Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väclcta motioner om landsarkiv i Göteborg, m. m. inrättande af ett

1902-04-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:62, Utlåtande, i anledning af väclcta motioner om landsarkiv i Göteborg, m. m. inrättande af ett

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

N:o 62.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väclcta motioner om

landsarkiv i Göteborg, m. m.

inrättande af ett

(I. A.)

Uti lika lydande motioner, väckta inom Första Kammaren (n:o 18)

af herr C. A. Sjöcrona m. fl. och inom Andra Kammaren (n:o 125) af

herr H. A. Segerdalil m. fl. har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,

huruvida icke den ändring skulle låta sig göra i den planerade landsarkivorganisationen

för riket, att ett särskild t landsarkiv för det vestra

Sveriges provinser inrättades i Göteborg, och att Kongl. Maj:t ville till

Riksdagen inkomma med de förslag, som på grund af denna utredning

pröfvades tj enliga.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

I den 1899 den 22 september utfärdade instruktionen för landsarkivet

i Vadstena vore förordnadt, att arkivalier från Östergötlands, Södermanlands,

Örebro, Skaraborgs, Elfsborgs, Bohus och Verrnlands län

skulle efter hand till landsarkivet i Vadstena öfverföras och der för framtiden

bevaras. Af alla dessa länshandlingar vore ännu blott de, som tillhörde

Östergötland, till landsarkivet öfverlemnade, hvarjemte Kongl. Maj:t

genom kungörelse den 21 juni 1901 förordna!, att arkivhandlingar äfven

från Skaraborgs län skulle insändas, ehuru på grund af särskilda orsaker

någon verkställighet häraf ännu icke kunnat ske. Innan ett dylikt öfverflyttande

till Vadstena landsarkiv af handlingarna från landskapen vester

om Vettern hunne ske och innan den definitiva omfattningen af de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

19

distrikt, som skulle falla under de nya landsarkiven i Upsala och Lund,

företoges, borde det vara lämpligt att taga i öfvervägande, huruvida icke

ett särskildt landsarkiv borde upprättas för det vestra Sveriges provinser

eller ett distrikt, omfattande Göteborgs och Bobus län, Elfsborgs, Skaraborgs

och Vermlands län, möjligen ock Halland. Redan af de handlingar,

som inkommit från Östergötland, hade framgått, att det arkivmaterial,

som förefunnes inom orterna och som kunde komma i fråga att

till ett dylikt arkiv öfverflyttas, vore mycket vidlyftigare än man från

början tänkt sig, och då man dertill hade att vänta, att hvarje efter 1800

följande årtiondes handlingar, hvilka efter hand skulle till landsarkiv förflyttas,

komme att växa i omfattning och mängd, skulle det förmodligen

inom ganska kort tid blifva nödvändigt att antingen i högst betydlig grad

utvidga de landsarkiv, som redan vore beslutade, eller också öka deras

antal genom tillskapandet af nya. Den alltför stora omfattningen af de

distrikt, som nu vore anvisade de trenne landsarkiven i Vadstena, Upsala

och Lund, framstode särskildt vid en jemförelse med förhållandena i Danmark,

der man funnit nödigt att inrätta ett landsarkiv på Själland, ett på

Fyen och ett i Jut.land. Hvad nu särskildt det vestra Sveriges ofvannämnda

provinser anginge, utgjorde de tillsamman ett område vida större

än det, som tillkomme de danska landsarkiven, och mer än fullt tillräckligt

för ett särskildt, i framtiden säkerligen mycket omfattande landsarkiv.

Derjemte utgjorde de tillsamman ett på grund af geografiska och

äfven i viss mån historiska skäl naturligen afrunbadt och begränsad! område

af riket.

För ofvannämnda provinser vore det utan tvifvel mycket förmånligt

att få sina arkivhandlingar samlade och bevarade på en ort, som icke

vore aflägsen, utan centralt belägen och lätt tillgänglig för provinsernas

embetsmyndigheter och öfriga invånare. Så. vore ingalunda fallet med

Vadstena, som läge utanför hela detta område och hvars kommunikationer,

särskildt under vintern, vore sådana, att landsarkivet derstädes icke

utan stor tidsspillan kunde besökas för anställandet af en arkivalisk undersökning.

Det hade blifvit satt i fråga att Leckö slott skulle kunna inrättas

till ett landsarkiv för den omgifvande trakten, men äfven detta vore

icke tillräckligt centralt beläget eller försedt med de bibliografiska hjelpmedel

och öfriga för en arkivforskning på stället oundgängliga förutsättningar

— såsom t. ex. tillfälle till bostäder för besökande forskare —• för att

kunna lämpa sig till ett landsarkiv för vestra Sveriges provinser. På sin

höjd kunde det användas till en reservdepot för sådana arkivalier, företrädesvis

af yngre datum, hvilka högst sällan eller aldrig komme i fråga

att användas af forskare eller vederbörande embetsmyndigheter. Det sjelf
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

skrifta centrum för det vestra Sverige och härigenom äfven den naturliga

platsen för ett landsarkiv för denna landsända vore deremot Göteborgs

stad. Iiär vore knutpunkten för de många jernvägar, som i olika rigtningar

genomlöpte de angränsande provinserna, och från de flesta något

så när betydande orter inom desamma kunde man på några timmar eller

kortare tid förflytta sig till denna stad. Göteborg vore ett stort och rikt

utveckladt kultursamhälle, som erbjöde blifvande forskare och arkivtjenstemän

en angenäm vistelseort och eu rikare andlig milieu. Här funnes ett

stadsbibliotek, som vore ett af rikets största bibliotek och som kunde vara

af synnerlig nytta för hvar och en, som ville göra en mera djupgående

arkivundersökning. Här funnes derjemte en högskola, försedd med professurer

i, bland annat, historia, literaturhistoria, statskunskap, nationalekonomi,

geografi och nordiska språk, hvilkas innehafvare kunde för egna

forskningar och för undervisningen i sina respektive ämnen hafva en stor

nytta af ett landsarkiv och dess rika handlingar. Den tillgång på skolade

och intresserade krafter, som på grund häraf förefunnes härstädes, borde

också kunna vara till gagn icke blott för den vetenskapliga forskning,

som i ett landsarkiv kunde förekomma, utan äfven för de undersökningar

och utredningar, som å embetets vägnar af arkivets egna tjensteman eller

af tjensteman tillhörande andra af provinsernas mångahanda myndigheter

komme att anställas. Hvad lokal för arkivet vidkomme, förefölle icke

omöjligt, att det gamla tyghusets ansenliga kyrkosal skulle härtill kunna

inrättas.

Det borde slutligen framhållas, att Göteborgs stad förmodligen vore

i tillfälle att bereda sina egna handlingar ett så godt förvaringsrum, att

det, på sätt instruktionen för landsarkivet i Vadstena omförmälde, medgåfves

staden att få behålla dessa handlingar i sin egen vård, i stället

för att deponera dem i ett aflägset landsarkiv. Deraf åter blefve följden,

att Göteborgs handlingar komme att förvaras på annan ort än de angränsande

länens, för så vidt icke detta genom ett landsarkivs förläggande

till Göteborg förhindrades. Men för utredningen af de mångfaldiga spörsmål

af administrativ, ecklesiastik, kameral eller judiciel art, hvilka ofta

nödvändiggjorde undersökningar i äldre arkivakter, eller för utredningen

af eganderättsförhå 11 andeu af genealogiska förhållanden i och för arfsfrågor

m. in., vore det af viss vigt, att staden Göteborgs och de angränsande

länens handlingar vore förvarade på en och samma ort, hvilket ytterligare

’ bestyrkte, att den för ett särskilt landsarkiv i vestra Sverige enda fullt

lämpliga platsen vore Göteborg.

I sammanhang härmed har utskottet, på sätt utskottet i utlåtandet

n:o 30 i anledning af Riksdagens revisorers berättelse angående verkstäld

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

21

granskning af statsverkets jemte dertill körande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1900 i § 9 anmält, ansett sig böra behandla

revisorernas framställning om användande af Leckö slott till depot för

arkivalier.

Revisorerna hafva meddelat, att de genom delegerade besökt Leckö å

Kållandsö i Venern belägna slott, som för närvarande icke vore för något

ändamål disponerad!. Detta slott, som innehölle 248 rum, vore uppfördt

af gråsten med massiva murar och vore, hvad det yttre beträffade, vederbörligen

underhållet med god grund och i godt stånd varande tak. Med

anledning af besöket hade revisorerna velat uttala den mening, att, då

alltjemt stora kostnader nedlades på fyllande af behofvet utaf nya lokaler

för allmänna ändamål, det icke kunde anses vara med god hushållning

öfverensstämmande att låta det afsevärdt stora utrymmet inom ifrågavarande

slott stå obegagnadt. Särskild! hade revisorerna funnit detta slott

lämpligt för förvaring af arkivalier. Revisorerna förestälde sig nemligen

att, om än centrala arkivdepoter eller s. k. landsarkiv bildades i Upsala,

Vadstena och Lund med flera orter för emottagande af äldre handlingar,

som ej vidare annat än undantagsvis behöfde rådfrågas, det äfven gåfves

en stor mängd andra arkivalier, som i ännu mera sällan förekommande

fall behöfde anlitas, men emellertid borde för framtida forskningar bibehållas.

Sådana arkivalier syntes icke böra uppställas i landsarkiven utan

fast hellre under mindre kostsam vård magasineras å sådan plats som

Leckö slott, hvars afskilda läge visserligen gjorde arkivalierna mindre lätt

tillgängliga, men dock icke försvårade deras dithörande, då detta ju kunde

ske under seglationstid.

Med anledning häraf har öfverintendentsembetet den 14 januari innevarande

år afgifvit utlåtande, dervid embetet anfört, att Leckö slott utgjorde

med afseende å såväl plandisposition som den inre utsmyckningen

— verkstäld med biträde af jemväl från utlandet inkallade handtverkare

— ett synnerligt värdefullt prof på en 1600-talets stormans i vårt land

bostad och erbjöde, särskild! inom praktgemaken, mycket af betydelse för

kännedomen om nämnda århundrades arkitektur och dekoreringskonst, som

vore synnerligen väl värdt att tillvaratagas och bevaras. Det syntes embetet

derför vara i högsta måtto önskvärdt att vid en eventuel användning

af slottets olika lokaler desamma icke måtte för nya ändamål behöfva

underkastas sådana förändrings- eller inredningsarbeten, Indika kunde skada

de delvis väl handtverksmessigt utförda, men dock i allmänhet intressanta

plafond- och väggmålningarna, liksom icke heller den i kulturhistoriskt

hänseende märkliga rumsindelningen. Öfverintendentsembetet hölle för sin

del före, att vid den af Riksdagens revisorer ofvan föreslagna användningen

af slottet dess karakteristiska anordningar skulle på möjligaste bästa sätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

kunna bibehållas och slottet äfven i öfrigt komma i åtnjutande af den

vård, hvaraf detsamma såsom en af vårt lands märkligare byggnader måste

anses förtjent, hvadan embetet tilläte sig instämma i hvad revisorerna i

förevarande afseende anfört, i sammanhang hvarmed embetet likväl velat

erinra beträffande slottets tre olika hufvuddelar — förborgen, det egentliga

slottet och den s. k. köksflygeln — att de i den sist omförmälda byggnadsdelen

förekommande lokaler vore i det skick, att de icke utan högst betydande

omkostnader kunde förändras för arkivändamål, men att inom

förborgen och sjelfva slottet funnes tillhopa 87 rum — deraf inom den

förra 30, inom det senare 57 — med en sammanlagd golfyta af cirka

2,450 qv.-meter, som för jemförelsevis mindre kostnader kunde till arkivrum

användas, dock att nödigt blefve att vid framläggande af förslag till

arkivinredning i slottet, bjelklagens bärighet blefve noggrant undersökt,

äfvensom att fullständig plan uppgjordes för skyddande af i slottet förekommande

målningar m. in. dylikt.

Med anledning af i ämnet väckta motioner anhöll 1888 års Riksdag,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande hvilka åtgärder borde vidtagas

för att vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll inom riket

förvarade offentliga arkiv. Vid denna frågas föredragning inför Kongl.

Maj:t den 14 januari 1897 anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,

bland annat, att i vårt land lämpligen borde inrättas tre centrala arkivdepoter

eller landsarkiv. Ett af dessa, förlagdt i Upsala, skulle mottaga

handlingar från provinserna norr om Mälaren. Det andra landsarkivet,

som borde få sin plats i Lund, skulle vara afsedt för Skåne, Halland och

Blekinge jemte de tre småländska länen. För de mellan nämnda två

distrikt liggande landsdelarne, eller Södermanlands, Örebro, Vermlands,

Östergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län, borde

inrättas ett landsarkiv i Vadstena slott. Hvad Gotland anginge, kunde

dess äldre, till omfånget mindre betydliga arkivalier qvarstanna på ön och

samlas i någon eldsäker lokal i Visby.

I öfverensstämmelse med den sålunda angifna planen har Riksdagen

beviljat dels år 1897 för anordnande till landsarkiv af lokaler i Vadstena

slott 38,000 kronor, dels åren 1898 och 1900 för uppförande af byggnader

för ett landsarkiv i Lund tillsammans 190,973 kronor och dels år 1898

för beredande af lokaler för landsarkiv i Upsala 106,000 kronor; och föreligger

till innevarande Riksdags pröfning från Kongl. Maj:t afgifvet förslag

om beredande af lokal i Visby för äldre arkivalier från Gotlands län. — Af

de beslutade lokalerna för landsarkiven hafva hittills endast det i Vadstena

slott anordnade tagits i bruk.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

23

Då sålunda den antagna planen för inrättande af landsarkiv är under

utförande och följaktligen någon erfarenhet ännu icke kunnat vinnas om

de beslutade anordningarnas tillräcklighet, anser utskottet skäl icke förefinnas

för en afvikelse från förenämnda, af vederbörande myndigheter förordade

plan, hvarför utskottet finner sig böra afstyrka det af ofvannämnda motionärer

i sådant syfte framlagda förslag.

Hvad vidare beträffar revisorernas framställning i fråga om Leckö

slott, delar utskottet revisorernas uppfattning om önskvärdheten af att det

stora utrymmet inom denna präktiga byggnad blefve tillgodosedt för något

allmänt ändamål. Deremot finner utskottet slottets afskilda läge göra det

mindre användbart till förvaring af arkivalier, hvilket i öfrigt, på sätt.

ofvan anförts, icke torde under nuvarande förhållanden böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså:

a) att herrar Sjöcronas med flere och Segerdahls

med flere förevarande motioner icke må af Riksdagen

bifallas; samt

b) att Riksdagens revisorers ofvan omförmälda framställning

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.