Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konql. Maj:t angående försäljning af vissa kronan tillhöriga hemman och lägenheter i Sötna och Spånga, socknar af Stockholms län.

1902-04-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:61, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konql. Maj:t angående försäljning af vissa kronan tillhöriga hemman och lägenheter i Sötna och Spånga, socknar af Stockholms län.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6i.

9

N:o 61.

Ant# till Riksd. kansli den 25 april 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konql.

Maj:t angående försäljning af vissa kronan tillhöriga

hemman och lägenheter i Sötna och Spånga, socknar af

Stockholms län.

(I. A.)

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 50) har herr M. F.

Nyström, med hvilken herr A. Iledin m. fl. instämt, föreslagit, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vid försäljningen af

de kronan tillhöriga hemman och lägenheter i Solna och Spånga socknar

af Stockholms län, hvilkas arrendekontrakt utginge den 14 april 1904,

och hvilka komme att i byggnadstomter indelas och till salu utbjudas för

beredande af egna hem och bostäder för arbetare och mindre bemedlade

personer, sådana vilkor och bestämmelser måtte fästas, att den villastad,

som på det försålda området kunde komma att uppstå, så vidt möjligt

vore med nuvarande lagstiftning, undandroges hus- och tomtspekulationens

skadliga inflytande.

Till stöd härför har motionären anfört följande.

Vid 1899 års riksdag hade motionären i motionen n:o 14G hemstält,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj-.t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utarbeta och till Riksdagen inkomma med förslag till

upplåtelse af vissa i motionen uppräknade, kronan tillhöriga egendomar i

Solna och Spånga församlingar af Stockholms län till egna hem för ar
Bih.

till R/ksil. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Stalmtsk-ottets Inlåtande K:o 61.

betare och mindre bemedlade personer i Stockholm, på sådana vilkor och

bestämmelser, som efter vunnen utredning kunde befinnas erforderliga för

ett verksamt och kraftigt befordrande af det i motionen angifna syftet».

Det i denna hemställan omnämnda syftet hade afsett, att vid försäljningen

af de ifrågavarande egendomarne sådana bestämmelser fastades, att de

verkligen komme att användas till det uppgifna ändamålet och så vidt

möjligt undandroges spekulationen, som särskild! i fråga om tomter till

egna hem för mindre bemedlade visat sig vara skadlig.

Denna motion hade afstyrkts af statsutskottet, under hänvisande till

Riksdagens i skrifvelse af den 9 maj 1894 intagna beslut, »att styckning

antingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter må kunna

ega rum af sådana mindre kronoegendomar, som vid arrendetidens utgång

skola försäljas, äfvensom att jemväl af öfriga under domänstyrelsens

förvaltning stälda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar må

kunna efter arrendetidens slut antingen genom styckning eller afsöndring

beredas mindre jordbrukslägenheter; och förutsatte Riksdagen äfven, enligt

hvad i skrifvelsen anförts, att det någon gång må kunna befinnas lämpligt

att vid försäljning af kronodomän i större eller mindre mån stycka densamma

till tomtplatser». Utskottet fortsatte derefter: »Med anledning af

Riksdagens beslut i detta ämne har Kongl. Maj:t den 25 september 1896

faststält särskilda bestämmelser om lägenheters upplåtande från kronans

under domänstyrelsens förvaltning stående, för statsverket räkning utarrenderade

jordbruksdomäner.

Då således Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, derest sådant skulle

befinnas lämpligt och af förhållandena påkalladt vid de tider, då arrendena

af de utaf motionären omförmälda kronoegenclomarne utlöpa, och som,

enligt hvad motionären meddelat, inträffa under åren 1901 —1908, vidtaga

åtgärder till beredande å dessa egendomar af mindre jordbrukslägenheter

eller tomtplatser, anser utskottet sig icke böra förorda eu skrifvelse till

Kongl. Maj:t i det syfte motionären föreslagit.» Hvad statsutskottet föreslagit

hade blifvit Riksdagens beslut.

I bref af den 23 mars 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt domän styrelsen

att gå i författning om upprättande af förslag till styckning af några af

de ofvan omförmälda kronoegenclomarne, i följd hvaraf Konungens befallningshafvande

i Stockholms län den 26 maj samma år beordrat förste

landtmätaren i länet att i samråd med t. f. domänintendenten och annan

sakkunnig person upprätta förslag till indelning till smärre lägenheter afträda

till bebyggande eller för trädgårdsanläggningar eller andra ändamål,

af följande hemman och lägenheter, nemligen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

11

i Solna socken

S i

»

»

» Spånga socken

»

»

öfverjärfva nås 1 och 2 med Damtorp

och Brotorp om tillsammans 117 si mantal

jemte Wåhlberga äng ....................................

.Nederjärfva n:o 2 om 7/s mantal..................

Ulriksdals Kungsgårds åker och betesmark

med kronotorpet Sörentorp om 63/64 mantal

Lurbacka eller Agneéberg n:o 1 om V16 mantal

Lag ar torp n:o 1, %» mantal...........................

Kymlinge nås 2 och 3 om tillsammans IV4

mantal..................................................................

Lägenheten Gunsarboda n:o 1 med Läder
-

backa 11:0 1.....................................................

» » Lägenheten Linväf v ar stor]) n:o 1 ............

» » Lägenheten Killingstorp n:o 1 ....................

eller sammanlagdt 496 hektar, 75 ar och 3 qvadratmeter.

nektar.

År.

Qi-

meter.

188

13

30

35

82

3

86

91

80

10

93

30

14

31

60

86

48

50

30

30

70

28

50

40

14

85

60

Efter hvad motionären i domänstyrelsen erfarit, vore denna indelning

nu verkstäld, och goda utgifter syntes alltså finnas för att dessa, till nära

1,000 tunnland uppgående, så när- och välbelägna marker i behörig tid

blefve disponibla för det ändamål motionärens ifrågavarande motion

åsyftade.

Såsom af det ofvan anförda framginge, hade några af arrendekontrakten

utgått redan 1901, under det att andra utginge 1904 och ett 1908,

men den lägenhet, hvars arrendekontrakt utginge först 1908, vore icke

inbegripen i de ofvan förtecknade. För de hemman och lägenheter, livilkas

arrendekontrakt utgått 1901, hade kontrakten prolongerats eller förnyats

till en och samma dag, nemligen den 14 mars 1904, hvarför efter

denna dag egendomarne antingen komme att försäljas eller på nytt utarrenderas.

De skäl, som motionären i sin motion till 1899 års Riksdag anfört

till förmån för förslaget att på detta område uppföra en villa-förstad till

Stockholm för arbetare och mindre bemedlade, förefunnes fortfarande.

Bostadsnöden i landets hufvudstad vore alltjemt stor och tryckande, och

om ej så många nu som då nödgades bo i vedbodar och uthus, så visade

i alla fall de oerhördt uppdrifna hyrorna för smärre lägenheter, att verklig

bostadsnöd förelåge, en nöd, som yttrade sig deruti, att alltför många

individer nödgades hysa in sig i samma bostadslägenhet. Att denna bostadsnöd

komme att hålla i sig, om ej kraftiga och ovanliga åtgärder vidtoges

för dess afhjelpande, vore icke en blott förmodan, utan en visshet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

bekräftad af erfarenheten från alla stora och medelstora industristäder

i Europa, hvarför »bostadsfrågan» öfverallt vore aktuel och föremål

för mycket arbete från såväl arbetarekorporationers som socialpolitikers

sida.

Det kunde vid sådant förhållande ej vara annat än glädjande att erfara,

att ett tillräckligt stort område på sannolikt billiga och i öfrigt förmånliga

vilkor stäldes till denna så nödvändiga verksamhets förfogande.

Angående det sannolika försäljningspriset trodde motionären sig veta, att

man preliminärt beräknat bruttoinkomsten af försäljningen till 1,400,000

kronor, och att man tänkt sig för mindre bemedlade köpare mycket förmånliga

afbetalningsvilkor. Det framgin ge häraf, att de myndigheter, som

hade att förbereda det vigtiga ärendet, haft blicken öppen för frågans

störa - sociala innebörd, och att de ämnade göra hvad på dem ankomme

för att af de förhandenvarande förhållandena göra det bästa möjliga.

Det vore emellertid ej nog, att tomterna blefve billiga och afyttrade

på goda afbetalningsvilkor; säkerhet borde äfven ställas för att dessa tomter,

sedan de genom tillströmningen af folk börjat stiga i värde, bibehölles vid

sin ursprungligen afsedda natur att utgöra en villastad för de mindre bemedlade,

d. v. s. för arbetare, mindre tjensteman, smärre räntetagare, handtverkare

samt handels- och kontorsbiträden m. fl., som hade sitt egentliga

arbete i Stockholm, med andra ord, att tillskapa sådana bestämmelser, att

spekulationen hölles utanför. Af hvilken vigt detta vore, vore lätt insedt;

det behöfdes blott, att eu eller ett par företagsamma spekulanter började

med uppförandet af några bostad skaserner, för att gärdet skulle vara uppgifvet

och de egna och trefna hemmen vai''a dömda till undergång. De

nyaste utländska författare, som sysslat med »bostadsfrågan», vore eniga

deruti, att spekulationen, om den lyckades vinna insteg, förstörde de vackraste

anläggningar och återförde förhållandena till det förra eländiga tillståndet,

som man just stått på väg att öfvervinna. »På den väg, som anvisas af

de ekonomiska krafternas absolut fria spel, kan bostadsfrågan icke lösas;

i annat fall vore den längesedan löst», sade en tysk författare och en

annan, äfvenledes tysk, sade i slutorden till en afhandling om anskaffande

af penningmedel till allmännyttig byggnadsverksamhet: »Målet måste

vara: frånskiljande, såvidt möjligt är, från bostadsproduktionen af den

med tomt- och försäljningsspekulationen förbundna spekulativa byggnadsverksamheten».

I samma rigtning ginge ett uttalande i det 1901 utkomna

sista bandet af Handwörterbuch der Staatswissenschaften, der man under

artikeln »Wohnungsfrage > läste följande: »Det är ej fråga om att bekämpa

spekulationen i och för sig, utan endast dess utväxter. Dessa bestå deruti,

att marknaden inskränkes i stället för att tillgodoses, att byggnadsverk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

13

samheten hämmas i stället för att befordras, att den fria verksamheten

lamslås, att monopol bildas och jorden kommer i ockrarehänder.»

Om det under alla förhållanden vore af vigt att utestänga spekulationen

ur detta slags verksamhet, så syntes det vara af särskild vigt i föreliggande

fall. Det område, hvarom här vore fråga, läge så nära Stockholm, hade så

ypperliga kommunikationer — hvilka, då spårvägslinien dit utsträcktes,

blefve ännu bättre — samt både ett så friskt och vackert läge, att det syntes

vara alldeles särskild! egnadt att locka till inköp af större områden, under

beräkning att dessa snart nog skulle stiga i värde och sålunda gifva stor

vinst. Skulle det gå på det sättet, hade ett sällsynt godt tillfälle att lösa

en del af en svårlöst social fråga gått förloradt, och lång tid och stora

ansträngningar skulle erfordras för att återvinna det förlorade.

Att det ifrågavarande området vore begärligt i nu berörda hänseende

hade framhållits vid 1883 års riksdag, då proposition från Kong! Maj:t

förelegat om försäljning af hemmanet Nederjärfva n:o 2 — hvilken kong!,

proposition dock af Riksdagen afslagits — dervid under debatten i Första

Kammaren justitierådet Lindhagen förklarat, att denna trakt vore så vacker

och tilltalande, att den ingalunda komme att blifva något enbart arbetaresamhälle,

utan att äfven mera välburgna personer från Stockholm utan

tvifvel komme att der slå sig ned.

Hvilka åtgärder som behöfde vidtagas och hvilka bestämmelser, som

erfordrades för att hindra tomt- och husspekulanter från att förr eller

senare underlägga sig det blifvande samhällets område, vore icke lika lätt

att säga som att derom uttala en önskan. Fullt verksamma garantier

kunde ej vinnas utan särskild lagstiftning, och motionären hade derför i

en annan motion hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t begära

förslag till en lag i angifna syfte. Utan att afvakta en sådan lag, hvars

utarbetande och antagande alltid kräfde sin tid, syntes emellertid åtgärder

böra vidtagas, som äfven under nuvarande förhållanden i möjligaste mån

verkade derhän, att det blifvande samhället bevarade sin karakter af

villastad, och att tomtprisen ej drefves i höjden.

Motionären tilltrodde sig ej att kunna gifva anvisning på alla de utvägar,

som för närvarande stode till buds för vinnande af det afsedda

ändamålet, men ansåge sig skyldig att angifva dem, som läge närmast,

viss om, att Kongl. Maj:t skulle finna ännu flera.

Det första vilkoret syntes vara, att hela området, innan någon enda

försäljning egde rum, fullständigt planlades och indelades i öppna platser,

gator och byggnadstomter, de sistnämnda tillräckligt små att kunna öfvertagas

af en mindre bemedlad, arbetare eller tjensteman, men eu del af

dem något större för mera välbergade. Tomternas storlek syntes böra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

hållas mellan tio- och tjugotusen qvadratfot, hvarigenom omvexling och

ett vackrare utseende vunnes, än om allt stöptes i en form. Enligt det

förslag till indelning, som af förste landtmätaren i länet uppgjorts, och som

visades å en motionen bifogad karta, vore endast sjelfva stationsområdet

indeladt i qvarter, under det det öfriga delvis vore indeladt i tomter af

ända till fem tunnlands areal och deröfver. Eu sådan indelning syntes

osökt inbjuda till spekulation, d. v. s. tomternas fördyrande och hela det

stora ändamålets förfelande.

Rörande försäljningen af det sålunda indelade tomtområdet syntes

kronan böra i första hand hembjuda Stockholms städ hela den ifrågavarande

arealen under sådana vilkor och bestämmelser, att densamma komme

att för framtiden för sitt ändamål användas, d. v. s. till egna hem och

billiga bostäder åt arbetare och mindre bemedlade. Kronan blefve derigenom

på en gång qvitt allt bekymmer af en annars måhända långvarig

försäljning, och Stockholms stad bereddes möjlighet att, sedan villaområdet

inkorporerats med staden, af dess inbyggare uppbära kommunalskatt,

hvilken den i annat fall skulle gå förlustig, ehuru en stor del af dess

befolkning hade sin utkomst inom Stockholm och således med rätta borde

vara der skattskyldig.

En annan utväg vore, att kronan i afvaktan på en för villastadens

framtida bestånd såsom sådan betryggande lagstiftning endast utarrenderade

tomtplatser i och för bebyggande, men med rätt och skyldighet för

de personer, som å dem uppfört boningshus af i arrendekontrakten angifven

beskaffenhet, att lösa sig till marken mot ett på förhand bestämdt

pris. En sådan utväg skulle visserligen i högst väsentlig mån fördröja en

mera omfattande byggnadsverksamhet, men den skulle å andra sidan påskynda

den för planens realiserande nödvändiga lagstiftningen.

Detta vore den utväg, som af vissa socialpolitiker i utlandet förordats

såsom den enda fullt betryggande mot spekulationens inträngande i den

allmännyttiga byggnadsverksamheten. Den medförde emellertid den olägenheten,

att den utestängde den nödvändiga byggnadskrediten och dermed

äfven de minst bemedlede, ehuru den kunde försvaras såsom en tillfällig

öfvergångsform.

Såsom eu tredje utväg kunde förordas, att byggnadstomter tills vidare

endast försåldes till bostadsföreningar och aktiebolag, hvilkas stadgar gåfve

den största möjliga säkerhet för att byggnadsverksamheten leddes i rätt

spår. Området vore tillräckligt stort för att gifva utrymme åt mera än

eu sådan förening eller sammanslutning, och en enskild eventuel köpare

borde, genom att ingå i eu sådan, kunna förskaffa sig den tomt han önskade,

hvarför ingen genom en sådan inskränkning i försäljningsrätten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

15

borde anses vara utesluten. Någon verklig, för framtiden betryggande

säkerhet medförde ej denna utväg, men den skulle helt säkert visa sig

verksam i början, innan någon mera omfattande byggnadsverksamhet

hunnit komma till stånd, och statsmakterna kunna under tiden, om de

behjertade saken, genom lagstiftning skapa bättre garantier. Redan utsigten,

att en sådan lagstiftning skulle komma till stånd, innebure i och

för sig en viss garanti och verkade hämmande på möjligen påtänkta

spekulationsköp.

Måhända kunde dessa nu angifna utvägar samtidigt anlitas för skilda

områden af den störa tomtkomplexen, så att t. ex. Stockholms stad öfver»

toge ett område, bostadsföreningar eller aktiebolag ett annat, under det

att en del utarrenderades. Särskild! lämpliga till utarrendering till trädgårdsanläggningar

och dylikt syntes de delar vara, som läge längst bort

från jernvägen, och hvilkas bebyggande efter all sannolikhet läte längst

vänta på sig. Tanken, att Stockholms stad skulle kunna öfvertaga någon

del för att genom dess bebyggande tillgodose de fattigare klassernas behof

af bostäder, borde icke förefalla allt för främmande för den, som erinrade

sig, att Londons kommunalråd nyligen vidtagit en alldeles liknande åtgärd,

i det att detsamma beslutit inköpa ett område af 900 har utanför London

och der uppföra en villastad på 4,500 villor, afsedda för 40,000 personor.

Ehuru motionären vore öfvertygad, att Kongl. Maj:t, sedan dess uppmärksamhet

blifvit rigtad på den stora vigten för landets största kommun,

och dermed äfven för landet i sin helhet, af att denna domän-försäljning

sköttes så, att den blefve till så stort gagn, som omständigheterna medgåfve,

icke skulle underlåta att egna saken en allvarlig uppmärksamhet,

hade han dock, i betraktande af förslagets nyhet och oförenlighet med

hittills följda tillvägagångssätt vid försäljning af kronodomäner, ansett sig

böra begära Riksdagens medverkan till planens genomförande. Det intresse,

Riksdagen lagt i dagen för de arbetande klassernas bostadsförhållanden,

då den genom 1899 års Riksdags skrifvelse n:o 135 i princip uttalat

sig för statsunderstöd åt arbetare, som sökte förvärfva sig egna hem,

gåfve grundad anledning hoppas, att detta förslag, som vore vida mera

lättlöst och af långt mindre omfattning än det ofvan omförmälda, ej från

Riksdagens sida skulle möta allt för stort motstånd. Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse hade afsett visserligen hjelp till anskaffande af egna

hem för arbetare på landet, under det att motionärens förslag afsåge egna

hem för stadsarbetare och med dem nära likstälda, mindre inkomsttagare.

Det behöfde ej bevisas, att bostadsnöden i Stockholm vore af vida svårare

art än den på landsbygden, och att den förra vore fullt ut i lika stort

behof af statsmagternas ingripande som den senare. Det förslag, som här

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

fram stil kies, förutsatte icke, såsom nyssberörda riksdagsskrivelse, någon

penninguppoffring från statens sida; tvärtom syntes det motionären, som

om statsverket, i fall förslaget bifölles och villastaden i följd deraf blefve

så ordnad, att den kunde mottaga och behålla en nöjd och lycklig befolkning,

skulle kunna bereda sig högre inkomster genom den större

persontrafik, som utan allt tvifvel komme att i en nära framtid der uppstå,

än om byggnadsverksamheten från början hämmades af tomtspekulanter.

Om någon invände, att denna fråga vore af öfvervägande kommunal

natur, ville motionären svara, att statens och kommunens intressen i denna

punkt sammanfölle. Om förslaget vunne gehör, komme för öfrigt Stockholms

kommun ej att undandraga sig att räcka en hjelpande hand åt

många, som ville bygga och bo i den nya villastaden. Ibland utlandets

socialpolitiker syntes det vara så godt som ett axiom, att de stora industrikommunerna

hade skyldighet att bidraga till arbetare-bostadsfrågans lösning,

och många bland dem hade erkänt denna skuld och åtminstone delvis

försökt att infria den. Äfven Stockholms kommunalförvaltning har

visat sig dela denna uppfattning, i det att den dels subventionerat allmännyttiga

byggnadsföretag, dels sjelf uppfört bostäder, tills vidare dock endast

för stadens egna arbetare. De stora behof, som förefunnes på detta område,

kräfde dock vida större ansträngningar, och den nya villastaden,

om den komme till stånd, komme nog att ställa stora kraf på kommunalförvaltningens

tillmötesgående, särskildt i fråga om anskaffning af förlagskapital.

Enligt hvad den vid 1900 års statsutskotts memorial n:o 43 fogade

förteckning öfver de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar

utvisar, uppgå arrendena för de i motionen omförmälda hemman och lägenheter

till följande belopp, nemligen:

för Öfver-Järfva n:is 1 och 2 ............

............................. till

kronor

2,400

—

» Neder-Järfva.......................................

............................ »

»

1,400: —

» Ulriksdals kungsgårds åker och

kronotorpet Lösentorp....................

betesmark med

............................. »

»

1,380

. .

» Lurbacka eller Agnesberg ............

»

500

—

» Bagartorp.............................................

»

»

450

—

» Kymlinge n:is 2 och 3 ..................

»

»

1,200

—-

» Gunsarboda med Läderbacka ......

............................. »

»

850

—

» Linväfvartorp ....................................

»

416

—

» KiHingstorp .......................................

.............................. »

»

400

—

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

17

Häraf framgår, att de flesta af förenämnda k rono egendom ar lemna

så höga arrenden, att deras afyttrande, äfven efter den af innevarande

års Riksdag beslutade utsträckta försäljningen af kronoegendomar, måste

blifva föremål för särskild framställning från Kong! Maj:t till Riksdagen.

Och då, på sätt motionären anfört, Kongl. Maj:t från vederbörande myndighet

infordrat förslag till styckning af samtliga ofvannämnda hemman

och lägenheter, torde kunna antagas, att Kongl. Maj:t har för afsigt att till

Riksdagen inkomma med framställning i berörda afseende, dervid Kongl.

Maj:t icke torde underlåta att till Riksdagens pröfning öfverlemna frågan

i dess helhet. Vid sådant förhållande måste förutsättas, att Riksdagen blifver

i tillfälle att i sammanhang med öfvervägande af det förslag, Kongl.

Maj:t kan komma att i ämnet framlägga, jemväl taga i betraktande de i

föreliggande motion framhållna omständigheter. Med afseende härå synes

det utskottet icke böra ifrågakomma, att redan nu göres ett uttalande i

detta ämne, hvadan utskottet hemställer,

att herr Nyströms förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Bill. Ull Rilcsd. Prot. 4 Sami. 1 Äfd. 40 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.