg så

komme minflankeringsbatteriet och försänkningarna att inom 1902 års

utgång blifva, fullbordade, hvilket också af befästningskomitén var

beräknadt. . Till andra byggnadsperioden, som inginge med år 1903,

återstode af befästningsarbeten endast fortet å Vesterberget. För samtliga

föreslagna befästningsåtg-ärder vid Göteborg jemte bestyckning

m. in. hade inom fortifikationen en summa af 3,880,000 kronor beräknats

erforderlig; men 1897 års befästningskomité upptog för samma

försvar ej högre belopp än 1,900,000 kronor, hvilken summa dock, på

hemställan af arméns myndigheter, af Eders Kongl. Maj:t ökades med

30,000 kronor genom förhöjning från 240,000 till 270,000 kronor af

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

bidraget från en-per-mille-fondeu, hvarjemte, på flottans myndigheters

förslag, en summa af 762,000 kronor, motsvarande kostnaden för ett

förut föreslaget haubitsbatteri å Käringberget, äfven tillädes. För nu

föreslagna befästningsarbeten vid Göteborg skulle sålunda sistnämnda

summa af 762,000 kronor oräknad — vara tillgängligt ett belopp af

1.930.000 kronor, hvilket af arméns myndigheter ansetts böra fördelas

så, att 995,000 kronor användes till befästningskostnader, 50,000 kronor

till kostnader för försvarets ledning och 885,000 kronor till artillerikostnader,

allt under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t gillade den

föreslagna bestyckningsändringen, hvilket sedermera också skett genom

den under den 6 april 1900 1 nåder faststälda bestyckningsplanen för

befästningarna vid Göteborg.

Af befästningskosinaden, hvilken enligt befästningskomiténs förslagskulle

i sin helhet utgå under de två första byggnadsperioderna, hade

hittills — för minflankeringsbatteriet och försänkningarna — anvisats

305.000 kronor, hvadan för nästa period skulle återstå 690,000 kronor.

Emellertid hade vid de fullständiga, _ på nu rådande arbets- och

materialpriser stödda beräkningar, som nyligen afslutats, visat sig,^ att

en brist af 168,000 kronor komme att uppstå pa anslaget till nuifiag-avarande

befästningsarbeten, hvilken brist till ungefär hälften orsakats

af stegring i jernprisen samt i öfrigfc vore beroende på ökade försänkningskostnader

m. m. I sammanhang härmed torde äfven böra eiinras

om, att det af befästningskomitén upptagna anslaget till försvarets ledning

gifvetvis vore alldeles otillräckligt, hvilket redan af arméns myndigheter

i deras ofvannämnda yttrande påpekats, ehuru något yrkande

om detsammas höjande då ej ansågs böra göras. Någon beräkning

öfver härför erforderliga kostnader hade emellertid ej ännu hunnit uppgöras,

och de för ifrågavarande ändamål redan anvisade 25,000 kronor

både tills vidare reserverats. Uti andra perioden inginge emellertid ej

någon kostnad för försvarets ledning, utan endast artilleri- och befästningskostnader,

hvilka sistnämnda, enligt hvad ofvan angifvits, borde

upptagas till 858,000 kronor, eller 286,000 kronor per år. Som dock

en väsentlig del häraf måste afses för pansaranskaffning, så komme ändock

ej större summa att återstå för de egentliga arbetena, än som för

dessas ändamålsenliga bedrifvande vore behöflig.

På grund af det anförda hemställer chefen för fortifikationen,

att Eders Kongl. Magt täcktes af nästsammanträdande Riksdag, till

fortsatt stärkande af landets fasta kustförsvar, äska för nästkommande

byggnadsperiod, omfattande åren 1903 —1905:

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 137

till befästningsarbeten vid Karlskrona........................ kronor 463,400: —

» » » Göteborg........................... » 858,000: —

eller tillsammans kronor 1,321,400: —

samt deraf för år 1903:

till befästningsarbeten vid Karlskrona......................... kronor 154,000: —

» » . , » Göteborg............................. » 286,000: —

eller tillsammans kronor 440,000: —

I skrifvelse till marinförvaltningen den 30 september 1901 har

generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anfört, att några

ytterligare medel för de bestyckningsåtgärder beträffande nu ifrågavarande

befästningar, som skulle under den första byggnadsperioden

utföras, icke syntes behöfva äskas för år 1903.

Marinförvaltningen anför i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse

den 4 oktober 1901 hufvudsakligen följande.

Arbetena å de befästningar, som efter 1902 års ingång komme

att tillhöra sjöförsvaret — nemligen Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning, Karlskrona fästning samt befästningarna vid inloppet till Göteborg

och vid Fårösund — hade af 1897 års befästuingskomité ansetts

böra fördelas på tre perioder, upptagande tillsammans 10 års tid och

omfattande, den l:a perioden 4 år till och med 1902 samt den 2:a

och 3:e hvardera 3 år, och borde under den l:a perioden arbetena å

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och å Fårösund slutföras,

vid Karlskrona förstärkningarna och nybyggnaderna å fortet Kungsholmen

och å öarna afslutas samt vid Göteborg minflankeringsbatteriet

och försänkningarna fullbordas, hvarefter under de två sista perioderna

endast borde återstå ombyggandet och ombestyckandet af fortet Vestra

Hästholmen vid Karlskrona äfvensom nybyggandet och bestyckandet af

fortet Vesterberget vid Göteborg.

Den ofvan angifna planen för stärkandet af nu ifrågavarande del

af landets fasta försvar vore följd och medel derför hade af Riksdagen

anvisats.

Under hänvisning till chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens

ofvan anförda yttranden, af hvilka framginge, att dessa

myndigheter ej nu tillstyrkte äskandet af medel för år 1903 till arbeten,

tillhörande l:a perioden, ville marinförvaltningen rörande de bestyckningsarbeten,

som för l:a perioden blifvit åt marinförvaltningen

anförtrodda, anmäla, att nu ej kunde uppgifvas, huruvida utöfver anvisade

medel ytterligare anslag kunde kräfvas för arbetenas fullbordande,

Bill. till Riksd. Prot. 1002. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:ö 6.

138

men att verkställa beräkningar syntes gifva förhoppning, att de anvisade

medlen skulle visa sig tillräckliga.

Marinförvaltningen hade alltså nu icke någon framställning att göra

rörande äskande af medel för fullbordande af sådana bestycknings- och

befästningsarbeten, som folie inom l:a perioden.

Rörande de återstående förstärkningarbetena vid fasta kustförsvaret,

så vidt de falla under 2:a perioden, anför marinförvaltningen vidare.

Det af befästningskomitén för ombyggandet och ombestyckandet

af Vestra Hästholmen upptagna beloppet utgjorde 1,100,000 kronor,

hvilken summa chefen för fortifikationen af skäl, hvilka af marinförvaltningen

biträddes, ansett lämpligen böra fördelas lika på 3-års perioderna,

eller med 550,000 kronor på hvardera.

Till bestyckning af detta fort hade emellertid redan anvisats 86,600

kronor, eller 10,200 kronor mera än det belopp af 76,400 kronor,

som befästningskomitén afsett härför böra utgå under 2:a perioden.

Någon ytterligare artillerikostnad torde således ej under denna period

behöfva bestridas, hvarför det belopp, 463,400 kronor, som återstode,

sedan ofvan angifna summa, 550,000 kronor, minskats med nämnda

artillerikostnad, borde uteslutande få disponeras för befästningsarbeten

vid detta fort.

För befästnings- och bestyckningsanordningarna vid Göteborg hade

befästningskomitén föreslagit ett belopp af 1,900,000 kronor, sålunda

fördeladt:

till befästningskostnad ............................................... kronor 840,000:

» försvarets ledning..................................................... » 50,000:

» artillerikostnad .......................... » 1,010,000: —

eller tillsammans kronor 1,900,000: —

Derigenom att bidraget från en-per-mille-fonden blifvit af Eders

Kougl. Maj:t bestämdt till 270,000 kronor i stället för föreslagna

240,000 kronor, höjdes den för arbetena vid Göteborg! som tillgång

beräkneliga summan till 1,930,000 kronor.

Arméns myndigheter hade i sitt yttrande den 31 oktober 1898

öfver befästningskomiténs förslag ansett, att, genom en tillfällig ändring

af bestyckningen å Vesterberget, eu summa af 125,000 kronor skulle

kunna öfverföras från artillerikostnaden till befästningskostnaden och

att de disponibla medlen skulle fördelas sålunda, att 995,000 kronor

användes till befästningskostnad, 50,000 kronor till försvarets ledning

och 885,000 kronor till artillerikostnad.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

Enligt chefens för fortifikationen förutnämnda underdåniga memorial

hade för befästningsarbeten vid Göteborg hittills anvisats 305,000 kronor,

hvadan till dessa arbeten, som enligt befästningskomiténs förslag skulle

vara fullbordade under de två första perioderna, skulle återstå för 2:a

perioden 690,000 kronor, men ansåge nämnda chef, att denna summa

ej vore tillräcklig, utan att eu brist på 168,000 kronor skulle komma

att uppstå, hvarför det vore nödvändigt att öka det anslag, som borde

för ifrågavarande period äskas, med denna summa, eller till 858,000

kronor.

Af den artillerikostnad, 1,010,000 kronor, som 1897 års befästningskomité

beräknat till Göteborgs befästningar, hade Riksdagen för

l:a perioden anvisat 100,000 kronor; och skulle enligt komiténs förslag

under 2:a perioden anvisas ytterligare 500,000 kronor.

Då emellertid de fortifikatoriska arbetena skulle vara afslutade med

2:a perioden, syntes de 125,000 kronor, hvilka, enligt hvad ofvan anförts,

borde öfverföras från artillerikostnad till befästningskostnad, lämpligen

böra under denna period från den förra kostnaden afdragas, hvarför

de medel, som för denna period borde äskas för artillerikostnad vid

Göteborg, kunde begränsas till 375,000 kronor.

Af hvad sålunda anförts framginge, att det belopp, som kräfdes

för stärkande af rikets fasta försvar i hvad anginge under sjöförsvaret

hörande kustfästningar, skulle för nästa period, omfattande åren 1903

—1905, utgöra:

till befästningsarbeten vid Karlskrona..................... kronor 463,400: —

» bestyckningsarbeten vid Göteborg .................... » 375,000: —

» befästningsarbeten » » .................... » 858,000: —

eller tillsammans.............................................................. kronor 1,696,400: —

samt att deraf erfordrades för år 1903:

till befästningsarbeten vid Karlskrona.................... kronor 154,000: —

» bestyckningsarbeten vid Göteborg..................... » 150,000: —

» befästningsarbeten » » .................... » 286,000: —

eller tillsammans............................................................ kronor 590,000: —;

hvarför marinförvaltningen hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af

näst sammanträdande Riksdag för perioden 1903—1905 till förstärkning

af fasta kustförsvaret äska ett belopp af 1,696,400 kronor, deraf för år

1903 590,000 kronor.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till nybyggnader

för

kustartilleriets

förläggning

m. m.

[38.]

Med stöd af den sålunda i detta ärende lemnade utredning hemställer

jag i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen

att för fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar bevilja

ett anslag af 1,696,400 kronor samt deraf på extra stat för år 1903

anvisa 590,000 kronor.»

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, finner

utskottet sig böra biträda det framstälda förslaget i afseende å arbetenas

bedrifvande å ifrågavarande kustbefästningar och får derför, under

tillstyrkan af bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit, hemställa:

att Riksdagen må, för fortsättande af arbetena å

rikets kustbefästningar, bevilja ett anslag af 1,696,400

kronor samt deraf på extra stat för år 1903 anvisa

590,000 kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

38:o. Kongl. Maj:t har i punkten 38 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen dels att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning

m. m. bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 588,078 kronor,

dels ock att medgifva, att till bestridande af kostnader för kustartilleriets

förläggning å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver hvad

derför beräknats i det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11

januari samma år måtte få användas ej mindre de å reservationsanslaget

till Karlskrona artillerikår uppkomna besparingar än äfven, i mån af

behof, de besparingar, som under tiden för kustartilleriets uppsättning

kunde uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets personal.

Departementschefen har angående ifrågavarande framställning till

ofvanberörda statsrådsprotokoll yttrat sig på följande sätt:

»Af det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari

samma år inhemtas, att kostnaderna för kustartilleriets förläggning i

fredstid — ej inberäknadt kostnaderna för nybyggnader m. m. för

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

141

kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya varfvet vid Göteborg —

då beräknades uppgå till 1,975,802 kronor, sålunda fördelade:

år

1902 ........................

........................ kronor

508,078

—

»

1903 ........................

.......»

508,078

—

»

1904 ........................

........................ »

318,386

—

D

1905 ........................

........................ »

318,386

—

))

1906 ........................

....................... )■>

161,438

— och

»

1907 ........................

....................... »

161,438

—

hvarjemte kostnaderna för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen

vid mobilisering beräknades uppgå till 797,485 kronor, sålunda

fördelade:

år 1904 ................................................ kronor 137,824: —

1905 .............................................. » 137,824: —

» 1906 ................................................ » 260,919: —

s> 1907 .............................................. » 260,919: —

Med stöd af dessa beräkningar äskades af Riksdagen ett extra

anslag för år 1902 af 508,078 kronor till nybyggnader för kustartilleriets

förläggning m. m.

I skrifvelse den 1 juni 1901 (n:o 100) anförde Riksdagen, under

punkten 35, beträffande detta anslag följande.

Riksdagen, som antagit det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget

till organisation af kustartilleriet, hade funnit samtliga de i ofvan

berörda statsrådsprotokoll omförmälda, af den sålunda antagna organisationen

betingade nybyggnader vara af behofvet påkallade. Den omständighet,

att de till flottan hörande värnpligtiges utbildningstid genom

Riksdagens den 23 maj 1901 fattade beslut nedsatts till 300 dagar,

hade icke synts Riksdagen vara af beskaffenhet att kunna föranleda till

någon minskning i behofvet af nybyggnader.

Emellertid hade Riksdagen, beträffande den för inqvartering af

kustartilleriets värnpligtiga manskap i Karlskrona föreslagna träbaracken,

i likhet med chefen för fortifikationen, ansett tillrådligt, att densamma

utbyttes mot en kasernbyggnad af sten, dels på grund deraf, att en

förläggning under vintertid af en så stor kontingent som 475 man i

träbarack medförde alltför bet}Mlig eldfara, dels emedan de värnpligtige

genom en sådan anordning skulle beredas en sundare och beqvämligare

inqvartering, dels med hänsyn dertill, att en kasernbyggnad af sten

gifvetvis droge väsentligt lägre underhållskostnad än en träbarack af

den storlek, som här vore i fråga, och följaktligen i längden stälde sig

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

ekonomiskt, fördelaktigare.

Riksdagen ville derför framhålla önskvärdheten

af att nytt förslag härutinnan uppgjordes och kostnadsberäkningarna

för ett kommande år rättades i öfverensstämmelse härmed. Vidare

hyste

Riksdagen

den förhoppning, att den föreslagna träbaracken

Fårösund, hvilken barack vore afsedd för vinterförläggning, ombonades

på sådant sätt, att den blefve fullt lämpad för sitt ändamål. Riksdagen,

som i öfrigt icke haft något att erinra mot Eders Kong]. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hade till nybyggnader för kustartilleriets förläggning

m. in. beviljat på extra stat för år 1902 ett anslag af 508,078

kronor.

Sedan inom sjöförsvarsdepartementet blifvit, med biträde af tillkallade

sakkunnige, utarbetad plan till förläggningen åt Karlskrona

kustartilleriregementes manskap, såväl stam som beväring, enligt hvilken

plan skulle å den plats, der det, nuvarande tyghuset i Karlskrona är

beläget — den enda för ändamålet fullt lämpliga plats, som inom Karlskrona

stad stode att erhålla — uppföras dels en kasernbyggnad af sten,

hvilken, derigenom att en del af ifrågavarande manskap kunde förläggas

å forten, icke behöfde inrymma mera än 432 man stam och beväring,

dels byggnad för underbefäl, dels ock nödiga uthus, anmodade jag genom

embetsskrifvelse den 21 augusti 1901 marinförvaltningen och

chefen för fortifikationen att inkomma med, bland annat, ritningar och

kostnadsförslag till nämnda byggnader.

Under tillkännagifvande att det fullständiga utarbetandet af ritningarna

till ifrågavarande byggnader ej hunne afslutas för än i början

af år 1902, hafva marinförvaltningen och chefen för fortifikationen med

embetsskrifvelse den 12 sistlidne december öfverlemnat beräkning öfver

kostnaderna för ifrågavarande byggnader.

Kostnaderna skulle enligt denna beräkning utgöra för

ny kasernbyggnad....................................... kronor 440,000

ny underofficersbyggnad....... .....

ändring i nuvarande kasernbyggnaden

vedbodar och afträde!! ....................

rifning af artilleriinventariekammaren,

nuvarande uthusen, en del af varfsmuren

in. in., arbetskostnad Överskjutande

materialvärdet ...............

planering........................................................

ledningar.........................................................

administration................................................

oförutsedda utgifter...................................

156,000

9,000

10,000

6,000

5,000

25.000

15.000

34,385

700,385:

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

Enligt den i statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 framlagda

beräkningen skulle kostnaderna för då föreslagna anordningar för kustartilleriets

förläggning i staden Karlskrona samt för en beväringsbarack

ntgjort föi
-

ny stenkasern...................................

ändring i nuvarande kasernen ..

planering och stängsel.................

beväringsbarack .............................

tillagda kostnader för kasernen

oförutsedda utgifter, 5 % ...........

kronor

337,450

—

»

1,000

—

5,000

—

i»

118,750

—

»

52,550

—

25,635

—

540,385: —

hvadan den ursprungligen beräknade kostnaden skulle komma att ökas

med ett belopp af 160,000 kronor.

Enligt den af kustartillerikomitén uppgjorda, i statsrådsprotokollet

den 11 januari 1901 anförda planen för fördelning på 3 byggnadsperioder

af byggnadsarbetena för kustartilleriets förläggning m. in.

skulle samtliga nybyggnadsarbetena i Karlskrona fördelas på de båda

första perioderna, med undantag allenast af de till ett kostnadsbelopp

af 1,000 kronor då upptagna ändringsarbetena i Karlskrona artillerikårs

kasern, hvilka förlagts till den 3:e perioden. Flyttas emellertid sistnämnda

jemförelsevis obetydliga kostnad till den 2:a perioden, som

börjar med år 1904, så att hela kostnaden för kustartilleriets förläggning

i staden Karlskrona fördelas på i:a och 2:a perioderna, bör

det enligt sistnämnda statsrådsprotokoll för år 1903 beräknade anslagsbeloppet,

508,078 kronor, ökas med hälften af nyssnämnda ökning af

ifrågavarande kostnad, 160,000 kronor, eller med 80,000 kronor.

Enligt kustartillerikomiténs ursprungliga förslag skulle, på sätt i

ofvan åberopade statsrådsprotokoll angifves, kustartilleriets förläggning

å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning medföra följande kostnader:

för Vaxholm ............................................. kronor 376,800: —

» Rindö redutt....................................... » 16,000: —

» Oscar-Fredriksborg........................... » 392,600: —

Härtill skulle komma

dels med anledning af utsträckningen af beväringens

öfningstid:

för tillbyggnad och omboning af be
väringsbaracken

.............................. kronor 42,500: —

.» matinrättning för beväringen ...... » 40,000: —

785,400: —

82,500: —

Transport kronor 867,900: —

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport 867,900: —

dels med anledning af chefens för fortifikationen underdåniga

utlåtande den 13 december 1900:

för planering vid befälsbyggnaderna

i Vaxholm.......................................... kronor 21,000: —

» planering m. in. för byggnaderna

vid Oscar-Fredriksborg.................. » 8,000: — 29,000: —

dels de af komitén beräknade kostnaderna för minförsvarets

ordnande och inqvartering vid mobilisering ...... 105,400: —

summa kronor 1,002,300: —,

hvartill ytterligare skulle läggas 5 % för oförutsedda utgifter

......................................................................................... 50,115:

då slutsumman skulle blifva kronor 1,052,415: —.

I dessa för 1901 års riksdag framlagda kostnadsberäkningar torde

emellertid vissa jemkningar blifva erforderliga.

Samma skäl, som af Riksdagen anförts mot lämpligheten deraf, att

kustartilleribeväringen å Karlskrona fästning blefve förlagd i en träbarack,

tala äfven mot eu sådan anordning i Vaxholm. Derför synes

mig den af kustartillerikomitén föreslagna tillbyggnaden och omboningen

af beväringsbaracken å Vaxöu jemte uppförande af matinrättning

för beväringen böra ur byggnadsplanen uteslutas och i stället deruti

upptagas byggande af stenhus för inrymmande jemväl af beväringsmanskapet,

hvaremot den nuvarande beväringsbaracken å Vaxön lämpligen

skulle kunna flyttas till Oscar-Fredriksborg och der inredas till

skollokaler. Derjemte har det ansetts vara ur flera synpunkter lämpligt,

om den omedelbart till fortet Oscar-Fredriksborgs område gränsande

lägenheten Brännudden, hvilken lägenhet vid tiden för det ursprungliga

förslagets uppgörande icke var till salu, kunde åt kronan

förvärfvas för kustartilleriets förläggning; och skulle å denna lägenhets

område befintliga många och värdefulla byggnader kunna användas för

kustartilleriets ändamål.

Enligt ett af öfversten vid fortifikationen G. C:son Bergman uppgjordt

förslag skulle kostnaderna för kustartilleriets förläggning å Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning enligt den på nu angifvet sätt

förändrade planen blifva följande:

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

vid Vaxholms fästning och Rindö redutt:

två underofficersbyggnader af trä ... kronor 87,500:

en fortifikationsbyggnad af trä, jemte

inköp af tomt................................. » 35,000:

ändringar å Vaxholms fästning......... » 35,000:

» å Rindö redutt..................... » 16,000:

hamnanläggning vid Länsmansviken » 8,500:

182,000:

vid Oscar-Fredriksborg:

inköp af Brännudden ...........................

två ofjficersbyggnader af sten............

två kasernbyggnader af sten ............

en arrestbyggnad af sten.....................

ett varmbadhus af sten........................

diverse uthus ..........................................

ändring af äldre byggnader...............

vattenledning och belysningsanord
ningar.

...............................................

planeringar och stängsel....................

bryggor, kajer och kallbadhus .........

fattning af Vaxöbaracken och dess

inredning till lektionssalar.........

oförutsedda utgifter, administration

och kontroll ....................................

kronor 250,000: —

» 144,000: —

» 360,000: —

)) 30,000: —

» 30,000: —

)) 10,000: —

» 102,000: —

» 30,000: —

» 10,000: —

» 20,000: —

» 25,000: —

* 39,000: — i^qso^oq.

Summa kronor 1,232,000:

Öfver det sålunda uppgjorda förslaget hafva marinförvaltningen och

chefen för fortifikationen den 30 sistlidne december afgifvit infordradt

utlåtande, hvaruti de hemstält, att det af öfversten Bergman uppgjorda

förslaget borde läggas till grund för blifvande åtgärder rörande förläggningen

i fred för Vaxholms kustartilleriregemente, dock att följande

höjningar i kostnadsberäkningarna borde vidtagas:

för planering och stängsel vid Oscar-Fredriksborg

ytterligare........................................................................ kronor 9,000: —

)'' vågbrytare och brygga med ducd’alber samt kallbadhus

ytterligare......................................................... » 21,000: —

)) vatten- och afloppsledningar å fortet Vaxholm... » 15,000: —

eller tillhopa kronor 45,000: —,

Bill. till Riksd. Prat. 1002. 4 Sami. 1 Afd, 6 Haft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvarigenom sammanlagda kostnaden skulle uppgå till 1,277,000 kronor,

eller "till i rundt tal 225,000 kronor mera än enligt de beräkningar, som

framlades för 1901 års Riksdag.

Beträffande sättet att täcka dessa utgifter har marinförvaltningen

föreslagit, dels att proposition måtte aflåtas till nästkommande Riksdag

derom, att besparingarna å reservationsanslaget till Carlskrona artillerikår

måtte få användas för kustartilleriets behof, dels ock att omförmälda

brist i öfrigt måtte få betäckas af besparingar, som under tiden för

kustartilleriets uppsättning uppkomme å anslaget till aflöning för kustartilleriets

personal; och har jag redan i det föregående under punkten

[11] uttalat min anslutning till hvad i sådant afseende föreslagits.

Då jag för min del finner de föreslagna ändringarna i fråga om

anordnandet af kustartilleriets förläggning lämpliga och ändamålsenliga

och då den föreslagna förändringen beträffande förläggningen i Carlskrona

är föranledd af den utaf Riksdagen framhållna önskvärdheten af

beväringsmanskapets inrymmande i kasernbyggnad af sten, hvadan ökadt

anslag för detta ändamål lämpligen torde böra begäras, hemställer jag

i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. in. bevilja

på extra stat för år 1903 ett anslag af 588,078 kronor,

dels ock att medgifva, att till bestridande af kostnader för kustartilleriets

förläggning å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver

hvad derför beräknats i det vid statsverkspropositionen till 1901

års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 11 januari samma år må användas ej mindre de å reservationsanslaget

till Carlskrona artillerikår uppkomna besparingar än

äfven, i mån af behof, de besparingar som under tiden för kustartilleriets

uppsättning må uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets

personal.»

Utskottet har i afseende på förslaget angående kustartilleriets förläggning

i Karlskrona funnit sig böra erinra, att, då det uppgifvits, att

en del af ifrågavarande manskap skall förläggas å forten, det torde

böra tillses, att de logement, som derstädes beredas, äro fuktfria samt

i öfrigt så beskaffade, att de icke medföra fara för manskapets helsa,

samt att ombyte af besättningsmanskap å dessa fort må ske, så ofta

det utan olägenhet för öfningarnas och tjenstgöringens behöriga ordnande

kan ega rum. Derjemte har utskottet, i afseende å sjelfva

kasernbyggnaden i Karlskrona velat framhålla, att det synes vara

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 147

mindre nödigt att, såsom ritningarna utmärka, förse dess nedre våningar

med utvändig puts i s. k. rustik, hvilken lär vara dyrbarare än

enkel slätputs. 1 öfrigt bär utskottet icke funnit anledning till anmärkning

emot förslaget angående kustartilleriets förläggning vid Karlskrona

Inköpet af Brännudden för förläggning af större delen af Vaxholms

kustartillenregemente synes utskottet medföra afsevärda fördelar och

hnner sig utskottet derför böra förorda detsamma jemte de förändringar

1 förutvarande förläggnmgsförslag, som deraf blifva eu följd.

. Utskottet, som emot förslagen i öfrigt icke funnit anledning- till

erinran, hemställer,

att. Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

f öre varande fram ställ ning,

dels till nybyggnader för kustartilleriets förläggning

m. m. bevilja på extra stat för år 1903 ett anslagaf

588,078 kronor,

dels ock medgifva, att till bestridande af kostnader

för kustartilleriets förläggning å Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver hvad derför beräknats

i det vid statsverkspropositionen till 1901 års

riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden den 11 januari samma år må användas

ej. mindre de å reservationsanslaget till Karlskrona

artillerikår uppkomna besparingar än äfven, i

mån af behof, de besparingar, som under tiden för

kustartilleriets uppsättning må uppkomma å anslaget

till aflöning för kustartilleriets personal.

Nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det

s. k. Nya varfvet vid Göteborg.

39:o) Kongl. Maj:t har i punkten 39 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att af det utaf 1901 års Riksdag beviljade anslag å 350,000

kronor till nybyggnader in. in. för kustartilleriets inqvartering å det s. k.

Nya varfvet vid Göteborg anvisa på extra stat för år 1903 återstående

175,000 kronor.

Depaitementschefen har i denna fråga till merberörda statsrådsprotokoll

yttrat sig på följande sätt:

Angående anvisning

å beviljadt

anslag

till nybyggnader

m. m. för

kustartilleriets

inqvartering

å det

s. k. Nya

varfvet vid

Göteborg.

[39.]

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

»Till nybyggnader m. in. för kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya

varfvet vid Göteborg beviljade 1901 ars Riksdag, i enlighet med Eders

Kong!. Maj:ts förslag, ett anslag af 350,000 kronor och anvisade deraf

på extra stat för år 1902 ett belopp af 175,000 kronor.

Genom nådigt bref den 14 juni 1901 behagade Eders Kong!. Maj:t

fastställa det förslag till delning af Nya vårhvete område mellan sjöförsvaret

och fångvården, som omförmäldes i det vid propositionen i

ämnet till 1901 års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden deri 22 mars samma år, hvarefter från marinförvaltningen

och chefen för fortifikationen infordrats ritningar och kostnadsförslag

till de byggnads- och öfriga arbeten, som enligt nämnda

statsrådsprotokoll vore afsedda att för kustartilleriets räkning utföias

å den del af Nya varfvet, som skulle till sjöförsvaret återställas.

Emellertid har i anledning af fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse

den 8 oktober 1901 rörande den tidender hvilken fångvårdsstyrelsen

skulle kunna förvänta att blifva bibehållen vid besittningen

af den fångvården jemlikt nådiga brefvet den 14 juni 1901 behållna

del af Nya varfvet, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1

november 1901 förklarat, att da det inom kort torde böra tagas i öfvervägande,

huruvida det ej blefve nödigt att förse Göteborg äfven med

rörligt försvar och att således dit förlägga någon del af flottans materiel

och personal, för hvilken händelse äfven den del af Nya varfvets

område, som fortfarande tills vidare vore upplåten åt fångvården, måste

med derå befintliga byggnader återställas till sjöförsvaret, någon ändring

i de vid upplåtelsen den 14 december 1869 fästade vilkor icke kunde

medgifvas.

1 underdånig skrifvelse den 11 december 1901 har fångvårdsstyrelsen

med anledning häraf anfört, att, då ifrågavarande vilkor innefattade,

att sjöförsvaret efter ett års uppsägning egde återfå dispositionsrätten

till Nya varfvet, styrelsen hade känt sig uppfordrad att,, i

fullföljd af sin uppfattning om olämpligheten af, att fångvårdsmedel till

afsevärda belopp fortfarande nedlades a eu anstalt, som inom kolt

kunde varda af sjöförsvaret återfordrad, utan dröjsmål till behandling

upptaga frågan om det sätt, hvarå för fångvården måtte kunna beredas

vederlag för den förlust med hänsyn till möjligheten al fångförvar,

som genom Nya varfvets fullständiga återställande tillskyndades

rikets fångvård.

I denna skrifvelse har fångvårdsstyrelsen också framlagt en plan

för beredande af nödigt fängelseutrymme, i händelse den ifrågasatta

indragningen af cellfängelset å Nya varfvet skulle komma till stånd.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

Några tillförlitliga kostnadsberäkningar för genomförande af denna plan

hade styrelsen emellertid icke ansett sig kunna för närvarande framlägga;

men för att kunna så hastigt som möjligt åstadkomma en derför

erforderlig utredning anhöll styrelsen, att ett förslagsanslag af 5,000

kronor måtte ställas till styrelsens förfogande; och har denna framställning

blifvit, på föredragning af chefen för justitiedepartementet,

den 30 sistlidne december af Eders Ivongl. Maj:t bifallen.

Af den förberedande utredning i ämnet, som af»fångvårdsstyrelsen

i nyssnämnda skrifvelse lemnats, vill det synas, som om möjlighet förefunnes,

att fångvården kunde, inom en jemförelsevis kort tid och utan att

alltför betydande olägenheter deraf förorsakades, afstå från Nya varfvets

hela område, hvarigenom inqvartering för kustartilleriet der skulle kunna

beredas utan uppförande af eu ny, dyrbar kasernbyggnad. Skulle denna

uppfattning vinna bekräftelse genom den närmare utredning, som nu

skall af fångvårdsstyrelsen företagas, torde jag få anledning att göra

hemställan om en ändrad disposition af det för kustartilleriets inqvartering

å Nya varfvet beviljade anslag samt om den framställning till

Riksdagen, som häraf må påkallas. Innan denna utredning inkommit,

anser jag mig i alla händelser icke böra framlägga något förslag till

användning af de för ifrågavarande ändamål redan anvisade medel.

Emellertid och då för närvarande icke någon sådan utredning föreligger,

anser jag mig likväl böra hemställa, det täcktes Eders Kongl.

Magt föreslå Riksdagen

att af det utaf 1901 års Riksdag beviljade anslag å 350,000 kronor

till nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya

varfvet vid Göteborg, af hvilket anslag för år 1902 anvisats 175,000

kronor, anvisa på extra stat för år 1903 återstående 175,000 kronor.»

På grund af de sedan nästlidet års riksdag inträffade förhållanden,

som i ofvanberörda statsrådsprotokoll närmare angifvas, anser utskottet,

att med anvisande af återstående beloppet, 175,000 kronor, af nu ifrågavarande

anslag må utan olägenhet kunna anstå i afvaktan på den utredning

öfver de på frågan om kustartilleriets inqvartering vid Göteborg inverkande

omständigheter, som är underarbete. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till fasta

minför3varet.

[40.]

Fasta minförsvaret.

40:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ändring af i

förråd befintliga minor bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af

118,825 kronor.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet är angående

denna fråga af följande lydelse:

»Sedan Eders Kongl. Maja efter anmälan från marinförvaltningen i

underdånig skrifvelse den 28 september 1900, att för ändring af i förråd

befintliga äldre minor och deras förseende med bomullskrutladdningar

erfordrades 226,025 kronor, hvaraf beräknades kunna under år

1902 användas 107,200 kronor, hos Riksdagen gjort framställning om

extra anslag för år 1902 till fasta minförsvaret å tillhopa 122,200 kronor,

i hvilket belopp ingick dels kostnaden för eu ny minstation vid

Oscar-Fredriksborg med 15,000 kronor, dels ock kostnaden för ändring

af i förråd befintliga minor med 107,200 kronor, blef det sålunda äskade

anslaget af Riksdagen beviljadt.

För fullbordande af omförmälda ändringsarbeten å i förråd varande

minor erfordras således ytterligare ett anslag af 118,825 kronor, om

hvars äskande af nästsammanträdande Riksdag marinförvaltningen i sin

underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 gjort framställning.

Derjemte har marinförvaltningen i sistnämnda skrifvelse anfört, att

för hastigare mobilisering af minförsvaret vid Göteborg ytterligare eu

ångkranpråm vore behöflig, och har marinförvaltningen föreslagit, att

medel för anskaffande af en sådan, 98,500 kronor, jemväl måtte af

Riksdagen begäras.

Med sistnämnda anskaffning torde emellertid, af hänsyn till andra

anslagsbehof, böra anstå, hvaremot medel för fullbordande af ändringsarbetet

å minor i förråd synes mig böra nu äskas.»

Utskottet får, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda

anförts, hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

nu ifrågavarande framställning, till ändring af i förråd

befintliga minor bevilja på extra stat för år 1903

ett anslag af 118,825 kronor.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

151

Handeln.

Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

41:o) Uti punkten 41 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till påskyndande af sjömätningarna vid rikets

kuster bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 54,500 kronor.

Härom innehåller merberörda statsrådsprotokoll följande:

;>I underdånig skrifvelse den 10 december 1900* har chefen för

flottans stab i fråga om behofvet af ökadt anslag till sjökarteverket

anfört följande.

Anslaget till sjökarteverket, hvilket från och med år 1870 upptagits

under femte hufvudtiteln, hade allt sedan sistnämnda år utgått

med 60,000 kronor årligen intill år 1900, då det börjat utgå med

65,000 kronor.

En af Eders Kongl. Maj:t till 1892 års Riksdag gjord framställning

om anslagets höjning till 70,000 kronor vann icke Riksdagens bifall.

Under åren 1897 och 1898 förfogade sjökarteverket öfver rikligare

medelstillgång, enär genom nådigt bref den 25 september 1896 från

handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor för

påskyndande af uppmätningen och kartläggningen af farlederna till

hamnarna å norrländska kusten.

I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden den

13 januari 1899, bilagdt statsverkspropositionen till samma års Riksdag,

framhöll dåvarande departementschefen, bland annat, hurusom det ordinarie

anslagets otillräcklighet under de då senast förflutna åren allt

märkbarare framträdt och att den torde närmast vara föranledd af hufvudsakligen

samma omständigheter, som år 1892 åberopats, eller höjda

pris på stenkol och öfriga förnödenheter, samt att då bidrag för ändamålet

från handels- och sjöfartsfonden icke vidare vore att påräkna, det

vore uppenbart, att mätningarna redan under år 1900 icke kunde fortsättas

i samma omfattning som förut, än mindre påskyndas. Hå emellertid

påskyndandet af mätningarna, särskilt vid den norrländska kusten,

syntes, med afseende å den ökade sjöfarten till hamnarna vid nämnda

kust, vara synnerligen angeläget och derjemte vore af stor vigt för

flottan, tillstyrkte departementschefen proposition till Riksdagen om

anslagets höjning med 10,000 kronor.

Angående anslag

till påskyndande

af

sjömätningarna

vid

rikets kuster.

[41.]

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sedan i enlighet med departementschefens tillstyrkan nådig proposition

blifvit till Riksdagen aflåten, anförde Riksdagen i skrifvelse den

14 maj 1899, att Riksdagen funnit behöfligheten af någon ökning i

anslaget till sjökarteverket vara ådagalagd, men att, då den verksamhet,

som af sjökarteverket utöfvades, vore af högst väsentlig betydelse lör

handel och sjöfart, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke denna

verksamhet lämpligen kunde på ett kraftigare och mera stadigvarande

sätt än hittills understödjas af medel, som kunde af Eders Kongl. Maj:t

disponeras för nämnda näringars befordrande, t. ex. från handels- och

sjöfartsfonden. Under sådana förhållanden hade Riksdagen höjt anslaget

med 5,000 kronor till 65,000 kronor.

Då sålunda behofvet af ytterligare höjning af de medel,_ öfver

hvilka sjökarteverket för sin verksamhet förfogade, vore erkändt jemväl

af Riksdagen, skulle — fortsätter chefen för flottans stab ett ytterligare

framhållande af detta behof måhända icke vara erforderligt; men

då en mycket väsentlig stegring af prisen å de för sjömätningarna

oundgängliga förnödenheter inträdt, sedan Eders Kongl. Maj:t af 1899

års Riksdag äskade förhöjning af anslaget till sjökarteverket, och då

dessutom, utöfver ofvan åberopade skäl för sjömätningarnas påskyndande,

jemväl andra skäl under de senaste åren framträdt, syntes grundad

''anledning vara för handen att åter upptaga frågan.

Sjöfarten på Norrlands hamnar tilltoge år från år i omfattning,

och särskild! för malmutförseln användes allt större och mera djupgående

ångfartyg. I sammanhang härmed syntes ock det relativa antalet

sjöolyckor i Bottenhafvet snarare till- än aftaga. Intill dess erforderliga

sjömätningar blifvit verkstälda, torde det icke vara möjligt att på ett

tillfredsställande sätt ordna fyrbelysningen på vissa ställen i Bottenhafvet,

särskildt öfre Qvarken, hvilket förhållande också framkallat

berättigade klagomål från sjöfartens målsmän. Slutligen torde böra

erinras, att mätningar utanför Bottenhafvets finska kust redan fortskridit

så långt, att den motsatta svenska, i allmänhet till utseendet renare

delen af farvattnet, måste anses vida farligare för sjöfarten än den finska.

Det behof, som ur sjöförsvarssynpunkt funnes att påskynda sjömätningarna

vid rikets kuster, kunde icke anses vederbörligen tillgodosedt

genom den ifrågasatta höjningen af sjökarteverkets anslag till

70,000 kronor, då medel borde anskaffas till bestridande af erforderliga

utgifter för påskyndande af mätningarna icke blott vid Norrlands kust,

utan ock i Södermanlands skärgård. Dessa mätningar, h vilkas afslutande,

med ett årligt anslag af 60,000 kronor, af chefen för sjökarteverket

beräknats kräfva en tid af 161/-’ eller, om tiden för sjökortens gravering

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

153

medräknades, 19 år, borde, för tillgodoseende af sjöförsvarets behof,

vara afskräde inom 10 år.

För den händelse några kraftigare åtgärder icke vidtoges för mätningarnas

snabbare bedrifvande och således kartläggningen af Norrlands

kust och Södermanlands skärgård icke skulle blifva af slutad förrän efter

år 1918, skulle för sjöförsvaret uppstå olägenheter af sådan art, att

de under vissa förhållanden kunde blifva olycksdigra, isynnerhet för

flottans dyrbaraste fartyg. Fn ommätning af Bohusläns skärgård skulle

nemligen i sådant fall komma att undanskjutas till en alltför aflägsen

framtid, oaktadt en sådan ommätning, såsom chefen för sjökarteverket

framhållit och såsom ock vid 1899 års eskaderöfningar bekräftats, vore

oundgängligen nödvändig, för att flottans fartyg skulle kunna med någon

trygghet röra sig i denna skärgård utanför de allmänna farlederna eller,

med andra ord, draga full nytta af det skydd och den ökning i försvarskraft,

som denna skärgård eljest skulle kunna bereda.

På grund häraf vore det utan tvifvel synnerligen önskvärd!, att

medel kunde anskaffas för ommätning, enligt de numera följda, noggrannare

mätningsprinciperna, af Bohusläns skärgård redan under de

närmaste åren, samtidigt med den pågående mätningen af Norrlandskusten,

hvarefter i första hand Blekinge skärgård samt dernäst Smålands

och Stockholms skärgårdar fordrade ommätning. Skulle emellertid en

samtidigt med den nu pågående mätningen af Norrlandskusten utförd

ommätning af andra områden anses medföra alltför stora kostnader,

syntes dock sakens vigt kräfva, att åtminstone sådana åtgärder vidtoges,

att arbetet med ommätningen af Bohusläns skärgård kunde påbörjas

inom ett tiotal år.

Med stöd af det sålunda anförda och verkstäld beräkning af kostnaderna

för arbetets utsträckande på föreslaget sätt hemstälde chefen

för flottans stab, att åtgärder måtte vidtagas dels för höjning af anslaget

till sjökarteverket från 65,000 kronor till 101,000 kronor, dels

för anvisande af en summa för en gång af 18,000 kronor till sjömätningsmateriel

för 4 mätare.

Öfver denna framställning infordrades yttrande från chefen för

sjökarteverket, hvilken i underdånig skrifvelse den 22 december 1900,

med den lifligaste tillstyrkan af chefens för flottans stab förslag, i

öfrig! anförde:

att för att så fort som möjligt erhålla färdiga sjökort öfver nymätta

trakter för såväl flottans som allmänna sjöfartens behof, och då,

till föreslagna kraftigare bedrifvande af sjömätningsarbetena kräfdes

vidlyftiga förberedande åtgärder med triangelmätning samt beräknande

Bih. till TlUcsd. Prof, 1902. 4 Sand. 1 A/d. 6 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och konstruerande af originalmätningskartor, det vore i allo lämpligare

att koncentrera hela arbetspersonalen på samma trakt;

att Norrlands kust, såsom varande med afseende å mätningen den

ofullständigaste, borde först afslutas, hvarefter Södermanlands läns samt

Göteborgs och Bohusläns skärgårdar borde ommätas;

att det ej torde vara skäl att så långt i förväg bestämma den

trakt, som efter sistnämnda skärgårds afsilande borde till mätning

ifrågakomma; samt

att på grund af sjömätningsarbetets kraftigare bedrifvande större

personal behöfde anställas vid sjökarteverket för sommararbetets inläggning

å originalmätningskartorna, dessas kopiering och transportering,

konstruerandet och ritandet af sjökort, rättelsers inläggning å

äldre sjökort in. m., hvarför sjökarteverkets personal torde behöfva

ökas med minst eu officer och en ritare, hvartill förslagsvis beräknades

2,000 kronor.

Någon proposition i förevarande ämne blef emellertid icke till 1901

års Riksdag aflåten.

I embetsskrifvelse den 19 november 1901 har chefen för sjökarteverket

hemstält, att det anslag, som för år 1903 komme att af Riksdagen

äskas för sjökarteverket, måtte upptagas till 106,000 kronor,

hvartill borde komma ett anslag för en gång af 13,500 kronor till

sjömätningsångslupar och instrument. På sådant sätt skulle, enligt

chefens beräkning, sjömätningspersonalen kunna ökas med tre officerare

och sjökarteverkets personal med eu officer och en ritare, hvarigenom

det utomordentligt vigtiga hastigare bedrifvandet af sjömätningsarbetet

jemte utgifvande! af nya sjökort skulle väseniligen befrämjas.

Vid sistnämnda skrifvelse finnes fogadt ett sjökortsutklipp öfver

norra Q varken, hvilket visar dels genom grundstötningar upptäckta

grund (rödt), dels platser, der man under liårdt väder observerat brott

(blått), dels ock platser, hvarest — enligt hvad djupen gifvit vid handen

— grund antagligen äro till finnandes (grönt). Af detta utklipp

erhölie man — anför chefen för sjökarteverket vidare — en föreställning

om huru behjertansvärdt ett hastigare bedrifvande af sjömätningsarbetet

på Norrlands kuster vore. Förr än sjökorten öfver dessa trakter

blefve tillförlitligare, vore ej lotsverket i stånd att utföra några säkerhetsanstalter,

då fara kunde uppstå att just genom dessa locka fartyg på

grund. Så vore t. ex. ett grund med endast 3,''J meter vatten upptäckt

i den för grundfri ansedda hvita sektorn af Husums fyr för besegling

till den betydliga lastageplats!! af samma namn.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

155

Vid ett möjligen inträffande fredsbrott skulle de svenska kusterna

vid och norr om norra Qvarken kunna blifva alldeles i saknad af försvarande

örlogsfartyg, då det vore förenadt med stort ansvar att sända

våra dyrbara fartyg på en så grunduppfyld och okänd terräng, hvaremot

fiendtliga fartyg i hafsbandet af Vasa skärgård eller möjligen inomskärs

genom denna samt vidare norrut utmed land torde kunna efter

nymätta kartor uppkomma i Bottenviken.

Då engelska och andra nationers fartyg årligen grundstötte i och

omkring norra Qvarken dels på okända grund, dels i följd af otillräckligheten

af säkerhetsans tal terna i detta af tjocka ofta'' hemsökta farvatten,

kunde man, särskildt på grund af det kolossala uppsving, malmexporten

från Luleå tagit, till hvilken export stora och delvis mycket

djupgående fartyg användes, när som helst vänta sig erinringar från

främmande makter att bättre uppmäta och belysa detta för assuradörer

så dyrbara farvatten.

Af en utaf chefen för sj ökarte verket aflemnad promemoria rörande

användningen af det belopp af 13,500 kronor, som enligt hans förslag

borde för en gång anvisas, inhemtas, att derutaf ett belopp af 11,000

kronor vore afsedt för anskaffning af 3 ångslupar i enlighet med ett

från flottans härvarande varf afgifvet kostnadsförslag samt återstoden

till instrumenter och öfrig utredning.

En reproduktion af det- utaf chefen för sjökarteverket öfverlemnade

sjökortsurklippet torde, såsom synnerligen upplysande i fråga om förhållandena

i norra Qvarken och trakten deromkring, få biläggas detta

protokoll.

Slutligen har lotsstyrelsen, som redan förut framhållit vigten deraf,

att mera tillförlitliga sjökort öfver Norrlandskusten och norra Qvarken

med det snaraste anskaffades, i embetsskrifvelse den 29 sistlidne

november anfört, att vinnandet af detta syftemål kräfde en icke obetydlig

förböjning i det ordinarie anslaget till sjömätningar. Till ytterligare

upplysning om den rådande osäkerheten hos våra nuvarande

sjökort öfverlemnades med sistnämnda skrifvelse eu förteckning på

grund, som, oberoende af resultaten från pågående sjömätningar och

farledsundersökningar, blifvit under det då pågående seglationsåret nyupptäckta

i våra af allmän sjöfart trafikerade farvatten, och anser lotsstyrelsen

det trängande behofvet af att sjömätningarna å våra kuster

under den närmaste framtiden fullföljas efter en utvidgad plan samt i

så stor utsträckning som möjligt härigenom vinna en ytterligare bekräftelse.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o- 6.

Den sålunda af cheferna för flottans stab och för sjökarteverket

samt af lotsstyrelsen ur såväl den allmänna sjöfartens som sjöförsvarets

synpunkt framhållna angelägenheten deraf, att de pågående sjömätningarna

vid våra kuster, särskildt vid den norrländska kusten, under den

närmaste framtiden kraftigt påskyndas, synes mig höra föranleda dertill,

att medel för ändamålet så snart som möjligt anvisas. Från haudelsoch

sjöfartsfonden hafva visserligen vid särskilda tillfällen anvisats

medel för dylikt ändamål; men denna fonds tillgångar torde icke medgifva,

att densamma anlitas för mätningarnas påskyndande i sådan omfattning,

som nu blifvit på fullgoda skäl ifrågasatt. Följaktligen torde

medel härför böra af Riksdagen äskas.

Härvid här det synts mig, att arten af det föreliggande behofvet

i sin helhet snarare bör föranleda till anvisande af extra anslag för

ändamålet än till höjning af det ordinarie anslaget till sjökarteverket.

Af den verkstälda utredningen framgår visserligen, att medel till sjömätningsarbetenas

fullföljande efter utvidgad plan torde blifva erforderliga

under åtminstone 10 år framåt, men huruvida medelsbehofvet derefter

skall förblifva detsamma, lärer nu icke kunna beräknas.

I fråga om det belopp, som nu borde för ändamålet äskas, synas

mig de af chefen för sjökarteverket senast gjorda beräkningarna åt

anslagsbehofvet, hvilka, såsom jag förut nämnt, afse en höjning af det

ordinarie anslaget med 41,000 kronor och ett anslag för en gång af

13.500 kronor, böra läggas till grund.))

Af hvad sålunda i statsrådsprokokollet meddelats och anförts finner

utskottet visserligen framgå, att det är önskligt, att sjömätningarna

vid rikets kuster må kunna bedrifvas snabbare än som med de nu dertill

disponibla medlen är möjligt. Dock håller utskottet före, att det

extra anslag, som för sådant ändamål blifver erforderligt, må kunna

bestämmas till något lägre belopp än Kongl. Maj:t nu ifrågasatt, och

finner utskottet sig böra förorda, att jemte det belopp af 13,500 kronor,

som skulle åtgå för en gång till anskaffning af sjömätningsångslupar

och instrument, ett ytterligare belopp af 25,000 kronor måtte anvisas,

hvarigenom det extra anslagets för år 1903 totalbelopp skulle blifva

38.500 kronor. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen, till påskyndande

af sjömätningarna vid rikets kuster, på extra

stat för år 1903 beviljar ett anslag af 38,500 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

Dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman och betjente.

42:o) Uti punkten 42 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet,

öfver linansärenden den 4 januari 1902 angifna grunder, af dyrtidstillägg

för innevarande dr åt en del tjenstemän och betjente i sjöförsvarsdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet

hörande embetsverk, kårer och stater, på extra stat för år

1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 170,000 kronor.

Öfver berörda framställning hafva kamrarne redan fattat beslut,

hvilket utskottet bär endast skolat

anteckna.

Dyrtidstillägg åt tjenstemän och vaktmästare vid

flottans pensionskassa.

43:o). Uti punkten 43 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maja föreslagit,

Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de i

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 4 januari 1902 beträffande

dyrtidstillägg för vissa statens tjenstemän och betjente angifna grunder,

må för innevarande år utgå till tjenstemän och vaktmästare vid flottans

pensionskassa.

Jemväl öfver berörda framställning hafva kamrarne redan fattat,

beslut, hvilket utskottet här endast skolat

anteckna.

Stockholm deri 22 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

D3rrtid stillägg

åt vissa

statens tjenstemän

och

betjente.

[42.]

Dyrtidstillägg

åt tjenstemän

och vaktmästare

vid

flottans pensionskassa.

[43.]

CHR. LUNDEBERG.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservationer:

vid punkten l:o (angående ökning af anslaget till aflöning af flottans

kårer och stater):

af herrar C hr. Lundeberg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bohnstedt, K. G. Bildt, grefve PA. Klingspor, C. von Frusen, L. Grundberg,

grefve C. 0. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Iiennedy och

friherre C. J. Rappe, Indika ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»Utskottet får, i fråga om det uti herr J. Johanssons ofvanberörda

motion väckta förslag, hänvisa till hvad utskottet i sitt utlåtande angående

regleringen af utgifterna under andra hufvudtiteln, punkten 9:o

yttrat om ifrågavarande motion. Beträffande de under femte hufvudtiteln

upptagna stater, om hvilkas reglering fråga nu föreligger, anser

utskottet sig icke böra ifrågasätta tillämpning af de utaf motionären

föreslagna aflöningsgrunderna.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning åsyftar dels viss ökning

af flottans personal enligt för Riksdagen förut framlagda grunder,

dels ökning i aflöningsförmånerna för samma personal i öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Maj:ts förslag angående armén innefattat,

dels ock vissa särskilda förslag i afseende å flottans läkarestat och poliskåren.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit i alla

afseenden vara af beskaffenhet att böra till bifall förordas, och får utskottet

derför hemställa,

att Riksdagen må, med utslag å herr J. Johanssons

angående ifrågavarande ämne gjorda förslag,

dels godkänna stater för flottans officerskår, för

flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för

flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,

för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår samt

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid

flottan, af den lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta

utlåtande utvisa;

dels medgifva, att marinöfverläkare och förste

marinläkare må för rätt till erhållande af ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid, han med fullmakt

innehaft tjenst såsom regementsläkare vid flottan,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

samt att marinläkare af l:a klassen må i samma afseende

tillgodoräkna sig den tid, lian med fullmakt

innehaft tjenst såsom förste bataljonsläkare vid

flottan;

dels medgifva, att den, som, efter att hafva

minst tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld

i flottans stam, anställes i marinläkarekåren i

flottans reserv och derefter fullgör de skyldigheter,

som äro eller blifva stadgade för marinläkare i flottans

reserv, må, sedan han, efter att hafva tillhört

marinläkarekåren i flottans stam eller reserv under

sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked samt uppnått

en ålder af 55 år, komma i åtnjutande under

sin återstående lifstid af en årlig pension å 500

kronor;

dels och höja anslaget till aflöning för flottans

kårer och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469

kronor, eller med 401,490 kronor.»;

vid punkten 5:o (angående ökning af anslaget till flottans öfningar):

af herrar Chr. Lundeberg, I Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bolmstedt, K. G. Blidt, grefve Ph. Klingspor. C. von Frusen, L. Grundberg,

grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre

C. J. Rappe, Indika ansett, att utskottets yttrande och förslagbort,

hvad det senare beträffar, såsom en följd af yrkandet i den vid

punkten l:o afgifna reservationen, hafva följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser ökning i anslaget till

flottans öfningar med dels förut beräknadt belopp af 150,000 kronor,

dels 40,000 kronor, utgörande en af Riksdagens nästlid et år fatt ade

beslut angående de värnpligtiges vid flottan öfningstid föranledd öfverflyttning

till detta anslag af sistnämnda belopp från anslaget till sjöbeväringens

vapenöfniugar, hvilket eljest, enligt den för 1901 års Riksdag

framlagda plan, skolat för år 1903 ökas jemväl med detta belopp,

och dels 10,000 kronor, motsvarande den ökade utgift för sjötillägg,

som å detta anslag skulle betingas af den föreslagna ökningen i dagaflöningen

åt officerare.

Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke funnit

anledning till erinran och hemställer derför,

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, höja reservationsanslaget till

flottans öfningar från 1,000,000 kronor till 1,200,000

kronor eller med 200,000 kronor.»;

vid ''punkten 27:o (angående anslag till excércis- och gymnastikhus

för skeppsgossar):

af herrar C hr. Lundeherg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bohnstedt, K. G. Blidt, grefve Ph. Klingspor. C. von Frusen, L. Grundberg,

grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre

C. J. Rappe, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»Genom hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts finner utskottet

det vara ådagalagdt, att nuvarande anordningar för beredande åt skeppsgossekåren

af exercis- och gymnastiklokaler samt för lektionssalar

m. m. icke kunna bibehållas, när dels denna kår, för hvilken redan

vid en numerär af 400 gossar de nuvarande utrymmena ansetts för

trånga, uppbringas till 500 man, dels ock sjömanskåren och kustartillerikåren

i Karlskrona, hvilkas gymnastiklokaler antingen hittills användts

eller ock kunna ifrågasättas att användas för skeppsgossekåren, jemväl

ökas, så att berörda lokaler blifva helt och hållet upptagna för nämnda

kårers eget behof. Nybyggnad torde alltså för skeppsgossekårens vidkommande

vara oundgänglig, derest icke ökningarna skola blifva lidande,

och får utskottet, som inhemtat, att, i anseende till det föreslagna

exercishusets närbelägenhet till flottans varf, det ansetts erforderligt,

att nämnda hus uppföres af sten, hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, för uppförande i Karlskrona

af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar

bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 174,000

kronor.»;

vid punkten 28:o (angående anslag till ett nytt skeppsgossefartyg):

af herrar Clir. Lundeherg, / Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bohnstedt, K. G. Bildt, grefve Ph. Klingspor, C. von Frusen, L. Grundberg,

grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre

C. J. Rappe, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

»Utskottet finner det vara ådagalagdt, att de för skeppsgossekårens

öfningar nu afsedda fartygen icke äro för detta ändamål tillräckliga,

ock att åtgärder till afhjelpande af detta missförhållande böra ofördröjligen

vidtagas. Det har då synts kunna ifrågasättas, om icke vissa

af flottans stridsfartyg skulle kunna lämpa sig för detta ändamål. Utskottet

har i detta afseende erfarit, att det särskilt för skeppsgossarnes

första utbildning anses nödvändigt, att öfningen till sjös eger rum å

seglande fartyg, samt att dessa fartyg måste vara af en viss mindre

storlek, på det att icke materielen må vara för tung för gossarne att

handtera. Dertill kommer, att kostnaden för öfningsexpedition med

stridsfartyg skulle betydligt öfverstiga expeditionskostnaden för särskilda

skeppsgossefartyg, rymmande lika stort antal skeppsgossar. På

grund häraf, och då icke ens efter byggandet af det nu ifrågasatta

femte skeppsgossefartyget kårens hela styrka, som utskottet uti punkten

Do här ofvan förordar skola uppbringas till 500 man och hvars ytterligare

ökning blifvit stöld i utsigt, kan rymmas å dessa öfningsfartyg,

anser sig utskottet böra tillstyrka beviljandet af det nu begärda nybyggnadsanslaget.

Emellertid synes det böra blifva föremål för öfvervägande,

huruvida icke de äldre skeppsgossarne må kunna öfvas å

stridsfartyg.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

nu förevarande framställning, för anskaffande af ett

nytt öfningsfartyg för skeppsgossar bevilja ett anslag

af 210,000 kronor och deraf på extra stat för år 1903

anvisa 105,000 kronor»;

vid punkten 41 :o (angående anslag till påskyndande af sjömätningarna

vid rikets kuster):

af herrar Clir. Lundeberg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bolmstedt, K. G. Bildt, grefve Ph. Kling spår, C. von Frusen, L. Grundberg,

grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre

C. J. Rappe, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»Af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats och anförts finner

utskottet framgå, att det är af högsta vigt, att sjömätningarna vid rikets

kuster må kunna bedrifvas snabbare, än som med de nu dertill disponibla

medlen är möjligt, och finner sig utskottet böra i allo biträda

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kongl. Maj:ts i sådant syfte nu framlagda förslag. Utskottet hemställer

derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, till påskyndande af sjömätningarna

vid rikets kuster bevilja på extra stat för

år 1903 ett anslag af 54,500 kronor.»

Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm, A. G. L.

Billing, F. E. Pettersson, N. Fosser, E. Fränekel, grefve K. A. Posse, S.

G. von Frusen, H. Andersson och N. Boström icke deltagit i förestående

hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1902 års riksstat anslår:

Anvisning

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Sjöförsvars-

Departementet och

17,000

26,800

49,600

—

—

—

17,000

26,800

49,600

—

Departementschefen................................................

.Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Marinförvaltningen ..............................................

93,400

—

—

—

—

—

93,400

—

Flottan.

2,911,979

—

—

—

—

—

2,911,979

—

Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Okas med.............................................................

342,775

—

—

—

—

—

342,775

—

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

Oltas med ..............................................................

537,286

—

—

—

—

—

537,286

—

Natur aunderhåll åt personal vid flottan, förslags- Ökas med ............................................................

—

—

—

26,400

—

26,400

—

Båtsmansindelningen. Nuvarande anvisning.........

Minskas med............................................................

3,885,440

_

_

26,400

3,911,840 —

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

165

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

öfverstyrelsen.

samt kommandoexpeditionen...............................

17,000

26,800

49,600

—

—

—

—

—

17,000

26,800

49,600

—

S:gr

93,400

—

—

—

—

93,400

—

belopp .......................................... 2,911,979

......................................................... 401,490

—

3,313,469

3,313,469

reservationsanslag. Nuvarande belopp 342,775

...........................''................................... 26,725

_

369,500

—

—

369,500

—

anslag. Nuvarande belopp.................. 537,286

.............................................................. 58,779

—

596,065

596,065

............................................................. 26,400

............................................................... 2,640

_

---

—

—

23,760

—

23,760

Tr:pt

4,372,434

—

1

i

_

23,760

—

4,396,194

—

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1902 års riksstat anslår:

Anvisning

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

3,885,440

33,300

1,685,000

1,000,000

—

—

26,440

—

3,911,840

33,300

1,685,000

1,000,000

—

11,900

—

—

—

—

11,900

—

350,000

—

—

—

—

350,000

—

53,470

—

—

—

----

—

53,470

—

44,000

44,000

6,969,710

—

—

26,400

6,996,110

826,209

—

—

826,209

—

132,384

226,621

145,602

—

—

—

I

132,384

226,621

145,602

—

120,000

15,680

—

—

—

—

_

120,000

15,680

—

13,000

_

—

_

____

_

13,000

_

1,479,496

—

—

—

—

—

1,479,496

—

8,542,606

—

_

26,400

8,569,006

Lindring i rustnings- och. roteringsbesyären, förFlottans

nybyggnad och underhåll, reservationsFlottans

öfningar, reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med...............................................................

Kepetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,

Ökas med...............................................................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

varande belopp......................................................

Ökas med.............................................................

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag. Nuvaran
Ökas

med............................................................

Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp..*..................

Ökas med............................................................

Skeppsgosseskolan. Nuvarande belopp ............

Ökas med.............................’...........................

Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag...

Kust
Aflöning

för kustartilleriets personal. Nuvarande

Ökas med.............................................................

Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsNaturaunderhåll

åt kustartilleriets manskap, förUnderhåll

åt kustartilleriets byggnader och materiel,

Ökas med...............................................................

Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag............

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt bettla#.

Nuvarande belopp.................................

Ökas med..............................................................

Sjukvård för kustartilleriets personal, reservations
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

167

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

slagsanslag......................

anslag ...............................

belopp ...............................

Tr:pt

I’"”!"”"!!!"''.''i,oöö,ööö:

................... 190,000: —

Kronor.

4,372,434

33,300

1.685.000

1.190.000

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

23,760

Ö.

Kronor.

4,396,194

33,300

1.685.000

1.190.000

Ö.

reservationsanslag. Nuvarande belopp 11,900: —

............................................................ 3,000: -

14,900

—

—

—

—

—

14,900

_

ersättning derför, förslagsanslag. Nu-

............................................................. 350,000: —

........................................................... 430,000: —

780,000

780,000

de belopp .........................

..... 13,600: —

..... 2,500: — 16,100: —

.... 30,490: —

1,850: — 32,340: -

..... 9,380: —

..... 4,270: — 13,650: —

62,090

62,090

44,000

—

—

—

—

44,000

—

S:gr

8,088,324

—

—

—

23,760

—

8,112,084

-

artilleriet.

belopp ..............................

...................... 826,209: —

....................... 48,585: —

874,794

874,794

anslag .........................................................................

slagsanslag ................................................................

reservationsanslag. Nuvarande belopp... 145,602: —

................................................................ 10,000: -

132,384

226,621

155,602

—

—

—

—

132,384

226,621

155,602

120,000

220,000

—

klädnad och ersättning derför, förslags-

.................................................................. 15,680: -

.................................................................. 204,320: —

120,000

220,000

anslag ...............................

13,000

—

—

—

■--

—

13,000

—

S:gr

1,742,401

—

—

—

1,742,401

—

Tr:pt

9,924,125

—

-—

—

23,760

—

9,947,885

—

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1902 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

förlig a

på fö

Enheter.

dermed jem- n visning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

8,542,606

—

—

—

26,400

—

8,569,006

—

37,000

37,000

12,000

12,000

22,254

22,254

23,500

—

—

—

—

—

23,500

—

97,513

—

—

—

—

97,513

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

204,767

—

—-

—

—

—

204,767

—

65,000

65,000

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

—

100,800

—

—

—

—

—

100,800

—

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

1,687,800

—

405

—

4

—

1,688,209

—

10,435,173

—

405

—

26,404

—

10,461,982

—

Diverse

Alderstillägg, förslagsanslag ...................................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

varande belopp ...................................................

Okas med ..............................................................

hvarjemte rubriken ändras till: Ersättning åt offimenaering

utrikes.

Resestipendium åt läkare vid flottan och och kust
Diverse

behof ..........................................................

Rese- och traktamentspenningar förslagsanslag.

Ökas med ...............................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas

med ..............................................................

Extra utgifter ..........................................................

Han
-

Sjökarteverket, reservationsanslag ...........................

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal
Undervisningsanstalter

för sjöfart .........................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska

byrån, förslagsanslag................

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande W:o fl.

169

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och dermed jern-

förlig anvisning

Anvisning

i

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

| Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

9,924,125

—

—

_

23,760

_

9,947,885

_

anslag.

37,000

_

37,000

under anställning eller kommendering utrikes. Nu-

................................................................. 12,000: —

..................................................................... 1,000: —

13,000

—

—

—

—

......

13,000

—

cerare och ingeniörer under anställning eller kom-

artilleriet, reservationsanslag (nytt)..........................

2,000

—

—

—

—

__

2,000

_

22,254

—

—

—

—

—

22,254

“

Nuvarande belopp .....................*............. 23,500: -—

................................................................... 2,650: -

26,150

—

—

—

---■

—

26,150

—

anslag. .Nuvarande belopp ..................... 97,513: -

............................................................... 9,406: —

106,919

—

—

—

—

106,919

—

.......................................................................................

12,500

—

—

-

12,500

—

Sgr

219,823

-

—

—

—

—

219,823 —

dela.

...............................................

65,000

65,000

terna, reservationsanslag ...........................................

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

—

100,800

—

—

—

—

—

100,800

—

terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-

9,000

—

—

-—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

---

—

13,000

—

Sgr

1,687,800

-

405

—

4

1,688,209

—

Summa

11,831,748

405

—

23,764

—

11,855,917

—

Bih. till Rihd. Prof,. 1902. 4 Samt. / A/d. 6 Uä}t.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte hufvudtitel.

Sjöförsvarsdepartementet:

Flottan.

Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

» ändring af 2:a klass pansarbåtarna Thordön och

Tirfing

» bestyckning och ammunitionsutredning för 5 min
försvaret

tillhörande ångslupar..........

» skjutförsök och inskjutning af kanoner

» anskaffning af kanoner i reserv

af

ersättande af äldre torpeder och anskaffande af

reservtorpeder ...................................................

» försöksskjutningar med torpeder ........................

» anskaffning af karbiner .......................................

För anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen ......

» anskaffande af transportmedel för flottans varf

» materiel för tillfälliga sprängnings- och kontra
-

mineringsarbeten

ny artilleriinventariekammare

flottans varf

» kustsignalväsendet

» uppförande af

Karlskrona..................................

» påbörjande af en mobil!seringskaj

i Karlskrona..........................................

» tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

och vid flottans civilstat .....

Till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

Transport

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

5,094,150

280,000

45.000

25.000

105,000

60,000

8,000

57,900

86,800

78,500

—

40,000

100,000

—

112,500

—

191,170

—

1

11,800

1,860

—

6,297,680

--i—

6,297,680

—

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

171

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

—

—

6,297,680

—

Kustartilleriet.

Till fortsättande af arbetet å rikets kustbefästningar

» nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

» fasta minförsvaret................................................

590,000

588,078

118,825

1,296,903

Handeln.

Till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster

—

—

38,500

—

Summa

——

—

7,633,083

—

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

Bil. n:o 1.

Stat

för flottans officerskår.

Fast lön.

Antal

Kr.

Ö.

i

Flaggman...............................................................................................

8,000

—

2

D:o ..............................................................................................

16,000

—

1

Kommendör....................................................................,.......................

6,000

—-

6

D:o ............................................................................................

36,000

—

1

Kommendörkapten af l:a graden..............................................................

4,500

—

14

D:o af d:o ...............................................................

63,000

—

1

D:o af 2:a graden............................................................

4,000

—

14

D:o af d:o ...............................................................

56,000

—

1

Kapten af l:a klassen .............................................................................

3,400

—

51

D:o af d:o ............................................................................

173,400

—

1

D:o af 2:a klassen ..............................................................................

2,400

—

26

D:o af d:o ............................................................................

62,400

—

1

Löjtnant...............................................................................................

1,500

—

67

D:o ...............................................................................................

100,500

-

1

Underlöjtnant........................................................................................

720

—

32

D:o .........................................................................................

23,040

—

220

Kronor

560,860

_

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-

förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälhaf-

varebefattning, derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande

att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön,

tillägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst.....................

2,000

Summa kronor

562,860

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, G kronor till kommendör, 5 kronor till kommendörkapten

af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant

och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning

reglemente för flottan bestämmer.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

173

2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente

för flottan bestämmer, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggman.............. vid Carlskrona station 1,200 kronor: vid Stockholms station 1,500 kronor.

kommendör........... » » » 900 » » » » 1,200 »

kommendörkapten.. » » » 600 » » » » 1,000 »

kapten.,............... » » » 400 » » » » 500 »

löitnant och )

underlöjtnant f

3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvareembetena i Carlskrona innehafvas af en

och samma person, åtnjuter innehafvare!! ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 2.

Stat

för flottans underofficerskår.

Bekläd

Fast lön.

nadsersätt-

Summa.

Antal.

ning.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

1

Flaggunderofficer

(styrman, konstapel eller skeppare)

720

—

200

920

—

77

D:o

d:o

55,440

—

15,400

—

70,840

—

1

D:0

(maskinist)..................................

960

—

200

—

1,160

....

44

D:o

d:o ..................................

42,240

—

8,800

—

51,040

—

1

D:o

(rustmästare, torpedmästare eller

qvartersman)............................

720

—

200

—

920

—

6

D:o

d:o

4,320

—

1,200

—

5,520

—

1

Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller

skeppare) ....................

720

—

200

—

920

—

156

D:o

d:o

112,320

—

31,200

—

143,520

—

1

D:o

(maskinist)....................

720

—

200

—

920

—

89

D:o

d:o ....................

64,080

—

17,800

—

81,880

—

1

D:o

(rustmästare, torpedmä-

stare eller qvartersman)...

720

—

200

—

920

—

12

D:o

d:o

8,640

—

2,400

—

11,040

—

390

Summa kronor

291,600

—

78,000

—

369,600

—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning a 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer

(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) ocli underofficer af

2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,

torpedmästare eller qvartersman) eller half dagaflöning efter hvartdera åt förestående belopp

tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer,

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente

för flottan bestämmer, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggunderofficer............. vid Carlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.

underofficer af 2:a graden » » » 180 » ; » » » 240 »

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

Bil. n:o 3.

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

1

1- ik j/12 månaders månadslön å 30 kr....................t

.a n gra ^tiagafltiiiing å 80 öre i 36B dagar.................../

652

—

399

D:o d:o

260,148

—

1

o. imånaders månadslön å 20 kr....................\

° a tdagaflöning å 50 öre i 365 dagar.................../

422

50

1,099

D:o d:o

464,327

50

1

q „ j/12 månaders månadslön å 12 kr.....................1

3:6 lonegladWflöning 4 40 öre i 365 dagar..................}

290

—

599

D:o d:o

173,710

—

1

fo.„ „j(6 månaders månadslön å 12 kr......................i

3.e lönegradXdagaflöning . 4Q öre . lg4 dagar...................

|4:e lönegrad/3 mä“aders må£adslön a®’5° kr....................\

v ° (daganonmg a 60 ore i 181 dagar..................J

238

90

449

D:o d:o

107,266

10

1

4-p l''\nPo-Tori/42 månaders månadslön å 6,50 kr...................\

u ° \dagaflöning å 30 öre i 365 dagar.................../

187

50

449

D:o d:o

84,187

50

3,000

1,091,430

—

Afgår dagaflöning under tjenstgöring å varfvet, förslagsvis...

30,000

1.061,430

_

Lega å 50 kronor, förslagsvis för 600 man .........................

30,000

Kekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor till

värfvaren, förslagsvis för 600 man ...............................

24,000

—

Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ....

6,000

—

Uppmuntringspenningar, förslagsvis ...................................

45,000

—

Inqvarteringsbidrag, förslagsvis .........................................

138,660

—

Summa kronor

—

1,305,090

—

Anmärkningar:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,

må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

s. 176 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilåtande N:o 6.

176

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryterings kostnader, om rekryteringen

skulle behöfva omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a

eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings

åtnjutande gällande grunder.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, ega högst 1,500

man under tjenstgöring i land och den, som är gift eller är enkling med minderårigt barn, äfven under

annan tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för under officer skor pr al vid

Carlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den

förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

‘<1 «yr» ■»''m»» » v,Vitt*yS w ,V

Bil. n:o 4.

Stat

för flottans skeppsgossekår.

Antal.

:.o: .-åt jo; .iil ;.al .-Öl ;.B> i''A :.ö'' .ia, ;

Kr.

Ö.

i

Skeppsgosse, dagaflöning å 10 öre eller per år..........................................

36

50

499

D:o eko d:o ........................................

18,213

50

1 Skeppsgossekorpral å 5 öre dagligen, tillökning ...................................

18

25

24 D:o d:o d:o ....................................

438

00

500

Summa kronor

18,706

25

<9>

IHh. till Rilsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6 Käft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 5.

Stat

för flottans mariningeniörstat.

Tjenst

Tjenst

_

görings-

Fast

görings-

Summa.

pennin

artvode.

pennin-

gar.

gar.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Direktör äfvensom ingeniör, hvilken för-

1 Öfverdirektör........

—

—

7,000

2,000

9,000

i ordnas att i succession efter till öfver- direktör förordnad direktör förrätta

1 Direktör................

4,500

1,500

—

—

—

—

6,000

dennes befattning, bekommer efter 5

9,000

3,000

_

_

12,000

_

års tjenstgöring inom denna grad

löneförhöjning med 500 kronor.

Ingeniör af högsta lönegraden, bygg-

1 Ingeniör............

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

mästare samt min- och torpedingeniör

äfvensom ingeniör af lägre lönegrad,

22,500

__

1,500

—

—

—

—

—

24,000

—

hvilken förordnas att i succession

1 Byggmästare.........

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

efter till direktör förordnad ingeniör

af högsta lönegraden bestrida dennes

1 D:o .........

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

befattning, åtnjuter efter 5 års väl

1 Miningeniör...........

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

vitsordad tjenstgöring inom samma

grad en förhöjning af 500 kronor och

1 Torpedingeniör......

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

efter 10 års sådan tjenstgöring ytter-

1 D:o ....

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

ligare 500 kronor i innehafvande aflö- ningsförmåner.

1 Ingeniör...............

3,250

—

250

—

—

—

—

—

3,500

—

Ilngeniörer af de två lägre lönegraderna

3 D:o.....................

9,750

750

—

—

—

—

—

10,500

—

i åtnjuta efter 5 års väl vitsordad tjenst-

1 Ingeniör...............

2,250

250

—

—

—

—

2,500

—

( göring förhöjning af 500 kronor i inne- I hafvande aflöningsförmåner.

1 D:o ...............

2,250

250

—

—

—

2,500

—

J

1 Extra ingeniör......

—

—

2,000

—

—

2,000

2 D:o ......

—

—

4,000

—

—

4,000

—

Tillkommer fast arf

vode för den direk

tör, som förordnas

till öfverdirektörs

assistent..............

50C

-

50C

—

Summa krono]

—

| |

100,500|

Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniör och bj-ggmästares med 300 kronor,

länge boställe af dem innehafves,

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

179

Bil. n:o 6.

Stat

för flottans marinläkarekår.

Carlskrona

1 station.

Stockholms

station.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

_

1

Marinöfverläkare, tillika förste marinläkare:

lön..............................................................................

3,400

—

dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar.................................

2,190

—

arfvode.........................................................................

1,000

—

6,590

i

—

Förste marinläkare:

lön...............................................................................

3,400

—

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar.................................

1,825

—

5,225

i

—

Marinläkare af l:a klassen:

lön...............................................................................

2,400

—

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.................................

3,460

—

3,860

4

2

Marinläkare af l:a klassen ...........................................

—

—

23,160

-

38,835

—

20 Marinläkare af 2. klassen, arfvoden å 1,200 kronor..,......................

—

—-

24,000

—

10 Marinläkarestipendiater, stipendier å 600 kronor ...........................

—

—

6,000

—

Dagtraktamente till marinläkare af 2:a klassen ochmarinläkarestipendiater

under tjenstgöring i land, förslagsvis .........................................

—

—

4,000

—

Inqvarteringsbidrag, förslagsvis.........................................................

—

—

4,800

—

Summa kronor

_

—

77,635

—

Anmärkningar:

l:o. Marinläkare af 2:a klassen ocli marinläkarestipendiat erhålla, då de äro förordnade till tjenstgöring

i land, dagtraktamente å 7 kronor.

2:o. För förste marinläkare ökas lönen efter 5 års tjenstgöring såsom sådan med 600 kronor.

För marinläkare af l:a klassen ökas lönen efter 5 års tjenstgöring i samma grad med 500 kronor

och efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

; .s »I V. \ * V^YWA^''• }>}

]80 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För marinläkare af 2:a klassen ökas arfvodet efter 5 års tjenstgöring i samma grad med 300

kronor ooli efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 300 kronor. . .

3:o. Marin öfverläkare, förste marinläkäre och marinläkare af l:a klassen, som icke åtnjuta fri

bostad i kronans lins, erhålla inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

Marinöfverläkaren ........................................... 1,200 kronor.

Förste marinläkaren vid Carlskrona station......... 600 »

Marinläkare af l:a klassen vid Stockholms station 500 »

D:o d:o vid Carlskrona station 400 >

4:o. Skulle det i staten bestämda antalet mårinläkare af 2:a klassen icke finnas fulltaligt, må de

arfvoden, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning af

ett vakanserna bland marinläkare af 2:a klassen motsvarande antal marinläkarestipendiater.

5:0. De båda sjukhusläkarne vid Carlskrona station åtnjuta hvardera ett arfvode al 500 kronor

för år från anslaget till sjukvård.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 7.

Stat

för flotians poliskår.

< vir? rr rr t ■

u ?.

Antal

-

Aflöning

för år.

Bekläd

-

Carlskrona

station.

Stockholms

station.

nads-

ersättning.

Summa.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

1

Poliskommissarie...................................................

1,900

—

—

—

1,900

—

—

i

Poliskommissarie, tillika väbel..............................

1,000

—

—

—

1,000

—

2

2

Öfverkonstaplar .............................................. a

1,500

—

—

—

6,000

—

15

15

Poliskonstaplar ............................................... å

968

—

132

—

33,000

—

Till extra konstaplar vid Carlskrona station............

—-

—

—

—

1,500

—

Till uppmuntringspenningar åt personalen vid Carls-

krona station.................................................

—

—

—

—

1,000

—

Till extra konstaplar vid Stockholms station...........

—

—

—

—

1,500

—

.

Till uppmuntringspenningar åt personalen vid Stock-

holms station....................................

-T-

—

—

1,000

—

1

Summa kronor

—

_

-

46,900

—

Anmärkningar:

Ilo. Till polispersonalen utgå två ålders tillägg, hvartdera utgörande för pölistoÅiimssarie vid

Carlskrona station 200 kronor och. för en kvar af öfv.erkpnstaplarna ook konstaplarna 100 kronor, det

första ålders tillägget efter 5, års ock det andra efter 10.års, väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.

2:o. Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronanshus, afdrages,

så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel

100 kronor, allt för år.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

Bil. n:o 8.

Stat

å dagaflöning för officerare och underofficerare.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Officerskåren.

3 Flaggman.................... dagaflöning å 7 kr. i 365 dagar

7 Kommendörer.............. » »6 » » »

30 Kommendörkaptener.... t » 5 » » ■»

79 Kaptener.................... » » 4 » > »

101 Löjtnanter och. under- löjtnanter............. » > 3 » » »

7,665

15,330

54,750

115,340

110,595

—

303,680

220

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjenstgöring å varfvet och i sjökarte- verket............ ..................,....................................

25,000

278,680

Underofflcerskåren.

78 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)

dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar......................

45 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i

365 dagar..............................................................

7 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar...

157 Underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller

skeppare) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar..................

90 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflöning

å 1 kr. 65 öre i 365 dagar.......................................

13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare

eller qvartersman) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar.....

46,975

32,850

4,215

57,305

54,202

4,745

50

75

50

200,293

75

390

Transport

—

200,293

75

278,680

—

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

183

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Transport

_

_

200,293

75

278,680

_

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjenstgöring å varfyat:-

för

45 Flaggunderoffleerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.

i 225 dagar............................................................

20,250

7 Flaggunderoffleerare (rustmästare, torpedmästare eller

qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar

2,598

75

90 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflö-

ning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar.............................

33,412

50

>

13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torped-

mästare eller qvartersman) dagaflöning å 1 kr. i 225

dagar ...................................................................

2,925

8,000

3>

Underofficerare af öfriga stater...................................

67,186

25

133,107

50

Summa kronor

_

—

411,787 50

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Bil. n:o 9.

Stat

för skeppsgosseskolan.

• r— - , ''

Lön.

Arfvoden.

Carlskrona

station.

• • .i di.W »

Stockholms

station.

Summa.

Kr.

ö.

Kr

ö.

Kr.

ö.

Kr.

o.

Kr.

ö.

1 Rektor.......................................

3,000

nr.

_

1_

3,000

—

—

—

3,000

—

1 Skollärare ..................................

1,200

—

—

—

1,200

—

—

—

1,200

—

5 D:o .................................

15 Mqiiitörer å 5 kronor hvardera i

6,000

—

6,000

6,000

månaden (under 8 månader)......

För inöfvande af hornblåsare och

—

600

600

600

trumslagare.............................

—

—

—

—

1,600

—

1,250

—

2,850

—

Summa kronor

—

—

—

—

—

—

13,650 —

Anmärkning: Rektor erhåller lönetillökning med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare

500 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och för skollärarne höjes lönen efter 5, 10 och 15

års val vitsordad tjenstgöring, hvarje gång med 200 kronor.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

185

Bil. n:o 10.

Stat

för kustartilleriet.

Antal.

Krön

o r.

I. Lön och dagaflöningv

Officerare.

1

Chef för kustartilleriet:

lön.................................................................

8,000

—

dagaflöning å 7 kronor......................................

2,555

—

10,555

1

Öfverste:

lön....................................................................

6,000

—

dagaflöning å 6 kronor.......................................

2,190

—

8,190

1

Öfverste ..................................................................

—

—

8,190

—

1

Öfverstelöjtnant:

lön..................................................................

4,500

dagaflöning å B kronor.......................................

1,825

—

6,325

1

Öfverstelöjtnant.....................................................

—

—

6,325

—

1

Major:

lön....................................................................

4,000

—

dagaflöning å B kronor.......................................

1,825

—

5,825

2

Majorer.....................................................................

—

—

11,650

—

1

Kapten af l:a klassen:

lön...................................................................

3,400

—

dagaflöning å 4 kronor.......................................

1,460

—

4,860

11

Kaptener af l:a klassen............................................

—

—

53,460

—

,

1

Kapten af 2:a klassen:

lön...................................................................

2,400

—

dagaflöning å 4 kronor.......................................

1,460

—

3,860

10

Kaptener af 2:a klassen............................................

—

—

38,600

—

31

Transport

—

157,840

—

. -1

XX t --1 XO l jOW -

Bill. till Bibel. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. '' 6 Häft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal.

Krön

o r.

31

Transport

—

—

157,840

—

1

Löjtnant.:

lön..................................................................

1,500

—

dagaflöning å 3 kronor.......................................

1,095

—

2.595

_

24

Löjtnanter.............................................. ................

—

—

62,280

—

1

Underlöjtnant:

lön....................................................................

720

—

dagaflöning å 3 kronor......................................

1,095

—

1,815

_

13

Underlöjtnanter.......................................................

—

23,595

—

248,125

_

• 70

Reservofficersaspiranter.

1

Reservofficersaspirant:

dagaflöning ä 4,50 kronor..................................

—

—

1,642

50

5

Reservofficersaspiranter............................................

—

—

8,212

50

9,855

—

6

Underofficerare.

1

Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinist):

lön...................................................................

1,020

—

dagaflöning å 2 kronor.......................................

730

—

1,750

—

39

Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister)........

—

—

68,250

—

k

1

Sergeant (stabstrumpetare, maskinist och rustmästare):

lön....................................................................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona....................................

547

50

1,267

50

83

Sergeanter (stahstrumpetare, maskinister och rust-

124

mästare)............................................................

—

—

105,202

50

176,470

—

Manskap.

1

l:a lönegrad (underofficerskorpral):

lön....................................................................

300

—

dagaflöning å 7Ö öre..........................................

255

50

555

50

129

l:a lönegrad (underofficerskorpraler)..........................

—

—

71,659

50

1

2:a lönegrad:

lön...................................................................

204

—

dagaflöning å 50 öre..........................................

182

50

386

50

310

2:a lönegrad.............................................................

—

119,815

—

441

Transport

—

192,416

50

434,450

—

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

Antal

Krön

O

r.

44i

Transport

192,416

50

i

434,450

l—l

1

3:e lönegrad:

''

lön....................................................................

144

dagafIsning å 40 öre.........................................

146

—

290

59,450

205

3:e lönegrad.............................................................

—

—

—

1

4:e lönegrad:

lön...................................................................

78

—

dagaflöning å 30 öre..........................................

109

50

187

102,375

50

546

4:e lönegrad ............................................................

—

_

354.719

1,194

■ -

Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af

de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner,

som till följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som

erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne- grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader,

om rekryteringen skulle behöfva omfatta flera än det nedan

förslagsvis upptagna antalet af 250 man.

Civilmilitär personal.

1

Uegementsintendent *):

lön....................................................................

3,000

—

tjenstgöringspenningar........................................

1,000

—

4,000

_

1

Uegementsintendent1)...............................................

—

—

4.000

—

1

Fästningsförvaltare''):

lön...................................................................

2,200

—

tjenstgöringspenningar........................................

300

—

2,500

_

1

Regementsläkare:

lön....................................................................

3,400

—

dagaflöning å 5 kronor......................................

1,825

—

5,225

1

Förste "bataljonsläkare:

lön...................................................................

2,400

—

dagaflöning å 4 kronor.......................................

1,460

—

3,860

_

1

Förste bataljonsläkare..............................................

—

3,860

—

23,445

_

6

Transport

—

- |

-|

812,614

*) Efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas lönen .med BOO kronor ock efter 10 års tjenstgöring

i samma grad med ytterligare 500 kronor.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal. i

Transport!

II. Arfvoden.

Auditör....................

Regementspastor.......

Fästningspredikant....

III. Rekryteringskostnader.

Lega å 50 kronor förslagsvis för 250 man..................

Rekrytevingskostnader ä 40 kronor, deraf högst 30 kronor

till värfvare», förslagsvis för 250 man...............

IV. Inqvarteringsbidrag.

Inqvarteringsbidrag för officerare, läkare och underofficerare.

förslagsvis........................................

Inqvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis

.......................................................................

Anm. 1. Officer, läkare och underofficer, som icke åtnjuta

fri bostad i kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag

med ett efter är räknadt belopp af:

å

kustfästning

i Stockholm

eller Göteborg

kr.

kr.

generalsperson..................

—

1,500

öfverste ..........................

900

1,200

öfverstelöjtnant eller major

G00

1,000

kapten............................

400

500

subalternofflcer.................

300

400

regementsläkare................

G 00

1,000

förste bataljonsläkare........

400

500

styckjunkare (flaggj unkare

ocli flaggmaskinist)........

240

300

sergeant (stabstrumpetare,

maskinist och rustmästare)

180

240

Anm. 2. Af de underofficerskorpraler, som erhållit

vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst 50 att

åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp å kustfästning

af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg af 15 kr.

Summa

Kronor.

800

1,000

120

12,500:-

10.000-

31.16m

6,300l
-

812,614

1,920

22,500

37,760

- 874.794

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.

opaginerad Kontrollera mot PDF

llättelse

i statsutskottets utlåtande n:o 6.

Sid. 49 å de två sista raderna står: officerare och underofficerare jemte vederlikar;

läs: officerare jemte vederlikar.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami.

1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:114 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten